Östgötska och småländska släkter Per Anderssons kartläggning av sina 32 ansläkter
	Quarnsläkten från Kvarnarp Släktföreningen Quarn samlar ättlingarna till ägaren av Kvarnarp i Linderås socken (mellan Tranås och Gränna) Anders August Andersson (1825–1906) och hans hustru Hedda Christina Lago (1831–1919). Medlemmarna härstammar från något av deras 10 barn och 46 barnbarn. August Andersson (1825-1906) och Hedda Lago (1831-1919) Kvarnarp i Linderås F ︎↓ 10 barn 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Carl Sofia Emma Augusta David Johanna Helga Wilhelmina Oskar Hilma Andersson g Pettersson g Johansson g Petersson Andersson g Carlson g Johansson g Andersson Andersson g Lange 1852-1924 1854-1936 1857-1920 1859-1939 1862-1934 1864- 1867-1927 1869-1946 1874-1946 1876-1965 Mjerdevid Kvarnarp Ljungby Ingelsbo Sätuna Chicago Bromma Linköping Linköping New York i Hogstad E i Linderås F i Ekeby E i Adelöv F i Kaga E IL USA i Motala E E E NY USA ︎↓ ︎↓ ︎↓ ︎↓ ︎↓ ︎↓ ︎↓ ︎↓ ︎↓ 9 barn 6 barn 9 barn 5 barn 7 barn 2 barn 2 barn 5 barn 1 barn Carl Jenny Elin Ester Victoria Edit Ingeborg Ebba William 1883-1950 g Sundéen 1877-1949 g Gustafsson g Johansson g Miller g Strooper g Kåhre 1911-1975 Hilding 1875-1937 Mauritz 1878-1913 1887-1955 (USA) 1898-1978 1889-1959 (USA) 1884-1971 (USA) 1879-1967 Carl Erik 18… Signhild Lilly Josef Anna Signe 1880-1923 1888-1975 Agnes g Karlson g Geijer 1887-1918 g Andersson g Carlsson Ruth Hugo 18… 1900-1981 1891-1981 Bror 1879-1955 1881-1961 1883-1975 1890-1976 (USA) (USA) 1889-1963 Sigfrid Ragnar Set Sigrid Birger Elsa 1882-1911 1884-1885 1896-1978 g Samuelsson Wosse g Wennberg Frideborg Elna Caleb 1892-1977 1894-1981 1891-1972 g Nilsson 1887-1905 1903-1907 Josef Ragnar Signe 1885-1970 Gertrud 1897-1941 Wosse g Holm Ebba 1889-1989 Bror Herbert Ragnar 1896-1968 1892-1972 g Friis Erik 1897-1898 Greta David 1891-1929 1891-1953 Melker g Anderson 1894-1971 (USA) Elsa 1899-1947 1899-1987 Einar Edith 1894-1978 1896-1986 1895-1914 Harald Rut Senneryd g Edman 1900-1992 1901-1983 En av sönerna var ogift och två av döttrarna emigrerade till USA. Med deras båda grenar förlorade släkten i Sverige kontakten efter att de två sista syskonen här avlidit 1946. På 1970-talet inleddes sökande för att återfinna de amerikanska släktgrenarna. Efter 35 år av utebliven framgång lyckades det till sist 2011 att hitta det yngsta syskonet Hilmas efterkommande, och senare har även ättlingar till systern Johanna spårats. Det sista av August och Heddas barnbarn, vilka var födda mellan 1875 och 1911, avled 1992. Den sista ättlingen i livet som träffat stammodern var hennes dotterdotters dotter Solveig Carlsson (1916–2014), som vid sin bortgång var släktens äldsta medlem. Alla kända ättlingar till stamföräldrarna har redovisats i tryck fem gånger: Quarnsläkten (1983), Släktmatrikel (1987), Släkten Quarn (1995), Släkten Lago från Gränna (2003) och Östgötsk och småländsk släktbok (2008). I den sistnämnda återfinns också de efterkommande till Augusts far- och morföräldrar (hela släkten Quarn från Linderås respektive Åsensläkten från Adelöv) och till Heddas far- och morföräldrar (släkten Wikman-Lago-Törnqvist från Bottnaryd och Gränna respektive släkten Berggren från Asby och Gränna). Boken Besserydssläkten Berggren (2004) upptar ännu mer avlägsna släktingar på Heddas mormors sida. Släktmöten och Släktföreningen Quarn Den 21 augusti 1983 samlades 75 efterkommande till August och Hedda på initiativ av deras barnbarns barnbarn Per Andersson (född 1961) till ett första släktmöte och bildade Släktföreningen Quarn. Det skedde på dagen 100 år efter att stamföräldrarnas äldsta barn Carls äldsta barn, som också hette Carl, föddes i Kvarnarp. Båda dessa blev med tiden hemmansägare och kommunalmän i Hogstad på Östgötaslätten, och den sistnämnde tillhörde den femte generationen av släkten Quarn i Kvarnarp. Med vid det första släktmötet var tre av stamföräldrarnas fyra barnbarn som fanns i livet och som alla hade minnen av sina far- respektive morföräldrar August och Hedda. Alla de sju svenska släktgrenarna var representerade när släkten då återförenades. Den äldsta deltagaren var Gertrud Johansson (1889–1989), som senare utnämndes till föreningens hedersledamot på sin hundraårsdag. Ytterligare en av ättlingarna har blivit 100 år, den nämnde äldre Carls äldsta barnbarn Sonja Gustavsson född Andersson (1909–2009). Släktföreningen ska enligt stadgarna samlas till ordinarie släktmöte vart femte år. Följande släktmöten har hållits: 21 augusti 1983 i Säby, Linderås och Gränna, 19 maj 1985 på Östgötaslätten i Hov, Hogstad, Högby, Normlösa, Kaga och Linköping (extra släktmöte), 15 maj 1988 i Ekeby, Säby och Sommen, 23 maj 1993 i Vadstena, 29 augusti 1998 i Linderås, Röttle och Västanå, 7 september 2003 i Asby, Norra Vi och Österbymo, 7 september 2008 i Gränna, Ölmstad och Örserum samt 8 september 2013 i Linderås och Gränna. Stamfadern Magnus Quarn soldat i Kvarnarp Till Kvarnarp (äldre stavning Quarnarp och senare Qvarnarp) kom släkten år 1791. Då tillträdde August Anderssons farfar Magnus (1764–1833) som soldat vid Norra Vedbo kompani av Jönköpings regemente och bosatte sig på sitt tilldelade knekttorp nummer 54 i byn Kvarnarps östra utkant. Han blev en av inte mindre än 33 samtidiga soldater i Linderås socken och den elfte i raden av soldater i Kvarnarp sedan regementet indelades 1675. Efter gården fick han soldatnamnet Quarn. Där skulle släkten komma att stanna i 117 år. De två sista av många släktmedlemmar i Kvarnarp under fem generationer flyttade därifrån 1908. I Linderås var släkten jämngammal med den nuvarande kyrkan, som höll på att uppföras när Magnus Quarn kom till socknen. Byggnaden stod klar 1793 och ersatte en romansk stenkyrka som funnits på samma plats sedan tidig medeltid. Magnus var född i grannsocknen Säby, där han växte upp som ende son i stugan Vännersten på Norra Vedbo häradsallmänning upp emot östgötagränsen. Hemmet var fattigt och vid 5–10 års ålder nödgades han bege sig ut "att tigga utan bricka", dvs utan erforderligt tillstånd. Kvarnarp ligger vid sjön Noens nordöstra strand, halvvägs på landsvägen mellan Gränna och Tranås (länsväg 133) som löper rakt igenom byn. I Kvarnarp fanns förr fem enheter, som alla kom att ägas och bebos av släkten: Västergården, Östergården, Kvarnen, Knekt- eller soldattorpet som senare kallades Lilla Kvarnarp, samt de två backstugorna Sjöbacka och Dammstugan. Med tiden har ytterligare fastigheter med natursköna lägen invid sjön styckats av och bebyggts på Kvarnarps marker. Här tillkom också en numera nedlagd lanthandel och en träindustri som alltjämt är i drift. Kvarnarp ägdes till godset Södraholm i Adelövs socken, beläget på andra sidan sjön. I Västergården bodde ingen annan än drängar och pigor som arbetade med gårdens bruk; under några få år från 1834 fanns där också en inspektor eller rättare. I Östergården, dit kvarnen hörde, fanns en bonde och tillika mjölnare. På den senare gårdens mark låg också soldattorpet och backstugorna. Under Quarnsläktens tid fram till August Anderssons köp av hela Kvarnarp ingick byn i ett stort godsinnehav med fyra herrgårdar kring sjön Noen: Näs och Södraholm i Adelöv och Botorp och Sjötorp i Linderås. Det bildades av den halländske prästsonen Hans Hummel (1694–1772), som gjorde ämbetsmannakarriär, adlades med namnet Hummelhielm 1743, blev landshövding i Halland, föreslogs till riksråd men undanbad sig samt avled på sin sätesgård Näs. Södraholm och därmed Kvarnarp ärvdes av hans dotter Agneta (1733–1795), som var gift Hammarberg men dog barnlös. Genom hennes bror, ryttmästaren Hans Hummelhielm (1741–1800), och hans dotter Anna Elisabeth (1767–1858) övergick ägandet till ätten Ribbing. Hon var gift med kapten Per Ribbing (1750–1829). Efter hennes död på Södraholm ärvdes detta säteri och Kvarnarp av sonen kapten Bengt (1789–1866), efter hans död änkan Augusta född Schmiterlöw (1802–1890) och senare deras son major Carl (1826–1899). Det var inte ovanligt att en soldat övertog sin företrädares soldatnamn, särskilt om det var härlett från namnet på den gård som torpet tillhörde. Så hette Magnus närmaste föregångare Kvarnarp Jacob Quarn, utan att de var släkt med varandra. Annandag jul sitt första år i Kvarnarp gifte sig Magnus (som omväxlande i källorna skrivs Måns) i sin födelsesocken Säby med Stina Larsdotter (1768–1833) från gården Vätinge där. I knekttorpet föddes deras åtta barn: Stina (1792–1792), Greta (1794–1866), Anders (1796–1856), Anna Maja (1799–1870), Hedvig (1801–1802), Stina (1803–1804), Eva (1805–1883) och Brita Stina (1810–1811). Hälften av dem dog alltså i späd ålder. Av de övriga kom Greta, Anders och Anna Maja att vara bosatta i Kvarnarp, medan Eva hamnade i Flisby socken, där hon var gift med hemmansägaren Carl Andersson i Lidhult. Systrarna Greta och Anna Maja Månsdöttrar blev tjänstefolk hos kapten Ribbing i Västergården. Greta gifte sig 1813, annandag jul som föräldrarna, i Linderås med mjölnaren i Kvarnarps kvarn Johannes Bengtsson (1785–1834). Sju av deras åtta barn föddes där, innan familjen 1831 flyttade till Adelöv. Anna Maja återvände 1818 till föräldrarna i soldattorpet, innan hon året därpå tog tjänst i Adelöv. 1818 beviljades Magnus avsked från regementet och bosatte sig därefter med hustrun och yngsta dottern Eva i en nybyggd backstuga på Kvarnarps ägor, som efter sitt läge vid sjön och nedanför en höjd fick namnet Sjöbacka. Efterträdare i knekttorpet blev en soldat Johannes Freijer (som var född i Säby 1797 och efter sitt avsked 1859 också flyttade till en nybyggd backstuga under Kvarnarp, kallad Johannisberg, vilken efter hans död 1872 inte fick någon ny invånare). Eva lämnade föräldrahemmet 1822, då också hon i likhet med Anna Maja började tjäna i Adelöv. Under året därefter hade Magnus och Stina en piga i Sjöbacka. Vid den tiden antecknas Stina som "bräcklig", men senare upphör den noteringen. Fortsättningsvis levde de utan tjänstefolk. Efter sitt avsked blev Quarn gratialist vid Vadstena krigsmanshus, dvs han fick soldatpension. Efter närmare 42 år i Kvarnarp var 1833 både Stinas och Magnus liv utmätta, och de gick bort i juli med korts tids mellanrum, hon den 6 av "pleuresie" (lunginflammation) och han den 18 av bröstfeber. De begravdes söndagarna efter varandra, den 14 respektive 21 juli. Magnus Quarn var 5 fot och 8 tum lång, dvs 166 cm. Av hans regemente kommenderades hösten 1805 en fältbataljon till Stralsund för två års garnisonstjänst och kom åter i oktober 1808. Samma år begav sig regementet till Skåne för att möta en väntad landstigning från Danmark. Någon sådan genomfördes aldrig men i stället landsteg en rysk styrka och besatte Gotland den 22 april 1808. Därför sändes en bataljon av regementet dit och ankom till Östergarn den 14 maj, varefter ryssarna lämnade ön. År 1809, i slutskedet av finska kriget, deltog regementet i striderna vid Sävar och Ratan i Västerbotten. 1813 hade förbandet förflyttats till Pommern för att delta i svensk-rysk-preussiska operationer mot Napoleon. Inga egentliga strider förekom och man fick bland annat göra garnisonstjänst i Bryssel. Sommaren 1814 ingick regementet i fälttåget mot Norge och återvände i november. Därefter var Jönköpings regemente inte involverat i något krigsföretag. I stället var krigsfolket med och byggde Göta och Trollhätte kanaler och diverse befästningar. En annan syssla var fångbevakning. Regementets övningsplats fanns i Skillingaryd. Det har inte klarlagts vilka av de nämnda operationerna som Magnus Quarn deltog i, men det är känt att han var kommenderad till Karlskrona 1812. Sonen Anders Magnusson kvarnföreståndare i Kvarnarp Två år före Magnus och Stinas död återvände den ende sonen Anders Magnusson (även skriven Magnison och Månsson) till Kvarnarp, där han efterträdde svågern som mjölnare och blev föreståndare för kvarnen. (När Anders döptes 1796 hade hans dåvarande föregångare som mjölnare i Kvarnarp, Jonas Jonsson, varit en av faddrarna.) Under de 15 år som gått från det att han lämnade föräldrahemmet i knekttorpet 1816 till återkomsten 1831 hade han till största delen tjänstgjort vid olika kvarnar. Först blev han dräng i Mjölarps kvarn, belägen i Adelöv på andra sidan sjön Noen från Kvarnarp och ägd till Näs säteri. Efter en kortare tid där tjänade han på Södraholm. Därifrån flyttade han 1819 till Gränna stad för att under två år vara kusk hos major Ridderståhl, boende i borgmästare Hjertströms hus i västra byggningsraden längs huvudgatan. 1821–1822 var han dräng i Kvarnarps kvarn hos sin syster och svåger, innan blev mjölnare i Knapparps kvarn i Norra Solberga socken. Samma år som han kom dit gifte han sig den 13 september i Adelöv med Anna Greta Larsdotter (1801–1876), och "hennes fader gaf mundteligen sitt giftomannabifall". Vid hennes födelse i Adelöv var han torpare i Horsnäs under Södraholm och fröken Wilhelmina Hummelhielm stod fadder. Senare blev han hemmansägare i Åsens södergård i Adelöv. Under tiden i Knapparps kvarn föddes makarnas alla söner, de tre äldsta av sex barn: Lars Magnus (1823–1900), vår anfader Anders August (1825–1906) och Johan David (1827–1883). Alla dessa blev med tiden mjölnare och senare hemmansägare. 1830–1831 var Anders Magnusson mjölnare i Kvarntorpet, med kvarn och såg, i Nässjö socken, innan han återvände till Kvarnarp. Där föddes de tre döttrarna Hedda Stina (1834–), Sofia Maria (1837–1875) och Anna Wilhelmina (1841–1852). De båda som nådde vuxen ålder har inte längre några efterkommande i Sverige men förmodligen i Amerika. Dit flyttade Hedda Stina med familj och Sofia Marias man emigrerade efter hustruns död, liksom deras barn utom en son som blev tobakshandlare i Stockholm och avled ogift och barnlös där 1961. Efter 18 år som kvarnföreståndare i Kvarnarp lämnade Anders Magnusson åter sin födelsegård för Mjölarp i Adelöv 1849. Sönerna hade nyligen flyttat hemifrån, men den yngste hade återvänt och följde nu med föräldrarna och alla systrarna. För första gången på 35 år fanns inte längre någon medlem av Quarnsläkten i kvarnen, men väl i Sjöbacka (se nedan). En ny och obesläktad mjölnare trädde till. Från 1856 blev det en nyordning för bruket av Öster- och Västergårdarna, som då för första gången utarrenderades av Ribbings (till en Anders Olofsson från Adelöv). I Mjölarps kvarn och såg, som ägdes av landshövding Bergenstråhle på Näs, blev Anders Magnusson mjölnare i två år, för att 1851 flytta till det som skulle bli hans sista bostad, Torrarpsstugan under sergeantbostället Torrarp i Adelöv. Där var han torpare i närmare fem år fram till sin död den 22 maj 1856. Han begravdes den 1 juni. Änkan Anna Greta var fortsatt skriven där till sin död tjugo år senare, den 2 augusti 1876. Kyrkoboksanteckningar tyder dock på att hon åtminstone år 1870 vistades på annat håll i socknen, eventuellt i Rödjarp. Sonsonen August Andersson ägare till hela Kvarnarp Anders Magnussons son August Andersson lämnade föräldrarna i Kvarnarp som 22-åring 1847 för att under fem år tjäna som dräng, först 1847–1850 i Glassås norrgård i Linderås och sedan 1850–1852 i Falla i Adelöv. Där var han bosatt när han den 19 mars 1852 i Gränna gifte sig med Hedda Andersdotter Lago från Jakobstorp där. Hennes föräldrar var soldaten Anders Lago, som också drev skrädderirörelse, och hans hustru Beata Israelsdotter Berggren. Fadern hade "lemnat skriftligt bifall till föreningen". De nygifta bosatte sig i Hulutorp i Adelöv, där August tillträdde som brukare (gården ägdes av en Samuel Magnus Samuelsson). Deras första barn, sonen Carl (1852–1924), föddes i Jakobstorp och det andra barnet, dottern Sofia (1854–1936) i Hulutorp. 1856 flyttade familjen till Ribbings gods Södraholm, där August blev rättare under åren 1856–1859. Då föddes det tredje barnet, Emma (1857–1920). Efter 12 år återvände August till Kvarnarp 1859 och blev, som tidigare hans far, mjölnare och föreståndare för kvarnen. 1861 övertog han också arrendet av både Västergården och Östergården (efter den Anders Olofsson som varit arrendator sedan 1856). Här föddes alla återstående barn: Augusta (1859–1939), David (1862–1934), Johanna (1864–, kallad Hanna), Helga (1867–1927), Wilhelmina (1869–1946, kallad Mina), Oskar (1874–1946) och Hilma (1876–1965). Den första att födas här i den femte generationen av släkten i Kvarnarp var Augustas dotter Ester (1878–1913). Dräng på gården från 1859 var hustruns bror Israel Andersson Lago (1827–1905). Han begav sig 1864 till Amerika och kom genom sin framgång där att inspirera flera andra släktingar att emigrera; när han återkom till Sverige skrevs han i kyrkböckerna "kapitalist". (Endast en familj i släkten hade utvandrat före honom: hans morbror Sven Israelsson Berggren med hustru och barn redan 1853.) I Kvarnarp tjänade också en av Heddas brorsdöttrar åren 1868–1870, även hon med namnet Hedda Lago (1851–1942, ättlingar till henne hamnade i Ödeshög där barnbarnsbarnet Bruno Lago blev kommunalråd). Kring 1870 var Augusts arrende till Ribbings 1 800 riksdaler årligen för Kvarnarp, som omfattade 2 mantal och var en betydligt större gård än genomsnittet och dessutom försedd med kvarn. Driften av Kvarnarp synes ha varit en lönsam verksamhet för August, och vid mitten av 1870-talet utökade han den med att bruka också den intilliggande Tärenäs östergård. Han lyckades samla så mycket kapital att han kunde köpa en egen gård, Hubbarp i sin farfars födelsesocken Säby. Där bosatte han sig 1880 med hustrun och de fyra yngsta barnen Helga, Wilhelmina, Oskar och Hilma. Arrendet av Kvarnarp övertogs av sonen Carl, som 1882 gifte sig med hemmansägardottern Anna Lovisa Johansdotter (1859–1944) från Kroxhälla i Vireda socken. I Kvarnarp föddes den 21 augusti 1883 deras första barn, som fick samma förnamn som sin far. På Hubbarps marker har nu Tranås stadsbebyggelse brett ut sig och manbyggnaden är belägen vid den södra infarten till tätorten, på vägen från Säby kyrka och Linderås. Efter fyra år i Hubbarp såldes gården och familjen återvände i april 1884 till Kvarnarp. August hade då från familjen Ribbing förvärvat hela egendomen med de båda gårdarna, kvarnen, soldattorpet och backstugorna. Bland gårdens drängar och pigor fanns sonen David, döttrarna Johanna och Helga samt kusinbarnet Gustaf Albin Brolin (1864–). Barnen Wilhelmina, Oskar och Hilma bodde fortfarande hos föräldrarna. När August avlöste sonen Carl i Kvarnarp flyttade denne med familj till Mjerdevid på Östgötaslätten i Hogstads socken, där han efter hand blev ägare till flera gårdar. Johanna flyttade till Amerika 1885 och Helga till Ödeshög 1896. Sofia, som gifte sig 1874 och med sin familj under flera år varit bosatt i östgötasocknarna Ekeby, Rinna och Trehörna, återkom 1891, då hennes man Gustaf Pettersson (1850–1897) övertog jordbruket i Kvarnarp som arrendator hos sin svärfar August. I familjen fanns makarnas sex barn, som alla fötts under tiden i Östergötland: Jenny (1875–1937), Anna (1879–1955), Sigfrid (1882–1911), Frideborg (1885–1970), Ebba (1891–1929) och Edith (1895–1914). Gustaf avled efter sex år i Kvarnarp. Egendomen fortsatte dock att drivas inom Quarnsläkten. Som dräng i Kvarnarp hade sonen David 1887 gift sig med Anna Löf (1862–1942) och under tiden här föddes deras tre första barn: Victoria (1887–1955), Erik (1888–1975) och Hugo (1890–1976). Efter några år i Adelöv, där barnen Sigrid (1892–1977), Josef (1897–1941) och Bror Herbert Ragnar (1897–1898) föddes, återvände David med familj 1898 för att efterträda sin bortgångne svåger Gustaf som arrendator. De stannade i två år och lämnade Kvarnarp år 1900 för Stora Åby socken i Östergötland. Då hade August Andersson hunnit bli 75 år och inte själv brukat sitt alltjämt ägandes Kvarnarp på nästan ett decennium. Han tog då steget att sälja egendomen till en Anders August Johansson från Sjöarps norrgård i Linderås. Ägare till kvarnen och även soldattorpet blev efter en tid mjölnaren Anders David Andersson från Vireda (vars ättlingar alltjämt finns i Kvarnarp och driver träindustrin där). Ingen av de nya ägarna var befryndad med Quarnsläkten. Efter försäljningen bosatte sig August och Hedda tillsammans med barnen Oskar och Hilma på undantag i farfaderns knekttorp, som nu kallades Lilla Kvarnarp och hade varit obebott sedan den siste soldaten, vid namn Bragd, flyttade 1885. Hilma begav sig 1902 till Stockholm och tog tjänst hos först en greve af Ugglas och sedan en kapten Lagercrantz, båda boende kring Karlaplan på Östermalm, innan hon 1907 flyttade till Göteborg och 1910 därifrån till Amerika. August slutade sina dagar i Lilla Kvarnarp den 12 februari 1906 i följd av ett slaganfall och begravdes den 24 i samma månad. Kvar där fanns Hedda och Oskar. 1908 flyttade han som dräng till brodern Carl i Mjerdevid. Hedda förblev skriven i Lilla Kvarnarp livet ut men kom att vistas hos olika barn i Östergötland, först hos Helga i Hulje, beläget i Högby socken strax utanför Mjölby municipalsamhälle, och till sist hos Wilhelmina i Linköping, dit då också Oskar flyttat. Där avled hon av ålderdomssvaghet den 27 februari 1919. Hon jordfästes i Linköping den 9 mars och gravsattes därefter vid sin man på Linderås kyrkogård (kvarter D, plats 785–786). Hon kallades vid dopet Hedda, och det var säkerligen det namn som oftast användes under hennes livstid, om än också namnformen Hedvig förekommer, såsom i föräldrarnas bouppteckning (hon hade blivit uppkallad efter sin mormor Hedvig Christina Bergstedt). På äldre dar skrivs hon Hedda Kristina, exempelvis i Linderås församlings dödbok, och i hennes dödsannons och på gravstenen är förnamnet enbart Kristina. Måhända hade det annars ståndsmässiga Hedvig vid det nya seklets början kommit att uppfattas som ålderdomligt och i trivialformen Hedda alltför allmogeanstruket. Kusiner i Sjöbacka och Dammstugan Efter Magnus Quarns och hans hustru Stina Larsdotters död flyttade 1834 dottern Anna Maja in i deras Sjöbacka. Hon återvände från Adelöv och hade under sina 15 år borta från Kvarnarp hunnit få fyra barn och gifta sig med Gustaf Abrahamsson Brolin (1797–1868), som var född i Strå på Östgötaslätten. Till skillnad från hennes bror kvarnföreståndaren Anders och hans söner vilade armod och elände över familjen i backstugan Sjöbacka, där ytterligare fyra barn föddes. Ett av dem rycktes bort i tioårsåldern. Mannen Gustaf var ofärdig och fick fattigunderstöd från socken. Som fattighjon dog makarna där, han 1868 och hon 1870. Efter hans död flyttade sonen Carl August Brolin (1833–1899) med sin familj in i Sjöbacka som backstugusittare. Också han är noterad som fattig, och 1871 begav han sig ensam till Amerika men återvände senare. Sedan barnen efter hand flyttat iväg, flera till Amerika, dog han i Sjöbacka 1899, varefter också änkan emigrerade. År 1900 övertogs Sjöbacka av en obesläktad änka med en hemmason och Quarnsläktens tid där var slut. Anna Maja Månsdotters äldsta son var Claes Johan Enström (1825–1907). Han gifte sig 1855 och flyttade med sin familj in i en nyuppförd backstuga, som fick namnet Dammstugan, invid fördäldrahemmet. Hustrun dog redan 1863 och han gifte om sig året därpå. Backstugusittare Enström var krympling och utfattig. Tidvis verkade han som skomakare, och för att bidra till försörjningen tog han och hustrun emot fosterbarn. Av hans fyra egna barn dog de båda äldsta tidigt. 1885 flyttade familjen till Linderås fattigstuga, där hustrun tjänade som fattigsköterska. Där blev han ånyo änkling 1891 och gick själv bort 1907. Till Dammstugan kom inga nya boende förrän 1888 då en icke besläktad familj flyttade in från Adelöv och efter tio år återvände dit, varpå stugan på nytt stod obebodd till 1901. August Andersson hade alltså en jämngammal kusin i vardera backstugan, när han köpte Kvarnarp 1884, Brolin i Sjöbacka och Enström i Dammstugan. Stammoderns fädernesläkt Lago och mödernesläkt Berggren i Gränna Stammodern Hedda tillhörde Grännasläkten Lago, vars första namnbärare var hennes far Anders Lago (1798–1867). Han antogs i oktober 1818 som soldat vid Vista kompani av Jönköpings regemente, fick sitt soldatnamn och flyttade på det nya året till soldattorp nummer 93 under Reaby brånsgård i Gränna från sin födelsesocken Bottnaryd på andra sidan Jönköping invid västgötagränsen. Där var hans far Abraham ryttare vid Smålands kavalleriregemente med namnet Wikman, antaget efter gården Viken där hans ryttartorp Kärret var beläget. Vid inmönstringen uppmättes Lago till en längd av 5 fot och 9 tum, dvs 174 cm. År 1823 gifte han sig med Beata Maria Israelsdotter Berggren (1798–1883). 1826 fick "ärlige och manhaftige" soldaten Anders Lago förflyttning inom Gränna till soldattorp nummer 108 under Anneberg, där han kvarstannade till dess han begärde och den 20 juni 1850 fick avsked, med vitsordet att han "tjänt väl" under sina drygt 31 tjänsteår. Året därpå flyttade han till en backstuga under Jakobstorp i samma socken. Där bodde och verkade han fram till sin död som skräddare, en näring som han givit sig in på redan under soldattiden och som kom att gå i arv bland hans ättlingar. Inom beklädnadsbranschen har medlemmar av släkten varit verksamma under hittills sju generationer. Anders dog av lungsot den 21 december 1867, några dagar efter att han fyllt 69 år, och begravdes den 5 januari. Hustrun Beata överlevde sin man med drygt halvannat decennium och avled i sitt 85:e levnadsår den 1 augusti 1883 på Jönköpings lasarett till följd av kräfta i levern. Han fick sin grav i Gränna, hon i Jönköping. När Anders Lago antogs som krigsman hade Sveriges långa och ännu bestående era av fred inletts och han deltog aldrig i strid, om än han med sitt förband var kommenderad till Gotland 1845 och till Skåne 1848 med anledning av oro i omvärlden och en möjlig krigsrisk. Övningar och fredskommenderingar upptog i stället hans många år vid regementet, och i likhet med andra soldater togs han i anspråk för de stora kanalbyggnaderna. Under åren 1820–1832 var han i flera omgångar kommenderad till arbete på Göta kanal och 1840 på Trollhätte kanal. Det soldatnamn, som Anders 1818 antog – eller tilldelades – och som sedan blev ett ärftligt släktnamn, för kanske i förstone tankarna till italienskans ord för sjö, som i hans fall skulle kunna sammankopplas med förleden 'vik' i faderns tillnamn (på liknande sätt som en korpral Bolls son kallades Kula när han blivit soldat). Exotiska inslag finns förvisso i den svenska soldatnamnsfloran, men i detta fall ska ursprunget nog visa sig vara inhemskt. Det finns skäl att anta att soldatnamnet härrör från förnamnet Lago, som har medeltida rötter och oftare förekommer i formen Lage. Det återgår på ordet 'lag' och syftar på en person i en grupp, ett lag. Lago – som kan uppfattas som en böjningsform eller en latinisering – påträffas som arvförnamn inom adliga ätten von Wernstedt, där även Lage noteras i några fall. Den förste bäraren av namnet Lago inom ätten var Abraham Lago von Wernstedt (1706–1781), kvartermästare vid Smålands kavalleriregemente. Namnet ärvdes av en sonson till honom, sedermera överstelöjtnanten Gustaf Lago von Wernstedt (1786–1875). Han tjänstgjorde, med början 1813, under många år vid Jönköpings regemente, från 1815 som regementskvartermästare. (Efter sin aktiva tid vid regementet var han postmästare i Gränna 1850–1874.) Sannolikt är att Anders Lago 1818 tog eller fick namnet efter sin regementskvartermästare. Ett sådant förhållande skulle också kunna förklara de ytterligare fall under de följande decennierna då soldater vid samma regemente – där och veterligen ingen annanstans – anlade namnet Lago, utan släktskap med Anders. Möjligen förstärktes Anders Lagos namnval av att hans far, ryttaren Abraham, hade såväl förnamn som regemente gemensamt med Gustaf Lago von Wernstedts farfar Abraham Lago. Denne hade förmodligen fått arvnamnet i följd av att hans farfars syster var gift med Lage Yxkull, senare friherre Meijendorff von Yxkull (för övrigt barnbarns barn till hertig Magnus [1542–1595] av Östergötland, Gustav Vasas son). Lage Yxkull hade i sin tur ärvt namnet – via sin morbror Lage Olofsson Oxehufvud – av sin mormors far, häradshövdingen Lage Axelsson Posse. Dennes farfars far var Jöns Lage Posse (känd 1434), den äldste med säkerhet kände stamfadern för ätterna Posse (hans namn skrivs omväxlande Lage, Laga, Lagha). Vid denna tid var det ytterst ovanligt med mer än ett förnamn, och möjligen var Lage ursprungligen ett tillnamn avsett att karaktärisera denne Jöns av ätten Posse. Beata Israelsdotter Berggren – Anders Lagos hustru och Heddas mor – tillhörde en rusthållar- och nämndemannasläkt från östgötasocknen Asby i Ydre härad vid sjön Sommens södra strand. Hon var född på släktgården Besseryd där, som varit i släktens ägo sedan 1500-talet och är så alltjämt. Hennes föräldrar var säteriarrendatorn Israel Andersson Berggren (1763–1845) på Näs i Gränna och hans hustru Hedvig Christina Andersdotter Bergstedt (1775–1847). Hon var i sin tur dotter till inspektor Anders Bergstedt och hans hustru Maria Larsdotter, som födda i Södermanland tjänstgjorde hos friherre Fredrik Ulrik Hamilton af Hageby (1735–1797) – landshövding i Jönköpings län 1778–1795 – och följde honom till hans herresäten Stavsäter i Vist söder om Linköping, Ryhov i Ljungarum vid Jönköping och slutligen Östanå i Gränna. Israel Berggren var under åren 1792–1796 mjölnare i Röttle östergårds kvarn, även kallad Rasmus kvarn. Då fanns flera kvarnar vid den "rytande forsen" (ortnamnet skrevs längre tillbaka Rytlofors) men idag är endast denna och ytterligare en bevarade. Under tiden här gifte han sig den 13 september 1793 med "Jungfru Hedwig Bergstedt på Östanå" (jungfru i stället för piga som beteckning på en ogift kvinna visade att familjen tillhörde ett skikt av ofrälse ståndspersoner, medan fröken var förbehållet adelsmäns döttrar). Enligt släkttraditionen ska Israel Berggren ha räddat en kunglig person som höll på att drunkna, och för detta fick han någon form av belöning. Det är ovisst vem det kan ha varit, men det är känt att Gustav IV Adolf besökte Gränna den 26 maj 1795.	slekt.se/anor Start Östgötska och småländska släkter ➤ Start slekt.se ➤ © 2022 Per Andersson