Mjölbyhistoria Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum Per Anderssons forskning och texter om Mjölbys historia
	Sammansatta gatunamn i Mjölby De språkliga enheter som gatunamnen i Mjölby utgör är genomgående bildade genom sammansättning eller ordfogning; det inofficiella namnet Torget är enda undantag. De avslutas med en led av typen gata, som kan vara i bestämd eller obestämd form och förenad med eller fristående från den led som föregår. Just genom efterleden får ordet eller uttrycket sin karaktär av gatunamn. Med tiden har uppsättningen av efterleder blivit allt talrikare. Dessa är inte helt synonyma utan varierar under inverkan av egenskaper hos namnbäraren. Valet av efterled har till en del också skiftat med tiden för namnets tillkomst. Användningen av respektive efterled i namngivningen under årens lopp har dock i flera avseenden inte varit konsekvent. Den traditionella och mest frekventa efterleden är ordet gata, som återfinns i drygt hälften av tätortens alla gatunamn genom tiderna. Dess dominans har dock minskat med åren, till förmån för dels det näst vanligaste efterledsordet, väg, dels ett antal nya varianter. Den första av dessa i ett officiellt namn som tagits i bruk var lid, som introducerades i 1913 års stadsplan. Genom 1934 års stadsplan tillkom ytterligare alternativ, men förutom gränd är de att betrakta som undantag i helheten. Under efterkrigstiden etablerades bland annat led och stig samt utvecklades gränd till den tredje vanligaste efterleden. När det gäller namn på öppna platser har plan framträtt som en konkurrent till torg. Till de egenskaper hos bäraren, som haft en tendens att påverka valet av efterled, hör storleken – såväl bredd som längd – och den därmed ofta samvarierande funktionen i trafiksystemet, exempelvis genom- eller förbifartsled, matargata, återvändsgata eller cykel- och gångväg. Lutningen har ibland haft betydelse, liksom självfallet alltid åtskillnaden mellan gata och torg, den linjära respektive ytmässiga huvudtypen av namnbärare. Gata är den hävdvunna benämningen på en förbindelselänk i stadsbebyggelse med kännetecknet att den på båda sidor kantas av hus, medan vägar – landsvägar och andra – är frigående i landskapet. Denna åtskillnad befästs i lagstiftningens terminologi, där begreppet gata var knutet till stadsplanen – innan denna avlöstes av detaljplanen – och väg avsåg de motsvarigheter som förekom utanför stadsplanelagt område; en liknande distinktion görs i nu gällande författningar. Namngivningen inom Mjölby tätort höll sig först så gott som helt till efterleden gata i namn på anlagda gator i municipalsamhället och staden. Ett fåtal gator med ursprung i gamla vägar inom byn fick dock vid den första generella namngivningen namn med väg som efterled, till exempel Syavägen, Västra Hargsvägen, Bockarpsvägen (i folkmun dock även omtalad som Bockarpsgatan) och Strandvägen. De samtidigt antagna namnen Hogstagatan, Sörbygatan och Skeningegatan på andra landsvägssträckningar tyder på bristande konsekvens. I 1913 års stadsplan finns vidare det första exemplet på ett allt vanligare bruk, att låta väg beteckna en större gata: Burensköldsvägen. De senaste decenniernas nyantagna namn visar att gator av så gott som alla storlekar har öppnats för denna efterled, som utvecklats till den oftast förekommande i namn från 1900-talets andra hälft. Gator i utmarksbebyggelsen, som fått sina namn förhållandevis sent, innehåller ofta efterleden väg, till exempel Ban-, Tåg- och Lokmästarevägen samt Sommarhemsvägen. Detsamma gäller äldre landsvägsavsnitt som hamnat inom tätorten, såsom Albacksvägen och Jonsbergsvägen. Samtliga gatunamn som innehåller efterleden väg har bestämd form, vilket också gäller de allra flesta med efterleden gata. Det har dock tillkommit ett fåtal namn med den obestämda och därmed fristående leden gata. Alla dessa är bildade av personnamn. De två äldsta exemplen, från 1910 års namnförslag, är Nils Dackes gata och Måns Perssons gata. Inget av dem blev dock realiserat, det senare inte ens intaget i stadsplanen. Namnet Axel Träffs gata föreslogs 1959 på två olika gator och antogs för den som nu bär namnet. Tre år senare tillkom Dag Hammarskjölds gata. Led är en modern efterled i namn på gator som har en utpräglat trafikledande funktion och därmed hör till de större i tätorten. Den första var Sångarleden 1964, först föreslagen som Fågelleden, varefter följde Eldslösaleden 1978 och Ryttarhagsleden – genom namnändring från Ryttarhagsvägen – 1983, då även namnet Sörbyleden diskuterades som alternativ men reserverades för annat framtida bruk. Ryttarhagsleden har numera återfått gatans omfattning före namnbytet och den funktionsförändring som föranledde bytet, dock utan att gå tillbaka till det gamla namnet. Sångarleden har knappast den förbindelsefunktion som med dagens synsätt skulle föranleda denna efterled. Eldslösaleden framstår således som den enda fullt kvalificerade gatan i denna kategori. Samtidigt finns det andra betydande trafikleder, såsom Järnvägsgatan, Svarvargatan och Vetagatan, vilka sin storlek till trots varken blivit leder eller vägar. Ytterligare en nymodig efterled, som beskriver hur trafiken tänks flyta, har gläntat på dörren till Mjölbys namngeografi genom förslaget Ödegårdsringen 1990. Särskilda efterleder har också tagits i bruk för att utmärka mindre gator. Därvid har gränd blivit den vanligaste leden efter gata och väg. Gränd har den ursprungliga betydelsen av trång gata men har framför allt kommit att beteckna sido- eller tvärgator. De första namnen av denna typ infördes med 1934 års stadsplan, bland annat Skol-, Bred-, Tvär- och Bragegränd i varandras närhet samt Blåkullegränd. Trots sin avsaknad av ändelse ska dessa namn – liksom sådana med samma struktur och efterleden plan – uppfattas som bestämd form. I den västra delen av kvarnbyn, mellan Skänningevägens gamla sträckning (nu Kanikegatan) och ån, återfinns vidare Mjölnar-, Bryggar-, Garvar- och Stenhuggargränd. Bland nyanlagda bostadshus på Lundbygärdet och gammal torpbebyggelse i Kungshöga namngavs 1959 Katarinas gränd respektive 1963 Gustaf Emils gränd, båda självfallet i obestämd form. Det stora genombrottet för gränd som efterled kom i och med namngivningen inom Ryttarhagsområdet. Stadsingenjören uppställde därvid principen att det nya bostadsområdets infartsgator och gator som korsar andra gator skulle ges namn med efterleden gata och återvändsgator kallas gränd. I de fall då den första leden är ett egennamn – gudanamn – uppträder gränd fristående, till exempel Lokes gränd, analogt med vad som är fallet med en del gatunamn bildade av personnamn. I det första småhusområdet med återvändsgator – genomlöpt av Sångarleden och Fågelsångsvägen – försågs tvärgatorna 1964 med efterleden stig, som egentligen avser en upptrampad mindre väg genom skog. Då stig inte använts på annat håll i tätorten, kan denna namngivning ses som ett exempel – det enda i Mjölby – på att man genom valet av efterled kan skapa gatunamn som är utmärkande för en viss stadsdel eller ett mindre område. Med samma efterled förekom i 1934 års stadsplan namnet Åstigen på en gata som aldrig blev utlagd. Stadsingenjörens princip om olika efterleder i namn på matar- respektive återvändsgator har inte tillämpats generellt i namngivningen. I alla de fyra bostadsområden där en sådan uppdelning är relevant följer namngivningens efterledshierarki – med upp till tre nivåer – olika mönster: i Norra Eldslösa led/gata och stig, i Slomarp genomgående väg, i Ryttarhagen led/gata, gata och gata/gränd samt i Södra Eldslösa led, väg och gränd. Den allra minsta – smalaste – typen av gata är gång- och cykelvägen. Av alla sådana i Mjölby har endast en namngivits, vilket skedde 1977: Skolgången, först föreslagen som Holmgången. Med utgångspunkt i gatustorleken har det alltså utvecklats en femgradig terminologi av efterleder, vilken visserligen inte blivit helt konsekvent använd: led, väg, gata, gränd/stig samt gång. Backe, lid och trappa är de efterleder som tagits i anspråk för att utmärka en lutande sträckning. I praktiskt bruk förekommer den förstnämnda enbart i inofficiella namn. Bakgrunden till dessa är Mjölbys läge längst ned i Svartåns dalgång, varmed följer kännbara backar på de olika vägarna ut ur kvarnbyn, framför allt på åns västra sida: Lia- eller Åbergsbacken (Kungsvägen), Segersbacken (Smålandsvägen, senare Jerikodalsgatan) samt Malmroths-, Kittebråts- och Egebybackarna (Skänningevägen, den första backen tillhörande nuvarande Kanikegatan). I 1913 års stadsplan avsågs en gata få namnet Åbacken, men i stället för den planerade bebyggelsen kring denna anlades senare Lundbybadet. De officiella gatunamnens motsvarighet till backe blev lid, som betyder backe, sluttning eller i trängre mening brant backe på en gata eller väg. Det första namnet som kom till användning var Öjarsliden, som antogs genom den sistnämnda stadsplanen i likhet med de aldrig realiserade Slomarps-, Hög- och Högbyliderna. I nästa stadsplan, 1934 års, tillfördes namnen Ängsliden och Svartåliden, varpå följde Granliden 1948, Högliden ånyo 1963 samt Prästgårdsliden 1969, alla tagna i bruk. Samtliga lider hänför sig till området mellan ån och Kungshögaplatån, utom Svartåliden på motsatta åstranden och Granliden invid Mjölby skog. Av de utlagda liderna är det, av olika skäl, endast Öjarsliden och Granliden som har den karaktär som efterleden uttrycker. Även om dess referens inte är särskilt lämpad för fordonstrafik, hänförs Kummeltrappan till gatunamnen. Efterleden påträffas härutöver endast i det aldrig realiserade namnet Kittebråtstrappan. Båda beslutades genom 1934 års stadsplan. Av Mjölbys öppna platser – de flesta med någon form av handel på eller invid sig – har fem benämnts torg. Inget av de två äldre torgen med anor i kvarnbyn, ett på vardera sidan av ån, har dock haft något fastställt namn: Gästistorget (även kallat Torget, Stora Torget och Gamla Torget) och Kyrktorget (Lilla Torget). Det första officiella torgnamnet var Stortorget, som i både 1913 och 1934 års stadsplan avsåg den planerade nya torgplatsen på Södergårdsgärdet. När torget väl anlades blev dess namn i stället Stora Torget, vardagligen förkortat till Torget. I närheten av Gästistorget låg Fisktorget, även det utan officiellt namn. 1986 gavs den sedan halvannat decennium befintliga öppna platsen i Mjölbys nya kommersiella centrum namnet Jerikodalstorget. Innan det nya Stora Torget anlades upptogs platsen på Södergårdsgärdet av Kovallen, ett forum för bland annat kreatursmarknad. Detta inofficiella namn är ensamt om sin efterled inom gatunamnens krets, men senare har idrottsanläggningar fått namn som bildats på motsvarande sätt. Medan torg betecknar de gamla eller centralt belägna öppna platserna, har nya sådana i tillkommande delar av tätorten givits namn med efterleden plan. Det första exemplet återfinns redan i 1913 års stadsplan, där dagens grönyta i korsningen mellan Parkgatan och Vifolkagatan avsågs bli Gravgårdsplan, något som aldrig förverkligades. 1934 års stadsplan introducerade Vasa-, Folkunga-, Jarla-, Haga- och Furuplanerna, varav endast den förstnämnda anlades och därmed blev den första i sitt slag i Mjölby. Ett av dessa namn överfördes 1959 till en annan plan, som verkligen kom till stånd: Folkungaplan. Dessförinnan hade namnet Dackeplan 1948 åsatts den centrala ytan i ett litet stadsdelscentrum invid Kungsvägen och gränsen till Högby. En stor asfalterad plan utan särskilt namn, belägen i slutet av Industrigatan, föreslogs 1995 bli kallad Prästgårdsplan eller Duvelundsplan, varvid namngivarna slutligen stannade för det senare. Från det beskrivna mönstret för torg och planer avviker Kanikeplan, som namngavs 1986. Den är ingen ny plats utan snarare en av Mjölbys äldsta, där den forna knutpunkten för landsvägskommunikationerna var belägen. Till skillnad från de andra planerna ligger den mitt i tätorten. Genom sin fördelning på Kungsvägens båda sidor har den inte karaktären av en sammanhållen torg- eller planyta. Å andra sidan uppfyller Kanikeplan mer än kanske någon av de övriga planerna i Mjölby en egenskap som exempelvis i Stockholm kvalificerar en öppen plats för efterleden plan: förekomst av biltrafik. Vidare har i folkmun namnet Stationsplan använts om utrymmet mellan järnvägsstationen och Stadshotellet. Ordstruktur Efter ordstrukturen kan gatunamnen indelas i två huvudklasser: namn bildade genom sammansättning respektive ordfogning. Inom den förstnämnda och helt dominerande klassen innehåller namnen en efterled i bestämd form, som är sammansatt med huvudordet. De övriga namnen har en fristående efterled, som föregås av ett substantiv i genitivform eller ett adjektiv. En stor majoritet – drygt 90 procent – av samtliga gatunamn är av typen Kungsvägen, tillhörande sammansättningarna. Bland dessa förekommer i Mjölby även två andra ordtyper, som kan exemplifieras med Västra Ringvägen och Västra Hargsvägen. I det förra fallet är Västra attribut till Ringvägen, medan Västra Harg utgör en fast ordgrupp. De totalt 15 gatunamn som bildats genom ordfogning kan uppdelas på fyra ordtyper. En av dessa har ett adjektiv som attribut samt huvudtrycket på efterleden i bestämd form, till exempel Stora Torget. Övriga tre typer har ett egennamn som förled, följd av efterleden i obestämd form. Typen Katarinas gränd har huvudtrycket på efterleden och Lokes gränd i stället på förleden. Axel Träffs gata är exempel på den typ där förleden är en fast ordgrupp och huvudtrycket är förlagt till efterleden. Namn av detta slag tenderar att i stället bli en sammansättning med efterleden i bestämd form. Ett exempel härpå är Dag Hammarskjölds gata, som kan ses och framför allt höras som Dag Hammarskjöldsgatan. Bindning Föreningen av för- och efterled i Mjölbys gatunamn sker enligt samma regler som gäller för svenska språkets ordbildning i allmänhet – med ett fåtal mer eller mindre godtyckliga avvikelser. Några skillnader som är betingade av tiden för namnens tillkomst eller användning kan inte iakttas. Den enklaste formen av bindning innebär att efterleden följer direkt på förleden, till exempel Sandgatan, Bredgränd och Glaciärvägen. I många fall infogas mellan lederna ett s, vilket framför allt förekommer då förleden i sig är en sammansättning, såsom i Vårlöksgatan, Skogssjöbadsvägen och Burensköldsvägen. När förleden redan slutar med ett s-ljud tillförs naturligtvis inte någon ytterligare bokstav, som Kruthusgatan och Bronsyxgränd visar. Inget s tillkommer heller om förleden är ett egennamn som slutar med vokal: Eldslösaleden och Gyldenklougatan. I vissa fall ersätts en avslutande vokal med en äldre genitivändelse. Exempel på att a övergår till e finns i namnen Kattkällegatan, Blåkullegränd och Smedjegatan. I namn som Kyrkogatan och Hälsogatan utmärks genitiv i stället med o. Andra sammansättningar innehåller bindevokalen u: Furugatan och Finnstugugatan. Vokalen a eller e kan också läggas till förleder som slutar med konsonant, analogt med det vanligare s, till exempel Jarlaplan, Vikingagatan, Dalagatan (av häradet Dal, vanligen kallat Dals härad), Kanikegatan och Grönegatan. Det praktiska bruket av ett numera upphört gatunamn uppvisar en hel provkarta på olika bindningar: Svartman-, Svartmans- och Svartmannagatan; den mellersta formen är den som fastställdes i stadsplanen. Större ingrepp i förleden, men alltjämt enligt språkliga grundregler, uppvisar namnen Gymnasievägen, Räfflevägen, Gråbrödragatan och Vattugatan. Ord som slutar med vokal men inte är egennamn kan vid sammansättning reduceras till sin stam, som fallet är med Skolgränd och Stortorget. Ortnamn som har bestämd form blir i egenskapen av förled obestämda, till exempel Södergårdsgatan och Ljungkullevägen, bildade av Södergården respektive Ljungkullen. Att lösningen ingalunda alltid är självklar visar följande exempel. När namnen till 1934 års stadsplan antogs, ändrades den föreslagna bindningen i några fall: Norra och Södra Strömsgatan blev Strömgatan och Mjölkullegatan i stället Mjölkullagatan. Även två andra gatunamn, som i likhet med de nyssnämnda aldrig tagits i bruk, har en form som kan inbjuda till enklare bindningar: Hagelinsvägen och Skiftesvägen. Ett särskilt problem utgör namn bildade av ortnamn som slutar med stad, eftersom det provinsiella språkbruket har en benägenhet att uttala den sista konsonanten stumt. Tre varianter förekommer i tillämpningen av Hogsta-, Hogstad- eller Hogstadsgatan liksom av Ramsta-, Ramstad- eller Ramstadsgatan. Vilken form som blev den officiella förefaller framför allt ha varit ett utslag av tillfälligheter. 1950 utspelades i stadsfullmäktige en debatt kring namnförslaget Lindergatan, varvid rektor Oscar Augzell pläderade för formen Lindersgatan. Robert Karlsson menade å sin sida att kollegan från 1927 års namnkommitté i stället borde tillägnas en gata med namnet Lindervägen. Bland gatunamn bildade av yrkesord och liknande personbenämningar med ändelsen are förekommer sammansättningar både med och utan avslutande e i förleden. Sju av namnen saknar e: Godtemplargatan, Ryttargatan, Mjölnargränd, Bryggargränd, Garvargränd, Svarvargatan och Stenhuggargränd. Närmast dubbelt så många innehåller ursprungsordets ändelse oförändrad: Gästgivaregatan, Hantverkaregatan, Bryggaregatan, Snickaregatan, Riddaregatan, Spännaregatan, Domaregatan, Pukslagaregatan, Banmästarevägen, Tågmästarevägen, Lokmästarevägen och Omlastarevägen. Båda typerna spänner över hela den officiella namngivningens tid och valet mellan alternativen synes ha varit slumpartat. I landet som helhet finns en tendens till geografisk skillnad, med större frekvens av are i söder och ar i norr, inbegripet Stockholmsområdet. Vid ordfogning av fristående för- och efterleder är s-genitiv helt dominerande, till exempel Axel Träffs gata och Tors gränd. Till och med då förleden är ett egennamn som slutar med vokal, varvid denna typ av genitiv i allmänhet inte förekommer (till exempel inte Mjölbys utan Mjölby kommun), har s använts: Katarinas gränd, till skillnad från bland annat Katarina bangata i huvudstaden. Stavning och uttal Föga förvånande följer även stavningen av Mjölbys gatunamn vad som är normalt i riksspråket. Medan Hübe med något undantag använde nystavning i sitt förslag från 1910, tillämpade Cnattingius 1927 den äldre normen och skrev sålunda Stjerngatan, Prestgatan, Elfkullagatan, Wester Hargsvägen osv. I den stadsplan varmed namnen antogs hade dock stavningen moderniserats. De enda spåren av provinsialism bland de genom tiderna fastställda namnformerna är de vacklande Hogstagatan och Ramstadgatan. Statistiska centralbyråns förändring av ortnamnet Skeninge till Skänninge 1910 fick småningom genomslag även i Mjölbys gatunamnsskick. Som en anpassning till det vardagliga uttalet justerades vidare stavningen av Finnstugugatan till Finnstugatan. Föranlett av det nya datoriserade fastighetsregistrets krav, blev namnet S:t Persgatan omformat till det fullt utskrivna Sankt Persgatan. I valet mellan stor och liten begynnelsebokstav i flerordiga namn är huvudregeln i svenska språket att stor bokstav endast ska förekomma i det första ordet, såvida inte något av de följande är ett egennamn i sig. I de flesta fall ger detta tillräcklig vägledning, och ingen tvekan råder exempelvis om att Axel Träffs gata är den korrekta formen. Beroende på hur efterleden betraktas – eventuellt som kapabel att ensam utgöra ett gatunamn – skrivs Stora torget eller Stora Torget. Den senare formen är den officiellt fastställda i Mjölby. Större lokala särdrag uppvisar uttalet av vissa gatunamn. Naturligt är att de av traktens ortnamn som fått bilda gatunamn behåller sin dialektala skepnad i lokalbefolkningens uttal. Så är fallet med bland annat Hogstagatan (Håck-), Lundbygatan (Lunnby-), Eldslösavägen, Östra Eldslösavägen och Eldslösaleden (Ells-), Skogssjöbadsvägen (Skoschö-), Östgötagatan (Ösch-), Sörbygatan och Mjölkullagatan (båda med kort ö-ljud). I efterleden gatan tenderar dessutom slutkonsonanten att bli stum. En särartad betoning har mjölbyborna givit bland annat Burensköldsvägen och Novisgatan, med det för riksspråksuttal främmande huvudtrycket på tredje respektive första stavelsen. På mjölbymål uttalas självfallet även gatunamn i förekommande fall med det karaktäristiska r-ljudet, som närmast liknar engelskans w, i början av ord och – av en del äldre infödda ortsbor – vid dubbelteckning, till exempel 'Wingvägen' och 'Nowwa Strannvägen'. (I motsats till denna anglosaxiska anstrykning förekommer dock inte läspljud i Kruthusgatan och Rothemsvägen!) Bokstaven l uttalas tjockt i vissa lägen, såsom i 'KummeLgata' och 'VasapLan', men inte i exempelvis Tallgatan och Granliden. I Mjölnargränd förvandlas kombinationen av l och n till ett ljud liknande riksspråksuttalet av rn i björn. Mjölbyhistoria – Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum. Stockholm, 2011. 284 sid. ISBN 978-91-87784-21-7.	slekt.se/mjolby Start Mjölbyhistoria ➤ Start slekt.se ➤ © 2022 Per Andersson