Maximal demokrati Per Anderssons texter om stärkt demokrati
	Den demokratiska gemenskapens årliga höjdpunkt Den 6 juni 1523 lät sig Gustav Eriksson, tillhörande en frälseätt som ägt gården Vasa i närheten av dagens Arlanda flygplats, utses till Sveriges kung. Han var en hänsynslös diktator som berikade sig själv och sin släkt på folkets bekostnad till en grad som saknar motstycke i svensk historia. Dagen för hans maktövertagande firas som landets nationaldag. Betydande delar av dagens Sverige ingick inte i det land som han blev kung över: danska Gotland, Blekinge, Skåne och Halland, norska Bohuslän, Särna, Idre, Härjedalen och Jämtland samt okoloniserade delar av Norrland och Sameland. Kungen, långt efter sin död omtalad som Gustav Vasa, utvecklade för sina syften en propaganda som fortfarande hålls vid liv efter ett halvt årtusende. Inte minst under 500-årsjubileet 2023 upprepade många medier myten att han befriade Sverige från danskarna. Mer sanningsenligt är att en revolt under hans ledning störtade Sveriges kung Kristian II, som också var kung av Norge och Danmark och blev avsatt även där 1523. Det var inte fråga om någon fiendskap mellan de svenska och danska folken utan en konflikt mellan aristokratin och kungamakten inom den nordiska Kalmarunionen. Sverige har två politiska helgdagar: 1 maj och 6 juni, förankrade i kommunismen och socialismen respektive konservatismen och nationalismen. En dag har vikts för vänstern och en annan för högern, ursprungligen högtidsdag för proletärer respektive privilegierade och för att manifestera partimakten respektive kungamakten. Som jämförelse är i Danmark varken 1 maj eller landets nationaldag, grundlovsdagen, 5 juni helgdag. Den 6 juni är inte bara Gustav Vasas minnesdag utan också hans svenska arvmonarkis högtidsdag. Han gjorde Sverige ärftligt bland sina efterkommande och i dag är hans 91-faldiga ättling Carl XVI Gustaf kung. Datumet har återkommande under det gångna halvmillenniet tjänat för manifestation av monarkins ställning. Till den roll som den 6 juni kom att få för kungahuset och riket bidrog förmodligen att Gustav Vasas första dotter år 1539 föddes på samma dag som han blivit kung. Den svenska adeln som central beståndsdel i det monarkiska systemet organiserades genom en riddarhusordning som stadfästes av hans sonson Gustav II Adolf den 6 juni 1626. Samma dag 1654 abdikerade drottning Kristina som den sista av Vasaätten men då kröntes också hennes kusin Karl X Gustav till ny kung, varmed vasaättlingarna behöll kronan. Efter att Gustav III genom en statskupp infört kungligt envälde med 1772 års regeringsform placerades Gustav 1774 i almanackan med namnsdag den 6 juni. Efter förlusten av Finland och statskuppen 1809, då Gustav IV Adolf avsattes, skrevs den nya regeringsformen under just den dagen av Karl XIII, som lyckats bli kung i en återuppstånden monarki. Men den del av riksdagen som var utsedd på en demokratisk grund, bondeståndet, vägrade godkänna grundlagen då och gjorde det först den 27 juni. 1916, under monarkiernas ödestimma och medan kungamakten i Sverige ännu inte accepterat parlamentarism och allmän rösträtt, började 6 juni att firas som Svenska flaggans dag. Snart störtades de flesta furstehusen i Europa, men den svenske kungen Gustaf V höll sig kvar på tronen. Den nu gällande regeringsformen, i vilken monarkin på nytt räddades genom Torekovskompromissen, antogs av riksdagen samma datum 1973, bara tre månader före Gustaf VI Adolfs död. Efter att kungahuset länge riskerat att utslockna på grund av att det bara fanns en prins som kunde föra det vidare och dessutom fram till 1976 var ogift, skedde 1980 en kraftig förstärkning av monarkin genom att alla ättlingar till Carl XVI Gustaf gavs arvsrätt till tronen, oavsett kön och furstligt ursprung. Efter att de tre kungabarnen fötts och säkrat den nydanade monarkin upphöjdes den 6 juni till officiell nationaldag 1983 och har sedan befästs ytterligare genom att 1996 göras till salutdag och 2005 allmän helgdag. Även Sveriges främsta nationalsymbol, den blågula korsflaggan, kan härledas till Gustav Vasa. Den betecknar i grunden kungamakten och har först i sen tid kommit till folklig användning. Den historiska bakgrunden till Sveriges nationaldag är rakt motsatt Norges 17 maj, USA:s 4 juli och Frankrikes 14 juli, som alla markerar folkets frihet från överheten. Det förklarar frånvaron av folkligt firande av fosterlandet den 6 juni, som förblir en dag för kungahuset och dess stödjande etablissemang. Huvudevenemanget på nationaldagen är att dessa bildar publik vid ett artistuppträdande på Skansen och sedan avslutar med mottagning på Slottet, efter att de kungliga under dagen låtit sig hyllas på olika platser. Folkmajoriteten har däremot helt enkelt en ledig dag, precis som 1 maj. Höjdpunkten när norrmännen den 17 maj firar sin självständighet, som de svenska kungarna försökte förhindra ända tills den siste avsattes av norska folket, är i stället "barnetoget" i Oslo och varje annan norsk by, med gatorna fyllda av högtidsklädda och sjungande medborgare. Det uppsluppna firandet vilar på en allvarlig och kollektiv medvetenhet om såväl Norges frigörelse från Danmark 1814, Sverige 1905 och Tyskland 1945 som det norska folkets demokratibygge genom århundradena och tidiga avståndstagande från privilegiesamhället. Amerikaner och fransmän har på motsvarande sätt en solid frihetlig grund för sin nationella yra, i kontrast till att en tyrann avlöste en annan tyrann den 6 juni. Tidigt framfördes att den gemensamma festdagen för människorna i Sverige i stället borde vara midsommarafton. Den ljusaste tiden på året, här i Norden så mycket ljusare än den mörkaste, är definierad av naturen själv och fri från politisk överbyggnad. Att denna årliga höjdpunkt firas som midsommar eller Sankt Hans över hela Norden lägger en grund för att då uppmärksamma inte bara den svenska utan även den nordiska gemenskapen. Det saknar därvid inte symbolisk betydelse att Erik av Pommern i midsommartid år 1397 kröntes till förste kung över det förenade Norden, den Kalmarunion som Gustav Vasa spräckte 1523. Att försöka fira demokratin på monarkins högtidsdag den 6 juni är paradoxalt. I stället förtjänar förslaget om midsommar som samhällsgemenskapens årliga höjdpunkt att dammas av och de båda politiska helgdagarna 1 maj och 6 juni att mönstras ut. När året vänder vid vinter- och sommarsolstånden samlas familjen och släkten respektive vänkretsen och samhället till fest. Midvinterdagen eller juldagen har av kyrkan datumsatts till den 25 december efter Jesu födelse och midsommardagen till den 24 juni efter Johannes döparens födelse. Den senare är i Sverige och Finland numera rörlig och infaller på lördagen under tiden från den 20 till 26 juni, medan danskar och norrmän alltjämt firar Sankt Hans och islänningar Jónsmessa på ursprungligt datum. I hela Norden äger det största firandet rum på aftonen före både vinterns och sommarens högtidsdag. Nordiska nationaldagar och liknande märkesdagar hopas i försommartid: 17 maj Norges grunnlovsdag, 5 juni Danmarks grundlovsdag, 6 juni Sveriges nationaldag och Svenska flaggans dag, 7 juni Norges utträde ur unionen med Sverige, 9 juni Ålands självstyrelsedag, 17 juni Islands Þjóðhátíðardagurinn (nationaldag), 21 juni Grönlands ullortuneq ("den längsta dagen" och dagen då självstyrelselagen trädde i kraft), 24 juni Finlands flaggas dag (numera på den rörliga midsommardagen) och 25 juni Nordens dag (lanserad 1985 och firad första gången 1991 på den nutida kalenderns astronomiska motsvarighet till 17 juni, då Kalmarunionen etablerades genom den förste unionskungens kröning), medan Finland har sin självständighetsdag den 6 december, på dagen ett halvår från det gamla moderlandet Sveriges nationaldag. Det är inte självklart att olika högtidsdagar också ska vara kalenderbrytande helgdagar. Det finns varje år mer än hundra lör- och söndagar som kan tas i anspråk för människors firande av allehanda föremål. Av Sveriges 13 officiella helgdagar är nio religiösa, varav påskdagen, pingstdagen och juldagen alltid infaller på en söndag medan övriga sex inte gör det, förutom en som kan göra det: långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, alla helgons dag, annandag jul och trettondedag jul. Övriga helgdagar är de båda politiska 1 maj och 6 juni, nyårsdagen samt midsommardagen som numera alltid är en lördag. Som arbetsfria dagar räknas även midsommarafton, julafton och nyårsafton. I dag är det antagligen en försvinnande liten del av befolkningen som använder de kyrkliga helgdagar som infaller på andra dagar än söndagar för religionsutövning, 1 maj för arbetardemonstrationer och 6 juni för fosterlandshyllningar. För de allra flesta är det bara lediga dagar, samtidigt som många måste arbeta trots att det är helgdag. En religiöst och politiskt neutral ordning skulle vara att avskaffa alla röda dagar utöver söndagarna och i stället lagstifta om rätt för var och en till motsvarande antal arbetsfria dagar att ta ut när man helst vill under året. Reformen skulle kunna innebära två ytterligare semesterveckor. Det är uppenbart i otakt med tiden att tvinga människor att vara lediga just på en handfull dagar varje år som kyrkan bestämt och ett par dagar som reserverats för vissa politiska riktningar.	slekt.se/demokrati Start Maximal demokrati ➤ Start slekt.se ➤ © 2024 Per Andersson