stgštska och smŒlŠndska slŠkter

Per Anderssons kartlŠggning av sina 32 anslŠkter

 

 

 

 

 

JŠrnvŠgskungen Carl Jehander

En av det smŒlŠndska VŠstbos mera omtalade sšner, den s k jŠrnvŠgskungen, ingenjšr Carl Johan Jehander, som var morbror och tillika farfars kusin till min morfar, fšddes av urgammal LŒngaryds- och FŠrgarydsstam i den senare av dessa socknar den 11 maj 1833. Han skulle bli en av sin samtid vŠlkŠnd jŠrnvŠgs-, vŠg- och vattenbyggmŠstare, bruksŠgare, industriman och riksdagsman, som vid sin bortgŒng knappast lŠmnat nŒgon i sin slŠkt eller hembygd opŒverkad av sitt livsšde.

Carl Jehanders far var jŠrnhandlaren och hemmansŠgaren Sven Svensson (1804–1838) i FŠrgaryd, vars mormor var Ulrica Leijonflycht (1737–1803), sondotters dotterdotters sondotters sondotter till konung Gustaf Vasa. Carl var blott fem Œr nŠr fadern dog, och hans mor Gunilla Benedictidotter (1810–1892) gifte 1842 om sig med sin kusins son hemmansŠgaren Anders Ambišrnsson (1813– 1860) pŒ slŠktgŒrden SkŠrkehylte i LŒngaryd, dit familjen senare šverflyttade.

Tillsammans med barnen i sŒvŠl fšrsta som andra Šktenskapet antog Gunilla slŠktnamnet Jehander. SlŠkten var ensam om detta till 1948, dŒ en familj utan slŠktsamband med Jehandrarna efter ansškan fick Kungl Majt:s tillstŒnd att kalla sig Jehander. Dessa namnsškandes fader, som fšddes pŒ 1880-talet, hade efter Gunilla Jehanders vid denna tid i hela landet kŠnda sšner givits namnet Jehander som andra fšrnamn. Enligt Šldre namnsed fick dennes barn efternamnet Jehandersson, vilket 1948 fšrkortades till Jehander. DŠrtill finns i Sydsverige en soldatslŠkt Gehander, som inte Šr befryndad med Gunilla Jehanders slŠkt.

Hur namnet Jehander har uppkommit Šr ovisst och teorierna dŠrom Šr flera. En tolkning som hŒlls levande av Šldre slŠktmedlemmar Šr den, att en slŠkting vid ett besšk i USA eller England underlŒtit att hŠlsa och blivit uppmanad "give hand there", vilket fšrsvenskat (ge hand dŠr) skulle ha ombildats till slŠktnamn. Efterleden -ander (av grekiskans ord fšr man) Šr inte ovanlig i svenska slŠktnamn. NŒgon har framfšrt tanken att fšrleden mšjligen stammar frŒn Gamla testamentets ord fšr Israels Gud, Jehova (Jahve), och den dŠrmed skulle vara en anspelning pŒ jehandrarnas kyrkliga engagemang.

I en biografisk tidningsartikel har hŠvdats att jŠrnvŠgskungen Carl Jehander upptog namnet efter en Šldre slŠkting. Vem denne var Šr okŠnt. OcksŒ en kusin till Carl Jehander, Gunilla Jehanders brorsdotter Sara Lisa, skrevs Jehander i kyrkobokfšringen under 1870-talets fšrsta hŠlft, men namnet har inte senare pŒtrŠffats anvŠnt pŒ den slŠktgrenen. Ett annat fšrsšk till namngŒtans lšsning tar som utgŒngspunkt att de tvŒ mest tongivande jehanderbršderna var Šldste sonen i Gunillas fšrsta respektive andra gifte. MŒhŠnda skulle slŠktnamnet dŒ vara en sammanfogning av de bŒda bršdernas – Carl Johan och Sven Anders – respektive andra fšrnamn, varvid "Johanders" modifierats till Jehander.

En sista etymologisk teori fšr oss utanfšr vŒr egen kulturkrets. Den islamiska arkitekturens kanske frŠmsta byggnadsverk, mausoleet Taj Mahal i Indien, uppfšrdes pŒ 1600-talet av shah Jahan. Efter denne mŠktige och praktŠlskande byggherres namn, Jahan eller Jehan, skulle byggmŠstarbršderna Jehander tillsammans med sin moder Gunilla ha antagit sitt slŠktnamn.

Jehandrarna har blivit mest kŠnda fšr sina insatser som jŠrnvŠgsbyggare, varvid Carl Jehander framstŒr som den mest namnkunnige slŠktmedlemmen. Gunilla Jehander hade fem sšner och de Šgnade sig alla Œt byggnadsverksamhet i stšrre skala och de hŠmtade gŠrna sin arbetskraft frŒn VŠstbotrakten till sina projekt i landets alla delar. Bl a dŠrigenom kom bršderna Jehander att Œtnjuta ett hšgt anseende i sin hembygd. DŠrom vittnar en bšn som bads vid dop av gossebarn i LŒngaryds kyrka: "AllsmŠktige Gud och kŠre Jehander, gšr av detta gossebarn en duktig stenhuggare eller Œtminstone en bas i en skŠrning".

Bakom Œtskilliga av vŒrt lands jŠrnvŠgar dšljer sig ett verk av den pŒ sin tid sŒ vŠlkŠnde jŠrnvŠgskungen Carl Jehander. Redan i mycket unga Œr visade han prov pŒ sin fšretagsamhet. Folkskolan hade Šnnu inte kommit till FŠrgaryd och LŒngaryd, dŠr han vŠxte upp tillsammans med sina syskon, men den blivande ingenjšren sattes tidigt i stenhuggarlŠra och fick utveckla sina praktiska anlag.

1849, vid 16 Œrs Œlder, anstŠlldes Carl som elev vid Malmš hamnbyggnader, och pŒ kvŠllarna gick han i teknisk skola. Han utnŠmndes nio Œr senare till byggmŠstare och fšrordnades som brobyggmŠstare vid Statens jŠrnvŠgar. Denna befattning innehade han till 1870, dŒ han švergick till att bygga jŠrnvŠgar pŒ entreprenad Œt staten och enskilda bolag.

Under tiden som brobyggmŠstare utvidgade han Helsingborgs hamn och uppfšrde samtliga broar pŒ sšdra stambanan mellan Malmš och NŠssjš samt en rad broar pŒ Helsingborg–Landskrona–Eslšvs jŠrnvŠg jŠmte flera andra arbeten. 1867–1870 var Carl Jehander byggmŠstare och ansvarig fšr sammanbindningsbanan genom Stockholm frŒn Centralstationen till Sšdermalm šver Norrstršm. Samtidigt byggde han ocksŒ broar pŒ nordvŠstra stambanan i VŠrmland.

€ven andra arbeten Šn jŠrnvŠgs- och brobyggen hšr till Jehanders verk. Han utfšrde fšrstŠrkningsarbeten pŒ Vaxholms fŠstning under Œren 1870–1873 och var dŒ Šven verksam vid anlŠggningen av fŠstningen Oscar Fredriksborg och batterierna pŒ Kronudden mitt emot fŠstningen pŒ Vaxholm. I Gšteborg utfšrde han de fšljande sju Œren dockbyggnader vid Lindholmen samt vid GalŠrvarvet i Stockholm.

Ingenjšr Carl Jehanders omfattande jŠrnvŠgsbyggnader i helt egen regi fick pŒ allvar sin bšrjan 1878, dŒ han anlade jŠrnvŠgen Karlberg–Lilla VŠrtan och LŠnna–NorrtŠlje jŠrnvŠg, som stod fŠrdig 1884. DŒ hade han 1881–1882 ocksŒ byggt Halmstad–Veinge jŠrnvŠg, som efterfšljdes av delar av VŠstkustbanan mellan Helsingborg och Halmstad med strŠckan storp–HšganŠs. Gšteborg–Varbergs jŠrnvŠg byggdes 1886–1888, HŠssleholm–Vittsjš och Halmstad–Bolmen Œren 1887–1890 samt Trelleborg–Klagstorp 1889–1891.

Till de mera sŠrartade arbeten som Carl Jehander utfšrt hšr fšreningsbanan mellan Karlskrona jŠrnvŠgsstation och Kungl Varvet med tunnel under Karlskrona. Vid samma tid framdrogs under Jehanders ledning flera SkŒnejŠrnvŠgar, bl a Lund–KŠvlinge med den stora bron šver LšddeŒn, linjerna HŠstveda–Karpalund och Hšrby–Tollarp pŒ …stra SkŒnes jŠrnvŠg, och 1885– 1887 uppfšrde han alla broar pŒ linjen Varberg–BorŒs.

FrŒn SkŒne fšrflyttades hans jŠrnvŠgsbyggande fšr Œren 1887-1892 till Dalarna, dŠr jŠrnvŠgarna Falun–RŠttvik, RŠttvik–Mora och Mora–Orsa blev verklighet. 1891 pŒbšrjades emellertid Œterigen jŠrnvŠgslinjer i sšdra Sverige. Nu hade turen kommit till SkŒne–SmŒlands jŠrnvŠg, vars sšdra del, strŠckan KŠrreberga–Markaryd, Šr Jehanders verk, liksom Malmš–Tomelilla jŠrnvŠg frŒn Œren 1892–1894.

Jšnkšping–Vaggeryd och Hook–NŠssjš 1892–1894, Uddevalla-LelŒngen och Norra Sšdermanlands jŠrnvŠg 1892–1895, TrollhŠttan–Bergslagen 1893–1895 och Reftele–Gislaved 1900– 1901 hšr ocksŒ till de linjer som Carl Jehander har anlagt. Av KalmarjŠrnvŠgarna byggde han 1896–1899 Kalmar–Berga, Kalmar–TorsŒs och Gullberna–TorsŒs. Efter de sistnŠmnda jŠrnvŠgsstrŠckorna i SmŒland fšljde 1897–1900 tvŒ jŠrnvŠgar i sšdra Norrland: Dala–HŠlsingland och Sala–Gysinge–GŠvle.

De tvŒ sista jŠrnvŠgarna som Carl Jehander byggde var BorŒs–Alvesta 1898–1901 och €ngelholm–Klippan 1902–1905, som fullfšljdes av hans son ingenjšr Severin Jehander.

Utšver de redan nŠmnda strŠckorna var ingenjšr Carl Jehander ocksŒ ansvarig fšr byggandet av Stockholm–VŠsterŒs–Bergslagens, HŠstveda–Korpalunds och Halmstad–NŠssjš jŠrnvŠgar. 1889–1895 utfšrdes sprŠngningsarbeten fšr tunnlar och gravar vid Karlsborgs fŠstning.

Vid sidan av den omfattande byggnadsverksamheten drev Carl Jehander under 1880- och 1890-talen framgŒngsrik affŠrsverksamhet. Han Šgde ocksŒ sŒgverk pŒ flera orter, bl a SmŒlandsstenar, Unnen och Byarum.

ren 1874–1901 innehade ingenjšr Jehander Hšrle bruk med underlydande egendomar. Han var ensam Šgare frŒn 1886. HŠr drevs omfattande skogs- och jordbruk och jŠrnhantering. Vid Hšrle bruk anlade han sŒgverk, trŠmassefabrik och snickerifabrik. Hšrle var med sina 4 500 hektar en av de till arealen allra stšrsta jordegendomarna i SmŒland.

Carl Jehander, som var djupt religišs och intog en bemŠrkt plats inom den frikyrkliga ršrelsen, lŠt under sin tid pŒ Hšrle anlŠgga den s k Hšrle domkyrka, ett tempel i det fria med mŠktiga och hšgresta tallar som pelare. HŠr samlades pŒ somrarna tusentals prŠster och lekmŠn frŒn hela Norden till kyrkliga mšten.

Jehander var kŠnd som en mycket god och snŠll mŠnniska. Han intresserade sig varmt fšr de anstŠllda pŒ Hšrle och var allmŠnt aktad som en omtyckt arbetsgivare. €ven till befolkningen i trakten rŠckte han gŠrna en hjŠlpande hand. PŒ 1890-talet skŠnkte han ett skolhus till socknen och visade stort intresse fšr ungdomen. Fšr flera av sina slŠktingar gjorde Carl Jehander det ekonomiskt mšjligt att bedriva studier.

1858 ingick Carl Jehander Šktenskap med sin femmŠnning Anna Lisa Magnusson, som avled 1876. TvŒ Œr senare gifte han sig med Hulda Mellin, som Šven hon var befryndad med Carl: hans fyrmŠnnings dotter och sexmŠnning. I fšrsta Šktenskapet fšddes fem barn och i giftet med Hulda Mellin en dotter. PŒ Hšrle bodde fšrutom Carl Jehanders familj ocksŒ hans mor, Šnkefru Gunilla Jehander, och hans makas mor, Šnkefru Emilia Mellin, fšdd de MarŽ.

Hšrle bruk sŒldes 1901 och ingenjšr Jehander flyttade till €ngelholm, dŠr han kvarbodde till sin dšd 1911. Han Šr begravd i Stockholm, dŠr han bodde stšrre delen av sitt verksamma liv och Šgde fastigheter. Hans residens i huvudstaden var huset Kammakargatan 12, som Šr belŠget alldeles intill Johannes kyrka pŒ BrunkebergsŒsen och som Carl Jehander lŠt uppfšra Œren 1884–1886. DŠr hade ocksŒ Gunilla Jehander en vŒning, och hos Carl samlades hela slŠkten Œrligen vid jultid, dŒ ocksŒ prins Oscar Bernadotte alltid var nŠrvarande. Fšr resa mellan Hšrle slott och Stockholm hade den jehanderska familjen ett privattŒg som kunde sŠttas in nŠr sŒ šnskades, och i Hšrle hade Jehander anlagt en egen station pŒ stambanan.

Infšr fyrtioŒrsminnet av Carl Jehanders bortgŒng framfšrdes fšljande dikt fšrfattad av Martin Lindstršm:

Stenhuggarbasen blev entreprenšr,

byggde kaj i Stockholm i hamnen.

Lyckan var gunstig och pengar hon stršr

lŒngarydssonen i famnen.

JŠrnvŠgar tog han pŒ entreprenad,

drog genom vildmarken banor,

vilka fšrenade landsbygd med stad,

Šndrade hŠvdvunna vanor.

Enkel och flŠrdfri fast mŠktig och rik

granskar han schaktmŠstarns sticka,

talar kamratligt, en rallare lik,

drack utav rallarnas dricka.

Bruket i Hšrle med tiden blev hans,

pengarna klokt hade sparats.

Men katastrofen tog allt vad som fanns,

dock har hans livsverk bevarats.

Fattig han fšddes och fattig han dog

fast millionŠr dessemellan.

JŠrnvŠgar gŒvo, jŠrnvŠgar tog;

entreprenader var kŠllan.

Gynnad och gŠckad av penningens makt

var han sin tids Alexander.

TŒghjulen Šnnu i skŠrning och schakt

sjunga sin sŒng om Jehander!

Fšr sin ansenliga dockbyggnad vid GalŠrvarvet i Stockholm, vari Vasaskeppet nu fŒtt sin slutliga hemvist, tilldelades han guldmedaljen Fšr nit och redlighet i rikets tjŠnst, och fšr byggande av Stockholm–VŠsterŒs–Bergslagens jŠrnvŠg utnŠmndes han till riddare av Kungl Vasaorden.

Flera berŠttelser finns om Carl Jehanders smŒlŠndska envishet. Vid byggandet av Vaggeryd–Jšnkšpings jŠrnvŠg, dŒ man hade svŒrt att fŒ fast en banvall, lŠr Jehander ha yttrat: "Om jag sŒ skall fylla Munksjšn med enkronor, sŒ skall banken gŒ fram hŠr."

Carl Jehander visade alltid stor vŠnlighet mot sina medmŠnniskor. MŒnga Šr de LŒngaryds- och FŠrgarydsbor som han hjŠlpte ut i vŠrlden. Under 1800-talets sista decennier ansŒgs Jehander som en mycket fšrmšgen man. I samband med olyckliga omstŠndigheter vid de omfattande byggnadsarbetena med AlvestajŠrnvŠgarna och kraftigt stigande rŒvarupriser blev hans ekonomi emellertid alltmera anstrŠngd och han tvangs 1901 trŠda i konkurs. Den generositet och hjŠlpsamhet som alltid kŠnnetecknat ingenjšr Jehander fick inte nŒgot gensvar vid den annalkande katastrofen. Man hade vŠntat att medel skulle stŠllas till fšrfogande av nŒgon av de personer, som tidigare erhŒllit ekonomisk hjŠlp frŒn Jehandrarna.

NŒgon fattigdom, som omtalas i Martin Lindstršms dikt, omgav dock aldrig Carl Jehander, vare sig i barndomen eller efter konkursen, dŒ han levde pŒ pensioner frŒn jŠrnvŠgar han byggt och slŠktingarnas hjŠlp aldrig uteblev.

Som nŠmnts hade Carl Jehander sex barn: Mathilda, gift med kyrkoherden fil doktor Gustaf Berg, ingenjšr Severin Jehander, Almina, gift med godsfšrvaltaren pŒ Hšrle MŒrten Hškerberg, Teofil, som avled som student i tjugoŒrsŒldern, samt dšttrarna Ruth, gift von Baumgarten, och Maria, gift i Kšpenhamn med lŠkaren medicine doktor Hans ¯rum.

Carl Jehander och hans Hšrle slott, dŠr ocksŒ hans mor Gunilla Jehander bodde till sin dšd, var den samlande punkten Šven fšr Carls syskon med familjer. €ldst bland syskonen var den alltfšr tidigt bortgŒngna systern Susanna Maria Jehander (1831–1871), gift med kantorn och folkskollŠraren i FŠrgaryd Gustaf Nordlander. De hade tre ogifta dšttrar, som alla var smŒskollŠrarinnor i FŠrgaryd och har sitt sista vilorum i sin mors alltjŠmt bevarade grav pŒ FŠrgaryds kyrkogŒrd, samt tre sšner, till vars utbildning Carl Jehander bidrog generšst: August, kyrkoherde i Hšssna, Oscar, provinsiallŠkare i VŠxjš, och Amandus, fil doktor och folkskoleinspektšr i GŠvle.

Carl var Gunilla Jehanders Šldste son, och efter honom kom brukspatronen Nils Magnus Jehander (1835–1896), som ocksŒ var byggmŠstare i bl a Stockholm och vars sŠte i LŒngaryd var Nissaryd. Han var gift med Ida Sofia Hjertstrand av den gamla klockareslŠkten och hade endast ett barn, dottern Severina Natalia, kallad Inez. Hon ingick Šktenskap med direktšren och grosshandlaren i Stockholm Carl Werner av den kŠnda GšteborgsslŠkten – hans bror var industrimannen och donatorn Gustaf Werner i Gšteborg. I Inez och Carl Werners gifte fšddes sex barn, bl a dottern Dagmar, gift fšrsta gŒngen med sedermera chefen fšr flygvapnet general Bengt Nordenskišld och andra gŒngen med direktšr Erik BrŠndstršm (bror till Sibiriens Šngel Elsa BrŠndstršm). Dagmars dotter Brita Bengtsdotter Nordenskišld var i sitt fšrsta Šktenskap gift med prins Ferdinand av Liechtenstein.

€ldsta barnet i Gunilla Jehanders andra gifte var sonen Sven Anders Jehander, ingenjšr och byggmŠstare. Vid sidan av Carl var han den mest framstŒende av bršderna Jehander. Han verkade som jŠrnvŠgs-, vŠg- och vattenbyggare och bodde omvŠxlande i Stockholm, dŠr familjen hade en vŒning samt en villa pŒ DjurgŒrden, och i LŒngaryd. Av Sven Jehanders tio barn blev bŒda sšnerna jŠrnvŠgs-, vŠg- och vattenbyggare: ingenjšrerna Carl Jehander d y och Sven Jehander d y. Av de Œtta dšttrarna var fem ogifta. Ett av Sven Jehander d Š:s barn, fru Hilda Werner blev Gunilla Jehanders sista barnbarn i livet och avled nŠrmare 103 Œr gammal 1988. In i det sista bevarade hon minnet av Jehandrarnas stammoder Gunilla, hennes barn och dŠrtill bl a sin fars vŠn Alfred Nobel (d 1896), som inte sŠllan sŒgs i det jehanderska hemmet.

Sist kvar i livet av Carl Jehanders syskon var Brita Lisa (Elise) Jehander (1847–1940), som šverlevde sin enda till vuxen Œlder komna syster med 70 Œr. Elise Jehander var gift med sin kusins son tillika sin fyr- och sexmŠnning, byggmŠstaren Johan Anders Wennberg och hade ett barn, sonen Axel Wennberg, som var min morfar.

Stamfader fšr den sjŠtte och yngsta av slŠkten Jehanders sex fortlevande grenar Šr byggmŠstaren Johan Malcolm Jehander (1852–1914), gift med en nŠra slŠkting till sin systerson kyrkoherden August Nordlanders hustru, som var dotter till godsŠgaren och kvarnŠgaren Frans Salomonsson i Mjšlby. Malcolm Jehander hade tre barn: Hildur, gift med landskamreraren Lars Fernqvist i Falun, och sšnerna Hilding, ingenjšr, direktšr och Šgare till Jehanders Grus AB i Stockholm, och Gunnar, krigsrŒd, RNO, RVO och gift med statsminister Karl Staaffs brorsdotter.

Carl Jehanders yngsta syskon, byggmŠstaren Johannes (Johan) Jehander (1858–1916), verksam i Stockholm och Gšteborg, dog barnlšs. I vart och ett av Gunilla Jehanders tvŒ giften fšddes dessutom ett barn, som avled i spŠd Œlder: Anna Christina (1838–1838) och Lars Johan (1846–1846).

SlŠkten efter Carl Jehander och hans syskon omfattar i fem generationer drygt 250 Šttlingar, av vilka 200 fortfarande Šr i livet. En femtedel av slŠktmedlemmarna Šr bosatta utomlands, och slŠkten har grenar i tio olika lŠnder. ttiotalet Šttlingar lever i Stockholm, medan švriga Šr spridda pŒ olika orter i Sverige. Inom den jehanderska slŠkten finns sedan 1984 en slŠktfšrening, SlŠktfšreningen Jehander. Den bildades i Fryele kyrka den 13 maj 1984, dŒ ett femtiotal JehanderŠttlingar frŒn samtliga sex slŠktgrenar var samlade till slŠktmšte, bl a pŒ den forna slŠktegendomen Hšrle.

En sonson till Gunilla Benedictidotter Jehanders syster, dvs kusinbarn till Carl, var den amerikanske uppfinnaren, industrimagnaten och RNO Vincent Bendix (1881–1945), som bl a uppfann sjŠlvstarten (bendixdrevet) och grundade ett industriimperium med 60 000 anstŠllda i USA. Han bidrog ocksŒ ekonomiskt till Sven Hedins forskningsresor. Genom att bŒda dessa ingenjšrer dessutom hŠrstammade frŒn Ulrica Leijonflycht var Bendix ocksŒ sysslingbarn till Jehander. Carl Jehander och Vincent Bendix har av sin ursprungsbygd blivit ihŒgkomna genom namnen Jehandergatan och Bendixgatan i Hylte kommuns centralort Hyltebruk.

Som Carl Jehanders stšrsta livsgŠrning framstŒr byggandet av mer Šn 200 mil av Sveriges jŠrnvŠgsnŠt under huvudsakligen det fšrra seklets sista fjŠrdedel. Som storbyggmŠstare med vŠsentligen hela landet som arbetsfŠlt utfšrde han Šven mŒnga vŠg- och vattenbyggnadsarbeten liksom byggnader i Stockholm och pŒ andra orter. Han bedrev ocksŒ industri- och affŠrsverksamhet samt var Šgare och brukare av den stora smŒlŠndska bruksegendomen Hšrle med underlydande gŒrdar. PŒ det ideella omrŒdet verkade han inom nykterhets- och frikyrkoršrelsen. 1885 var han ledamot av kommittŽn fšr stambana genom švre Norrland, och han hade styrelseuppdrag fšr en del av de jŠrnvŠgar han byggt. HŠrtill deltog Carl Jehander i styrelsen av det allmŠnna; han beklŠdde flera kommunala uppdrag. Men han var ocksŒ riksdagsman. ren 1895–1901 tillhšrde han fšrsta kammaren fšr Jšnkšpings lŠns valkrets och var dŠrmed vald av landstinget dŠr.

Onekligen kunde emellertid Carl Jehanders insatser som politiker inte mŠta sig med vad han utrŠttade som jŠrnvŠgsbyggare. Inom riksdagen hade han nŒgra fŒ och mindre centrala uppdrag. Under sin fšrsta riksdag 1895 utsŒgs han till deputerad fšr att vŠlja talman. DŠrefter hann Carl Jehander med att vara suppleant i tre utskott: tillfŠlligt utskott 1895–1896, bankoutskottet 1898– 1900 och lagutskottet 1901. 1897 invaldes han som suppleant i opinionsnŠmnden, dŠr han Œr 1900 upphšjdes till ordinarie ledamot.

Inte nŒgon av de riksdagar Carl Jehander bevistade kan sŠgas ha utmŠrkts av nŒgon sŠrskilt intensiv politisk verksamhet frŒn hans sida. Endast tvŒ gŒnger under de sju Œren pŒ Riddarholmen – dŠr parlamentet provisoriskt residerade i vŠntan pŒ att 1905 fŒ ta i besittning det nya riksdagshuset pŒ Helgeandsholmen vars grund hade lagts av Carls broder Sven Jehander d Š – Šntrade han talarstolen, och det skedde med blott tvŒ veckors mellanrum. Lšrdagen den 25 april 1896 yttrade han sig kort i en debatt om Šndrade bestŠmmelser angŒende fšrlust av medborgerligt fšrtroende. NŠr nykterhetsfrŒgan stod pŒ agendan mŒndagen den 11 maj samma Œr tog Carl till orda sin andra gŒng. Debatten handlade om ett eventuellt fšrbud mot "kringfšring Œ landet af vin- och maltdrycker till fšrsŠljning". Inget av hans inlŠgg i kammaren ger vŠl prov pŒ nŒgon lŠngre driven formuleringskonst men bŒda Œterspeglar de, liksom ocksŒ Jehanders enda riksdagsmotion, en humanism som var utmŠrkande fšr Carl Jehander under hela hans levnad. Snarare Šn i stora ord i det parlamentariska sammanhanget kom den till uttryck i hans vardagliga handlingar, vilket mŒnga bŒda nŠra och mera avlŠgsna slŠktingar Švensom ortsbor i Hšrle- och LŒngarydstrakterna fick erfara.

I sin enda egna motion under den sjuŒriga riksdagsmannabanan, avgiven till den sista riksdag han bevistade, fšreslog Carl Jehander "inskrŠnkning af rŠtten till utskŠnkning Œ lŠgerplatser af vin och starkare maltdrycker". HŠrtill undertecknade han tillsammans med 21 andra ledamšter en motion som han inte sjŠlv fšrfattat. Den innehšll fšrslag "om anslag till gratifikationer Œt betjening vid statens jernvŠgar" [Motion i fšrsta kammaren 1898:18, av herr Alin m fl]. Det Šr mŠrkligt att JŠrnvŠgskungen annars aldrig engagerade sig i riksdagsarbetet kring den fšr tiden sŒ betydelsefulla utbyggnaden av landets jŠrnvŠgar. Den frŒgan borde ju mer Šn nŒgon annan ha angŒtt honom personligen.

De tre egna initiativ som Carl Jehander tog i riksdagens fšrsta kammare Œterges nedan in extenso.

Yttrande i fšrsta kammarens debatt 25 april 1896 om Šndrade bestŠmmelser angŒende fšrlust av medborgerligt fšrtroende [Fšrsta kammarens protokoll 1896:20, sid 61–62]:

Herr Jehander: Jag skall bedja att Šfven fŒ yttra nŒgra ord pŒ grund af lŒngvarig erfarenhet af hvad som just hŠr blifvit framhŒllet.

Det Šr en obegriplig svŒrighet fšr den, som har uttjenat sitt straff, att sedan fŒ nŒgot arbete, dŒ han Šr i saknad af medborgerligt fšrtroende. Det har Œtskilliga sŒdana personer blifvit mig tillskickade med en vŠnlig anhŒllan, om jag icke kunde pŒ nŒgot sŠtt bereda dem arbete t. ex. vid jernvŠgsbyggnader eller pŒ annat sŠtt. PŒ grund af de rekommendationer jag fŒtt, har jag gjort hvad jag kunnat, och det har lyckats mŒngen gŒng. Men det har gŒtt till pŒ det sŠttet, att nŠr en sŒdan person kommit till mig och bedt mig, att jag om mšjligt skulle skaffa honom arbete – dŒ jag visste hvem han var, och att det skulle mšta svŒrighet fšr honom att, i fall fšrhŒllandet blefve kŠndt, fŒ arbeta med de šfriga arbetarne – har jag tagit hans betyg och skrifvit till den eller den ingenišren att taga denna person i sitt arbete och icke nŠmna om hvarken det ena eller andra. Det har gŒtt bra; han har fŒtt komma in i ett arbetslag och der har han kunnat fŒ arbeta till och med flera mŒnader, och han har skštt sig vŠl. Men under tiden har det kunnat hŠnda, att det blifvit upptŠckt, att han varit fšrlustig medborgerligt fšrtroende. Hvad har dŒ fšljden blifvit? Jo, jag vet det, ty det har hŠndt flera gŒnger. Om en sŒdan person icke fŒr avsked, sŒ frŒn det šgonblicket vilja arbetarne icke arbeta i sŠllskap med honom. Det Šr jag i tillfŠlle att intyga. Ibland har det hŠndt, att ingen fŒtt veta nŒgot, och dŒ har det gŒtt bra.

I anledning af den erfarenheten, jag fŒtt i detta stycke, skall jag bedja att fŒ instŠmma i den reservation, som afgivits af herr Rudebeck. Hvad i detta afseende kan gšras Šr en god sak, och det Šr min šfvertygelse, att det vore lyckligt, om den straffade i och med detsamma han uttjent sitt straff Šfven Œterfinge medborgerligt fšrtroende.

Yttrande i fšrsta kammarens debatt 11 maj 1896 om fšrbud mot kringfšring pŒ landet av vin- och maltdrycker till fšrsŠljning [Fšrsta kammarens protokoll 1896:28, sid 8–9]:

Herr Jehander: Jag skall be att fŒ instŠmma i hvad den fšregŒende talaren yttrat. DŒ man reser lŠngs landsvŠgarne Œ olika trakter, behšfver man icke fara synnerligen lŒngt, fšrr Šn man mšter den ena šlutkšraren efter den andre. Jag har flere gŒnger fšljt efter dessa och sškt taga reda pŒ verkningarna af den šlfšrsŠljning, de bedrifva. Det fšrhŒller sig sŒ, att den ene efter den andre kommer och kšper šl af utkšrare, och nŠr denne anlŠnder antingen till en bondgŒrd eller till ett torpstŠlle, hŒller han der och, tagande nŒgra flaskor med sig, gŒr han in och sšker fŒ sŠlja dem. PŒ ett och annat stŠlle lyckas han vŠl hŠri; och, sedan han varit ute sŒ lŠnge, att  han gjort slut pŒ hvad han haft att sŠlja, vŠnder han om samma vŠg och tager sina tombuteljer tillbaka. Jag frŒgade flera personer, om de tyckte om detta fšrhŒllande, och hvilka verkningar det medfšrde. De sade mig, att om det finge fortfara pŒ detta sŠtt, visste de icke, huru de skulle bŠra sig Œt. Det Šr vŠrre med šlet pŒ detta sŠtt, Šn det var med brŠnnvinet pŒ den tiden, dŒ den allmŠnna brŠnnvinsbrŠnningen egde rum, ty nŠr menniskorna druckit sig rusiga af brŠnnvin, kŠnde de sig, efter sedan de nyktrat till, icke manade att Œter fortsŠtta med supningen, sŒsom fšrhŒllandet Šr med šldrickningen. Denna har det med sig – det hafva flera sagt mig – att sedan de bšrjat dricka šl, har begŠret derefter uppeldats, sŒ att de, som bšrjat med en eller tvŒ flaskor om dagen, kunnat dricka sina 15 ˆ 20 buteljer om dagen. Och det Šr icke endast de Šldre, utan till och med gossar och ynglingar frŒn tolf, femton Œrs Œlder, hvilka Šro hemfallna Œt dylikt šldrickande. – Denna fšrsŠljning har verkligen utvidgat sig betydligt, och en allmŠn missbelŒtenhet rŒder deršfver, sŒ att šnskligt vore, om Riksdagen behjertade denna sak och nŒgon fšrŠndring i lagstiftningen hŠrutinnan ŒvŠgabragtes.

Motion i fšrsta kammaren 1901:35 [Bihang till fšrsta kammarens protokoll 1901, 1 saml, 2 avd, 1 bd, 14 hft, nr 35, sid 1–2]:

Af herr Jehander, angŒende skrifvelse till Konungen i frŒga om inskrŠnkning af rŠtten till utskŠnkning Œ lŠgerplatser af vin och starkare maltdrycker.

Sedan flere Œr tillbaka har bland vŒrt lands befolkning den Œsigten allt mera utbredt sig, att en inskrŠnkning i rŠttigheten att fšrsŠlja vin och starkare maltdrycker Œ lŠgerplatserna, der landets ungdom vapenšfvas, Šr af behofvet pŒkallad. SŠrskildt Œ sšndagarne, dŒ en mŠngd ungdom icke allenast frŒn kringliggande bygder utan Šfven frŒn ganska lŒngt aflŠgsna trakter samlas Œ ifrŒgavarande lŠgerplatser, har genom en sŒdan utskŠnkning ofta vŒllats obehagligheter af mŒngahanda slag, hvarigenom ungdomen inledts i frestelser, som fšr mŒngen haft svŒra fšljder med sig. Med ledsnad och oro hafva fšrŠldrar och mŒlsmŠn erfarit detta, och dŒ jag tror, att det skulle helsas med stor glŠdje bland allmŠnheten, om en vŠlbehšflig fšrŠndring derutinnan kommer till stŒnd, fŒr jag všrdsamt hemstŠlla,

att Fšrsta Kammaren fšr sin del mŒtte besluta,

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhŒller, det tŠcktes Kongl. Maj:t efter utredning taga i šfvervŠgande, huruvida ej utskŠnkning Œ lŠgerplatser af vin och starkare maltdrycker mŒ kunna varda fšrbjuden under sšn- och helgdagar utom vid mŒltider till spisande gŠster, samt att, derest en dylik reform ej i sin helhet skulle kunna genomfšras, fšrrŠn en alkoholgrŠns emellan starkare och svagare maltdrycker blir lagstadgad, Šfven sŒ fort ske kan draga fšrsorg om en lagŠndring i beršrda syfte.

Stockholm den 1 mars 1901

C. Jehander

Carl Jehander har tillagts epitetet Sveriges stšrste jŠrnvŠgsbyggare. Det fšrtroende som Œtfšljde denna hans stŠllning gav honom ocksŒ en plats i Sveriges lagstiftande fšrsamling. €ven pŒ andra omrŒden Šn ingenjšrskonstens och nŠringslivets var hans insatser betydande, och ingen JehanderŠttling befinner sig helt i avsaknad av tacksamhetsskuld infšr Carl. Men nŒgon rikspolitiker av mŒtt var han vŠl inte.

 

JŠrnvŠgskungen Carl Jehander. …stgšta Correspondenten, Œrg 143, nr 103, 1980-05-03. RegnbŒgen, sid 3.

JŠrnvŠgskungen Carl Jehander. Genealogisk ungdoms fšrening: Genealogisk ungdoms tidskrift, Œrg 4, nr 3, 1980. Sid 62–65.

JŠrnvŠgskungen Carl Jehander. KvŠllsstunden, Œrg 44, nr 34, 1982-08-28. Sid 3.

Politikern Carl Jehander. SlŠktfšreningen Jehander: Meddelanden frŒn SlŠktfšreningen Jehander 1989. Mjšlby, 1989. Sid 14–16.

JŠrnvŠgskungen Carl Jehander. Glimtar ur LŒngaryds historia 3. Hyltebruk, 1993. Sid 228–243.

 

 

 

 

 

slekt.se/anor

Start …stgštska och smŒlŠndska slŠkter ➤

Start slekt.se ➤

© 2022 Per Andersson