Mjölbyhistoria Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum Per Anderssons forskning och texter om Mjölbys historia
	Vägnätet inom Mjölby by Dagens gatunät i tätorten Mjölby har sitt äldsta ursprung i de vägar som under den agrara tiden fanns inom Mjölby och i viss mån andra byar som bildat underlag för den moderna tätorten. Störst påverkan på gatunätet har naturligt nog utövats av de större allfarvägarna genom kvarnbyn och övriga vägar som ledde ut ur den. Merparten av dessa vägar har bevarats och bryter mönstren av konstruerade rutnät som lagts över det en gång vildvuxna landskapet – de är Mjölbys motsvarigheter till Manhattans en gång upptrampade Broadway. Det dominerande stråket genom byn var rikshuvudvägen från Stockholm till kontinenten med broövergång via Mjölby holme mitt i Svartån. Centralpunkten för landsvägskommunikationerna var den stora korsningen invid gästgiveriet på vänstra åstranden, vid nuvarande Kanikeplan. Härifrån utgick viktiga vägar i fyra riktningar: österut till Sya, Mantorp, Linköping och Stockholm, västerut till Hogstad, Ödeshög, Gränna och Jönköping, norrut till Skänninge, Vadstena, Motala och Örebro samt söderut till Sörby, Boxholm, Tranås och Eksjö. I östlig riktning följde huvudvägen i stora drag samma sträckning som nu Kungsvägen fram till Vifolkavallsvägen, där den fortsatte enligt dagens Albacksvägen och Egebytorpsvägen mot Albacken, Berga och Sya. Där järnvägsundergången Kungsporten idag ger Kungsvägen en böj, hade den gamla vägen en rak sträckning innan spårområdet anlades. Också öster om ån fanns längs den stora vägen en knutpunkt i vägnätet, om än inte av samma dignitet som den på den västra sidan: i området där Magasinsgatan nu mynnar ut på Kungsvägen, i närheten av sydöstra kyrkogårdshörnet, möttes flera lokala vägar. Alldeles söder om raden av byggningstomter utefter stora landsvägen gick parallellt med denna – över det som långt senare skulle bli Stora Torget – en väg, utsträckt från Norra Strandvägen till strax öster om Magasinsgatan. Vid denna senare punkt mötte en mindre väg som fortsatte norrut till Kungsvägen och söderut över de nuvarande kvarn- och spårområdena, åtminstone till strax norr om järnvägsstationen. Från det nyssnämnda vägmötet söder om Kungsvägen utgick också en litet större väg österut. Den delade sig vid Bockarpsvägens nuvarande utfart på Järnvägsgatan i vägen till Bockarp, som följde den sträckning som Bockarpsvägen har idag, och i en sydostlig väg som den nutida cykelvägen från Lagmansgatan till Vasavägen, mellan Vasaskolan och servicehuset Boken. Där cykelvägen slutar, i ändarna på Vasavägen och Södergårdsgatan, fördelade sig den gamla vägen på två södergående grenar. Den östliga följde dagens Vasavägen och därefter Hargsvägen för att förgrena sig vid den klunga bland Eldslösatorpen som kallades Snippen, dvs omedelbart norr om Sångarledens anslutning till Hargsvägen. Den ena förgreningen utgjorde vägen till Kolstad och Västra Harg med sträckning som idag Hargsvägen fram till strax söder om Lokmästarevägen, där den svängde av österut i form av den ännu befintliga vägen till Rothemmet. Den andra vägen från Snippen gick till Östra Eldslösa och vidare till Hulterstad. Den började sin sträckning i den återvändsgata som idag kallas Östra Eldslösavägen och fortsatte över de nu bebyggda fälten via Tomatgränd och ungefär den punkt där Blomstervägen löper ut på Eldslösaleden. Den västliga vägen från det forna vägskälet vid mötet mellan Vasavägen och Södergårdsgatan sneddade över Bondegatan och tog en sväng genom de nuvarande kvarteren mellan Bonde- och Lagmansgatorna på båda sidor av Tingsgatan. Från i höjd med Vasaparken fortsatte den som Bondegatan, därefter som cykelvägen från denna till Grönegatan och som den sistnämndas södra sträckning med fortsättning i form av cykelvägen genom skogspartiet och vidare över Eldslösaleden till Västra Eldslösa. Nuvarande Norra Strandvägen var början på en mindre brukningsväg som fortsatte utmed ån och längre söderut slingrade sig över det som senare blev industriområdet mellan järnvägen och ån – korsande Fabriksgatan, Snickaregatan och Kyrkogatan – för att på järnvägsområdet närmast vinkelrätt vika rakt österut och snedda över södra delen av Lagmansskolans tomt genom att korsa Lagmansgatan och Ringvägen. Vid korsningen mellan Bondegatan och Vintergatan stötte denna mindre väg samman med vägen till Västra Eldslösa. Med ungefär samma utgångspunkt som Norra Strandvägen, sträckte sig norrut från allmänna landsvägen längs den östra åstrandens kvarnar Norrgårdsgatans föregångare. Också till kvarnarna på den västra sidan gick förbindelser från de större vägar som genomkorsade byn: Bryggargränd och Mjölnargränd samt mellan den senare och Kungsvägen en gränd som fick ge plats åt ny bebyggelse innan den hunnit få något namn. Väster om ån hade landsvägen västerut samma sträckning som idag Kungsvägen. Efter Kungshöga, inom Västra Skrukeby socken, gick vägen vidare mot Hogstad, medan en nordlig avstickare ledde till Högby med möjlighet att fortsätta mot Skänninge. Från Mjölbys stora vägkorsning löpte landsvägen söderut som idag Jerikodalsgatan, över nuvarande Mjölby köpcentrum och Stadshusets parkering till korsningen mellan Burensköldsvägen och Smålandsvägen, varifrån fortsättningen utgjordes av den sistnämnda till i höjd med dagens infart till Lundbybadet. Där hade landsvägen till Småland en östligare dragning genom det senare anlagda bostadsområdet med flerfamiljshus, förbi Lundby prästgård och som Jonsbergsvägen och dess fortsättning söder om Hästholmsbanan förbi Sörby kyrka, vidare rakt över fälten mot Sörstad. Österut från denna landsväg utgick strax söder om Lundby prästgård en mindre väg till Hallevadet, snett över Lundby industriområde. Vid Sörby kyrka började en liknande väg österut till Miskarp med en sträckning som motsvarar dagens infart från Smålandsvägen till Sörby, Transformatorgatans östligaste del samt – söder om riksväg 32 – vägen till och förbi golfbanan. Hallevads- och Miskarpsvägarna når båda fram till vägen mellan Hadelöv och Hogstad, som förbinder riksväg 32 med den äldre sträckningen av E 4. Vägen i den återstående riktningen från den stora vägkorsningen i Mjölby sträckte sig som dagens Kanikegatan och fortsatte vid dess utfart på Prästgårdsliden rakt norrut till Skänningevägen och vidare som denna förbi Slomarp mot Skänninge, med undantag för att passagen under E 4 föregicks av en östligare vägsträckning, som finns bevarad som en nordlig och en sydlig tillfartsväg till äldre bebyggel–se. Innan den nuvarande raksträckan upp till Egebybacken formades, gick vägen till Skänninge via den besvärliga Kittebråtsbacken. Med en sträckning överensstämmande med den nuvarande Egebygatan och vidare österut som Vetagatan grenade sig från Skänningevägen den väg som ledde till gårdarna Mjölkulla, Egeby, Lärketorp, Habblarp, Gåvarp och Hjulpan i Mjölby socken och till grannsocknen Veta, som fordom hyste häradets tingsplats. Till detta vägskäl anslöt också vägen från Egebybacken och dess grenadjärtorp under Egeby by till Kungshögabacken och dess ryttartorp under Hulje by. Vägen gick snett över det som nu sedan drygt hundra år är Nya kyrkogården och följde där gränsen mellan Mjölby och Hulje byar tillika Mjölby och Västra Skrukeby socknar samt Vifolka och Göstrings härader. Vägens fortsättning västerut utgjordes av dagens Högliden, Fridhemsgatan och Gustaf Emils gränd. Mjölbyhistoria – Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum. Stockholm, 2011. 284 sid. ISBN 978-91-87784-21-7.	slekt.se/mjolby Start Mjölbyhistoria ➤ Start slekt.se ➤ © 2022 Per Andersson