Mjölbyhistoria Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum Per Anderssons forskning och texter om Mjölbys historia
	Tredje stadsmakten i Mjölby Massmedier är en oundgänglig beståndsdel i det demokratiska system som utvecklats i det industriella och postindustriella samhället, också på lokal nivå. Masskommunikationens centrala roll vilar i Sverige ytterst på den redan år 1766 grundlagsfästa tryckfriheten, som åtföljs av en vittgående rätt att skaffa sig information. Mediernas funktion att uppträda som länkar mellan samhällets olika aktörer och understödja medborgarnas åsiktsbildning är densamma i det lokala som i det nationella samhället. En särställning intar dagspressen, som på en och samma gång har till uppgift att 1) förmedla information om vad som händer i samhället och därvid göra ett urval i informationsflödet, 2) kommentera och analysera händelser och skeenden, 3) granska och kontrollera politiker, myndigheter, organisationer, näringsliv och andra makthavare samt 4) främja kommunikationen mellan aktörer genom att tjäna som forum för samhällsdebatt. Dessutom kan dagspressen 5) själv vara opinionsbildande, framför allt på ledarsidorna, 6) förmedla av sändaren betald ekonomisk information i form av annonser och 7) innehålla bidrag till kultur och underhållning. Pressens forna ställning som väsentligen enda massmedium har reducerats av en alltmer komplex och tekniskt avancerad uppsättning medier. För den lokala nyhetsförmedlingen är lokal- eller regionaltidningens position emellertid alltjämt oöverträffad, även om regionala radio- och TV-sändningar har ett övertag när det gäller att snabbt nå ut med sitt budskap. För Mjölbys del har traktens och regionens dagspress en brokig historia. Under åren har det funnits en rad allmänna nyhetstidningar som utkommit med minst ett nummer per vecka. Det framträder tre huvudkategorier av dagstidningar som innehåller material om Mjölby och läses av mjölbybor: 1) tidningar utgivna i Mjölby, 2) tidningar huvudsakligen avsedda för Mjölby men utgivna på annan ort, 3) tidningar med lokalt material om Mjölby men med sin tyngdpunkt och utgivning utanför Mjölby. En uppdelning utifrån om tidningen har redaktion – huvudredaktion eller lokalredaktion – på orten har också betydelse för graden av lokal förankring. Mjölbys presshistoria måste ses i ett vidare geografiskt perspektiv än det som enbart omfattar tätorten eller de med tiden växlande och växande kommunala enheterna med samma namn. Presshistorien på de olika orterna i Västanstång, inklusive Linköping, är i flera stycken gemensam och präglas av åtskilliga gränsöverskridanden mellan orterna. Från Mjölbys horisont gäller detta i vissa avseenden hela Östergötlands och norra Jönköpings län. En anledning till detta är att tidningar förr inte kunde utges på andra platser än i städer, och det dröjde ju till 1920 innan Mjölby upptogs i den kretsen som den sista i länet. Förutom Mjölby har sålunda också de kringliggande städerna Skänninge, Vadstena, Motala, Linköping, Norrköping, Tranås och Gränna en större eller mindre plats i Mjölbys tidningshistoria. Sveriges första egentliga tidning var Ordinari Post Tijdender, som grundades 1645. Dess efterföljare utkommer fortfarande, sedan 1844 under namnet Post- och inrikes tidningar, och är sannolikt världens äldsta alltjämt utkommande periodiska publikation. Det dröjde dock länge innan mjölbyborna mer allmänt började läsa tidningar; först under det sena 1800-talet skulle pressen komma att spela en roll i lokalsamhället Mjölby och efter hand bli ett inslag i ortsbefolkningens vardag. Medan Mjölby ännu hade karaktären av kvarnby, var både behovet av information och de kanaler som stod till buds mycket begränsade; nyheter spreds från predikstolen, på kyrkbacken, Kovallen och andra marknader, medan den lokalpolitiska debatten ägde rum på socken- och bystämmorna, utan förmedlande medier. Dagens massmediesituation är välkänd: en enda tidning, Östgöta Correspondenten (ÖC), har redaktion i Mjölby och tidningen saknar varje konkurrens som husorgan på orten. Inte bara nu utan i hela den lokala presshistorien har "tredje statsmakten" – eller kommunalmakten – i Mjölby landskommun, municipalsamhälle, stad, vidgade stad och nu kommun dominerats av denna borgerliga tidning, i vardagslag kallad Corren. Som lokalt massmedium hade ÖC vid sin sida under många år den socialdemokratiska Östgöten. Båda dessa östgötatidningar utgavs – och ÖC utges alltjämt – i Linköping och sedan länge veckans alla dagar utom söndag. Därutöver har ytterligare två länstidningar haft lokalredaktion i Mjölby. Det har vidare funnits ett flertal lokala tidningar med material om och för Mjölby och dess invånare. En del av dem har också utgivits här, andra på någon annan ort. Alla har dock blivit mer eller mindre kortlivade, och av större betydelse som dagspress i Mjölby har endast varit de regionala tidningarna, där Mjölby omskrivs vid sidan av flera andra orter. Förutom att de mer beständiga regionaltidningarna har existerat under längre tid utges de också fler dagar i veckan och i större upplaga. Den landsomfattande tidningsdöden, som härjade framför allt under 1950-talet, berörde endast en tidning i Mjölby; de flesta lokala dagstidningar för orten hade avsomnat redan långt före andra världskrigets utbrott. Regionaltidningarnas nedläggning efter hand av sina lokalredaktioner i Mjölby resulterade i en total massmediakoncentration. Den mångfald och konkurrens, som bland annat det 1965 införda presstödet avsågs åstadkomma, realiserades inte i Mjölby. Regional- eller lokaltidningens politiska tillhörighet spelar av allt att döma idag en mindre roll för det lokala samhället än den en gång gjorde. Journalisternas partifärgning av annat tidningsmaterial än det som förekommer på ledarsidan anses för den svenska pressen allmänt ha minskat, och efterlevnaden av objektivitetskriterierna hålls högt. Förr var det närmast regel att lokalredaktörerna också var politiskt verksamma, inte sällan som ledamot av stadsfullmäktige och andra kommunala organ. Särskilt för den socialdemokratiska pressen var det en uttalad strävan att tidningarna också på lokal nivå inte bara skulle vara nyhetsförmedlande utan också opinionsbildande. Även sambandet mellan tidningsläsarnas sociala hemvist och den politiska kulören på den tidning de väljer har med tiden blivit svagare. Tidigare fanns en tydlig tendens i riket att arbetarklassens medlemmar läste socialdemokratiska tidningar medan tjänstemän och företagare föredrog tidningar som stod nära folkpartiet och högern. Borgerlig press har alltid varit mest överspridd till läsargrupper med andra politiska sympatier, och mjölbybornas förhållande till den regionala dagspressen är ett tydligt exempel på detta. Östergötland är känt för sin starka moderatpress, men stora grupper med andra partipolitiska förtecken har sedan länge läst exempelvis ÖC. Den 24 september 1838 utgavs första numret av Östgötha Correspondenten; den nuvarande stavningen infördes den 12 augusti 1868. Åren 1874–1884 åtföljdes namnet av titeltillägget Östergötlands Läns Tidning och Allmänna Annonsblad. Grundare av ÖC var fil mag Henrik Bernhard Palmær (1801–1854), och 1842 blev familjen Ridderstad tidningens huvudägare efter att tidningens utgivning detta år övertagits av Carl Fredrik Ridderstad (1807–1886). ÖC var 1838–1870 en tvådagarstidning med utgivning onsdagar och lördagar, för att 1871–1886 utkomma tre gånger i veckan, måndag, onsdag och lördag eller tisdag, torsdag och lördag. Fyra nummer utgavs varje vecka 1887–1892, på tisdagar, onsdagar, fredagar och lördagar, innan ÖC blev sexdagarstidning 1893. Tidningen innehöll först fyra sidor – under 1870- och 1880-talen kunde den dock ibland vara tvåsidig – och därefter har sidantalet ökat stegvis. Upplagan var år 1900 7 600 och hade 1993 ökat till 66 400. Den politiska signaturen, som anges av tidningen själv, har sedan sådan information började redovisas i början av 1900-talet skiftat enligt följande: 1906 moderat konservativ, 1912 moderat, 1916 moderat konservativ, 1925 moderat, 1937 nationellt konservativ, 1948 konservativ, 1979 borgerlig, 1981 oberoende borgerlig och 1994 liberal, vilket tidningen betecknades också under sitt första halvsekel innan den under 1880-talet blev konservativ. ÖCs förste lokalredaktör i Mjölby var folkskolläraren Oliver Wahlgren, som verkade i slutet av 1800-talet. Från 1926 innehades befattningen av förutvarande fanjunkaren med löjtnants avsked Arwid Lantz, som hade varit adjutant hos major Eskil Ridderstad, ägarfamiljens dåvarande överhuvud. Lokalredaktören befattade sig vid denna tid inte med själva journalistiken utan skötte framför allt prenumerationer och annonser. På det politiska fältet var Lantz ordförande i Mjölby moderata valmansförening och vice ordförande i stadsfullmäktige. Vid sidan av Lantz anställdes 1942 Albin Färnegård, som stannade till sin död 1952. Också denne var stadsfullmäktig och innehavare av andra kommunala uppdrag. Han hade tidigare varit platsredaktör i Mjölby för den liberala Östgöten under åren 1919–1935. Han lämnade tjänsten där när tidningen övergick i socialdemokratins ägo och blev i stället ÖCs lokalredaktör i Tranås för åren 1936–1941. Mjölbyredaktionens första medarbetare som var enbart journalist anställdes 1948: Gull-Britt Ericson, som dessförinnan varit verksam på Östgöta-Bygdens tidning i Skänninge. Lokalredaktionen utökades 1952, året för den stora kommunsammanläggningen, med ytterligare en journalist, J S Mjällby, som var verksam fram till 1964 och avled året därpå. 1957 lämnade Arwid Lantz sin tjänst. Efter honom anställdes då som kamrer Harald Jonasson, som avgick med pension 1967. Han följdes av Sven Lundström, som 1986 efterträddes av Gunnar Holmgren. Lokalredaktör från 1965 var Bror Lindvall fram till sin död 1974. Chef för Mjölbyredaktionen blev då Gull-Britt Ericson, som var verksam till 1989 då hon efter 41 år lämnade sin tjänst som journalist på ÖC i Mjölby med pension. I slutet av 1970-talet förlades också ÖCs bevakning av Skänninge till Mjölbyredaktionen. Ett tecken på ÖCs betydelse som dagstidning för Mjölby är att lokalredaktionen på 1960-talet framhölls som lika stor som huvudredaktionen i Linköping varit på 1930-talet. Östgöta Correspondenten utkom under drygt 30 år med en veckoupplaga på lördagar, som det var möjligt att prenumerera särskilt på: Östergötlands Weckoblad (1885–1891), fortsatt av Östergötlands Veckoblad Östgöta-Posten (1891–1911) och därefter Östgöta-Posten (1912–1917). Upplagan var vid sekelskiftet 2 800 exemplar och hade 1910 nedgått till 800. Ett försök till en tidning med namnet Östgöthen gjordes i Norrköping år 1865; endast ett nummer utkom. Den nuvarande tidningen med samma namn – stavningen moderniserad – leder sin historia till 1872. Då började i länets båda största städer utges två tidningar med samma innehåll sånär som på några lokala annonser: Linköpings Östgöten och Norrköpings Östgöten. Dessa sammanslogs 1874 och utgavs fortsättningsvis på båda orterna som Östgöten. Till och med 1889 utgavs tidningen två dagar i veckan, onsdagar och lördagar (dock tisdagar och fredagar i Linköping 1873–1874). 1890–1894 utgavs den även på måndagar och 1884–1899 dessutom torsdagar, dvs fyra dagar i veckan. År 1900 blev också Östgöten sexdagarstidning, sju år efter sin huvudkonkurrent i Linköping, ÖC. Från den 7 november 1962 utkom Östgöten som Linköpingsbaserad edition av den i Norrköping utgivna Östergötlands Folkblad (1905–1966), som den 21 februari 1966 efterföljdes av Folkbladet Östgöten (1966–1980), varvid Östgöten fortsatte som avläggare till denna. Den socialdemokratiska tidningen Östergötlands Folkblad utgavs i Norrköping och var från 1907 sexdagarstidning. För att ge större tilldelning av presstöd skedde 1981 en uppdelning av den socialdemokratiska östgötapressen på Östgöten för Linköping och de västra och södra delarna av Östergötlands län och Folkbladet för Norrköping och de östra och norra länsdelarna, båda utgivna i Norrköping. Sedan 1996 utkommer Östgöten åter som edition av Folkbladet. Östgötens upplagetal var vid 1900-talets början jämbördigt med ÖCs men har inte erfarit en motsvarande ökning: 1908 9 500 exemplar, 1950 15 100, 1965 11 900 och 1993 4 200. Folkbladet hade sistnämnda år en upplaga av 12 200 exemplar. Östgötens och dess förbundnas konkurrens med ÖC har också gällt på det politiska planet. Östgötens partisignatur har varit följande: 1906 liberal, 1915 frisinnad, 1924 liberal, 1936 socialdemokratisk och från 1992 oberoende socialdemokratisk. Från Östergötlands Folkblads start 1905 fungerade en gjutare Ekelund som oavlönad lokalredaktör i Mjölby. Han flyttade emellertid snart från orten och efterträddes av snickaren A Rodin, som hade eget snickeri i Mjölby norrgårds ladugård, där även redaktionen inrymdes. 1906 eller 1907 fick tidningen en fast anställd lokalredaktör på orten för Mjölby, Skänninge och Boxholm: C G Lillieros. Han avlöstes 1908 av Axel Sterne, också tidigare snickare samt med underofficersexamen. Han blev ordförande i arbetarekommunen 1910 och hade uppdrag som landstingsman och riksdagsman. 1918 lämnade han arbetet som platsredaktör för att bli kommunalkamrer i Mjölby och sedermera, när staden kommit till, Mjölbys förste kommunalborgmästare. Han följdes som redaktör av ännu en ordförande i arbetarekommunen, Erik Törnfelt. Denne flyttade från staden 1924 och efterträddes av skomakaren Robert Karlsson, som fortsatte som lokalredaktör för Östgöten 1936, då denna blev socialdemokraternas partiorgan och samtidigt Östergötlands Folkblads redaktion i Mjölby lades ned. Robert Karlsson var också municipalfullmäktig, stadsfullmäktig, landstingsman, nämndeman och – som närmast blivit tradition bland ortens socialdemokratiska lokalredaktörer – arbetarekommunens ordförande. Han lämnade redaktörskapet 1954 och följdes av en annan socialdemokratisk politiker, Wille Hammar. Denne hade varit medarbetare på lokalredaktionen sedan 1947, då han lämnat sitt gamla yrke som frisör. Under hans tid som redaktör, som varade fram till 1977, skedde övergången till Folkbladet Östgöten. Wille Hammar var inte ordförande men väl mångårig sekreterare i arbetarekommunen och därtill bland annat nämndeman och skolstyrelseordförande. Åren 1977–1979 var Per-Inge Karlsson lokalredaktör. När uppdelningen på Östgöten och Folkbladet skedde 1981 nystartades Mjölbyredaktionen av Agneta Hagelin och Agneta Brunzell, vilka följdes av flera olika journalister under kortare perioder fram till lokalredaktionens nedläggning 1984. Redaktör för Östgöten i Mjölby under den liberala och frisinnade tiden var litteratören Alfred Brogren. Både denne och Robert Karlsson hade ett betydande lokalhistoriskt intresse, som avsatt talrika spår i deras publicistiska verksamhet. Samma år som Östgöten övergick från liberal till socialdemokratisk tidning startades det folkpartistiska regionorganet Östgöta-Tidningen (1936–1944), också sexdagarstidning, utgiven i Linköping och med lokalredaktion i Mjölby. Upplagan var 1938 5 400 och 1942 6 800 exemplar. De första åren från 1936 var folkskolläraren och senare riksdagsmannen, landstingsmannen och stadsfullmäktigeordföranden Johan Sunne lokalredaktör, och han efterträddes av journalisten Otto Herzborn. Sammantaget har ett tiotal försök gjorts med tidningar särskilt avsedda för Mjölby. Ingen dagstidning utgiven i Mjölby har emellertid blivit annat än en dagslända; endast två tidningar för Mjölby har blivit fleråriga. Båda dessa hade samma namn, båda överlevde med liten marginal sin respektive sjuårsdag, båda var tredagarstidningar och avläggare till en annan tidning och båda var utgivna i grannstäder till Mjölby. Den allra första tidningen med särskild adress till Mjölby var Mjölby Tidning (I), som hade fyra sidor och utgavs i Skänninge på onsdagar och lördagar under tiden 21 januari–1 september 1883. Utgivningsbevis utfärdades dock först den 5 april 1883 och gällde för boktryckaren Axel Bernhard Bergman, som samtidigt fick rätt att utge en tidning med namnet Skeninge Allehanda. Båda tidningarna trycktes i utgivarens eget tryckeri i Skänninge. Mjölby Tidning fortsatte under tiden 4 september–28 december 1883 som fjärde och sista sida i nämnda Skeninge Allehanda, som försetts med titeltillägget Nyhets- och Annonsblad för Skeninge och Mjölby med kringliggande orter och hade tisdag och fredag som utgivningsdagar. Första numret av Skeninge Allehanda hade utkommit den 17 april 1883, och det sista lämnade pressarna den 1 maj 1884. Detta andra år utgavs tidningen på onsdagar och lördagar. Redaktör var Anders Gustaf Segerstéen. Nästa försök till en lokaltidning för Mjölby gjordes under sommaren 1892 i Motala i form av Mjölby-Posten (I) – med titeltillägg Tidning för Mjölby med omnejd – som utkom med endast 16 fyrsidiga fredagsnummer, under tiden 12 maj–2 september. Utgivare var bokhandlaren Carl August Jansson, som fått utgivningsbevis utfärdat den 28 april 1892. Mjölby-Posten var dottertidning till Motala Tidning (I) och trycktes hos K Lundegård i Motala. Sedan Mjölby-Posten upphört försågs prenumeranterna som ersättning med den i Motala utgivna Östergötlands Nyheter. En kort tid efter den senaste tidningsnedläggningen i en rad som blev allt längre uppträdde Östergötlands Allehanda (II) med titeltillägget Tidning för Skeninge och Mjölby med omnejd. Under sin korta tillvaro 7 januari–23 mars 1893 utkom den onsdag och lördag. Den var tryckt i Rydbergska boktryckeriet i Skänninge; de två första numren var dock bara satta där och i stället tryckta i Motala Tidnings tryckeri. Utgivningsbevis var utfärdat för boktryckerifaktorn Gustaf Frans Ludvig Rydberg den 13 december 1892. När Östergötlands Allehanda upphörde fick prenumeranterna i stället Östgöta-Kuriren, som utgavs i Vadstena. Efter drygt tre år återupptogs lokalpressansträngningarna i Mjölby, och resultatet denna gång blev Nya Mjölby-Posten. För första gången dittills upprätthölls utgivningen under mer än ett år, 26 september 1896–31 december 1897. Tidningen, som var fyrsidig, tryckes i Motala-Postens tryckeri och utkom tisdag, torsdag och lördag. Redaktör Gustaf Adolf Petersson erhöll den 24 juli 1896 utgivningsbevis, vilket emellertid förföll och ett nytt utfärdades den 18 september samma år. Som redaktör i Motala verkade Ninian Wærner och lokalredaktör i Mjölby A Victor E Lundquist. Under municipalsamhällets två decennier, 1899–1919, hade Mjölby ingen egen tidning, om man bortser från det skämtsamma tilltaget Kvicktjock : Revy- och framtidsblad för Mjölby med omnäjd : Nya Mjölby-postens efterträdare, som år 1906 i Norrköping utkom med sitt enda nummer, åttasidigt och under redaktion av "Basarkommittén". Den första tidning som trycktes i Mjölby utkom fem år efter stadens tillkomst: Nya Östergötlands Allehanda, som med början 29 september 1925 utgavs med två nummer per vecka av ett par unga studerande, F Johnsén och A Österman. Tidningen kallade sig "politiskt oberoende" och trycktes i Mjölby Boktryckeri. Med samma periodicitet i utgivningen efterföljdes den från 17 november 1925 av Mjölby Posten (II), som hade titeltillägget Nya Östergötlands Allehanda : Tidning för Mjölby stad och västra Östergötland. Den politiska signaturen vad "opolitisk" och tidningen utkom sista gången den 5 januari 1926. Sin första fleråriga lokaltidning fick Mjölby den 3 oktober 1925, och den bar samma namn som det allra första pressalstret för Mjölby: Mjölby Tidning (II) med tillägg av Nyhets- och annonsblad för Mjölby, mellersta och södra Östergötland. Denna tredagarstidning utgavs i Tranås som avläggare till Tranås Tidning och betraktade sig som politiskt "neutral". Robert Karlsson skriver dock i en översikt av Mjölbys presshistoria att "[a]v de här nämnda tidningarna var det endast [denna] som nämnvärt ingrep i det kommunalpolitiska livet, de övriga hade markerat sin opolitiska ställning". Tidningen redigerades av frikyrkopastorn Hjalmar Ahlvén och utgavs till och med den 29 november 1932. Kort efter den andra Mjölby Tidnings nedläggning startade skriftställaren Brage Engedahl Mjölby Nyheter. Den utgavs i Mjölby med ett nummer i veckan under perioden 2–21 december 1932, dvs totalt endast fyra nummer. Först 17 år senare fick Mjölby ånyo en lokaltidning, en tredje med namnet Mjölby Tidning (III). I likhet sin närmast föregående namne blev också denna flerårig, utgiven under tiden 21 oktober 1949–31 december 1956. Den utgavs i Skänninge som folkpartistisk tredagarstidning och avläggare till Östgöta-Bygdens Tidning. Upplagan var 1950 700, 1955 600 och 1956 500 exemplar. Nästa period utan lokaltidning blev närmast exakt lika lång som den förra. Den 28 februari 1974 började ännu en Mjölby Tidning (IV) att utges, denna gång i Motala som avläggare till Motala Tidning. Sedan Mjölby Tidning utkommit med sitt sista nummer den 23 oktober 1975 har orten saknat lokaltidning, och regiontidningarna har vid sin sida i Mjölby endast haft annonsblad. Det mest långlivade annonsbladet hittills i Mjölby var Kommunkuriren (Kommun Kuriren), som grundades 1977 och utkom med sitt 850:e och sista nummer den 16 oktober 1996. Kommunkuriren utdelades gratis till alla hushåll inom ett spridningsområde som med tiden vidgades till Mjölby, Boxholms och Ödeshögs kommuner (upplaga 18 000 exemplar). Under större delen av sin existens utkom annonsbladet varje vecka, och det innehöll också en del redaktionell text, bland annat signaturen Sveriks mångåriga serie "Det var då du" med glimtar från det gamla Mjölby (1984–1993 samt fortsättning av andra skribenter ytterligare ett år). Kommunkuriren förvärvades 1994 av Östgöta Correspondenten. Den första tidningen i det förindustriella Mjölbys närmaste stad, S k ä n n i n g e, var Skeninge Tidning (1864–1865), som utgavs där varje lördag och sin sista tid också på onsdagar. Denna fortsattes av Skeninge-Bladet (1866) med utgivning samma dagar, dock endast under ett halvår, varefter prenumeranterna i stället försågs med Nyaste Wadstena Läns Tidning. Den 9 februari 1865 utfärdades åt konstförvanten N P O Wickenberg utgivningsbevis för en Skeninge Nya Tidning (I). Det är emellertid ovisst om denna någonsin utkom; i alla händelser finns inte något exemplar bevarat i Kungliga bibliotekets normalt allomfattande samlingar. Mer beständig blev Nyare Skeninge Tidning (utgiven i Halmstad 1868, i Skänninge 1868–1881 och i Motala 1881–1885), som bevarade samma två utgivningsdagar som stadens båda första tidningar haft. Med Nyare Skeninge Tidning sammanhörde Motala Tidning (I) och Tranås Tidning (I). Närmare ett sekel innan tanken föddes att förena Skänninge och Mjölby i en kommun, gjordes flera försök att integrera orterna på dagspressens område. Det första var den redan nämnda Skeninge Allehanda : Nyhets- och Annonsblad för Skeninge och Mjölby med kringliggande orter (1883–1884). Ett slags fortsättning på denna blev Skeninge-Posten (1884–1891); redaktören Segerstéen och utgivningsdagarna onsdag och lördag var desamma. Tidningen uppköptes och nedlades av Östgöta Correspondenten år 1891, samtidigt med fredagstidningen Östergötlands Annonsblad Östgöta-Posten (1889–1891) och Grenna-Posten, vilka dittills också hade utgivits i Skänninge. Med Skeninge-Posten medföljde gratis skämtbilagan Ole Knagg 1885–1888, vilket också var fallet med Motala-Posten. Skänningetidningarna närmast härefter blev alla kortvariga. Först i raden var den tidigare redovisade Östergötlands Allehanda (II) (1893), med titeltillägget Tidning för Skeninge och Mjölby med omnejd. Med huvudsakligen samma text som Nya Mjölby-Posten trycktes i Motala-Postens tryckeri Skeninge Nya Tidning (II) (1896), vilken utkom på tisdagar, torsdagar och lördagar under månaderna september–december. I Motala utkom också Nya Skeninge-Posten (1911), varav endast två nummer är kända och bevarade. Med en okontrollerad upplaga av 1 000 exemplar utgavs i Skänninge Östgöta-Tidningen Hvad Nytt? (1911–1912), som var en tvådagarstidning med beteckningen neutral. En dagspresstradition som skulle vara under mer än tre decennier inleddes den 12 januari 1923, då första numret av Skeningebygden utkom. Till en början utgavs tidningen, som betecknade sig som neutral, en dag i veckan, från 1924 två och från 1928 tre dagar. Skeningebygden utkom sista gången den 14 november 1930 och efterföljdes av Östgöta-Bygdens Tidning (1930–1956), först två- och från 1927 tredagarstidning. 1930 bekände sig tidningen till bondeförbundet och 1949 till folkpartiet. Upplagan var 1935 hela 2 000 exemplar, men hade 1955 nedgått till 700. Som tidigare nämnts hade Östgöta-Bygdens Tidning som avläggare Mjölby Tidning (III) åren 1949–1956. Den sista tidning som utgivits i Skänninge var Östgöta-Kuriren (III) (1949–1966, 1968–1969 och 1971–1972), medan den sista lokaltidningen särskilt avsedd för orten var Vadstena-Skänninge Tidning (1966–1974), utgiven i Motala som avläggare till Motala Tidning. Efter att Skänninge redan under medeltiden förlorat i betydelse, blev V a d s t e n a västra Östergötlands mest betydelsefulla ort och med tiden residensstad i ett eget län (som tidvis även innefattade Mjölby och till och med områden öster därom). Detta förhållande påverkade namnet på stadens mest långlivade dagspresserie. Innan denna inleddes gjordes dock tre mindre framgångsrika tidningsförsök. Det första var Wadstena Weckoblad (1830–1834), som utkom på lördagar. Samma utgivningsdag hade Wadstena-Bladet (1838), som existerade under endast halvannan månad. Utgivningsbeviset gällde ursprungligen en tidning med namnet Östgötha Provins-Blad, vilket alltså ändrades. Härefter kom Wadstena Tidning (1840–1845). Under åren 1844–1933 utkom under olika namn en serie tidningar i Vadstena, vilka är att betrakta som en familj. Till det första decenniet hörde Gengångaren (1844–1851 och 1853–1854), Nya Gengångaren (1850 och 1851–1853) och Göta (1853–1856), alla utgivna på lördagar och den sistnämnda också onsdagar. Göta fick sin fortsättning i Wadstena Läns Tidning (1857 och 1875–1933), Nyare Wadstena Läns Tidning (1858–1865) och Nyaste Wadstena Läns Tidning (1865–1874). Denna namnskiftande tidning utkom 1857–1870 på onsdagar och lördagar, från 1870 tre dagar och från 1932 fyra dagar i veckan. Den politiska beteckningen var 1910 moderat, 1920 liberal, 1921 frisinnad, 1926 liberalt frisinnad och 1931 nationellt frisinnad. Avläggare var den politiskt "neutrala" Östgöta-Kuriren (II) (1932–1933), som första året var fyradagars- och 1933 tredagarstidning. År 1883 började en ny liberal tredagarstidning att utges, Vadstena-Tidningen Östgöta-Kuriren : Tidning för vestra Östergötland. Från 1890 och till sin nedläggning 1901 bar den det förkortade namnet Östgöta-Kuriren (I) samt oförändrat titeltillägg Tidning för vestra Östergötland. Den sista kvarvarande dagstidning som utgavs i Vadstena var moderata Östgöta-Bladet (1893–1975), först tvådagars- och sedan tredagarstidning, som ägdes och redigerades inom tidningsfamiljen Wallin men före nedläggningen uppköptes av ÖC. Upplagan var 1900 2 100 exemplar, 1950 4 800 exemplar och 1967 4 100 exemplar. När Östgöta-Kuriren (I) lades ned 1901 och Wadstena Läns Tidning mötte samma öde 1933 erhöll prenumeranterna i stället Östgöta-Bladet. Genom två efter varandra följande avläggare till Motala Tidning försågs Vadstena med lokaltidning till 1978: den tidigare nämnda Vadstena-Skänninge Tidning (1966–1974) och dess fortsättning Vadstena Tidning (1974–1978), båda liberala sexdagarstidningar. År 1979 började Vadstena Tidning utges som edition av Motala Tidning. Den första tidningen i M o t a l a, västra Östergötlands största stad efter industrialiseringen, var Motala Tidning (I) (1868–1883). Den utgavs i Skänninge fram till 1881, då Motala blev stad och tidningen började tryckas där (ett första provnummer utgavs 1868 i Halmstad). Tidningen utkom 2–3 dagar i veckan och hade åren 1874–1881 titeltillägget Westra Östergötlands allmännaste Nyhets- och Annonsblad. Tidningen tillhörde samma familj som Tranås Tidning (I) och Nyare Skeninge Tidning. Motala Tidning fortsattes med namnet Gamla Motala Tidning (1883–1909). Denna betecknade sig som frisinnad och utkom med sitt sista nummer på nyårsafton 1909. I denna familj inordnar sig också följande i Motala utgivna tidningar: Weckobladet (1887–1890) och dess efterföljare Östergötlands Nyheter (1890–1893), den förra med en och den senare två utgivningsdagar i veckan, Tranås Tidning (I) och dess efterföljare Norra Smålands Tidning samt Mjölby-Posten (I) och Nyare Skeninge Tidning. Omedelbart efter stadens tillkomst fick Motala en ytterligare tidning, kallad Motala : Stadens och Ortens nyhets- och annonsblad (1881) och utgiven under endast en och en halv månad, två gånger i veckan. Mer beständig blev Motala-Posten (1883–1962), som 1887–1895 hade titeltillägget Tidning för Vestra Östergötland och Södra Nerike och från 1898 i stället Tidning för Motala och nordvestra Östergötland. Motala-Posten var först tvådagarstidning, men utkom från slutet av 1884 tre, från 1947 fyra och från 1958 sex dagar per vecka. Från 1952 var tidningen avläggare till Östgöten, och den uppgick i denna 1962 när den blev edition av Östergötlands Folkblad. Motala-Posten var högertidning till 1950, då den blev socialdemokratisk. 1800-talets sista dagspressförsök i Motala blev en kortlivad tredagarstidning, Motala Kuriren Hvad Nytt? : Tidning för Östergötland och södra Nerike (1899–1900). Ett decennium in på det nya seklet inleddes en ännu fortlevande presserie, som började med Tidningen Motala (1911–1915), en frisinnad tvådagarstidning efterföljd av Västra Östergötland (1915–1926) med samma politiska hållning. 1921 övergick den från två- till tredagarstidning. Efterföljaren Motala Tidning (II) (sedan 1927) utges alltjämt. 1962 ändrades den politiska signaturen från frisinnad till liberal. Tredagarsutgivningen utökades 1947 till fyra och 1960 till sex dagar i veckan. Den nuvarande Motala Tidning har som nämnts haft avläggare för de andra städerna i västra Östergötland: Vadstena-Skänninge Tidning (1966–1974), Vadstena Tidning (1974–1978, edition av Motala tidning från 1979) samt Mjölby Tidning (1974–1975). Ett signifikant exempel på hur sammanvävd presshistorien är för städerna öster om Vättern uppvisar T r a n å s. Ortens första tidning, Tranås Tidning (I), utgavs i Linköping 1875–1878 och i Skänninge 1879–1880. Den fortsattes av Norra Smålands Tidning, utgiven i Skänninge 1880–1881 och i Motala 1881–1882. Båda dessa var dottertidningar till Motala Tidning (I) och Nyare Skeninge Tidning. Efter ett decennium uppstod en ny Tranås Tidning (II) (1891–1978). Den trycktes och utgavs i Vadstena 1891–1897 och därefter i Jönköping i Halls tryckeri fram till 1920, då den började tryckas i Tranås. Från 1940 trycktes den i Eksjö som avläggare till Smålands-Tidningen, som 1938 inlemmades i Hall-pressens tidningsimperium med Jönköpings-Posten som ledande. Tryckningen av Tranås Tidning flyttades 1993 till Jönköping. Tidningen hade i grunden samma innehåll som Smålands-Tidningen och Vetlanda-Posten. Smålands-Tidningen har dessutom tidigare haft avläggarna Nässjö-Posten, Värends-Bladet, Värnamo-Bladet och Smålands Dagblad i Nässjö. Tranås Tidning hade 1925–1932 själv avläggaren Mjölby Tidning (II). Som konkurrent till Tranås Tidning framträdde Tranås-Posten (I) (1897–1898), tryckt hos Östgöta Correspondenten i Linköping. När tidningen efter kort tid lades ned fick prenumeranterna fortsätta med Östgöta Correspondenten. Mer framgångsrik blev tredagarstidningen Tranåsposten (II) (1918–1992). Den hade den politiska beteckningen höger, 1955 ändrad till moderat. Tidningen uppköptes 1978 av Östgöta Correspondenten, i vars tryckeri den också framställdes. Den gjordes 1980 till femdagarstidning och såldes 1991 innan den året därpå nedlades. Efter att Tranåsposten (II) upphört startades samma år Tranåsposten (III) (från 1992) med utgivning en gång i veckan. Denna tidning trycktes först i Mjölby och från 1994 i Rydaholm. Hela den lokala presshistorien i G r ä n n a domineras av en tidning, som under sin mer än sekellånga tillvaro något förändrat sitt namn: Grenna Tidning (1857–1870), Grenna Nya Tidning (1871–1930) och Gränna Tidning (1930–1964), den sista formen med flera skiftande titeltillägg. Tidningen trycktes och utgavs först i Gränna och senare i Jönköping. Den utkom fram till 1901 en gång i veckan, då den blev tvådagarstidning. 1964 uppgick Gränna Tidning i Jönköpings-Posten. Tre försök under samma tidningsnamn har gjorts med en ytterligare tidning i Gränna. Det första var Grenna-Posten (I) (1891). Den hade titeltillägget Tidning för Grenna, Visingsö och öfriga Wista härad, trycktes i Skeninge-Postens tryckeri i Skänninge och utkom endast 3 januari–31 oktober 1891. Tidningen uppköptes detta år av Östgöta Correspondenten, samtidigt med Skeninge-Posten. Lika kortlivade blev de försök som gjordes ett helt århundrade senare i form av Grennaposten (II) (1992) och Grennaposten (III) (1993), den förra tryckt i Tranås och den senare i Gränna. I staden utgavs 1900–1910 också Grenna Nyheter och Annonsblad, som efterhand alltmer blev enbart ett annonsblad. Av tidningar utgivna i L i n k ö p i n g har redan omtalats de tre större regionala sexdagarstidningar som också haft redaktion i Mjölby: Östgöta Correspondenten, Östgöten och Östgöta-Tidningen. Frånsett en tidning som utkom 1718–1722 är residensstadens äldsta tidning Linköpings Stifts Tidningar, vars utgivning inleddes 6 november 1756 och som ännu närmare ett kvarts årtusende senare fortlevde som inslag varje vecka i ÖC. Under 1700-talets sista decennium startades flera tidningar, av vilka endast Linköpings-Bladet (1794–1851) överlevde sekelskiftet, till skillnad från Linköpings Wecko-Tidningar (1793–1794), Linköpings Weckolista (1793–1797) och Linköpings Allehanda (1796–1797). Andra kortlivade tidningar var Adress-Kontor för Östergöthland med Wadstena Län (1831) och Linköpings Tidning (I) (1833), vilken utkom under första hälften av januari och fortsattes under återstoden av året av Östgötha Tidning (1833). En fortsättning på en upphörd Söderköpings Tidning var Linköpings Tidning (II) (1859–1863). Denna efterföljdes i sin tur av Nya Linköpings Tidning (1863–1864). Under drygt en månad utgavs Östergötland : Nyhets- och Annonsblad (1879). De tre sistnämnda var tvådagarstidningar med utgivning på onsdagar och lördagar. Östergötlands Läns Tidning (1889–1890), utkom under huvuddelen av sin korta existens i Linköping och de sista två månaderna i Norrköping. Den inleddes som tredagarstidning men utvidgade sin utgivning till veckans alla dagar utom söndag. En vänstersocialistisk och från 1922 kommunistisk tidning fick Östergötland med Östgöta-Folket (1918–1924), först utgiven i Linköping och från 1923 i Norrköping. Fram till 1919 utgavs den veckovis och blev detta år tredagarstidning, för att 1922 åter utkomma endast en dag i veckan och till sist från 1923 hela sex dagar. Länstidningen Östergötland (sedan 1948), blev bondeförbundets och från 1958 centerpartiets organ i länet i form av avläggare till den år 1926 grundade tidningen Svenska landsbygden, som nedlades 1965. Länstidningen Östergötland började som tvådagarstidning men övergick till ett nummer per vecka 1952–1965, varefter den var månatlig medlemstidning för partiet. 1972 blev den åter endagstidning. Tidningens tryckort har skiftat mellan Linköping, Örebro, Motala, Ljungby och Vimmerby. Också N o r r k ö p i n g har en brokig tidningshistoria, som bland annat innehåller flera kortlivade dagspressförsök. Här ska endast nämnas tidningar med någon betydelse för det övriga länet. Av sådana har i samband med den press som haft lokalredaktion i Mjölby nämnts de med varandra samhöriga Norrköpings Östgöten, Östgöten, Östergötlands Folkblad, Folkbladet Östgöten och Folkbladet. En särställning i Norrköpings presshistoria intar Norrköpings Tidningar (sedan 1787), Sveriges äldsta fortlevande tidning och en direkt fortsättning på Norrköpings Wecko-Tidningar (1758–1787). Dess politiska signatur har varit: 1908 konservativ, 1915 moderat, 1954 höger och därefter moderat. Östergötlands Dagblad : Tidning för Östra Sverige (1890–1959) var en sexdagarstidning som utgavs i Linköping 1890–1895 och därefter i Norrköping. Från 1893 hade den en Linköpings- och en Norrköpingsupplaga. Tidningen betecknade sig 1900 som liberal, 1906 moderat frisinnad, 1915 moderat, 1937 höger, 1948 konservativ och 1956 borgerlig. Östergötlands Dagblad ägdes av familjen Ridderstad från 1940 till 1959, då tidningen uppgick i Norrköpings Tidningar. Till kortvarigare tidningar med anspråk på att täcka en större del av länet än själva utgivningsorten Norrköping hör: Östergötlands Nya Tidning (1871–1873), Östergötlands Allehanda (I) (1879–1882), Östergötlands Tidning (1894–1895) och Östergyllen : Länstidning för Östergötland (1903–1906), vilken frisinnade tidning sista året trycktes i Söderköping. Östergötlands Tidnings utgivare och redaktör var Anders Gustaf Segerstéen, bekant från sin tid som redaktör för Skänninge Allehanda 1883–1884 och Skänninge-Posten 1884–1891. Mjölbyhistoria – Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum. Stockholm, 2011. 284 sid. ISBN 978-91-87784-21-7.	slekt.se/mjolby Start Mjölbyhistoria ➤ Start slekt.se ➤ © 2022 Per Andersson