Maximal demokrati Per Anderssons texter om stärkt demokrati
	Varför demokrati? Demokratins utgångspunkt är en värdering om alla människors likställdhet, demokratins mål är ett så gott liv som möjligt för var och en, och i den demokratiska resan deltar varje individ. Men varför ska alla människor vederfaras denna välgång, när det "naturliga" utfallet är att vissa blir mer dugliga och lyckosamma, andra mindre? Jo, därför att vi har möjlighet att förstå förutsättningarna för ett människoliv och därför att vi är utrustade med förmågan att förbättra tillvaron för oss själva och andra. Två premisser, en fysisk och en biologisk, är fundamentala för förhållningssättet. För det första råder ingen människa ytterst över sin existens och sitt agerande. Allt är betingat av både samtida orsaker utom hennes kontroll och ett kausalt flöde som pågått sedan långt innan hon föddes. Det utesluter inte att människor agerar för att påverka sig själva och andra. För det andra är varje människa självisk. Allt hon företar sig har funktionen att gynna henne själv. Det innebär inte nödvändigtvis en hänsynslös egoism, utan behovstillfredsställelsen kan lika väl bestå i ett inre välbefinnande av att ha utfört gärningar som varit till nytta och glädje för andra människor, i medvetenhet om att ingen till sist vare sig har förtjänsten av eller bär skulden för sitt livsöde. Erfarenheten visar att detta närmast altruistiska alternativ faktiskt finns. Att här framföra den normativa utsagan att så bör alla människor kanalisera sin jakt på egennytta, kan påverka en och annan att göra idealet till sitt och omsätta det i praktisk handling. Att uppmaningen kommit på plats i denna text är naturligtvis också en funktion av den oändliga orsaksström som vi inte förfogar över. Att tygla den organiska själviskheten till största möjliga gagn för andra är en starkt lysande ledstjärna såväl för relationer mellan enskilda individer som för en organiserad samhällsgemenskap. I praktisk tillämpning upplever vi goda människor och en välfungerande demokrati. Att detta levnadsideal, som på samhällsnivå formeras till demokrati, finns i människors tankevärld är begripligt i skenet av den empatiska förmågan att sätta sig in i den sämst lottades belägenhet. "Den gyllene regeln", med innebörden att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad, har en central plats i världs- och livsåskådningar och finns i olika varianter i bland annat alla de stora religionerna. I Sverige har människorna det senaste årtusendet mötts av både gamla och nya testamentets uppmaning att "du skall älska din nästa som dig själv" respektive "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem". Med den metafysiska dimensionen frikopplad är det inte långsökt att se Gud som en pedagogisk personifiering av ett idealtillstånd till människors vägledning. Ordlikheten, om än inte etymologiskt grundad, mellan Gud och god är illustrativ. Att tro på godheten, eller demokratin, fordrar inte övernaturliga moment utan kan helt enkelt innebära att man övertygas av idén, gör den till sin och agerar i enlighet med den. Ideal som är likartade för demokrati, kristendom och andra religioner anas även i uttryck som de tio budorden. Dessa kan få mening också i en demokratisk tappning: 1) Vägledande för människors liv tillsammans ska, framför allt annat, vara allas och envars fulla värdighet, frihet, likställdhet och samverkan till gagn för varandra enligt demokratins principer. 2) Demokrati, med en för alla människor gynnsam innebörd, ska inte förvanskas och missbrukas för andra syften. 3) Varje människa ska engagera sig för att förverkliga demokratins ideal. 4) Var och en ska förhålla sig respektfullt till alla andra människor. 5) Ingen ska skada någon annan människa utan vara andra till hjälp och nytta. 6) Varje människa ska ta ansvar för sina handlingar och vara trogen mot sina närstående. 7) Alla ska respektera varandras rättmätiga egendom. 8) Människor och alla andra företeelser ska behandlas sakligt, sanningsenligt, lojalt, välmenande och genom att tyda till det bästa. 9) Ingen ska tillägna sig mer än vad han gjort sig skäligen förtjänt av eller mer än sin likvärdiga andel av det som är gemensamt. 10) Alla ska respektera varje människas frihet att bestämma över sitt liv. Även de sju dygderna, motsatser till de sju dödssynderna, står i samklang med ett demokratiskt samhälle där individerna då eftersträvar medmänsklighet, generositet, ödmjukhet, flit, måttfullhet och tålamod, medan tiden får omforma kyskhet till trohet i vidare bemärkelse eller kanske tillit, som är en betydande tillgång för ett samhälle. Samtidigt som Sverige hålls för ett av världens mest demokratiska länder anses det vara det allra mest sekulariserade. Det leder tanken till att svenskarna ingalunda har lämnat kristendomens budskap om människokärleken utan att det fortlever i demokratins form. Kyrkan var en bärande del av staten fram till sin privatisering vid millennieskiftet. Långt in på 1900-talet fungerade kyrkan som ett av statsmaktens effektivaste instrument för att hålla undersåtarna i schack, inte minst genom att socialisera varje ny generation till att omfatta samhällets kristna värderingar. Det innefattade förvisso att lära sig lyda överheten men inte minst en karaktärsdanande skolning i människokärlekens anda som är högst ändamålsenlig för ett demokratiskt samhälle. Den funktion som kyrkan hade i egenskap av ett slags medmänsklighetens ämbetsverk har nu staten avhänt sig. Skolväsendet, som länge också var en del av den kyrkliga sfären, är i dag ensamt om den offentliga medborgarfostran. Skolans påverkansuppdrag upphör dock vid ungdomsutbildningens slut medan kyrkans åtagande var livslångt. Grundtemat i varje människas liv är hanteringen av hennes själviskhet. Demokrati är ett civiliserat samhälles sätt att, utifrån insikten att ingen ytterst råder över sina orsaker, exploatera medlemmarnas själviskhet till nytta för dem alla. Huruvida en individ är medveten om de båda sagda premisserna kan vara avgörande för om han slår in på den altruistiska och demokratiska vägen eller inte. Den som har den uppenbart felaktiga uppfattningen, att en människa själv är yttersta orsak till sina framgångar respektive motgångar, riskerar att hemfalla till både fåfänga och förakt, i kontrast till människors likställdhet och demokrati. Den fåfänge, som är mån om sin status och håller skenet för viktigare än substansen, talar gärna om stolthet. Detta implicerar just en bedräglig tillfredsställelse över att förment vara upphov till något lyckosamt, trots att detta alltid ytterst betingas av faktorer som han eller hon inte kunnat påverka. Motsatsen är en inre förnöjsamhet med att ha fått uträtta något som innebär nytta för andra och förbättring av samhället. Att den som är svag har sig själv att skylla är exempel på en föraktfull hållning som också kan härledas till oförståelse för livspremisserna. Det gäller även hederskultur, rasism och andra otvetydiga kontraster till demokratins ideal.	slekt.se/demokrati Start Maximal demokrati ➤ Start slekt.se ➤ © 2024 Per Andersson