Sveriges kungasläkt Per Anderssons kartläggning av ättlingar till arvmonarkins grundare Gustav Vasa
	Släktens utbredning Gustav Vasa var gift tre gånger, först med hertiginnan Catharina von Sachsen-Lauenburg, sedan Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) och slutligen den andra hustruns systerdotter Catharina Gustafsdotter (Stenbock). Han hade elva barn, ett i första och övriga i andra giftet: Erik XIV, Johan III, Catharina, Cecilia, Magnus, Sten, Anna, Carl, Sofia, Elisabeth och Carl IX. Sten och den äldre Carl dog som barn, och Annas efterkommande har utslocknat. Stockholms slott Tre kronor, varifrån Gustav Vasa styrde Sverige och där han dog 1560. Målning av Govret Camphuysen 1661 De nu levande ättlingarna härstammar från de övriga åtta barnen och fördelar sig på två kategorier: huvudsakligen utländska inom och via europeiska furstehus respektive huvudsakligen svenska inom och via svensk adel. De utländska utgår från Catharina (Ostfriesland), Cecilia (Baden), Elisabeth (Mecklenburg) och Carl IX. Carl XVI Gustafs alla härstamningar fördelar sig på dessa fyra. De svenska ättlingarna leder sitt ursprung till de fyra återstående barnen och, i ett mindre antal, till Carl IX. De utgår från åtta furstliga frillobarn, som alla inlemmades i den svenska adeln: Erik XIV:s döttrar Virginia (Hand) och Constantia (Frankelin), Johan III:s dotter Sofia (De la Gardie), hertig Magnus döttrar Lucretia (Warnstedt) och Helena (Yxkull), Sofias son hertig Gustaf von Sachsen-Lauenburgs söner Magnus och Gustaf Rutencrantz samt Carl IX:s son Gustaf II Adolfs son greve Gustaf Gustafsson af Wasaborg. Bland alla frillobarn fanns fyra kungasöner, förutom den just nämnde också Johan III:s Julius Johansson Gyllenhielm, Carl IX:s friherre Carl Carlsson Gyllenhielm och Carl X Gustafs greve Gustaf Carlsson, vilka alla tre var ogifta och barnlösa. (Uppgifter förekommer om ytterligare en dotter till Erik XIV, Margareta, men övertygande bevisning i bevarade källor saknas.) Inom den svenska aristokratin fanns också ett fåtal legitima kungaättlingar i de tidigaste generationerna (äktenskapsallianser ingicks med ätterna Bielke, Brahe, De la Gardie, Gyllenstierna, Marschalk, Natt och Dag, Oxenstierna, Ribbing och Tott, förutom de nämnda Leijonhufvud och Stenbock) men alla dessa linjer har utslocknat. Dessförinnan knöts en legitim och en illegitim linje samman genom giftet mellan Carl X Gustafs syster pfalzgrevinnan Maria Eufrosyne och Johan III:s dottersonson greve Magnus Gabriel De la Gardie. Härutöver finns två legitima grenar med nu levande icke-furstliga medlemmar i Sverige, dels Oscar II:s ättlingar efter dem som blivit utnämnda till grevar af Wisborg och efter nuvarande kungens systrar, dels inom släkten Luhr efter ett barnbarns barn till Carl IX. Två av Gustav Vasas barnbarn gifte sig med varandra: hertig Johan av Östergötland (son till Johan III och hans andra drottning Gunilla Bielke) och prinsessan Maria Elisabeth (Carl IX:s dotter), men dessa kusiners äktenskap var barnlöst. Två gånger avsade sig hertigen rätten att bli kung, till förmån för sin farbror Carl IX 1604 och sin kusin Gustaf II Adolf 1611. Ett fåtal ättlingar härstammar på både inhemska och utländska linjer, till följd av gifte mellan ett furstehus och en svensk adelsätt. Den största av sådana grenar utgår från drottning Victorias syssling greve Ludvig Douglas, som blev svensk riksmarskalk, utrikesminister och landshövding. Fortfarande skiljer sig kungaättlingarnas genomsnitt i socialt hänseende tydligt från befolkningen i övrigt. Grovhugget och otidsenligt uttryckt härstammar fint folk i Sverige från Gustav Vasa, ju finare desto fler gånger. Men spridningen i den växande skaran är mycket stor, allt ifrån kungen själv till svenskar i allmänhet. Den sociala rörligheten i släkten under fem århundraden är påtaglig och den generösa utdelningen av ekonomiska, politiska och sociala privilegier från svenska staten till kungafränderna har ingalunda räckt till skyddsnät för alla ättlingar. Släkten rymmer således allt från furstar till fattighjon. Gustav Vasas maktinnehav kunde ha blivit bara ytterligare en i den rad parenteser där flera av hans släktingar inom högfrälset under närmare hundra år utmanat den medeltida svenska kungasläkten, som genom äktenskapspolitik och utslocknanden blivit gemensamt svensk-dansk-norsk och som ännu idag sitter på Danmarks och Norges troner. Men han överträffade alla sina föregångare genom att skapa en starkare kungamakt än någonsin tidigare och göra Sverige ärftligt inom sin släkt. Föga kunde han ana att hans samhällsbygge och hans avkomlingars maktställning på många sätt skulle bestå ännu efter ett halvt millennium. Även i namnfloran har han satt bestående spår, såsom Vasaloppet, Vasaskeppet, Vasaorden, Vasa stad i Finland, Gustav Vasa församling i Stockholm, Vasa församling i Göteborg samt Vasastaden, Vasagatan, Vasavägen, Vasaplatsen och Vasaplan på flera orter. Släkten som utgår från Gustav Vasa och rymmer hans barn, barnbarn och så vidare fram till i dag räknar 20 generationer. Antalet dokumenterade släktmedlemmar uppgår till mer än 275 000, varav drygt två tredjedelar är ättlingar och övriga samhörigheter såsom ingifta och samboende. Närmare 75 procent eller omkring 200 000 personer är alltjämt i livet. Huvuddelen av dessa är bosatta i Sverige och utgör där uppemot 2 procent av befolkningen. Nu levande ättlingar finns i de nio senaste generationerna, omkring 15 i den äldsta (nummer 11 efter stamfadern) och 170 i den yngsta (nummer 19). Omkring 7 000 av Gustav Vasas ättlingar har gift sig (eller motsvarande) med en annan ättling. Som en följd därav härstammar omkring 80 000 personer på mer än ett sätt från stamfadern. Antalet utskott på ett tänkt släktträd, där man räknar släktmedlemmarnas alla förekomster, är drygt 400 000 exklusive samhörigheterna och uppemot 600 000 inklusive dessa. Störst antal härstamningar från Gustav Vasa, 273, har prinsessan Alexandra zu Leiningen (född 2020), följd av bland andra kronprins Pavlos av Grekland (198), hertig Paul av Oldenburg (156), kung Felipe av Spanien (136) och drottning Margrethe av Danmark (103). De svenskar som leder sitt ursprung på flest håll, 105, är Estelle De Geer (född 2000) och hennes två bröder, som är sysslingar till prinsessan Estelle (född 2012) och hennes bror med 91 anlinjer till den förste vasakungen. Flest gånger på enbart icke-furstliga linjer, 60, härstammar en gosse i Stockholm (född 2017). Släkten uppvisar stor geografisk spridning både i Sverige och utomlands, naturligt nog särskilt till angränsande nordiska och närliggande västeuropeiska länder, men ättlingar återfinns även i övriga världsdelar. Redan Gustav Vasas alla fem döttrar blev bortgifta i det tyska språkområdet, där en stor mängd efterkommande finns efter såväl dem som deras bror Carl IX. Grenar efter kungarna Erik, Johan och Carl och hertigarna Magnus och Gustaf fördelade sig tidigt över vitt skilda delar av Sverige och det däri ingående Finland. Om släkten efter Gustav Vasa fått ett geografiskt betingat namn hade det kanske varit Värtasläkten. Med hänsyn till släktens andel av befolkningen är den, inte minst i dag, överrepresenterad i stamfaderns egna hemtrakter, i Danderyds skeppslag längs Stora och Lilla Värtan från Rydboholms slott, där han växte upp och kanske även föddes, till Stockholms slott, där han regerade och dog: Täby, Danderyds och Lidingö kommuner samt Östermalm och Djurgården i Stockholm.	slekt.se/kung Start Sveriges kungasläkt ➤ Start slekt.se ➤ © 2022 Per Andersson