Maximal demokrati Per Anderssons texter om stärkt demokrati
	Sverige är inte en fulländad demokrati Kungen, talmannen och statsministern är de tre högsta företrädarna för det politiska system som kallas Sverige. Ingen av dem har utsetts av folket i fria och allmänna val där alla samhällsmedlemmar på lika villkor kunnat rösta och kandidera, vilket vore ett självklart minimikrav i en demokrati. I stället har alla tre sin befattning på grund av taktiserande och kompromissande bland en handfull privata föreningar, de politiska partierna. Dessa har tillsammans lagt beslag på den svenska statsmakten, tilldelat sig själva privilegier och infört hinder för att utestänga oliktänkande konkurrenter. Trojkan – statschefen, parlamentsordföranden och regeringschefen – har trots detta talat sig varm för att fira att det var 100 år sedan Sverige blev, med talmannens formulering, "demokratiskt i ordets rätta bemärkelse", något som historiker invänt emot och som haft svårt att vinna genklang i folkdjupet. Tredje statsmakten – medievärlden – står till tjänst med att föra ut kunga- och partimaktens budskap, och en kritisk genomlysning av svensk demokrati letar man förgäves efter. För ett sekel sedan togs förvisso viktiga steg i demokratisk riktning med parlamentarism 1917 och rösträtt utvidgad till kvinnor 1921 efter ett första beslut 1918 och med en nyvald riksdag som tillträdde 1922. Men något fullfjädrat folkstyre innebar det inte, inte ens allmän och lika rösträtt. Till den riksdag som från 1917 fick utse eller snarare avsätta regering saknade alla kvinnor och en femtedel av alla vuxna män rösträtt. De som dömts till ett straff fick inte rösta förrän 1937, de som var försatta i konkurs eller omhändertagna av fattigvården först 1945 och de omyndigförklarade slutligen 1989. Tidigare var även de som inte gjort sin värnplikt eller inte betalat sin skatt uteslutna från att rösta. Man hade fler röster ju mer man tjänade och ägde, och ända till 1933 måste man nå upp till viss inkomst eller förmögenhet för att kunna bli vald till riksdagens första kammare, där också krav på att ha fyllt 35 år kvarstod till 1953. Fortfarande är valsystemet medvetet utformat så att varken alla röster är lika mycket värda eller alla medborgare fritt kan ställa upp i valen. Demokrati fordrar dessutom mycket mer av möjligheter till folklig delaktighet än att välja funktionärer. Men i Sverige framstår medborgarens roll i folkstyret snarare som åskådarens än medspelarens. Sverige rangordnas som ett av de allra mest demokratiska länderna i världen, tillsammans med övriga Norden. Men Sverige är inte en fulländad demokrati. Det finns både möjlighet och behov att göra det politiska systemet ännu mer demokratiskt. Demokratibrister förekommer i systemets alla grundfunktioner och gäller statens tillkomst, alla medborgares likställdhet, hur den offentliga makten fördelas eller koncentreras, vilka intressen staten tillgodoser, medborgarnas ansvarstagande, hur politikens spelregler antas, hur statschef, regering och folkrepresentation utses, medborgarnas delaktighet i den politiska processen och i politiska beslut, lagars utformning och tillämpning, den offentligt beslutade verksamhetens organisation och genomförande, tillsättning av offentliga tjänster, offentliga befattningshavares personliga ansvar, domstolars självständighet, kontroll av den offentliga maktutövningen, allmänmedias oberoende, offentlig tillgång till allmän information, utbildning för att kunna uppfylla medborgarrollen, med mera. Demokrati är det odiskutabla idealet i högtidstalen. Men det är långt ifrån självklart för var och en vad demokrati är och varför det är den eftersträvansvärda formen av samhällsgemenskap. Alla håller inte demokrati för ett kompromisslöst fundament, utan somliga kan se företeelsen som bara ett bland andra medel för att få sina intressen tillgodosedda. Det är kanske inte givet att svensken innerst inne är demokrat. Innebörden av demokrati kan modifieras så att det passar egna syften, vare sig man är makthavare som värnar sin position eller medborgare som använder samhällsorganisationen som försörjningsautomat. Då kan ett demokratibegrepp ses fyllt med närmast valfritt innehåll, med demokratins kärnvärden förvanskade till oigenkännlighet. Demokratin, med en för alla människor meningsfull innebörd, är hotad från fler håll än de som oftast nämns. Förutom tillkortakommanden som visar sig vid spegling mot demokratins ideal, brister det politiska systemet också i effektivitet för att med tillräckligt hög standard leverera vad staten har till uppgift att åstadkomma. Det rör bland annat äldreomsorg, hälso- och sjukvård, tandvård, socialtjänst, pensionssystem, bostadsbyggande, utbildningsresultat, arbetslöshet, arbetskraftstillgång, integration, bidragsberoende, skuldsättning, drogmissbruk, brottslighet, kriminalvård, försvarsförmåga, krisberedskap, nationell självförsörjning, trafikinfrastruktur, energiproduktion, miljöskydd, administrativa hinder för företagande, näringslivsoligopol, privata bankers vinster av det statliga penningsystemet, stabilt penningvärde, offentlig finansiering av regional, kommunal och privat välfärdsverksamhet, geografiska skillnader i välfärdstillgång, skälig fördelning av ekonomiska resurser och ändamålsenlig utformning av skattesystemet. Hundraårsminnet av det demokratiska genombrottet firades officiellt 2017–2022. Då hade man kunnat förvänta att en demokratiskt sinnad riksledning tagit tillfället till ett initiativ att göra den svenska demokratin ännu mer robust och då också bjudit in alla medborgare att komma med förslag på hur folkstyret kan förbättras. Men i ett nollsummespel mellan makthavare och medborgare skulle det riskera mindre makt åt de förra och mer åt de senare. Det hela stannade i stället vid att politikerna hyllade den svenska demokratin och sitt egendesignade politiska system, kritiserade andra länder för demokratibrister och beslutade att begränsa yttrandefriheten och stärka monarkin genom att återinföra det kungliga ordensväsendet. Makten att driva fram ett mer demokratiskt tillstånd finns dock alltid ytterst hos folket, vare sig den för tillfället vilar eller används. När makthavarna talar om demokrati bör medborgarna vara på sin vakt. När medborgarna talar om demokrati har i stället makthavarna anledning att vara på sin vakt. Jubileumsåren inföll under mandatperioderna 2014–2018 och 2018–2022, då svagheter i det demokratiska systemet blottlades på ett inte tidigare skådat sätt. I det första av de två riksdagsvalen blev en kvarts miljon väljares röster bortkastade på grund av valsystemets konstruktion. I båda valen förflyttade sig väljarna markant högerut men parlamentarismens tillämpning ledde till att Alliansregeringen följdes av vänsterstyre under hela åttaårsperioden, med hjälp av Decemberöverenskommelsen och Januariavtalet. När medborgarna gick till valurnorna visste de inte vad de röstade på i den viktigaste valfrågan: vilken regering landet ska ha. 2018–2019 ställdes landet utan ordinarie regering i närmare ett halvår och hela återstoden av mandatperioden präglades av regeringskriser, misstroendeförklaringar, regeringsavgångar och nyvalshot. 2021 fick Sverige till och med en statsminister som inte ens prövats i något val och dessutom avgick innan hon tillträtt, för att sedan återkomma som regeringschef några dagar senare. Demokratijubileet avlöstes av ännu ett jubileumsår 2023, då demokratins motsats monarkin firades med långt mer pompa och ståt. 500 år hade gått sedan Gustav Vasas maktövertagande, då han störtade den urgamla och gemensamt nordiska kungaätten från Sveriges tron och lät sig själv utses till kung den 6 juni 1523. Samma jubileumsår hade hans 91-faldiga ättling Carl XVI Gustaf varit kung under en tiondel av det halva årtusendet och hyllades för sina 50 år på tronen. Den utrikespolitiska splittring av Norden som Gustav Vasa förorsakade reparerades först fem århundraden senare, strax efter kungajubileet, i och med Sveriges anslutning till Nato den 7 mars 2024. Det stora demokratijubileet 2023 gick spårlöst förbi: 300-årsminnet av frihetstidens riksdagsordning 1723. Det var den grundlag där för första gången demokratiska val i Sverige stadgades och likaledes för första gången riksdagens beslutsmakt överordnades monarkens. Dagen före inträdet i Nato inföll 50-årsjubileet – utan märkbart folkligt jubel – av att riksdagen den 6 mars 1974 antog den nuvarande regeringsformen, varmed partimakten även formellt avlöste kungamakten. Med blick mot framtiden står det klart att Sverige är illa rustat inför ytterligare urholkning av demokratin. Det svenska statsskickets utformning innebär en kraftig maktkoncentration. Det eller de partier som lyckas erövra en riksdagsmajoritet kommer i besittning av den samlade statsmakten över allt ifrån grundlag, lag, statsbudget, utrikespolitik och utnämning av myndighetschefer och domare till offentlighetsprincip, maktkontroll, public service och vilka som får möjlighet att bli invalda i riksdagen, ja ytterst över samhällets fundament som demokrati, rättsstat och människors frihet. Det är anmärkningsvärt enkelt att ändra grundlagen och då till och med helt avskaffa demokratin. Sverige behöver givetvis mer demokrati, inte mindre.	slekt.se/demokrati Start Maximal demokrati ➤ Start slekt.se ➤ © 2024 Per Andersson