Mjölbyhistoria Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum Per Anderssons forskning och texter om Mjölbys historia
	Politiker och demokrati i Mjölby – en maktutredning Förord Kunskap är grunden för varje civiliserat samhälle. Kunskap – i alla dess mångskiftande former – är också det föremål kring vilket hela det svenska utbildningsväsendet kretsar, detta system som har till uppgift att förbereda nationens unga för ett liv i samhället. Framtagning av ny kunskap och spridning av denna bland människorna, dvs forskning och utbildning, är av avgörande betydelse för samhällets utveckling. Under sin tid i gymnasieskolan brukar eleverna nå en sådan mognad att de med framgång kan börja konfronteras med frågor kring produktion av kunskap, kring forskning och vetenskap. På studieförberedande utbildningsvägar skall gymnasisterna dessutom förberedas för akademiska studier, där den vetenskapliga dimensionen är ett högst påtagligt faktum. Insikter om hur den kunskap kommit till, som man i skolan arbetar med att lära in, är också av stor betydelse för att kritiskt kunna granska befintligt vetande. För alla – oavsett om studierna skall fortsätta eller om kunskaperna skall omsättas i yrkesverksamhet – finns det skäl att känna till grunderna för hur man själv tar fram information som inte redan finns tillgänglig. Det högsta steget i vårt förhållande till kunskap är att producera ny sådan, att forska, att ägna sig åt vetenskap. De grundläggande och generella vetenskapliga metoderna för forskning på olika områden har inom gymnasieskolan sin särskilda plats i ämnet filosofi och dess underavdelning vetenskapsteori. Gymnasieskolan utgör numera de tre avslutande åren av en i praktiken obligatorisk tolvårig ungdomsskola. Av de otaliga kunskapsobjekt som gymnasieskolan omfattar intar de som benämns politik och demokrati en särställning. De ryms inom ämnet samhällskunskap, som skiljer sig från övriga s k läsämnen genom att det av statsmakterna också tillagts andra funktioner än att rymma ett erfarenhetsmässigt studium av en del av vår omvärld. Undervisningen skall dels ge denna ämnesteoretiska kunskap om samhället och dess orsaksförhållanden som en betydande del av den totala kunskapsmassan om verkligheten. Eleverna skall få ett helhetsperspektiv på samhället och betrakta det som sker däri utifrån principiella problemställningar. Eleverna skall inom ämnet i tilltagande grad tillägna sig ett vetenskapligt arbetssätt – med utvecklad problemformulering, helhetssyn, analys, systematik, kritiskt förhållningssätt etc. En andra huvudfunktion för ämnet samhällskunskap är att eleverna utifrån ett medborgarperspektiv skall skaffa sig kunskap om hur samhället fungerar, för att de skall kunna delta aktivt i samhällslivet och vara rustade för att påverka och möta förändringar. Häri ingår också förmåga att agera praktiskt i olika steg i den demokratiska processen, t ex att argumentera i tal och skrift, leda debatter och delta i omröstningar. Eleverna skall också öka sina förutsättningar för att bilda sig en egen välgrundad uppfattning och ta ställning i olika samhällsfrågor och få förståelse för andras uppfattningar. Sist men inte minst skall eleverna enligt läroplanen förmås anamma attitydmålet att demokratin är den överlägsna samhällsformen. På denna grund har i samverkan mellan fyra undervisningsämnen vid Mjölby gymnasium under åren 1991–1995 genomförts det största elevprojektet där hittills. Utgångspunkten har varit att med beprövade vetenskapliga metoder genomföra en större empirisk undersökning från början till slut, i första hand som en fullständig vetenskapsteoretisk tillämpningsövning. För att åstadkomma en till sitt innehåll så högkvalitativ undersökning som möjligt har eftersträvats ett studieobjekt som eleverna är väl förtrogna med från dittillsvarande studier. En annan ambition har varit att välja ett undersökningsområde som innebär ett realistiskt arbete och medför ett meningsfullt resultat. Detta har lett till en statsvetenskaplig inriktning där lokala maktförhållanden är objekt. Forskningsuppgiften har förlagts till området politiker och demokrati i Mjölby kommun. Valet har skett i en förhoppning om att också kunna tillföra användbar kunskap till det lokala samhälle där Mjölby gymnasium verkar. I projektet möts framför allt filosofi och samhällskunskap. I ämnet historia har den lokalhistoriska grunden lagts för studien. Ämnet svenska har bistått med de kunskaper och färdigheter i språkanvändningen som är nödvändiga för de krav som ställs på forskningens skriftliga presentation. Arbetet påbörjades under hösten 1991. Elever på samhällsvetenskaplig linje, klass S 3 läsåret 1991/92, har ansvarat för projektering av undersökningen med problemformulering och utveckling av forskningsmetod, för materialinsamling genom personliga intervjuer samt för de första stegen i bearbetningen av insamlade data. Fortsatt databearbetning, analysarbete samt författande av olika delar i en samlad forskningsrapport har genomförts av elever på naturvetenskaplig linje, utgörande klass N 2 läsåret 1992/93 och N 3 1993/94. Avslutningsvis har det färdiga statistiska materialet analyserats också av elever i klass S 2 a på samhällsvetenskapsprogrammets samhällsvetenskapliga gren läsåret 1994/95. Som en övning i opposition på vetenskapliga arbeten har denna elevgrupp också granskat den version av forskningsredovisningen som föreliggande rapport utgör. Undertecknad har haft det övergripande ansvaret för det drygt tre år långa projektet samt genomfört den databaserade statistikbearbetningen och författat den slutliga redovisningen av forskningens resultat som härmed publiceras. Tack framförs till alla medverkande elever, som i åtskilliga fall bjudit till utöver vad som rimligen kan krävas av ämnesstudierna. Utan en sådan arbetsvilja, som de givit prov på, skulle det varit omöjligt att genomföra ett så omfattande projekt som detta. De arbetstimmar som de tillsammans lagt ned kan räknas i tusental. Eleverna har på ett utmärkt sätt levt upp till min sedan länge drivna tes att Mjölby gymnasium inte bara bör vara utan också de facto är sydvästra Östergötlands eget utbildnings- och kulturcentrum och numera även "forskningscentrum". Ett särskilt tack riktas till alla förtroendevalda som visat sitt intresse genom att besvara frågor. 1. Inledning Sverige har en längre obruten tradition av folkstyrelse än förmodligen något annat land i världen och skulle därför kunna sägas vara världens äldsta bestående demokrati. Det allra äldsta och för den enskilde medborgaren mest näraliggande inslaget däri är den kommunala självstyrelsen med rötter åtminstone ner i tidig medeltid. Demokrati betyder som bekant folkstyre och rymmer två åtskilda moment, som båda bör vara uppfyllda i ett samhälle som gör skäl för att kallas demokratiskt: styrelse för folket och av folket. Det innebär dels att styrelsen över de gemensamma angelägenheterna skall syfta till folkets nytta och dels att folket självt ytterst skall utöva styrelsen, dvs ha makten. Det är således inte fullödigt vare sig att överlåta på en godhjärtad diktator att – med förvisso svåröverträffad effektivitet – härska till alla människors bästa eller att nöja sig med en högtidligen fastslagen rätt för medborgarna att med jämna mellanrum rösta i politiska val. Den faktiskt och aktivt utövade medborgarmakten är en oundgänglig beståndsdel i en verklig demokrati. I den sedan länge socialliberalt präglade demokratiska rättsstaten Sverige regleras samhällsordningens grundvalar genom den mest grundläggande av rikets grundlagar, regeringsformen. Allra ytterst vilar Sverige – riket som helhet och alla dess kommuner – på konstitutionens s k portalparagraf, som alltsedan den nuvarande regeringsformen trädde i kraft på nyåret 1975 har följande lydelse: All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. Den offentliga makten utövas under lagarna. Häri fastslås det politiska systemets grundprinciper: folksuveränitet och demokrati, åsiktsfrihet, alla medborgares lika värde och lika rätt att ta del i styrelsen av det allmänna, att folkmakten utövas av valda ombud i beslutande församlingar och att dessa i sin tur ansvarar för att folkviljan förs vidare till dem som utses att ha den högsta styrande makten, att kommunerna utgör ett eget demokratiskt system samt rättsenlighetens och legalitetens principer för all offentlig maktutövning till värn mot politikers och tjänstemäns godtycke och maktmissbruk. Detta bildar grundlagens definition av den demokratiska rättsstaten. Så skall det vara enligt teorin. Idealbilden anger konturerna till ett system där människorna ger sin vilja i olika frågor till känna och uppdrar åt sina valda ombud att som entreprenörer driva och strida för uppdragsgivarnas intressen, långsiktiga såväl som kortsiktiga. Men inte ens det allra mest fullödigt konstruerade demokratiska system som införs kommer att bibehålla sin funktionsduglighet, om medborgarna slår sig till ro i förnöjsamhet över sitt iscensatta verk. För att det skall fungera och fortleva krävs ett oavbrutet underhåll. Medborgarna måste ha inflytande och tillsyn över att deras vilja fortlöpande kanaliseras och att det som i demokratisk ordning blivit beslutat också blir verklighet – demokratin skall vara reell och inte bara formell. Det inbegriper en ständig medborgerlig kontroll av att makten ej missbrukas, att de offentliga funktionärerna gör det som de på uppdrag av medborgarna skall, det och inget annat, och att det sker på rätt sätt. Först därmed finns förutsättningarna för att politiker och tjänstemän förblir vid det som är deras funktion i ett demokratiskt samhälle: medborgarnas tjänare och inte deras herrar. Syfte och frågeställningar Den föreliggande undersökningen har som objekt den politiska verkligheten i det demokratiska system som bär namnet Mjölby kommun. Syftet är att studera det faktiska utfallet där i relation till de manifesta idealen för den svenska demokratin, särskilt dess lokala avläggare. Det blir sålunda fråga om ett slags utvärdering av politiker och demokrati i kommunen. Hur står det egentligen till med demokratin i Mjölby? Lever de förtroendevalda – makthavarna – upp till de demokratiska idealen? Att försöka ge svaren på dessa frågor är huvuduppgiften för denna Mjölbyområdets egen maktutredning. Det övergripande syftet har brutits ned i ett antal delfrågeställningar, som avser att tillsammans ge en så total bild som möjligt av relevanta aspekter på politikerskapet och demokratins tillämpning i kommunen. Det som studeras är både faktiska förhållanden och uttalade attityder hos makthavarna. Undersökningen är framför allt deskriptiv men i den mån det befunnits möjligt omfattar arbetet även försök att finna orsaker till observerade förhållanden. Den tidsmässiga avgränsningen ansluter till den treåriga mandatperiod, vars förtroendevalda utsågs 1991 för tiden till nästa allmänna val 1994 och det årets utgång. Forskningens omfattning – som helhet och i enskilda delar – liksom nivån på analysen är naturligt nog anpassad till de tids- och kunskapsmässiga resurser som tillkommer de aktuella forskarna, dvs gymnasister under slutförande av sin treåriga studieförberedande utbildning. Forskningsmetod och källmaterial Att forska – ägna sig åt vetenskap – innebär att skapa vetande – kunskap – om verkligheten. Denna undersökning är en tillämpningsuppgift med syftet att försöka följa den ideala forskningsprocessens logik för genomförande av en vetenskaplig undersökning av ett objekt i sinnevärlden. Processen består av fyra huvuddelar samt en skriftlig redovisning av arbetet. I de stora dragen gäller samma tillvägagångssätt oavsett ämne och för såväl kvantitativa som kvalitativa undersökningar, dvs med respektive utan numeriskt mätbara företeelser: 1. Utgångspunkt. Till grund för varje undersökning ligger ett s k problem, dvs något som man vill reda ut och nå kunskap om – finna lösningen till. Valet av problem är i princip forskarens ensak, och det kan exempelvis ledas tillbaka till en undran, en förmodan eller ett mer eller mindre slumpmässigt väckt intresse. För att kunna användas som utgångspunkt för undersökningen, måste problemet preciseras till en mycket väl övervägd frågeställning, där man gör klart för sig själv och för var och en som skall ta del av undersökningen: vad vill jag veta? Att uppställa en frågeställning innebär att analysera och systematisera problemkomplexet, och det är en nödvändig förutsättning för att gå vidare i arbetet. Annars famlar man meningslöst i blindo, utan att veta vad man är ute efter. Frågeställningen bör inrikta sig på att både beskriva hur tingen förhåller sig och förklara varför det är så, dvs ange orsakerna. I arbetets inledningsskede är det nödvändigt att upprätta en arbetsplan, där man anger vilka moment som återstår och hur lång tid de beräknas ta. Planen är det främsta hjälpmedlet för att driva arbetet framåt och den måste ständigt justeras och hållas aktuell under hela arbetets gång. Innan själva undersökningsarbetet börjar bör den som vill vara framgångsrik läsa in sig på litteratur inom ämnet och orientera sig om tidigare forskning på problemområdet. Därmed lyfter man sig till utgångsläget för sin undersökning; det kallas kumulativitet att ta vid där föregående forskare slutat. 2. Verklighetskontakt. För att nå kunskap om verkligheten, måste man stödja sig på data från just denna verklighet (det allmänt accepterade synsättet att kunskap endast kan nås på detta sätt – genom vad man erfar av verkligheten – kallas empirism). Nästa huvudskede i arbetet består därför i materialinsamling, där man konfronteras med den verklighet som man vill beskriva och förklara. Det kan ske antingen genom att man anordnar experiment eller genom att man observerar vad som ändå händer eller har hänt, t ex genom att studera dokument och liknande källor. För att öka tillförlitligheten skall man om möjligt grunda sig på flera källor och utsätta dem för källkritik. Materialinsamlingen sker i flera steg. Först gäller det att klargöra den exakta logiken i frågeställningen: vad är undersökningsenheten och vilka är de variabler – egenskaper hos enheten – som skall studeras? För att kunna få värden på variablerna (vare sig de är siffermässiga eller inte), måste man definiera begreppen och finna mått, som har hög validitet och reliabilitet, dvs att måtten verkligen mäter det de ger sig ut för respektive att mätningen kan göras om med samma resultat av en annan forskare. Andra moment som kan bli aktuella är att klassificera värden – före eller efter datainsamlingen – och göra ett urval av enheter som skall ingå i undersökningen. Alltid måste man fråga sig var man skall hämta sitt material och hur man skall gå till väga, innan man sedan genomför själva datainsamlingen. Det praktiska arbetet kan te sig litet olika beroende på materialets art: historikern kanske excerperar (skriver av det viktiga ur) gamla protokoll medan kemisten antecknar iakttagelser från laboratorieförsök och samhällsvetaren genomför intervjuer. 3. Bearbetning. När man har allt material i sin hand vidtar bearbetning av detta. Syftet är att söka och konstatera eventuella samband och mönster, vilket kan ske genom statistiska mått, tabeller, diagram, kartor osv. Man utför en analys, dvs försöker dra ut kunskap ur materialet utifrån frågeställningen, både beskrivande och förklarande. 4. Slutförande. Till sist skall de olika iakttagelserna genom logiskt giltiga slutledningar sammanfogas till en utsaga om verkligheten, ett svar på frågeställningen. Detta är undersökningens slutsats, dvs den nyvunna kunskap som allt gått ut på att åstadkomma – problemets lösning. Att nå den fullständiga, absoluta och eviga sanningen får man dock anse – och inse – som omöjligt. Men det är så gott som alltid möjligt att komma en bit på vägen och något skingra okunskapen. Hela arbetet – forskningen – och dess resultat redovisas i en skriftlig rapport, som är den synliga och bestående slutprodukten av processen. Däri redogörs för problemprecisering, källor, metoder, empiriska data, analys, argumentation och uppnådda resultat. För forskningsredogörelsens tillgänglighet är det angeläget att framställningen har en korrekt och effektiv språkform. Till sist brukar forskningsarbetet utsättas för någon form av granskning eller bedömning, som utgår från den skriftliga redovisningen. I vissa sammanhang behandlas – ventileras – rapporten av en grupp personer vid ett seminarium. Deltagarna har på förhand studerat texten och kommer med sakligt grundad kritik, positiv såväl som negativ. Det är en stor tillgång att få dra nytta av att nya ögon och tankar granskar ens arbete; man blir lätt blind inför det man själv utfört och skrivit. Den föreliggande statsvetenskapliga undersökningen är huvudsakligen kvantitativ. Det empiriska material som är dess grund har insamlats gemensamt för hela undersökningen, medan den efterföljande analysen har skett uppdelad på ett antal delstudier, bestämda av de frågeställningar i vilka forskningens övergripande syfte sönderbrutits. De på detta sätt uppkomna forskningsteman, 13 till antalet, har fördelats på forskargruppens medlemmar så att två – i något fall tre – personer tillsammans ansvarat för varje tema. Det första steget i forskningsprocessen har bestått i att identifiera relevanta aspekter på det valda studieobjektet och uppställa däremot korresponderande frågeställningar. Till grund för detta har legat elevernas dittillsvarande studier i politisk teori och praktik, dvs dels samhälls-, stats- och rättsfilosofi inom undervisningsämnet filosofi och dels statsvetenskapliga förhållanden inom ämnet samhällskunskap. De aspekter som gjorts till undersökningens hållpunkter återgår genomgående på en analys av den demokratiska rättsstatens ideal, som det svenska politiska systemet ger sig ut för att motsvara. Inom varje delfrågeställning har – utifrån respektive aspekts grundbegrepp – identifierats ett antal variabler hos undersökningsenheterna att insamla värden på för att utgöra undersökningens empiriska material. Preciseringen av de olika frågeställningarna har antagit formen av en algebraisering, där de aktuella variablerna och kombinationerna därav klargjorts. Härefter har vidtagit operationalisering av variablerna i syfte att finna valida och reliabla mått för datainsamlingen. I samband därmed har skett klassificering på förhand av vissa variabelvärden, medan andra funnits lämpligare att lämna öppna. Ett kumulativt inslag i processen har utgjorts av en orientering i den svenska maktutredningens publikationer. Forskargruppen har också fått ta del av intervjuformulär och annat underlag för maktutredningens datainsamlingar. Det empiriska materialet har insamlats genom intervjuer. Studien är en totalundersökning, och populationen av enheter utgörs av samtliga personer som efter det allmänna valet 1991 och de därpå av fullmäktige förrättade valen till nämnder, styrelser och andra befattningar – avstämning har skett i februari 1992 – hade förtroendeuppdrag i den borgerliga, dvs icke-kyrkliga, primärkommunen Mjölby. Antalet förtroendevalda personer – politiker – i kommunen uppgick vid aktuell tidpunkt till 220. Av dess har 197 lämnat svar vid materialinsamlingens intervjuer. Den fullständiga variabeluppsättningen omfattar 113 frågor som ställts till varje intervjuad. Det innebär att mer än 22 000 värden har insamlats. Urvalsramen för undersökningens enheter har konstruerats utifrån fullmäktiges protokoll för de tillfällen dels då den 1991 nyvalda fullmäktigeförsamlingen samlades första gången, dels då de av fullmäktige förrättade valen skedde. För kontroll av dessa uppgifter och för komplettering med förordnanden som inte sammanfaller med den generella mandatperioden har använts den av stadskansliet vart tredje år förnyade förtroendemannamatrikeln, som emellertid vid denna undersöknings påbörjande en bit in på den nya mandatperioden endast förelåg i ofullständigt utkast. Genom stadskansliet har också erhållits adresser till samtliga personer som omfattas av undersökningen. De förtroendevalda i kommunen är av två slag, dels de som efter partivis nominering valts av medborgarna, dvs de 51 fullmäktige som utgör det lokala parlamentet och deras ersättare, dels de befattningshavare som endast har ett indirekt folkmandat genom att vara valda av fullmäktige. En och samma person kan samtidigt tillhöra båda kategorierna. Av intresse både för undersökningens genomförande och för kunskapen om den politiska verkligheten i kommunen är respektive partis totala antal politiker i förhållande till dess representation i fullmäktige och därmed till dess stöd i väljarkåren, eftersom valsystemet präglas av fullständig proportionalitet. Ett mått på denna variabel erhålls genom andelen av det totala antalet politiker satt i relation till andelen av platserna i fullmäktige, där kvoten 1 anger full överensstämmelse dem emellan. Utfallet i Mjölby kommun visar att de partier som av egen styrka eller genom samverkan med andra har en maktstark position försett sig med fler förtroendeposter – dvs i nämnder och styrelser och på andra uppdrag utanför den direkt folkvalda fullmäktigeförsamlingen – än vad som svarar mot det förtroende kommuninvånarna givit dem i valet. De fyra borgerliga partier, som utgör den lokala "regeringsbasen", har alla värden som med viss marginal överstiger 1: centerpartiet 1,10, moderata samlingspartiet 1,11, folkpartiet liberalerna 1,17 och kristdemokratiska samhällspartiet 1,22. Också det största partiet i kommunen, oppositionspartiet socialdemokraterna, har större andel av den totala politikerkåren än andel av väljarstödet och det därav beroende fullmäktigeutrymmet: 1,02. Dessa överrepresentationer sker på bekostnad av småpartier – ett socialistiskt och ett borgerligt – som inte fått ta plats i vare sig kommunstyrelsen (med undantag för en suppleantplats) eller de olika facknämnderna och -styrelserna. Det är fråga om de båda minsta av fullmäktiges sex partier, vänsterpartiet och ny demokrati, som får påtagligt låga värden: 0,36 respektive 0,46. Detta har alltså inte enbart politiska och demokratiska implikationer, vars normativa sida här skall lämnas därhän, utan får konsekvenser för undersökningsresultatens säkerhet. Eftersom endast tre respektive fem representanter för de sistnämnda partierna är företrädda i den svarande populationen, är underlaget för slutsatser bräckligt. Över huvud taget är undersökningspopulationen liten, trots att det är fråga om en totalundersökning och en anmärkningsvärt hög svarsfrekvens. Men självfallet måste man finna sig i att politikerantalet de facto inte är större och att möjligheterna till långtgående generaliseringar till följd därav är begränsade. Alla analysresultat skall betraktas mot bakgrund av dessa förhållanden. Materialinsamlingens intervjuer har utförts under våren 1992. Varje forskare i gruppen har ansvarat för uppemot tio intervjuer. Intervjuerna har genomförts vid personliga möten utifrån ett fastställt frågeformulär (se bilaga), varvid intervjuaren ställt frågorna och meddelat svarsalternativen muntligt samt noterat svaren i ett intervjuprotokoll. Frågorna har ställts och besvarats en i sänder i nummerordning, för att undvika påverkan av eventuella följdfrågor. Alternativen "vet ej" eller "avstår" har inte nämnts av intervjuaren utan endast noterats om den svarande aktivt avgivit ett sådant svar eller helt avstått från svar. På frågor med öppna svarsalternativ har intervjuaren bett om korta och koncisa svar. Undantagsvis, då det varit omöjligt att arrangera ett personligt sammanträffande, har intervjun i stället skett per telefon eller – i något enstaka fall – genom att den förtroendevalde per post tillställts ett intervjuformulär för egenhändigt ifyllande. De olika medlemmarna i forskargruppen har haft gemensamma instruktioner för intervjuarbetets genomförande. Till dessa har hört att informera intervjupersonen om undersökningen och att genomgående agera vänligt, korrekt, opartiskt och noggrant. Inför varje intervju har den svarande upplysts om att deltagande i undersökningen sker anonymt och att de svar som lämnas kommer att användas för statistiska bearbetningar. Det har betonats att det inte är de enskilda svaren utan de övergripande mönster som framträder som är av intresse; vad någon enskild person svarat anges inte i resultatredovisningen. Vid eventuell tveksamhet att medverka har intervjuaren haft i uppgift att betona det angelägna i att alla svarar, dels för den samlade undersökningens resultat, dels för det aktuella momentet i undervisningen. Intervjuarna har även utrustats med ett kunskapsunderlag för att i sin argumentation dra paralleller med maktutredningen på central nivå. Av det totala antalet förtroendevalda har alltså så gott som 90 procent medverkat i undersökningen, vilket vid jämförelse med andra likartade studier får anses vara en mycket hög svarsfrekvens. I en mening – om än inte i en annan – ännu mera tillfredsställande blir detta utfall med vetskapen att en stor del av de 23 "svarsvägrande" utgör personer som antingen sagt sig inte vara medvetna om att de hade ett politiskt uppdrag (sic) eller inte kunde nås under den period som materialinsamlingen skedde, i de flesta fall förmodligen på grund av avflyttning från orten utan att stadskansliet fått kännedom därom. Den mest tillfredsställande svarsfrekvensen uppvisar de kristdemokratiska och vänsterpartistiska politikerna, vilka samtliga – 21 respektive tre personer – ställt sig till förfogande för undersökningen. Av de sammantaget sex nydemokraterna har endast en bortfallit, vilket emellertid på grund av den lilla numerären ger det förhållandevis höga procenttalet 16,7. En stor andel svarande har också socialdemokraterna, där förvisso sju personer ej deltagit men dessa inte uppgår till mer än 7,9 procent av de 89 politikerna från detta det största partiet. De återstående tre partierna, som utgör den traditionella borgerliga trojkan, uppvisar alla ett relativt stort bortfall. Samma antal icke svarande som socialdemokraterna har moderata samlingspartiet, i vilket senare fall dock andelen uppgår till hela 16,3 procent. Centerpartiet och det endast hälften så stora folkpartiet liberalerna rymmer vardera fyra politiker som inte deltagit i undersökningen. Folkpartisterna noterar det klart största relativa svarsbortfallet, jämnt en femtedel. Bland dessa återfinns de enda kända fallen av aktivt avståndstagande till undersökningen. Motiveringen därtill har varit en uppgiven risk för att populationens omfattning av endast 220 personer skulle kunna medföra att enskilda individers värden identifierades även i en statistisk sammanställning. Förutom att avdramatisera denna risk har forskargruppen replikerat med att de variabler som ingår i undersökningen också – utan anonymitetsskydd – representerar sådan information som medborgarna i ett demokratiskt system bör ha tillgång till om de personer som de skall välja till sina ombud i det allmännas styrelse. Vid en gruppering av de förtroendevalda i två partiblock – ett socialistiskt (v och s) omfattande 45,1 procent av fullmäktige och ett borgerligt (kds, c, fp, m och nyd) med andelen 54,9 procent – är deltagandet bland socialistiska politiker otvetydigt högre än för borgerliga. Bortfallet uppgår till 7,6 respektive 12,5 procent. Genomgående visar sig svarsbenägenheten vara högre bland kvinnliga politiker än manliga, vilken skillnad är särskilt markant inom socialdemokraterna. Efter intervjuernas slutförande har det insamlade materialet bearbetats i olika steg. Erhållna intervjusvar har kodats, vilket arbete också innefattat klassificering av obundna svar, och stansats i och för överföring till datamedium. Sålunda inmatad information har slutligen genomgått statistisk bearbetning med dator utifrån de inledningsvis uppgjorda variabelkombinationerna. Resultatet därav framträder i form av tabeller och statistiska mått. Som komplettering till denna på intervjuerna grundade statistik har i vissa fall utnyttjats aggregerad samhällsstatistik, framför allt för att jämföra de förtroendevalda med befolkningen i allmänhet. Avhandlandet av varje delaspekt i undersökningen eftersträvar att följa ett enhetligt mönster, som också återspeglas i den skriftliga redogörelsens olika avsnitt. Målsättningen är en logisk struktur i resonemang och disposition, när forskningens förutsättningar, processer och resultat formuleras till en löpande textframställning. Utgångspunkten för behandlingen av varje moment är en problemprecisering, som kan anta formen av en frågeställning eller ett antagande. Syftet är att närmare klargöra vilken kunskap som eftersöks i form av beskrivning eller förklaring. I vissa fall har det också ansetts vara påkallat med en diskussion av denna kunskaps relevans. Avgörande för de fortsatta stegen i forskningsprocessen är att klargöra logiken i de variabelkombinationer, som avses ge underlaget för den sökta kunskapen. Utöver frekvens och statistiska mått för undersökningsenhetens alla variabler kombineras var och en av dessa med en eller flera förklarande variabler. Eftersom undersökningens enhet – den förtroendevalde – i det rådande kommunala systemet har sitt mandat på partipolitiska grunder, sker genomgående en fördelning av alla variabelvärden på bakgrundsvariabeln partitillhörighet. För kombination med andra variabler inom undersökningen diskuteras i de enskilda fallen relevansen hos vidtagna åtgärder. I de fall det ansetts påkallat dryftas validitet och reliabilitet hos den operationalisering som skett för att få värden på ifrågavarande variabel, dvs konstruktionen av respektive intervjufråga och de eventuella felkällor som kan föreligga i insamlingen av data med dess hjälp. De alternativa värden som en variabel kan anta framgår av det statistiska materialets redovisning i tabell. Härutöver tarvas ibland motiveringar till den klassificering som skett och en redovisning av de överväganden kring metod och material som legat som grund därtill Det empiriska materialet, i sin form efter den statistiska bearbetningen, återges framför allt i tabeller men även i form av medelvärden, om variablernas karaktär tillåter det. Syftet med redovisningen av empirin är att den skall vara underlag för observation av samband och mönster. Tabellerna visar i allmänhet kombinationen av två variabler, den som skall förklaras (i tabellens y-led med alternativa värden återgivna i tabellens vänsterkant) ställd mot en oberoende variabel i taget (x-led med värden upptill i tabellen) för att undersöka den senares eventuella förklaringskraft. Regelmässigt anges värdenas relativa frekvenser, angivna i procent av den beroende variabeln, om inte annat uttryckligen utsägs. För att göra jämförelser är detta det mest ändamålsenliga. En nackdel är att det inte omedelbart framgår om det bakom ett procenttal döljer sig ett mycket litet antal enheter och därmed de slutsatser som framträder vilar på en statistiskt osäker grund. Eftersom den absoluta frekvensen för parti och kön, som är de oftast förekommande oberoende variablerna i undersökningen, återges i tabell 1:1, är det dock möjligt att i åtskilliga fall enkelt få en uppfattning också om absolut frekvens. De relativa värden som redovisas är genomgående satta i förhållande till den svarande populationen om 197 individer. Den ämnesteoretiska kunskapen utvinns ur materialet genom den i nästa steg följande analysen, som utgår ifrån frågeställningens precisering av målet för kunskapssökandet. Analysen syftar dels till att utifrån observerade samband och mönster i materialet beskriva dessa tendenser med avseende på exempelvis nivån på frekvenser och skillnader mellan olika grupperingar, dels att försöka förklara, dvs ange orsakerna därtill. Slutligen sammanfogas de iakttagelser som gjorts i det empiriska materialet till en utsaga om verkligheten, vars sanningsvärde är avhängigt av de empiriska belägg som anförts till stöd. Denna slutsats sammanfattar den nyvunna kunskapen och utgör svaret på den inledningsvis uppställda frågeställningen. Det slutgiltiga målet för undersökningen är att redovisa dess resultat i den skriftliga forskningsrapportens form. Med denna avsikt har arbetet pågått från första början, och under hela tiden har utnyttjats datateknik för ordbehandling. Kontinuerligt har i olika steg av forskningsprocessen rapportutkast ventilerats i forskningsgruppen. I undersökningens projekteringsskede förekom exempelvis parvisa och plenara diskussioner kring alltifrån principiella spörsmål rörande problemformulering, operationalisering, materialinsamling och analysmetod till konkret planering av olika praktiska arbetsmoment. När forskningsarbetet hunnit längre och utkast till analyser förelegat har i flera omgångar olika delar av forskningsgruppen opponerat på sina studiekamraters alster utifrån en uppställd granskningsmall. För att höja språkets formella, funktionella och även stilistiska kvaliteter i den skriftliga redovisningen av forskningen, har projektet rymt skeden av språkvårdande textbearbetning. Slutligen föreligger nu undersökningens resultat i skriftlig form. I forskningsrapporten redovisas de olika aspekterna på politik och demokrati i Mjölby kommun i 13 kapitel, vardera kretsande kring ett tema. Av omfångsskäl har gjorts en koncentration till de bakgrundsvariabler som förmodats och under forskningens gång också befunnits vara de mest relevanta: de förtroendevaldas partitillhörighet och kön. Den fullständiga forskningsrapport med ett betydligt större antal variabelkombinationer, som de naturvetenskapliga eleverna påbörjat författande av, hann dessvärre inte fullbordas innan dessa elever lämnade gymnasiet till sommaren 1994. Rapportens huvuddel i form av de 13 kapitlen omges av dels denna inledning, dels en avslutande sammanfattning av den samlade undersökningens slutsatser, betraktade utifrån det övergripande syfte som lagts till grund för hela forskningsprojektet. 2. Politikerkårens sammansättning och representativitet med hänsyn till parti, kön, ålder, familjeförhållanden och geografisk hemvist Den representativa demokratins innebörd är att medborgarna i val uppdrar åt några bland dem själva att kanalisera folkviljan och söka omsätta den i politiska beslut. En central fråga för demokratin är därmed vilka personer som utses till ombud för medborgarna. Är de lokala politikerna ett tvärsnitt av kommunbefolkningen, utgör de något slags elit eller består de förtroendevalda av en i förhållande till medborgarna i övrigt sidoordnad grupp? Svaret härpå kan antas ha betydelse för intressegemenskapen mellan väljare och valda och därmed för graden av faktisk demokrati i det att politikerna skall företräda sina uppdragsgivare. Den enda formella kvotering som sker för att politikerna skall återspegla medborgarna är den proportionella överensstämmelsen mellan väljarnas partisympatier – så som de uttrycks på valdagen – och fullmäktiges sammansättning. Förutom denna partirepresentativitet undersöks här politikerkårens sammansättning med hänsyn till kön, ålder, familjeförhållanden och geografisk lokalisering. Endast en tredjedel av kommunens politiker är kvinnor. Detta mönster avspeglar sig hos alla partier utom fp, som har en helt jämn fördelning. Eftersom statistiken grundar sig på de svarande i undersökningen och s, c och nyd har ett större svarsbortfall av män än av kvinnor, är den faktiska kvinnoandelen för dessa partier lägre än vad tabell 2:1 redovisar. Som framgår av tabell 1:1 är den totala kvinnorepresentationen i fullmäktige något större, drygt två femtedelar. Männen är dock i majoritet i alla partiers fullmäktigegrupper utom hos fp, där hela tre av fyra är kvinnor, och v med en helt jämn könsfördelning. Också s med sina tio kvinnor har en så jämn fördelning som möjligt av sina 21 fullmäktige. Bland fullmäktige med beteckningen nyd finns enbart män. Den genomsnittliga åldern för Mjölby kommuns politiker är drygt 50 år, och de enskilda partierna uppvisar endast små avvikelser. I det lilla partiet nyd är medelåldern förvisso 44, men i övrigt fördelar sig partierna mellan 48 (fp) och 52 (s). Spännvidden mellan den yngste och den äldste bland de förtroendevalda är 53 år. Alla partier har någon representant i de kommunala organen som är 26 år eller yngre utom v och fp, där den yngsta är 43 respektive 32 år. Ålderspensionärer finns företrädda i alla partier utom de båda minsta; i v är den äldsta 56 år och i nyd 57 år. De manliga politikernas genomsnittliga ålder är högre än de kvinnligas. Anmärkningsvärt är att andelen gifta bland kommunalpolitikerna är mycket hög – drygt 82 procent att jämföras med 53 procent för befolkningen i riket – och att de samboende såväl som de frånskilda är få. I det lilla partiet v finns dock inte någon som är gift. Inom kds förekommer ingen som är samboende, medan över 90 procent av partiets förtroendevalda är gifta. Någon frånskild finns endast i v och c. Vid jämförelse mellan könen har kvinnorna en större tendens till samboende på bekostnad av äktenskap. Närmare 90 procent av alla politiker har barn, och uppemot hälften har hemmavarande barn. Störst andel med såväl barn som hemmavarande barn uppvisar fp. Andelen barnlösa är påtagligt större bland de kvinnliga politikerna. En femtedel av politikerna har förblivit sin hemort trogen sedan barndomen, en tredjedel om man avgränsar barndomsbygden som den nuvarande kommunen. En knapp tredjedel därutöver har växt upp på annat håll i Östergötland och ungefär lika många i det övriga Sverige. Från ett nordiskt grannland finns en enstaka representant inom s och m, medan en enda utomnordisk invandrare finns bland kommunens politiker, med partibeteckningen s. Alla icke-svenskar är kvinnor. Kvinnorna uppvisar eljest en något större rotfasthet än männen. Störst lokal förankring finns inom s, c, m och nyd. I alla partier utom nyd har en majoritet av politikerna sitt ursprung utanför den kommun som de deltar i styrelsen av. Särskilt påtagligt är detta för v och fp med 100 respektive drygt 80 procent "utsocknes". Om de förtroendevalda, som ett mått på den geografiska spridningen inom kommunen, uppdelas på de fem kommunala enheter varav Mjölby kommun bildades 1971, överensstämmer fördelningen i stora drag med de olika kommundelarnas andel av befolkningen. Sålunda är uppemot hälften bosatta inom fd Mjölby stad och omkring en femtedel vardera i Skänninge och Vifolka. Folkunga och Bobergs landskommuner, varav endast delar fördes till Mjölby kommun, svarar för betydligt mindre andelar av såväl befolkningen som politikerkåren. Någon tydlig skillnad mellan könen föreligger inte. Inom partierna v och nyd finns en stor övervikt av Mjölbybor i trängre mening, vilket är en tendens också inom kds och s. Fp har en mycket starkt representation i Vifolkaområdet, och c och m är förhållandevis väl företrädda bland politikerna från Skänninge; dessa partier – alla borgerliga – är de tre som har den minsta andelen i Mjölby stad. Av c:s politiker har en påtagligt stor andel sin hemvist i jordbrukets Folkunga. Alla politiker med hemvist i Boberg, utom en, tillhör ett av de borgerliga partierna m, c och fp. I kommuncentrumet Mjölby bor litet mindre än hälften av de förtroendevalda och i de båda andra större tätorterna i kommunen, Skänninge och Mantorp, tillsammans drygt en fjärdedel. Små tätorter, dvs Väderstad, Hogstad, Sya och Spångsholm, svarar för endast åtta procent. Den återstående femtedelen hör hemma på landsbygden. Inga tydliga könsskillnader förmärks. I allt väsentligt överensstämmer detta med kommunbefolkningens fördelning. En överrepresentation – vid jämförelse med respektive partis andel av kommunens alla politiker – har i Mjölby tätort kds och s samt även v och nyd, vilkas antal förtroendevalda dock är så litet att slutsatser där är svåra att dra. Detta gäller också dessa båda partiers höga procenttal avseende landsbygden, som endast representerar en respektive två personer. De tre traditionella borgerliga partierna har en markant liten andel politiker i centralorten. M och c är i stället mycket väl företrädda bland landsbygdens politiker, och de båda partierna har vardera hämtat knappt hälften respektive knappt två femtedelar av sina förtroendevalda från landsbygden. Den största andelen av fp:s politiker finns i kategorin "annan större tätort", vilket med kunskap om partiets starka representation i Vifolka innebär Mantorp. Det mest utpräglade "tätortspartiet" är s, där mer än 95 procent av alla politiker bor i någon form av tätort, majoriteten i Mjölby. Motsvarande siffra för kommunens alla politiker är något mindre än 80 procent. Det är mycket tydligt att de allra flesta gör sina inköp på den ort där de bor. De något lägre värdena för de förtroendevalda inom c, m och v kan bero på att dessa i större utsträckning är bosatta på landsbygden, där inköpsmöjligheter saknas. Fp är det parti som har störst andel som vanligtvis handlar utanför kommunen, vilket kan hänga samman med att många av partiets förtroendemän har sin hemvist i Mantorpsområdet med dess nära knytning till Linköping. Drygt hälften av de förtroendevalda i kommunen bor och arbetar på samma ort, och ytterligare 15 procent arbetar på annan plats i kommunen. Uppemot en fjärdedel får sin inkomst utanför kommunen. Männen har i större utsträckning sitt arbete förlagt längre bort från hemmet. Allra störst bundenhet till hemorten har nyd, inom vilket parti alla arbetar där de bor. Motsvarande värde för v och kds är två tredjedelar och för s, c och m hälften eller något däröver. Fp:s politiker avviker tydligt från övriga partier; mindre än en tredjedel arbetar på hemorten, men med hela 25 procent sysselsatta på annan ort inom kommunen har partiet högst värde av alla i denna kategori. Måhända är också denna bild ett uttryck för att fp:s tyngdpunkt är förlagd till Mantorp. Minst andel med arbete utanför kommunen, förutom nyd, har s. 3. Social sammansättning och representativitet En av de centrala variablerna för politikernas representativitet, dvs hur väl de avspeglar och företräder sina väljare, är deras sociala roll utanför politikerskapet, dvs position i yrkeslivet. På grund av bristande information om kommuninvånarna är det svårt att bedöma hur de förtroendevaldas sociala sammansättning stämmer överens med väljarnas. Det är emellertid möjligt att belysa politikernas bakgrund genom att teckna en bild av deras sociala arv, utbildning, yrkesverksamhet, ekonomiska ställning, bostadsförhållanden m m. För att få en uppfattning om personers sociala hemvist har använts Statistiska centralbyråns klassiska indelning i socialgrupper. Dessa kan karaktäriseras genom följande exempel på ingående yrkeskategorier: 1) akademiker, företagsledare, 2) lägre tjänstemän, sjuksköterskor, hantverkare som är egna företagare, 3) industriarbetare, vaktmästare, chaufförer. Andelen förtroendevalda med fäder inom socialgrupp 1 är påtagligt större inom de borgerliga partierna, särskilt m och fp med en fjärdedel eller mera. Bland de socialistiska politikerna har minst 40 procent sin far inom arbetarklassen, vilket också är fallet med det lilla partiet nyd, som förefaller vara minst enhetligt i socialt hänseende. Inom alla partier – utom de båda minsta v och nyd där underlaget för mera vittgående slutsatser oftast är för litet – tillhör minst hälften av de förtroendevaldas fader socialgrupp 2. I fördelningen på faderns socialgruppstillhörighet föreligger ingen nämnvärd skillnad mellan manliga och kvinnliga politiker. Vid motsvarande klassificering av socialgruppstillhörigheten för politikernas mödrar har alla hemarbetande förts till socialgrupp 3. Till denna hör sålunda drygt 90 procent. Detta gäller i huvudsak för alla partier, och endast enstaka personer eller ingen alls i de olika partierna inplacerar sig i de båda övriga socialgrupperna. Endast ett par politiker har en mor som i sig själv klassificeras i socialgrupp 1. Antalet i socialgrupp 2 är också litet, och de som förekommer är huvudsakligen hänförbara till de borgerliga partierna. En tredjedel av Mjölby kommuns förtroendevalda har enbart genomgått folkskola eller grundskola. Knappt hälften har fullbordat en gymnasieutbildning men inte avlagt någon akademisk examen. Gruppen akademiker utgör drygt femtedelen av politikerna. Skillnaderna mellan könen är små och de som förekommer torde framför allt vara uttryck för åldersfördelningen. Av de båda partierna med ett minimalt statistiskt underlag finns akademisk utbildning hos två av tre inom v och hos ingen inom nyd, där inte någon har mer än gymnasieskola. Av de övriga partierna har fp och m vardera mer än 40 procent akademiker bland sina förtroendevalda, c drygt 20 och s respektive kds omkring 10 procent. Samma tendens framgår av andelen politiker som inte har någon utbildning utöver det obligatoriska skolväsendet; s uppvisar högst värde med 50 procent och m lägst med drygt 5 procent. Även på de tre mellanliggande utbildningsnivåerna är mönstren likartade. Högst utbildning har politikerna i m och fp, lägst i s. Den jämnaste fördelningen på olika utbildningskategorier visar c, som också bäst avspeglar fördelningen i politikerkåren som helhet. Ett annat mått på utbildningsnivån hos kommunalpolitikerna är antalet främmande språk som de behärskar. Språkkunskaperna överensstämmer i hög grad med utfallet av den formella utbildningen vid uppdelning på de olika partierna. 28 procent av alla politiker klarar inget språk utöver modersmålet, medan uppemot hälften också kan förstå och själv tala ett ytterligare språk, i merparten av fallen säkerligen engelska. En fjärdedel behärskar ännu ett eller flera språk. Bäst språkkunskaper återfinns inom m och fp och sämst inom s. Två tredjedelar av de manliga politikerna saknar särskild militär ledarutbildning. Enstaka yrkes-, reserv- eller värnpliktsofficerare återfinns i alla partier utom v och i avvikande hög grad inom m, där den högsta genomsnittliga militära utbildningen finns. En påtaglig avvikelse från övriga partier uppvisar kds med närmare en tredjedel av männen i vapenfri tjänst och därtill ytterligare 12 procent som inte alls genomgått någon värnpliktsutbildning. Den sociala klassificeringen av kommunalpolitikerna utgår från deras position i förvärvslivet och sker enligt indelningen i socialgrupper, dit deras tjänstebefattningar är hänförbara. Mer än hälften av alla politiker i kommunen tillhör socialgrupp 2. Andelen inom grupp 3 är knappt en tredjedel och inom grupp 1 knappt en fjärdedel. En tydlig skillnad föreligger mellan män och kvinnor; betydligt färre kvinnor återfinns inom grupp 1, medan de har en betydligt större andel än männen av grupp 3. Inom de fyra borgerliga partierna är andelen tillhörande socialgrupp 1 markant större än inom de två socialistiska partierna. Avseende grupp 2 är skillnaderna mellan blocken och även mellan partierna mindre. Socialgrupp 3 har en markant större andel inom s och v – två femtedelar respektive en tredjedel – än de borgerliga partierna, frånsett det lilla partiet nyd där hela 60 procent tillhör grupp 3. Ett samband mellan politikernas socialgruppstillhörighet och partiets position på en vänster–högerskala kan skönjas. Ett vänster–högermönster uppdagar sig också vid en fördelning av partiernas representanter på den samhällssektor, den offentliga eller den privata, där de är yrkesverksamma. Bland de socialistiska politikerna är de offentliganställda i majoritet, medan de borgerliga – folkpartisterna undantagna – till tydligt övervägande del återfinns i privat tjänst; störst andel har m och nyd. Männen har sin majoritet inom den privata sektorn och kvinnorna inom den offentliga. Tre fjärdedelar av Mjölby kommuns politiker sysselsätter sig inom följande sex grenar av förvärvslivet, vardera motsvarande ca 8–15 procent av alla förtroendevalda och vardera med företrädare för alla partier utom de två minsta: data, undervisning, verkstadsindustri, kommunal förvaltning, omsorg och jordbruk. Varje övrig "bransch" representeras av endast 5 procent eller mindre av politikerkåren. Inom undervisningsväsendet finns partiföreträdare från framför allt fp och s, medan kds-politikernas yrkesverksamhet i stor utsträckning är förlagd till omsorg av olika slag. Inget annat parti har större andel inom verkstadsindustrin än s, medan den statliga förvaltningen framför allt är en angelägenhet för folkpartister. C har en stor andel som arbetar med data, närmare en tredjedel av partiets politiker. Inom m och c är jordbruksnäringen särskilt framträdande. Kvinnor är i relativt högre grad sysselsatta inom undervisning och omsorg, medan den typiskt manliga branschen är verkstadsindustrin. Den genomsnittlige Mjölbypolitikern tjänar ca 177 000 kronor om året. Kring detta medeltal befinner sig också värdena för s och nyd. Medelinkomsten för de förtroendevalda inom v och c är 9 000 respektive 12 000 kronor lägre. De övriga tre borgerliga partiernas respektive politikergrupp har i genomsnitt en årsinkomst på drygt 183 000 kronor. 45 procent av alla förtroendevalda tjänar årligen mellan 100 000 och 200 000 kronor. De socialistiska partierna uppvisar den minsta spridningen på olika inkomstskikt; i sistnämnda intervall återfinns alla v-politiker och 61 procent av s-politikerna. Den största spridningen finns inom m, som har ett relativt stort antal både låg- och höginkomsttagare. Politiker med inkomst över 400 000 förekommer endast inom s och m. Mellan könen finns stora inkomstskillnader: i inkomstlägena över 200 000 är kvinnornas andel endast hälften av männens och under 100 000 är kvinnorna dubbelt så många. Uppemot 50 000 kronor skiljer de kvinnliga politikernas medelinkomst från männens. Närmare två tredjedelar av alla politiker bor i villa eller egnahem. Den näst största bostadskategorin är jordbruksfastighet, som dock endast är representerad inom de borgerliga partierna utom kds, särskilt inom m och c. De allra flesta politiker äger själva sin bostad, och endast 11 procent bor i hyreslägenhet. Kvinnorna bor i lägre grad i villa eller egnahem men relativt mera frekvent i bostadsrätt. Endast fyra procent av alla lokalpolitiker i Mjölby kommun saknar bil. Drygt hälften förfogar över en enda bil och drygt en tredjedel har i sitt hushåll två. Vanligast med två bilar är det bland politiker i de borgerliga partierna utom kds. Faktorer som bostadsort och ekonomisk ställning torde ha större inverkan på antalet bilar än partitillhörigheten i sig. Kvinnliga politiker har i genomsnitt tillgång till flera bilar än vad de manliga har. 4. Politiska och andra uppdrag Den omedelbara grunden för politikerskapet är självfallet det politiska uppdraget, som gör en medborgare till förtroendevald. En central fråga i studiet av politiker och demokrati är därför vilka politiska uppdrag – med avseende på antal, tid, dignitet, sakområde etc – som de valda personerna innehar. Rollen som kommunalpolitiker antas dessutom både påverka och påverkas av om och i vilken utsträckning samma person innehar uppdrag inom andra organ, såsom kyrklig primärkommun, intresseorganisation och företag. Drygt en tredjedel av Mjölbypolitikerna har endast ett lokalpolitiskt uppdrag, medan en fjärdedel har två, 14 procent har tre och drygt lika många har ännu flera. Vanligast med många uppdrag är det inom s, där hela 39 procent har fler än två uppdrag, och fp med 37,6 procent. Minst antal uppdrag per person återfinns inom de tre minsta partierna, v, nyd och kds. Manliga politiker har regelmässigt flera uppdrag än kvinnliga. Genomsnittspolitikern i Mjölby kommun gjorde sin debut som kommunal förtroendeman under sitt 36:e levnadsår; skillnaden mellan könen är obetydlig. Åldern då politikerkarriären inleddes är inom kds markant högre och inom nyd lägre än övriga partier; partiernas ungdom och litenhet kan tänkas förklara avvikelserna. Vid undersökningens materialinsamling hade kommunens politiker i genomsnitt innehaft kommunalpolitiska uppdrag i elva års tid, kvinnorna ett drygt år kortare. S och därefter c uppvisar i snitt de längsta politikerkarriärerna, och dessa båda partiers numerär av nybörjarpolitiker är avsevärt lägre än alla övriga partiers. En sjättedel av alla socialdemokrater har en mer än kvartssekellång politikerbana bakom sig. V, m och fp befinner sig två–tre år under kommunmedelvärdet, medan kds som är ett relativt nytt parti i de kommunala organen rymmer politikerskap som i medeltal är endast fyra år gamla. Det för mandatperioden alldeles nya partiet nyd noterar medelvärdet 12,8 år, vilket vittnar om att åtminstone ett par av dess förtroendevalda tidigare har varit kommunalpolitiskt verksamma inom annat ett parti. Närmare två tredjedelar av Mjölby kommuns politiker är uppväxta utanför kommunens område, men endast var tionde förtroendevald har erfarenhet av kommunalpolitisk verksamhet på annan ort. Störst andel har kds och fp samt – med en förtroendevald vardera – v och nyd. Inom c, s och m är politikerkarriären starkt knuten till just den nuvarande hemkommunen. Andelen politiker som varit verksamma i annan kommun är tio gånger större i kds än c. Andelen av respektive partis förtroendevalda som tillhör fullmäktige är samtidigt ett uttryck för hur frekvent partiet är representerat i den kommunala nämndorganisationen (jämför kommentarer till tabell 1:1 ovan). Ju högre andelen fullmäktige är desto lägre är partiets representation i nämnder och styrelser. Antalet presidieposter inom fullmäktige är mycket litet, och partiernas frekvenser i detta avseende i tabell 4:5 är missvisande till följd av bortfallet i undersökningen. Den korrekta fördelningen av ordinarie ledamöter i fullmäktige framgår längst ned i tabellen, där värden för den totala populationen – oaktat svarsbortfall – redovisas. I den lilla krets av lokalpolitiker som utgör kommunens "regering" är små- och "ytterlighets"-partierna uteslutna, antingen helt eller åtminstone från mera framskjutna positioner. Kvinnornas ställning är påtagligt stark i kommunstyrelsen, särskilt bland innehavarna av presidieposter, dvs som ordförande och vice ordförande. De båda minsta partierna, v och nyd, saknar representation i kommunens facknämnder. För de övriga fem partierna kan man spåra en medveten strävan att fördela nämnduppdrag proportionellt efter partiernas andel av fullmäktigemandaten. Andelen innehavare av någon av de högsta posterna i kommunens nämnder och styrelser är avsevärt mindre för kvinnliga förtroendevalda. Uppemot två tredjedelar av politikerna – oavsett partitillhörighet och kön – saknar "annat kommunalt uppdrag". Ett undantag utgör fp, vars förtroendevalda i betydlig större utsträckning än övriga partiers har sådana uppdrag; här finns högst andel innehavare av såväl presidieposter som ordinarie befattningar. Närmare hälften av kommunpolitikerna inom c och m samt drygt en fjärdedel inom s och fp är även verksamma inom en kyrkokommun, dvs församling. V och nyd saknar där helt representanter, medan kds noterar 15 procent. Också i kyrkokommunala sammanhang dominerar männen de högsta befattningarna. De båda småpartiernas förtroendevalda står utanför facknämnderna och anser sig till ungefär två tredjedelar inte specialiserade på något särskilt verksamhetsområde inom kommunallivet. "Teknisk försörjning, byggnad, miljö" är den mest attraktiva "branschen" inom kommunalpolitiken, både för politikerskrået som helhet och inom varje enskilt parti med undantag för kds, där den sociala sektorn i stället dominerar. Inom de fyra största och äldsta partierna – s, c, fp och m – utgör "generalisterna" endast omkring en fjärdedel av de förtroendevalda. Hos kds är värdet knappt 40 procent. Inom de tre traditionella borgerliga partierna dominerar utbildningsfrågor på bekostnad av sociala, medan förhållandet är det omvända inom s och kds. Politikområdet kultur och fritid visar inga tydliga skillnader mellan partierna och inte heller mellan könen. "Hårda" frågor – inom teknisk försörjning, byggnad och miljö – engagerar män i betydligt högre grad än kvinnor, som har ett motsvarande övertag på det "mjuka" sociala området. Endast en liten del av kommunalpolitikerna i Mjölby kommun – ca 14 procent – har något offentligt politiskt uppdrag på en högre nivå än den kommunala, kvinnor i något större utsträckning än män. Från genomsnittsvärdet avviker dels fp, inom vilket parti en fjärdedel har sådant uppdrag, dels de tre minsta partierna, varav v och nyd inte har någon och kds endast en representant i ett högre offentligt organ. Uppemot två tredjedelar av de förtroendevalda har parallellt med sina offentliga uppdrag i kommunen också uppdrag inom sin lokala partiorganisation. Kvinnorna liksom politikerna inom de båda socialistiska partierna överensstämmer närmast helt med denna fördelning. Övriga partier utom c samt männen har en lägre andel politiker med lokala partiuppdrag. Av centerpartisterna har fyra av fem sådana uppdrag. Frekvensen av partiuppdrag på regional eller central nivå överensstämmer i huvudsak med förekomsten av offentliga uppdrag på dessa nivåer. Värdena för v, nyd och kds liksom även c är dock högre inom partisfären. S har en anmärkningsvärt liten andel av sina politiker i högre partiorgan, vilket kan sammanhänga med att det som klart största parti har betydligt fler förtroendevalda än andra partier men inte proportionellt däremot svarande större antal befattningar inom partiet. En klar skillnad mellan de socialistiska och de borgerliga partierna föreligger i fråga om fackliga uppdrag. Att de förra i betydligt större utsträckning – v till två tredjedelar och s till två femtedelar – har sådana uppdrag hänger förmodligen samman med de band som av hävd finns mellan arbetarrörelsens fackliga och politiska grenar. Inom de fem borgerliga partierna saknar 80–90 procent fackliga uppdrag. Män i högre grad än kvinnor har fackliga uppdrag vid sidan av politikerskapet. De båda minsta partierna saknar helt representanter i någon privat bolagsstyrelse. I övrigt har de borgerliga politikerna i avgjort större utsträckning bolagsuppdrag – m har den största andelen i form av närmare en tredjedel. Inom s tillhör färre än var tionde en privat bolagsstyrelse. Bland män är bolagsuppdrag 2,5 gånger så vanliga som bland kvinnor. Något färre än hälften av alla lokalpolitiker i Mjölby kommun har styrelseuppdrag i någon ideell förening. Ungefär samma andel gäller för de enskilda partierna utom de båda minsta, som vardera har endast en förtroendevald med föreningsuppdrag. Störst andel uppvisar m, som är det enda parti där mer än varannan politiker ingår i en ideell förenings styrelse. Kvinnliga politiker är i klart lägre grad representerade i föreningsstyrelser. 5. Bakgrund till politikerskapet Det svenska valsystemets konstruktion innebär i praktiken att väljarna själva inte kan avgöra vilka personer de väljer till kommunala befattningar. Därför är det en kärnfråga i demokratistudiet att undersöka hur de politiska makthavarna rekryteras och vilka motiv och faktorer som påverkar deras insteg i politiken och val av parti. Har medborgarnas ombud möjligen andra bevekelsegrunder för sitt uppdrag än att ta till vara sina väljares intressen? Vilken roll spelar personer i släkt- och bekantskapskretsen? Har politikerna alltid röstat på det parti som de nu representerar? Partiledningarna har otvivelaktigt stor makt när det gäller att rekrytera "folkvalda"; hälften av alla politiker i kommunen har fått sitt kommunala uppdrag "uppifrån", vilket med undantag för v är det vanligaste förfaringssättet inom alla partier. En fjärdedel av kommunalpolitikerna har i stället nominerats av någon partiförening, vilken metod är särskilt företrädd hos de socialistiska partierna och bland de kvinnliga politikerna. De borgerliga politikerna uppger sig i övrigt framför allt vara "värvad av partikollega", vilket särskilt gäller kds, eller annars ha nått sin position genom att själv anmäla sitt intresse eller "genom arbetet". Ingen politiker åberopar något uttryckligt medborgarmandat som grund för sitt uppdrag. Intresse för politik – som i sin tur förvisso kan rymma många olika bevekelsegrunder – anförs av mer än två tredjedelar av alla politiker som skäl till att man åtagit sig sitt aktuella kommunalpolitiska uppdrag. Särskilt hög är andelen till följd av intresse inom de socialistiska partierna, tätt följda av fp. C och kds – liksom kvinnorna och det fåtaliga nyd – framhåller i högre grad än övriga möjligheten att påverka samt pliktkänsla. Kds och i viss mån även m har vidare en avvikande stor andel som anser sitt uppdrag vara grundat på en vilja – eller kallelse – att företräda bygden eller väljarna. Om den föregående frågeställningen vidgas till att gälla skälet till politikerskapet över huvud taget, kvarstår intresse – varierad med "utmaning" – som den dominerande anledningen, dock reducerad till 43 procent av politikerna. Möjligheten att påverka anförs i det generella sammanhanget av inte mindre än en tredjedel. Övriga förtroendevalda fördelar sig på flera lågfrekventa anledningar, bl a arv och aktivitet sedan ungdomen, och inget tydligt mönster avtecknar sig. Inom kds spelar dock även här pliktkänslan en roll liksom förekomsten av en bekantskapskrets av politiker. Den fackliga bakgrunden åberopas endast av socialdemokrater. Kvinnorna fängslas mera av möjligheten att påverka än av intresse och utmaning, tvärtemot männen. Närmare två tredjedelar av kommunalpolitikerna säger sig ha valt parti på grund av att egna grundläggande värderingar överensstämmer med partiets. Denna ideologiska grund för partivalet framträder särskilt hos m och kds. Den blott trehövdade skaran av vänsterpartister är spridda på maximalt antal värden, och några bestämda slutsatser kan inte dras. Inom övriga partier förekommer den ideologiska orsaken hos en något mindre andel än kommungenomsnittet. Vid sidan av v har inställningen i någon bestämd sakfråga spelat störst roll inom c, där en tredjedel anger detta skäl. Arv och familjepåverkan förefaller vara störst hos socialistiska politiker. Social tillhörighet och föreningsbakgrund anförs som anledning av en mindre andel inom alla partier utom v och – vad gäller social tillhörighet – fp och m. Några tydliga skillnader mellan män och kvinnor kan inte observeras. Ett anmärkningsvärt faktum är att så gott som var tredje kommunalpolitiker någon gång röstat på ett annat parti än sitt nuvarande, vilket gäller män i samma utsträckning som kvinnor. Alla inom v och 80 respektive 70 procent av de förtroendevalda i de två yngsta partierna nyd och kds har bytt parti. Även hälften av folkpartisterna har ett förflutet i sina politiska motståndares läger. Större stabilitet i partitillhörigheten uppvisar de sedan länge etablerade partierna c, m och s, där omkring en femtedel är partibytare. Tesen att politikerskap och därmed innehav av åtminstone formella maktpositioner går i arv får stöd av det faktum att en stor andel – drygt 40 procent – av politikerna i kommunen har minst en förälder som varit politiskt aktiv. Särskilt markant är detta inom de fyra borgerliga partierna c, kds, fp och m med omkring hälften politikerbarn. Inom de socialistiska partierna har högst var tredje politiker en förebild i denna sin roll hos föräldrarna. För männen är andelen barn till politiker klart större. Att det finns särskilda band mellan medlemmar av politikerkåren och att denna inte förutsättningslöst representerar kommunbefolkningen, visas också av att mellan en tredjedel och en fjärdedel av politikerna inom alla partier – utom det yngsta nyd – är gift eller samboende med en annan politiker. Störst är denna koncentration hos fp, och den är påtagligt större bland kvinnliga politiker. Släktskap, äktenskap och även vänskap och umgänge har en påtagligt politisk prägel för Mjölby kommuns lokalpolitiker. Många av politikerna är barn till politiker, gifter sig med politiker och umgås med politiker. Närmare 80 procent av alla politiker, oavsett kön och utan större skillnad mellan partierna, har politiker i sin trängre umgängeskrets. Umgänget med politikerkolleger sker ingalunda uteslutande inom det egna partiets ram; två tredjedelar av alla förtroendevalda innesluter i sin trängre bekantskapskrets politiker också av annan partifärg. Värdena uppvisar små skillnader mellan partierna och mellan könen, men av kds-politikerna synes så gott som alla umgås med politiker utanför det egna partiet. 6. Politisk aktivitet och väljarnas demokratiska påverkan och kontroll Til syvende og sidst är det det faktiska utfallet av de förtroendevaldas värv som bestämmer deras kvaliteter som funktionärer i ett demokratiskt system. Den övergripande frågeställningen är hur väl deras politiska aktivitet – inte minst med avseende på interaktionen med medborgarna – motsvarar de förväntningar på medborgarombuden som följer av det demokratiska idealet. Det viktigaste kännetecknet på en fungerande demokrati är medborgarnas aktiva deltagande i den vardagliga politiska processen, och avgörande för graden av demokrati är den påverkan och kontroll som väljarna – själva eller med stöd av massmedia – utövar gentemot politikerna, inte minst mellan de tillfällen som de kallas till valurnorna. Drygt fjärdedelen av alla förtroendevalda i kommunen ägnar endast en eller två timmar i veckan åt sin politiska verksamhet. För ytterligare en tredjedel tar det politiska värvet i anspråk upp till fem timmar, och en tredje ungefär lika stor grupp – ca 28 procent – spenderar 6–10 timmar. Endast var nionde kommunalpolitiker avsätter således mer än 10 timmar för sitt eller sina uppdrag. Det kan noteras en tendens att män lägger ned mera tid än kvinnor. De förtroendevalda inom nyd ägnar politiken mera tid än genomsnittet, medan särskilt folkpartisterna och i viss mån även centerpartisterna är jämförelsevis mera sparsamma med sina tidsmässiga insatser. Ca 44 procent av alla folkpartister lägger ned högst 2 timmar i veckan, och inom c påträffas till och med politiker som inte ägnar någon tid alls åt sitt politikerskap. Den politiska debatten – särskilt när den innefattar både väljare och valda och när den fylls av saklig och utredande argumentation och inte enbart slagord – brukar betraktas som demokratins livsluft, förutan vilken folkstyret inte kan fungera. I Mjölby kommun har dock hela 70 procent av alla politiker – två tredjedelar av männen och tre fjärdedelar av kvinnorna – aldrig använt massmedia för att i skriftlig form sprida, förklara, pröva, motivera eller försvara sitt politiska budskap. Andelen som aldrig skrivit någon debattartikel är anmärkningsvärt lika inom de olika partierna: två tredjedelar eller strax därunder i alla partier utom de båda största s och m, där närmare tre av fyra politiker aldrig fattat pennan för att utveckla sina politiska idéer. Också den muntliga aktiviteten bland kommunens politiker är påtagligt låg. Endast knappt en tredjedel av de förtroendevalda har någon gång talat inför den allmänhet varav de är valda och har sitt mandat. Sämst beställt är det inom m och c, där drygt 80 respektive drygt 70 procent aldrig hållit något politiskt tal till allmänheten. De båda socialistiska partierna är de som har störst andel politiker – en tredjedel – som talat tre gånger eller mera (för v motsvarar detta värde dock endast en person). Tre av fyra kvinnliga lokalpolitiker i Mjölby kommun har aldrig talat till allmänheten, medan motsvarande värde för männen är drygt hälften. I kommunens högsta organ, kommunens riksdag i form av den folkvalda fullmäktigeförsamlingen, är debattivern också påtagligt dämpad, särskilt bland kvinnorna. Visserligen är inte alla svarande politiker ledamöter eller ersättare i fullmäktige, men den fjärdedel av de förtroendevalda som uppgivit sig någon gång ha tagit till orda i fullmäktige räcker inte för att lägga ett ord i munnen på varje medlem av det lokala parlamentet – trots att parlament i grunden betyder just "där man talar"! Allra lägst aktivitet uppvisar m och fp. För den allt överskuggande delen av de debattartiklar som skrivs och de politiska tal som hålls svarar omkring en femtedel av politikerna. Om den demokratiska kontakten mellan väljare och valda inte i någon större utsträckning sker offentligt i vare sig tal eller skrift, kanske man kan förvänta att politikerna i stället mottar krav och stöd från sina uppdragsgivare – medborgarna i kommunen – genom desto tätare personliga kontakter med väljarna. Men en fjärdedel av alla politiker – en tredjedel av kvinnorna – uppger att det aldrig någonsin inträffat att en väljare tagit kontakt med honom eller henne som förtroendevald. Knappt två tredjedelar anger sig ha haft sådan kontakt minst en gång; stora variationer förekommer, bl a en s- och en m-politiker som var och en uppger sig ha kontaktats av väljare 200 gånger under ett år. Sämst väljarkontakt synes politikerna inom de tre yngsta och minsta partierna – v, kds och nyd – ha. Politikerns roll i ett demokratiskt system är att vara ombud för sina väljare och driva dessas vilja i de politiska organen. Hälften av alla politiker – kvinnor och män i ungefär samma utsträckning – uppger emellertid att de aldrig har varit med om att en väljare aktiverat denna demokratiska process. Närmast sina väljare förefaller c och nyd stå, medan inte någon vänsterpartist råkat väljare som vill påverka politiken. Störst andel förtroendevalda "befriade" från väljarpåverkan har härefter fp och kds. Det starkt begränsade demokratiska inflytande som väljarna–medborgarna av allt att döma utövar på sina politiska ombud skulle kunna tänkas bereda plats för olika intresseorganisationers påverkan på politiken, dvs inslag av korporativism. Uppemot en tredjedel av Mjölby kommuns politiker uppger sig ha blivit utsatta för lobbying. Fp- och kds-politiker liksom kvinnliga förtroendevalda synes vara minst attraktiva för intresseorganisationernas påverkan. Även inom m är andelen lägre än genomsnittet, trots att partiet är det ledande inom den borgerliga "regeringskoalitionen" och dess politiker kunde förväntas ha särskilda möjligheter att förverkliga sin politiska vilja. Medborgerlig kontroll av politikerna är en grundpelare i den demokratiska teorin. En kontinuerlig eller åtminstone upprepad sådan kontroll har drabbat – eller vederfarits – endast sex procent av Mjölby kommuns förtroendevalda. Tre fjärdedelar av lokalpolitikerna har aldrig någonsin utsatts för sina uppdragsgivares granskning. För partierna v, fp och kds är den demokratiska kontrollen så gott som obefintlig. 7. Partibundenhet Det svenska representativa politiska systemet – på alla dess olika nivåer – är partibaserat. När väljaren i gemen fullgör sitt främsta – och väsentligen enda – formella agerande i den demokratiska processen, dvs deltar i de allmänna valen, lägger han inte i första hand sin röst på den eller de personer, som skall företräda hans vilja i styrelsen av det allmänna, utan på ett parti. Relationen mellan parti och politiker tilldrar sig därför stort intresse när den offentliga maktens utövning i kommunen studeras. Hur fri är den enskilde politikern i förhållande till sitt parti och dem som däri har makten? Är det den person som innehar den politiska befattningen som avgör hur han skall rösta eller bestäms detta av det parti han representerar? Svaret på dessa frågor har rimligen stor betydelse för väljarnas val och deras agerande för att påverka vilka personer som bör utöva partiets mandat; en åtminstone formell möjlighet finns även i Sveriges utpräglade partivalsystem att påverka personsammansättningen. Närmare hälften av kommunens politiker anser sig ha möjlighet att vid omröstningar rösta fritt och oberoende av partiets officiella linje. Endast inom ett parti finns annat än enstaka politiker som anser att det är partigruppen som bestämmer: inom c viner partipiskan hårdast; endast var fjärde politiker upplever där friheten att rösta som man vill. C har också – tillsammans med m – den största andelen, närmare hälften, som upplever att det är önskvärt att alla följer partilinjen. Inom alla partier utom dessa båda finns en majoritet som anser sig kunna rösta utan påverkan från partiledningen; allra störst frihet noteras i de två minsta partierna v och nyd. Kvinnorna anser sig i något högre grad än männen ha möjlighet att rösta efter egen uppfattning. När frågan kommer till om politikerna gjort bruk av sin eventuella möjlighet att rösta mot partilinjen, svarar en knapp majoritet nej. Störst självständighet gentemot partiet demonstrerar politikerna inom v och fp. C har, trots att de ansåg sig ha den klart lägsta takhöjden av partierna, ett "partitrots" som står sig väl mot genomsnittet för alla partier. Inom kds och m – liksom det fåtaliga nyd – är man däremot betydligt försiktigare. I överensstämmelse med sin deklarerade självständiga ställning röstar de kvinnliga politikerna i högre grad än sina manliga kolleger mot partilinjen. När undersökningens intervjuer genomfördes hade folkomröstningen om svenskt medlemskap i Europeiska unionen ännu inte vare sig genomförts eller utlysts, och samarbetsprojektet omtalades som EG. Även om tveksamheten var stor – närmare en tredjedel av lokalpolitikerna saknade bestämd uppfattning – fanns en klar majoritet för ett ja. Endast 15 procent svarade nej. Bland de kvinnliga politikerna i kommunen var ja-sympatisörerna betydligt mera sällsynta men andelen nej-sägare ungefär lika stort som – till och med något mindre än – inom gruppen män. I stället var närmare varannan kvinna tveksam. Vid fördelning på partier fanns den största andelen osäkra inom s, följt av kds och c, medan alla inom v och nyd och de allra flesta inom m och fp hade bestämt sig. Störst andel nej-röster återfanns inom v (två av tre) och c och kds (en fjärdedel i vardera partiet). Mycket tydlig ja-sägarmajoritet uppvisade nyd, m och fp. Tendenserna i denna parti- och könsfördelning av Mjölbypolitikernas inställning till Sveriges medlemskap i EG/EU går inte i annan riktning än vad som var fallet i riket som helhet. Ideologin är – åtminstone i teorin – den grundval varpå ett partis ställningstaganden och agerande i den praktiska politiken vilar. Trots denna funktion av fixpunkt och trots de förtroendevaldas relativt korta aktiva tid i politiken, anser hela 36 procent av politikerna att det egna partiets ideologiska inriktning har ändrats sedan de anträdde sin politiska bana. Män upplever denna förändring i större utsträckning än kvinnor. Mest utbredd är uppfattningen om förändrad ideologi inom de socialistiska partierna, närmast följda av c. Ideologisk stabilitet eller oföränderlighet framträder framför allt hos m och nyd, följda av fp och kds. 8. Organisations- och intresseanknytning Samtidigt som politikernas funktion i det demokratiska systemet är att företräda de väljare av vilka de fått sitt mandat, är det ett välbekant faktum att många förtroendevalda även representerar olika organiserade intressen. Intresseorganisationer och politiska partier utgör var sitt steg i den politiska processen: en artikulerande respektive aggregerande funktion enligt ett systemteoretiskt betraktelsesätt. Om samma personer uppträder i båda funktionerna, får det naturligt nog konsekvenser för demokratin. En viktig aspekt på demokrati och politiker i kommunen är därför de förtroendevaldas organisations- och intresseanknytning och därmed graden av korporativa inslag i det lokala politiska systemet. Finns lojaliteter – utöver den till väljarna – som påverkar politikerns maktutövning? Tre fjärdedelar av alla politiker i kommunen tillhör en fackförening. Inom det socialistiska blocket är anslutningen så gott som total. Den avgjort lägsta andelen fackföreningsmedlemmar har m med 36 procent. M och c har en förhållandevis hög andel egna företagare, vilket reducerar andelen fackföreningsmedlemmar; detta gäller i någon mån även nyd och kds. Arbetstagare som står utanför fackförening finns framför allt inom m och fp. Graden av anslutning till någon bostadsorganisation är låg bland kommunens politiker, ca 17 procent, och medlemskap förefaller inte vara ideologiskt betingat. Vare sig parti eller kön synes vara av betydelse för frekvenserna. De förtroendevaldas relationer till konsumentkooperationen har en påtagligt ideologisk prägel. En majoritet av de socialistiska politikerna – ungefär två tredjedelar inom både v och s – har medlemskap i Konsum. En klar majoritet av de borgerliga politikerna är icke medlemmar; den avgjort lägsta andelen har m, åtta procent. Sparbanken, som har sitt ursprung på orten och är den största banken här, anlitas av mer än hälften av alla lokalpolitiker. En fjärdedel har i stället sina affärer i Föreningsbanken, medan övriga tre banker – alla affärsbanker – vardera representerar 5–10 procent av de förtroendevalda. Vid en partimässig fördelning på de olika bankerna, avtecknar sig några mönster som har en ideologisk grund eller beror på den sociala hemvisten inom respektive parti. Den samhällsägda Nordbanken har klart störst kundandel inom s. Föreningsbanken, som är jordbrukarbaserad, engagerar närmare 60 procent av centerpartisterna. De båda privata affärsbankerna har en påtagligt stor andel av politikerna inom framför allt m men även c, vilka båda partiers förtroendevalda i gengäld har en i förhållande till övriga partier avgjort mindre andel i Sparbanken. I jämförelse med männen föredrar kvinnorna i högre grad Sparbanken och Nordbanken. I Föreningsbanken och Handelsbanken har betydligt större andel män sina affärer. Folksam och Östgöta Brandstodsbolag är de två försäkringsbolag som är mest anlitade av Mjölby kommuns politiker, vardera svarande mot ca 30 procent av de förtroendevalda. Också i valet av försäkringsbolag spelar partitillhörigheten en stor roll. Alla vänsterpartister och 56 procent av socialdemokraterna väljer folkrörelseanknutna Folksam, medan ingen moderat och mindre än 20 procent av de övriga tre traditionella borgerliga partiernas politiker är försäkrade i detta bolag. Starkast ställning inom alla borgerliga partier har Östgöta Brandstodsbolag, med undantag för kds där nykterhetens Ansvar har ett par procentenheter större andel. Trygg Hansa SPP har en särskilt stark ställning inom m, fp och även nyd, med var femte politiker i vartdera partiet försäkrad. Av trossamfund har svenska kyrkan sin starkaste ställning inom m, nyd, c och s. Alla inom de tre förstnämnda partierna och över 90 procent av socialdemokraterna är medlemmar i statskyrkan. Andelen medlemmar i ett frikyrkosamfund är störst inom kds (tre av fyra) och folkpartiet (en av fyra), medan övriga partier endast har enstaka eller helt saknar frikyrkomedlemmar. V och fp har med två tredjedelar respektive en fjärdedel störst andel förtroendevalda som inte tillhör något religiöst samfund alls. De särskilda band och lojaliteter som kan rymmas inom ordenssällskap och andra mera slutna organisationer framhålls ibland som ett tänkbart hot mot demokratin. Så gott som uteslutande är medlemskap av detta slag en manlig företeelse och dessutom i mycket hög grad en borgerlig sådan. Av Mjölby kommuns politiker tillhör var sjätte man en sammanslutning av typen Frimurarorden, Rotary eller Odd Fellows. Utan jämförelse störst medlemsfrekvens har m med 36 procent av hela partigruppen, dvs även kvinnorna inräknade. Av de moderata männen är varannan medlem i ett ordenssällskap eller liknande. Med enstaka undantag är det förutom moderater endast centerpartister som tillhör någon sammanslutning av aktuellt slag. Den enda dagstidning som upprätthåller en lokal bevakning av Mjölbyområdet är Östgöta Correspondenten, ÖC. Denna borgerliga tidning läses av 98 procent av politikerna i kommunen, och 57 procent av alla läser ingen ytterligare dagstidning. Endast knappt sex procent av de förtroendevalda läser den andra regionala tidningen i länsdelen, socialdemokratiska Östgöten. Av landets båda största morgontidningar, båda utgivna i Stockholm, läses Svenska Dagbladet av var fjärde moderat och två av fem inom nyd samt därutöver av ingen förutom en centerpartist. Dagens Nyheter, som är den näst vanligaste tidningen bland Mjölbypolitikerna, har läsare inom alla partier utom de båda minsta; störst är andelen inom fp och minst inom m. 16 procent av kommunalpolitikerna och någon inom varje parti läser också en kvällstidning. Valet av sådan – mellan Expressen och Aftonbladet – är tydligt ideologiskt präglat: ingen av de socialistiska politikerna läser den borgerliga tidningen och ingen av de borgerliga politikerna läser den socialdemokratiska tidningen, med undantag för kds, där fördelningen är jämn på de båda. Att man läser annan dagstidning än de nu nämnda förekommer endast inom fp. Inom alla partier utom v, kds och c finns åtminstone någon politiker som inte läser någon dagstidning alls. När politikerna uppger sitt främsta fritidsintresse blir friluftsliv det mest frekventa inom alla partier utom v; 28 procent av alla förtroendevalda i kommunen ägnar sig helst åt detta, och andelen är ungefär lika i de olika partierna. Som näst mest attraktivt fritidsintresse – ca 19 procent av den samlade politikerkåren – framträder idrott, vilket också gäller alla enskilda partier utom kds. Tredjeplatsen bland politikernas huvudsakliga fritidsintressen intas av teknik och hobby, som också företer en tämligen likartad fördelning inom de olika partierna. Något mindre än 12 procent av politikerna uppger fritidsintresset politik. Kyrklig verksamhet har en särskild ställning inom kds och fp. Mellan könen märks framför allt två skillnader: kvinnor men inte män intresserar sig för hantverk och konsthantverk, medan männen i betydligt högre grad än kvinnorna dras till idrott. 9. Synen på den kommunala verksamhetens omfattning och effektivitet Avgörande för en politikers uppfattning om och utövande av sin roll som offentlig makthavare är hans eller hennes grundläggande syn på den kommunala verksamhet, varöver maktutövningen sker. Central därvid är inställningen till den kommunala – liksom hela den offentliga – sektorns omfattning och till dennas effektivitet, allt i relation till övriga delar av samhället, dvs den privata sfären. Med detta sammanhänger också frågor kring den kommunala verksamhetens organisation. När Mjölbypolitikerna, utan på förhand givna svarsalternativ, uppger vad de anser vara kommunens övergripande uppgift, framträder inget tydligt mönster i partifördelningen. Knappt tredjedelen av alla förtroendevalda anser att funktionen att ta tillvara invånarnas intressen är den övergripande, medan drygt en fjärdedel i stället framhåller tillhandahållande av kommunal service. Dessa båda svarskategorier är väl företrädda inom de olika partierna. Kommunens representativa funktion – att ta till vara invånarnas intressen – är något mera markerad inom nyd och m men även v liksom bland de kvinnliga politikerna – medan kommunens roll som serviceproducent särskilt framhålls inom mittenpartierna c och fp. Alla övriga kategorier av svar som avgivits uppvisar avsevärt lägre frekvens och en mera sporadisk partifördelning. I strävan att få en bild av politikernas syn på kommunen och dess verksamhet, har de tillfrågats om vad de anser vara den viktigaste kommunalpolitiska frågan. En klassificering av svaren ger vid handen att i första hand omsorgsfrågor – äldre- och barnomsorg samt sociala frågor – och därefter utbildning och ekonomi i nämnd ordning tillmäts störst vikt av den samlade skaran förtroendevalda. Allra främst placerar sig äldreomsorgen; inom de borgerliga partierna m, c och fp är dock ekonomin viktigast. Omsorg och utbildning är klassiska kommunala verksamheter med rötter i den kyrkliga församlingen, varur dagens kommuner har utvecklats, och den kommunala ekonomin är naturligtvis en evig och fundamental realitet som medel för all verksamhet. Anmärkningsvärt är att flera andra stora verksamhetsområden inom kommunen inte angivits av någon eller endast av någon enstaka politiker, exempelvis teknisk försörjning, såsom renhållning och gatuunderhåll, och kultur och fritid. Den enda tydliga skillnaden mellan könen är kvinnornas relativt lägre prioritering av ekonomin. Vid fördelning på partier framhålls ekonomin i mycket högre grad inom de tre traditionella borgerliga partierna. Social- och omsorgsfrågor är framför allt företrädda hos s och kds. Miljön som viktigaste kommunalpolitiska fråga förekommer främst inom c, kds och v. Den fråga som får det mest likartade stödet inom de olika partierna är den totalt sett näst mest frekvent angivna av alla, utbildning, som omkring en femtedel av varje partis förtroendevalda anser vara den viktigaste kommunala frågan. En tydlig ideologisk dimension uppenbarar sig i politikernas syn på vilken samhällssektor – stat, kommun eller det privata näringslivet – som är mest effektiv. Påfallande många har avstått från att deklarera sin uppfattning i denna fråga, bl a två av tre vänsterpartister och närmare var tredje socialdemokrat och folkpartist. En mycket stor majoritet av alla borgerliga partiers företrädare anser emellertid att det privata näringslivet är effektivast. Av alla fem borgerliga partier har endast c och kds någon enstaka politiker som anser kommunen effektivast. 30 procent av socialdemokraterna har föredragit kommunen. Synen på den statliga samhällssektorn som den mest effektiva finns endast inom s och där av mindre än 5 procent. I motsats till partitillhörigheten spelar politikerns kön ingen större roll för uppfattningen om olika samhällssektorers effektivitet. Så gott som ingen politiker är missnöjd med hur den kommunala servicen fungerar. Två tredjedelar av alla politiker, oavsett kön, är – kanske föga förvånande – ganska nöjda med den service som de själva som kollektiv är ansvariga för. 15 procent är till och med mycket nöjda, vilken inställning är särskilt frekvent inom s och c. En mera neutral hållning intar ungefär lika många som de mycket nöjda. De som är varken nöjda eller missnöjda är betydligt mera frekventa inom de borgerliga partierna. Väsentligen alla socialistiska politiker är ganska nöjda eller till och med mycket nöjda. Också alla nydemokrater utom en är ganska eller mycket nöjda, trots partiets upprinnelse i en kritisk hållning till den etablerade politiska verksamheten. Politikerna i de fyra borgerliga m, fp, c och kds redovisar tydligt en lägre grad av tillfredsställelse med hur den kommunala servicen i kommunen fungerar, trots att det är dessa partier som under den aktuella mandatperioden innehar "regeringsmakten" i kommunen. Också när den kommunala servicen sätts i relation till den kommunalskatt som betalas, är tillfredsställelsen stor hos politikerna över lag, och partifördelningen är likartad den som gäller synen på hur den kommunala servicen fungerar. Sämst service i förhållande till kommunalskatten anser de moderata politikerna att kommunen ger, trots att de själva representerar det ledande politiska partiet i kommunen under mandatperioden. Den attityd de olika partiernas politiker har till avvägningen mellan sänkt skatt och ökad kommunal service, som är en central frågeställning i inställningen till den kommunala verksamheten, följer i mycket hög grad en traditionell partipolitisk vänster–högerskala. Partitillhörigheten är avgörande och könsskillnaderna är små, även om kvinnliga politiker har en något mer vänsterorienterad inställning. Den tydliga vänster–högerdimensionen i lokalpolitiken gör sig gällande också i politikernas sätt att förhålla sig till en höjning av kommunalskatten för att genomföra en angelägen reform. Skillnaden mellan de båda politiska blocken är markant, och störst är motsättningen mellan å ena sidan de reformvänliga partierna v och s och å den andra m och nyd, som vinnlägger sig om att inte höja skattetrycket. Könsskillnaderna är närmast obefintliga. Inställningen till omfattningen av den kommunala verksamheten följer samma mycket tydliga vänster–högermönster. De som mest omhuldar den kommunala verksamheten nöjer sig emellertid med att bevara omfattningen som den är nu; endast någon enstaka politiker inom s och c kan tänka sig att expandera den kommunala sfären. Uppemot två tredjedelar av alla politiker vill bevara den nuvarande omfattningen, medan drygt en tredjedel – så gott som uteslutande borgerliga politiker – vill minska kommunens verksamhet. Kvinnliga politiker har – i överensstämmelse med tidigare redovisade rön – en relativt mindre benägenhet än de manliga att skära ned den offentliga verksamheten. En tredjedel av alla politiker i Mjölby kommun vill minska antalet politiska poster i den kommunala organisationen, medan 60 procent inte anser att någon förändring är angelägen. Endast enstaka politiker i olika partier skulle vilja se ett större antal förtroendeposter. Störst angelägenhet att minska politikerorganisationen finns hos de båda småpartierna v och nyd, som saknar representation i den kommunala nämndorganisationen. Minst är viljan att reducera antalet politiker inom folkrörelsepartierna s och c. Kvinnliga politiker är i mycket högre grad än manliga motståndare till en minskning. Tendensen i den partimässiga fördelningen av politikernas inställning till antalet kommunala nämnder följer i huvudsak mönstret från synen på antalet politiska befattningar. Kds, fp och m är dock relativt mindre intresserade av att minska antalet nämnder än antalet poster, medan s och c, som båda är jämförelsevis negativa till att minska antalet politiker, i högre grad kan tänka sig att minska nämndernas numerär. Könsskillnaderna är mindre när det gäller antalet nämnder, men en viss olikhet består. En klar majoritet, drygt 90 procent och utan skillnad mellan könen, anser att den kommunindelning som sedan 1971 gäller i Mjölbyområdet är bra. Inom alla partier utom de minsta v och nyd finns dock både de som vill dela kommunen och de som vill utvidga den till en ännu större enhet. Av de förhållandevis få som inte är nöjda med dagens storlek märks framför allt borgerliga politiker som vill ha mindre kommuner. En uppdelning på Mjölby och Skänninge kommuner eller till och med en återgång till Mjölby, Skänninge, Vifolka, Folkunga och Boberg ter sig alltså inte särskilt sannolik. 10. Demokratisyn och maktuppfattning Folksuveräniteten och demokratin är det officiella statsskickets till synes odiskutabla grundval. Men vilken är de kommunala politikernas syn på hur den lokala makten bör utövas och på hur den faktiskt utövas? Denna deras inställning och uppfattning sätter naturligt nog spår i deras sätt att verka som medborgarombud. För att få kunskap om vilken faktisk funktion som den förtroendevalde fullgör i det lokala politiska systemet är det centralt att studera i vilken grad politikernas egen rolluppfattning överensstämmer med den demokratiska teorin. När varje politiker utan på förhand uppställda svarsalternativ fick uppge vad han eller hon anser vara den grundläggande uppgiften för honom eller henne som politiker, svarade 43 procent av alla att det gällde att föra väljarnas talan; denna kategori har absolut majoritet hos kvinnorna. Det näst mest frekventa svaret blev "sköta och förbättra kommunen/samhället". Samstämmigheten mellan partierna är stor och inga tydliga mönster som är präglade av någon ideologisk dimension kan observeras. En fjärdedel av kommunens alla politiker anser att det finns brister i den kommunala demokratin i Mjölby. En tendens kan förmärkas att politiker på den vänstra delen av den politiska skalan liksom kvinnor är mera kritiska än borgerliga respektive manliga förtroendevalda. Endast ett par politiker anser dock att tillståndet är mycket dåligt. Mer än en tredjedel av politikerna anser att det finns en elit av politiskt, ekonomiskt, intellektuellt eller annat slag i Mjölby kommun. Särskilt påtagligt är detta synsätt inom de tre yngsta partierna, nyd, kds och v, medan det inom vart och ett av de sedan länge etablerade partierna finns en majoritet som förnekar existensen av någon elit. Vem har då makten i Mjölby kommun? Andelen politiker som avstått från att svara är anmärkningsvärt stor, mellan en fjärdedel och en tredjedel. Bland dem som svarat är uppfattningen klar, oavsett partitillhörighet (med undantag för v): makten i Mjölby ligger hos kommunstyrelsen. Av svarsfrekvenserna att döma har dock kommunstyrelsens formella ledare, kommunalrådet, inget särskilt inflytande; en enda politiker – en moderat kvinna – har ansett att kommunalrådet – likaledes en moderat kvinna – har den största makten i kommunen. Den näst största makthavaren i kommunen, enligt politikernas samlade uppfattning, är pressen, men den hamnar långt efter kommunstyrelsen. Vid jämförelse av den demokratiska idealbilden med politikernas syn på maktens hemvist i praktiken kan det noteras att inte en enda politiker angivit kommunens högsta beslutande organ, den folkvalda lokala riksdagen, kommunfullmäktige. Däremot bekräftas den formella strukturen genom kommunstyrelsens starka ställning. Undersökningsresultatet stöder också den ofta förekommande uppfattningen att de kommunala facknämnderna har en svag ställning. Även om inte de förtroendevalda annat än undantagsvis anser att någon eller några tjänstemän har den största makten i kommunen (se ovan), svarar 75 procent av alla politiker att tjänstemännen har mycket stor eller någorlunda stor makt över politiken i kommunen. Tjänstemannamakten betraktas som stor i särskilt hög grad inom mittenpartierna c och fp, men över lag är partiskillnaderna små och utan tydliga tendenser. Inställningen till den egna maktställningen är genomgående blygsam. Drygt två tredjedelar av alla politiker anser att de inte alls eller endast ganska litet påverkar politiken i kommunen. Maktlösheten förefaller vara störst inom folkpartiet, där en fjärdedel anser sig sakna all makt. Nyd, som har rollen av vågmästare mellan de etablerade partiblocken, är det parti där flest förtroendevalda uppfattar sig ha störst makt. Andelen som anser sig påverka politiken mycket eller ganska mycket är störst inom de borgerliga partierna, med undantag för kds. Den "demokratiska självkänslan" förefaller det inte vara något större fel på bland kommunens politiker, oavsett partitillhörighet. Ca 85 procent av alla förtroendevalda anser sig vara en från demokratisk synpunkt god politiker, däribland alla inom de båda småpartierna v och nyd. De icke svarandes andel är stor inom flera partier. En fjärdedel av politikerna vill ha mera makt. Lika väl som jakande svar kan tolkas som yttryck för personligt maktbegär eller en ideologiskt betingad vilja att expandera kommunens beslutsområde, kan det vara en avspegling av respektive politikers nuvarande möjligheter att påverka politiken. Borgerliga förtroendevalda – med undantag för kds-politikerna som är mest angelägna att öka sitt inflytande – vill i lägre grad än socialistiska ha mera inflytande. Kvinnorna önskar mer än männen få större inflytande. Förhållandet att 85 procent av kommunens förtroendevalda anser sig vara från demokratisk synpunkt goda politiker skapar inga större förväntningar på kommunalmännens vilja att förändra demokratin i kommunen. 14 procent anger uttryckligen att demokratin ej behöver förändras och en tredjedel av alla politiker avstår från att svara; inom m uppgår andelen till närmare hälften. C intar en särställning genom att mer än var fjärde centerpartist anser att det inte behövs någon förändring av demokratin. Bland de förändringsvägar som föreslås märks framför allt ett ökat medborgarengagemang och en större öppenhet i behandlingen av kommunala frågor. Svaren, som avgivits utan bundna alternativ, ger ingen tydlig bild av att vara beroende av ideologisk tillhörighet eller partigrupperingar. 11. Synen på politikernas kompetens och representativitet Vilka kvaliteter – med avseende på kompetens och representativitet – bör politiker ha och vilka har de i praktiken? De förtroendevaldas egen inställning härtill har relevans för fullgörande av politikerskapet. Politikerna ställs i undersökningen inför olika aspekter på frågan hur folkviljan bäst kanaliseras till de förtroendevalda i och för den kommunala maktutövningen. Representativa och kunniga politiker är en ledstjärna som knappast någon demokrat förnekar. Endast 16 procent av de förtroendevalda själva anser dock att politikerna i kommunen är de mest lämpade med hänsyn till representativitet och kunnighet. Uppemot 40 procent anser att det bör vidtas åtgärder för att höja kvaliteten. Ungefär lika många anser att det inte finns anledning till åtgärd. Inga systematiska partiskillnader föreligger. Mer än hälften av alla politiker i Mjölby kommun – partiskillnaderna är små – anser att det finns brister i politikernas kunskaper och insikter om kommunens organisation och funktionssätt och de förtroendevaldas roll i det demokratiska systemet. Endast inom c finns en majoritet som anser att kunskaperna och insikterna i stället är goda. De manliga politikerna är något mera kritiska än de kvinnliga. För att komma till rätta med brister i kompetens och representativitet hos politikerna är ökad utbildning och praktik för de förtroendevalda den lösning som störst andel politiker i alla partier, utom nyd, förespråkar (totalt 43 procent). Den näst mest frekventa lösningen (17 procent), som har sitt stöd fördelat på alla partier utom v, är ett större urval av personer som väljs till politiker. Den tredje och sista åtgärd som föreslagits av politiker från alla partier – utom de båda minsta – är att skapa bättre förutsättningar för att utöva politikerskapet, t ex i form av ledighet från förvärvsarbete. Övriga lösningsförslag härrör från enstaka förtroendevalda och bildar inget tydligt partipolitiskt mönster. En så stor andel som var femte politiker har avstått från att svara. Den förtroendevalde politikern är sina väljares ombud, kommunmedborgarnas tjänare. Därom råder ingen tvekan inom den demokratiska teorin. Men i praktiken är det endast tre av fyra kommunalpolitiker i Mjölby som upplever att de faktiskt har sitt mandat från medborgarna och kanaliserar deras vilja. Allra störst tvivel på sin funktionsduglighet i den representativa demokratin hyser man inom fp, där endast varannan politiker känner sig agera på väljarnas uppdrag och i deras intresse. Det svenska representativa systemet för att kanalisera medborgarviljan till politiska beslut är uppbyggt på partier. Det partibaserade valsystemet innebär att det i praktiken är omöjligt för medborgaren i gemen att påverka vilka personer som väljs till olika politiska befattningar. Fördelningen av poster i den kommunalpolitiska maktapparaten – liksom på regional och nationell nivå – är en sak för partierna, vilket ger partierna en stark ställning. En fjärdedel av alla politiker i Mjölby kommun anser att detta system är dåligt och bör ändras, medan knappt två tredjedelar anser att det bör bestå. Mest kritiska är de förtroendevalda inom fp och nyd, i vilka båda partier det finns en majoritet för att ändra partivalsystemet. En majoritet av politikerna i Mjölby kommun är för att man överger det nuvarande partivalsystemet och i stället inför en kombination av parti- och personval. Majoriteten är klar inom vart och ett av de borgerliga partierna, medan upp till två tredjedelar av politikerna inom de båda socialistiska partierna vill hålla fast vid partival. Inom det borgerliga blocket finns det i alla fem partierna till och med ett visst stöd för ett renodlat personval. En tydlig skillnad mellan de båda politiska blocken föreligger i synen på att kommunala nämnder och styrelser skall rymma personer med erkänd sakkunskap på det aktuella området. Alla vänsterpartister och två tredjedelar av socialdemokraterna är avvisande, medan de borgerliga partierna kds, fp, m och nyd med bred marginal säger ja till ett sådant system. Folkrörelsepartiet c intar en mellanställning; 53 procent svarar nej och 38 ja, samtidigt som partiet har den största andelen som avstått från att svara, närmare 9 procent. Män och kvinnor skiljer sig inte åt i sina synsätt, utan partitillhörigheten förefaller vara avgörande för inställningen till sakkunskap i den kommunala politikerorganisationen. Politikernas arvoden uppträder då och då som en brännande fråga i samhällsdebatten. Från kritiskt håll hörs ibland kravet att det förtroende som medborgarna visar genom att utse någon till sitt politiska ombud inte skall åtföljas av någon ersättning alls. En motsatt ståndpunkt är att arvodet skall vara så högt att ingen skall avstå från ett förtroendemannaskap av ekonomiska skäl. Den förra uppfattningen har inget som helst stöd bland de förtroendevalda i Mjölby kommun, och endast fem procent anser att arvodena bör sänkas. Huvuddelen – fyra av fem politiker – anser att arvodena bör vara som de är nu, medan 15 procent till och med vill höja dem. Störst enighet i uppfattningen råder inom fp och v där samtliga anser att politikerersättningen skall vara oförändrad, och inom nyd finns endast en politiker som avviker från denna uppfattning. Inom alla övriga partier finns förespråkare för både höjning och sänkning. Störst andel förtroendevalda som är för en höjning påträffas inom c och m. Kvinnorna är i högre grad än männen övertygade om att dagens ersättningsnivå skall bestå. Inom alla partier finns en mycket stor majoritet för att man skall sätta en gräns för det antal politiska uppdrag som en person får inneha samtidigt, för att minska maktkoncentrationen och sprida makten till flera medborgare. En mycket stor andel – fyra femtedelar – av politikerna vill alltså genomföra en genomgripande förändring av nuvarande system. Kvinnorna är allra mest positiva till en maximering. 12. Synen på medborgarnas politiska inflytande och deltagande Den demokratiska teorins budskap är att makten tillkommer medborgarna. Dessa har att utöva inflytande på politiken och delta i den politiska processen. Hur framgångsrik denna demokratimodell blir i praktiken, är avhängigt av politikernas inställning till och agerande för medborgarnas reella inflytande och deltagande. Är politikerna villiga att beskära sin egen makt till förmån för en mera aktiv och markerad demokratisk roll för den vanlige medborgaren? Den lösning som flest politiker – mer än 40 procent – föreslår för att öka kunskaperna hos kommuninvånarna om den kommunala verksamheten i syfte att få dem mera delaktiga är mera information i massmedia. De förtroendevalda föreslår ytterligare metoder, som var och en dock bara anförs av ett mindre antal politiker. Den mest frekventa av dem – 10 procent – är införande av offentliga fullmäktigemöten; fullmäktiges överläggningar är ju redan idag offentliga, varför förslagen torde avse ett ökat deltagande från medborgarnas sida, t ex så att de får vara med och debattera med eller ställa frågor till sina förtroendevalda. Mera radikala lösningar, såsom inslag av direkt demokrati, har ett mycket svagt stöd. Närmare en fjärdedel av politikerna förklarar sig positiva utan att ha några idéer om hur en förbättring skall åstadkommas. Inom m och c finns de enda politiker som anser att man inte skall öka medborgarnas delaktighet, och dessa båda partier har därtill en i jämförelse med övriga mycket stor andel icke-svarande. Inom alla partier utom c finns stor majoritet för att öppna fullmäktiges sammanträden så att medborgarna får ställa frågor till politikerna och delta i debatten. Minst positiva är, förutom c, de två största partierna m och s, som båda innehaft den högsta politiska makten i kommunen. Också inom alla partier utom c finns en övervikt för att alla medborgare skall få rätt att lägga fram förslag till fullmäktige, kommunens riksdag och högsta beslutande organ. Framför allt är det de kvinnliga politikerna som företräder denna tanke. Det demokratiska sinnelag som politikerna deklarerat i sin inställning till medborgarnas delaktighet framkommer också i deras syn på kommunala folkomröstningar. Sådana har aldrig förekommit i Mjölby kommun men över 80 procent av alla kommunalpolitiker vill nu att detta instrument för medborgarmakten skall införas. 17 procent av dem vill dessutom att folkomröstningarna skall vara beslutande. Störst motstånd till folkomröstningar finns inom s och därefter c och m, medan den mest positiva synen förekommer inom småpartierna. De båda största partierna är minst tilltalade av tanken på beslutande omröstningar. Att folkomröstningarna också skall vara beslutande – inte bara rådgivande – har starkast stöd bland de kvinnliga politikerna. Den fria debatten är demokratins livsluft, brukar det heta. Men samtidigt kan ett öppet och kritiskt meningsutbyte vara ett hot mot etablerade makthavare. Mellan 10 och 15 procent av politikerna i tre av de borgerliga "regeringspartierna" – m, fp och c – anser att den politiska debatten inte bör främjas; en moderat politiker svarade till och med att debatten skall skötas av politikerna själva utan inblandning av de vanliga medborgarna! En femtedel av alla politiker har inte besvarat frågan alls, medan övriga föreslår olika åtgärder. Framför allt förespråkas – med likartat stöd i de flesta partier – fullmäktigemöten där medborgarna deltar samt mera information till medborgarna. 13. Synen på rättssäkerhet och kontroll Den demokratiska processen är inte fullbordad vare sig genom medborgarnas deltagande i allmänna val eller genom att de mellan valen utövar inflytande på sina valda ombud. Härutöver krävs att de politiska besluten – som i idealfallet är demokratiskt välgrundade – också blir rätt verkställda, dvs att politikers och tjänstemäns maktutövning följer de spelregler som uppställts i grundlagens, den allmänna lagens och det demokratiska sakbeslutets form. Förutsättningen för att detta medborgerliga intresse av rättssäkerhet tillgodoses är effektiva kontrollmekanismer och en aktiv tillämpning av dessa. Sådana demokratifrämjande inslag i systemet innebär per definition en begränsning av politikers och tjänstemäns makt. En central aspekt vid bedömningen av en förtroendevalds kvaliteter som aktör i en demokratisk rättsstat är dennes attityder till rättssäkerhet och kontroll. En femtedel av alla förtroendevalda anser att rättssäkerheten på det kommunala området i Mjölby har brister. Inom v, c, fp och m finns till och med de som anser att den är direkt dålig. Störst tillfredsställelse med rättssäkerheten noterar s. En närmare analys visar tydligt att ju mer involverad i den kommunala maktutövningen en politiker är – i form av exempelvis antal uppdrag och antal år av politisk verksamhet – desto mindre kritisk är han eller hon till rättssäkerheten. De politiker som varit aktiva i en annan kommun anser också i högre grad att det finns rättssäkerhetsbrister inom Mjölby kommun. En särskild form av rättssäkerhetsbrister är politiska tjänstetillsättningar, där den sakliga kompetensen för tjänsten får ge vika för politisk renlärighet och lojalitet. Hela 38 procent av politikerna i Mjölby anser att det tagits politiska hänsyn vid tjänstetillsättning inom den kommunala förvaltningen; 22 procent svarar reservationslöst ja medan övriga anser att det förekommit i viss mån. Påtagligt många, var femte politiker, har avböjt att svara på denna fråga. Störst andel som anser att politiska utnämningar av tjänstemän inte förekommit finns inom de socialistiska partierna, ca två tredjedelar inom respektive parti. Inställningen till den "tredje kommunmakten", dvs det fria ordets företrädare i form av framför allt lokalpressen, är ingalunda entydig bland kommunens politiker. De flesta anser att massmedias kontroll är tillräcklig och en mindre del tycker att den är för ingående. 46 procent av de förtroendevalda hävdar i stället att massmediakontrollen bör bli effektivare. Minst entusiastiska över massmedias delaktighet i det politiska spelet förefaller centerpartisterna vara; hela 15 procent av dem anser att kontrollen är för ingående och mindre än en fjärdedel önskar utvidga den. Inom vart och ett av partierna nyd, c och m finns majoritet för att massmediakontrollen inte bör bli effektivare. Någon kommunal besvärsnämnd har inte inrättats i Mjölby, trots att en majoritet av kommunens politiker önskar en sådan. Denna instans för prövning av klagomål över politikers och tjänstemäns beslut och handlande har stöd hos ett flertal inom samtliga partier utom c och s, men endast inom s finns majoritet emot (exakt 50 procent); c har en stor andel icke-svarande. Kvinnor är aningen mera positiva – framför allt mindre negativa – till en kommunal besvärsnämnd. 14. Inställningen i vissa sakfrågor på de sociala och kulturella områdena Det avsedda syftet med de politiska processerna är ytterst att fatta beslut i konkreta ärenden. Vilka frågor som står på den politiska dagordningen är naturligtvis oerhört mångskiftande. För att belysa politikernas ståndpunktstagande i sak, hämtas i undersökningen exempel från dels det sociala, dels det kulturella fältet inom den kommunala verksamheten. Här framträder en möjlighet att se i vilken utsträckning som inställningen i olika politiska frågor verkligen är beroende av partitillhörighet, vilket inte sällan är den allmänna och av politikerna själva understödda föreställningen. En klar skillnad föreligger mellan de socialistiska och de borgerliga partiernas inställning till kommunens anslag till barnomsorgen. Inom de förra är benägenheten att höja anslagen betydligt större än inom de borgerliga partierna, där kds har den mest "vänsterorienterade" synen. Undersökningen ger dock inte besked om huruvida olikheten beror på ideologi eller rådande majoritetsförhållanden under mandatperioden. Skillnaderna mellan könen är mycket små, om än kvinnorna i något högre grad har en positiv inställning. I politikernas syn på åldringsvården är skillnaden mellan blocken inte lika tydlig även om den förekommer även här. Över lag är inställningen till höjda anslag betydligt mera positiv när det gäller åldringsvården än barnomsorgen; två tredjedelar är för och en fjärdedel emot, medan det omvända gäller i föregående fall. Inom alla partier utom nyd finns en majoritet för att höja anslagen till åldringsvården. Kvinnliga politiker är mera benägna till höjning än männen. Politikernas inställning till satsning på ett tredje omsorgsområde, de handikappade, är snarlik den till åldringsvården, med två tydliga undantag: c och m är betydligt mindre intresserade av att satsa på handikappade. Sammantaget är dock en majoritet av de förtroendevalda i kommunen – kvinnor i samma grad som män – beredda att höja anslagen till handikappade. Andelen svarande är betydligt lägre när det gäller detta omsorgsområde jämfört med de båda föregående. Barn- och ungdomsverksamhet, föreningslivet och biblioteken är i tur och ordning de tre mest frekventa områden inom kultur- och fritidssektorn som politikerna anger som mest angelägna att höja anslagen till. Övriga verksamhetsområden som förekommer bland svaren har framhållits av endast mindre antal politiker. 15 procent anser att anslagen till kultur- och fritidssektorn inte skall höjas. De förtroendevalda inom c, fp och m samt de manliga politikerna framhåller särskilt föreningslivet, medan de övriga partierna och de kvinnliga politikerna helst vill satsa på barn och ungdom. Av alla politiker i Mjölby kommun anser 70 procent att det är mycket eller ganska viktigt att kommunen stöder det lokalhistoriska arbetet i området. Var femte förtroendevald förhåller sig likgiltig, medan sex procent anser det vara ganska oviktigt och två moderater och två socialdemokrater att det till och med är helt oviktigt. Vid en geografisk fördelning av politikerna framstår Skänningeborna som avgjort mest positiva till lokalhistoriska satsningar. En fråga som var aktuell i lokalpolitiken när undersökningen genomfördes gäller eventuell bebyggelse i Hagaparken i Mjölby. Uppemot två tredjedelar anser att området skall lämnas orört, medan en femtedel vill ha byggnation där. Störst benägenhet att bygga finns inom m och nyd, medan v och fp har störst andel motståndare. 15. Slutsatser och sammanfattning Det övergripande syftet för denna maktundersökning är att teckna en bild av hur Mjölby kommuns politiker motsvarar de demokratiska idealen. Under forskningsarbetet har en mycket stor andel – 90 procent – av kommunens 220 förtroendevalda visat sitt intresse genom att besvara de inte mindre än 113 frågor som ställts till var och en. Denna beredvillighet är i sig ett tecken som ingalunda talar emot ett demokratiskt sinnelag. I de samlade undersökningsresultaten avtecknar sig vissa mönster, som ger anledning att pröva några teser om hur kommunalpolitikerna grupperar sig utmed olika konfliktdimensioner. Det representativa politiska systemet är uppbyggt på partier. Konkurrensen dem emellan är tänkt att garantera demokratins funktionsduglighet. De resultat som undersökningen visar ger dock anledning att ifrågasätta om skillnader och motsättningar mellan olika partier verkligen utgör den viktigaste lokalpolitiska konfliktdimensionen. Tydliga tecken i studien av politiker och demokrati i Mjölby kommun visar att i stället politiker oavsett partifärg har mycket gemensamt. Möjligen är detta ett uttryck för en närmast definitionsmässig motsättning mellan medborgarnas och makthavarnas intressen. Den har sin grund i att de senares uppgift är att se till samhället som helhet och verka för att dess långsiktiga mål nås, åtminstone delvis i motsats till den enskilde individens naturligt kortsiktiga agerande för att maximera sin nytta. Men intressegemenskapen över partigränserna kan också varsla om brister i demokratin, varvid entreprenörsförhållandet mellan väljare och valda förbytts i ett politikerskrå som knyts samman av sitt intresse för makten och avgränsar sig enat mot de medborgare vars makt de förvaltar. I sådant fall råder den grundläggande konfliktdimensionen inte mellan partier utan fastmera mellan väljare och valda. En första aspekt att studera för att få uppfattning om graden av intressegemenskap – eller intressemotsättning – mellan väljare och valda är hur väl politikerkåren avspeglar medborgarna, dvs vilka bland dessa som utses att företräda de övriga. Utgör politikerna ett representativt tvärsnitt eller en "elit" stående vid sidan av medborgarna? Att representativiteten ingalunda är total framgår redan av att bara en tredjedel av politikerna är kvinnor. Endast i fp kommer kvinnorna upp i en lika stor andel som männen; i partiets fullmäktigegrupp är kvinnorna till och med i majoritet. Också de förtroendevaldas åldersfördelning avviker från medborgarnas; politikernas genomsnittsålder är drygt 50 år med endast små partiskillnader. Politikerdebuten har genomsnittligt begåtts vid 36 års ålder, och i medeltal har kommunens förtroendevalda innehaft kommunalpolitiska uppdrag i 11 år. Bland politikerna – över hela partifältet – är en mycket hög andel, som vida överstiger andelen hos befolkningen i övrigt, gifta. De samboende är i stället få; inom kds finns inte någon enda. 90 procent av alla politiker har barn. Mjölby kommun styrs ingalunda av infödingar, utan två tredjedelar av politikerna kommer ursprungligen från en annan plats än den kommun de nu deltar i ledningen av. Särskilt stort är inslaget av utsocknes i v och fp, medan rotfastheten är störst inom s, c, m och nyd. Trots den stora andelen inflyttade förtroendevalda finns bland kommunens politiker endast en utomnordisk invandrare. En fjärdedel av politikerna har sitt arbete utanför kommunen. Mer än hälften av alla politiker i kommunen tillhör socialgrupp 2. En tredjedel av de förtroendevalda har enbart folk- eller grundskola och ungefär lika många behärskar inget språk utöver modersmålet. Två tredjedelar av de manliga saknar särskild militär ledarskapsutbildning. Inga markanta avvikelser från medborgarna i övrigt föreligger alltså i dessa sociala avseenden, och man kan knappast i detta sammanhang tala om dem som fått mandat att leda kommunen som en elit. Två tredjedelar av politikerna innehar partiuppdrag parallellt med sitt kommunalpolitiska värv, men endast en liten del av politikerna axlar ett offentligt uppdrag på högre nivå än den kommunala. Vid rekrytering till de kommunala posterna har partiledningen stor makt, vilket gäller alla partier. Enligt politikernas egen utsago har däremot väljarna därvid inget inflytande. Ett av undersökningens mera anmärkningsvärda resultat är att en tredjedel av alla kommunalpolitiker i val har röstat på ett annat parti än det de nu tillhör. Detta styrker tesen att partiskillnaderna inte är de viktigaste i politiken. I samma riktning pekar det faktum att närmare hälften av kommunens alla förtroendevalda uppger att de i utövandet av sitt uppdrag faktiskt har röstat mot sitt eget parti. Ett uttryck för att politikerna i alla fall inte utgör ett slumpvis urval av medborgarna utan snarare bildar en avgränsad grupp, är det förhållandet att drygt 40 procent av alla politiker i kommunen är barn till politiker. Särskilt markant är detta inom de fyra borgerliga partierna, där andelen är 50 procent. Vidare är mellan en tredjedel och en fjärdedel av de förtroendevalda inom alla partier utom nyd gifta eller samboende med annan politiker. Närmare 80 procent, i stort sett oavsett kön och parti, har dessutom politiker i sin trängre umgängeskrets – och dessa hör ingalunda uteslutande hemma i det egna partiet: två tredjedelar av alla politiker räknar i sin närmaste umgängeskrets politiker av annan färg. Släktskap, äktenskap och vänskap har alltså en påtagligt politisk prägel för kommunens lokalpolitiker. De är barn till politiker, gifter sig med politiker och umgås med politiker – och partitillhörighet saknar större betydelse. Förutom vilka politikerna är, har vad de gör i sina förtroendeuppdrag betydelse för hur lämpade de är att fullgöra sin representativa funktion i ett demokratiskt system. Är de verkligen aktiva ombud för medborgarna, som den demokratiska teorin förutsätter? Ett av de mest fundamentala inslagen i den demokratiska aktiviteten är deltagande i den politiska debatten, inte framför allt den interna i den egna partigruppen utan den offentliga där medborgarna är involverade som läsare eller åhörare och i bästa fall även meddebattörer. Hela 70 procent av alla förtroendevalda i Mjölby kommun har dock aldrig skrivit en debattartikel, och likheten mellan partierna är mycket stor. En lika stor andel har aldrig hållit ett tal till allmänheten. Få är också de som talat i det lokala parlamentet, fullmäktige. Även i de mera personliga relationerna mellan väljare och valda finns brister; för en fjärdedel av alla politiker har det aldrig någonsin inträffat att medborgare tagit kontakt med honom eller henne som folkvalt ombud. Vidare har inte mindre än hälften av alla politiker aldrig varit med om att en väljare försökt aktivera den demokratiska processen genom att utöva inflytande på sitt ombud. En tredjedel har blivit utsatta för lobbying från exempelvis intresseorganisationer eller företag. Förutom att medborgarna i en levande demokrati på olika sätt ger sina valda ombud instruktioner för hur det politiska uppdraget skall drivas, är den medborgerliga kontrollen av politikerna ett ofrånkomligt inslag i uppdragsförhållandet mellan väljare och valda. I Mjölby kommun har emellertid kontinuerlig sådan kontroll erfarits av endast sex procent de förtroendevalda. Tre fjärdedelar har aldrig någonsin utsatts för sina uppdragsgivares granskning. Samstämmigheten mellan kommunens politiker är närmast total när det gäller val av dagstidning för att skaffa sig information. 98 procent, oavsett partitillhörighet, läser den borgerliga Östgöta Correspondenten. 57 procent av politikerna läser dessutom ytterligare en daglig tidning, samtidigt som det finns ett fåtal som inte läser någon dagstidning alls. Endast knappt sex procent läser den socialdemokratiska lokaltidningen Östgöten. Enigheten kring vad som anses som de viktigaste kommunalpolitiska frågorna är stor: de klassiska kommunala verksamheterna omsorg och därnäst utbildning förenar partierna. Utbildning får det mest likartade stödet inom alla partier. Däremot anför ingen eller nästan ingen inom de olika partierna teknisk försörjning eller kultur och fritid. Inte heller när det gäller de förtroendevaldas fritidsintressen finns några större partiskillnader: friluftsliv och idrott dominerar hela det politiska fältet och följs av teknik och hobby. Politikernas syn på demokrati och uppfattning om maktförhållanden i kommunen andas också stor samstämmighet över partigränserna. En fjärdedel av alla anser att det finns brister i demokratin inom Mjölby kommun. På frågan var makten i kommunen finns svarar de flesta kommunstyrelsen, medan inte någon anför kommunens högsta organ, kommunfullmäktige. Endast fyra procent anser att makten finns hos medborgarna. Vad gäller de kommunala tjänstemännens inflytande över politiken, framhåller hela 75 procent av de förtroendevalda att tjänstemännen har stor makt. I anslutning härtill hävdar 38 procent av politikerna att det finns inslag av politiska tjänstetillsättningar. Maktlösheten hos politikerna själva förefaller stor: drygt två tredjedelar anser att de inte alls eller endast ganska litet påverkar politiken i kommunen. En fjärdedel av politikerna vill ha mera makt. Självkritiken håller dock inte jämna steg med maktlösheten; 85 procent av alla anser att de är goda politiker. Synen på andra politikers kompetens är emellertid inte lika positiv i det att närmare 40 procent – utan partiskillnader – anser att kvaliteten på politikerna i kommunen bör höjas. Mer än hälften av alla hävdar att det finns brister i politikernas kunskaper om hur kommunen fungerar och är organiserad och vilken roll de förtroendevalda har i en demokrati. En klar majoritet av alla som svarat efterlyser mer utbildning. Många vill också se ett större urval av dem som väljs till politiker. Endast tre av fyra politiker i Mjölby kommun anser att de har sitt mandat från medborgarna, förutan vilket en bärande del av demokratins idé faller. Till förbättring av den kommunala demokratin är en majoritet av politikerna för att man överger nuvarande partivalsystem och inför en kombination av parti- och personval. Fyra femtedelar av alla vill genomföra en genomgripande förändring så att varje politiker får inneha endast ett politiskt uppdrag, utöver att vara fullmäktig. I syfte att öka medborgarnas inflytande finns en klar majoritet i alla partier utom c för att dels öppna fullmäktigemötena så att medborgarna får ställa frågor och debattera, dels ge medborgarna förslagsrätt till fullmäktige. Det finns även en mycket stor majoritet – över 80 procent – för att anordna kommunala folkomröstningar; 17 procent vill till och med ha beslutande folkomröstningar. För att inrätta en kommunal besvärsnämnd finns också stöd av en majoritet. Uppemot hälften av de förtroendevalda anser att massmediakontrollen bör bli effektivare, medan en mindre del anser att den i stället är för ingående. Vad gäller politikernas inställning i olika sakfrågor noteras att de genomgående är betydligt mera positiva till åldringsvård än barnomsorg, och med två tredjedels majoritet vill politikerna höja anslagen till åldringsvården. Samtidigt som de olika partiernas företrädare uppvisar betydande gemensamma drag till stöd för en central roll för konfliktdimensionen väljare–valda, finns ändå belägg för att den klassiska vänster–högerskalan inte helt saknar betydelse. Skillnader mellan partierna enligt denna kan återföras på såväl sociala som ideologiska faktorer men även på den nära anslutande motsättningen mellan "regering" och opposition, dvs under den ifrågavarande mandatperioden borgerliga respektive socialistiska. Tydliga sociala skillnader föreligger mellan vänster och höger. Det finns en markant större andel politiker tillhörande socialgrupp 1 inom det borgerliga blocket än vad det finns inom det socialistiska, där i stället socialgrupp 3 har motsvarande ställning. Detta mönster återkommer för politikernas föräldrar: borgerliga politikers fäder tillhör i högre grad grupp 1, medan grupp 3 är starkast inom de socialistiska partierna. Kds och nyd visar här dock störst likhet med de socialistiska. De borgerliga partiföreträdarnas inkomster är i genomsnitt högre än de socialistiskas; c företer dock lägst medelinkomst av alla partier. För utbildning och även språkkunskaper redovisar m och fp de högsta värdena och s de lägsta. Samma skala följer de förtroendevaldas militära utbildning, och den klart högsta finns inom m. Inom kds, som i flera olika avseenden avviker från den borgerliga kretsen, har en tredjedel av männen gjort vapenfri tjänst och totalt över hälften inte gjort någon militärtjänst alls, vilket klart åtskiljer partiet från alla andra. Inom de socialistiska partierna är de offentliganställda i majoritet medan inom de borgerliga i stället de privatanställda dominerar. En majoritet av folkpartisterna arbetar dock inom den offentliga sektorn. Beträffande vilka politikområden inom kommunen som är viktigast skiljer sig uppfattningen mellan partierna därigenom att de tre traditionella borgerliga – m, fp och c – värderar utbildningsfrågor före sociala frågor, som s och kds prioriterar framför den förra kategorin. Innehav av fackföreningsuppdrag visar en klar skillnad mellan borgerliga och socialistiska; därtill är det endast inom s som fackföreningsengagemang åberopas som anledning till att man blev politiskt aktiv. Ett lika tydligt vänster–högermönster, fast omvänt, framträder för politikernas innehav av uppdrag i bolagsstyrelser. Utefter skalan vänster–höger fördelar sig också kommunens politiker med hänsyn till fackföreningstillhörighet, medlemskap i konsumentkooperationen, val av bank och försäkringsbolag samt val av såväl morgon- som kvällstidningar utöver Östgöta Correspondenten. Borgerliga politiker värvar i högre grad varandra "kollegialt" till politiska uppdrag, med de socialistiska i motsvarande grad rekryteras av något partiorgan. Det är uppenbart att vissa skillnader mellan politiker från olika partier är ideologiskt betingade. Samtidigt anser mer än en tredjedel av alla förtroendevalda att det egna partiets ideologiska inriktning har ändrats under den relativt korta tid som gått sedan de blev aktiva. Framför allt är så fallet inom de båda socialistiska partierna och c. Vid ett studium av hur politikerna betraktar och förhåller sig till den kommunala verksamheten, noteras att företrädare för de borgerliga partierna m, c och fp framför allt anför ekonomin som den viktigaste kommunalpolitiska frågan, medan social- och omsorgsfrågor i stället träder i förgrunden hos s och kds. En tydlig, traditionell skillnad mellan de två politiska blocken framstår i inställningen till den privata respektive offentliga sektorns effektivitet, till den kommunala verksamhetens omfattning och till kommunalskattens storlek. Detsamma gäller politikernas tillfredsställelse med hur den kommunala servicen fungerar, också när servicen sätts i relation till den kommunalskatt som betalas. Skillnaden mellan höger och vänster bekräftas genom partirepresentanternas inställning i sakfrågor rörande barnomsorg, åldringsvård och stöd till handikappade, varvid dock kds – som i flera andra fall – uppvisar stor likhet med vänsterpartierna. För att överge nuvarande partivalsystem och införa en kombination av parti- och personval finns majoritet inom vart och ett av de borgerliga partierna medan de socialistiska vill bevara de renodlade partivalen. Precis samma majoritetsförhållanden råder i frågan om att utse personer med sakkunskap till ledamöter i nämnder och styrelser; de borgerliga är för och de socialistiska emot. De borgerliga partierna utgör den politiska majoriteten och "regeringsunderlaget" i kommunen under mandatperioden, med en kärna av de tre traditionella c, fp och m. De skillnader som i olika avseenden kan noteras mellan dessa å ena sidan och övriga partier å den andra, behöver inte ha sin grund i ideologiska eller sociala skillnader utan kan bero på den aktuella maktställningen. De tre nämnda borgerliga partierna uppvisar en i förhållande till de övriga stor andel – mellan 10 och 15 procent – som anser att den politiska debatten inte bör främjas. Samtidigt har de borgerliga en klart mera kritisk inställning till politiska tjänstetillsättningar i kommunen. Inte heller själva maktundersökningens genomförande och politikernas deltagande undandrar sig en skillnad mellan höger och vänster. Ett klart större bortfall uppvisas av de borgerliga partierna. Olika partiers karaktäristiska drag framkommer också i fråga om medlemskap i statskyrkan. Inom m, c, s och nyd är så gott som alla medlemmar. Frikyrkotillhörigheten är störst inom kds och fp. En majoritet av vänsterpartisterna tillhör inte något religiöst samfund alls, vilket också gäller en fjärdedel av folkpartisterna. Vid en geografisk fördelning av de förtroendevalda på olika ortstyper och kommundelar framträder s, v, nyd och kds som tätortspartier. Framför allt har deras politiker sin hemvist i Mjölby, där de tre traditionella borgerliga partierna som motsats har en markant liten andel. C är knutet framför allt till Folkunga och Skänninge, där kommunens mest utpräglade jordbruksbygd finns. Fp har sitt starkaste fäste i Mantorp, präglat av medelklass med särskild anknytning till Linköping, medan m har en framträdande ställning i Skänninge. M och c är de partier som är mest utmärkande för landsbygden, under det att 95 procent av alla socialdemokratiska politiker hör hemma i någon tätort. Av de politiker som kommer från området för fv Bobergs landskommun tillhör alla utom en m, c eller fp. Ett mönster som sammanhänger med dimensionen land–stad kan observeras i undersökningsresultaten. Det kan också vara ett uttryck för en åtskillnad mellan å ena sidan personer med bundenhet till trakt och jord och å den andra dem som kommit inflyttande, framför allt till de växande tätorterna. I termer av partier grupperar sig m och c – de båda som mest förknippas med kulturkonservatism – för sig i kontrast till övriga. Hälften av kommunalpolitikerna inom m och c har också uppdrag inom en kyrkokommun; närmast därefter kommer s och fp med drygt en fjärdedel. I fråga om politikers tillhörighet till ordenssällskap och andra mera slutna organisationer är det i stort sett inget annat parti än m och c som räknar medlemmar i sådana; av de moderata männen är varannan medlem. Inom vart och ett av partierna c, m och även nyd finns vidare majoritet för att massmediakontrollen inte bör bli effektivare. Inom c förefaller den politiska friheten för de förtroendevalda vara minst vittgående – partipiskan är hård i jämförelse med övriga partier. I inget annat parti finns annat än möjligen någon enstaka som anser att partigruppen bestämmer hur den enskilde skall rösta, men inom c känner sig drygt en fjärdedel bundna av partigruppen och ytterligare närmare 50 procent uppfattar det som önskvärt att de förtroendevalda följer partilinjen. I alla övriga partier utom m finns en majoritet som anser att det står varje ledamot fritt att rösta efter egen uppfattning. C är vidare det enda parti där det inte finns majoritet för att öppna fullmäktigemötena så att medborgarna får ställa frågor och debattera; detsamma gäller medborgarnas förslagsrätt till fullmäktige. I frågan om massmedias kontroll är c det minst positiva partiet av alla; 15 procent av partiets förtroendevalda anser att "tredje kommunmaktens" granskning är för effektiv, och mindre än en fjärdedel vill utvidga den. Från övriga borgerliga partier avviker c genom sin avvisande inställning till att utse personer med sakkunskap till politiska uppdrag. Utefter en annan dimension påvisar undersökningen vissa gemensamma drag hos de båda utpräglade folkrörelsepartierna s och c i motsats till övriga partier. Innehav av uppdrag inom partiorganisationen är mest frekvent bland kommunalmännen i just dessa båda partier. Gemensamt för s och c är också att de är de partier som rymmer den minsta benägenheten att minska antalet politiska poster liksom att minska antalet nämnder i kommunen. En tredjedel av alla politiker i kommunen vill minska posternas och nämndernas numerär, och framför allt återfinns anhängarna inom v och nyd, där så gott som alla vill se en minskning, och inom m och fp är andelen omkring 50 procent. Fp avviker i flera fall påtagligt från övriga borgerliga partier och i vissa avseenden från alla andra partier. Vid jämförelse av de tre traditionella partierna inom blocket är andelen partibytare klart störst hos fp; här har hälften av de förtroendevalda tidigare tillhört ett annat parti. Partiets politiker är de som i genomsnitt ägnar minst tid åt sina förtroendeuppdrag. Inom fp är det endast varannan politiker som anser sig ha sitt mandat från medborgarna, vilket är det lägsta värdet bland alla partier. Fp har den högsta andelen politiker som är gifta eller samboende med politiker. I jämförelse med övriga borgerliga partier är det få bland fp:s förtroendevalda som tillhör socialgrupp 1. Fp är vidare det parti som har den största andelen politiker som arbetar utanför kommunen. I tre avseenden placerar sig fp och kds tillsammans nederst på en rangskala med samtliga partier: andelen politiker som väljare försökt utöva medborgarinflytade på, andelen politiker som utsatts för lobbying samt andelen politiker som blivit föremål för sina uppdragsgivares demokratiska granskning. Fp intar en särställning också i undersökningen genom att partiet har ett dubbelt så stort svarsbortfall som genomsnittet. Olikheter mellan partierna visar sig även i anslutning till motsatsparet äldre, etablerade partier kontra dem som först på senare år intagit den lokala politiska scenen. En sådan uppdelning svarar också mot en åtskillnad mellan större och mindre partier. De sedan länge rotade partierna c, s och m är de vars politiker är mest knutna till sin hemort och kommunen, medan kds och fp har de största andelarna förtroendevalda som varit politiskt verksamma på annan ort. S och c uppvisar de längsta politikerkarriärerna och minst andel nybörjarpolitiker. Partibytare förekommer särskilt frekvent inom de minsta och yngsta v, nyd och kds, där 70–100 procent har röstat på ett annat parti, medan motsvarande värde för de etablerade c, m och s bara är en femtedel. V och nyd är helt orepresenterade i kommunens nämnder, varför det inte förvånar att dessa båda partier och även kds – dvs de tre minsta och yngsta – noterar lägsta antal uppdrag per politiker. I motsats därtill är "uppdragssamlare" vanligast inom s, där närmare 40 procent har minst tre uppdrag. I undersökningen finns tecken som tyder på att den demokratiska aktiviteten är lägre inom de äldre och större partierna; exempelvis återfinns inom s och m lägst andel förtroendevalda som någon skrivit en debattartikel. M och s – som båda innehaft exekutivmakten i kommunen – har också de politiker som är minst tilltalade av beslutande folkomröstningar. Uppfattningen att det finns någon form av elit i Mjölby – som hävdas av en tredjedel av kommunens alla politiker – har stöd särskilt inom de tre yngsta och minsta partierna. Dessa – v, kds och nyd – är samtidigt de partier som enligt undersökningen har sämst kontakt med väljarna. Att småpartierna befinner sig i utkanten av etablissemanget får stöd också av det faktum att nyd och v har lägre andel politiker med uppdrag inom ideella föreningar än övriga partier. I studiet av politiker och demokrati i Mjölby kommun var svarsfrekvensen bland politikerna i de tre minsta och yngsta partierna mycket hög: inom v och kds deltog samtliga och inom nyd alla utom en. Skillnaderna mellan de manliga och kvinnliga politikerna i kommunen är i många fall stora. För det första är männen dubbelt så många som kvinnorna, och dessutom har varje man i genomsnitt fler uppdrag. Kvinnorna tillhör mera frekvent socialgrupp 3, medan männen dominerar i grupp 1. De kvinnliga politikerna har i medeltal 50 000 kronor lägre årsinkomst än sina manliga kolleger. Bland privatanställda är männen i majoritet medan kvinnorna till största delen arbetar inom den offentliga sektorn. En större andel av kvinnorna än männen är samboende, och bland kvinnorna är fler barnlösa. Kvinnorna har förvisso en anmärkningsvärt stark ställning i kommunstyrelsen, men på presidieposterna i övriga nämnder är männen starkt överrepresenterade, vilket också gäller högre kyrkokommunala poster. Män innehar i större utsträckning än kvinnor förtroendeuppdrag i såväl fackföreningar och bolagsstyrelser som ideella föreningar. Undersökningens resultat befäster vidare föreställningen att män framför allt intresserar sig för "hårda" och kvinnor för "mjuka" frågor i politiken. De manliga politikerna utmärker sig genom en genomsnittligt högre grad av aktivitet i fullgörandet av förtroendeuppdragen. De lägger ned mera tid än kvinnorna och de är flitigare att hålla tal såväl till allmänheten som i fullmäktige. Både väljare i gemen och lobbyister söker i mindre omfattning kontakt med kvinnliga än med manliga förtroendevalda. Bland kvinnorna finns en betydligt större andel som är gifta eller samboende med en annan politiker – är det möjligen så att manliga politiker tar med sina fruar för att besätta politiska poster? Gruppen av kvinnliga förtroendevalda har en mera positiv hållning till olika demokratifrämjande åtgärder, såsom att maximera antalet politiska uppdrag för varje individ, införa en besvärsnämnd, anordna beslutande kommunala folkomröstningar, låta medborgare ställa frågor till och debattera med de fullmäktige och ge medborgarna initiativrätt till kommunfullmäktige. Kvinnor är samtidigt i mycket högre grad än männen emot att minska antalet förtroendeposter och nämnder i kommunen. I fråga om politikens innehåll förefaller de kvinnliga politikernas uppfattning mera ansluta sig till de socialistiska partierna, vilket bl a är fallet med inställningen till den offentliga sektorn, till kommunalskattens storlekt och till omsorg som ett prioriterat område. Likt de socialistiska partierna har också kvinnorna en svarsfrekvens i undersökningen som är högre än genomsnittet. Den vertikala konfliktdimension – mellan medborgare och makthavare – som undersökningen påvisat, synes också ha en motsvarighet inom politikerkåren och partierna. Där kan skönjas en uppdelning av de förtroendevalda i ett A- och ett B-lag i fråga om inflytande, aktivitet etc. Till det förra hör de ledande inom partierna, medan det senare utgörs av meniga förtroendemän med funktionen av "transportkompani", som – utan större egen aktivitet – röstar för ledningens linje i fullmäktige och nämnder. Till stöd för denna tes tillskyndar det faktum att drygt två tredjedelar av de förtroendevalda i undersökningen anser att de inte alls eller endast ganska litet påverkar politiken i kommunen. Vidare ägnar drygt en fjärdedel av alla endast en eller två timmar per vecka åt politikerskapet, och bara var nionde politiker lägger ned mer än 10 timmar i veckan på sina uppdrag. För de debattartiklar som skrivs och de politiska tal som hålls inom kommunalpolitiken i Mjölby svarar huvudsakligen omkring en femtedel av alla förtroendevalda. En annan femtedel av kommunens politiker anser att rättsäkerheten inom kommunalförvaltningen i Mjölby kommun har brister, och ju mer involverad i makten en förtroendevald är, desto mindre kritiskt inställd tenderar han eller hon att vara. De resultat som undersökningen givit beträffande skillnaden mellan manliga och kvinnliga politiker innebär att kvinnorna i högre grad än männen hänför sig till det kommunalpolitiska B-laget. Ett exempel på att man också i den praktiska politiken uppfattar denna skillnad mellan dem som har makt och dem som inte har det, är det förhållandet att kvinnor enligt undersökningen är mindre intressanta för påverkan både från de politiska uppdragsgivarna – medborgarna – och från olika påtryckargrupper – lobbyisterna. B-lagskaraktären präglar också de små och yngre partierna, vars företrädare inte annat än undantagsvis synes tillhöra "det politiska etablissemanget". Summa summarum: Hur står det då sammanfattningsvis till med demokratin i Mjölby kommun? Undersökningen visar att det inte råder någon total överensstämmelse mellan läroboken och verkligheten. Tillståndet är förvisso ingalunda att beteckna som demokratins motsats – diktatur – men en hel del brister i folkstyret framträder vid jämförelse med det demokratiska idealet. Onekligen krävs åtgärder för att komma i fas med detta – ett verkligt och oupphörligt folkinflytande – och för att inte ännu mera avlägsna sig därifrån. I undersökningen har hos politikerna framkommit både maktlöshet och viss självkritik och "sjukdomsinsikt", som dock överskuggas av att hela 85 procent av kommunens förtroendevalda – trots ådagalagda brister i demokratin – anser sig själva som goda politiker. Förhoppningsfullt har politikerna emellertid uttalat sig positiva till flera åtgärder för att främja demokratin. Sålunda visar undersökningen att det finns majoritet för bl a följande, som Mjölby kommuns medborgare alltså torde kunna se fram emot – om politikers ord också svarar mot handling: inslag av personval, maximering av antalet uppdrag som varje politiker får inneha till ett utöver fullmäktige, öppnare kommunfullmäktigemöten så att medborgarna får ställa frågor till och debattera med politikerna, rätt för alla medborgare att lägga fram förslag till kommunfullmäktige, kommunala folkomröstningar och inrättande av en kommunal besvärsnämnd. Däremot finns inte full majoritet för en effektivisering av massmedias kontroll av kommunalpolitiken – men dessbättre behövs i en demokrati inte politikers beslut för detta! Undersökningen konstaterar vidare – med tillfredsställelse för varje demokrat – att utbildning är det verksamhetsområde som det råder allra störst politisk enighet om som det viktigaste för kommunen – och utbildning är den oundgängliga grunden för att rusta för demokratins fortbestånd. Intervjuformulär för datainsamlingen Bakgrundsvariabler 1 Parti 1) v; 2) s; 3) kds; 4) c; 5) fp; 6) m; 7) nyd; 9) ej svar 2 Kön 1) man; 2) kvinna; 9) ej svar 3 Födelseår .....................................; 9) ej svar 4 Var bodde du huvudsakligen under din barndom? 1) på samma ort som jag nu bor; 2) på annan plats inom kommunen; 3) på annan plats i länet; 4) på annan plats i Sverige; 5) i annat nordiskt land; 6) i utomnordiskt land; 9) ej svar 5 I vilken del av Mjölby kommun bor du? 1) fd Mjölby stad; 2) fd Skänninge stad; 3) fd Vifolka kommun; 4) fd Folkunga kommun; 5) fd Bobergs kommun; 9) ej svar 6 På vilken typ av ort bor du? 1) kommuncentrumet (Mjölby); 2) annan större tätort (Skänninge, Mantorp); 3) mindre tätort (t ex Sya, Hogstad); 4) landsbygd; 9) ej svar 7 I vilken typ av bostad bor du? 1) hyreslägenhet; 2) bostadsrättslägenhet; 3) radhus; 4) villa eller egnahem; 5) jordbruksfastighet; 9) ej svar 8 Var har du din arbetsplats? 1) på samma ort som jag bor; 2) på annan plats inom kommunen; 3) utanför kommunen 9) ej svar 9 Vilken högsta (formella) utbildning har du? 1) folkskola 6 eller 7 år; 2) grundskola 9 år; 3) 2-årig gymnasieutbildning 4) 3- eller 4-årig gymnasieutbildning 5) gymnasieutbildning samt minst 1 års vidare utbildning 6) akademisk grundexamen (fil kand etc); 7) akademisk forskarutbildning (licentiat, doktor); 9) ej svar 10 Vilken militär utbildning har du? 1) reserv- eller yrkesofficer; 2) värnpliktig officer (sergeant eller högre); 3) menig eller gruppbefäl; 4) vapenfri tjänst; 5) man och ej någon värnpliktsutbildning; 6) kvinna och ej värnpliktig; 9) ej svar 11 Inom vilken samhällssektor arbetar du? 1) offentlig; 2) privat; 9) ej svar 12 Vilken tjänstebefattning (nivå) har du? .....................................; 9) ej svar 13 Inom vilken bransch arbetar du? .....................................; 9) ej svar 14 Hur stor var din inkomst av tjänst 1991 (avrundat till närmaste 10 000 kr före skatt)? .....................................; 9) ej svar 15 Civilstånd 1) gift; 2) samboende; 3) ogift; 4) frånskild; 5) änkling/änka; 9) ej svar 16 Vilket arbete hade din far under senare delen av din uppväxt (alt. var ej yrkesverksam)? .....................................; 9) ej svar 17 Vilket arbete hade din mor under senare delen av din uppväxt (alt. var ej yrkesverksam)? .....................................; 9) ej svar 18 Har du barn? 1) hemmavarande; 2) enbart vuxna; 3) inga barn 9) ej svar 19 Har du någon nära anhörig (t ex förälder, make, syskon, faster) som befinner sig i någon form av åldringsvård eller behov därav? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 20 Har du någon nära anhörig som har någon form av handikapp? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 21 Vilka dagstidningar läser du regelbundet? .....................................; 9) ej svar 22 Är du medlem i någon arbetstagarorganisation? 1) medlem i fackförening; 2) medlem enbart i A-kassa; 3) arbetstagare men ej medlem i någondera; 4) egen företagare; 9) ej svar 23 Är du eller din make/maka/sambo medlem i någon av dessa organisationer? 1) Hyresgästföreningen; 2) HSB; 3) Riksbyggen; 4) Ingen; 9) ej svar 24 Är du medlem i Konsum? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 25 Vilken bank anlitar du? .....................................; 9) ej svar 26 Vilket försäkringsbolag anlitar du? .....................................; 9) ej svar 27 På vilken ort handlar du vanligtvis livsmedel? 1) på samma ort som jag bor; 2) på annan plats inom kommunen; 3) utanför Mjölby kommun; 9) ej svar 28 Medlemskap i kyrkosamfund: 1) enbart medlem i svenska kyrkan; 2) medlem både i svenska kyrkan och i frikyrkosamfund; 3) enbart medlem i frikyrkosamfund; 4) inte medlem i något religiöst samfund; 9) ej svar 29 Vilka är dina två främsta fritidsintressen? .....................................; 9) ej svar 30 Hur många bilar har du och din ev. make/samboende? .....................................; 9) ej svar 31 På hur många främmande språk (utöver svenska, norska och danska) anser du att du ganska obehindrat kan föra ett längre vardagligt samtal? .....................................; 9) ej svar Politiska uppdrag 32 Hur många politiska uppdrag har du totalt inom Mjölby kommun och inom kyrkokommun i området? .....................................; 9) ej svar 33–37 Har du uppdrag i: 33 kommunfullmäktige? 1) presidiepost (ordförande eller vice); 2) ledamot i övrigt; 3) suppleant; 4) ej med; 9) ej svar 34 kommunstyrelsen? 1) presidiepost (ordförande eller vice); 2) ledamot i övrigt; 3) suppleant; 4) ej med; 9) ej svar 35 annan kommunal nämnd eller styrelse? 1) presidiepost (ordförande eller vice); 2) ledamot i övrigt; 3) suppleant; 4) ej med; 9) ej svar 36 annat kommunalt uppdrag (t ex bolagsstyrelse, externt råd, nämndeman etc)? 1) presidiepost (ordförande eller vice); 2) ledamot i övrigt; 3) suppleant; 4) ej; 9) ej svar 37 kyrklig kommun? 1) presidiepost (ordförande eller vice); 2) ledamot i övrigt; 3) suppleant; 4) ej med; 9) ej svar 38 Vilken "bransch" i den kommunala organisationen ägnar du din största politiska kraft? 1) social; 2) kultur och fritid; 3) utbildning; 4) tekniskt, byggnad, miljö etc 5) annat eller övergripande; 9) ej svar 39 Hur gammal var du när du fick ditt första kommunalpolitiska uppdrag? .....................................; 9) ej svar 40 I hur många år har du sammanlagt haft kommunalpolitiska uppdrag? .....................................; 9) ej svar 41 Har du varit kommunalpolitiskt verksam på annan ort än i Mjölbyområdet? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 42 Har du någon gång i ett kommunalval röstat på ett annat parti än det du nu tillhör? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 43 Hur gick det till när du fick (erbjöds) respektive kommunalt uppdrag som du nu har (ev flera olika svar för olika uppdrag)? .....................................; 9) ej svar 44 Varför accepterade du respektive uppdrag? .....................................; 9) ej svar 45 Varför blev du över huvud taget politiskt aktiv? .....................................; 9) ej svar 46 Varför valde du just det parti du nu tillhör? .....................................; 9) ej svar 47–52 Har du förtroendeuppdrag utöver dina kommunala uppdrag: 47 offentligt politiskt uppdrag på regional nivå (landsting etc) eller central nivå (riksdag, verksstyrelse etc)? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 48 partiuppdrag på lokal nivå? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 49 partiuppdrag på regional eller central nivå? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 50 fackligt uppdrag? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 51 uppdrag i privat bolagsstyrelse? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 52 styrelseuppdrag i ideell förening? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 53 Är eller har någon av dina föräldrar varit politiskt aktiv i parti eller offentligt organ? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 54 Är eller har din make/maka/sambo varit politiskt aktiv i parti eller offentligt organ? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 55 Finns inom den trängre kretsen av personer, som du umgås med privat, någon som är politiskt aktiv? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 56 Är det någon av dessa som tillhör ett annat parti än du själv? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 57 Är du medlem i Rotary, Odd Fellows, Frimurarorden eller någon liknande mera sluten organisation? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 58 I samhällen av olika storlek bildas informellt grupper som känner inbördes samhörighet, delar gemensamma intressen och samlar makt och resurser av politiskt, ekonomiskt eller annat slag? Anser du att det finns någon sådan elit i Mjölby kommun – politisk, ekonomisk, intellektuell eller annan? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 59 Var – hos vilket organ, vilken person, grupp av personer, familj eller liknande – anser du att den största makten ligger i Mjölby? Ange typen av makthavare, t ex viss nämnd eller styrelse, tidningsredaktion eller enskild person. .....................................; 9) ej svar Demokratisk aktivitet 60 Hur många timmar per vecka ägnar du i genomsnitt (utslaget över året bortsett från semestertider) åt din politiska verksamhet? .....................................; 999) ej svar 61 Hur många gånger per år har det inträffat att någon av dina väljare, som inte själv är politiker, tagit kontakt med dig i din roll som politiker? .....................................; 999) ej svar 62 Har någon av dina väljare försökt utöva inflytande på politiken genom dig under mandatperioden – i så fall på vilket sätt? .....................................; 9) ej svar 63 Har du någon gång blivit utsatt för påtryckningar från någon intresseorganisation i ditt politiska uppdrag, s k lobbying? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 64 Har du skrivit någon debattartikel (ej insändare) i pressen som ett led i din politiska verksamhet – i så fall hur många gånger? .....................................; 999) ej svar 65 Har du någon gång hållit ett politisk tal till allmänheten – i så fall hur många gånger? .....................................; 999) ej svar 66 Hur många gånger har du talat i fullmäktige? .....................................; 999) ej svar 67 Kan du vid omröstning rösta helt fritt och oberoende av ditt partis officiella linje? 1) partigruppen bestämmer hur varje ledamot skall rösta 2) det anses önskvärt att alla ledmöter följer partilinjen 3) det står varje ledamot helt fritt att rösta enligt egen övertygelse och ingen påverkan sker 68 Har du någon gång röstat mot partilinjen? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 69 Ett bärande inslag i demokratin är att medborgarna granskar sina politikers verksamhet. Har du själv i ditt politiska uppdrag utsatts för sådan kontroll från medborgarhåll? 1) flera gånger; 2) någon enstaka gång; 3) aldrig; 9) ej svar Attityder i demokratifrågor 70 Vad anser du är din grundläggande uppgift – ditt uppdrag, din roll – som politiker? .....................................; 9) ej svar 71 Vad anser du att kommunens övergripande uppgift är? .....................................; 9) ej svar 72 I vilken utsträckning anser du att du påverkar politiken i Mjölby kommun – hur stor politisk makt har du? 1) inte alls; 2) ganska litet; 3) ganska mycket; 4) mycket; 9) ej svar 73 Anser du att du som politiker borde ha större verkligt inflytande? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 74 Hur tycker du den kommunala demokratin fungerar i Mjölby? 1) mycket bra; 2) ganska bra; 3) en del brister; 4) mycket dåligt; 9) ej svar 75 Hur skulle du vilja förändra demokratin i Mjölby? .....................................; 9) ej svar 76 Anser du att det är de mest lämpade kommunmedborgarna – med hänsyn till kunskaper och representativitet – som vi har som politiker i Mjölby kommun (betraktat som helhet)? 1) ja, det är hög kvalitet på kommunens politiker; 2) ingen anledning till åtgärd 3) kvaliteten bör höjas 9) ej svar 77 Hur kan man göra för att höja kompetens och representativitet hos politikerna? .....................................; 9) ej svar 78 Upplever du själv att du som politiker faktiskt har ditt mandat från kommunmedborgarna och kanaliserar deras vilja? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 79 Vad anser du om att det i praktiken är partierna som utser ledamöterna i både fullmäktige och olika nämnder och att det är omöjligt för vanliga medborgare, som inte själva är politiskt aktiva, att påverka vilka personer som blir deras ombud? 1) bra och bör bestå; 2) likgiltigt; 3) dåligt och bör ändras; 9) ej svar 80 Vilken är din inställning till personval (i stället för som nu partival) till kommunfullmäktige (bl a till följd av att kommunalpolitiska frågor inte är särskilt ideologiskt präglade, att man i en kommun har möjlighet att känna en politiker till person och att väljarna genom personval kommer närmare sina politiker, som också blir mindre anonyma)? 1) jag är för nuvarande partival; 2) jag är för en kombination av parti- och personval; 3) jag är för renodlat personval i kommunerna; 9) ej svar 81 Tycker du att man skall – som förr var vanligt och ibland till och med regel – utse medborgare med erkänd sakkunskap på det aktuella området till ledamöter i nämnder och styrelser, t ex pedagogiskt utbildade i skolstyrelsen? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 82 Vilken är din inställning till arvoden åt politiker? Bör de 1) höjas; 2) vara ungefär oförändrade; 3) sänkas; 4) avskaffas helt; 9) ej svar 83 Vilken är din inställning till att maximera antalet politiska uppdrag som en person får inneha samtidigt (till exempelvis ett utöver fullmäktige) för att minska maktkoncentrationen och sprida makten till flera medborgare? 1) för; 2) emot; 9) ej svar 84 Anser du att dagens kommunindelning i Mjölbyområdet är bra eller bör den förändras? 1) bra som den är; 2) mindre kommun (delning) 3) större kommun (sammanläggning); 9) ej svar 85 Vilken sektor (som helhet) anser du vara mest effektiv i sin verksamhet? 1) stat; 2) kommun; 3) privata näringslivet; 9) ej svar 86 Hur stor anser du att omfattningen av kommunens verksamhet bör vara? 1) mindre än nu; 2) i stort sätt som nu; 3) större än nu 9) ej svar 87 Hur stort bör enligt din mening antalet politiska poster inom kommunen vara? 1) mindre än nu; 2) i stort sätt som nu; 3) större än nu 9) ej svar 88 Hur stort bör enligt din mening antalet nämnder i den kommunala organisationen vara? 1) mindre än nu; 2) i stort sätt som nu; 3) större än nu 9) ej svar 89 Skulle du vilja öka kunskaperna hos kommuninvånarna om den kommunala verksamheten, för att få dem mera delaktiga – och i så fall hur? .....................................; 9) ej svar 90 Hur ställer du dig till att – genom frivillig överenskommelse mellan fullmäktiges ledmöter – öppna fullmäktigesammanträdena för kommunmedborgarna, så att de får ställa frågor till politikerna och delta i debatten (men naturligtvis inte vara med och besluta)? 1) positiv; 2) negativ; 9) ej svar 91 Är du beredd att medverka till att alla medborgare får rätt att lägga fram förslag till fullmäktige? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 92 Vilken är din inställning till kommunala folkomröstningar? 1) bör ej förekomma; 2) bör förekomma och vara rådgivande; 3) bör förekomma och vara beslutande; 9) ej svar 93 Skulle du vilja främja den politiska debatten i kommunen – och i så fall hur? .....................................; 9) ej svar 94 Vilken är din uppfattning om kunskaperna respektive insikterna hos kommunens politiker i allmänhet vad gäller kommunens organisation och funktionssätt och deras roll i det demokratiska systemet? 1) goda; 2) har vissa brister; 3) dåliga; 9) ej svar 95 Hur tycker du rättssäkerheten är på det kommunala området i Mjölby? 1) god; 2) har vissa brister; 3) dålig; 9) ej svar 96 Anser du att det förekommer eller har förekommit politiskt präglade tjänstetillsättningar inom Mjölby kommun? 1) ja; 2) i viss mån; 3) nej; 9) ej svar 97 Vilken makt anser du att tjänstemännen har över politiken i kommunen? 1) mycket stor; 2) någorlunda stor; 3) någorlunda liten; 4) mycket liten; 9) ej svar 98 Vad anser du om omfattningen av massmedias kontroll över politiken i Mjölby kommun? 1) bör bli effektivare; 2) är tillräcklig; 3) är för ingående; 9) ej svar 99 En del kommuner har en kommunal besvärsnämnd, dit medborgarna kan vända sig med klagomål över politikers och tjänstemäns beslut och handlande. Bör en sådan inrättas i Mjölby? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 100 Anser du dig själv vara en från demokratisk synpunkt god politiker? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar Attityder i sakfrågor 101 Vilka är de tre viktigaste kommunalpolitiska frågorna i Mjölby? Rangordna från 1 till 3. 1 ............................; 2 ............................; 3 ............................; 9) ej svar 102 Skulle du kunna tänka dig att förespråka en höjning av kommunalskatten som medel för att genomföra en reform som du finner angelägen? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 103 I vilken grad är du nöjd med hur den kommunala servicen fungerar i kommunen? 1) mycket nöjd; 2) ganska nöjd; 3) varken nöjd eller missnöjd; 4) ganska missnöjd; 5) mycket missnöjd; 9) ej svar 104 Vad anser du om den kommunala service du får i förhållande till den kommunalskatt du betalar? 1) mycket bra; 2) ganska bra; 3) varken bra eller dålig; 4) ganska dålig; 5) mycket dålig; 9) ej svar 105 Vad anser du om detta påstående: "Jag föredrar sänkt skatt före ökad kommunal service." 1) instämmer helt; 2) instämmer delvis; 3) neutral; 4) tar delvis avstånd; 5) tar helt avstånd; 9) ej svar 106 Bör kommunens anslag till barnomsorgen höjas? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 107 Bör kommunens anslag till åldringsvården höjas? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 108 Bör kommunens anslag till åtgärder för handikappade höjas? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 109 Anser du att Hagaparken i Mjölby skall lämnas orörd från bebyggelse? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar 110 Vilken verksamhet inom kultur- och fritidssektorn anser du att det är viktigast att höja anslagen till? .....................................; 9) ej svar 111 Hur angeläget anser du det är att kommunen stöder det lokalhistoriska arbetet inom kommunen? 1) mycket viktigt; 2) ganska viktigt; 3) varken viktigt eller oviktigt; 4) ganska oviktigt; 5) helt oviktigt; 9) ej svar 112 Anser du att Sverige bör bli medlem i EG? 1) ja; 2) tveksam; 3) nej; 9) ej svar 113 Anser du att ditt partis ideologiska riktning ändrats sedan du blev politiskt aktiv? 1) ja; 2) nej; 9) ej svar Politiker och demokrati i Mjölby kommun : Forskningsprojekt med elever vid Mjölby gymnasium. Mjölby, 1995. 88 sid.	slekt.se/mjolby Start Mjölbyhistoria ➤ Start slekt.se ➤ © 2022 Per Andersson