Maximal demokrati Per Anderssons texter om stärkt demokrati
	Många demokratibrister i Sveriges politiska system Om man granskar det svenska politiska systemet utifrån ett kompromisslöst demokratiideal, framkommer en rad demokratibrister – och därmed möjligheter att göra Sverige ännu mer demokratiskt: DEMOKRATI 1. Sverige är inte en fulländad demokrati, utan det finns demokratibrister av olika grad i det politiska systemets alla grundfunktioner. 2. Sveriges politiska system brister i effektivitet för att lösa samhällsproblem och leverera det som staten har till uppgift att åstadkomma. 3. Andra länder har i flera avseenden en mer demokratisk utformning av det politiska systemet. 4. Svenska politiska makthavare i allmänhet framställer Sverige som en komplett demokrati, motsvarande definitionen av en demokrati och mer demokratiskt än andra länder. 5. Politiska makthavare i allmänhet är inte intresserade av att stärka och utöka demokratin, vilket skulle minska deras eget inflytande. 6. Medborgare i allmänhet är inte intresserade av demokrati i sig utan av de förmåner som den tillhandahåller, och de flesta engagerar sig inte för att försvara, stärka och utöka demokratin. 7. Demokratiutvecklingen i Sverige har avstannat, och det förekommer ingen kontinuerlig omprövning av det politiska systemet för att förbättra demokratin och knappast någon konstitutionell debatt. 8. Mediegranskning av hur demokratiskt det politiska systemet är sker mycket sparsamt. 9. Trots det demokratiska genombrottet för drygt hundra år sedan och avskaffandet av de sista adelsprivilegierna 2003 är Sverige fortfarande en privilegiestat, med politiska och ekonomiska privilegier till kungamakten och partimakten, i båda fallen på medborgarnas bekostnad. 10. Sverige lever inte upp till det grundläggande demokrativillkoret att alla medborgares ska vara likställda till rättigheter och skyldigheter, utan staten ger exklusiva privilegier – politiska, juridiska, ekonomiska, sociala och mediala – till ett fåtal individer i en utvald familj, som bland annat har grundlagsfäst ensamrätt att tillsätta befattningen som statschef. STATSBILDNING 11. Sverige har inte skapats som en demokrati och inte heller genom beslut av folket, utan är ett överhetsprojekt i form av en monarki med skiftande aristokrati. 12. Sverige är en till både existens och avgränsning godtycklig statsbildning, som definierats av vad kungen lyckats lägga under sig, utan hänsyn till berörda folkgrupper och med splittring av Norden som följd. 13. Sverige är inte ett adekvat namn på landet utan anspelar endast på svearnas område och täcker varken de för riksbildningen avgörande Götalandskapen eller alla koloniserade och erövrade delar. 14. Tre kronor, som används som riksvapen, är inte symbol för Sverige utan för hela Norden, medan Sveriges egentliga vapen är Bjälboättens lejonvapen. PARTIMAKT OCH MAKTKONCENTRATION 15. En handfull privata föreningar, partier, med tillsammans endast 2,5 procent av medborgarna som medlemmar har lagt beslag på statsmakten i Sverige. 16. Statsskickets utformning innebär en kraftig maktkoncentration, varmed det eller de partier som erövrar en riksdagsmajoritet kommer i besittning av den samlade statsmakten över allt ifrån grundlag, lag, statsbudget, utrikespolitik och utnämning av myndighetschefer och domare till offentlighetsprincip, maktkontroll, public service, vilka som får möjlighet att bli invalda i riksdagen och ytterst över samhällets fundament som demokrati, rättsstat och människors frihet. 17. Partierna har förändrats från samverkan mellan likasinnade väljare eller valda till att i dag utgöra egna maktintressen, som reducerar medborgarnas inflytande. 18. Partierna har genom att förfoga över lagstiftningsmakten försett sig med maktbefogenheter och privilegier samt infört hinder i valsystemet för att utestänga konkurrenter. 19. Partierna tar i anspråk skattemedel för att tilldela sig själva mångmiljonbidrag och livslånga ersättningar till partifunktionärer, till och med riksdagsledamöter som väljarna avsatt genom att inte ge dem fortsatt förtroende. 20. Partierna har stärkt sitt grepp om dem som blivit invalda i en beslutande församling så att en ledamot inte längre fungerar som medborgarnas ombud utan som partiorganisationens agent. 21. Den starka partimakten i kombination med parlamentarismen har upphävt den tidigare dualismen mellan regering och riksdag som företrädare för staten respektive folket, och båda organen är nu utlöpare av partimakten. 22. I Sverige har i praktiken allt medborgarinflytande reducerats till att med valsedeln vart fjärde år legitimera partimakten – i en enda valhandling ska rymmas en rad ställningstaganden: riksdagsledamot, parti, partikonstellation för regeringsbildning, statsminister, ståndpunkt i otaliga sakfrågor sammanförda i partipaket, godkännande eller förkastande av vilande grundlagsförslag, ansvarsutkrävande från föregående mandatperiod med mera. STATENS UPPGIFT 23. Samtidigt som staten, inklusive regioner och kommuner, har svårt att motsvara medborgarnas förväntningar på offentliga kärnverksamheter används tvångsuttagna skattemedel till sådant som inte motiveras av det allmänna medborgarintresset utan i stället tillgodoser särintressen, exempelvis politikers prestigeprojekt eller utfästelser till vissa väljargrupper för att få deras röster, vilket medför mer skatt och mindre frihet för medborgarna. MEDBORGARENS ROLL 24. Staten brister i sin förmåga att avkräva medborgarna deras ansvarstagande i det demokratiska systemet – såsom att försörja sig själva, bidra till finansieringen av det allmänna, följa lagar och engagera sig i samhällslivet – men också i att tillhandahålla arbete åt alla, bekämpa brott och ge tillräcklig utbildning för att alla ska kunna uppfylla medborgarrollen. KONSTITUTION 25. I Sverige bestäms politikens spelregler av politikerna själva genom att de beslutar om att anta och ändra grundlag, ofta utan att medborgarna ens är medvetna om det, till skillnad från andra länder där folket – som i en demokrati är statens uppdragsgivare – måste ge sitt godkännande i folkomröstning. 26. De svenska grundlagarna kan relativt enkelt och på kort tid ändras, så att till och med själva demokratin kan avskaffas inom ett år. 27. Fundament som demokrati, rättsstat och grundläggande fri- och rättigheter saknar särskilt starkt författningsskydd och kan ändras lika enkelt som tekniska detaljer i grundlagarna. STATSCHEF 28. I Sverige får inte folket i val utse vem som ska vara landets främsta företrädare, statschef, utan det sker genom arv. 29. Medborgarna får inte kandidera till posten som statschef utan rätten att bli statschef tillkommer endast medlemmar av en utvald släkt. 30. Sverige har som främsta företrädare, statschef, själva symbolen för det politiska system, monarkin, som den långa kampen för demokrati fördes mot. REGERING 31. I Sverige får inte folket välja landets högsta politiska ledare, regeringschef, utan befattningen tillsätts med svårförutsägbar utgång indirekt av en konstellation av partier i riksdagen. 32. Alla medborgare kan inte kandidera till posten som regeringschef, utan två privata föreningar – partier – har i praktiken ensamrätt att utse var sin kandidat, innebärande en extrem begränsning av urval och valmöjligheter. 33. Parlamentarismen, särskilt i den svenska tappningen, brister i både demokrati och effektivitet som metod för att utse regering – bland annat har den ställt landet utan ordinarie regering i närmare ett halvår och resulterat i statsministrar som inte återspeglar den vilja som väljarna uttryckt i riksdagsval. 34. Den svenska varianten med negativ parlamentarism, som innebär att det som avgör vem riksdagen väljer till statsminister inte är antalet ja-röster utan att inte fler än hälften av ledamöterna röstar nej, kan medföra att den som väljs inte har fått någon enda ja-röst och att en motkandidat har fått fler ja-röster. 35. Riksdagens uppsättning av flera olika omröstningsregler, möjligheten att avstå i stället för att rösta ja eller nej och användningen av misstroendeförklaring som partitaktisk metod gör det svårt för medborgarna att förstå hur folkviljan omsätts i oförutsägbara och motstridiga beslut, såsom att en statsminister fälls i en misstroendeomröstning och ett par veckor senare blir återvald av samma riksdag eller att en statsminister väljs på förmiddagen och avgår på eftermiddagen efter att ha fått sin budget nedröstad. 36. Parlamentarism är inte liktydigt med demokrati – utan tvärtom ett uttryck för ofullbordad demokrati – och infördes i Sverige som en provisorisk lösning för att tills vidare bevara monarkin, vilket uteslöt en folkvald stats- och regeringschef. 37. Parlamentarismens demokratiska legitimitet grundas i att riksdagsvalets utgång omsätts i en regering som speglar väljarnas avsikt i den frågan, men när valet inte längre står mellan två tydligt avgränsade alternativa partiblock har valresultatet visat sig bli svårtolkat och utfallet i regeringsfrågan kunnat bli rakt motsatt vad väljarna uttryckt, varvid de fått veta att de inte visste vilken statsminister de röstade på när de lade sin partiröst, såsom när den ena statsministerkandidaten i valet stöddes av 205 valda riksdagsledamöter och den andra av 144 men den senare blev vald och när valet resulterade i en tydlig förskjutning högerut men den borgerliga regeringen ersattes med en vänsterregering. 38. Den exceptionella maktposition som parlamentarismen, utan någon grundlagsreglering, tilldelar ett par stora partier innebär att de till Sveriges statsminister kan utse en av väljarna i ett riksdagsval aldrig prövad person, vilket skedde 2021. 39. Parlamentarismen befordrar konflikt och politiskt spel i stället för lösningar på samhällsproblem i brett samförstånd, genom att skapa ett tillstånd av majoritetens diktatur där drygt 50 procent bestämmer och övriga utestängs från inflytande och genom sammanblandning av sakfrågor med kamp om regeringsmakten. 40. Förekomsten av parlamentarism för att indirekt utse regering har förorsakat demokratiska begränsningar i såväl utformningen som utfallet av valsystemet, såsom genom att procentspärrar leder till bortkastade röster och taktikröstning som förvränger folkviljans representation i både riksdagen och regeringen, bland annat paradoxalt nog så att partier som inte har tillräckligt många sympatisörer för att nå upp till den fyraprocentsspärr som därmed skulle utestänga dem från riksdagen ändå kommer in tack vare stödröster för att partiets röster inte ska bli bortkastade utan bidra med mandat till ett regeringsunderlag. 41. När inte ett tydligt partiblock får majoritet i riksdagsvalet kan parlamentarismen medföra marginalens diktatur där en liten minoritet får ett oproportionerligt stort inflytande, såsom att ett 2-procentsparti som fått stödröster upp till riksdagsspärren får sina unika hjärtefrågor upphöjda till lag trots att 98 procent av väljarna är emot eller att en enda politisk vilde, som bidrar med det sista mandatet till minsta möjliga majoritet om 175 röster, får avgörande makt att bestämma vem som blir statsminister och vilken statsbudget som ska antas. 42. Reglerna om statsministeromröstningar, med en begränsning till fyra försök innan extra val automatiskt aktiveras, kan innebära stor makt för talmannen att genom taktiskt agerande påverka vem som blir statsminister, såsom efter valet 2018 då talmannen fick Löfven vald i stället för att genom att utnyttja alla omröstningsmöjligheter pressa riksdagen till att utse Kristersson, som i riksdagsvalet stötts av en klar majoritet av de valda ledamöterna. 43. För att parera parlamentarismens tillkortakommanden har majoriteter i riksdagen hemfallit åt inofficiellt grundlagsstiftande i form av Decemberöverenskommelsen och Januariavtalet, innebärande bland annat att riksdagsvalets resultat överprövades, att det parlamentariska underlaget beräknades på endast en utvald del av riksdagen, att partier avstod från att rösta på sina egna förslag, att regeringen genomförde oppositionens politik och att överläggningar mellan vissa partier förbjöds. FOLKREPRESENTATION 44. Medborgarna får inte fritt och på lika villkor kandidera till riksdagen, regionfullmäktige, kommunfullmäktige och Europaparlamentet, utan partier bestämmer vilka som får ställa upp i valet och vilka som hamnar på valbar plats. 45. Sverige uppfyller inte det grundläggande demokratikravet om fria val – väljarna kan inte fritt rösta på vem de vill utan är begränsade till det urval som partierna gjort och kan inte heller stryka en oönskad kandidat på valsedeln. 46. Sverige uppfyller inte det grundläggande demokratikravet om direkta val, utan i ett första steg i valprocessen gör partierna ett urval av kandidater som väljaren sedan får acceptera eller förkasta. 47. Väljaren är begränsad till att rösta på kandidater som ställer upp i den valkrets där väljaren är folkbokförd, medan kandidaterna får ställa upp även i andra valkretsar, vilket utnyttjas av partier för att säkerställa inval av vissa centrala partiföreträdare. 48. I svenska val är inte alla röster lika mycket värda, utan procentspärrar och mandatfördelningsmetoder reducerar ett betydande antal rösters värde till noll – exempelvis blev i valet 2014 en kvarts miljon röster bortkastade och lika många medborgare helt orepresenterade i riksdagen, trots att deras antal röster motsvarade åtskilliga mandat. 49. Valsystemet, i kombination med parlamentarismen, förvränger folkviljans återspegling i riksdagen, dels genom mängden bortkastade röster till följd av spärrar och fördelningsmetoder, dels genom en omfattande taktikröstning som innebär att uppemot en femtedel av väljarna inte röstar på det parti som de tycker är bäst. 50. Valsystemets konstruktion är krånglig och svårbegriplig för väljarna, med bland annat åtskillnad mellan öppna och låsta listor, flera listor för varje parti i en och samma valkrets, valkretsindelning med olika villkor för väljare och kandidater, kryssningsmöjlighet med oklar innebörd, förbud mot att stryka kandidater, olika spärrar på 2, 3, 4 och 12 procent, modifierat divisorssystem vid mandatfördelning, utjämningsmandat och konsekvensen att få väljare vet vilken ledamot eller vilka ledamöter som de har valt in. 51. Valsystemets metoder för att fördela mandat, bland annat jämkat uddatal som divisor, kan medföra att ett mandat tilldelas någon annan än den som fått flest röster. 52. Partiernas självtilldelade makt att bestämma ordningsföljden mellan kandidaterna på valsedlarna – och därmed vilka som i praktiken kan bli invalda – har en betydande miljö- och klimatpåverkan: till valet 2022 trycktes och transporterades 673 miljoner valsedlar men endast knappt 20 miljoner eller mindre än 3 procent användes vid röstningen, medan det räcker med en valsedel per väljare i exempelvis Finland där man bara skriver kandidatens nummer, inte ens namn eller parti, och det därmed är väljarna och inte partierna som avgör vem som blir invald. 53. När ledamöterna väl blivit invalda är pressen hård på dem att agera som partiet bestämmer, innebärande att det i praktiken finns endast åtta viktade röster i riksdagen, en för varje parti, inte den mångfald av 349 som vore möjlig. 54. I en del kommuner står vissa partiers platser i fullmäktige tomma, eftersom väljarna röstar på parti och inte alltid vet om det finns tillräckligt med personer till mandaten, samtidigt som mindre partier som verkligen har kandidater utestängs från fullmäktige trots att de fått ett antal röster som motsvarar ett eller flera mandat men inte nått upp till den gällande procentspärren. POLITISK PROCESS OCH DELAKTIGHET 55. Medborgarnas deltagande i politiska processer är minimalt och inskränker sig för de flesta till att en gång vart fjärde år överlämna sitt inflytande genom att i val legitimera partimakten. 56. Det politiska systemet saknar former för att involvera medborgarna i folkstyret med att aktualisera samhällsproblem, föreslå lösningar och argumentera fram till beslut. 57. Det förekommer inte något gemensamt politiskt samtal som alla samhällsmedlemmar kan ta del av och delta i, utan eventuell debatt sker inom avgränsade grupper, såsom på sociala medier eller bland prenumeranter på samma tidning, och ofta är det viktigare vem som säger något än vad som sägs. 58. Den politiska debatten består inte av ett sakligt och konstruktivt meningsutbyte för att med sakargument och i samförstånd komma fram till lösningar på samhällsproblem utan av ett politiskt spel mellan partiföreträdare där konflikten har ett egenvärde. 59. Den politiska dagordningen formas inte av någon systematisk och återkommande genomgång av olika samhällsområdens problem, utan vilka frågor som lyfts bestäms främst av partiernas taktiska överväganden, mediers bedömning av vad som är medialt gångbart och lobbyisters eventuella framgång. 60. Till skillnad från andra länder förekommer på riksnivå nästan inga inslag av direktdemokrati, såsom folkomröstningar och folkinitiativ. 61. Beslut i politiska frågor fattas i praktiken utanför riksdagen och utan medborgarnas insyn vid överläggningar mellan majoritetens partiföreträdare. LAGSTYRE 62. Lagar präglas inte sällan av politisk otydlighet, vilket gör dem svaga som styrinstrument, skapar osäkerhet för medborgare som ska följa dem och förskjuter makt till domstolarna, innebärande brister i demokrati, rättssäkerhet och effektivitet. 63. Myndigheter avstår ibland från att tillämpa lag, exempelvis polisens bortprioritering av betydande mängder anmälningar från brottsoffer och kommunalpolitikers val av hemsnickrade lösningar i stället för vad som uppfattas som byråkratiska lagregleringar. FÖRVALTNING 64. Den offentligt beslutade och finansierade verksamheten i Sverige består av en svåröverskådlig, svårstyrd och svårgranskad uppsättning av ett stort antal statliga förvaltningsmyndigheter med betydande variation i storlek och organisation, domstolar, nämnder, länsstyrelser som ett slags regionala restmyndigheter, regioner, kommuner, kommunalförbund, statligt och kommunalt ägda bolag, stiftelser, organ med särställning i staten som akademier och de kungliga hovstaterna samt en under de senaste decennierna kraftigt tilltagande mängd privata utförare. 65. En stor del av den offentliga verksamheten bedrivs inte i statliga ämbetsverk utan i lekmannastyrda kommuner och regioner under former som utstakades på 1860-talet eller till och med medeltiden, innebärande brister i demokrati, rättssäkerhet, likvärdighet, effektivitet, styrning, samordning, finansiering, kontroll och ansvarsutkrävande. 66. Den för en demokratisk rättsstat grundläggande åtskillnaden mellan politiker och tjänstemän, som normgivare respektive rättstillämpare, är åsidosatt i den omfattande kommunala och regionala delen av den offentliga sektorn, där politiker dels handhar genomförande av vad som en högre politisk nivå i riksdag och regering redan har beslutat, dels agerar arbetsgivare för sina offentliganställda väljare. 67. Den för motivet till förekomsten av en stat grundläggande åtskillnaden mellan privat och offentligt har rubbats genom tillkomsten av privata oligopol som utförare av en betydande del av den offentligt finansierade verksamheten. 68. Indelningen i län och kommuner, som ytterst utgår från medeltida förhållanden, är föråldrad och medför tillsammans med särskilda regionala indelningar för olika myndigheter att rikets indelning inte är funktionell för en effektiv offentlig förvaltning som också är likvärdig i hela landet. 69. Bristen på helhetsgrepp om och medborgarfokus för den offentliga förvaltningen visar sig i myndigheters otydliga och inte sällan förkortade namn, varav det inte klart framgår vad de sysslar med eller ens att de är myndigheter. 70. Vissa kommuner visar att de inte accepterar demokratins och rättsstatens principer genom att kalla sig stad i stället för det författningsenliga kommun, varmed de utger sig för att ha ett inte existerande privilegium och en högre rang än andra kommuner. 71. Finansieringen av kommuner och regioner är dysfunktionell, med en fiktiv beskattningsrätt, komplex kommunalekonomisk utjämning, enorma statliga bidrag med låg styreffekt samt olika skattesatser för samma rätt till välfärd, som dessutom ofta är sämre där skatten är högre. 72. För en stor del av den offentliga verksamheten som inte bedrivs i statliga ämbetsverk har en privat förening, Sveriges kommuner och regioner, en funktion som liknar en nationell myndighet och utövar stort inflytande över den kommunala och regionala sektorn, utan att omfattas av det offentliga systemet för insyn och maktkontroll. OFFENTLIG TJÄNST 73. Offentliga tjänster tillsätts inte alltid genom offentlig utlysning och objektiv meritprövning utan till och med på partipolitisk grund, såsom regeringens användning av utnämningsmakten för att göra förbrukade politiker till landshövdingar, ambassadörer och generaldirektörer. 74. Offentliga befattningshavare har ett svagt rättsligt ansvar för hur de fullgör sitt uppdrag, vilket gör det i hög grad riskfritt för dem att begå fel, i vissa fall till och med lönsamt genom att tjänstemän som missbrukar befogenheter eller åsidosätter skyldigheter snarare får avgångsvederlag än straffas. 75. För tjänst eller uppdrag i offentligt beslutade och finansierade verksamheter saknas krav på utbildning avseende de särskilda premisserna för att tjäna det allmänna, såsom demokrati, rättsenlighet, effektivitet och offentlighet. DOMSTOLAR 76. Sverige lever inte upp till det grundläggande kravet för en rättsstat att domstolarna ska vara oberoende av den politiska makten, utan politiker både utser domare och utses till domare. 77. Sverige har inte någon författningsdomstol som kan avgöra om de högsta statsorganen, såsom riksdagen, regeringen och statschefen, följer grundlagarna. MAKTKONTROLL 78. De organ som ska kontrollera den offentliga maktutövningen – JK, JO, riks-, region- och kommunrevisorer – utses av de politiska makthavarna i regering, riksdag och fullmäktige, varmed maktkontrollen inte är oberoende av dem som granskas och inte givet sker i medborgarnas intresse. ALLMÄNMEDIA 79. Public service-medierna är inte oberoende av den politiska makten, bland annat genom att riksdagspartierna nominerar och regeringen utser styrelseledamöter. INFORMATIONSTILLGÅNG 80. Den för medborgarnas insyn avgörande offentlighetsprincipen omfattar inte all offentligt beslutad och finansierad verksamhet, däribland inte kungahuset och den omfattande del av välfärden som bedrivs i privat regi, och där offentlighetsprincipen gäller förekommer att den inskränks för att skydda makthavare eller ekonomiska intressen. 81. Offentlig information är inte så tillgänglig för medborgarna som vore möjligt med modern teknologi, och till skillnad från andra länder saknar Sverige en samlad digital ingång till information inom hela det offentliga systemet via en webbplats med landsnamnet. UTBILDNING 82. Den offentligfinansierade utbildningen av medborgarna uppnår inte tillräckliga resultat för att alla ska kunna fungera i samhället och delta i demokratin fullt ut, och samtidigt får utbildningsanordnarna full betalning oavsett leverans. NATIONAL- OCH HELGDAGAR 83. Sveriges nationaldag firas till minnet av en diktator, Gustav Vasa, som störtade den gemensamt nordiska kungaätten, orsakade uppsplittring av Norden i motstående maktsfärer och berikade sig själv och sin släkt på folkets bekostnad. 84. Sveriges alla helgdagar utom nyår och midsommar är grundade i ideologiska särintressen som inte omfattar hela befolkningen: nio kristet religiösa samt två politiska, förankrade i kommunismen och socialismen (1 maj) respektive konservatismen och nationalismen (6 juni), den ena representerande partimakten och den andra kungamakten.	slekt.se/demokrati Start Maximal demokrati ➤ Start slekt.se ➤ © 2024 Per Andersson