LŒngarydsslŠkten

SmŒlandsslŠkten med en kvarts miljon medlemmar

 

 

 

 

 

Ingenjšr Sven Jehander (1843–1915) och hans familj [daC hE:3]

Av Ulla WirŽn   [daC hEg a:3]

Min morfar, ingenjšren och byggmŠstaren Sven Jehander (1843–1915), var Šldste son i Gunilla Jehanders andra gifte. Han gifte sig 1872 med Sara Lisa (Ellse) Jšnsdotter (1848–1943). Antagligen 1876 anlŠnde makarna i diligens med dšttrarna Inga och Hilma till Stockholm frŒn Nissaryd. Sven Jehander hade gŒtt i teknisk skola i Malmš och dŠr studerat till jŠrnvŠgs-, vŠg- och vattenbyggare. Den fšrsta bostaden var Fjeldstuen pŒ DjurgŒrden, ett monteringsfŠrdigt trŠhus i empirestil, som uppfšrdes till sommarbostad av norske statsministern Fredrik Due 1835. Carl XIV Johan upplŠt tomten som mycket lŠmplig pŒ grund av nŠrheten till sitt sommarslott Rosendal. Varje dag fick tvŒ jungfrur med ok bŠra vatten frŒn brunnen pŒ Brunkebergstorg, dŒ huset saknade vattenledning.

I tvŒ glasdšrrar lŠt morfar sŠtta in fšljande deviser, tvŒ i varje dšrr: ÓSšk sanningen i alltÓ, ÓGlšm ej Din GudÓ, Ó…dmjukhet pryderÓ och ÓUtan strid ingen segerÓ, den sista tŠnkvŠrd fšr de politiker som bor dŠr idag enligt utsago.

HŠr fšddes sonen Carl 1877 och dšttrarna Lisa 1879, Ester 1880 samt Victoria 1882 (dšd 1883). Morfars arbete lŒg nŠra, vid GalŠrvarvet och dŠr byggdes tvŒ dockor. Vid undervattensarbete var han fšrst med att anvŠnda dykare med banddriven luftpump. En bogserbŒt och tvŒ prŒmar blev han Šgare till liksom arbetshŠstar pŒ stall i Karlberg. Familjen flyttade till broder Malcolm Jehanders hus RŒdmansgatan 76, dŠr min mamma fšddes 1883 och faster Hulda blev en Šlskad gudmor. Min faster Hilda fšddes ocksŒ hŠr 1885.

Morfar kšpte sedan Malmskillnadsgatan 84 B, ett 4-vŒningars stenhus med inkšrsport i mitten. Husfasaden lŒg Œt Malmskillnadsgatan och tvŒ huskroppar pŒ sidorna bakŒt bildade gŒrdshusen med kšksuppgŒngar och sjŠlva gŒrden. DŠr var brunn, isstack och mŒnga torrklosetter. Stora lass kšrdes in med ved som sŒgades, hšggs och staplades i vedupplag i kŠllaren. All ved bars upp i huset av en anstŠlld man. PŒ framsidan i nedre bottenplanet var magasin och en sybehšrsaffŠr. I fšrsta vŒningen bodde musiklŠrare Rikard Anderssons mor i en lŠgenhet och i den andra delen var morfars kontor med tvŒ rum och vŠggtelefon. DŠr arbetade en arkitekt, en ingenjšr samt en kassšr. I andra vŒningen, ÓŠgarlŠgenhetenÓ, bodde morfar med familj och i den tredje broder Johan Jehander och hans hustru Edla. Morfars bostad var tvŒ sammanslagna lŠgenheter pŒ 8 rum och 2 kšk. LŠngst ut i gŒrdshusen lŒg kšken och var utrustade med vatten, avlopp och vedspisar (senare gas) men med varmvattenreservoirer. Det ena kšket var avsett fšr matlagning och det andra fšr tvŠtt, strykning och bad. Kakelugnar fanns i varje rum liksom fotogenlampor. PŒ insidan av vŒningen var en stor tambur och korridorer, dŠr de flesta rum mynnade ut. Morfars lŠgenhet var den enda med torrklosett, vŠl kamouflerad. Lyktgubbar hŠmtade dŠr om nŠtterna. Efter matlagningskšket kom serveringsrum och jungfrukammare fšr tvŒ. Mot husets fasad lŒg sedan herrummet, och som brukligt var bodde sšnerna dŠr, alltsŒ Carl och Sven. HŠr fanns vŠggtelefon och talršr till kontoret, dŠr mormor kallade till mŒltider. Sedan i rad kom matsalen med švningspiano och stort fšrmak med tvŒ soffgrupper, orgel och piano. DŠrefter kom sŠngkammaren dŠr ocksŒ Elsa sov. SŒ tre rum dŠr dšttrarna bodde, tvŒ och tvŒ: Dora och Hilda, Lisa och Ester samt Inga och Hilma.

I Atheneum gick de ocksŒ i samma klass tvŒ och tvŒ och var likadant klŠdda frŒn Bendix. En dag fick Ester anmŠrkning. Det spreds hastigt i skolan, alla grŠt och gick hem. Dagen dŠrpŒ gick morfar ensam till Atheneum och pŒpekade att metoderna mŒste Šndras, annars blev det byte av skola fšr samtliga.

OcksŒ de bŒda yngsta barnen fšddes i huset pŒ RŒdmansgatan, Sven 1888 och Elsa 1890.

Varje fredag togs badkar ned frŒn vinden och alla badade i Œldersordning med bšrjan fšr de yngsta klockan 16. Vatten vŠrmdes i stora kopparpannor pŒ spisen och i reservoiren. Det var stort arbete att med endast skopa šsa bŒde i och ur. PŒ sšndagen gick alla i Blasieholmskyrkan dŠr pastor Beskow predikade, och sedan blev det frukost fšr morfar och Malcolm pŒ ÓOxenÓ eller ÓDu NordÓ. PŒ eftermiddagen var alla flickorna klŠdda i vitt och satt pŒ konsert pŒ Musikaliska akademien. Ester och Lisa var medlemmar i kšren. Till middagen var det gŠster – kusiner och kamrater – och sedan musikafton i fšrmaket. Inga spelade orgel, Ester piano och Carl fiol. Ester var mycket skicklig och utbildade sig sedan till musiklŠrarinna hos Rikard Andersson och spelade upp pŒ Vetenskapsakademien. Lisa var praktisk – hon blev senare sjukskšterska – och hjŠlpte mormor med uppkšp och stŠdning och uppfostrade de mindre syskonen.

I Karlberg fanns en piga anstŠlld att skšta tvŒ kor, och arbetshŠstarna var ju ocksŒ dŠr. Dagligen vandrade hon Karlberg–Malmskillnadsgatan och bar i ok tunga spannar med mjšlk. Mormor gick ut pŒ sin rond om dagarna och hjŠlpte sjuka och fattiga, och smŒ gummor fick mat i kšket hos Lotta. Morfar var tyst och strŠng nŠr han kom hem. I matsalen var han den enda som talade och dŒ med mormor. Sven satt emellan dem. Vid ett litet bord satt Inga och Hilma, och Lisa hjŠlpte Elsa. Morfar gillade ej dans, sŒ nŠr de skulle bort fšr att dansa sŒ sade man att det var ÓfšdelsedagskalasÓ. Bara en gŒng var morfar pŒ Wasateatern och sŒg dŒ ÓGeishanÓ med Dora. Hon skickades att kšpa biljetter och fick de bŠsta platser fast hon var okunnig om bŒde parkett och rad. Roligast var det nŠr faster Edla kom ner och spelade glada wienermelodier pŒ švningspianot och sjšng.

De mindre barnen lekte ofta vid Johannes kyrka och sŒg dŒ i Kammakargatan 12 farmor Nilla (Gunilla Jehander) sitta i fšnstret och vinka. Barnbarnen sprang dŒ in och fick en 25-šring. NŠr hon blivit Šldre och trapporna besvŠrade, flyttade hon ner i en portvaktslŠgenhet. Kammakargatan 12 Šr K-mŠrkt och fšr nŠrvarande Johannes fšrsamlingshus och farbror Carls ŠgarlŠgenhet tvŒ trappor upp Šr kyrkoherdens bostad. Huset byggdes 1884–86. Det ritades av arkitekt Sjšberg och har en detaljrik vitputsad fasad i nyrenŠssans. HŠr hšlls stora efterlŠngtade julkalas och prins Oscar Bernadotte var alltid nŠrvarande och avslutade med tackbšn. Ofta besškte mormor Hšrle slott, endast tvŒ barn i taget fick fšlja med. Hilda minns vŠl farbror Carls privata tŒg. PŒ stationen fick hela tŒget vŠnta pŒ henne vid ett besšk pŒ ÓQvinnorÓ. Fšr fšrsta gŒngen i 10-ŒrsŒldern blev Hilda kallad fršken. Stinsen ropade ut: ÓVi vŠntar pŒ fršken Jehander!Ó

Morfar ivrade mycket fšr sport. KŠlkŒkning LantmŠteribacken ned till KungstrŠdgŒrden var lŠmpligt fšr de yngre. Dora och Hilda lika klŠdda Œkte figurer mot varandra pŒ Nybrovikens is, mycket folk samlades kring dem. SŒ anlitades Idrottsparken, fŠrdig 1896, som lŒg dŠr Stadion nu ligger. DŠr var en uppbyggd brant kŠlkbacke och skridskobana med musik och en inbyggd tennisbana hšrde ocksŒ till. Tennissporten utnyttjades i mŒnga skolor av de Šldre. Vid dŒligt vŠder ringde mormor efter droska, som fick stanna vid huset bredvid – dŒ sŒg inte morfar hur det slšsades. Hyrvagnarna betalades med ŒrsrŠkning liksom varorna i specerihandeln. HushŒllspengar var ej tal om, mormor tog i morfars plŒnbok vad som behšvdes.

En stor tragedi drabbade familjen. Efter flera dygn av sšmn vaknade 17-Œriga Hilma upp och var halvsidigt fšrlamad. Allt gjordes med kurorter och bad och en droska hŠmtade henne dagligen fšr tur runt DjurgŒrden. Senare gick hon med stšdbandage pŒ foten och arbetade pŒ kontoret.

r 1897 firades den stšrsta festen, Silverbršllopet. Hemmets spelfršken hade inšvat kšrsŒng med ackompanjemang av orgel och piano och Carls fiol. Mormor var klŠdd i klŠnning av grŒtt tjockt siden med turnyr och en fischy av Škta spetsar, pŒ huvudet en krona av uppstŒende silverax.

MŒnga gŒnger var Alfred Nobel pŒ middag. Hilda minns honom vŠl nŠr hon neg. Herrarna satt efter middagen i herrummet och diskuterade dynamitens sprŠngkraft under vattnet. Morfar hade stora uppdrag av Flottan fšr befŠstningsarbete vid Vaxholm. Flottans bŒt hŠmtade honom i HšganŠs, som var familjens sommarparadis. Det var ett stort omrŒde vid HšganŠs brygga, som lŒg nŠrmast fšre Vaxholm. Huvudbyggnaden "Elisedal" lŒg vackert vid stranden med stora rosenrabatter framfšr. Det var vinterbonat och trŠdgŒrdsmŠstaren bodde dŠr i 2 rum och kšk pŒ vintern men sommartid i det s k lusthuset. I bŒthuset bodde de tvŒ jungfrurna. Sex sommarvillor hyrdes ut fullt utrustade. I en av dem bodde huslŠkaren doktor Remahl och Edla Jehanders fšrŠldrar, i en annan skrŠddaren frŒn Malmskillnadsgatan. Flera av dessa hade morfar lŒtit bygga i tidens stil med stor snickarglŠdje. Varje vŒr kom bogserbŒten ut med prŒmen pŒ slŠp och hade tvŒ kor, tvŒ grisar och trettio hšns ombord. PŒ hšsten ŒtervŠnde endast korna. TrŠdgŒrdsmŠstarfrun skštte alla djuren. Vindruvskast fanns ocksŒ men lŒstes nŠr druvorna mognade. I en isstack bevarades isen som toga upp vintertid av trŒdgŒrdsmŠstaren och som sedan fšrdelades pŒ alla hushŒll. Efter ršjning i skogen kunde tvŒ tennisbanor iordningsstŠllas till stor glŠdje fšr alla kusiner och kamrater, som kom roende frŒn Vaxholm.

Farbror Malcolm hade sitt stora sommarhus mitt i staden. Midsommaraftonen roddes alla dit i en tiohuggare – fem par Œror – av morfars arbetare. Dora och Hilda lade ut lŒngrev frŒn en roddbŒt och fick bŒde gŠddor och Œl. Sven som inte kunde simma, band fast sig vid ett trŠd nŠr han metade. ÓDet hŠr Šr dom sŒ vana vidÓ, sade han till Lotta om masken som han delade.

NŠr morfar satt pŒ verandan pŒ kvŠllen kunde han i en lŒng tubkikare se om Malcolm var pŒ vŠg till Vaxholms hotell. Sista Œren hade morfar en liten ŒngbŒt. Han stod i fšren och styrde och ropade till en maskinist Ófram och backÓ. Dora stšrtade en gŒng fram och lade in backen i sista sekund och fick mycket beršm av morfar. Vistelsen pŒ HšganŠs varade lŠnge pŒ hšsten, sŒ det blev VaxholmsbŒt till skolan.

Den gamla Operan i Stockholm revs efter 110 Œr och morfar lade grunden till den nuvarande med bšrjan 1891. Den stod fŠrdig 1898. Anderberg var arkitekt. All gammal bebyggelse revs ocksŒ pŒ Helgeandsholmen och grunden till Riksdagshuset pŒbšrjades 1894. Vid den sista ombyggnaden kunde miljoner sparas pŒ grund av den stabila pŒlningen, som visade sig hŒlla. VŠddš kanal pŒbšrjades 1898 och stod fŠrdig 1904. Vid breddning av SšdertŠlje kanal medverkade ocksŒ morfar.

Mormor lyssnade i talršret pŒ allvarliga šverlŠggningar pŒ kontoret. r 1900 var konkursen ett faktum. Familjen fick hyra en lŠgenhet i utkanten av staden, nuvarande Odengatan 35, 4 tr. Sex rum och kšk och badrum. Huset var i jugendstil med solrosor slingrande runt porten. Morfar blev allvarligt sjuk och vistades pŒ mŒnga sjukhem i Œratal, och mormor for snart ned till Nyby i LŒngaryd med Hilma och Elsa. Det var dock ingen riktig misŠr. MŒnga var fŠrdiga med sin utbildning och Carl var ju ingenjšr.

Mitt enda minne av morfar var antagligen frŒn 1910. Han satt pŒ en taburett i hšrnet vid den šppna spisen i vŒr villa pŒ Stocksund. Det fšrsta barnbarnet satt i knŠet och lekte med guldkedjan pŒ magen och fick sedan lyssna pŒ klockan. Kvar har jag en jubileumstvŒkrona i ett kuvert med pŒskrift ÓTill min lilla doterdoter Ulla-Britta WirŽnÓ.

 

 

 

 

slekt.se/langaryd

Start LŒngarydsslŠkten

Start slekt.se

Kontakt Johan Lindhardt

Kontakt Per Andersson

© 2004–2022 Per Andersson, Johan Lindhardt och respektive angiven fšrfattare