…stgštska och smŒlŠndska slŠkter

Per Anderssons kartlŠggning av sina 32 anslŠkter

 

 

 

 

 

BjšrnarydsslŠkten med slŠkten RŒsberg

Min farmor Ingeborg RŒsberg (1901–1985) var fšdd i Bjšrnaryd i smŒlandssocknen Lommaryd av VŠstbo hŠrad och Jšnkšpings lŠn. Denna gŒrd hade dŒ varit i hennes slŠktingars Šgo allt sedan 1600-talet. DŒ innehades Bjšrnaryd av Jon Nilsson och Torkel Larsson. Den fšrres son Per Jonsson (f ca 1668, d 1733) gifte sig med den senares dotter Ingrid Torkelsdotter (f ca 1671, d 1751), och de blev anfšrŠldrar till min farmors sŒvŠl far som mor.

De efterkommande till Per och Ingrid – som BjšrnarydsslŠktens stamfšrŠldrar – rŠknas i tiotusental, och Œr 1989 presenterades de dittills kartlagda slŠktmedlemmarna i boken LommarydsŠttlingar.

Den agnatiska slŠkten RŒsberg har ocksŒ sitt ursprung i Lommaryd. DŠr har slŠktmedlemmar verkat i Œtminstone elva generationer, sŒ lŒngt tillbaka som kŠllorna kan ge upplysning och alltjŠmt. Den Šldste kŠnde stamfadern, Per Haraldsson (d 1732), var liksom sin son MŒns Persson (1713–1793) bonde i VŠstra Noby Sšrby. MŒns hade bland flera barn sonen Lars MŒnsson (1745–1816), gift 1789 med Sigrid Jansdotter (1765–1801). Han var sockenman i Lommaryd och bonde pŒ gŒrden Tubbarp.

Stiftaren av den slŠkt med namnet RŒsberg, som under Œtminstone sina fyra fšrsta generationer kan karaktŠriseras som en byggmŠstarslŠkt i Norra Vedbo hŠrad, var Lars MŒnssons ende son, handlanden, hemmansŠgaren och byggmŠstaren i Lommaryd Johannes Larsson RŒsberg. Han fšddes i Tubbarp den 29 maj 1793.

Johannes vŠxte upp pŒ fšdelsegŒrden och var bonde dŠr en tid fšr att efter faderns dšd 1816 šverflytta till RŒsa norrgŒrd i samma socken. Denna gŒrd brukade han till 1829, dŒ han fšr fyra Œr ŒtervŠnde till Tubbarp. Under sin tid i RŒsa Šgde och brukade han ocksŒ jord i Tubbarp.

Den 20 november 1812 hade han ingŒtt Šktenskap med Lovisa Davidsdotter frŒn Tubbarp. Hon var tio Œr Šldre Šn sin man och fšdd i Lommaryd den 30 juli 1783. Hennes fšrŠldrar var hemmansŠgaren i Tubbarp David Larsson (1749–1841) och dennes hustru Elisabeth Johansdotter (1748–1817). Lovisa stannade i fšrŠldrahemmet till 17 Œrs Œlder, dŒ hon bšrjade tjŠna bŒde inom och utom Lommaryds socken, alltid med goda vitsord. Det berŠttas att hon hade en tŠmligen god hŠlsa till nio dygn fšre sin dšd, dŒ hon insjuknade av hŒll och styng, som sedan švergick i varjehanda andra plŒgor. Hon tillerkŠndes gott beršm fšr skštseln av sitt hushŒll och hon visade hjŠlpsamhet och givmildhet mot de fattiga. Lovisa avled efter "en Christelig wandel, sšrjd och saknad" sšndagen den 26 juli 1829 klockan fyra pŒ eftermiddagen av moderspassion och begravdes den 2 augusti.

Lovisa Davidsdotters far var fšdd i Lommaryd av fattiga fšrŠldrar, men han Šgde en stark kropp och ett omvittnat hŒrt och styvt sinnelag som ledde honom till ett vŠrv som sjŠlvŠgande bonde. Som en mera olycklig konsekvens av hans karaktŠr blev han fšr mord pŒ en av sina drŠngar dšmd till livstids fŠstningsarbete och sattes pŒ Marstrands fŠstning. Han benŒdades emellertid efter att hustrun Elisabeth fšretagit tvŒ vandringar till fots den lŒnga vŠgen till Stockholm med fšrbšner och knŠfall infšr Kungl MajestŠt, som andra gŒngen "NŒdigt befallte Mannens lšsgifning". Det skedde pŒ hšsten 1782 och kungen var Gustaf III. David Larsson kom dŠrefter att verka pŒ sin sedan 1803 Šgandes gŒrd i Tubbarp tills han av ŒlderdomsbrŠcklighet avled 91 Œr gammal. Johannes RŒsberg gifte om sig den 8 juni 1832 med Anna Catharina (Anna Carin) Larsdotter Pihl, som fšdd den 26 april 1811 var 18 Œr yngre Šn mannen. Hennes fšrŠldrar var soldaten Lars Nilsson Pihl och Stina Jšnsdotter.

Makarna RŒsberg vistades under nŒgot Œr 1833–1834 i Stockholm, dŠr Anna Carin utbildades till barnmorska. Hemkommen dŠrifrŒn uppfšrde Johannes pŒ Tubbarps Šgor det hus som med ett kortare avbrott skulle bli hans bostad under Œterstoden av hans liv. Fastigheten kallades Kyrkohagen eller Tubbarpshagen, och byggnaden stŒr alltjŠmt med Œrtalet 1834 šver dšrren oršrd men švergiven pŒ sin ursprungliga plats vid vŠgen mellan Lommaryds kyrkby och Bjšrnaryd. Kyrkohagen Šr sŒ vitt kŠnt det enda verket av RŒsbergs byggmŠstargŠrning som lŠmnats till nutiden.

1837 fick Anna Carin en tjŠnst som barnmorska i ett distrikt i …stergštland pŒ grŠnsen till SmŒland, omfattande socknarna Ekeby, sbo och Rinna, varvid RŒsberg flyttade med henne till Ekeby. DŠr bosatte de sig 1838 i …ringe kvarngŒrd. Vid den tiden Šgde han inte lŠngre nŒgon gŒrd, och han levde i …ringe till synes utan tjŠnst. Vistelsen dŠr blev dock kort, ty Anna Carin avvek efter nŠrmare sju Œrs Šktenskap frŒn sin man den 27 april 1839 fšr att aldrig ŒtervŠnda. Hon flyttade till …ringe skattegŒrd och han dŠrefter ocksŒ inom socknen till Bleckenstads frŠlsegŒrds Šgor, dŠr han pŒ tvŒ olika stŠllen bodde kvar till 1841. En anledning till separationen mŒ ha varit att Johannes "dŒ och dŒ vid rusigt tillstŒnd visat nog vŒldsamt lynne mot sin hustru".

€ktenskapet bestod formellt till den 6 juni 1853, dŒ det upplšstes genom utslag av domkapitlet i Linkšpings stift. Annandag jul Œret dŠrpŒ gifte sig Anna Carin pŒ nytt, med sedermera fanjunkaren vid Ombergs kompani av Fšrsta livgrenadjŠrregementet Anders Wilhelm Mšller frŒn SkŒne. Han var 15 Œr yngre Šn hon, en Œldersskillnad pŒ 33 Œr mellan hennes bŒda mŠn och hela 43 Œr mellan Johannes fšrsta hustru och Anna Carins andra man. Mšller hade deltagit som frivillig i danska armŽn, fšr vilket han utnŠmnts till Dannebrogsman och SvŠrdsman och dekorerats med danska Elefantmedaljen. Anna Carin avled i Ekeby 1882, och 1894 flyttade Anders Wilhelm Mšller till …jebro, norr om Mjšlby, dŠr han blev stampverks-, spinneri-, fŠrgeri- och hemmansŠgare och Šven nŠmndeman.

Johannes RŒsberg ingick i en familjekrets av sjŠlvŠgande Lommarydsbšnder, vilken i ekonomiskt hŠnseende fšrefšll ha hšjt sig nŒgot šver genomsnittet. Med de vidare ekonomiska ramarna synes ha fšljt en stšrre ršrlighet, bŒde geografiskt, vad gŠller yrkesverksamheten och i fšrhŒllande till den strŠnga moralens rŒmŠrken. Den fšr mord dšmde men senare benŒdade fšrste svŠrfadern David Larsson hade efter sin hustrus dšd 1817 ett fšrhŒllande med Stina Jšnsdotter, mor till Johannes RŒsbergs sedermera andra hustru, som var oŠkta fšdd men senare legitimerad genom Stinas gifte med Lars Pihl. Stina och David fick tillsammans ett barn 1819, vilket gav anledning till skilsmŠssa mellan Pihl och hans hustru. Soldaten Pihl Œ sin sida hade "fšrslšsat sin icke obetydliga fšrmšgenhet". Betecknande fšr RŒsbergs karaktŠr var hans vŒldsamma upptrŠdande vid berusning, som sannolikt lŒg bakom hans egen skilsmŠssa.

Men det fanns ocksŒ bŠttre sidor hos slŠkten RŒsbergs stamfader. Han Šgde en, enligt den tidens och landsbygdens mŒtt, viss bildning, och den togs bland annat i ansprŒk av kyrkoherden i Lommaryd, som lŠt Johannes RŒsberg fšra kyrkbšckerna under husfšrhšren.

Framfšr allt efter separationen frŒn Anna Carin Šgnade sig Johannes Œt affŠrsverksamhet, som bland annat innefattade handel med kreatur sŒ lŒngt som till Stockholm och utlŒningsršrelse. FrŒn 1841 och under sina ŒterstŒende livsdagar stannade han i Kyrkohagen och verkade som handlande och Šven snickare. Hos honom bodde frŒn 1863 som fosterdotter hans dotterdotter Lovisa Adolfsdotter, som var fšdd 1853. Johannes avled den 29 mars 1872 av slag och begravdes i Lommaryd den 7 april.

Johannes RŒsberg var den fšrste i slŠkten som fšrfattade och gav ut en tryckt skrift, ett skillingtryck om sju sidor Œr 1840, Œret efter att den andra hustrun švergivit honom. Skriften innehŒller tvŒ texter, dels "En mycket nyttig och behaglig Wisa, fšr alla gifta Fruntimmer", dels "en švermŒttan nšjsam Historia, om en besynnerlig hŠndelse emellan en piga och en drŠng, som hade stark Šlskog till hwarandra". Skillingtrycket i sin helhet Œterges hŠr lŠngst ned.

Genom bouppteckningen efter Johannes RŒsberg av den 8 april 1872 fŒr vi en detaljerad bild av Kyrkohagen och den verksamhet han bedrev dŠrifrŒn. Huset i tvŒ vŒningar var mšblerat med tvŒ chiffonjŽer, varav en med vŠggur, tvŒ dragsŠngar, tvŒ slagbord, tvŒ matbord, en soffa, fem par stolar och tre skŒp. Till Kyrkohagen hšrde ocksŒ en bod och en ladugŒrd.

Bland diverse husgerŒd av koppar, tenn och jŠrn, glas och porslin, sŠngklŠder och gŒngklŠder mŠrks till exempel rikligt med verktyg av olika slag, Œtta rockar, en pistol, en fiol, en bibel, tvŒ postillor och en mŠngd stršskrifter. Det enda av Johannes RŒsbergs lšsšre som veterligen Šr bevarat Šr hans bibel och hans pistol, som nu innehas av Bertil RŒsberg i Lommaryd respektive Gun Uhrbom f RŒsberg i NŠssjš. Av Johannes utlŒningsverksamhet finner man spŒr i det att han vid sin dšd hade fordringar pŒ en rad personer i trakten, dŠribland ocksŒ barn, barnbarn och andra slŠktingar.

Johannes Larsson RŒsbergs sista Šktenskap var barnlšst, men i giftet med Lovisa Davidsdotter fšddes tvŒ sšner och en dotter, av vilka endast det yngsta barnet, sonen Carl Johannesson RŒsberg (1817–1898) synes ha šverlevt fadern. Carl blev byggmŠstare och hemmansŠgare i Lommaryds och BŠlaryds socknar. Han var sedan 1838 gift med hemmansŠgardottern Eva Israelsdotter (1815–1897) frŒn gŒrden Bjšrnaryd, som grŠnsar till Tubbarp och som tillhšrt hennes slŠkt, BjšrnarydsslŠkten, Œtminstone sedan 1600-talets bšrjan. Carl och Eva RŒsberg hade sju barn: Christina, gift Lindstršm, Sven Johan, lantbrukare och byggnadssnickare, Johannes d y, byggmŠstare, Gustaf, handlande, August, byggmŠstare, Claes, lantbrukare och byggmŠstare, samt Lovisa d y, gift Bornholth. Av dessa šverflyttade Christina, Gustaf och Lovisa till USA, och deras efterkommande Šr ofullstŠndigt kartlagda. De i Sverige verksamma barnen levde alla in pŒ 1900-talet. OcksŒ tre av den Šldste sonen Sven Johans barn bosatte sig i Amerika: Carl d y, Frans – som gifte sig med en dotter till sin faster Christina – och Oscar samt dŠrtill dottersonen Olle RŒsberg.

Totalt omfattar slŠkten uppemot 1 200 belagda personer, varav nŠrmare 800 Šttlingar och 400 ingifta eller motsvarande. Av alla dessa Šr omkring 900 alltjŠmt i livet. Den fšrste medlemmen av slŠktens senaste generation – den tolfte kŠnda – fšddes 1997.

Eva Israelsdotter, alla RŒsbergsŠttlingars nŠrmaste gemensamma anmoder, tillhšrde en besutten LommarydsslŠkt. Fadern Israel Svensson hade Šrvt slŠktgŒrden Bjšrnaryd och genom hans hustru, Evas mor, Catharina Persdotter Hult tillfšrdes slŠkten gŒrdarna …nnestorp, Kliaryd och Borgafall, alla i Lommaryd. Carl och Eva trŠffades nŠr Carl tjŠnade som drŠng i Bjšrnaryd under fyra Œrs tid. Som nygifta brukade de frŒn Evas fars dšd 1839 till 1845 Kliaryd, som Šgdes av hennes mor. DŠrefter var de bosatta i Carlstorp pŒ denna gŒrd. DŠrifrŒn bedrev dess namngivare Carl RŒsberg sin byggnadsverksamhet till 1867, dŒ han inkšpte och bosatte sig pŒ Knohults norrgŒrd i BŠlaryd. 1884 sŒlde han den gŒrden och ŒtervŠnde till fšdelsesocknen Lommaryd, dŠr makarna Œterstoden av livet bodde i Hullaryd. Eva blev med Œren svŒrt Œderfšrkalkad och Šven Carl blev klen och sjuklig. Under sina sista levnadsŒr vistades Carl och Eva tidvis hos de sšner som stannat kvar i hemlandet.

Om Carl RŒsberg berŠttas att han liksom sin far handlade med kreatur och ibland fšretog oxdrifter till Stockholm. DŒ drevs djuren lšsa hela vŠgen till huvudstaden, vilket tog 9–10 dagar. Det sŠger sig sjŠlvt att de klŠder man bŠr under en sŒdan fŠrd inte hŒller sig i bŠsta skick. DŒ RŒsberg vid ett tillfŠlle efter framkomsten till Stockholm besškte en krog fšr att Šta, var dŠr ett par mŠn som gjorde narr av honom fšr hans simpla klŠdsels skull. Carl var kŠnd pŒ stŠllet och lŠt sig maten vŠl smaka. Han var stadd vid god kassa och dŒ han Štit fŠrdigt gick han fram till mŠnnen ifrŒga och undrade om de kunde vŠxla en tusenkronorssedel. NŒgot snopna tillstod de att de tyvŠrr inte kunde det. Carl frŒgade dŒ hur det kŠndes att spela herrar och inga pengar ha.

En annan gŒng hade Carl RŒsberg gjort kreatursaffŠrer med nŒgra tattare i hemtrakten. Dessa ansŒg senare att de blivit lurade av RŒsberg och lade sig dŠrfšr i bakhŒll vid en grind som de visste att han skulle passera. NŠr denne senare kom ridande pŒ mŠrren Skatan – som var svart och vit och dŠrav fŒtt sitt namn – rusade de fram i akt och mening att ge honom en minnesbeta. Till saken hšr att Skatan var mycket kittlig. Carl kittlade henne med piskan, Skatan sparkade och skrek, tattarna retirerade och Carl konstaterade glatt: "Lilla Skatan nŠtt och grann hjŠlper lille Calle fram".

Carl var ingalunda nykterist och vid ett marknadsbesšk blev han litet šverfšrfriskad. Marknadsvakterna tog hand om honom, varvid han fšrsškte tala om fšr dem att han var byggmŠstaren Carl RŒsberg, men de trodde honom inte. De fann fšr gott att avlŠgsna honom frŒn marknaden. DŒ de frŒgade vart de skulle skjutsa honom, bad Carl dem att kšra i riktning mot prŠstgŒrden. NŠr de var framkomna dit kom prŠsten ut och hŠlsade vŠlkommen med orden: "O, Šr det byggmŠstare RŒsberg som kommer!", och sŒ hade han klarat sig ur Šven den knipan.

Carl RŒsbergs son Johannes var fšrsta gŒngen gift med Mathilda Charlotta Sandberg, och hon dog i barnsŠng endast 20 Œr gammal nŠr parets enda barn, en dotter, fšddes. Denna, som fick šverta sin mors fšrnamn, hŠmtades efter den tragiska hŠndelsen av farfšrŠldrarna och kom att bo under hela sin uppvŠxttid hos dem. Hedvig RŒsberg (1884–1983), som var yngsta barn till Johannes d y brukade med vŠrme tala om de gamla farfšrŠldrarna. Hon beskrev Carl som litet "katig" men snŠll och rejŠl. Eva hade ett mildare sŠtt; hon var god och givmild mot alla. Mathilda kom att betyda sŠrskilt mycket fšr farmor Eva sedan de egna dšttrarna till hennes stora sorg och saknad utvandrat.

Av Johannes RŒsberg d Š:s bŒda Šldre barn flyttade sonen Lars Johan (1813–1851) 1839 till Stockholm, dŠr han var verksam som arbetskarl och avled ogift. Dottern Anna Lovisa (1815–1857) blev gift med Adolf Larsson (1812– 1871) i Stora by i …stergštland och avled dŠr. Hon var mor till fem barn. Mannen och barnen utom dottern Lovisa flyttade 1863 till Stockholm, dŠr han arbetade som timmerman fram till sin dšd. Familjen bodde pŒ …stra kvarngrŠnd 16 pŒ Sšdermalm. I Stockholm var barnen bosatta ocksŒ vid tiden fšr Johannes RŒsbergs bouppteckning 1872, och vid denna bevakades deras rŠtt av Eva Israelsdotters kusinbarn hemmansŠgaren och kyrkvŠrden Johannes Mathiasson i Bjšrnaryd. Dotterdottern Lovisa Adolfsdotter, som hade skštt hushŒllet Œt Johannes, flyttade efter hans dšd ocksŒ till Stockholm. DŠr blev hon hushŒllerska i det dŒ nyuppfšrda, palatsliknande huset med adress StrandvŠgen 1, hos den framgŒngsrika affŠrskvinnan Sofia Gum¾lius (1840–1915), kŠnd fšr sitt engagemang i demokrati- och tryckfrihetsfrŒgor.

SlŠktnamnet RŒsberg antogs pŒ 1830-talet av Johannes Larsson, som han dittills enligt tidens namnsed skrivit sig, efter den gŒrd – RŒsa – som han och hans fšrsta hustru drivit. Men Johannes RŒsberg fšddes, dog och bodde stšrre delen av sitt liv i Tubbarp, dŠr bŒde hans far och svŠrfar hade gŒrd. Det ortnamn som slŠktnamnet bildats av innehŒller det dialektala ordet "rŒs" med betydelsen "vattenstrimma i fšr švrigt fast och torr mark". SlŠktnamnet har nu burits i Œtta generationer. Det har Šven upptagits av barn till kvinnliga slŠktmedlemmar. En manlig agnat har antagit namnformen RŒsberger.

Inom kretsen av slŠktnamnets bŠrare liksom i nŒgon mŒn Šven bland švriga Šttlingar mŠrks nŒgra karaktŠristiska drag i fšrnamnsskicket. Den nŠrmaste gemensamme stamfaderns fšrnamn Carl Šr det mest frekventa och har burits av sammantaget 13 agnater. SlŠktens stiftare har dock givit sitt namn Johannes endast till en sonson och en sonsons sonsons sonsons son. NŠstan lika vanligt som Carl Šr fšrnamnet Gustaf, som fšrst bars av Carl RŒsbergs nŠst Šldste son. Av de tolv Šttlingarna pŒ manssidan som har Gustaf bland sina fšrnamn Šr det dock endast den hŠr nŠmnde som har det som tilltalsnamn. Namnen Sven och Johan, som hŠrršr frŒn stamfadern fšr den Šldsta av slŠktens huvudgrenar, har burits av nio respektive tolv personer. Bland arvfšrnamn som anvŠnds som tilltalsnamn Šr Oscar det vanligaste. SlŠkten rymmer sex medlemmar som skrivit sig Oscar RŒsberg och ytterligare fyra namnbŠrare med annat tilltalsnamn. Fem–sju RŒsbergare Šr bŠrare av vartdera fšrnamnet David, Bengt, Olof och Fredrik. HŠrefter fšljer Bertil och Frans, varav det finns fyra respektive tre bland slŠktnamnet RŒsbergs bŠrare. NŒgra motsvarande signifikanta frekvenser som antyder arv av fšrnamn bland de kvinnliga slŠktmedlemmarna kan inte spŒras.

SlŠkten RŒsbergs heraldiska vapen Šr komponerat 1981 av Per Andersson och antaget den 22 augusti 1982 av SlŠktfšreningen RŒsberg med fšljande beskrivning:

Skšld: i guld en medelst inbšjda skuror bildad blŒ stolpe

HjŠlm: sluten, med hjŠlmtŠcke invŠndigt av guld och utvŠndigt blŒtt, hjŠlmbindel av guld och blŒtt samt som hjŠlmprydnad en medelst inbšjda skuror bildad blŒ stolpe

SkšldemŠrket anspelar pŒ slŠktnamnet och visar en rŒs i blŒ fŠrg. De gyllene fŠlten symboliserar den Šldsta av de tvŒ huvudnŠringarna bland slŠktens medlemmar, jordbruk, medan skšldens mittfŠlt ocksŒ ses som en pelare och en symbol fšr den andra huvudnŠringen, byggnadsverksamhet. Vapnet bŠr de svenska tinkturerna. Metallen anknyter Šven till SmŒlands landskapsvapen, och blŒtt hŠrršr frŒn vapnet fšr Aneby kommun, inom vars omrŒde slŠkten har sitt ursprung och verkat i Œtminstone elva generationer.

SlŠktfšreningen RŒsberg bildades vid slŠktmšte med drygt 200 personer i Lommaryds kyrka den 22 augusti 1982 pŒ initiativ av Per Andersson, som valdes till ordfšrande. Sammantaget har fšreningen haft omkring 450 betalande medlemmar. Fšreningen har sedan 1983 utgivit Meddelanden frŒn SlŠktfšreningen RŒsberg. SlŠktmšte har hŒllits vid nio tillfŠllen: 1982 i Lommaryd och Aneby (ordinarie), 1983 i Lommaryd (extra), 1987 i Vireda och GransnŠs (ordinarie), 1989 i Nyttorp (extra), 1992 i SŠby (ordinarie), 1993 i Lommaryd (extra, pŒ 200-Œrsdagen av stamfaderns fšdelse 29 maj 1793), 1997 i Barkeryd, JŠrsnŠs och Aneby (ordinarie), 2002 i Lommaryd och Haurida (ordinarie) och 2007 i Norra Sandsjš och Bodafors (ordinarie).

RŒsbergska slŠktfonden stiftades 1985 med medel, som insamlats fšr bevarande av Johannes RŒsberg d Š:s Kyrkohagen, som grund. Fondens tillgŒngar kan tas i ansprŒk fšr stšrre och fristŒende ŠndamŒl – men inte fšr lšpande utgifter – i enlighet med slŠktfšreningens syften till slŠktens och fšreningsmedlemmarnas gagn. SlŠktfšreningens styrelse Šr tillika styrelse fšr slŠktfonden.

 

Skillingtryck av Johannes RŒsberg, utgivet 1840:


En mycket nyttig och behaglig

Wisa,

fšr alla gifta Fruntimmer.

Fšrfattad af J RŒsberg i …ringe,

Ekeby Socken.

––––––––

(Sjunges under egen behaglig melodi.)

––––––––

Samt en šfwermŒttan nšjsam

Historia,

om en besynnerlig hŠndelse

emellan en piga och en drŠng, som hade stark

Šlskog till hwarandra.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Linkšping, 1840. J A. PetrŽ & Sons Officin.


Till hustrurs wŠlfŠrd jag nu hŠr Šmnar rimma, SŒ wŠl till dem som borta Šr, sŒ dem som Šro hemma. SŒ tager eder alla mŠn med er till rŒd, Det lŠttar ert beswŠr och hugnar eder bŒd.

2. Och nŠr I edra mŠn i sorg och Šngslan se, I dem dŒ muntren upp och djuflig tršst dem ge. NŠr hufwudet Šr brytt bšr hon det understšdja Och hwad som mannen bryr Bšr hustrun undanršdja.

3. Om du will blifwa wis af mig en gŒta lŠr, Hwad som Šr alldra wŠrst, dock alldralŠttast Šr; Hwad Šr wŠl mera lŠtt Šn intet šppna mun, Hwad Šr wŠl mera swŒrt Šn stoppa denna brunn.

4. I hafwen dock en dygd af mig Er till att lŠra, Som Šr att Edra mŠn af hjertat hafwa lŠra, Med hjelp och trogna rŒd, dem wŠl tillhanda gŒ, Och ej sin kŠrlek blott i famntag lŒta rŒ.

5. Fšr den skuld warnar jag hwar en som hustru heter Att hon sn Škta man med spottskhet ej fšrtreter, Och fast hon Šgde mer af rikedom Šn han SŒ anse skall hon dock som hufwudet sin man.

6. Ty sŠkert utaf allt hwad man i werden lider €r ingen ting sŒ grymt och sŒ i hjertat swider, Som nŠr man lida


mŒst utaf sin bŠste wŠn Hos den man sŠkrast wŠntat finna tršst igen.

7. Det Šr ett bittert we och ofšrliklig smŠrta, Det brŠnner blodet bort och stinger uti hjertat. Man kan fšr annat ondt af wŠnner PlŒster fŒ, Men allt fšr sorgligt Šr nŠr man fŒr klaga sŒ.

8. Min wŠn med hwilken jag i kŠrlek sammanbodde, Den jag min wŠlfŠrd och mig sjelfwer anfšrtrodde, Som Œt utaf mitt bršd, den Šr mig nu emot, Fšrfšljer, spottar mig och trampar med sin fot.

9. Jag lider tŒligt dŒ min fiend mig fšrfšljer Och fšr min owŠns trug jag mig ur wŠgen dšljer, Men du min kŠra hŠlft med dig jag lefwde sŒt; Wi ha till Herrans hus, ju fšljts fšrtroligt Œt.

10. Ho will wŠl undra pŒ, att in i Škta lusta En kall och osund luft kan understrundom pusta; Men solen mŒste ej fŒ mŠta af sin dag Fšrr Šn fšrlikning sluts med šmma famnetag.

11. Det finnes fel hos mŠn som de just ej rŒ fšr, En sjukdom hwarmed man wŠl šmkan hafwa bšr, Men lŒt den sjukdom ha sin gŒng bŠst som han will; Ty Šr det alldra bŠst att endast tiga still.

12. TwŠrtom Šr det en hustrus swŒra lyte, Att wilja winna pŒ sin man i ordalyte Och allahanda fel hon mannen


fšrebrŒr, Ja, sitt hela lefnads lopp han alltid hšra fŒr.

13. NŠr Šndtligt hennes ord det sista mŒnde blifwa, SŒ framt fšrmodas skall en Šnde blir pŒ kifwa, Tro fritt om hon sig dŒ i dygdens spegel ser, Att ingen wacker bit pŒ henne finnes med.

14. I qwinnor som af onda mšdrar Šro burne, De sig med gudlšshet och odygd sammanswurne Af hwilken I allt ondt exempel kunnat fŒ; Fšrwarer er att icke brŒ dem pŒ.

15. Hur skulle icke de som hafwa skŠl och sinne SŒ till att frŠlsa frŒn fšrŠdarns onda kynne, fšr hwilkas lusta de en rysning kunde fŒ, NŠr wid fšrnuftets ljus de gifwa att derpŒ.

16. Dock qwinnor Œt sig sjelf har stiftat sŒ'na lagar Att de mŒ gšra fritt ehwad de hŠlst behagar, Och hafwa sŒ twŠrtom den gamla lag fšrbytt Att herrawŠldet Šr frŒn dem till mannen flytt.

17. NŠr hop med flata mŠn de sig ett maktsprŒk kan fšrwŠrfwa SŒ sker dermed att de godt Šktenskap fšrderfwa, Ty enighetens band will sŠllan hŒlla fast NŠr hustrun fšr sin man will hŒlla husbondskast.

18. Med lydnad kunna ju de wrŒnga mŠnner winnas Fšr lydnad skola de ock eftergifne finnas SŒ hustrur skolen I ej


nyttja kjortelmakt Men undergifwenhed, som jag Er redan sagt.

19. Kort sagt, skall hustrun namn af mannens Šra bŠra SŒ mŒste hon sin man fšrnuftigt weta Šra Ty eljest klŠck-ker hon det snšda namnet fram Att hon ehuru skšn Šr mannens blygd och skam.

20. Ack lŒter hšgmod ej o Systrar hos Er gŠsta Som sšker gerna rum hos qwinnor hŠlst de bŠsta, Men framfšr eget fall gŒr hšgmod alltid fšrst Hwarefter kommer grŒt som lemnar ingen tršst.

21. NŠr edra fromma mŠn med orden sška twŠtta Ert sinnes dŒrskap af, sŒ lŒter eder rŠtta Med aktning hšren I hŠrpŒ med tŒlamod Ock tiden wisa skall att lŠran warit god.

22. Men tacka will jag dig du fromma kyska qwinna Till hwilkens wŠrde ej de skšnsta perlor hinna, PŒ dig sig fullt och fast din Man fšrlita kan Du glŠdje finna skall med trogen kŠrlig man.

23. NŠr mannen reser bort hon wŠl om huset hŠgnar, Men dŒ hon kommer hem hon glŠdtigt honom fŠgnar Och hennes hŠlsning Šr: wŠlkommen hjertans mŠn Gud ware lof jag dig med helsan feck igen.

24. O hwilken tršst dock Šr att stadd i mindre lycka, NŠr sjuklighet och brist och Œlderdomen trycka Att ha en trogen


wŠn fom Šr ens andra hŠlft Hwars hjerta šmmar mer fšr mig Šn fšr sig sjelf.

25. O hwilken hŠgnad Šr ocksŒ i glŠdjens stund NŠr glŠdjen ej fŒr rum pŒ ensamt hjertas grund Ja att en maka ha i hwilkens hjerta man Sin fŠgnads šfwerflšd fšrtroligt nuta kan.

26. Fšr allting akta Er fšr win och starka dycker Det smakar ljufweligt, men helsan undertrycker. FarwŠl, nu slutar jag, tag mot de rŒd jag gifwer Lef noga efter dem, dŒ godt allting wist blifwer.

––––––––

En besynnerlig hŠndelse

om en piga och en drŠng, som hade stark Šlskog till hwarandra.

En piga och en drŠng hade lŠnge tjent tillsammans och under den tiden rŒkat med hwarandra uti stor fšrtrolighet och bekantskap, hwilket omsider geck sŒ lŒngt, att de beslšto taga hwarandra till Šgta. Fšr att sŒ mycket bŠttre afgšra sina giftermŒls-punkter, utsattes logen till mštes-plats, hwarefter afhandling om flere till Šmnet nšdiga stycken skulle ske. En gammal gubbe, som nŒgot sent om aftonen kommit till gŒrden och derfšre ej insluppit, hade ocksŒ derstŠdes dem owetandes, tagit sitt nattherberge, och pŒ det han desto tryggare mŒtte hwila, hade han


krupit uppŒ rŠndet šfwer log-golfwet. Efter aftal instŠllde sig drŠngen och pigan, hwilka ej lŠnge dršjde, innan de begynte om sitt giftas att snacka; bland annat frŒgade drŠngen huru lŠnge han skulle wŠnta, innan han finge Œtnjuta nŒgon frukt af hennes kŠrlek, och om icke nu wore ett šnskligt tillfŠlle dertill; ack nej, svarade pigan, wi hafwa wŠl nŒgot annat att fšrst afgšra; om jag besinnar mig rŠtt, fortfor hon, sŒ tror jag ej att wŒr goda šfwerenskommelse kan winna sin fullbordan; jag Šr fattig, du Šr fattig och ingenting hafwa wi nŒgondera, hwad will det dŒ bli of oss: jo idel barn och fattigdom, och hwad will du wŠl, min bŠsta wŠn, dŒ fšrsšrga hustru och barn med? Ack mitt gryn infšll drŠngen, har du inget annat sšrja fšr, sŒ Šr wŒr sak lŠtt afgjord; wet att wi hafwa en šfwer oss som hjelpa kan. Hwem som det gšra will, ropade gubben, som lŒg uppŒ rŠndet, med hšg ršst, men jag gšr det aldrig. Af detta tal blefwo drŠngen och pigan sŒ fšrskrŠckte att de utsprungo straxt derifrŒn, och drŠngen beslšt att aldrig mer tŠnka pŒ giftas, hwarigenom detta parets starka kŠrlek feck ett hastigt slut.


 

Alla i fšreningen Šr slŠkt! TranŒs-Posten, Œrg 65, nr 161, 1982-08-23. Sid 7.

SlŠkten RŒsberg. Mjšlby, 1982. 28 sid.

SlŠktfšreningen RŒsberg. Sveriges slŠktforskarfšrbund: SlŠkthistoriskt forum Œrg 1 nr 4 1982. Sid 18.

Anor i Norra Vedbo [nr 40, farmors anor]. Sveriges slŠktforskarfšrbund: Svenska antavlor, vol 1, nr 7, 1983. Sid 233–237.

SlŠktfšreningen RŒsberg. Genealogiska fšreningen: SlŠkt och hŠvd, Œrg 34, nr 1, 1983. Sid 332–333.

SlŠkten Gustafson-Hagstršm. Mjšlby, 1983. 4 sid.

PalmŠttlingar. Mjšlby, 1983. 4 sid.

SlŠktfšreningen RŒsberg: Meddelanden frŒn SlŠktfšreningen RŒsberg 1983. Mjšlby, 1983. 16 sid. Redaktšr.

Johannes Lson RŒsberg (1793–1872). SlŠktfšreningen RŒsberg: Meddelanden frŒn SlŠktfšreningen RŒsberg 1983. Mjšlby, 1983. Sid 1–2.

Oscar E Rosberg (1874–1918). SlŠktfšreningen RŒsberg: Meddelanden frŒn SlŠktfšreningen RŒsberg 1983. Mjšlby, 1983. Sid 6.

SlŠktfšreningen RŒsberg samlad i Lommaryd. Sveriges slŠktforskarfšrbund: SlŠkthistoriskt forum, Œrg 3, nr 2, 1984. Sid 15.

SlŠktfšreningen RŒsberg: Meddelanden frŒn SlŠktfšreningen RŒsberg 1984. Mjšlby, 1984. 20 sid. Redaktšr.

SlŠktfšreningen RŒsberg: Meddelanden frŒn SlŠktfšreningen RŒsberg 1985/86. Mjšlby, 1986. 20 sid. Redaktšr.

SlŠktfšreningen RŒsberg: Meddelanden frŒn SlŠktfšreningen RŒsberg 1987. Mjšlby, 1987. 16 sid. Redaktšr.

SlŠktmatrikel 1988 : Per Anderssons tvŒtusen nŠrmaste anfšrvanter. Mjšlby, 1987. 68 sid. ISBN 91-86128-10-8.

…stgštsk och smŒlŠndsk slŠktkalender 1988. Mjšlby, 1988. 20 sid. ISBN 91-86128-17-5.

LommarydsŠttlingar : Per Jonssons i Bjšrnaryd descendenter under tre Œrhundraden. Mjšlby, 1989. 60 sid. ISBN 91-86128-19-1.

RŒsberg. Svenska slŠktkalendern 1989. Stockholm, 1989. Sid 307–317.

SmŒlandsslŠkten RŒsberg frŒn Lommaryd. 2 utg. Mjšlby, 1992. 60 sid. ISBN 91-971960-0-2.

SlŠktfšreningen RŒsberg: Meddelanden frŒn SlŠktfšreningen RŒsberg 1993. Mjšlby, 1993. 2 sid. Redaktšr.

SlŠktfšreningen RŒsberg: Meddelanden frŒn SlŠktfšreningen RŒsberg 1994. Mjšlby, 1994. 12 sid.

SlŠktfšreningen RŒsberg: Meddelanden frŒn SlŠktfšreningen RŒsberg 1995–97. Mjšlby, 1997. 8 sid.

SmŒlandsslŠkten RŒsberg frŒn Lommaryds socken i Norra Vedbo hŠrad av Jšnkšpings lŠn : SlŠktmatrikel. 3 utg. Stockholm, 2002. 24 sid. ISBN 91-971960-1-0.

…stgštsk och smŒlŠndsk slŠktbok. Stockholm, 2008. 640 sid, inb. ISBN 978-91-87784-18-7.

 

 

 

 

slekt.se/anor

Start …stgštska och smŒlŠndska slŠkter

Start slekt.se

Kontakt

© 2022 Per Andersson