…stgštska och smŒlŠndska slŠkter

Per Anderssons kartlŠggning av sina 32 anslŠkter

 

 

 

 

 

Ann-Cajsa i Ybro – Ett sekellŒngt liv i kvarnbyn

Djupt Šr den rotad, min fŠderneslŠkt, i de šstgštska bygderna kring min egen fšdelsestad, Mjšlby. Det fšr med sig en sŠrskild kŠnsla att ha fŒtt vŠxa upp i den trakt dŠr fšrfŠderna funnits i Œrhundraden, ja kanske Šnda sedan inlandsisen drog bort och landet hšjde sig fšr nŒgra tusen Œr sedan.

Farfars farfars farfar var torparen Eric Svensson i …jebro. Han fšddes i VŠstra Hargs skogsbygd 1766 och flyttade den med den tidens mŒtt lŒnga vŠgen upp till slŠtten och …jebro kvarnby 1787, jŠmnt ett decennium innan den "nya" …jebron stod klar. Hela sitt vuxna liv tjŠnade han …na kvarn, fšrst som drŠng och sedan som torpare med dagsverken i kvarnen. NŒgra dagar fšre det nya seklet gifte han sig med den elva Œr yngre Maria Hindricsdotter, som fšddes och dog i …jebro och vid sin dšd "aldrig varit ut ur fšrsamlingen", alltsŒ Herrberga. Maria avled redan 1816, Œret efter att det yngsta av parets sju barn fštts, av en inflammation. Eric bodde i samma torp pŒ …na kvarns Šgor under ett halvsekel till sin dšd 1848. Torpet švertogs av hans Šldsta dotter, som stannade dŠr till sin dšd 1869, varefter hennes son i sin tur trŠdde till. Efter Marias dšd fšrsšrjde och uppfostrade Eric hela barnaskaran sjŠlv. Det innebar ett hŒrt liv, varom fšrsamlingens kyrkoherde med ršrelse och inte utan beundran vittnar fšr eftervŠrlden genom nŒgra rader i kyrkoboken. Fšrst pŒ Œlderdomen fick Eric nŒgot litet understšd frŒn socknens fattigkassa. Han kunde inte ana att Šttlingar till honom halvannat sekel senare skulle vara med att styra och representera bŒde Mjšlbybygden och Sverige; Mjšlbys moderata kommunstyrelseordfšrande, kommunalrŒdet Monika Gideskog, den socialdemokratiske riksdagsmannen fšr …stergštlands lŠn Sture Thun och Sveriges sŠndebud till fjŠrran lŠnder vŠrlden šver, ambassadšr Michael Odevall, hŠrstammar alla i rakt nedstigande led frŒn honom.

Eric Svensson var den fšrste i sin slŠkt som var verksam inom kvarnršrelsen i …jebro och den konkurrerande kvarnorten Mjšlby. Han skulle fšljas i sitt vŠrv av son, sonson, sonsons son och sonsons sonson.

Gift med en av Erics sšner var den mšrkt brunšgda Anna Catharina Samuelsdotter, kallad Ann-Cajsa. Fšdd i …jebro 1818 och dšd 1914 levde hon under en tid dŒ Sverige och den švriga vŠrlden genomgick en nŠrmast revolutionerande omdaning utan tidigare motstycke, fšrŠndringar som ofta dock inte avsatte nŒgra dramatiska spŒr hos smŒfolket i de svenska bygderna. I mŒngt tedde sig livet fšr dessa mŠnniskor pŒ samma sŠtt 1818 som 1914 och som det gjort i Œrhundraden dessfšrinnan.

Ann-Cajsas far var korpral men hade skadats i krigstjŠnst och blivit ofŠrdig i en axel, varfšr han fŒtt švergŒ till att bli torpare och barnalŠrare i …jebro. Dottern var begŒvad och omhuldades av kyrkoherden i Herrberga. Vid sju Œrs Œlder kunde hon hela sin katekes beršmligt och hade genomgŒende hšgsta husfšrhšrsbetyg. Tidigt var hon mycket duktig i lŠsning, medan hon aldrig nŒdde nŒgon vidare fŠrdighet i skrivning och rŠkning. Det fšll sig i alla hŠndelser naturligt att hon švertog uppdraget som barnalŠrare i …jebro efter sin far, som dog 1838. TvŒ Œr dŠrefter gifte hon sig med torparen Anders Ericsson och de bosatte sig pŒ …jebro AspegŒrds Šgor. I deras torp var hon sjŠlv fšdd, och dŠr skulle hon bo till sina sista Œr. Ann-Cajsa fick dŠr ocksŒ ta hand om sin mor, som efter att ha varit mycket sjuklig och haft slaganfall lŠmnade jordelivet 1843. PŒ gamla dar blev Anders alltfšr orkeslšs fšr att kunna fortsŠtta som torpare, och paret levde i stŠllet vidare som backstugusittare under AspegŒrden. Sannolikt lŒg deras hem intill dŒvarande lanthandeln i …jebro.

Av Ann-Cajsas och Anders sju barn nŒdde sex vuxen Œlder. Sšnerna begŒvades alla med kunganamn. Den Šldste fšddes samma Œr som Carl XIV Johan dog och fick dennes andra namn, fšregŒnget av Anders efter fadern. Andre sonen fick heta Carl Alfred. DŠrpŒ fšljde Gustaf Adolf, som levde blott ett halvŒr, och Adolf Fredrik. Alla barnen utom Alfred, som blev kvarnnŠringen trogen och dog tretton Œr fšre sin mor, flyttade till Amerika och Jamestown i staten New York. DŠr hamnade ocksŒ ett av Alfreds barn.

Ann-Cajsa fick verkligen kŠnnas vid att hon levde i emigra­tionens tid. Hon hade under sin levnad, fšrutom de sju barnen, 25 barnbarn, 36 barnbarns barn och till och med tre barnbarns barnbarn, sammantaget mer Šn 70 Šttlingar. Men de flesta av dem fanns pŒ andra sidan Atlanten. I Sverige fšddes dock 1908 den i generationerna lŠngst framskridna Šttlingen, Karin Ham­marlšf, som senare blev gift med ombudsmannen och stadsfullmŠktigen i Mjšlby Einar Gustafson. FrŒn Ann-Cajsa till Karin spŠnde hela fem generationer, och slŠktlinjen bestod av enbart kvinnor. En lika lŒng kedja av levande Šttlingar pŒ obruten spinnsida fick slŠkten Œnyo uppleva Œr 2005, frŒn Ann-Cajsas barnbarns barn Gunborg Larsson f Andersson – min farfars syster – som hšgtidlighšll sin hundraŒrsdag i nŠrvaro av sin dotterdotters dotterdotter och alla generationer dŠremellan. NŠr det 1900-tal, vars bšrjan Ann-Cajsa sjŠlv upplevde, nŒdde sin fullbordan hade hennes efterkommande med ingifta šverstigit 600 personer.

SpŠnnvidden frŒn Ann-Cajsa till mig Šr sex generationer – hon var min farfars farfars mor – men det felas bara 47 Œr fšr att vi skulle kunnat rŒka varandra. Och hon hade trŠffat mŠnniskor som levde pŒ kung Fredriks tid, fšr mer Šn ett kvarts Œrtusende sedanÉ

Genom Ann-Cajsa rŠknar jag min Šldsta kŠnda hŠrstamning i den socken dŠr jag sjŠlv Šr fšdd; hennes morfar var murmŠstaren i Mjšlby Sven Michaelsson, som fšddes 1711 och dŠrmed var mer Šn hundra Œr Šldre Šn sitt barnbarn. SlŠktlinjen frŒn honom till mig rymmer Œtta generationer, med bŒde bšrjan och nutid i Mjšlby. Till fšljd av den stora branden 1771, dŒ hela kvarnbyn fšrvandlades till aska, kan man svŒrligen pŒvisa djupare Mjšlbyrštter.

Ann-Cajsas enda kvarvarande barn i Sverige var alltsŒ Alfred. PŒ dennes svenska slŠktgren, dŠr enligt tidens sed Andersson blev slŠktnamn, Šrvdes bŒde mjšlnarsysslan och namnet Carl. Carl Alfred var kvarnarbetare i Klosters kvarn i Mjšlby och bodde pŒ Snippen i Eldslšsa. Hans Šldste son, Carl Richard, som fšrutom arvfšrnamnet fick heta vad som stod i almanackan den dag han fšddes, blev kvarnfšrman i Kloster och gifte sig med Anna Hjelm. Hennes farmor var sysslingdotter till Ann-Cajsas far. Genom Šktenskapet Œterfšrenades efter tvŒhundra Œr tvŒ grenar av den gamla slŠkt frŒn Nykil som sedan Œtminstone fyra sekel och alltjŠmt i sin Šgo har gŒrden Dršgshult dŠr. €ldsta barn till Richard och Anna, som bodde i Liden i Mjšlby, var sonen Carl Eric – andranamnet fick han frŒn sin farfars farfar i …jebro. OcksŒ Eric, liksom hans bršder, fick bšrja arbeta i Klosters kvarn. Efter Carl Eric fšljde Carl Sšren, min far.

PŒ Šldre dar blev Ann-Cajsa i det nŠrmaste blind. Hon fick sŒ smŒningom hšra talas om att de pŒ lasarettet i Linkšping genom operation kunde bota blindhet. Ann-Cajsa samlade ihop allt vad besparingar hon hade och tog sig, sin Œlder till trots, gŒende Šnda till Linkšping – bitvis fick hon vŠl skjuts med nŒgot hŠstekipage – fšr att sammantrŠffa med den undergšrande lŠkaren. VŠl framme fick hon av doktorn veta att en operation skulle kunna ge henne synen Œter. Men nŠr det visade sig att hennes ringa slantar fšrslog fšga till de hundra kronor det hela skulle kosta, fick hon i tŒrar vŠnda hemŒt. PŒ sin vandring Œter mot …jebro stannade hon i TrŠdgŒrdsfšreningen och slog sig grŒtande ned pŒ en bŠnk. En man kom fram till henne och undrade varfšr mor grŠt. NŠr hon berŠttat om hur besšket hos lŠkaren fšrvandlat hennes hopp till fšrtvivlan, tog den okŠnde mannen upp en hundrakronorssedel och gav henne. Ann-Cajsa kunde gŒ tillbaka till lasarettet, och hon fick dŠr sin syn betydligt fšrbŠttrad. EfterŒt stod det klart fšr henne att mannen i TrŠdgŒrdsfšreningen skickats efter henne av lŠkaren. Hemkommen frŒn residensstaden kunde Ann-Cajsa Œter fšr fšrsta gŒngen pŒ lŠnge se den dŒ hundraŒriga …jebron, signumet fšr den kvarnby dŠr hon fšddes och framlevde ett nŠstan hundraŒrigt liv.

Efter att Anders avlidit i influensa 1891, bosatte sig Ann-Cajsa i en stuga under …jebro BackgŒrd, som kallades Knispa. Min farfar Eric var fšdd 1903, och ett av hans allra fšrsta minnen var en hšgtidsstund nŠr han fick fšlja med sin far, som lŒnat hŠst och vagn av disponent Wistršm i Klosters kvarn, pŒ resa till sin farfars mor i "Ybro". DŠr fšrsšrjde sig Ann-Cajsa genom att vŠva band och kringvandrande fšrsŠlja dem i bygden. Trots att synen Œter blev allt sŠmre, redde hon sig lŠnge sjŠlv. Senare fick hon hjŠlp av en "mŠnniska" som bodde hos henne i Knispa. En dag rycktes dock denna hjŠlp hastigt bort. Ann-Cajsa var vid den tiden nŠstan blind, och fšr att veta var ledsagarinnan fanns fick hon lita till sin hšrsel. Denna dag svarade inte kvinnan pŒ hennes tillrop. Ann-Cajsa gick dŒ ut pŒ gŒrden, dŠr det hšrdes att nŒgon fraktade djur pŒ vŠgen. Hon ropade och frŒgade om den fšrbipasserande sŒg var hennes hjŠlp fanns. Svaret var uppenbart fšr den som hade synen i behŒll: strax bredvid Ann-Cajsa pŒ den upptrampade gŒngen i trŠdgŒrden lŒg hon dšd. Hon hade varit pŒ vŠg till uthuset och stupat halvvŠgs. Ann-Cajsa var lŠmnad ensam.

NŒgra barn som kunde hjŠlpa sin nu nittioŒriga mor fanns inte. Dem hade hon alla sett fšr sista gŒngen; sonen i Mjšlby var dšd och "dom dŠr ute", som amerikanarna kallades, skulle aldrig ŒtervŠnda. Men i Vallerstad fanns en godhjŠrtad dotterdotter, som trots sitt eget armod inte sparade sin mšda infšr de svaga. Hon hette Josefina, och hade sina egna, likaledes Œldriga fšrŠldrar i Jamestown bland den švriga slŠkten. SjŠlv hade hon aldrig varit šver. Josefinas man var skomakare, med Karlsson som efternamn, och de bodde under sŠteriet Gštevid i en stuga som lŒg bakom sŒgen dŠr och kallades Stenstorp. Dit fick Ann-Cajsa komma fšr att tas om hand sina sista fem Œr. UngefŠr samtidigt fšrbarmade sig Josefina šver en liten gosse med namnet Josef, som kom att vŠxa upp i Stenstorp som fosterbarn. Josef Karlsson, fšdd 1908, blev senare lantbrukare i vik i Herr­berga och nŠmndeman i hŠradsrŠtten. Han levde sina fšrsta Œr mycket nŠra Ann-Cajsa och blev den sista i livet med egna min­nen av henne.

Det enda Ann-Cajsa fšrde med sig till Stenstorp var en dragkista med nŒgra ringa tillhšrigheter. Traditionen fšrmŠler att denna hade kommit som gŒva frŒn "hennes nŒd pŒ Solberga", i vars tjŠnst Ann-Cajsa och hennes man hade varit – redan som 15-Œring och fyra Œr framŒt arbetade Anders som drŠng i Solberga kvarn i …jebro. Anders och Ann-Cajsa sŠgs ha bott i den sŒ kallade Solbergastugan, som sedan flyttades till den gamla griftegŒrden vid korsningen av Motala- och Vadstenagatoma i SkŠnninge och nu stŒr i stadens kulturreservat.

Varje dag under tiden i Stenstorp gick Josefina hem mitt pŒ dagen frŒn sitt dagsverke – med fšrflyttningen morgon och kvŠll blev det Œtta kilometers vandring varje dag – fšr att ge Ann-Cajsa nŒgot att Šta och hjŠlpa henne till avtrŠdet. Om det var vackert vŠder fick hon tillbringa ett par eftermiddagstimmar i bigŒrden, och hon ledsagades sedan in av Josefinas man. Ann-Cajsas tillvaro i stŠndigt mšrker lŠttades ocksŒ upp litet av att folk kom till skomakare Karlsson och dŒ vŠxlade ett och annat ord med henne. Omdšmet frŒn omgivningen var att "ho va e snŠller gumma". Fšr att hŒlla reda pŒ dygnets vŠxlingar fanns i Stenstorp en klocka – en trŠsmŠlla – som Ann-Cajsa haft med sig i bagaget frŒn Knispa. PŒ den lŠste hon av tiden genom att kŠnna med fingrarna pŒ visarna.

Ett av Ann-Cajsas barnbarns barn i Amerika skrev nŒgra Œr in pŒ det nya seklet hem till en kusin i Sverige och reflekterade šver sin mormors mor: "É och den gamla gumman, hon lever fšrstŒs inte lŠngre". Men si det gjorde hon – och skulle sŒ gšra till hon var nŠrmare 96 Œr.

PŒ morgonen den 9 augusti 1914 vaknade Josef och sŒg att Ann-Cajsas sŠng bredvid hans var tom. Hans mormors mor hade slutat sina dagar strax efter att han somnat kvŠllen innan. Hennes dšd intrŠffade just nŠr det, som skulle komma att kallas vŠrldskrig och senare blev betecknat som det fšrsta av sŒdana, tog sin bšrjan. Det Šr ovisst om Ann-Cajsa sjŠlv fick hšra om skotten i Sarajevo och vad som dŠrpŒ fšljde. VŠrldshistoriens fortsŠttning liksom hur det mšdosamma livet kring de mullrande kvarnstenarna i …jebro efter hand utslŠcktes har hon i alla hŠndelser fŒtt bevittna frŒn sin himmel.

Ann-Cajsa tillhšrde sedan fšdelsen Herrberga socken och skulle givetvis jordas pŒ dess kyrkogŒrd. Den sista fŠrden antog de allra enklaste former. Skomakare Karlssons bror, som trots att de bŒda var Šktfšdda helsyskon hette Pettersson, Œtog sig att frakta kistan med hŠst och en kŠrra. Han kom frŒn sitt stŠlle Skogstorp, hŠmtade kistan i Stenstorp och lŠmnade av den i Herrberga. Med pŒ begravningen sedan var fšrutom prŠsten bara Karlsson. Fšr att nŒgon frŒn de anhšriga skulle nŠrvara, hade han fŒtt gšra sig ledig en halvdag och tog sig till kyrkan pŒ tidens snabbaste och modernaste vis – med en cykel, som han lŒnat. Gravsten var det naturligtvis inte tal om, kanske inte ens nŒgot trŠkors. Troligen ŒtervŠnde aldrig nŒgon efterlevande till graven. Inte bara fšr slŠkten pŒ andra sidan Atlanten utan ocksŒ fšr dem i grannsocknarna Mjšlby och Vallerstad var vŠgen dit alltfšr lŒng och tiden fullt intecknad med šverlevandets gšromŒl. Ingen vet lŠngre var under Herrberga kyrkogŒrds grŠsmattor Ann-Cajsa fick sin sista vila.

SŒ Šndades ett nŠra sekellŒngt liv – sŒ fjŠrran men ŠndŒ sŒ nŠra.

 

Mjšlbyhistoria – Den kungliga kvarnbyn vid SvartŒn som fick jŠrnvŠg och blev sydvŠstra …stergštlands centrum. Stockholm, 2011. 284 sid. ISBN 978-91-87784-21-7.

 

 

 

 

 

slekt.se/anor

Start …stgštska och smŒlŠndska slŠkter

Start slekt.se

© 2022 Per Andersson