Mjölbyhistoria Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum Per Anderssons forskning och texter om Mjölbys historia
	Stadens delar i Mjölby I olika beskrivande sammanhang finns behov av en indelning av tätorten i större enheter än tomter och kvarter. Den första och hittills enda officiella avgränsningen och namngivningen av stadsdelar i Mjölby gjordes så sent som 1984, och den har som sådan knappast fått genomslag i mjölbybornas begreppsvärld. För lägesangivelser av denna typ har i stället, allt sedan den moderna tätorten började formas på bymarkerna, använts inofficiella namn inom en vildvuxen flora med många rötter. Den namnskatten återger ingalunda någon systematisk indelning, men i några fall finns överensstämmelse med de officiella stadsdelarna. Naturligt nog ansluter en del av de äldsta områdesnamnen till de gårdar på vars jord bebyggelsen anlades: Gravgården (mellan nuvarande Kungsvägen och Bockarpsvägen), Norrgården (norr om kyrkan) och Södergårdsgärdet (söder om kyrkan, där senare bland annat Stora Torget anlades). Även senare tillkomna stadsdelar har blivit omtalade på liknande sätt, såsom Lundbygärdet och Prästgårdsgärdet. Andra namn härrör från utmarksbebyggelsen och avser därmed snarare klungor av bebyggelse än en ytindelning av tätorten: Jerikodal, Jonsberg, Liden, Höglid, Kungshöga, Egebybacken, Spännarhem, Albacken, Brunnsvik, Skogen, Snippen, Solskina, Kattkälla, Ljungkullen och Skogsudden. Efter hand som tätorten utökats med nya områden har till dessa i allmänhet knutits särskilda benämningar, om än inte fastställda stadsdelnamn, exempelvis Järnvägsområdet, Egna hem, Centrum, Tunet, Slomarp, Ryttarhagen, Oljekrukan och de tidigare nämnda Lundbygärdet och Prästgårdsgärdet. I samband med projekteringen av Lundbyområdet omtalades detta i slutet av 1940-talet som Västermalm, ett uttryck som dock aldrig slog rot. För andra och lika väl avgränsade områden har inte något särskilt namn etablerats, såsom småhusbebyggelsen längs Sångarleden respektive Eldslösaleden. Två år innan de officiella stadsdelsnamnen fastställdes, beslutade kommunfullmäktige om namn på Mjölbys industriområden: Albackens, Centrums, Egeby, Hulje, Lundby och Sörby industriområden. Senare har tillkommit det ur Centrums industriområde utbrutna Norrgårdens industriområde samt det nyanlagda Skrukeby industriområde. I en del fall bildar industriområdet stommen i en officiell stadsdel med samma namn. Efter en framställan från det informella tjänstemannaorganet Arbetsgruppen för översiktsplanering (AFÖ) konstruerade Mjölby kommuns namnberedning, efter samråd med gatuchefen och kommunalrådet, en indelning av tätorten i namngivna stadsdelar, vilken antogs av fullmäktige: Centrum, Haga, Norrgården, Vasastaden, Östra Eldslösa, Östra Lundby, Västra Lundby, Ryttarhagen, Sörby, Hulje, Prästgårdsgärdet, Egebybacken, Slomarp och Albacken. 1998 utökades mängden med två nya stadsdelar: Skrukeby, motsvarande Mjölbys nyaste industriområde med samma namn, samt Kungshöga, bildad genom utbrytning ur Ryttarhagen. Av dessa 16 stadsdelar har de följande plausibla avgränsningar och benämningar, som i allt väsentligt överensstämmer med språkbruket på orten: Ryttarhagen, Kungshöga (söder om Kungsvägen), Hulje, Prästgårdsgärdet, Egebybacken, Slomarp, Albacken (inklusive Vifolkavallen) och Skrukeby. Stadsdelen Norrgården, för vilken det alternativa namnet Duvelund förekom under beredningen, omfattar det område som begränsas av i söder Kungsvägen och i norr och väster Svartån. Hela Mjölby norrgårds centrala markinnehav och de västra delarna av prästgården Duvelunds jord mellan huvudvägen och ån ingår i stadsdelen, tillsammans med kyrkan och de forna byggningstomterna längs nuvarande Norrgårdsgatan. Stadsdelen Centrum fördelar sig på båda sidor av ån. Delen öster om denna utgör området mellan ån, Kungsvägen, stambanan och Hästholmsbanan. Den andra delen inramas av ån, Prästgårdslidens västra del, Skänningevägen, Smålandsvägen och Burensköldsvägen. Stadsdelen gränsar därmed till inte mindre än sju andra och möter i sin sydspets en åttonde. Haga definieras av Skänningevägen, Kungsvägen, E 4 och Nya kyrkogårdens västgräns. Visserligen ingår Hagaparken i stadsdelen, men Haga var ett litet, sent uppkallat och nu försvunnet bebyggelseområde. De ytor som konstituerar stadsdelen bär i stället namn som Klostergården, Bondegården, Kanikegården, Höglid, Tunet och Kunghöga, de tre senare belägna inom Hulje by. De stadsdelar som avgränsats på Sörby sockens mark har fått namn efter de berörda byarna Lundby och Sörby. Gränsen mellan byarna ansluter väl till Hästholmsbanans sträckning, och denna har fått utgöra stadsdelsgräns. Söder om järnvägen återfinns stadsdelen Sörby och norr därom – med Smålandsvägen som inbördes skiljelinje – Västra Lundby fram till Kungsvägen och Östra Lundby till Burensköldsvägen. Härigenom uppdelas stadens största sammanhängande område med industrier – söder om Svarvargatan – på två stadsdelar, vardera med ett namngivet industriområde. Särskilda namn- och avgränsningsproblem föreligger beträffande bebyggelsen öster om stambanan, ibland i sin helhet benämnd "den östra stadsdelen". Åtminstone fram till municipalsamhällets tillkomst omtalades denna expanderande del av Mjölby – tillsammans med industriområdet väster om stationen – som stationssamhället, till åtskillnad från den del av tätorten som hade sin grund i kvarnbyn. En annan inofficiell benämning, som numera endast hålls vid liv av enstaka äldre mjölbybor med sina rötter väster om järnvägen, är Övre stan. En del av färdvägen till Västra Harg fick genom 1934 års stadsplan namnet Vasavägen. Den idag närmast utplånade Vasavägen hade då karaktären av huvudgata genom en del av den östra stadsdelen. 1984 konstaterade namnberedningen att denna saknade ett inarbetat stadsdelsnamn och föreslog Vasastaden, förmodligen med förebild från huvudstaden (Östermalm skulle måhända ha haft större giltighet för området som helhet). De dominerande ytbenämningarna på byns tid, Gravgården och Kattkälla, kom alltså inte i fråga, trots att den förra användes tillsammans med tomtnummer i adresser även efter tillkomsten av officiella gatunamn och den senare kvardröjt som områdesnamn in i vår tid. I begreppet Vasastaden inlemmades även Spännarhemsområdet invid gränsen mot stadsdelen Albacken. I söder utsågs Ringvägen till gräns mot nästa stadsdel, som gavs namnet Östra Eldslösa. Dess referens avviker från avgränsningen av byn med samma namn genom att den västra delen av stadsdelen är belägen på Västra Eldslösas mark och den norra – norr om Ljunggatan – på Mjölby bys, bland annat Kattkällas, jord. Då inte någon stadsdel Västra Eldslösa finns, hade täckning och enkelhet kunnat främjas med namnet Eldslösa, kanske i kombination med att stadsdelsgränsen samlokaliserades med bygränsen ett par kvarter längre söderut. Mjölbyhistoria – Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum. Stockholm, 2011. 284 sid. ISBN 978-91-87784-21-7.	slekt.se/mjolby Start Mjölbyhistoria ➤ Start slekt.se ➤ © 2022 Per Andersson