Heraldiska vapen och flaggor Per Anderssons texter om heraldik, kommunvapen, nordiska korsflaggor m m
	Östgötsk vapenbok – Städer Linköping — K05002-93 Linköpings stad (1200-talet–1910), Linköpings stad (1911–1962), Linköpings stad (1963–1966) och Linköpings stad (1967–1970), Östergötlands län, nu Linköpings kommun. I blått fält ett lejonansikte av guld med röd beväring Fastställt av Kungl Maj:t 1946-03-01, upphört vid stadens ombildning 1971-01-01, senare fört av Linköpings kommun (1971–). Lejonansikte – bilden i Linköpings stads sedan år 1297 kända sigill, där det kan antas utgöra en heraldisk förkortning av vapnet för den kungliga Folkungaätten (ett upprest lejon över tre ginbalkar), vilken haft avgörande betydelse för staden, framför allt genom Magnus ladulås bror, linköpingsbiskopen och finlandshertigen Bengt. Mjölby — K05003-93 Mjölby stad (1920–1951) och Mjölby stad (1952–1970), Östergötlands län, nu Mjölby kommun. I rött fält en bandvis ställd, gyllene ström, åtföljd av tvenne gyllene kvarnhjul Fastställt av Kungl Maj:t 1923-04-24, upphört vid stadens ombildning 1971-01-01, senare (med omformulerad blasonering) fört av Mjölby kommun (1971–). Balkvis ställd ström – Svartån och dess fall. Kvarnhjul – kvarnnäringen. Kvarnhjul invid ström – ortnamnet med betydelsen 'kvarnby'. Rött och guld – från Östergötlands vapen. Motala (1) — K05008-98 Motala stad (1881–1947) och Motala stad (1948–1951), Östergötlands län, nu Motala kommun. Vapnet utgöres af en vanlig sköld, fördelad af en blå balk, i övre fältet, som är af silver, två emot varandra och nedåt vända svarta vingar samt i det nedre fältet, som är rött, en propeller af stål, under vilken ligger två korslagda gyllene merkuriestavar. Skölden prydes af en murkrona Fastställt av Kungl Maj:t 1881-09-26, upphört vid fastställelse av nytt vapen 1949-05-20. Blå balk – Göta kanal. Svarta örnvingar med markattehuvuden – från vapnet för greve Baltzar von Platen (1766– 1829), upphovsman till Göta kanal, Motala verkstad och Motala köping. Propeller och merkuriestav – skeppsbyggande vid Motala verkstad. Motala (2) — K05004-93 Motala stad (1948–1951) och Motala stad (1952–1970), Östergötlands län, nu Motala kommun. I fält av silver en blå balk, åtföljd ovanför av två emot varandra vända nedåtriktade svarta örnvingar, vilka upptill utformats som markattehuvuden, och nedanför av en fyrbladig röd propeller Fastställt av Kungl Maj:t 1949-05-20, upphört vid stadens ombildning 1971-01-01, senare fört av Motala kommun (1971–1973) och Motala kommun (1980–). Vapnet utgör en omarbetning av Motala stads äldre vapen i syfte att bl a undanröja tinkturmöte mellan blå balk och rött fält. Blå balk – Göta kanal. Svarta örnvingar med markattehuvuden – från vapnet för greve Baltzar von Platen (1766–1829), upphovsman till Göta kanal, Motala verkstad och Motala köping. Propeller – skeppsbyggande vid Motala verkstad. Norrköping — K05005-93 Norrköpings stad (senast 1384–1915), Norrköpings stad (1916–1917), Norrköpings stad (1918–1935), Norrköpings stad (1936–1951) och Norrköpings stad (1952– 1970), Östergötlands län, nu Norrköpings kommun. I fält av guld en på en röd tronstol sittande blåklädd S:t Olofsbild med krona av guld och blå gloria, yxa och riksäpple Fastställt av Kungl Maj:t 1936-05-22, upphört vid stadens ombildning 1971-01-01, senare fört av Norrköpings kommun (1971–1973) och Norrköpings kommun (1974–). S:t Olof – Norrköpings skyddshelgon; bilden i stadens sigill, känt från 1367. Före fastställelsen förde staden olika vapenvarianter, dels ett vapen med samma innehåll som det fastställda, dels ett som återgår på ett mindre stadssigill från 1400-talet: i blått fält en stoplvis ställd spira, åtföljd till höger av ett med en kunglig krona krönt N och till vänster av en yxa, allt av guld (vissa partier av spiran röda). Det förekom också former där antingen spiran eller både den och yxan saknades. Skänninge — K05001-93 Skänninge stad (1200-talet–1543), Skänninge (1570– 1951) och Skänninge stad (1952–1970), Östergötlands län, nu Mjölby kommun. I blått fält en stående naturfärgad madonna med klädnad av silver samt krona och gloria av guld, bärande barnet på vänstra armen och en liljestav av guld i högra handen samt på vardera sidan åtföljd av ett Mariamonogram av guld. Barnet är likaledes naturfärgat med klädnad av silver och gloria av guld Fastställt av Kungl Maj:t 1942-06-12, upphört vid stadens ombildning 1971-01-01, senare fört av Skänninge församling. Madonna åtföljd av Mariamonogram – bilden i Skänninge stads sigill, känt från 1302. Före fastställelsen fördes ett sköldemärke som direkt motsvarade sigillbilden, dvs i stället för Mariamonogram omgavs madonnabilden av orden 'Beata' och 'Maria' med respektive sista bokstav placerad ovanför resten av respektive ord. Söderköping — K05006-93 Söderköpings stad (1200-talet–1951) och Söderköpings stad (1952–1970), Östergötlands län, nu Söderköpings kommun. I blått fält tre balkar av silver, åtföljda av åtta sexuddiga stjärnor av guld, ordnade 1.3.3.1 Fastställt av Kungl Maj:t 1945-04-20, upphört vid stadens ombildning 1971-01-01, senare fört av Söderköpings kommun (1971–1973) och Söderköpings kommun (1974–). Balkar åtföljda av stjärnor – bilden i Söderköpings stads sigill, känt från 1430-talet. Tre balkar av silver i blått fält – möjligen från vapnet för den kungliga Folkungaätten. Före fastställelsen skiftade antalet stjärnor i vapnet, och det förekom varianter där balkarna var utformade som strömmar, dvs bildade medelst vågskuror. Ett äldre vapen med lejonmotiv har sitt ursprung i stadens äldsta sigill. Vadstena — K05007-93 Vadstena stad (1400–1951), Vadstena stad (1952–1966) och Vadstena stad (1967–1970), Östergötlands län, nu Vadstena kommun. I fält av guld en bild av S:ta Birgitta i klädnad och med gloria av silver sittande på en röd stol och skrivande i en bok Fastställt av Kungl Maj:t 1938-01-21, upphört vid stadens ombildning 1971-01-01, senare (med förändrad blasonering) fört av Vadstena kommun (1971–1973) och Vadstena kommun (1980–). Sankta Birgitta – Vadstena klosters grundare; bilden i stadens sigill, känt från 1417. Före fastställelsen förekom tidvis varianter av vapnet, bl a en där vapenbilden utökats med ett korsprytt W och en annan där boken är lagd på en pulpet om sitter ihop med stolen. Ibland ses motivet avbildat i perspektiv snett framifrån, vilket strider mot heraldikens grundläggande tvådimensionalitet. Östgötsk vapenbok : Territoriella heraldiska vapen i Östergötland för landskap, län, stift, landskapsdelar, härader, kommuner, städer, köpingar, landskommuner, pastorat och församlingar. Mjölby, 1998. 76 sid. ISBN 91-87784-09-2.	slekt.se/heraldik Start Heraldiska vapen och flaggor ➤ Start slekt.se ➤ © 2022 Per Andersson