Långarydssläkten Smålandssläkten med en kvarts miljon medlemmar
	Redovisningssystem Av Per Andersson I syfte att entydigt och överskådligt beskriva släktskapen mellan ättlingarna och den helhet dessa utgör, är släktens talrika personkrets ordnad och presenterad enligt ett system för redovisning av genealogisk information i en särskild form av stamtavla och med systematiska individbeteckningar, som Per Andersson utarbetat 1977–1982 och därefter stegvis utvecklat. Systemet, som förklaras i det följande, behandlas närmare i Per Anderssons uppsats Systema Genealogiæ (i Släkt och Hävd 1986:2) och i hans bok Sveriges släkter (1988). Systemets grundläggande enhet är individen – släktens byggsten – och alla ättlingar till stamfadern behandlas enligt samma principer. Härtill kvalificerar endast det faktum att personen är avkomling till stamfadern. Till skillnad från många andra genealogiska framställningsformer är här alla övriga omständigheter ovidkommande, såsom individens kön, tillhörighet till agnatisk släkt (dvshärstamning på obruten manslinje), vilket namn han eller hon bär, inom- eller utomäktenskaplig börd, innehav av någon ärftlig värdighet eller egendom, civilstånd, ålder eller social ställning. Kretsen av enheter i släktkartläggningen avgränsas sålunda genom ett kognatiskt urval med gemensam utgångspunkt, dvs utgörs av den totala mängden av alla efterkommande till stamfadern fram till dags dato, kvinnor såväl som män och oavsett om de härstammar via män eller kvinnor. Den struktur vari enheterna ges inbördes ordningsföljd inleds med stamfadern, varefter dennes och varje ättlings barn redovisas i födelsetidsordning. Det äldsta barnet följer alltid som första ättling efter sin förälder, så att en äldre släktlinje fullbordas innan närmast yngre linje följer efter, s k lineal primogenitur. En persons alla barn, barnbarn osv upptas alltså före hans eller hennes yngre syskon. Samhörigheter – ingifta, samboende osv – infogas direkt efter den ättling som de hör samman med. Vid gifte eller motsvarande mellan personer som båda härstammar från stamfadern, leder deras ättlingar sitt ursprung till stamfadern på mer än ett håll, innebärande s k anförlust för ättlingen och stamförlust eller ättlingsförlustför stamfadern. Ättlingarna upptas då på den ena släktlinjen medan hänvisning sker vid den andra. Om varje enhet – person – eftersträvas värden på variabler som beskrivs nedan. Individbeteckningar Varje ättling har i boken en unik individbeteckning, en bokstavskombination som exakt anger hans eller hennes plats bland de övriga medlemmarna av den stora släkt som utan dessa kännetecken skulle te sig mycket svåröverskådlig. Utgångspunkt för tilldelningen av individbeteckningen är stamfadern. För varje generation efter honom tilläggs en bokstav till och med den ättling som skall betecknas. Bokstavens plats i alfabetet motsvarar individens ordningsföljd i syskonskaran. En man anges med stor bokstav och en kvinna med liten. Bokstäverna ordnas i grupper om tre från vänster. Exempel: stamfaderns äldsta barn, om det är en dotter, får beteckningen a, denna dotters tredje barn, som är en son, aC osv. Systemet är till fullo utbyggbart och störs inte – vilket en löpande numrering av ättlingarna gör – av att nya individer föds mitt i släkten. I varje familj ges utrymme för lika många barn som antalet bokstäver i alfabetet. Ytterligare exempel: Stamfader   stamfader A                  son                                       (barn 1) b                   dotter                                   (barn 2) bA                     dotterson bb                     dotterdotter bc                     dotterdotter C                  son                                       (barn 3) CA                    sonson CAA                      sonsons son CAA A                       sonsons sonson CAA Aa                         sonsons sonsons dotter Beteckningen kan ses som en koncentrerad stamtavla som visar ättlingens härstamning från stamfadern. Därur kan man utläsa individens kön och plats bland syskon och andra släktingar. Antalet bokstäver i den för en ättling anger vilken generation han eller hon tillhör, räknat från stamfadern i generation 0. Beteckningen kan också utläsas som en släktskapsbenämning, där stor bokstav ersätts med son och liten med dotter; t ex är CFc sonsons dotter till stamfadern. Släktmedlemmar med samma antal bokstäver i beteckningen tillhör samma generation. Genom skillnaden mellan stora och små bokstäver är det också möjligt att utläsa vilken ana stamfadern utgör för en ättling, t ex att EDa e har stamfadern som sin morfars farfar. Den lineala primogenituren innebär att släktmedlemmarna upptas i alfabetisk ordning efter individbeteckningen. Släktskapet mellan två släktmedlemmar kan utläsas vid jämförelse av deras beteckningar. Man bortser från den del i början av beteckningen som är lika hos båda personerna. För ättlingar i samma generation (s k kollateraler) gäller, att det antal bokstäver som då återstår i varje beteckning direkt kan insättas i det s k männingsystemet för att uttrycka deras inbördes släktskap. Exempelvis är HaA och Hab, som på en bokstav när har identiska beteckningar, enmänningar, dvs syskon. Släktskapsbenämningarna därefter är: tvåmänningar (kusiner), tremänningar (sysslingar), fyrmänningar (bryllingar), femmänningar osv. Även om släktingarna inte befinner sig i samma generation efter stamfadern, framstår släktskapet tydligt, t ex att gaB AA är kusinbarn till gac A. Om man tar bort sista bokstaven i individbeteckningen för en ättling, får man beteckningen för den av hans eller hennes föräldrar som släktlinjen till stamfadern går via. Genom att ta bort en bokstav i taget, är det enkelt att generation för generation följa släktledningen från en ättling tillbaka till stamfadern. Om en ättling leder sitt ursprung till stamfadern på mer än ett håll avslutas beteckningen med det totala antalet härstamningar från stamfadern efter kolon, exempelvis DkA bAH:3. Ättlingars adoptivbarn och deras efterkommande redovisas på liknande sätt som biologiska ättlingar, men individbeteckningarna för dessa personer innehåller markeringen / vid det generationsskifte där adoptionen ägt rum, t ex dAC bG/A. Med en ättling samhöriga personer, såsom gemål och samboende, anges med ättlingens beteckning åtföljd av respektive g, g1, g2, sb, sb1, sb2 osv efter bindestreck, när de omnämns fristående, t ex Eh-g. Uppgifter om släktmedlemmarna Strukturen av besläktade människor – helheten och relationerna mellan individerna – är föremålet för släkthistorisk kunskap. Därför eftersträvas inte någon närmare biografisk skildring av de enskilda släktmedlemmarna. Detta vore inte heller möjligt med ett så stort antal personer. Framställningen om var och en av ättlingarna är således koncentrerad till en handfull centrala variabler med avsikt att ge svar på frågorna: vem (namn), vad (yrke/titel), var (ort), när (födelse, död) och hur (släktrelationerna bakåt, i sidled och framåt). Personnamnet utgör den term med vilken individen identifieras. En yrkesuppgift eller titel ger anvisning om personens sociala hemvist och en bostadsort om den geografiska. Med födelse- och dödsdatum framstår den tidsmässiga inplaceringen. En släktmedlems plats i det totala släktsammanhanget definieras av relationerna till de besläktade och besvågrade personerna i övrigt. Detta uttrycks dels genom den systematiska individbeteckningen, dels genom redovisning av ättlingarnas samhörigheter, med alternativen ingift, registrerad partner, trolovad, samboende och i övrigt andra förälder till barn. En central funktion för medtagande av samhörigheterär att varje ättling så långt möjligt skall ha båda sina föräldrar med i släktredogörelsen. Uppgifterna om varje individ är i normalfallet komprimerade till att uppta en rad i boken och återges fördelade på sju kolumner: 1) individbeteckning, 2) andra förälder, 3) identifikationsuppgifter i form av namn och yrke/titel, 4) bostadsort, 5) födelsedatum, 6) dödsdatum och 7) antal barn alternativt att barn saknas eller eventuella ättlingar är outforskade. Uppgifterna i kolumn 3 tar sin början efter indrag som motsvarar personens generationstillhörighet. Högst upp och längst ned på varje sida av släktredovisningen finns generationssiffror utsatta, och de markerar de positioner där personuppgifterna om respektive generations släktmedlemmar finns inplacerade. Uppgifter för alla personer Förnamn och tilltalsnamn. Identifikationsuppgifterna om en person inleds med förnamnets fullständiga lydelse enligt namngivningen i anslutning till födelsen. Tilltalsnamn utmärks med versaler: ”ANNA Maria”. Som ett av förnamnen kan personer i vår tid ha ett fadersnamn (patronymikon), t ex Eriksdotter, som ursprungligen hade karaktären av personligt efternamn. Om tilltalsnamnet är ett annat än något av de egentliga förnamnen, anges det inom parentes och sist bland förnamnen, dock alltid före ett eventuellt fadersnamn, t ex ”Christina Sofia (STINA) Svensdotter”. Om personen har ett allmänt brukat smeknamn men ändå skriver sig med ett tilltalsnamn bland de egentliga förnamnen, kan smeknamnet – dock restriktivt – anges inom parentes och med gemener samtidigt som det mer officiella tilltalsnamnet utmärks med versaler, t ex ”Karl SVEN-OLOF Lennart (Olle)”. Om en person har bytt förnamn, anges den nya lydelsen så som beskrivs under Efternamn nedan. Efternamn. Beroende på gällande namnrätt och namnskick vid en viss tidpunkt, kan ett efternamn – i vid mening – bestå av en eller två namnenheter, nämligen dels ett fadersnamn (om det inte är ett förnamn), tilläggsnamn eller mellannamn, dels ett personligt tillnamn (såsom ett soldatnamn), släktnamneller efternamn. Exempel: ”Nilsdotter”, ”Strand”, ”Nilsdotter Berg”, ”Holmgren”, ”Ström Jonzon”. (Bindestreck skall inte förekomma mellan mellannamn och efternamn, inte heller mellan fadersnamn och släktnamn.) För en person som har bytt namn, t ex vid gifte, anges alla burna namnuppsättningar efter varandra i tidsordning och åtskilda med ett lodrätt streck (omgivet av mellanslag). Om förnamnet är oförändrat upprepas inte detta, men om det har ändrats återges personens nya namn i sin fullständiga form efter det lodräta strecket. Exempel: ”IDA Linnéa Strand | Berg”, ”Eva BRITA Jönsson | Jönsson Berg”, ”CARIN Maria Lind | CAJSA Maria Lind”, ”Ture ANDERS Svensson | Ture Anders MALCOLM Svenander”. När ett efternamn (eller släktnamn eller personligt tillnamn) uppträder för första gången i en sammanhängande följd av personer utmärks det med framhävd typografi. En post i släktboken utgörs av ättlingen och hans eller hennes samhörighet(er), och namnmarkeringen görs vid den person inom posten där namnet kronologiskt förekommer först. Varje namn som bärs av en ättling med full namnrätt (dvs inte har förvärvats genom gifte och därmed inte kan föras vidare obehindrat) introduceras i fetstil och övriga i kursiv stil. Den 1 januari 1983 infördes den nuvarande namnlagen, varvid principerna för förvärv av namn ändrades i grunden och bl a begreppen släktnamn och tilläggsnamn ersattes med efternamn respektive mellannamn. Med utgångspunkt i det namnskick som gällde dessförinnan anges genomgående manliga samhörigheters egna efter-, släkt- och tillnamn med fetstil och kvinnligas med kursiv; i en renodlad traditionell ordning har medlemmarna av en agnatisk släkt ett släktnamn och tillförs ättlingarna nya släktnamn genom ingifta män. Ett helt nyantaget namn för en ättling återges också med fetstil första gången, liksom i övrigt namn som bärs av en ättling och inte är förvärvat genom gifte, t ex då barn bär namn efter sin mor och hon är ingift eller motsvarande i släkten. Tilläggsnamn och mellannamn, vilka har lägre namnrättslig rang än både förnamn och släktnamn respektive efternamn, är personliga och markeras inte med avvikande stil. Varje släkt-, efter-, tilläggs-, mellan- eller tillnamn skrivs inom en post ut i sin helhet där det kronologiskt uppträder först. Då namnet upprepas i posten förkortas det med versal begynnelsebokstav, om det kan ske utan risk för oklarhet. Exempel: ”HUGO Nilsson | B” (gift med LISA Berg), ”Eva BRITA Jönsson | J B” (gift med SVEN Berg), ”HULDA Nilsson | N” (gift med JOHAN Nord), ”MARIA Hård af Segerstad | L | H af S” (varit gift med KNUT Lund och återtagit sitt namn som ogift) men ”STINA Ström | Almberg” (gift med BENGT Andersson | Almberg). Inom hakparentes efter ett efternamn kan förekomma precisering av bärarens släkttillhörighet, t ex en på Riddarhuset introducerad ätts nummer eller hänvisning till årgång i Svenska släktkalendern. Yrke/titel. För flertalet personer är det uttömmande att ange endast en yrkesuppgift, t ex murare, hemmansägare, soldat, byråsekreterare eller fil mag. Endast det sista eller senaste steget i en och samma yrkeskarriär tas med. Det finns dock utrymme för olika titeltyper samtidigt: börds-, utbildnings-, yrkes-, tjänstetitel, bisysselsättning såsom reservofficer, viktigare förtroendeuppdrag såsom riksdagsman, officiella utmärkelser såsom statsordnar. Ett fullständigt men sällsynt omfattande exempel: ”greve, med doktor, departementsråd, löjtnant res, riksdagens talman, RNO”. Släktframställningen är historisk – inte en presenskalender – och därför anges inte ”f d”, ”emeritus” etc vid yrken och tjänster som inte längre utövas eller innehas. Titlar beroende av ålder eller civilstånd, t ex ”pensionär” och ”fru”, tas inte med, vilket även gäller ”studerande” till och med gymnasienivå samt bördstitel förvärvad genom äktenskap. Yrken och titlar förkortas regelmässigt genom uteslutande av ändelser såsom -are, -ska, -erska, -inna, -arinna och -ande. Förkortningar görs i övrigt enligt bokens förkortningslista och enligt allmänna regler. Fastighet för jordbrukare. I agrarsamhället, då de flesta saknade släktnamn, användes ofta gårdens eller torpets namn för att benämna en person, exempelvis kallades en Sven Nilsson (som hette Sven och var Nils son) för Sven i Hult. För att komplettera allmogens sällan särskiljande förnamn och fadersnamn, anges fastighet som en särskild uppgift för jordbrukare av olika slag, inom parentes efter yrkes- eller titeluppgiften. Samtidigt ger detta möjlighet att följa innehav av släktgårdar. I fastighetsuppgiften återges den största enhetens egennamn – i de flesta fall namnet på en by eller en icke byansluten gård – understruket och i nominativform (dvs utan genitiv-s). I förekommande fall kompletteras detta med en efterföljande gårdsuppgift (i vanliga fall med förkortning, såsom ”sgd” för södergård). Om fastigheten är ett torp eller liknande under en gård anges namnet på detta allra först, följt av förkortningen u för under. Exempel: ”bonde (Hult)”, ”arr (Berga ngd)”, ”godsäg (Södraholm säteri)”, ”torp (Smedstugan u Ryd mgd)”. Underförstått är fastigheten belägen på den ort – i den socken – som anges som bostadsort för ättlingen i posten, i annat fall anges socken och län efter prepositionen i: ”hemäg (Kråkås i Långaryd F)”. Födelsedatum. Datum anges i formen 19340930, dvs år, månad och dag hopskrivet, utan åtskiljande tecken eller mellanslag. Om uppgift endast finns om år eller år och månad, återges den informationen tillsammans med tre punkter som utelämningstecken för den saknade informationen, t ex ”1934…” respektive ”193409…”. Dödsdatum. Återges på motsvarande sätt som födelsedatum. Uppgifter endast för ättlingar Individbeteckning. Se särskild redogörelse för denna ovan. Andra förälder. För att ange vem av en ättlings samhörigheter – om det finns mer än en – som är andra förälder till ett barn, anges samhörighetens relationstyp och eventuella ordningsnummer på barnets rad (enligt lydelsen först bland relationsuppgifterna på den andra förälderns rad). Om det bara finns en samhörighet och den är andra förälder, lämnas tomt. Bostadsort. För nu levande anges den nuvarande bostadsorten och för avlidna den ort som personen under längst tid har varit huvudsakligen bosatt på eller är mest förknippad med. Som ort kan förekomma stad, köping, socken eller postadressort. För boende i tätorter anges postadresorten; om tätorten inte är egen postadressort kan båda dessa anges i nämnd ordning, t ex ”Villshärad, Gullbrandstorp”. Sockennamn, för dem som har sin hemvist på landsbygden, åtföljs alltid av länsbokstavskod (”Bettna D”). Utländska orter inom Europa följs av landskod (”Roskilde DK”) och i övriga världen av landsnamn, i Australien, Canada och USA även med delstatsförkortning eller motsvarande (”Albany NY USA”). I de fall då en ättling inte följts ända till sin död eller till nutid men då en senaste flyttningsuppgift är känd, anges senast kända bostadsort följd av flyttningsår och destination, t ex ”Färgaryd F 1890 NAm” (emigrerat till Nordamerika). Barn finns inte eller eventuella ättlingar är outforskade. I samma kolumn som antalet barn anges på samhörigheternas rader, tillförs för ättlingar i vissa fall ett tecken på att ättlingar inte finns eller inte är kända. För en ogift – dvs aldrig gift – ättling som inte heller har barn eller någon annan redovisad samhörighet anges og (dock inte för nu levande personer). När en person avlidit som barn – och därmed inte har några ättlingar – men dödstidpunkten inte är känd, noteras du (död ung). För ättlingar vars eventuella efterkommande inte har utretts fullständigt utsätts tecknet >. Uppgifter endast för samhörigheter Samhörighet – typ och ordningsnummer. Uppgifterna om en samhörighet inleds med relationens typ: g för gift, rp för registrerad partner, tr för trolovad (enligt gällande rätt före 1973), sb för samboende (som kan avse även ”särbo” och liknande relationer), bp (förkortning för barns förälder, 'parent') för andra förälder till barn fött utom äktenskap, trolovning eller samboförhållande. Om det finns mer än en relation av samma typ sätts ett ordningsnummer omedelbart efter förkortningen, t ex g1, g2, sb1, sb2. För personer ingifta i släkten före år 1900 som själva varit gifta mer än en gång anges dessutom inom parentes det aktuella äktenskapets ordningsnummer för den ingifte, t ex g1(2). Vigseldatum eller samboende från år. Tidsuppgift anges på samma sätt som beskrivits för födelsedatum. Datum anges för vigsel och registrering av partnerskap. När ett samboförhållande eller en trolovning började, anges med årtal. För barns förälder i övrigt anges ingen tidsuppgift. Om en relationstyp övergått till en annan, t ex samboförhållande blivit äktenskap, anges inte tidpunkt för den rättsligt svagare relationen. Skild datum eller samboende till år. I förekommande fall anges datum då äktenskapsskillnad – eller motsvarande för registrerat partnerskap – vann laga kraft alternativt år för samboförhållandes eller trolovnings upphörande. Antal barn i relationen. Som sista uppgift på raden för en samhörighet anges det antal barn som ättlingen har med denna samhörighet (dvs inte samhörighetens alla barn, om han eller hon har barn också i annan relation). Individbeteckning vid släktgifte. I de fall båda parter är ättlingar till stamfadern, görs hänvisning till den samhöriges egen plats i släkten genom hans eller hennes beteckning efter ett likhetstecken i första kolumnen. Uppgifter endast för adoptiv- och fosterbarn Adoptiv- eller fosterbarn. Uppgifterna om ett adoptivbarn till en ättling inleds med förkortningen ad och år för adoptionen, t ex ”ad 2003”. För fosterbarn används förkortningen fo. För en ättling som blivit bortadopterad anges uppgift om adoptionen inom hakparentes efter hans eller hennes efternamn som adopterad, följt av individbeteckningen för adoptanten om denne är en släktmedlem. Exempel: ”Jan OLOF Kvist | Nilsson [ad av EbC aA]”. Saknade uppgifter Uppgifter som saknas om företeelser, som hänför sig till en period då ifrågavarande person är känd, markeras med tre punkter. Exempelvis anges ”…” på platsen för yrkesuppgift, om det kan antas att personen har eller har haft ett yrke eller en titel. Avsaknad av information om vilket av flera förnamn som är tilltalsnamn utmärks dock inte särskilt. Se även under Födelsedatum ovan beträffande skrivsätt vid ofullständigt datum.	slekt.se/langaryd Start Långarydssläkten ➤ Start slekt.se ➤ © 2004–2022 Per Andersson, Johan Lindhardt och respektive angiven författare