Maximal demokrati Per Anderssons texter om stärkt demokrati
	Ovillkorlig offentlighet Demokrati förutsätter ett fritt flöde av information. I den andan tillförsäkrar regeringsformen varje samhällsmedlem yttrandefrihet och informationsfrihet: "frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor" respektive "frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden". Till de grundlagsfästa opinionsfriheterna hör också mötes-, demonstrations-, förenings- och religionsfriheterna. Tryckfriheten och friheten att yttra sig via andra medier regleras närmare i de särskilda grundlagarna tryckfrihetsförordningen respektive yttrandefrihetsgrundlagen. En för demokratin och rättsstaten central del av informationsfriheten är offentlighetsprincipen. Den innebär att alla har rätt att ta del av allmänna handlingar och att närvara vid förhandlingar i domstol och sammanträden med beslutande församlingar, det vill säga riksdagen och fullmäktige. Huvudregeln är offentlighet, men det finns möjlighet att med stöd i lag begränsa den genom sekretess respektive stängda dörrar. Offentlighetsprincipen stadgades första gången i 1766 års tryckfrihetsförordning men blev därefter i olika perioder satt på undantag av kungamakten. Varje inskränkning innebär en försvagning av demokratin, exempelvis genom att det blir svårare för medier och medborgare att granska hur offentlig makt utövas och allmänna resurser används. "Democracy Dies in Darkness", som The Washington Post's motto lyder. Transparens kan vara besvärande för makthavare. Till och med i yttrandefrihetens och offentlighetsprincipens förlovade land Sverige förekommer att personer som utövar offentlig makt inskränker tillgången till information som ska vara offentlig. Det kan ske för att skydda politiska eller ekonomiska intressen, dölja egna fel eller bara slippa besväret att lämna ut handlingar eller uppgifter. Det förekommer också att skattefinansierade kommunikatörer som företräder politiker, myndigheter eller kommuner försöker styra vilken information som ska nå ut. Ett särskilt problem är att offentlighetsprincipen inte gäller i den betydande del av den offentligt finansierade verksamheten som bedrivs av privata utförare. Det enda acceptabla tillståndet är att full offentlighet ovillkorligen råder inom allt som stat och kommun betalar, med undantag endast för personlig integritet, brottsbekämpning och rikets säkerhet – men aldrig för att skydda makt- eller affärsintressen. Vill man som privat företag vara med och sälja till det allmänna så får man finna sig i öppenhet. För att den fria tillgången till information ska vara meningsfull förutsätts att alla beslut och andra åtgärder också dokumenteras och att det sker på ett fullständigt och informativt sätt. Den offentliga informationen behöver också vara välordnad och lätt tillgänglig, så att medborgarna utan svårighet kan söka och finna upplysningar om exempelvis fattade beslut och hur skattemedel har använts. Staten, regionerna, kommunerna med flera borde aktivt vinnlägga sig om bästa möjliga informationstillgång för allmänheten. Till skillnad från andra länder finns inte i Sverige en central ingång till hela den offentligfinansierade verksamheten i form av en webbplats med landsnamnet. Här blir man från sverige.se omdirigerad till sweden.se, som drivs av den statliga PR-organisationen Svenska institutet, som "builds interest and trust in Sweden around the world". I stället skulle sverige.se kunna göras till den plats dit invånarna naturligt vänder sig för offentlig information, allt ifrån för att få krisinformation till att läsa allmänna handlingar, följa politiska processer i såväl riksdag och regering som kommuner och regioner, få samlad tillgång till alla bestämmelser som gäller i landet och ta del av alla myndigheters information inom respektive ansvarsområden.	slekt.se/demokrati Start Maximal demokrati ➤ Start slekt.se ➤ © 2024 Per Andersson