Sveriges kommunindelning

Per Anderssons kartlŠggning av landets 5 000 kommunala enheters slŠkttrŠd

 

 

 

 

 

Inledning

Den lokala sjŠlvstyrelsen i Sverige – utšvad i byalag, socknar, hŠrader, stŠder och kommuner – uppvisar en urgammal, obruten tradition och Šr en av den svenska demokratins grundpelare. Under 1800- och 1900-talen har de kommunala enheterna fŒtt ett allt stšrre ansvar fšr medborgarnas gemensamma angelŠgenheter. Det har medfšrt att dagens kommuner axlar en mycket stor andel av den samlade offentliga verksamheten i landet och att varje kommun vanligen Šr den stšrsta lokala arbetsgivaren. I Sverige har kommunerna av tradition en mera betydelsefull och sjŠlvstŠndig stŠllning Šn i de flesta andra lŠnder.

En central roll fšr denna lokala demokrati, administration och serviceproduktion spelar sjŠlvfallet den territoriella indelningen av riket i kommuner, dess gestaltning och fšrŠndring. De kommunala indelningsŠndringarna Œterspeglar ocksŒ tydligt det svenska samhŠllets historiska utveckling Šnda frŒn 1863, dŒ de moderna kommunerna bšrjar sin tillvaro.

Trots att den kommunala indelningen Šr ett sŒ grundlŠggande inslag i svenskt samhŠllsliv och fšr den svenska historien, har det hittills saknats en redovisning av rikets skiftande indelning i borgerliga primŠrkommuner under de nu 130 Œr som en sŒdan indelning funnits. DŠrtill Šr det officiella kŠllmaterialet ršrande indelning och indelningsŠndringar svŒrtillgŠngligt och bristfŠlligt. Det har till och med saknats en fšrteckning šver vilka de ursprungliga kommunerna var 1863, och ovisshet rŒder om bŒde kšpingarnas och de talrika landskommunernas Švensom municipalsamhŠllenas antal Šnda in pŒ 1900-talet.

I mina forskningar inom sŒvŠl lokalhistoria som heraldik och statsvetenskap har jag blivit pŒtagligt medveten om det angelŠgna behovet av en samlad bild av Sveriges indelning i kommunala enheter vid olika tidpunkter och hur beršrda omrŒden vid indelningsfšrŠndringar švergŒtt i nya kommuner, liksom av vilka enheter en nybildad kommun tidigare motsvarades.

I syfte att avhjŠlpa den brist som rŒdde, inledde jag 1989 det arbete som resulterat i den nu fšreliggande framstŠllningen Sveriges kommunindelning 1863–1993. HŠri tecknas hela Sveriges och varje enskild kommuns kommunala indelningshistoria. Boken upptar alla kommuner – landskommuner, kšpingar och stŠder – samt Šven municipalkšpingar och municipalsamhŠllen, vilka inte utgjorde egna kommuner, och bringar systematiskt och šverskŒdligt reda i de inte sŠllan komplicerade turer med otaliga indelningsŠndringar som Šgt rum och nya kommunala enheter som uppstŒtt. I boken Šr det mšjligt att fšr varje tidpunkt frŒn och med 1863 till dags dato se hur Sverige varit eller Šr indelat i kommuner liksom att stegvis fšlja alla fšrŠndringar. Man kan gŒ in var som helst i tid och rum och fŒ upplysning om vad varje enhet motsvaras av tidigare och senare.

Redovisningen av kommunindelningen och dess fšrŠndringar sker i form av en antavla fšr varje kommun, i analogi med ett genealogiskt system fšr ŒskŒdliggšrande av slŠktskap i en sŠrskild form av slŠktskapsšversikt som jag utvecklat under Œren 1977–1982.

Sveriges kommunindelning 1863–1993 tjŠnar som ett grundlŠggande uppslagsverk fšr var och en som i nŒgot avseende intresserar sig fšr de svenska bygderna under de bŒda senaste seklen – allt ifrŒn lokalhistoriker, ortnamnsforskare, statsvetare inom kommunalforskning, statistiker och kommunarkivarier till hembygdsvŠnner i allmŠnhet. Boken kan bl a tjŠna som vŠgledning till de kommunala arkivens rika kŠllmaterial, och samtidigt Šr dess uppgifter i sig ett bidrag till de senaste Œrhundradenas svenska historia. Fšr varje kommunkansli, kommunarkiv och kommunbibliotek Šr Sveriges kommunindelning 1863–1993 en sjŠlvskriven handbok.

De moderna kommunernas historia bšrjar pŒ nyŒret 1863, dŒ 1862 Œrs fšrordningar om kommunalstyrelse pŒ landet respektive i stad bšrjade gŠlla. DŠr stadgades att varje kyrkosocken pŒ landet och varje stad skulle utgšra en borgerlig kommun (betrŠffande s k kapellag, vilka inte var sjŠlvstŠndiga socknar utan hšrde till en moderfšrsamling, varierar fšrhŒllandena; i vissa fall har de bildat egen kommun, i andra inte). Den i grunden medeltida sockenindelningen lades alltsŒ till grund fšr kommunindelningen, och Šnnu i dag Šr socknen – fšrsamlingen – den minsta byggstenen fšr den kommunala grŠnsdragningen. Parallellt med landsbygdens socknar fanns – ocksŒ allt sedan medeltiden – de emot dessa skarpt avgrŠnsade stŠderna. Mellan landsbygd och stad rŒdde en fundamental skillnad, som dock stegvis kom att utjŠmnas fšr att definitivt upphšra med utgŒngen av Œr 1970.

Under den tid frŒn 1863 som de borgerliga kommunerna varit i verksamhet har det svenska samhŠllet genomgŒtt en oerhšrt genomgripande omdaning. I denna har kommunerna spelat en nyckelroll och fŒtt vŠsentligt utškade uppgifter. I takt med samhŠllets utveckling har kommunernas indelning Šndrats, varvid industrialisering och Œtfšljande urbanisering framstŒr som direkt pŒdrivande.

r 1863 fanns tre olika typer av kommuner: fšrutom stad och landskommun Šven mellanformen kšping. DŠrtill fšrekom kšpingar som inte bildade egen kommun, s k municipalkšpingar. Fšr att svara mot de krav som den under 1800-talets senare del tilltagande befolkningskoncentrationen till tŠtorter stŠllde, tillskapades dels nya stŠder och kšpingskommuner, dels, med bšrjan 1876, en helt ny, kommunliknande enhet, som dock inte utgjorde en sjŠlvstŠndig kommun: municipalsamhŠllet. Det fšrekom ocksŒ att stŠder utvidgades genom att nŒgon intilliggande landskommun infšrlivades, liksom att en del av en landskommun bršts ut och upphšjdes till kšping eller stad. Uppkomst av nya tŠtorter och expansion av redan befintliga sŒdana fšljde inte alltid de hŠvdvunna kommungrŠnserna, och ibland var ett municipalsamhŠlle belŠget inom mer Šn en kommuns omrŒde.

Landsbygdens avfolkning och de allt mera omfattande kommunala uppgifterna reste krav pŒ stšrre och mera bŠrkraftiga kommuner. DŠrfšr genomfšrdes den 1 januari 1952 en fšrsta allomfattande indelningsreform, som genom sammanlŠggningar reducerade antalet kommuner frŒn omkring 2 500 till drygt 1 000. Snart dŠrefter inleddes arbetet med ytterligare en total indelningsreform med samma huvudsyfte, varvid landets kommuner frŒn 1964 sammanfšrdes i kommunblock, som efter hand skulle ombildas till kommuner. I huvudsak var den nya reformen fullbordad den 1 januari 1974. Ett stort antal av sammanlŠggningarna skedde vid ingŒngen av 1971, dŒ ocksŒ en enhetlig beteckning – kommun – infšrdes fšr alla kommuner och begreppen stad, kšping, landskommun och Šven municipalsamhŠlle utmšnstrades (de sista municipalkšpingarna upphšrde vid 1955 Œrs slut). De nybildade kommunerna, som med smŠrre fšrŠndringar bestŒr alltjŠmt och nu uppgŒr till 286, grundades pŒ den s k centralortsteorin och rymmer inom sig samtidigt bŒde tŠtorter och omgivande landsbygd – centralorter med omland.

Bokens system fšr redovisning av kommunindelningen efterstrŠvar en klar struktur samt korrekt och uttšmmande information om varje kommun och dess relationer till andra fšregŒende och efterfšljande enheter. Redovisningsprinciperna bygger pŒ indelningens egen inneboende logik, maximalt reducerad till sina grundbegrepp, fšr att konsekvent och otvetydigt hantera alla existerande fšrhŒllanden och Šndringar i det komplexa system som den fšrŠnderliga kommunindelningen utgšr.

Enheter i den kommunala indelningen av riket Šr kommuner av de olika typerna samt tvŒ former av municipier. En kommunal enhet kŠnnetecknas av att den omfattar ett bestŠmt geografiskt omrŒde och Šger vissa organ fšr handhavandet av sina angelŠgenheter. I den ursprungliga uppsŠttningen av och indelningen i kommuner 1863 har mŒnga fšrŠndringar skett under Œren, varvid nya enheter uppkommit. En ny enhet – ett nytt begrepp – anses vara fšr handen nŠr en fšrŠndring av enhetens territorium Šgt rum, genom a) sammanlŠggning (inkorporering, upptagande, uppgŒende, utvidgning), b) delning (utbrytning, avsšndring, minskning) eller c) byte av status frŒn en kommuntyp till en annan. Mer Šn ett av dessa slag av fšrŠndringar kan Šven ske samtidigt, t ex sammanlŠggning av tvŒ eller flera delar som brutits ur var sin tidigare kommun eller utbrytning av en del av en kommun som ges kšpings- eller stadsrŠttigheter. Den nya kommunen ersŠtter den eller de enheter som fšrut helt eller delvis omfattat den nya enhetens territorium.

FrŒn och med 1952, dŒ en total nyindelning genomfšrdes, liksom frŒn och med 1971, dŒ den enhetliga kommunbeteckningen infšrdes och kring vilken tid ocksŒ sammanlŠggningar skedde i hela landet, betraktas alla kommuner som nya enheter, Šven om inga territoriella fšrŠndringar Šgt rum. Kommunblock, som ej Šr fŠrdigbildade enheter utan utvisar en planerad indelning, Šr inte nŒgra kommuner.

NamnŠndring eller lŠnsbyte medfšr inte att en ny enhet uppkommer. …verflyttning av en enstaka fastighet eller en grupp av fastigheter mellan kommuner innebŠr endast en grŠnsfšrŠndring och pŒverkar inte uppsŠttningen av kommunala enheter med egna beslutsorgan, varfšr nŒgot nytt begrepp inte anses uppkomma. Vid delning av – utbrytning ur – en kommun redovisas som regel inte mindre enheter Šn omrŒden som nŒgon gŒng, fšrr eller senare, utgjort en egen kommun. Som jŠmbšrdig med delning betraktas šverflyttning av del av sŒdan kommun, som utgšr fšrsamling, kapellag eller municipalsamhŠlle.

Varje indelnings- eller statusfšrŠndring innebŠr alltsŒ att ett eller flera nya begrepp uppkommer, och dessa utgšrs av var och en av de kommuner som Šr beršrda av fšrŠndringen och som existerar efter denna. Det fšrhŒllande att samma namn – term – kvarstŒr innebŠr i sig inte att begreppet Šr ofšrŠndrat och detsamma. Genom en semantisk sammanblandning av begrepp och term fšrekommer ofta att indelningsfšrŠndringar betraktas utifrŒn den – mer eller mindre godtyckligt – namngivande enheten, varvid man fšrbiser att varje nyformad enhet – tillkommen genom sammanlŠggning, uppdelning eller statusfšrŠndring – Šr ett nytt begrepp, dvs en ny kommunal enhet, alldeles oaktat det namn som Œsatts. Infšr enheternas benŠmningar Šr den fšreliggande framstŠllningen neutral.

UtifrŒn den redovisade definitionen rymmer den kompletta uppsŠttningen av kommuner och municipier i Sverige totalt omkring 5 270 enheter – begrepp – under den borgerliga kommunindelningens hittillsvarande 130 Œr.

Fšr varje kommunal enhet redovisas en standardiserad uppsŠttning av uppgifter, som formar ett unikt och informativt uttryck fšr kommunen eller municipiet. BestŒndsdelarna dŠri Šr: kommunnamn, kommuntyp, lŠn, tidpunkt fšr bildande och tidpunkt fšr eventuellt upphšrande. Om kommunen vid sin tillkomst fšrblivit territoriellt ofšrŠndrad, dvs endast kommuntypen Šndrats, utmŠrks det med en asterisk. Exempel: Mjšlby s E 1920–1951*.

FšrŠndringar i kommunindelningen trŠder i allmŠnhet i kraft vid ett Œrsskifte, och datum fšr bildande av en enhet Šr 1 januari det angivna Œret och fšr upphšrande 31 december det efter tankstreck angivna Œret, om inte annat datum (Œr-mŒnad-dag) anges. MunicipalsamhŠllen saknar regelmŠssigt sŠrskilt begynnelsedatum; deras tillkomst Šr liktydig med att den fšrsta av stadsstadgorna pŒbjšds, varfšr i stŠllet utsŠtts datum fšr Kungl Maj:ts beslut om detta. Som huvudsakligt namn anges den senaste officiella namnformen i nominativform. Om alternativa namnformer finns, redovisas den eller de Šldre varianterna inom parentes omedelbart efter det huvudsakliga namnet. Kommuntyp anges med s fšr stad, k fšr kšping och inte alls fšr den normala kommuntypen utan sŠrskilda privilegier, dvs till och med 1970 landskommun och frŒn och med 1971 den enhetliga kommuntypen, som dŠrefter gŠller fšr alla kommuner. Municipalkšping betecknas med mk och municipalsamhŠlle med m. LŠn anges med det vedertagna systemet med lŠnsbokstŠver. Kommuner kunde tidigare vara delade pŒ tvŒ eller tre olika lŠn, och ibland har rŒtt tveksamhet och till och med olika uppfattning hos skilda myndigheter om lŠnstillhšrigheten; avvikelser och oklarheter har emellertid blivit justerade efter hand. HŠr redovisas varje kommun som tillhšrande det lŠn till vilket huvuddelen hšrt. Om hela eller huvuddelen av kommunen bytt lŠnstillhšrighet anges det i en sŠrskild not. Den 1 januari 1968 bildades Stockholms lŠn (lŠnsbeteckning AB) av den av šverstŒthŒllarŠmbetet administrerade Stockholms stad (A) och det dittillsvarande Stockholms lŠn utom huvudstaden (B). Fšr de kommuner som existerade šver nyŒret 1968 och dŠrmed beršrs hŠrav har inte gjorts nŒgon sŠrskild anmŠrkning om byte av lŠnsbeteckning.

NŠr en tidigare kommun vid indelningsŠndring delats och fšrts till tvŒ eller flera nya kommuner, anges fšr var och en av delarna sist bland kommunuppgifterna inom parentes: delens nummer (enligt lšpande ordning som delarna upptrŠder i boken) samt efter snedstreck det totala antalet delar som kommunen uppdelats i, t ex (2/3), innebŠrande kommundel 2 av sammanlagt 3 delar.

MunicipalsamhŠllen och municipalkšpingar, vilka ingŒr i en eller flera egentliga kommuner, redovisas inom hakparentes efter den eller de kommuner de tillhšr. BestŒndet av denna typ av enheter Šr inte entydigt. Enligt den lagenliga definitionen Šr ett municipalsamhŠlle ett omrŒde pŒ landet som ej utgšr egen kommun och fšr vilket en eller flera av de s k stadsstadgorna gŠller. r 1899 reglerades i lag att municipalsamhŠllena skulle organiseras med vissa styrelseorgan, men fortfarande inte utgšra egen kommun. Om en stadsstadga pŒbjudits i en hel kommun, sŒsom t ex i FiskebŠckskil och Grundsund, rŠknas omrŒdet enligt lagdefinitionen ej som municipalsamhŠlle men vŠl ibland i praktiken. Det har ocksŒ fšrekommit orter som inte tillŠmpar den stadgade organisationsformen fšr municipalsamhŠllen trots att stadsstadgor gŠller, t ex Drottningholm, Torekov, Axvall och Norrbšle. En generšs redovisningsprincip fšr municipalsamhŠllena tillŠmpas dock i boken. BetrŠffande municipalkšpingar rŒdde det i flera fall i samtiden tveksamhet om huruvida ett visst samhŠlle var kšping eller icke. Platser som inte haft nŒgra formenliga kšpingsrŠttigheter men understundom ŠndŒ benŠmnts kšping Šr t ex Almvik H, Lyckeby K, Torekov L, hus L och Avesta W. Dessa medtages inte bland rikets kommuner och municipier.

Fšr de nuvarande kommunerna anges sist bland uppgifterna och inom parentes centralortens namn, om detta avviker frŒn kommunnamnet.

De olika kommunala enheterna ordnas i en struktur och fšljd, som mšjliggšr en klar šverblick av det omfattande materialet. Redovisningen antar formen av en systematisk tabellarisk textframstŠllning och samtidigt en grafisk uppstŠllning, dŠr varje kommunenhet har en egen rad och dessutom inordnas i kolumner. UtgŒngspunkt Šr de nuvarande 286 kommunerna. Fšr var och en av dem anges vilka enheter den tidigare vid varje tidpunkt motsvarats av och stegvis utvecklats ur.

De nuvarande kommunerna Šr ordnade lŠnsvis och lŠnen i nummerordning efter deras tvŒsiffriga kod, som motsvarar lŠnsbokstŠvernas alfabetiska fšljd med AC och BD sist. Inom lŠnen placeras kommunerna efter dessas likaledes tvŒsiffriga kommunkod, som infšrdes med indelningsreformen 1952. De nuvarande kommunerna har i allmŠnhet švertagit koden fšr den namngivande eller folkrikaste av sina fšregŒngare, som inordnades i nummerserier utifrŒn de tre tidigare kommuntyperna: stŠder (80–99, residensstaden nummer 80), kšpingar (60–79) och landskommuner (01–59).

PŒ varje kommunenhets rad sker indrag till olika kolumner, representerande olika skeden i kommunernas historia. I en spalt lŠngst till hšger Œterfinns utgŒngslŠget 1863, en mellanspalt upptar alla befintliga kommuner nŠr storkommunreformen trŠdde i kraft den 1 januari 1952 och lŠngst till vŠnster framstŒr dagens kommunindelning. Mellan de tre huvudspalterna har inte sŠllan intrŠffat en eller flera fšrŠndringar, som anges med stegvis indrag. En kommun Šr bildad av den eller de enheter som finns pŒ de fšljande raderna fram till nŠrmaste kommun som tillkommit samtidigt eller senare. En Šldre kommun har švergŒtt i den enhet nŠrmast ovanfšr med en bildningstidpunkt som fšljer pŒ den tidpunkt dŒ den Šldre kommunen upphšrde.

Ett namnregister omfattande drygt 5 600 poster upptar alla kommunala enheter (inklusive municipier) och delar dŠrav – alla med fullstŠndiga uppgifter – som redovisas i bokens huvuddel. Ortnamnen Šr ordnade strikt alfabetiskt efter enhetens senaste officiella namnform (i de fall det befunnits nšdvŠndigt sker ocksŒ hŠnvisning frŒn alternativa namnformer). DŒ flera enheter med samma namn fšrekommer, sammanfšrs de enheter som Šr territoriellt samhšriga med varandra och ordnas lŠnsvis. Inom en sŒdan grupp ordnas enheterna efter kommuntyp: landskommun, kšping, stad, kommun med enhetlig beteckning frŒn och med 1971, municpalkšping, municipalsamhŠlle och sist centralort i nuvarande kommun. Enheter av samma typ ordnas kronologiskt. HŠnvisning sker i registret med lŠns- och kommunkod till den nuvarande kommun som enheten Šr hŠnfšrd till.

I en statistisk šversikt redovisas Œrsvis 1863–1993 nettoantalen fšr de olika kommuntyperna, var fšr sig och tillsammans, och Šven de tvŒ typerna av municipier samt kommunblock.

Den yttersta anledningen till denna bok Šr att kŠllorna till kunskap om Sveriges kommunindelning och Šndringarna dŠri Šr utspridda och svŒrtillgŠngliga. SŠrskilt gŠller det primŠrkŠllan till de tusentals indelningsŠndringarna, vilken utgšrs av Kungl Maj:ts eller regeringens beslut. Departementstillhšrigheten fšr denna typ av Šrenden har vŠxlat flera gŒnger, och besluten fšrekommer inordnade bland alla švriga departementsŠrenden utan att de enkelt kan tas fram med hjŠlp av nŒgot register. Inte heller den officiella liggare šver rikets indelningar, som Kammarkollegiet har att fšra, Šr ŠndamŒlsenlig fšr att fŒ en bild av hela Sveriges kommunindelning vid olika tidpunkter, och liggaren omfattar inte heller mer Šn en del av den aktuella tidsperioden; den bšrjade fšras vid mitten av 1940-talet. Dessfšrinnan finns indelningsŠndringar i viss utstrŠckning infšrda i den sista hos kollegiet fšrvarade jordeboken.

Fšr andra, statistiska syften har Statistiska centralbyrŒn (SCB) i olika publikationer redovisat indelningsfšrhŒllanden och -fšrŠndringar. Inte heller hŠr finns dock nŒgon sammanhŒllen och uttšmmande kŠlla. De mest fullstŠndiga uppgifterna om kommunindelningen pŒtrŠffas i SCBs folkrŠkningsredogšrelser. Den nŠrmaste tiden efter den fšrsta kommunindelningens tillkomst publicerades de vart tionde Œr i Bidrag till Sveriges officiella statistik, del A, och frŒn och med 1910 i Sveriges officiella statistik (SOS) – FolkrŠkningar, vart tionde eller femte Œr. I folkrŠkningsredogšrelserna redovisas – med en tillfšrlitlighet och fullstŠndighet som tilltar med tiden – fšrŠndringar i indelningen sedan den fšregŒende folkrŠkningen. Allt sedan 1958 utger SCB varje mŒnad en lista šver Šndringar i bl a den kommunala indelningen, som bygger pŒ inkomna kopior av regeringsbeslut. Listorna sammanstŠlls ocksŒ till Œrsvisa grupplistor. Som kŠlla till indelningsŠndringarna i samband med den totala indelningsreformen 1952 har tjŠnat Kungl brev dŠrom till respektive lŠnsstyrelse under Œren 1949–1950 (publicerade i Svensk fšrfattningssamling).

Kompletterande uppgifter – bl a ršrande municipierna som inte redovisas i de Šldre folkrŠkningarna – har kunnat hŠmtats ur Statistisk Œrsbok och dess fšregŒngare Sveriges officiella statistik i sammandrag, publicerad Œrligen i Statistisk tidskrift. Detsamma gŠller de av SCB Œrligen utgivna rsbok fšr Sverige kommuner och Rikets indelningar. Undantagsvis har informationer hŠmtats i SOS – FolkmŠngden i administrativa omrŒden och i den av Riksskatteverket utgivna Sveriges fšrsamlingar genom tiderna (1989).

Som parallella kŠllor har, fšr att ška tillfšrlitligheten och Œstadkomma vissa klarlŠgganden, tagits i ansprŒk fšljande arbeten: Statistisk tablŒ šfver lŠnens och socknarnas ecklesiastika, administrativa och juridiska indelningar inom Sverige (utgiven av August Hahr, 1861), Geokod – En kodlista fšr den administrativa indelningen i Sverige 1862–1951 (redigerad av Bo …hngren och utgiven av historiska institutionen vid Uppsala universitet, 1977), €ndringar i kommunindelningen 1963–74 (utgiven av Kommundepartementet) samt Meddelanden i samordningsfrŒgor 1986:5 – Sveriges kommuner Œren 1952– 1986 (utgiven av SCB).

Vidare har kartmaterial samt protokoll och handlingar i olika kommuners arkiv konsulterats i fall dŠr tveksamhet fšrelegat.

 

Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjšlby, 1993. 132 sid. ISBN 91-87784-05-X.

 

 

 

 

 

slekt.se/kommun

Start Sveriges kommunindelning

Start slekt.se

© 2022 Per Andersson