Demokrati mot monarki Per Anderssons texter om att utse statschef genom arv
	Statschefsfrågans enkla och demokratiska lösning Statschef betyder den högsta politiska ledaren i ett land. Så var det också förr i monarkier och så är det i dag i demokratier som Finland, Frankrike och USA, men så är det inte i Sverige. Den enkla och demokratiska lösningen på statschefsfrågan här är att införa att den som är landets verkliga politiska ledare, det vill säga regeringschef, också är statschef och därmed landets främsta företrädare. Han eller hon utses av folket i direkt personval, där alla medborgare på lika villkor får såväl rösta som kandidera, och kallas riksföreståndare. Därmed sätts också punkt för provisoriet parlamentarism, som syftade till att behålla monarkin och som inte minst de senaste åren har visat sig brista i både demokrati och effektivitet som metod för att utse regeringschef. Att ersätta monarken med en folkvald stats- och regeringschef skulle häva den tusenåriga ockupation av Sverige genom vilken en släkt upprätthåller statsrättsligt ägande av landet, lever exempellöst lyxliv på arbetande svenskars bekostnad och förmenar folket fulla demokratiska rättigheter. Invånarna på den mellersta halvön i Norden skulle bli ägare till sitt eget land och införandet av demokrati skulle kunna slutföras. Trots det uppenbara att en statschef utsedd genom arv inte kan vara förenlig med demokrati, hindras monarkins avskaffande av en otillräckligt demokratiskt sinnad befolkning och de politiska partiernas taktiska överväganden. Vägen till en av och ur folket vald statschef går i stället via en bredare demokratiseringsreform, där val av stats- och regeringschef är ett av flera inslag för att öka medborgarnas inflytande. De allra flesta kungar i historien är mer eller mindre bortglömda av eftervärlden. Ett sätt för nuvarande kungen att bli ihågkommen vore att bli den sista – den som kom till insikt om att monarki är odemokratiskt och självmant trädde tillbaka. En förebild finns i hur ridderskapet och adeln genom sitt eget beslut 1865 avskaffade sig som ett av riksdagens ständer med ledamöterna tillsatta genom arv, för att möjliggöra tvåkammarriksdagen med valda ledamöter. Så här kunde kungen formulera sig: "Vi har inte längre någon arbetsuppgift att regera landet, och vi vill därför inte längre ta emot något arvode. Vi är inte längre kungliga, och vi vill därför inte längre ha några privilegier. Vi är övertygade om att demokrati är den bästa statsformen, och vi vill därför inte hindra att alla medborgare får lika möjlighet att välja och väljas till statschef i vårt land. Därför frånträder jag och mina efterkommande all rätt till Sveriges kungatron och önskar att statsskicket utformas så demokratiskt som möjligt." Riksdagen kan svara med att tacka för kungens insatser och utse honom personligen till hertig af Wisborg och hans manliga och kvinnliga ättlingar på obruten manslinje till greve respektive grevinna af Wisborg, med rätt till efternamnet Bernadotte, enligt det mönster som har tillämpats på medlemmar av kungahuset som lämnat det. De efterkommande till Victoria och Madeleine tillhör inte ätten Bernadotte utan en släkt Westling respektive O'Neill och är inte aktuella för några historiskt betingade titlar. Medborgarna Carl Gustaf, Victoria, Carl Philip och Madeleine är alla välkomna att ställa upp i det demokratiska valet av riksföreståndare, beredda att ta sig an det hårda arbetet att under press från politiska motståndare och granskande medier regera folkriket.	slekt.se/monarki Start Demokrati mot monarki ➤ Start slekt.se ➤ © 2024 Per Andersson