Maximal
demokrati Per Anderssons
texter om stärkt demokrati |
||||
|
||||
|
||||
|
||||
|
Tjänst på sakliga meriter Ett uttryck för den
demokratiska rättsstatens åtskillnad mellan att stifta och att tillämpa lag
är att de två funktionerna utövas av separata kategorier av personer:
medborgarnas politiskt valda ombud i den lagstiftande församlingen respektive
opartiska tjänstemän, som i fri konkurrens anställts på saklig grund utifrån
kompetens för uppdraget, i myndigheter. Politiker ska inte befatta sig med
enskilda fall utan reglera generellt vad som ska gälla, och tjänstemän ska
inte ompröva utan verkställa det som slagits fast i demokratisk ordning. Sverige avviker på
flera sätt från idealet. Som ett arv från kungamakten innehar regeringen
utnämningsmakten, det vill säga privilegiet att tillsätta högre befattningar
inom staten. Det innebär att chefstjänster i myndigheter som är
betydelsefulla för att genomföra regeringens politik kan gå till partilojala
personer och att prestigefyllda och välbetalda poster som ambassadör,
landshövding eller generaldirektör tilldelas avdankade politiker som belöning
för lång och trogen tjänst, som plåster på såren eller som reträttpost i
stället för en position där personen inte längre är önskvärd. Olika former av
nepotism, såsom när en chef anställer en vän eller släkting, förekommer på
alla nivåer inom staten, regionerna och kommunerna. Regelverket för utlysning
och tillsättning av offentliga tjänster är påtagligt bristfälligt, särskilt
när det gäller kommuner och regioner. I dessa båda delar av den allmänna
sektorn är formerna för anställning nästan lika fria som i det privata
näringslivet. Dessutom är rågången mellan politiker och tjänstemän otydlig i
en tradition från den tid då förvaltningsuppgifter där till stor del utfördes
av förtroendevalda lekmän. Det är uppenbart
demokratiskt betänkligt att exempelvis de båda statsbärande partierna S och M
har använt sin makt i regeringsställning till att ge sin respektive
kortvariga och borttvingade partiordförande ett statligt toppjobb, som
professionella ämbetsmän inte ens kunnat söka: Håkan Juholt som ambassadör
och Anna Kinberg Batra som landshövding. Det är angeläget att alla
slag av nepotism och politiska utnämningar elimineras. För att säkerställa
att varje statlig, regional och kommunal tjänst kan sökas av alla
intresserade och sedan tillsätts med den som är bäst skickad, behöver Sverige
en grundlagsfäst ordning med högt ställda krav på öppen, saklig och opartisk
tillsättning av alla offentliga tjänster utifrån relevanta meriter.
Erforderliga tjänster inrättas utifrån respektive myndighets lagförankrade
uppdrag, arbetsuppgifter preciseras, kvalifikationskrav för innehavarna
uppställs, tjänsterna utlyses offentligt och med lagstadgad tillräcklig
ansökningstid, de sökandes meriter prövas objektivt och på varje tjänst
anställs den som bäst motsvarar kraven, allt under full insyn. Självklart och
tekniskt enkelt är att information om alla ledigförklarade offentliga
tjänster ska finnas lätt tillgänglig digitalt på ett och samma ställe. Regeringens
utnämningsmakt bör avskaffas för att öka myndigheternas självständighet i
rättsstatens och maktdelningens anda. I stället inrättas Rikstillsättningen,
som leds av fem från den politiska makten oberoende rikstillsättare. De utses
av medborgarna i direkta personval, där alla får kandidera utom de som under
de senaste två mandatperioderna innehaft något politiskt uppdrag. De fem som
får flest röster blir valda. |
|
slekt.se/demokrati Start Maximal demokrati ➤ Start
slekt.se ➤ ©
2024 Per Andersson |
|