Mjlbyhistoria

Den kungliga kvarnbyn vid Svartn som fick jrnvg och blev sydvstra stergtlands centrum

Per Anderssons forskning och texter om Mjlbys historia

 

 

 

 

 

Ett sekellngt liv i kvarnbyn

Djupt r den rotad, min fderneslkt, i de stgtska bygderna kring min egen fdelsestad, Mjlby. Det fr med sig en srskild knsla att ha ftt vxa upp i den trakt dr frfderna funnits i rhundraden, ja kanske nda sedan inlandsisen drog bort och landet hjde sig fr ngra tusen r sedan.

Farfars farfars farfar var torparen Eric Svensson i jebro. Han fddes i Vstra Hargs skogsbygd 1766 och flyttade den med den tidens mtt lnga vgen upp till sltten och jebro kvarnby 1787, jmnt ett decennium innan den "nya" jebron stod klar. Hela sitt vuxna liv tjnade han na kvarn, frst som drng och sedan som torpare med dagsverken i kvarnen. Ngra dagar fre det nya seklet gifte han sig med den elva r yngre Maria Hindricsdotter, som fddes och dog i jebro och vid sin dd "aldrig varit ut ur frsamlingen", allts Herrberga. Maria avled redan 1816, ret efter att det yngsta av parets sju barn ftts, av en inflammation. Eric bodde i samma torp p na kvarns gor under ett halvsekel till sin dd 1848. Torpet vertogs av hans ldsta dotter, som stannade dr till sin dd 1869, varefter hennes son i sin tur trdde till. Efter Marias dd frsrjde och uppfostrade Eric hela barnaskaran sjlv. Det innebar ett hrt liv, varom frsamlingens kyrkoherde med rrelse och inte utan beundran vittnar fr eftervrlden genom ngra rader i kyrkoboken. Frst p lderdomen fick Eric ngot litet understd frn socknens fattigkassa. Han kunde inte ana att ttlingar till honom halvannat sekel senare skulle vara med att styra och representera bde Mjlbybygden och Sverige; Mjlbys moderata kommunstyrelseordfrande, kommunalrdet Monika Gideskog, den socialdemokratiske riksdagsmannen fr stergtlands ln Sture Thun och Sveriges sndebud till fjrran lnder vrlden ver, ambassadr Michael Odevall, hrstammar alla i rakt nedstigande led frn honom.

Eric Svensson var den frste i sin slkt som var verksam inom kvarnrrelsen i jebro och den konkurrerande kvarnorten Mjlby. Han skulle fljas i sitt vrv av son, sonson, sonsons son och sonsons sonson.

Gift med en av Erics sner var den mrkt brungda Anna Catharina Samuelsdotter, kallad Ann-Cajsa. Fdd i jebro 1818 och dd 1914 levde hon under en tid d Sverige och den vriga vrlden genomgick en nrmast revolutionerande omdaning utan tidigare motstycke, frndringar som ofta dock inte avsatte ngra dramatiska spr hos smfolket i de svenska bygderna. I mngt tedde sig livet fr dessa mnniskor p samma stt 1818 som 1914 och som det gjort i rhundraden dessfrinnan.

Ann-Cajsas far var korpral men hade skadats i krigstjnst och blivit ofrdig i en axel, varfr han ftt verg till att bli torpare och barnalrare i jebro. Dottern var begvad och omhuldades av kyrkoherden i Herrberga. Vid sju rs lder kunde hon hela sin katekes bermligt och hade genomgende hgsta husfrhrsbetyg. Tidigt var hon mycket duktig i lsning, medan hon aldrig ndde ngon vidare frdighet i skrivning och rkning. Det fll sig i alla hndelser naturligt att hon vertog uppdraget som barnalrare i jebro efter sin far, som dog 1838. Tv r drefter gifte hon sig med torparen Anders Ericsson och de bosatte sig p jebro Aspegrds gor. I deras torp var hon sjlv fdd, och dr skulle hon bo till sina sista r. Ann-Cajsa fick dr ocks ta hand om sin mor, som efter att ha varit mycket sjuklig och haft slaganfall lmnade jordelivet 1843. P gamla dar blev Anders alltfr orkesls fr att kunna fortstta som torpare, och paret levde i stllet vidare som backstugusittare under Aspegrden. Sannolikt lg deras hem intill dvarande lanthandeln i jebro.

Av Ann-Cajsas och Anders sju barn ndde sex vuxen lder. Snerna begvades alla med kunganamn. Den ldste fddes samma r som Carl XIV Johan dog och fick dennes andra namn, fregnget av Anders efter fadern. Andre sonen fick heta Carl Alfred. Drp fljde Gustaf Adolf, som levde blott ett halvr, och Adolf Fredrik. Alla barnen utom Alfred, som blev kvarnnringen trogen och dog tretton r fre sin mor, flyttade till Amerika och Jamestown i staten New York. Dr hamnade ocks ett av Alfreds barn.

Ann-Cajsa fick verkligen knnas vid att hon levde i emigra­tionens tid. Hon hade under sin levnad, frutom de sju barnen, 25 barnbarn, 36 barnbarns barn och till och med tre barnbarns barnbarn, sammantaget mer n 70 ttlingar. Men de flesta av dem fanns p andra sidan Atlanten. I Sverige fddes dock 1908 den i generationerna lngst framskridna ttlingen, Karin Ham­marlf, som senare blev gift med ombudsmannen och stadsfullmktigen i Mjlby Einar Gustafson. Frn Ann-Cajsa till Karin spnde hela fem generationer, och slktlinjen bestod av enbart kvinnor. En lika lng kedja av levande ttlingar p obruten spinnsida fick slkten nyo uppleva r 2005, frn Ann-Cajsas barnbarns barn Gunborg Larsson f Andersson – min farfars syster – som hgtidlighll sin hundrarsdag i nrvaro av sin dotterdotters dotterdotter och alla generationer dremellan. Nr det 1900-tal, vars brjan Ann-Cajsa sjlv upplevde, ndde sin fullbordan hade hennes efterkommande med ingifta verstigit 600 personer.

Spnnvidden frn Ann-Cajsa till mig r sex generationer – hon var min farfars farfars mor – men det felas bara 47 r fr att vi skulle kunnat rka varandra. Och hon hade trffat mnniskor som levde p kung Fredriks tid, fr mer n ett kvarts rtusende sedan

Genom Ann-Cajsa rknar jag min ldsta knda hrstamning i den socken dr jag sjlv r fdd; hennes morfar var murmstaren i Mjlby Sven Michaelsson, som fddes 1711 och drmed var mer n hundra r ldre n sitt barnbarn. Slktlinjen frn honom till mig rymmer tta generationer, med bde brjan och nutid i Mjlby. Till fljd av den stora branden 1771, d hela kvarnbyn frvandlades till aska, kan man svrligen pvisa djupare Mjlbyrtter.

Ann-Cajsas enda kvarvarande barn i Sverige var allts Alfred. P dennes svenska slktgren, dr enligt tidens sed Andersson blev slktnamn, rvdes bde mjlnarsysslan och namnet Carl. Carl Alfred var kvarnarbetare i Klosters kvarn i Mjlby och bodde p Snippen i Eldslsa. Hans ldste son, Carl Richard, som frutom arvfrnamnet fick heta vad som stod i almanackan den dag han fddes, blev kvarnfrman i Kloster och gifte sig med Anna Hjelm. Hennes farmor var sysslingdotter till Ann-Cajsas far. Genom ktenskapet terfrenades efter tvhundra r tv grenar av den gamla slkt frn Nykil som sedan tminstone fyra sekel och alltjmt i sin go har grden Drgshult dr. ldsta barn till Richard och Anna, som bodde i Liden i Mjlby, var sonen Carl Eric – andranamnet fick han frn sin farfars farfar i jebro. Ocks Eric, liksom hans brder, fick brja arbeta i Klosters kvarn. Efter Carl Eric fljde Carl Sren, min far.

P ldre dar blev Ann-Cajsa i det nrmaste blind. Hon fick s smningom hra talas om att de p lasarettet i Linkping genom operation kunde bota blindhet. Ann-Cajsa samlade ihop allt vad besparingar hon hade och tog sig, sin lder till trots, gende nda till Linkping – bitvis fick hon vl skjuts med ngot hstekipage – fr att sammantrffa med den undergrande lkaren. Vl framme fick hon av doktorn veta att en operation skulle kunna ge henne synen ter. Men nr det visade sig att hennes ringa slantar frslog fga till de hundra kronor det hela skulle kosta, fick hon i trar vnda hemt. P sin vandring ter mot jebro stannade hon i Trdgrdsfreningen och slog sig grtande ned p en bnk. En man kom fram till henne och undrade varfr mor grt. Nr hon berttat om hur besket hos lkaren frvandlat hennes hopp till frtvivlan, tog den oknde mannen upp en hundrakronorssedel och gav henne. Ann-Cajsa kunde g tillbaka till lasarettet, och hon fick dr sin syn betydligt frbttrad. Eftert stod det klart fr henne att mannen i Trdgrdsfreningen skickats efter henne av lkaren. Hemkommen frn residensstaden kunde Ann-Cajsa ter fr frsta gngen p lnge se den d hundrariga jebron, signumet fr den kvarnby dr hon fddes och framlevde ett nstan hundrarigt liv.

Efter att Anders avlidit i influensa 1891, bosatte sig Ann-Cajsa i en stuga under jebro Backgrd, som kallades Knispa. Min farfar Eric var fdd 1903, och ett av hans allra frsta minnen var en hgtidsstund nr han fick flja med sin far, som lnat hst och vagn av disponent Wistrm i Klosters kvarn, p resa till sin farfars mor i "Ybro". Dr frsrjde sig Ann-Cajsa genom att vva band och kringvandrande frslja dem i bygden. Trots att synen ter blev allt smre, redde hon sig lnge sjlv. Senare fick hon hjlp av en "mnniska" som bodde hos henne i Knispa. En dag rycktes dock denna hjlp hastigt bort. Ann-Cajsa var vid den tiden nstan blind, och fr att veta var ledsagarinnan fanns fick hon lita till sin hrsel. Denna dag svarade inte kvinnan p hennes tillrop. Ann-Cajsa gick d ut p grden, dr det hrdes att ngon fraktade djur p vgen. Hon ropade och frgade om den frbipasserande sg var hennes hjlp fanns. Svaret var uppenbart fr den som hade synen i behll: strax bredvid Ann-Cajsa p den upptrampade gngen i trdgrden lg hon dd. Hon hade varit p vg till uthuset och stupat halvvgs. Ann-Cajsa var lmnad ensam.

Ngra barn som kunde hjlpa sin nu nittioriga mor fanns inte. Dem hade hon alla sett fr sista gngen; sonen i Mjlby var dd och "dom dr ute", som amerikanarna kallades, skulle aldrig tervnda. Men i Vallerstad fanns en godhjrtad dotterdotter, som trots sitt eget armod inte sparade sin mda infr de svaga. Hon hette Josefina, och hade sina egna, likaledes ldriga frldrar i Jamestown bland den vriga slkten. Sjlv hade hon aldrig varit ver. Josefinas man var skomakare, med Karlsson som efternamn, och de bodde under steriet Gtevid i en stuga som lg bakom sgen dr och kallades Stenstorp. Dit fick Ann-Cajsa komma fr att tas om hand sina sista fem r. Ungefr samtidigt frbarmade sig Josefina ver en liten gosse med namnet Josef, som kom att vxa upp i Stenstorp som fosterbarn. Josef Karlsson, fdd 1908, blev senare lantbrukare i vik i Herr­berga och nmndeman i hradsrtten. Han levde sina frsta r mycket nra Ann-Cajsa och blev den sista i livet med egna min­nen av henne.

Det enda Ann-Cajsa frde med sig till Stenstorp var en dragkista med ngra ringa tillhrigheter. Traditionen frmler att denna hade kommit som gva frn "hennes nd p Solberga", i vars tjnst Ann-Cajsa och hennes man hade varit – redan som 15-ring och fyra r framt arbetade Anders som drng i Solberga kvarn i jebro. Anders och Ann-Cajsa sgs ha bott i den s kallade Solbergastugan, som sedan flyttades till den gamla griftegrden vid korsningen av Motala- och Vadstenagatoma i Sknninge och nu str i stadens kulturreservat.

Varje dag under tiden i Stenstorp gick Josefina hem mitt p dagen frn sitt dagsverke – med frflyttningen morgon och kvll blev det tta kilometers vandring varje dag – fr att ge Ann-Cajsa ngot att ta och hjlpa henne till avtrdet. Om det var vackert vder fick hon tillbringa ett par eftermiddagstimmar i bigrden, och hon ledsagades sedan in av Josefinas man. Ann-Cajsas tillvaro i stndigt mrker lttades ocks upp litet av att folk kom till skomakare Karlsson och d vxlade ett och annat ord med henne. Omdmet frn omgivningen var att "ho va e snller gumma". Fr att hlla reda p dygnets vxlingar fanns i Stenstorp en klocka – en trsmlla – som Ann-Cajsa haft med sig i bagaget frn Knispa. P den lste hon av tiden genom att knna med fingrarna p visarna.

Ett av Ann-Cajsas barnbarns barn i Amerika skrev ngra r in p det nya seklet hem till en kusin i Sverige och reflekterade ver sin mormors mor: " och den gamla gumman, hon lever frsts inte lngre". Men si det gjorde hon – och skulle s gra till hon var nrmare 96 r.

P morgonen den 9 augusti 1914 vaknade Josef och sg att Ann-Cajsas sng bredvid hans var tom. Hans mormors mor hade slutat sina dagar strax efter att han somnat kvllen innan. Hennes dd intrffade just nr det, som skulle komma att kallas vrldskrig och senare blev betecknat som det frsta av sdana, tog sin brjan. Det r ovisst om Ann-Cajsa sjlv fick hra om skotten i Sarajevo och vad som drp fljde. Vrldshistoriens fortsttning liksom hur det mdosamma livet kring de mullrande kvarnstenarna i jebro efter hand utslcktes har hon i alla hndelser ftt bevittna frn sin himmel.

Ann-Cajsa tillhrde sedan fdelsen Herrberga socken och skulle givetvis jordas p dess kyrkogrd. Den sista frden antog de allra enklaste former. Skomakare Karlssons bror, som trots att de bda var ktfdda helsyskon hette Pettersson, tog sig att frakta kistan med hst och en krra. Han kom frn sitt stlle Skogstorp, hmtade kistan i Stenstorp och lmnade av den i Herrberga. Med p begravningen sedan var frutom prsten bara Karlsson. Fr att ngon frn de anhriga skulle nrvara, hade han ftt gra sig ledig en halvdag och tog sig till kyrkan p tidens snabbaste och modernaste vis – med en cykel, som han lnat. Gravsten var det naturligtvis inte tal om, kanske inte ens ngot trkors. Troligen tervnde aldrig ngon efterlevande till graven. Inte bara fr slkten p andra sidan Atlanten utan ocks fr dem i grannsocknarna Mjlby och Vallerstad var vgen dit alltfr lng och tiden fullt intecknad med verlevandets groml. Ingen vet lngre var under Herrberga kyrkogrds grsmattor Ann-Cajsa fick sin sista vila.

S ndades ett nra sekellngt liv – s fjrran men nd s nra.

 

Mjlbyhistoria – Den kungliga kvarnbyn vid Svartn som fick jrnvg och blev sydvstra stergtlands centrum. Stockholm, 2011. 284 sid. ISBN 978-91-87784-21-7.

 

 

 

 

slekt.se/mjolby

Start Mjlbyhistoria

Start slekt.se

Kontakt

2022 Per Andersson