LŒngarydsslŠkten

SmŒlandsslŠkten med en kvarts miljon medlemmar

 

 

 

 

 

Anna qvist (1918-2000) – In memoriam [daC BCc Ba]

Av Per Andersson

En LŒngarydsbo av urgammal LŒngarydsstam och med en alldeles sŠrskild betydelse fšr den stora LŒngarydsslŠkten har gŒtt ur tiden. Anna qvist har avlidit i sitt hem pŒ slŠktgŒrden i Norra Eskeryd, dŠr hon ocksŒ fšddes 1918.

Annas roll har varit avgšrande fšr att LŒngaryd fŒtt en plats pŒ vŠrldskartan – som utgŒngspunkt fšr vŠrldens stšrsta kartlagda slŠkt. Om inte jag som ung gymnasist under senare delen av 1970-talet genom vŠnliga ortsbors fšrmedling fŒtt fšrmŒnen att gšra Annas bekantskap och allt sedan dess dra nytta av hennes enastŒende orts- och personkŠnnedom, hade sŠkerligen aldrig kartlŠggningen av de nu 80 000 kŠnda slŠktmedlemmarna kommit till stŒnd.

Med Anna som sakkunnig ciceron fick jag tidigt tillfŠlle att resa runt i trakten bland fler­hund­ra­Œriga slŠktgŒrdar och knyta forskningskontakter med nutida anfšrvanter. I det allt mera omfattande arbetet med att utreda LŒngarydsslŠkten blev Anna centralpunkten i ursprungsbygden. Hon kombinerade en ošvertrŠffad kunskap om slŠktens olika fšrgreningar med en skarp kŠllkritisk blick. Genom hennes forskarmšda, kontakter och samordning tillfšrdes slŠkttrŠdet en stor mŠngd nyfunna grenar. Alltid var hon lika angelŠgen om att rŠttmŠtigt framhŒlla var och en av de tusentals slŠktmedlemmar och forskare som genom stšrre eller mindre tillskott bidrog till att teckna den allt fullstŠndigare bilden av slŠkten. Hon vinnlade sig om att Šra den som Šras borde och visade sjŠlv hellre tacksamhet šver att fŒ hjŠlpa till Šn att ÓskrŠppaÓ šver sina insatser, hur betydelsefulla de Šn var.

tskilliga Šr de slŠktingar som i jakten pŒ sina rštter fŒtt del av Annas aldrig sinande hjŠlpsamhet. Vare sig de kom till Eskeryd frŒn en grannby eller frŒn andra sidan Atlanten stŠllde hon generšst sitt kunnande till fšrfogande. MŒnga har vittnat om den glŠdje som Anna berett dem genom att spŒra deras slŠktlinjer och šppna dšrren till en vŠrld av nya anfšrvanter.

Anna var rikt begŒvad och bildad pŒ mŒnga omrŒden. BŒde hon sjŠlv och samhŠllet borde ha beklagat att hennes ungdoms jordbrukssamhŠlle inte hade fšrmŒgan att genom hšgre utbildning ta till vara sina kvinnliga medlemmars intellektuella tillgŒngar. Trots – eller tack vare – detta fick Anna skŠnka sin bygd vŠrdefulla bidrag. Hennes insatser fšr LŒngarydsslŠkten Šr ett exempel, hennes kommunalpolitiska engagemang ett annat.

OcksŒ i det moderna mediesamhŠllet fann sig Anna vŠl till rŠtta. Hon hade en mycket god hantering av sitt modersmŒl, bŒde i tal och skrift. Som en utmŠrkt ambassadšr fšr LŒngarydsbygden framtrŠdde hon skickligt i sŒvŠl radio som TV.

Inom SlŠktfšreningen Jehander, som knyter samman min nŠrmaste del av LŒngarydsslŠkten, hade vi flera gŒnger nšjet att se Anna som uppskattad gŠst. Hon personifierade lŠnken mellan vŒra fŠders smŒlŠndska och hallŠndska bygder och oss som i jŠrnvŠgsbyggandets spŒr lŠmnat trakten sedan generationer.

Parallellt med LŒngarydsslŠkten hade jag fšrmŒnen att fŒ stšd av Anna i arbetet med att kartlŠgga ett annat slŠkttrŠd: alla Šttlingar till Sveriges kungar frŒn Gustav Vasa. Anna var en av de mŒnga i VŠstbotrakten som hŠrstammar frŒn Erik XIV. Senast ett par dagar fšre hennes bortgŒng talades vi vid pŒ telefon, efter att jag fŒtt en av hennes otaliga sŠndningar med nytt slŠktmaterial. Nu finns inte lŠngre Anna fšr att ge sina kunniga svar pŒ mina och andra slŠktintresserades frŒgor.

Anna framhšll ofta den glŠdje som hon kŠnde šver att fŒ vara i LŒngarydsslŠktens tjŠnst. Alla vi drygt 50 000 slŠktmedlemmar som alltjŠmt Šr livet har anledning att kŠnna stor tacksamhet fšr hennes mŒngŒriga vŠrv till slŠktens fromma, och bland de talrika Šttlingarna kommer hon alltid att ha en hedersplats.

Fšr mig, som under nŠrmare ett kvartssekel haft fšrmŒnen att samarbeta med Anna, lŠmnar hon ett stort och ofyllbart tomrum, i lika hšg grad efter sitt kunnande som efter sin godhjŠrtade vŠnfasthet.

 

 

 

 

slekt.se/langaryd

Start LŒngarydsslŠkten

Start slekt.se

© 2004–2022 Per Andersson, Johan Lindhardt och respektive angiven fšrfattare