LŒngarydsslŠkten

SmŒlandsslŠkten med en kvarts miljon medlemmar

 

 

 

 

 

Folkskolinspektšren fil doktor Amandus Nordlander (1866–1937) [daC haF:2]

Av Margit Nordlander   [daC haF f:2]

Min far Amandus Nordlander var fšdd i FŠrgaryd i SmŒland den 10 november 1866, son till folkskollŠraren och kantorn Gustaf Nordlander och hans hustru Susanna Jehander. Han var yngst i syskonskaran och hade tre systrar och tvŒ bršder: Sofia, Emma och Augusta, alla tre smŒskollŠrarinnor och trogna sin hembygd, samt August, kyrkoherde, och Oscar, provinsiallŠkare.

Lille Amandus, Õden som bšr ŠlskasÕ, blev moderlšs redan innan han fyllt fem Œr, och fšrŠldralšs vid 23 Œrs Œlder genom faderns bortgŒng. Han kom att gŒ i skola i Norra Latin, dŠr han tog studenten 1886. Bland klasskamraterna fanns Hjalmar Sšderberg, om vilken han sade i sig sjŠlv lŠtt anklagande ton att han inte fšrstod att han skulle bli en sŒ framstŒende fšrfattare. GymnastiklŠrare i Norra Latin var vid den har tiden den legendariske Viktor Balck och pappa var mycket stolt att som tredjeringare fŒ uppdraget att bŠra Norra Latins fana vid avtackningen av LinnnŽstatyn i HumlegŒrden Œr 1885. Tydligen lŒg ocksŒ farbror Oscar val till hos Balck; denne fŠllde det anmŠrkningsvŠrda yttrandet: ÓJag litar pŒ bršderna Nordlander som pŒ mina officerare.Ó

Pappa tŠnkte frŒn bšrjan bli prŠst och pŒ 1880-talet lŠste teologerna en hel del hebreiska. HŠrigenom vŠcktes hans intresse fšr semitiska sprŒk och han švergav tanken pŒ prŠstyrket. NŒgot prŠsterligt hade han i alla fall tydligen šver sig, enligt skalden Daniel Fallstršm, som pappa fick ressŠllskap med pŒ tŒget mellan Uppsala och Stockholm. Fallstršm ville ha sŠllskap med att dyrka Bachus och šverrŠckte en butelj, som pappa avbšjde, och insisterade: ÓSup din prŠstdjŠvul!Ó.

I varma ordalag talade pappa om sin morbror Carl Jehander, som vŠl var den som gjorde det mšjligt fšr honom att studera i Uppsala. Detta ansŒg pappa vara ett stort privilegium.

Vorden fil kand kom han i bšrjan pŒ 1890-talet som predikobitrŠde till sin blivande svŠrfar kontraktsprosten Anders Fredrik Johansson i Tortuna prŠstgŒrd. NŠr prostens dotter, som senare skulle bli min mamma, fick hšra talas om att det skulle komma en mansperson som hette Amandus till prŠstgŒrden utbrast hon: ÓAmandus, Šr det namn pŒ folk det?Ó Men vi vet hur det gick. FšrŠlskad och fšrlovad ŒtervŠnde Amandus till sina studier i Uppsala. Dessfšrinnan hade han under sin Tortunavistelse lyckats tjŠra en klockstapel, vilket ansŒgs vara en sŒ mŠrkvŠrdig prestation av en akademiker, att saken omskrevs i svenska tidningar under rubriken ÓFil kand tjŠrstrykareÓ. TillŠggas bšr kanske, att tvŒ personer tidigare misslyckats med fšretaget; en av dem skadade sig sŒ allvarligt att han avled.

Pappas doktorsavhandling kom att handla om den s k Mesastenen, en av de sŒvŠl historiskt som sprŒkligt mest intressanta hebreiska inskrifterna. I juni 1895 begav sig pappa till Paris fšr att studera stenen under en mŒnads tid efter att pŒ ditvŠgen ha besškt Kšnigl Bibliothek i Berlin, som hade vardefull Mesalitteratur. Denna var synnerligen omfattande men det hade Šndock framfšrts šnskemŒl om ytterligare fšrklaring av inskriften. Kanske kan stenen nu anses vara tillrŠckligt utforskad eller intresset fšr densamma ha svalnat, fšr i Nordisk familjebok stŒr K G A Nordlander sist i raden av dem som bidragit till forskningen kring inskriften, medan den i min Focus inte finns omnŠmnd.

Efter 1896 erhŒllen doktorsgrad lŠmnade pappa den akademiska banan. Avhandlingen rŠckte till docentur men han ville ju gŠrna gifta sig med sin Šlskade Anna, som han varit fšrlovad med sŒ lŠnge. Han fick tjŠnsten som statens folkskoleinspektšr i Norrbotten, vilket innebar lŒnga resor i Lappmarken och švernattning i dŒligt uppvŠrmda rum. Familjen var bosatt i LuleŒ, dŠr min syster Nanna fšddes, och flyttade till GŠvle 1899, dŠr pappa upprŠtthšll tjŠnsten som GŠvle stads folkskoleinspektšr intill sin pensionering, ja till och med nŒgon tid dŠrefter. Han sškte dŠrutover endast en tjŠnst i Gšteborg – jag kommer inte ihŒg nŠr – och stod pŒ fšrsta fšrslagsrummet men nŒgon annan fick den. Min kŠre, nu bortgŒngne broder Eric skŠmtade med pappa och framhšll, att Ódet lŠr vara en mycket angenŠm och bekvŠm sysselsŠttning, det dŠr att vara GŠvle stads folkskoleinspektšr, om man bara tar det pŒ rŠtt sŠttÓ. I pappas avskedsintervju framkom att mycket utrŠttats i GŠvle fšr skolans utveckling som inte var pŒbjudet i gŠllande skolfšrfattningar. SŒ inrŠttades pŒ pappas framstŠllning en hjŠlpskola for psykiskt efterblivna barn, hšgre folkskola samt sjunde obligatorisk Œrsklass. BrynŠs folkskolas tillkomst lŒg ju inom intresseomrŒdet fšr folkskoleinspektšren och dŠr lovordades pappas insatser och praktiska synpunkter. Gustaf V invigde.

GŠvles borgmŠstare Berggren yttrade vid ett besšk i Norrkšping: Ó€r det likadant hŠr som i GŠvle, att skolinspektšren bestŠmmer allt i skolfrŒgor?Ó Detta mŒste givetvis ha gŠllt folkskolorna, men visst hade pappa ett samarbete med rektorn for Hšgre allmŠnna lŠroverket, Josef Falk, som fšr švrigt pŒ mammas och pappas silverbršllopsdag skaldade: ÓDe vŠxlar blickar Šn idag, som Šro de av det šmma slag som fŠsteman och fŠstemš ge...Ó Och oemotsagd var han vŠl inte alltid i Folkskolestyrelsen, dŠr min broder Einar som nybliven jur kand fick arbete som sekreterare.

Enligt Einar, som senare var anstŠlld som lŠnsnotarie vid LŠnsstyrelsen i GŠvle, tog stadens jurister aldrig ett uppdrag annat Šn mot arvode; sŒ icke pappa Amandus. Han var ordfšrande i Fšreningen mot tuberkulos, styrelsemedlem i Fšreningen fšr de blindas val, De ungas skydd etc. SŒ kom det ocksŒ pŒ bemŠrkelsedagar delegationer med silverbŠgare och tavlor och alla talade vackert. Han blev RVO och RNO samt hedersledamot i styrelsen fšr De blindas val i Stockholm.

I sin yttre framtoning som mŠnniska var pappa prŠglad av verksamheten som skolman och av Lings gymnastik, rak i ryggen. Jag tror att han ansŒgs vara rakryggad men kanske litet torr och allvarlig. Jag blev dŠrfšr mycket glad att vid besšk i GŠvle som vuxen av en kŠnd affŠrsman fŒ berŠttat, att Ódr Nordlander kunde vara mycket rolig i stadsfullmŠktige nŠr han satte den sidan tillÓ. Men visst upplevde vi pappa som rolig hemma ocksŒ.

I sin politiska uppfattning var pappa liberal. Han var inte fšrtjust šver att en del saker redan var avgjorda vid sammantrŠde pŒ banken innan de kom upp i stadsfullmŠktige. Det talades inte mycket politik eller om pengar hemma, Šven om det inte var sŒ gott om den sistnŠmnda varan, speciellt under fšrsta vŠrldskriget dŒ lšnerna fšr tjŠnsteman och Šmbetsman slŠpade efter. Farbror Oscar var dŒ ett stod fšr familjen liksom han var fšr mŒnga i slŠkten.

Man kan inte berŠtta om pappa Amandus utan att tala om Vittertorp, familjens sommarparadis, som inkšptes 1909. Det var en liten stuga vid en vacker insjš med en trevlig tomt, som Šgnades mycken omsorg. En glasveranda byggdes till, dŠr familjen intog sina mŒltider. Snickarbod byggdes och drivbankar anlades fšr gurka och pumpa. Vi hade ocksŒ jordgubbsland, rabarber, vinbŠrsbuskar, pioner, syrŽner, kaprifoliumbersŒ och blomland med borstnejlikor, astrar, ringblommor, bellis och penseer. Under fšrsta vŠrldskriget var det en stor tillgŒng att pŒ somrarna bo pŒ riktiga landet och fŒ mjšlk och smšr utšver ransonen och ha tillgŒng till fiskevatten. Pappa var mycket road av fiske. NŠt lades ut och skšttes noga efter upptagningen, stŒngkrokar placerades ut lite hŠr och var liksom mjŠrdar och vi rodde gŠddrag. Vi Œt naturligtvis mycket fisk. Ett par somrar hade vi ocksŒ hšns och kaniner, som vi barn dock hade svŒrt att Šta.

PŒ sšndagarna skulle flaggan i topp, men dŒ flaggstŒngen skulle resas i bšrjan av sommaren uppstod en gŒng problem. Det lšstes genom att ett tungt vŠgande hembitrŠde beordrades intaga plats pŒ en gungbrŠda och hur det nu var restes flaggstŒngen med hjŠlp av linor och jungfru Maria, som hembitrŠdet kallades. Hon var inte precis Šlskad av oss barn men omfattades, som jag vill minnas, med en viss sympati i den stunden.

En annan sšndag skulle familjen pŒ utflykt till en liten underbar holme med pappa iklŠdd sšndagsklŠder och guldrova. Han kunde emellertid inte motstŒ frestelsen att vittja en stŒngkrok, men si dŒ ryckte det till sŒ hŠftigt att han kom šver bord och fšrsvann helt och hŒllet i vattnet. Men dšm om vŒr fšrvŒning, nŠr vi varseblev hans glada nuna och hšrde honom ivrigt spšrjande: ÓVar det en abborre eller en gŠdda?Ó En kanot som var nŠstan fŠrdig fick pappa lov att hugga sšnder; mamma tyckte den var fšr riskfylld. En stadig segelbŒt inkšptes i stŠllet av en GŠvlefamilj och vi hade mycket glŠdje av den.

PŒ Šldre dar kom de bŒda bršderna Oscar och Amandus att umgŒs ganska flitigt. Pappa var dŒ omgift med Kerstin Stenhammar, Vilhelm Stenhammars kusin. Hon kšpte en villa med sjštomt vid Saltsjš-DuvnŠsviken och snart kom farbror Oscar efter med sin Mandis som lyckades fŒ tag pŒ en mycket trevlig villa hšgt belŠgen pŒ andra sidan viken. Villa Soltomta och Villa Norrsten blev trŠffpunkter fšr slŠktingar pŒ sšndagarna. 1937 slutade bŒde pappa och farbror Oscar sina dagar, farbror Oscar i april och pappa pŒ julafton i Baden-Baden.

 

 

 

 

slekt.se/langaryd

Start LŒngarydsslŠkten

Start slekt.se

Kontakt Johan Lindhardt

Kontakt Per Andersson

© 2004–2022 Per Andersson, Johan Lindhardt och respektive angiven fšrfattare