Heraldiska vapen och flaggor Per Anderssons texter om heraldik, kommunvapen, nordiska korsflaggor m m
	Östgötsk vapenbok – Regioner Landskapet Östergötland — G05001-98 Östergötland, landskap mellan Vättern och Östersjön med Linköping som centralort, tillika titulärt hertigdöme för medlemmar av kungahuset. 1884: I röd sköld upprätt grip med drakvinge och draksvans, guld; i hvart af sköldens hörn en fembladig ros, silfver 1972: I rött fält en gyllene grip med drakvinge och draksvans samt med blå draktunga och beväpning, i vart av sköldens hörn åtföljd av en ros av silver Vapnet kan föras med en hertiglig sköldkrona. Fastställt av Kungl Maj:t 1884-01-18 respektive 1972-05-19, registrerat 1973-10-01, även fört av Östergötlands län. År 1560 representerades Östergötland av två vapen, ett för vardera Västan- och Östanstång. När det sammanhållna landskapet på Johan III:s tid i en del sammanhang började uppträda under ett enda vapen, användes vapenbilden för Västanstång; denna landskapsdel rymmer både Linköpings och Vadstena städer, var och en residens för ett län inom landskapet. Utvecklingen av Östergötlands vapen är vacklande eller oviss i fyra avseenden: övergången från skilda vapen för landskapsdelarna till ett gemensamt för landskapet, fabeldjurets "artbestämning", förekomst av bitecken samt dessas tinktur. På 1590-talet fick draken alltmer formen av en grip – överdelen av en örn och nederdelen av ett lejon – försedd med drakvingar och draksvans. Man skulle kunna se denna transformering av Västanstångsvapnet till dagens landskapsvapen som en kombination av inslag från de båda landskapsdelarnas vapen. Från Västanstång medfördes ett rött fält, metallen guld på vapnets huvudfigur samt drakvinge, örnklor och fyra rosor, en i vardera sköldhörnet. Östanstång bidrog med nederdelen av sitt lejon samt – enligt dess äldre färgsättning – samma tinkturer. Det nya fabeldjuret mellan fyra silverrosor fastställdes 1884 som landskapsvapen. I den praktiska tillämpningen förekom dessförinnan ibland en annan placering av rosorna – en över, en under och en på vardera sidan av gripen – och i ett tidigt skede till och med total avsaknad av bitecken. Genom ett förbiseende vid formgivningen 1686 av östgötaregementenas fanor kom östgötagripen på dessa att förses med fjädervingar och lejonsvans i stället för motsvarande från en drake. I samband med 1900-talets revision av landskapsvapnen och deras blasoneringar fanns förespråkare för en återgång till en drake eller lindorm som symbol för Östergötland. Detta försenade östgötavapnets förnyade fastställelse till 1972, då 1884 års vapen ansågs ha vunnit hävd och gick segrande ur vapenstriden. I blasoneringen från 1972 försågs gripen med blå beväring. Det färgvalet är naturligt för en vapenfigur av metall i rött fält, och det hade tillämpats redan dessförinnan när beväring skulle förekomma. Även om det östgötska landskapsvapnets beväring inte som brukligt är fakultativ enligt blasoneringen, kan gripen alltjämt avbildas utan blå färg på tunga, framben och klor. Östergötlands län — D05001-98 Östergötlands län, omfattande landskapet Östergötland samt mindre delar av sydvästra Södermanland, nordöstra Småland och sydöstra Närke. Länsvapnet förs av länsstyrelsen samt har tidigare även förts av Östergötlands läns landsting. I rött fält en gyllene grip med drakvinge och draksvans samt med blå draktunga och beväpning, i vart av sköldens hörn åtföljd av en ros av silver Vapnet förs med en kunglig sköldkrona, när det representerar länsstyrelsens myndighet. Fastställt av Kungl Maj:t 1972-05-19, registrerat 1973-10-01, även fört av landskapet Östergötland. Länsvapnet är identiskt med vapnet för landskapet Östergötland och började föras av länsstyrelsen på 1700-talet. Linköpings stift — I02001-98 Linköpings stift, omfattande Östergötlands län, nordöstra delen av Jönköpings län och norra delen av Kalmar län. I rött fält två korslagda nycklar av silver, överlagda en stolpvis ställd kräkla av guld Taget i bruk 1962. Två korslagda nycklar överlagda en stolpvis ställd kräkla – bilden i Linköpings domkapitels kontrasigill, känt från 1294. Korslagda nycklar – attribut för Petrus som tillsammans med Paulus är domkyrkans skyddspatron. Kräkla – biskopen och stiftet. Rött fält samt allmänna bilder av guld och silver – färgsättningen av landskapet Östergötlands vapen. Västanstång — G05002-98 Västanstång, delen väster om Stångån av landskapet Östergötland. 1560-talet: En förgylt drake vdi ett rött field 1560-talet: Medt en förgylt flygande drake påå en röödt fääll [I rött fält en drake av guld, åtföljd av fyra rosor av silver, en i vardera sköldhörnet] Känt sedan Gustav I:s liktåg 1560, efter hand ur bruk efter det östgötska hertigdömets indragning. Huvudfiguren i Västanstångs vapen har ansetts vara en drake eller lindorm. Dessa snarlika fabeldjur har kropp från en ödla eller orm, vingar från en fladdermus, två eller fyra fötter från örn eller lejon samt kamm och man. Odjuret har hullingar på stjärt och tunga, dvs de slutar i en spjutspets. Den äldsta bevarade avbildningen – i en handskrift från 1562 förvarad i Nationalbiblioteket i Paris – visar ett upprättstående fabeldjur med ett lejons fram- och bakben och i övrigt drakens attribut. Snarlik är vapenbilden i hertig Magnus år 1563 huggna vapen över porten till Vadstena slott. Inför Johan III:s kröning 1569 reviderades de svenska provinsvapnen, och därefter blev Västanstångsvapnets karaktär av drake tydligare. Anledningen till valet av vapenmotiv är oviss. Draken har en lång tradition i både Europa och Asien, och i Norden är den och lindormen kända från vikingatidens bildvärld. Inom heraldiken förekommer draken som symbol för det slaviska Venden, som upptagits i den svenska kungatiteln: Sveriges, Götes och Vendes konung. Sköldemärket för Västanstång har också varierat genom bitecken. 1562 saknades helt sådana, men på 1570-talet åtföljdes draken av fyra rosor, en i varje hörn av skölden, och dessutom en sexuddig stjärna i sköldfoten. Antalet rosor har skiftat mellan två (placerade ovanför draken), fyra, fem och åtta. Från slutet av 1500-talet finns även en avbildning med sju sjuuddiga stjärnor i rosornas ställe. Ungefär samtidigt började vapnet ånyo sakna tillägg runt fabeldjuret, men på 1600-talet permanentades fyra rosor. Rosorna gavs ofta blå färg – i strid med tinkturregeln – men förekom också i silver. Östanstång — G05003-98 Östanstång, delen öster om Stångån av landskapet Östergötland. 1560-talet: Ett leijon fördelt i rött och golt 1560-talet: Medt ett förgylt leon offwan och nedan påå en halff förgyllt fääll [I fält, delat i rött (alternativt blått) och guld, ett lejon av motsatta tinkturer] Känt sedan Gustav I:s liktåg 1560, efter hand ur bruk efter det östgötska hertigdömets indragning. Lejon och guld – möjligen med anknytning till vapnet för den kungliga Folkungaätten och till Söderköpings äldre stadsvapen. I den kolorerade handskrift från 1562, där vapnets äldsta bevarade avbildning finns, är vapnets färg röd, medan senare även blå färg förekommer. Östgötsk vapenbok : Territoriella heraldiska vapen i Östergötland för landskap, län, stift, landskapsdelar, härader, kommuner, städer, köpingar, landskommuner, pastorat och församlingar. Mjölby, 1998. 76 sid. ISBN 91-87784-09-2.	slekt.se/heraldik Start Heraldiska vapen och flaggor ➤ Start slekt.se ➤ © 2022 Per Andersson