Maximal demokrati Per Anderssons texter om stärkt demokrati
	Tjänst på sakliga meriter Ett uttryck för den demokratiska rättsstatens åtskillnad mellan att stifta och att tillämpa lag är att de två funktionerna utövas av separata kategorier av personer: medborgarnas politiskt valda ombud i den lagstiftande församlingen respektive opartiska tjänstemän, som i fri konkurrens anställts på saklig grund utifrån kompetens för uppdraget, i myndigheter. Politiker ska inte befatta sig med enskilda fall utan reglera generellt vad som ska gälla, och tjänstemän ska inte ompröva utan verkställa det som slagits fast i demokratisk ordning. Sverige avviker på flera sätt från idealet. Som ett arv från kungamakten innehar regeringen utnämningsmakten, det vill säga privilegiet att tillsätta högre befattningar inom staten. Det innebär att chefstjänster i myndigheter som är betydelsefulla för att genomföra regeringens politik kan gå till partilojala personer och att prestigefyllda och välbetalda poster som ambassadör, landshövding eller generaldirektör tilldelas avdankade politiker som belöning för lång och trogen tjänst, som plåster på såren eller som reträttpost i stället för en position där personen inte längre är önskvärd. Olika former av nepotism, såsom när en chef anställer en vän eller släkting, förekommer på alla nivåer inom staten, regionerna och kommunerna. Regelverket för utlysning och tillsättning av offentliga tjänster är påtagligt bristfälligt, särskilt när det gäller kommuner och regioner. I dessa båda delar av den allmänna sektorn är formerna för anställning nästan lika fria som i det privata näringslivet. Dessutom är rågången mellan politiker och tjänstemän otydlig i en tradition från den tid då förvaltningsuppgifter där till stor del utfördes av förtroendevalda lekmän. Det är uppenbart demokratiskt betänkligt att exempelvis de båda statsbärande partierna S och M har använt sin makt i regeringsställning till att ge sin respektive kortvariga och borttvingade partiordförande ett statligt toppjobb, som professionella ämbetsmän inte ens kunnat söka: Håkan Juholt som ambassadör och Anna Kinberg Batra som landshövding. Det är angeläget att alla slag av nepotism och politiska utnämningar elimineras. För att säkerställa att varje statlig, regional och kommunal tjänst kan sökas av alla intresserade och sedan tillsätts med den som är bäst skickad, behöver Sverige en grundlagsfäst ordning med högt ställda krav på öppen, saklig och opartisk tillsättning av alla offentliga tjänster utifrån relevanta meriter. Erforderliga tjänster inrättas utifrån respektive myndighets lagförankrade uppdrag, arbetsuppgifter preciseras, kvalifikationskrav för innehavarna uppställs, tjänsterna utlyses offentligt och med lagstadgad tillräcklig ansökningstid, de sökandes meriter prövas objektivt och på varje tjänst anställs den som bäst motsvarar kraven, allt under full insyn. Självklart och tekniskt enkelt är att information om alla ledigförklarade offentliga tjänster ska finnas lätt tillgänglig digitalt på ett och samma ställe. Regeringens utnämningsmakt bör avskaffas för att öka myndigheternas självständighet i rättsstatens och maktdelningens anda. I stället inrättas Rikstillsättningen, som leds av fem från den politiska makten oberoende rikstillsättare. De utses av medborgarna i direkta personval, där alla får kandidera utom de som under de senaste två mandatperioderna innehaft något politiskt uppdrag. De fem som får flest röster blir valda.	slekt.se/demokrati Start Maximal demokrati ➤ Start slekt.se ➤ © 2024 Per Andersson