|
SkollŠrarna Brita MŒnsdotter
(1802–1888) och Emanuel Johansson (1814–1890) [V-BDE FC]
Av Margareta Rogberg
[V-BDE FCA bDc]
DŠr satt vi,
min farmor och jag, vid fšnstret ut mot trŠdgŒrden. Jag var i 20-ŒrsŒldern
och bodde tillfŠlligt hos farmor. Min farfar hade varit kyrkoherde i Sigtuna
pŒ 1920-talet. Nu bodde farmor ensam kvar i den gamla prŠstbostaden, dŒ
farfar avlidit 1934.
PŒ gŒrden fanns
tvŒ flyglar. De var placerade i rŠt vinkel mot huvudbyggnaden. I den ena
flygeln fšrvarades en del sommarmšbler och redskap och en gŠstsŠng. Under hšsten
lagrades Šppelskšrden dŠr i korgar och kartonger med mycket bra hŒllbarhet.
Den andra flygeln som kallades Biblioteket hade en av mina vitt beresta
farbršder inrett. Tre av vŠggarna var upptagna av bokhyllor nŠstan frŒn golv
till tak. Farbrodern hade Šven samlat fšremŒl frŒn sina lŒnga
utlandsvistelser. …ver en bokhylla var ett ormskinn frŒn en boaorm uppspŠnt,
pŒ andra lediga stŠllen fanns diverse spjut och frŠmmande detaljer. Vid den
fjŠrde vŠggen framfšr det enda fšnstret stod ett stort skrivbord med en
"Strindbergs-lampa" och diverse skrivbordsattiraljer. Rummet fšr
švrigt hade plats fšr en sŠng, stol och litet bord samt en Škta persisk
gŒngmatta. Det var ett mšrkt och lite kusligt rum. Vid kortŠnden pŒ byggnaden
fanns ocksŒ en gammaldags torrtoa. Vid mina besšk hos farmor fšredrog jag att
bo i den ljusa "Šppelflygeln". DŠr fanns ocksŒ ett tvŠttutrymme och
vatten indraget, sŒ vitt jag kommer ihŒg.
Mellan de bŒda
flygelbyggnaderna lŒg grŠsmattan, dŠr lŒnga gršnmŒlade plankor pŒ bockar
sattes ut pŒ sommaren fšr den som ville sitta ner en stund. Det var inte
sŠrskilt bekvŠmt, men passade bra i miljšn fšr švrigt. €ppeltrŠd, vinbŠrs-
och krusbŠrsbuskar samt vackra rosbuskar, pioner och andra blommor prydde
trŠdgŒrden. En bersŒ med bord och bŠnkar anvŠndes vid saft- och kaffekalas.
Farstubron till huvudbyggnaden var švervuxen med vildvin. Det var en trivsam
gŒrd att komma till.
Farmor var vid
detta tillfŠlle en Šldre kvinna, mellan 80 och 85 Œr. Ryggen var lite bšjd
och hon gick gŠrna med kŠpp. Det grŒa ostyriga hŒret var samlat i en flŠtad
kringla i nacken. Fram mot ansiktet stod det krusiga hŒret som en sky. PŒ
kvŠllarna brukade hon lšsa upp flŠtan fšr att pŒ nytt gšra en hŠngande flŠta
fšr natten. Hon bar sina lŒnga klŠnningar och kjolar med stil, hade ofta ett
klŠdsamt fšrklŠde. Blusarna hšlls ihop vid halsen med en brosch. Hšga snšrade
kŠngor av skinn kompletterade klŠdseln.
Nu satt vi
alltsŒ dŠr, vid det soliga fšnstret och hade utsikt šver gŒrden och S:t Pers
ruin pŒ andra sidan vŠgen. Jag bad farmor berŠtta om hur det var fšrr i
tiden. Hon valde dŒ att berŠtta om sin egen farmor, Brita MŒnsdotter, fšdd i
VŒthults socken, Gislaved, i SmŒland. Hennes historia tog jag till mitt
hjŠrta. DŠr har den legat i 50 Œr, tills en yttre hŠndelse – en slŠktforskningsrapport
kom i mina hŠnder. Jag lŒnade bšcker frŒn bibliotek fšr att fŒ lite mer
kunskap om den tid hon levde. Alla historiska fakta har jag hŠmtat ur
Gislaveds historia (fšrf. Anna Britta Nilsson, Fridolf Jšnsson, Josef RydŽn,
Owe Samuelsson), Uno TrŠffs Bidrag till Villstads skol- och
kulturhistoria och Samuel Rogbergs Historisk beskrivning av SmŒland 1770.
Befolkningen i SmŒland under 1700-talet
och tidiga 1800-talet utgjordes huvudsakligen av bšnder som levde av det
jorden kunde ge. Men Šven industriell hantering av jŠrn fšrekom tidigt i
Gislavedstrakten. Ett exempel pŒ det Šr Gyllenfors JŠrnbruk som startade
under 1740-talet.
BondesamhŠllet under fšrsta
hŠlften av 1800-talet har utfšrligt beskrivits av prosten Daniel Nordin
i Villstad. Man odlade rŒg, korn, havre och potatis. KŒl, morštter
och bšnor och Šven lin, hampa och humle odlades. Tobak kšptes in frŒn
sydligare landskap. Nštkreatur, getter, fŒr och smŒdjur ingick i
boskapsbestŒndet. Oxar anvŠndes i jordbruket som dragdjur. Torpare och
backstusittare tillhšrde de lŠgsta klasserna. Torpen tillhandahšlls av
storbšnder och adelsslŠkter mot att torparna gjorde dagsverken och Šven fick
betala arrendeavgift. Backstusittaren betalade fšr ett mindre arrende och
bestŠmde sjŠlv om sin arbetskraft. Torparen hade Šven andra skatter, t.ex.
bidrag till fattigvŒrden. BŒde torparklassen och backstufolket vŠxte i antal
under 1800-talet.
Den enklaste
stugan kunde bestŒ av ett rum, kšk och fšrstuga. I rummet, allrummet,
tillverkades bŒde snickerier och vŠvnader. Det var Šven sovplats fšr hela
familjen. Senare byggdes parstugan eller dubbelkammarstugan. IngŒngen var pŒ
mitten direkt in till ett litet kšk, jŠttelik storstuga Œt ena gaveln,
fšrstugukammare och skafferi Œt andra gaveln. PŒ vinden kunde klŠdfšrrŒd och
nŒgon sŠngplats inrymmas. Efter hand flyttades arbetsredskapen in till mindre
utrymmen, t ex. fšrstugan. Kšket blev stšrre med matplats och allrummet blev
till ett finrum, statusrum.
LŠskunnigheten
var lŒg bland allmogen. Det var prŠsternas uppgift att undervisa barn och
vuxna. Det fanns dock nŒgra personer som kunde lŠra ut lŠsandet och
skrivandet vid sidan av prŠsten. Dessa kallades "lŠsamŠstare" och
stšddes av prŠsten. Under 1800-talets fšrsta hŠlft fanns flera kŠnda
lŠsmŠstare. Bland de mest anlitade barnalŠrarna var torparen Sven i Svanabo,
pigan Malin i Arvidabo, Šnkan Lotta i Lundens backstuga, fŠltvŠbeln
Backstrand i FŒllinge och fattighjonet Katarina pŒ LerbŠcken. Den mest
omtalade blev dock Brita MŒnsdotter pŒ torpet FŒllen.
Brita fšddes pŒ
FŒllen under GrŠfthult i VŒthults socken den 11 juni 1802, dotter till
torparen MŒns PŠrsson och Marta Andersdotter.
Hemmet var
fattigt och som seden var bland fattigfolk fick Brita redan vid 10 Œrs Œlder
ge sig ut och tjŠna hos mer vŠlsituerade som vallpiga eller hjŠlp i hemmen.
Efter konfirmationen tog hon heltidstjŠnst pŒ olika gŒrdar. Brita hade som
barn sjŠlv lŠrt sig lŠsa och skriva. Hon ansŒgs mycket begŒvad. "Kunde
tŠnka klart", lŠr hennes konfirmationslŠrare ha sagt. Vid sidan av sina
tjŠnster pŒ gŒrdarna fick hon ofta ta hand om barnen och lŠra dem lŠsa och
skriva. Hon hade gott handlag med barnen och fick dŠrfšr slippa de gršvre
sysslorna.
NŠr Brita var i 20-Œrs
Œldern kunde hon sluta med pigtjŠnsten. PŒ uppmaning och stšd av prosten
Daniel Nordin i Villstad och prŠsten i VŒthult bšrjade hon
undervisningsverksamhet i sitt fšrŠldrahem. DŠr tog hon emot elever frŒn
nŠrliggande gŒrdar i VŒthults och Villstads socknar. PrŠsterna uppmanade
bšnderna att skicka sina barn till Brita pŒ FŒllen och skickade sjŠlva sina
egna konfirmander som var svaga i lŠsning. Stugan blev snart fšr trŒng,
eftersom Šven fšrŠldrarna och syskon bodde dŠr. Brita bad prosten Nordin om
en stšrre lokal fšr sin skola. Hon erhšll dŒ ett nybyggt torp pŒ gŒrden
Horsmo i Villstads socken. Torpet kallade hon FŒllen i likhet med
fšrŠldrahemmet. Brita blev kŠnd som Brita pŒ FŒllen och "skolemoster i
Villstad".
NŠr Brita var
24 Œr kom en 12-Œrig pojke vandrande till FŒllen. Brita tog sig an pojken som
fick mat, husrum och lite undervisning en tid. Emanuel var fšdd den 23
mars 1814 i Askebo, VŒthults socken, av hemmansŠgare Johannes Hansson och
hustrun Christina Magnidotter. PΠgrund av fattigdom och kringflyttande fick
Emanuel tidvis bo hos morfadern, rusthŒllarn Magnus MŒnsson i Karshult. NŠr
morfadern hade dštt ŒtervŠnde Emanuel till Britas skola. Han deltog i
undervisningen och visade sig vara en god medhjŠlpare i skolan.
Efter tvŒ Œr, 1836, gifte
sig Emanuel och Brita. ldersskillnaden var 12 Œr mellan dem. BŒda hjŠlptes
nu Œt med undervisningen som ofta varade i 10–12 veckor i strŠck och i
omgŒngar under Œret. I bšrjan pŒ 1840-talet škade antalet elever upp till 70
elever om Œret. Uppskattningsvis har 1 500 elever gŒtt i Britas skola.
Verksamheten drevs som ett internat. En del elever inackorderas hos Brita och
Emanuel, andra fick mšjlighet att bo pŒ omkringliggande gŒrdar och torp.
Hur gick det dŒ
till med undervisningen? Eleverna satt runt ett stort bord med Brita vid
kortŠndan. Barnen hade med sig ABC-bšcker, biblar och psalmbšcker. De fick
Šven skaffa sig griffeltavlor, grifflar att skriva med, blŠck och papper. Det
blev Emanuels uppgift att sšrja fšr inkšp av undervisningsmaterial, livsmedel
och andra praktiska bestyr. Barnens fšrŠldrar fick betala mellan 8 till 16
skilling per vecka. Inkomsterna var ŠndŒ smŒ och skulle rŠcka till sŒ
mycket.
PŒ sockenstŠmma i Villstad
diskuterades om behovet av allmŠn folkundervisning. Allmogen var fattig och
ansŒg inte att man hade rŒd med en skolmŠstare med lšn och en skola. Folket
ville helst fortsŠtta med lŠsemŠstare och skolmostrar, kompletterat med
fšrŠldrarnas undervisning hemma. Till slut gav allmogen med sig och gick med
pŒ att en skola skulle byggas nŠra Villstads kyrka. Det blev pŒ prosten
Nordins fastighet pŒ KlockaregŒrds Œker som skolbygget startade.
Skolan blev klar omkring
1847 och kunde tas i bruk efter stora anstrŠngningar och uppoffringar frŒn
allmogens sida. Nu skulle ocksŒ en skollŠrare anstŠllas. Emanuel Johansson
hade gott anseende och hade arbetat tillsammans med sin hustru Brita pŒ
hennes skola. SockenstŠmman utsŒg honom som den fšrsta folkskollŠraren i
Villstads nya skola. Pengar samlades in fšr att bekosta hans utbildning vid
seminariet i VŠxjš.
Emanuel skulle
nu fšrberedas infšr utbildningsŒret. Prosten Nordin handledde honom i svensk
grammatik, rŠkning och historia. OcksŒ klŠdseln mŒste kompletteras. Vadmal
till rock, vŠst och lŒngbyxor bestŠlldes och tillverkades. Brita sydde
skjortor och underklŠder, stickade strumpor, vantar och halsdukar. Vidare
fšrsŒgs Emanuel med matvaror som smšr, ost, bršd, torkat kštt m.m. fšr den
lŒnga vistelsen pŒ annan ort. Bibel, psalmbok, bšcker, papper och pennor och
ett vŠltaligt rekommendationsbrev frŒn prosten Nordin medfšljde
resenŠren.
Skolverksamheten i FŒllen
lŒg nere av flera orsaker. Brita var ensam med smŒbarnen och skštseln av
torpet sedan Emanuel gett sig ivŠg och hon kunde inte fortsŠtta som tidigare.
Dessutom var det missvŠxt det Œret (1846) och familjen hade det knappt.
Emanuel Œterkom efter
utbildningsŒret med goda betyg och fšrordnades som skolmŠstare i Villstads
fšrsamlings folkskola. Lšnen bestod dels av naturafšrmŒner, som spannmŒl, och
dels av kontanta medel (riksdaler). Trots god hushŒllning hade familjen
knappa ekonomiska resurser och fick tidvis lŒna pengar, ibland ta
extraarbeten fšr att klara hushŒllet. SŒ smŒningom fick familjen flytta ifrŒn
den trŒnga torpstugan och in i lŠrarbostaden i Villstads nya skolhus. Emanuel
verkade i Villstads skola under Œren 1847–1880.
Under ett portrŠtt som
hŠnger i den gamla skolbyggnaden, som numera tjŠnstgšr som fšrsamlingshem,
stŒr fšljande: Emanuel Johansson, Villstads fšrste folkskollŠrare, fšdd i
Askebo i VŒthults socken den 23/3 1814 – dšd pŒ Sannabacken den 17/12
1890. Johansson var anstŠlld vid Villstads Kyrkskola 1847–1880. Vid
avgŒngen frŒn lŠrartjŠnsten šverlŠmnade fšrsamlingen som minnesgŒva en stšrre
silverkanna med inskriptionen: "Till skollŠrare E. Johansson fšr 33 Œrs
nitisk tjŠnst".
Brita MŒnsdotter var ocksŒ
mycket uppskattad och blev sŠrskilt hedrad vid sockenstŠmman i Villstad den
25 november 1853. Den gamle prosten Nordin fšreslog "nŒgon offentlig
hedersbetygelse" till vilket hela fšrsamlingen gav sitt bifall. Brita
ville inte ha medalj men tog emot en silverskŒl med inskription. Denna skulle
efter hennes dšd tillfalla sonsonen undervisningsrŒdet August Johansson.
Efter de bŒda
lŠsemŠstarnas dšd reste sonen, biskopen šver HŠrnšsands stift Martin
Johansson, en gravsten och minnesvŒrd šver fšrŠldrarna pŒ Villstads
kyrkogŒrd. DŠr framgŒr att Emanuel dog vid 76 Œrs Œlder, Brita dog vid 85 Œrs
Œlder. Barnen Josef och August blev endast 36 Œr, respektive 11 Œr. I det
kyrkliga arkivet anges Britas dšdsorsak vara slag, sonen Josef dog i vattusot
och sonen August dog i hjŠrnfeber.
I och med min
resa i maj 2010 till Villstads kyrka nŠra SmŒlands stenar i SmŒland har jag
Œterupplevt min farmors berŠttelse om sin farmors och farfars pionjŠrgŠrning
under 1800-talets fšrsta hŠlft. Det Šr med glŠdje och stolthet
jag lŠmnar berŠttelsen vidare.
|