Demokrati mot monarki

Per Anderssons texter om att utse statschef genom arv

 

 

 

 

 

StatschefsfrŒgans enkla och demokratiska lšsning

Statschef betyder den hšgsta politiska ledaren i ett land. SŒ var det ocksŒ fšrr i monarkier och sŒ Šr det i dag i demokratier som Finland, Frankrike och USA, men sŒ Šr det inte i Sverige.

Den enkla och demokratiska lšsningen pŒ statschefsfrŒgan hŠr Šr att infšra att den som Šr landets verkliga politiska ledare, det vill sŠga regeringschef, ocksŒ Šr statschef och dŠrmed landets frŠmsta fšretrŠdare. Han eller hon utses av folket i direkt personval, dŠr alla medborgare pŒ lika villkor fŒr sŒvŠl ršsta som kandidera, och kallas riksfšrestŒndare.

DŠrmed sŠtts ocksŒ punkt fšr provisoriet parlamentarism, som syftade till att behŒlla monarkin och som inte minst de senaste Œren har visat sig brista i bŒde demokrati och effektivitet som metod fšr att utse regeringschef.

Att ersŠtta monarken med en folkvald stats- och regeringschef skulle hŠva den tusenŒriga ockupation av Sverige genom vilken en slŠkt upprŠtthŒller statsrŠttsligt Šgande av landet, lever exempellšst lyxliv pŒ arbetande svenskars bekostnad och fšrmenar folket fulla demokratiska rŠttigheter. InvŒnarna pŒ den mellersta halvšn i Norden skulle bli Šgare till sitt eget land och infšrandet av demokrati skulle kunna slutfšras.

Trots det uppenbara att en statschef utsedd genom arv inte kan vara fšrenlig med demokrati, hindras monarkins avskaffande av en otillrŠckligt demokratiskt sinnad befolkning och de politiska partiernas taktiska švervŠganden. VŠgen till en av och ur folket vald statschef gŒr i stŠllet via en bredare demokratiseringsreform, dŠr val av stats- och regeringschef Šr ett av flera inslag fšr att ška medborgarnas inflytande.

De allra flesta kungar i historien Šr mer eller mindre bortglšmda av eftervŠrlden. Ett sŠtt fšr nuvarande kungen att bli ihŒgkommen vore att bli den sista – den som kom till insikt om att monarki Šr odemokratiskt och sjŠlvmant trŠdde tillbaka. En fšrebild finns i hur ridderskapet och adeln genom sitt eget beslut 1865 avskaffade sig som ett av riksdagens stŠnder med ledamšterna tillsatta genom arv, fšr att mšjliggšra tvŒkammarriksdagen med valda ledamšter. SŒ hŠr kunde kungen formulera sig: "Vi har inte lŠngre nŒgon arbetsuppgift att regera landet, och vi vill dŠrfšr inte lŠngre ta emot nŒgot arvode. Vi Šr inte lŠngre kungliga, och vi vill dŠrfšr inte lŠngre ha nŒgra privilegier. Vi Šr švertygade om att demokrati Šr den bŠsta statsformen, och vi vill dŠrfšr inte hindra att alla medborgare fŒr lika mšjlighet att vŠlja och vŠljas till statschef i vŒrt land. DŠrfšr frŒntrŠder jag och mina efterkommande all rŠtt till Sveriges kungatron och šnskar att statsskicket utformas sŒ demokratiskt som mšjligt."

Riksdagen kan svara med att tacka fšr kungens insatser och utse honom personligen till hertig af Wisborg och hans manliga och kvinnliga Šttlingar pŒ obruten manslinje till greve respektive grevinna af Wisborg, med rŠtt till efternamnet Bernadotte, enligt det mšnster som har tillŠmpats pŒ medlemmar av kungahuset som lŠmnat det. De efterkommande till Victoria och Madeleine tillhšr inte Štten Bernadotte utan en slŠkt Westling respektive O'Neill och Šr inte aktuella fšr nŒgra historiskt betingade titlar.

Medborgarna Carl Gustaf, Victoria, Carl Philip och Madeleine Šr alla vŠlkomna att stŠlla upp i det demokratiska valet av riksfšrestŒndare, beredda att ta sig an det hŒrda arbetet att under press frŒn politiska motstŒndare och granskande medier regera folkriket.

 

 

 

 

slekt.se/monarki

Start Demokrati mot monarki

Start slekt.se

© 2024 Per Andersson