Mjšlbyhistoria

Den kungliga kvarnbyn vid SvartŒn som fick jŠrnvŠg och blev sydvŠstra …stergštlands centrum

Per Anderssons forskning och texter om Mjšlbys historia

 

 

 

 

 

Mjšlby kvarnby blir regioncentrum

Begynnande industri och handel i kvarnbyn

FrŒn 1700-talets mitt Šr det kŠnt att det i byn fanns ett tiotal kvarnar med 33 par kvarnstenar. Detta fšrhŒllande fšrblev sŒ gott som ofšrŠndrat till bolagens omstrukturering av kvarnnŠringen i slutet av 1800-talet. Vid sidan av denna kŠrnverksamhet fanns dels hantverkare fšr byns och socknens sjŠlvfšrsšrjning, dels kompletterande verk som utnyttjade vattenkraften. Av sŒ­dana Šr en sŒg frŒn 1500-talet det Šldsta kŠnda. 1709 inrŠttades en knipphammare (benŠmnd efter tekniken att bunta jŠrnet till knippen), som 1721 fick privilegium fšr allehanda manufaktursmide. Vid mitten av 1700-talet hade Šven garveri och fŠrgeri tillkommit.

NŠr nŠringsfriheten realiserades vid 1800-talets mitt, kunde Mjšlbys gynnsamma fšrutsŠttningar fšr ekonomisk expansion bšrja exploateras. Med stšd av lŠget vid de viktiga landsvŠgarna och gŠstgiveriet tilltog diversifieringen av det agrara och fšrindustriella samhŠllets nŠringsliv. Bland annat šppnades handelsbodar, och med tiden etablerades mejeri, bryggeri och brŠnneri. Denna utveckling fšrsiggick sŒ gott som uteslutande inom de yttre ramarna fšr kvarnbyns bebyggelse.

Bebeyggelsens fšrtŠtning och folkmŠngdens škning i kvarn­byn fšranledde var och en av de stšrre kapitalŠgare som bodde i byn att uppfšra en ny och mer stŒndsmŠssig boning fšr sig och sin familj pŒ behšrigt avstŒnd frŒn sina verksamheter. Gustafsson i NygŒrden byggde Villa LyckŒs, Hagelin i KlostergŒrden Haga, Hagelins svŠrson patron Axel Svensson Villa Ekš och Salomonsson i NorrgŒrden dels en ny och herrgŒrdslik manbyggnad, dels Villa Granlunden. De tre senare husen Šr Šnnu bevarade, det sistnŠmnda med funktion som prŠstgŒrd. Den ŒterstŒende kvarnmagnaten, Edlund, uppfšrde sitt residens pŒ den sšdra delen av Mjšlby holme, som numera Šr park med mjšlnarstaty.

StationssamhŠllet

Det stora sprŒnget i Mjšlbys utveckling togs i och med att jŠrnvŠgen šppnades 1873. Vid Mjšlby fšljer sedan dess stambanan alldeles intill SvartŒn pŒ dennas šstra sida under halvannan mil. I anslutning till jŠrnvŠgen bšrjade genast vŠxa fram vad man kallade Mjšlby stationssamhŠlle. Det skedde allra fšrst pŒ Munke- eller GŠstgivaregŒrdens jord šster om Œn, mellan GŒsholmen och vŠgen mot VŠstra Eldslšsa. Mitt pŒ detta markomrŒde byggdes jŠrnvŠgsstationen, och bebyggelsen planlades 1875 utifrŒn denna nya centralpunkt. Hela det av banan kluvna omrŒdet belades med ett rutnŠt av gator, det fšrsta i Mjšlby. Det innefattade tio gator: i den vŠstra delen nuvaran­de BurenskšldsvŠgen, Fabriksgatan, Kyrkogatan och Maga­sins­gatan samt i den šstra JŠrnvŠgsgatan, Lagmansgatan, Bondegatan, Tingsgatan, SšdergŒrdsgatan och – i utrymmet mellan de bŒda sistnŠmnda – en idag obefintlig gata frŒn Lagmansgatan till JŠrnvŠgsgatan, norr om JŠrnvŠgshotellet (nu Stadshotellet). SšdergŒrdsgatan och Tingsgatan gŒr omedelbart innanfšr MunkegŒrdsomrŒdets norra respektive sšdra grŠns.

VŠster om stambanan hamnade fabriker och verkstŠder, medan det šster om stationen uppstod en trŠdgŒrdsstad med villabebyggelse – framfšr allt fšr ortens nya klass av fabrikšrer, kšpmŠn och jŠrnvŠgstjŠnstemŠn – och mindre hyreshus fšr bland annat jŠrnvŠgsmŠnnen.

NŠsta omrŒde som exploaterades i utbyggnaden av det som med tiden formades till Mjšlbys šstra stadsdel var GravgŒrdens markomrŒde mellan vŠgarna till Sya respektive Bockarp. 1884 inritades ocksŒ pŒ detta ett gatunŠt, som bebyggelsen Šnnu idag inordnar sig i. De gator som fšrekom i denna plan, alla dŒ utan namn, Šr dagens Sankt Persgatan, Fšreningsgatan och Parkgatan.

Genom stambanans framdragning tudelades bŒde orten som sŒdan och flera av byns avgrŠnsade ŠgoomrŒden šster om Œn. Som fšljd av denna barriŠr utvecklades den nya šstra stads­delen tŠmligen Œtskild frŒn den gamla kvarnbyn. Det uppstod inte heller nŒgon sammanhŠngande bebyggelse mellan Mjšlbys jŠrnvŠgscentrum och kvarncentrum, och Šn idag saknas ett organiskt samband mellan stationen och ortens švriga centralpunkter.

JŠrnvŠgens tillkomst gav en kraftig tillvŠxt av bŒde handel och industri, bland annat mekaniska verkstŠder och mšbel-, beklŠdnads- och livsmedelsindustrier. Handeln fšrlades framfšr allt utmed huvudvŠgen – pŒ Œns bŒda sidor – och i viss mŒn den korsande landsvŠgen, dvs i anslutning till kvarnbyns bebyggelse och GŠstistorget. Utšver industriomrŒdet vŠster om stationen togs mark šster om kyrkan, lŠngs nuvarande Axel TrŠffs gata, i ansprŒk fšr allehanda nŠringsverksamhet. De nya formerna av produktion i samhŠllet fšrlades alltsŒ till tvŒ omrŒden mellan Œn och jŠrnvŠgen, ett norr om kyrkan och kvarnbyn och ett sšder dŠrom.

Det fšrsta planlagda bostadsomrŒdet vŠster om Œn var Egna hem, ett av de Šldsta i sitt slag i landet. Det byggdes pŒ Lundby Šgor i anslutning till vŠgen mot Sšrby med bšrjan 1895.

1896 stod en ny folkskolebyggnad klar. Den hade uppfšrts i tegel pŒ socknens gamla skoltomt, som vid jŠrnvŠgens tillkomst hamnat pŒ stationens sida, och finns fortfarande bevarad (den numera nedlagda Parkskolan).

Folkškningen under 1800-talets sista fjŠrdedel gjorde det nšdvŠndigt att anlŠgga en ny begravningsplats. Det skedde i form av Nya kyrkogŒrden, tagen i bruk 1898, pŒ den platŒ som ocksŒ rymmer Hagaparken.

MunicipalsamhŠllet

Under 1800-talets sista kvartssekel – frŒn jŠrnvŠgens šppnande till sekelskiftet – fšrdubblades Mjšlbys folkmŠngd. BefolkningstillvŠxten skedde pŒ kvarnbyns och i nŒgon mŒn angrŠnsande byars marker, Šgda till respektive gŒrd. Kring kvarnarna fšrtŠtades bebyggelsen, och pŒ den ena odlingsytan efter den andra uppfšrdes nya hus. Bebyggelsen i den av kvarnbyn och stationssamhŠllet kombinerade tŠtorten nŒdde snart efter jŠrnvŠgsdebuten den grŠns dŒ stadskaraktŠrens problem gjorde sig pŒminda. €ven om samhŠllets yttre inte var sŠrskilt stadslikt, framstod det som nšdvŠndigt att skapa ordnade former fšr den alltmer omfattande bebyggelse dŠr alltfler mŠnniskor bodde och arbetade och fšr att tillgodose dessas behov av gemensamma nyttigheter, sŒsom elektricitet, vatten och avlopp. VŠgen dit var inte enkel i ett samhŠlle dŠr till och med gatorna Šgdes av enskilda.

Bortsett frŒn att somliga av agrarsamhŠllets byar kunde vara fšrhŒllandevis folkrika och ha en vŠl samlad bebyggelse, var tŠtorten som form fšr mŠnniskors boende och fšrsšrjning lŠnge liktydig med staden. Av dennas privilegier fšljde exklusiv rŠtt att bedriva stadsnŠringar. Med tiden šppnades snarlika mšjligheter fšr andra orter, i form av fšrst kšpingar och senare – avseende mindre tŠtorter – municipalsamhŠllen. Fšr de lŠgre formerna av stadsliknande samhŠllen tillŠmpades i varierande utstrŠckning samma legala regleringar som gŠllde fšr stŠderna. Alla stŠder och, med enstaka undantag, kšpingar var egna kommuner, medan municipalsamhŠllena inte var det utan tillhšrde en eller flera landskommuner. MunicipalsamhŠllen bšrjade bildas kort efter att stambanorna bšrjat trafikeras och ge upphov till stationssamhŠllen, och vid sekelskiftet fanns ett hundratal municipier.

Som lšsning pŒ Mjšlbys vŠxtproblem beslutade Kungl Maj:t den 29 september 1899 att det inom Mjšlby landskommun skulle bildas ett municipalsamhŠlle med samma namn som socknen den 1 januari 1900. Fšrutom merparten av Mjšlby bys jord, innefattade det delar av Lundby by samt, efter en planŠndring 1903, den huvuddel av Egebybackens bebyggelse som tillhšrde Mjšlby socken (Egeby by). I samhŠllet gŠllde samtliga sŒ kallade stadsstadgor, dvs ordningsstadgan, hŠlsovŒrdsstadgan, brandstadgan och byggnadsstadgan, samt lagfšreskrifter om stadsplan och tomtindelning i stad. Beslutande organ var municipalstŠmman – senare municipalfullmŠktige – och styrelsen utšvades av municipalnŠmnden. Fšr speciellt reglerade omrŒden fanns ett fŒtal sŠrskilda nŠmnder, bland annat byggnadsnŠmnd. Genom municipalsamhŠllets tillkomst avskaffades bystŠmman, medan landskommunens organ fortsatte att utšva sina uppgifter inom hela socknen.

Mjšlby var "egentligen bara en liten by dŠr nere vid GŠstis­torget, och det var fšrst med tillkomsten av KanikegŒrden, som Mjšlby fick nŒgot liknande stadsbebyggelse". SŒ beskrev kvarn­mŠstaren August Linder (1863–1935) i en šgonvittnesskildring att tŠtorten tedde sig sŒ sent som femton Œr efter municipalsamhŠllets tillkomst och dŒ Mjšlbys fšretrŠdare Šven ansškt om stadsprivilegier. KanikegŒrdens affŠrs- och bostadskomplex stod klart 1915 pŒ den likabenŠmnda mjšlbygŒrdens byggningstomt, alldeles intill den stora vŠgkorsningen. KanikegŒrden, som Šven kallades Miljonhuset, hade fšrvisso en vŠrdig fš­re­gŒngare i Vifolka sparbanks jugendinspirerade stenhus, som uppfšrdes redan 1904–1905. BŒda dessa byggnader, belŠgna invid KungsvŠgen, stŒr Šnnu kvar och minner om avstampet fšr Mjšlbys marsch in i stŠdernas krets.

Den fšrsta stadsplanen fšr Mjšlby faststŠlldes av Kungl Maj:t 1903 pŒ grundval av karteringar som pŒbšrjats 1897. Planens styreffekt pŒ ortens framtida bebyggelse blev dock ringa i det att mycket litet av de omfattande avsikterna fšr ny bebyggelse pŒ de forna bymarkerna blev av. Detta gŠller i Šn hšgre grad den nya plan som redan 1904 bšrjade utarbetas och 1907 antogs av municipalstŠmman, dock utan att slutligen fšras till faststŠllelse. 1909 inleddes arbetet med en ny plan, som beslutades av stŠmman 1912 och faststŠlldes av Kungl Maj:t Œret dŠrpŒ, tio Œr efter Mjšlbys fšrsta stadsplan. Mjšlbys utbyggnad skedde enligt 1913 Œrs plan under tvŒ decennier, fram till 1934 dŒ en total revision av stadsplanen vann laga kraft. Gemensamt fšr alla dessa stadsplaner Šr att de – fšrutom de tomtindelningar utifrŒn byns Šgoindelning som dittills realiserats – fšreskrev hur bebyggelsen skulle expandera inom ett antal rutnŠtssystem, som lades pŒ samhŠllets olika "malmar", ibland helt utan hŠnsyn till terrŠngfšrhŒllandena. I de flesta av dessa omrŒden tillkom dock bebyggelse fšrst lŒngt senare och i en helt annan form. De tydligaste exemplen Šr LundbygŠrdet och PrŠstgŒrdsgŠrdet, dŠr fem olika gatunŠt planlagts fšr vartdera omrŒdet innan det sista i raden utlades.

1910 stŠrktes Mjšlbys stŠllning som kommunikationsknutpunkt. DŒ šppnades den privatŠgda Mjšlby–HŠstholmens jŠrn­vŠg. Vid Mjšlby station anslšt den till stambanan och vid HŠstholmen till ŒngbŒtstrafiken pŒ VŠttern med reguljŠr fšrbindelse till Hjo.

Omkring 1910 bšrjade samhŠllets styresmŠn att mer aktivt fšrsška omforma kvarnbyn till ett stadsliknande samhŠlle. 1913 Œrs stadsplan och en dŠrpŒ fšljande framstŠllan om stadsrŠttigheter Šr uttryck fšr detta. SamhŠllet bšrjade ocksŒ fšrvŠrva mark frŒn byns gŒrdar, bland annat fšr att planmŠssigt kunna anlŠgga gator och forma bebyggelsen. Det allmŠnnas fšrsta jord­kšp skedde 1913, och siktet var Šven instŠllt pŒ SvartŒns fall fšr att utvinna elkraft.

Under municipalsamhŠllets tid fšrvŠrvades SšdergŒrden. I dess mangŒrdsbyggnad, belŠgen dŠr nu Stora Torget finns, installerade sig de kommunala befattningshavarna tillsammans med andra institutioner i lokalsamhŠllet. Byggnaden hade fŒtt sin plats mitt pŒ det norra av SšdergŒrdens tvŒ markomrŒden – bŒda kluvna av jŠrnvŠgen – mellan Œn och vŠgen till VŠstra Eldslšsa. PŒ den šstligaste delen av omrŒdet, grŠnsande till socknens skoltomt, anlades en ny folkskolebyggnad (nu Vasaskolans huvudbyggnad). Av privata byggnader uppfšrdes i detta omrŒdes nŠrhet 1912 Mjšlbys fšrsta biograf, Central­bio­grafen. I denna den šstra stadsdelen bredde bebyggelsen ut sig allt lŠngre frŒn jŠrnvŠgen, Šven mellan MunkegŒrdens och GravgŒrdens Šgor, som var de fšrst tomtindelade markerna. PŒ GravgŒrden tillkom tvŠrgator – fšrst var dagens Finnstugatan – till de redan tidigare utlagda parallellgatorna mellan vŠgarna till Sya och Bockarp.

Det sšdra av SšdergŒrdens ŠgoomrŒden, invid byns sydgrŠns och Œns šstra strand, var undantaget frŒn municipalsamhŠllet och fšrsŒlt till ArmŽfšrvaltningen fšr att tjŠna som trŠngfšrrŒd. Till detta hšrde ocksŒ GravgŒrdens och Hospitalsjordens mindre omrŒden šster hŠrom samt nuvarande Vasaparken, som frigjorts frŒn KattkŠllejorden. Av statlig mark mŠrks ocksŒ banomrŒdet med tillhšrigheter, som fšrvaltades av JŠrnvŠgsstyrelsen.

Staden

Mjšlbys stadsrŠttigheter dršjde lŠngre Šn vad kommunalmŠnnen fšrmodligen fšrvŠntade, nŠr de 1915 gjorde sin fšrsta framstŠllan till Kungl Maj:t. In i det sista rŒdde ocksŒ ovisshet om regeringens stŠllningstagande. Det definitiva beslutet fattades i en extra konselj, och beskedet om att Mjšlby – landskommunen i sin helhet – skulle upphšjas till stad kom bara nŒgra timmar innan det skulle trŠda i kraft pŒ nyŒret 1920. Mjšlbyborna skyndade sig att rusta till fest pŒ gŒrden till den blivande stadens stšrsta kommunala byggnad, Centralskolan (nu Vasaskolan). Mjšlbys fšrsta "stadshus" blev SšdergŒrdens manbyggnad, dŠr kommunens och municipiets administration fanns sedan tidigare.

Den kontinuerliga škningen av Mjšlbys folkmŠngd, som pŒgŒtt under en hundraŒrsperiod, avstannade i bšrjan av 1920-talet, och stadens fšrsta tvŒ decennier kŠnnetecknas av stagnation i befolkningsutvecklingen.

Fšr att mšta framtida behov av ny bebyggelse, inleddes 1923 arbetet med en total šversyn av stadsplanen. Det resulterade i en i praktiken helt ny plan, som faststŠlldes 1934. Genom denna skedde ocksŒ en viss utvidgning av det stadsplanelagda omrŒdet, som dittills motsvarat municipalsamhŠllets avgrŠnsning. I šster flyttades grŠnsen pŒ sina hŒll nŒgot nŠrmare Mjšlby skog. I samma riktning inlemmades bebyggelsen vid SpŠnnarhem, men ett under stadsplanearbetet fšreslaget nytt omrŒde mellan Vifolkavallen och KungsvŠgen uteblev frŒn den slutgiltiga planen. Den sydvŠstra delen av Mjšlby by, som pŒ grund av sin anvŠndning fšr TrŠngens ŠndamŒl lŠmnats utanfšr municipalsamhŠllet, intogs nu i stadsplanen och blev vŠster om stambanan en del av jŠrnvŠgens omrŒde. PŒ Egebybacken tillkom en tomtrad vid Vetagatan och Backgatan. Skogsuddens och Ljungkullens fribebyggelse pŒ Eldslšsabyarnas grŠnsmarker infšrlivades i form av tomterna vid Floragatan och Gršnegatan respektive norr om Ljunggatan, vilken fick bilda sydgrŠns fšr det nya stadsplaneomrŒdet. Utanfšr detta lŒg fortfarande Eldslšsa- och Solskinatorpen lŠngs HargsvŠgen, SommarhemsomrŒdet invid BockarpsvŠgen och sjŠlvfallet Hšglids- och Kungshšgabebyggelsen i Hšgby socken.

De fšrvŠrv av kvarnbyns egendom som municipalsamhŠllet inlett fortsattes av staden. Sedan man Šven lyckats inkšpa SvartŒns vattenfall, reglerades dessa och anlades ett kommunalt elkraftverk 1927. DŠrigenom fšrŠndrades radikalt den gamla byns bebyggelsekaraktŠr. De gamla kvarnhusen fšr direktutvinning av kraft ur Œn hade tjŠnat ut. KvarnnŠringen blev en elkraftsberoende industrigren som andra. Dess nya tyngdpunkt fšrlades till jŠrnvŠgens nŠrhet, vŠster om banan. DŠr hade Mjšlbys till sist enda kvarnfšretag sin verksamhet Šnda till ortens urspungsnŠring helt upphšrde Œr 2010, efter sannolikt minst 800 Œrs obruten mjšlframstŠllning. PŒ platsen fanns tidigare lokstallarna, som flyttats till det gamla trŠngomrŒdet. En annan fšrŠndring pŒ jŠrnvŠgskommunikationernas omrŒde var statens fšrvŠrv av HŠstholmsjŠrnvŠgen 1939.

Efter kraftverksbygget blev anlŠggandet av ett nytt stadscentrum stadens stšrsta projekt. Fšr ŠndamŒlet var Kovallen mellan kyrkan och stadens sšdra industriomrŒde reserverad i bŒde 1913 och 1934 Œrs stadsplaner, men nŠr byggnadsarbetena inleddes 1939 skedde det efter en helt ny plan. Ett nytt stadshus, det som idag kallas Gamla stadshuset, stod 1940 fŠrdigt alldeles sydvŠst om SšdergŒrdens huvudbyggnad, som dittills fyllt samma funktion. Stadshuset, vŠnt mot Œn, placerades mitt pŒ vad som skulle bli Stora Torget med šppen torgplats mellan Stadshuset och kyrkan. I šster och sšder inramades torget av det bostads- och affŠrskomplex, som fick namnet Centrum och uppfšrdes i fyra etapper. DŠr rymdes ocksŒ en ny biograf, den Œr 1942 šppnade Sagabiografen. Bortsett frŒn nŒgra mindre kompletteringar var projektet slutfšrt 1945.

Fšr stadens tidigare kommersiella centrum, omrŒdet kring GŠstistorget, fanns samtidigt privata planer pŒ en modern centrumbebyggelse pŒ det gamla torget. Det skulle dock dršja ett helt decennium innan dessa realiserades. Den sŒ kallade GŠstisflygeln eller Palmska lŠngan, som lŒg parallellt med sjŠlva gŠstgiveribyggnaden och avgrŠnsade torget i vŠster, flyttades sŒlunda 1951 till GŠstgivaregatan intill BurenskšldsvŠgen fšr att bereda plats fšr uppfšrande av det sŒ kallade HolmŽrska huset pŒ det gamla torget, i hšrnet av KungsvŠgen och dŒvarande SmŒlandsvŠgen samt mitt emot KanikegŒrden. Efter dessa omdaningar kom Mjšlbys stadscentrum att framstŒ som ett strŒk lŠngs genomfartsgatan pŒ bŒda sidor av Œn.

Utanfšr stadskŠrnan bšrjade bostadsbebyggelse att anlŠggas i allt stšrre skala pŒ Lundby bys forna marker, fšrst i anslutning till Folkungagatan, BurenskšldsvŠgen, SmŒlandsvŠgen och Sšrbygatan. Under senare hŠlften av 1940-talet inleddes exploateringen av omrŒdet frŒn KungsvŠgen till sšder om BurenskšldsvŠgen. DŠr byggdes bland annat smŒhus vid Ek-, Alm- och Bjšrkgatorna samt flerfamiljshus kring den i slutet av decenniet anlagda Dackeplan, vid grŠnsen mellan Mjšlby och Hšgby. Den šstra stadsdelen fortsatte att utvidgas sšder- och šsterut, varmed en del satelliter av torpbebyggelse inlemmades i den samlade stadsbebyggelsen. Bland annat uppfšrdes i KattkŠllaomrŒdet under 1940-talets senare del flerfamiljshus vid RingvŠgen, Vintergatan och Lagmansgatan, och i bšrjan av det nya Œrtiondet bebyggdes kvarteret Mjšlet vid Fšreningsgatans šstra slut.

Den vidgade staden

Den 1 januari 1952 genomfšrdes den fšrsta generella kommunindelningsreformen i Sverige. Fšr Mjšlbys del innebar reformen att Hšgby landskommun inkorporerades i staden. Det medfšrde att stadsbebyggelsen nu kunde tillŒtas fortsŠtta šver den tidigare hindrande grŠnsen.

Under den vidgade stadens 19-Œriga epok under 1950- och 1960-talen till Mjšlby kommuns bildande 1971 skedde en omfattande nyanlŠggning av bostadsomrŒden i den dittillsvarande stadsbebyggelsens utkanter, sŒ gott som uteslutande enligt nya partiella stadsplaner i 1934 Œrs stŠlle. Till denna epok hšr det sŒ kallade miljonprogrammet, som lanserades 1964 och hade till syfte att med en miljon nya bostŠder i landet bygga bort den rŒdande bostadsbristen. Under 1950- och bšrjan av 1960-talet fortsatte exploateringen sšderut av det stora LundbyomrŒdet vŠster om SmŒlandsvŠgen. Inom detta byggdes flerfamiljshus i mitten, dŠr ocksŒ ett litet stadsdelscentrum i form av Folkungaplan placerades, medan smŒhusbebyggelse fšrlades till randomrŒdena. Genom sanering av Šldre bebyggelse skapades vid denna tid ocksŒ ett centralt omrŒde av flerfamiljshus mellan Axel TrŠffs gata och SvartŒliden. I detta byggdes Mjšlbys fšrsta varuhus (Konsum, senare Domus) invid KungsvŠgen. Inom Hšgby fšrsamling anlades under fšrsta hŠlften av 1960-talet omrŒdet Tunet, som anknšts till stadens centralare delar genom en rad av hšghus lŠngs KungsvŠgen. Vid mitten av detta decennium togs norra delen av …stra Eldslšsas Šgor i ansprŒk fšr villabebyggelse lŠngs SŒngarleden och FŒgel­sŒngs­vŠgen samt i mindre omfattning vid RothemsvŠgen. …ster om SmŒlandsvŠgens nya strŠckning bšrjade ungefŠr samtidigt pŒ LundbygŒrdarnas mark att byggas ett stšrre omrŒde med kommunalt Šgda flerfamiljshus. SŒ­dana uppfšrdes i slutet av detta decennium ocksŒ pŒ PrŠstgŒrdsgŠrdet. En helt ny villastadsdel, utan nŒgon med den švriga staden sammanhŠngande bebyggelse, anlades frŒn 1969 norr om manbyggnaden till Slomarps gŒrd och fick namn dŠrefter.

Av enskilda byggnader som tillkom under den vidgade stadens tid mŠrks Lagmansskolan 1955 och Mjšlbys fšrsta hšghus, det sŒ kallade Punkthuset vid jŠrnvŠgsundergŒngen, 1957. Nya industriomrŒden togs i bruk vid Lundby och Albacken. I stadens mitt skedde frŒn 1967 en genomgripande omgestaltning, varvid mycket av den Šldre byggnationen revs, bland annat gŠstgiveribyggnaden och stenbroarna šver Œn. Invid KungsvŠgen, mellan Œn och StrandvŠgen, uppfšrdes vad som har betecknats som Mjšlbys fšrsta livsmedelshall, Kungshallen, šppnad 1968. PŒ motsatt sida av Œn och KungsvŠgen fšljdes den snart av Šnnu en, ICA-hallen VŠljaren. BŒda har nu lŠmnat plats fšr annan verksamhet.

Kommuncentrumet

Infšr bildandet av Mjšlby kommun 1971 med tŠtorten Mjšlby som centrum, uppfšrdes ett nytt och betydligt stšrre stadshus – med anslutande bibliotek och Folkets hus – pŒ vŠstra sidan av Œn. I den omedelbara nŠrheten fortsatte samtidigt fšrvandlingen av den centrala staden genom att ett helt nytt kšpcentrum uppfšrdes, delvis i JerikodalssŠnkan, vars yta ersattes med ett parkeringsdŠck. Mjšlbys kommersiella tyngdpunkt Œterfšrdes sŒledes till det omrŒde kring GŠstistorget, dit handeln i en tidigare omgŒng varit koncentrerad.

Under kommunens tid har tvŒ stora bostadsomrŒden, bŒda med smŒhusbebyggelse, nyanlagts utanfšr det som en gŒng var Mjšlby bys mark: frŒn 1972 Ryttarhagen med infart frŒn Ryttar­hags­leden (fšrst kallad RyttarhagsvŠgen) och frŒn 1978 …stra Eldslšsa med infart frŒn Eldslšsaleden.

Nybyggnationen i Mjšlby har hŠrefter huvudsakligen bestŒtt i fšrtŠtning inom det befintliga bebyggelseomrŒdet. Bland annat har centralt belŠgna industrikvarter lŠmnat plats fšr bostŠder, sŒsom radhus mellan Sankt Persgatan, Fšreningsgatan och Parkgatan samt kvarteret Oljekrukan mellan KungsvŠgen och SkogsvŠgen. €ven i omrŒden fšr Šldre torpbebyggelse har viss nybyggnad skett, sŒsom vid Vattugatans fšrlŠngning sšderut.

Under senare tid har kvalitativa snarare Šn kvantitativa aspekter varit utmŠrkande fšr stadsbebyggelsens fšrŠndring. GatunŠtet har omreglerats fšr škad trafiksŠkerhet, och miljš- och skšnhetsvŠrden har lagts till grund fšr omgestaltning av bland annat KungsvŠgen genom tŠtortens centrala delar.

Bebyggelsens avstannade expansion sammanhŠnger med att Mjšlbys befolkning inte lŠngre škar. Samtidigt fšrmŠrks en tendens att en del av de ortsfunktioner som bildat grunden fšr Mjšlbys hittillsvarande stŠllning flyttas hŠrifrŒn och att ortens roll som administrativt centrum fšr sydvŠstra …stergštland Šr pŒ tillbakagŒng. NŠr det gŠller statliga och landstingskommunala funktioner sker en fšrskjutning Œt Motala, Šven om den naturliga nŠringsgeografiska centralort som mjšlbyborna vŠnder sig till, nŠr den egna Šr otillrŠcklig, Šr Linkšping. OcksŒ sjŠlva anledningen till det moderna Mjšlbys etablering och expansion – jŠrnvŠgen – har varit fšremŒl fšr fšrslag om radikala fšrŠndringar: en ny strŠckning av stambanan vid sidan av tŠtorten.

 

Mjšlbyhistoria – Den kungliga kvarnbyn vid SvartŒn som fick jŠrnvŠg och blev sydvŠstra …stergštlands centrum. Stockholm, 2011. 284 sid. ISBN 978-91-87784-21-7.

 

 

 

 

slekt.se/mjolby

Start Mjšlbyhistoria

Start slekt.se

© 2022 Per Andersson