Maximal demokrati Per Anderssons texter om stärkt demokrati
	Oberoende allmänmedia med folkvald ledning Massmedier som är oberoende av dem som utövar den offentliga makten är en nödvändig beståndsdel i en demokrati. Till uppgifterna hör att förmedla saklig, opartisk och allsidig information om vad som händer i samhället, analysera och kommentera händelser och skeenden, granska makthavare av alla slag, ge utrymme för samhällsdebatt och även tillhandahålla folkbildning, kultur och underhållning. Den funktion som massmedierna ska fylla gynnas av både mångfald och gemensamhet. En uppsättning av många tidningar och andra medier, som konkurrerar med varandra och tillsammans täcker alla geografiska områden, ger möjlighet till olika perspektiv. Samtidigt fordrar en ideal demokrati att alla samhällsmedlemmar kan ta del av – och delta i – ett gemensamt offentligt samtal och nås av ett brett grundutbud av information. Förutom en obegränsad mängd fria redaktionella medier och därtill sociala medier behövs någon form av allmänmedia som alla har tillgång till, vanligen kallad public service. Det framstår som en typisk funktion för staten, det vill säga något som inte åstadkoms bättre privat. Men det är avgörande att sådana allmänna medier inte är underställda den politiska makten utan är helt fristående och särskilt upprätthåller opartiskhet. De massmedier som finns är på olika sätt beroende av ekonomiska eller politiska intressen. Pressen, liksom privata versioner av radio, TV och webbkanaler, drivs kommersiellt och har inte sällan även en partipolitisk eller liknande koppling, synlig åtminstone på ledarsidorna. Inte heller public service, i form av SR, SVT och UR, är oberoende av den politiska makten. I ett försök att skapa avstånd mellan denna och journalistiken bildades 1997 en förvaltningsstiftelse som ägare till de tre programbolagen. Det är dock riksdagspartierna som nominerar ledamöter till stiftelsens styrelse, medan regeringen utser dem och därtill beviljar sändningstillstånd, utser revisorer i bolagen och måste godkänna ändringar i bolagsordningen. Samtidigt som SR och SVT producerar nyhetsjournalistik av hög kvalitet fungerar de båda medierna även som megafoner för både politiska och ekonomiska intressen. Det rådet ett slags symbiotiskt förhållande, där journalistiken har ett gemensamt intresse med politiker, artister och andra kändisar av att dessa medverkar i sändningar. Journalister får tillfälle att intervjua intressanta personer som lockar lyssnare och tittare, medan de medverkande får ett svårvärderligt tillfälle att nå ut till hela befolkningen med sina budskap och varumärken. Mot en halvtimmes okritisk kändisintervju i P4 kan inget betalt annonsutrymme mäta sig. Förutom vad som behövs för att upprätthålla demokrati i samhällslivet har det ansetts att public service måste ha ett brett innehåll för att alla i befolkningen ska hitta något av intresse och därmed följa även kärnutbudet som nyhetsrapportering, maktgranskning och politisk debatt. Gränsen blir då oprecis mot vad som i stället borde höra till den privata sfären. Exempelvis ifrågasätts om alla medborgare under tvång ska betala för en stor mängd underhållning och sport i public service. Mindre av denna typ av innehåll och mer av ingående maktkritik, systematiserad argumentation i samhällsfrågor och folkbildning skulle gynna den demokratiska funktionen. Förutom vissa betydelsefulla avslöjanden av grävande journalister består granskningen av makthavare ofta av antingen att plocka lågt hängande frukter, som dessutom ger makthavare ett extra tillfälle att lägga ut texten för sin sak, eller att förvandla ett scoop till underhållning. Kritik av makten når sällan de grundläggande demokratiska strukturerna utan uppehåller sig hellre vid personskandaler, som onekligen också är kommersiellt mer gångbara än att nagelfara valsystemets demokratiska blottor. En stor del av pressen, det vill säga nyhetsmedier med pappersutgivning eller på nätet, är beroende av ekonomiska bidrag från staten i form av mediestöd, totalt i miljardklassen årligen. För den resterande finansieringen fordras annonsörer och abonnenter. Den sistnämnda intäktskällan föranleder betalväggar som hindrar allmän tillgång, dock med skillnader mellan tidningar. Det vore skäligt att den tidning som tar emot statligt mediestöd måste hålla åtminstone visst grundläggande material av betydelse för demokratins funktionsduglighet olåst på nätet. Man kan exempelvis ifrågasätta att tidningar får statsbidrag för att framföra sina egna åsikter samtidigt som de tar betalt av läsarna för att ta del av andras. Stödet till nyhetsmedier skulle också kunna utformas så att varje medborgare fick välja årsabonnemang på två tidningar, som då får stöd med ett enhetligt belopp. Public service-företagens beroende av den politiska makten är ett uttryck för den partibaserade statsmaktens koncentration. Väljarna överlåter all offentlig makt på riksnivå till partierna genom att vart fjärde år avge var sin röst, och en konsekvens blir att riksdag och regering styr public service. I andra länder har väljarna vanan att vid varje tillfälle rösta flerfalt, i både person- och sakfrågor. Public service skulle kunna frikopplas helt från politikerna genom en folkvald styrelse. Medborgarna utser då genom direkt personval, samtidigt med de allmänna valen, en sådan bestående av de fem som får flest röster. Dessa får inte ha eller under föregående mandatperiod ha haft något politiskt uppdrag. Allmänmedia görs till en självständig del av staten och uppdraget regleras i grundlag, bland annat med garantier för det journalistiska arbetets oberoende. Denna samlade organisation för public service i Sverige skulle med en svensk ordbildning kunna kallas Rikskanaliseringen.	slekt.se/demokrati Start Maximal demokrati ➤ Start slekt.se ➤ © 2024 Per Andersson