Heraldiska vapen och flaggor Per Anderssons texter om heraldik, kommunvapen, nordiska korsflaggor m m
	Förslag till lag om heraldiska vapen Definition 1 § Ett heraldiskt vapen är ett särskiljande kännetecken i bildform för sin bärare och en bildmässig motsvarighet till hans verbala namn eller firma. Bärare av ett vapen kan vara riket, en statlig myndighet, en kommun, en fysisk person, en släkt, ett företag, en ideell förening, en stiftelse eller ett trossamfund eller därinom ett stift, en församling eller annan liknande enhet. Vapen kan också finnas för geografiskt avgränsade menigheter enligt historisk indelning, såsom landskap, härader och socknar. 2 § Ett vapen består av ett sköldemärke och eventuellt tillkommande attribut. Sköldemärket kan anbringas på olika slags ytor, såsom en sköld eller en flaggduk. Sköldemärket är uppbyggt av fält i kontrasterande kulörer. Ett vapen är fixerat till sitt innehåll (komposition) men ej till sin form (avbildning). Fixeringen sker genom en beskrivning (blasonering) av vapnets bildidé. Beståndsdelar 3 § Då sköldemärket anbringas på en sköld, kan vapnet därutöver bestå av en ovanpå skölden vilande hjälm av silver med hjälmtäcke, hjälmbindel och hjälmprydnad. Hjälmtäcket utförs i sköldemärkets dominerande färg utvändigt och metall invändigt. I samma tinkturer utförs hjälmbindeln. Hjälmprydnaden består av sköldemärkets viktigaste bild eller av annat motiv. Bärare med lägst adelsmans värdighet brukar öppen hjälm med byglar samt får ersätta hjälmbindeln med en hjälmkrona. Övriga bärare brukar sluten hjälm. Den som innehar friherrlig värdighet får föra två och den som innehar grevlig värdighet tre hjälmar. 4 § Den som har rätt att använda en rangkrona får i stället för hjälm med tillbehör anbringa en sköldkrona vilande ovanpå skölden. Kronor är kunglig, kronprinslig, arvfurstlig, grevlig, friherrlig och adlig samt murkrona. På rikets och statliga myndigheters vapensköldar brukas kunglig krona. På landskaps och landstingskommuners sköldar får brukas arvfurstlig krona och på primärkommuners sköldar murkrona. Svenska kyrkans biskopar får kröna skölden med en mitra. 5 § Till kungliga, grevliga och friherrliga vapen får brukas sköldhållare, som skall stå på ett postament. Rikets vapen och vapen för medlemmar av det kungliga huset får omslutas av en vapenmantel, krönt med vederbörande rangkrona. 6 § Statliga myndigheter, Svenska kyrkans enheter och innehavare av högre statliga och kyrkliga ämbeten får till skölden foga emblem som symboliserar verksamheten. Sådant emblem skall vara godkänt av regeringen efter yttrande av Riksarkivets heraldiska nämnd. Kommunala nämnder och deras förvaltningar får på motsvarande sätt komplettera kommunens vapen med ett emblem för sin verksamhet, vilket godkänts av Riksarkivets heraldiska nämnd. 7 § Om vapnets bärare innehar en svensk statlig ordensutmärkelse, får ordenstecken tillföras vapnet i anslutning till skölden. 8 § Till varje vapen får fogas ett devisband nedanför skölden med bärarens valspråk. Sköldemärkets komposition 9 § Ett vapen får ej komponeras så att det blir identiskt eller förväxlingsbart med ett redan existerande vapen. Varje sköldemärke som antas skall utmärkas av enkelhet och tydlighet. Som sköldemärke får endast förekomma sådan komposition som kan formas med de heraldiska grundbegrepp som sedan medeltiden vunnit hävd och som återgår på den heraldiska symbolformens särart. 10 § De bilder som förekommer i ett sköldemärke är en eller flera häroldsbilder eller en eller flera allmänna bilder eller en kombination därav. En häroldsbild är en geometrisk indelning av sköldemärket i två eller flera fält. Häroldsbilder kan utformas med olika slags delningslinjer, skuror. En allmän bild kan vara varje generellt förekommande slag av föremål från naturen, mänsklig verksamhet eller fantasins värld, som tydligt skiljer sig från andra slag av föremål och med bibehållen karaktäristik kan återges strikt tvådimensionellt samt som inte präglas av stark tidsbundenhet. 11 § Metallerna guld och silver samt färgerna blått, rött, svart och grönt är de tinkturer som får komma till användning vid framställning av sköldemärken. Metall får ej gränsa till annan metall och färg ej till annan färg. Mindre sådana tinkturmöten får dock förekomma, om det finns särskilda skäl. 12 § Ett sköldemärke bör innehålla så få bilder och så få tinkturer som möjligt. Enkla och tydliga allmänna bilder bör väljas framför komplicerade motiv. Som allmänna bilder bör inte förekomma bokstäver, siffror och liknande tecken. 13 § Ett sköldemärke får ej komponeras så att det kan uppfattas i något fält innehålla ett redan befintligt sköldemärke, om det inte är fråga om en förening enligt 24–30 §§. Inget annat vapen än vapen för riket, statlig myndighet eller medlem av det kungliga huset får innehålla ett fält med tre kronor i någon formering. Blasonering 14 § I blasoneringen uttrycks vapnets komposition entydigt och uttömmande. Vapnets beståndsdelar redovisas i följande ordning: 1. sköldemärke, 2. hjälm med hjälmtäcke, hjälmbindel och hjälmprydnad alternativt sköldkrona, 3. övriga attribut, 4. valspråk. I beskrivningen av sköldemärket skall framkomma förekomsten av häroldsbilder och allmänna bilder samt alla fälts tinkturer. Om utformningen av bilder inte framstår som den normala eller minst oförvanskade, skall också anges bildernas vridning och belägenhet i förhållande till varandra och till sköldemärkets ytterkanter. Användning av andra skuror än raka skall anges. Avbildning 15 § Avbildning av ett vapen görs genom tolkning av blasoneringen. 16 § Sköldemärkets alla bilder utförs tvådimensionellt. Allmänna bilder utförs i en stiliserad form som framhäver det karaktäristiska hos motivet. 17 § Bild som inte är genomgående avbildas så stor att den maximalt fyller ut sitt utrymme i fältet utan att uppfattas vara fästad vid fältets kant. Sköldemärket fyller ut hela den yta på vilken det anbringas. 18 § Av varje tinktur används endast den maximala nyansen. Metallerna guld och silver kan ersättas med gult respektive vitt. 19 § Ett vapens beståndsdelar bör inbördes överensstämma i stil. Vapnet bör utföras i samma stil som den omgivning där det skall placeras. Rätt till vapen 20 § Varje rättssubjekt enligt 1 § 2 st har rätt att antaga och föra ett heraldiskt vapen, under förutsättning att ingen annans rätt kränks. 21 § Ett vapen som registrerats i Patent- och registreringsverket får inte brukas av annan än dess ägare. Detta skydd mot otillbörlig användning av vapnet kvarstår även efter att dess ägare upphört att existera. 22 § Om rikets vapen finns föreskrivet i lag (1982:268) om Sveriges riksvapen. 23 § Varje statlig myndighet skall föra ett vapen, om vars komposition regeringen beslutar. Vapen för en statlig myndighet skall vara det lilla riksvapnet, enbart eller med ett särskiljande emblem som symboliserar verksamheten lagt bakom skölden. Vapen för myndighet med särskild regional anknytning och vapen för militärt förband får ha ett annat sköldemärke än det lilla riksvapnets. 24 § Varje landstingskommun och primärkommun skall antaga och låta registrera ett vapen. Vid förändrad kommunal indelning får sköldemärket för en upphörd kommun upptagas oförändrat av en nybildad kommun, om denna omfattar mer än hälften av området för den upphörda kommunen. Om det ingående området är mindre, får den upphörda kommunens vapen upptagas efter förändring (brisering) eller i förening med annat eller andra sköldemärken. Vid mindre vidgning eller minskning av en kommun får befintligt vapen behållas utan nytt beslut och ny registrering. 25 § Som vapen för kommunalförbund eller kyrklig samfällighet får antagas en förening av sköldemärkena för ingående enheters vapen, dock med beaktande av 12 § 1 st. 26 § I sköldemärke för församling inom Svenska kyrkan eller för socken får ingå sköldemärke för härad, kontrakt, pastorat eller samfällighet som församlingen eller socknen tillhör eller har tillhört. 27 § Antagande, förvärv och bruk av släktvapen grundas på den agnatiska släktprincipen. Agnatisk medlem av en släkt är en på obruten manslinje härstammande manlig eller kvinnlig avkomling till släktens stamfader. Ett släktvapen får föras av de agnatiska ättlingarna till den eller de som antagit vapnet samt av andra agnatiska medlemmar av släkten efter tillstånd från övriga ägare. Den som är gift får föra sin makes eller makas sköldemärke i förening med sitt eget. Denna rätt upphör om äktenskapet upplöses genom äktenskapsskillnad. 28 § En person får förutom sitt eget släktvapen föra ett anvapen, som i en och samma sköld förenar två eller flera släktvapens sköldemärken. Varje ingående släktvapen skall tillhöra en agnatisk släkt från vilken anvapnets ägare härstammar i rakt nedstigande led. Avståndet till den närmaste medlemmen av varje agnatisk släkt från anvapnets ägare får inte vara längre än fyra generationer. Varje släktvapens andel av sköldytan får inte vara större än släktens andel av anorna i en generation. 29 § Svenska kyrkans biskopar får förena stiftets och sin släkts sköldemärke till ett ämbetsvapen. 30 § Vid ombildning av företag, ideella föreningar eller stiftelser får behörig företrädare för ett subjekt som upphör medge skriftligen att dess vapen övertas av ett annat av ombildningen berört subjekt, med eller utan brisering eller förening med annat sköldemärke. Registrering 31 § Registrering av ett heraldiskt vapen sker efter skriftlig anmälan i register, som förs för hela riket av Patent- och registreringsverket (registreringsmyndigheten). 32 § Registrering får ske endast om Riksarkivets heraldiska nämnd har avgivit yttrande och därvid funnit att 1. kännetecknet uppfyller kriterierna för att vara ett heraldiskt vapen, 2. kompositionen är unik och ej förväxlingsbar med annat redan existerande vapen till vilket annan har bättre rätt, 3. vapnet inte strider mot bestämmelserna i denna lag om ett vapens beståndsdelar och ett sköldemärkes komposition, 4. blasoneringen entydigt och uttömmande uttrycker vapnets komposition, 5. den ingivna avbildningen överensstämmer med blasoneringen. Nämnden får uttaga en avgift, som fastställts av regeringen, för varje yttrande över ett vapen. Om nämndens godkännande kan ske efter mindre justeringar i det ingivna materialet, skall inte ny avgift uttagas vid en förnyad granskning efter att justeringar gjorts. 33 § Anmälan om registrering görs hos registreringsmyndigheten av vapnets ägare. I fråga om statlig myndighets vapen görs anmälan av regeringen. Vapen för landskap och härader anmäls av länsstyrelsen i det län inom vilket hela eller största delen av området är beläget. Är området beläget inom mer än ett län, skall samråd före anmälan ske med varje ytterligare berörd länsstyrelse. En kommuns vapen anmäls av kommunens beslutande församling. I fråga om släktvapen görs anmälan av den eller de släktmedlemmar som antagit vapnet, av en eller flera släktmedlemmar som bär vapnet eller av en släktförening. 34 § Till anmälningshandlingen skall fogas 1. blasonering av vapnet, 2. avbildning av det fullständiga vapnet med sköld, som har en höjd av 14 cm eller 9 cm, om vapnet har flera beståndsdelar än sköld, sköldkrona, emblem bakom skölden och valspråk, i tre exemplar i färg och tre exemplar som ofärgad linjeteckning, 3. avbildning av sköldemärket anbringat på en kvadratisk flaggduk med sidan 11 cm, i tre exemplar i färg och tre exemplar som ofärgad linjeteckning, 4. bestyrkt kopia av beslut om antagande av vapnet, 5. person- eller registreringsbevis för ägaren, om inte anmälan görs av en myndighet, 6. identifikationsuppgifter för ägaren och, om det är fråga om ett släktvapen, en släktredogörelse, 7. förklaring till vapnets komposition med uppgift om sköldemärkets och eventuella andra beståndsdelars ursprung, bakgrund och symbolik, 8. yttrande av Riksarkivets heraldiska nämnd. Vid anmälan skall till registreringsmyndigheten erläggas en avgift, som fastställts av regeringen. 35 § Registreringsmyndigheten för diarium över inkomna anmälningar. 36 § Det av registreringsmyndigheten förda registret skall innehålla 1. anteckning om dagen för registreringen, 2. blasonering av vapnet, 3. avbildning av vapnet, 4. uppgift om för vilken bärare vapnet registrerats, 5. ett registreringsnummer, som vapnen tilldelas i den ordning de registreras och som föregås av en bokstavsbeteckning för den kategori av vapenbärare som vapnet tillhör. 37 § När registrering skett, utfärdar registreringsmyndigheten bevis därom och publicerar registrets uppgifter om vapnet i Registreringstidning för varumärken, del C. 38 § Vapen för en på Riddarhuset introducerad ätt äger samma skydd som registrerat vapen. Detsamma gäller vapen som registrerats enligt 1 § lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar. 39 § Beslut av Patent- och registreringsverket eller Riksarkivets heraldiska nämnd i fråga om registrering av heraldiskt vapen eller yttrande före registrering får överklagas till Kammarrätten av den vars rätt är berörd. 40 § Utlänning får föra sitt vapen i Sverige, om det inte strider mot denna eller annan svensk lag. –––––––– 1. Genom lagen upphävs kungörelsen (1973:686) om registrering av svenska kommunala vapen. 2. Vapen som före denna lags ikraftträdande tilldelats eller fastställts av Konungen eller regeringen, registrerats enligt lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar eller förts med långvarig hävd, får fortsatt föras av sin ägare även om dess komposition strider mot bestämmelse i denna lag. Förslag till lag om heraldiska vapen. Svenska heraldiska föreningen: Vapenbilden, årg 26, nr 51, 2001. Sid 6 och 14–16.	slekt.se/heraldik Start Heraldiska vapen och flaggor ➤ Start slekt.se ➤ © 2022 Per Andersson