Mjšlbyhistoria

Den kungliga kvarnbyn vid SvartŒn som fick jŠrnvŠg och blev sydvŠstra …stergštlands centrum

Per Anderssons forskning och texter om Mjšlbys historia

 

 

 

 

 

Ortnamnet Mjšlby

Det namn som orten bŠr och sŒ vitt kŠnt alltid burit, Mjšlby, Šr – om Šn med en stor mŠngd sprŒkliga varianter – tydligt prŠglat av funktionen som plats fšr kvarndrift. Det Šldsta kŠnda belŠgget fšr namnet daterar sig inom intervallet 1190–1250, dŒ Birger jarls bror Elof skŠnkte sina bŒda kvarnar i Mylloby till Vreta kloster.

Ortnamnets efterled, by, betecknar en grupp av gŒrdar och motsvaras av det fornsvenska byr, vars ackusativform var by. Ordet Šr en bildning till verbet bo, som Šr gemensamt fšr de germanska sprŒken och Šven har nŠra slŠktingar i andra indoeuropeiska sprŒk. By Šr dock en speciellt nordisk ordbildning, som inte finns i andra germanska sprŒk sŒsom tyska och engelska, och ordet Šr befryndat med bland annat substantiven bo, bonde, bygga och bygd. I slŠttbygden omkring Mjšlby finns flera andra ortnamn med samma efterled, sŒsom Hšgby, Norr­by, Sšrby, Lundby, Egeby, Skrukeby, Vammelby, Kummelby, Hageby, Karleby, Mšrby och Viby, varav det fšrstnŠmnda finns Œtergivet redan pŒ en runsten.

OcksŒ fšrledens betydelse Šr klar, Šven om det inte primŠrt Šr frŒga om mjšl. Den tolkning som redan Broocman gav 1760 i sin vŠlkŠnda topografiska beskrivning šver …stergštland visar sig vara fšrhastad: "Fšrbi Kyrkon rinner Swart-n fram, wid hwilken stŒr en stor och ansenlig Qwarn-By med mŒnga Qwarnar, som Œrligen mala en myckenhet Mjšl, och kallas Byn therfšre Mjšl-By, och Kyrkan sedermera efter Byn." Av namnets tidigare stavningar framgŒr att dagens skrivsŠtt Šr en fšrvanskning av ordet mšlla, som Šr synonymt med det gamla nordiska och germanska ordet kvarn. Mšlla Šr ett senare ord – i grunden gemensamt fšr sŒvŠl germanska som andra indoeuropeiska sprŒk – som till oss kommit frŒn latinet i samband med infšran­det av tekniken med vattenkvarnar. Det fšrekommer allt­jŠmt i vissa dialekter, till exempel skŒnskan, och under medeltiden nŒdde ordets utbredning alltsŒ lŠngre norrut.

Fšrvisso finns ett gemensamt ursprung fšr olika termer som betecknar grundbegrepp i mšllans verksamhet: verbet som beskriver vad som utfšrs, substantiven fšr den som gšr det, var det gšrs och fšr rŒmaterialet och produkten samt anknutna beskrivande adjektiv. Ordet mala (latin molere, tyska malen, fornsvenska mala) har grundbetydelsen 'krossa sšnder'. Med detta sammanhŠnger mŠld (fornsvenska mŠlder), mull (fornsvenska muld), mylla, moln (fornsvenska mulin, molin, moln), mulen, malm, mjŠla, mjšl (fornsvenska miol, tyska Mehl, engelska meal), mjšlnare (latin molinarius, tyska MŸller, fornsvenska mylnare, mšlna­re, senare ombildat efter mjšl) samt mšlla (klassiskt latin mol¾, plural av mola med betydelsen 'kvarnsten', senlatin molina, italienska mulino, franska moulin, spanska molino, portugisiska moinho, engelska mill, nederlŠndska molen, tyska MŸhle, danska m¿lle, norska m¿lle, finska mylly).

Mjšlby Šr ett av de svenska sockennamn som fšrekommer i allra flest olika former. UtifrŒn de mŒnga stavningsvarianter som finns belagda i skriftliga kŠllor kan namnets ortografiska struktur sŠgas rymma sex bestŒndsdelar: 1) M; 2) –, i eller j; 3) o, y, Š eller š; 4) l, ll, hl eller ln; 5) –, a, e, o, u eller Š samt 6) by. Initialbokstaven och i princip Šven efterleden by Šr konstanta. (Enstaka avvikelser som bye, bi och bo har konstaterats men Šr att betrakta som undantag, kanske till och med felskrivningar, vilket ocksŒ Šr fallet med ett enda belŠgg dŠr l ersatts med r; bokstavskombinationen ij har inte betraktats som ett sŠrskilt grafem.) Antalet teoretiska kombinationsmšjligheter uppgŒr sŒledes till 288 (= 1 á 3 á 4 á 4 á 6 á 1).

€ven om inte mer Šn ungefŠr en tiondel av de tŠnkbara varianterna Šr belagda frŒn de minst 750 Œr som ortnamnet Šr kŠnt, fŒr instabiliteten i skrivsŠttet anses vara stor. Normerande stavning Šr en fšreteelse som tillhšr det moderna samhŠllet, och man kan anta att den rika ortografiska variationen i Šldre tider – till och med i ett och samma dokument – i stor utstrŠckning uttrycker fšrsšk med olika resultat att Œterge ett namn vars uttal inte skiftade lika mycket. Fšrutom alla personliga varianter har det sannolikt ocksŒ fšrekommit geografiska skillnader i bŒde anvŠndning och uppfattning av sprŒkljud. Kanske uttalades och nedtecknades namnet pŒ ett sŠtt av nŒgon med lokal anknytning och pŒ ett annat av exempelvis en fšretrŠdare fšr kungamakten som hšrde hemma i Stockholm eller annan fjŠrran trakt. Den faktiska skillnaden mellan vissa ljud, bland annat de korta vokalerna e och Š, Šr dessutom svŒr att sŠkerstŠlla.

Trots de till synes godtyckliga skillnaderna i stavning, finns underlag fšr att konstatera mšnster fšr hur ortnamnet fšrŠndrats šver en lŠngre tid. FrŒn det bevarade kŠllmaterialet vet vi hur man under Œrens lopp har skrivit ortens namn. Kunskapen om dess uttal inskrŠnker sig dŠremot till en eller mšjligen tvŒ mansŒldrar, dvs vad nu levande personer kan fšrmedla, eftersom inga Šldre uppteckningar och Šn mindre inspelningar Šr kŠnda. €ndŒ indikerar det skriftliga materialet att de lŒngsiktiga fšrŠndringarna i ortnamnets skriftliga form har samband med uttalsfšrskjutningar.

Ortnamnet, som alltsŒ genomgŒende bšrjar med M och slutar med by, har antingen tvŒ eller tre stavelser, sŠkerligen alltid med huvudtrycket pŒ den fšrsta. Genom analys av ett hundratal Šldre namnbelŠgg, vari ingŒr samtliga som Šr kŠnda frŒn medeltiden, har den skriftliga sprŒkvariationen befunnits kret­sa kring fšljande fyra variabler:

a) Fšrekomst av ett j-ljud, tecknat i eller j. Detta upptrŠder, med ett enda kŠnt undantag, enbart i tvŒstaviga namnvarianter. Bortsett frŒn enstaka tidigare belŠgg, det fšrsta frŒn 1580, etableras denna Šnnu gŠllande struktur hos ortnamnet fšrst pŒ 1800-talet. Exempelvis omskrivs kvarnbyn som Mšlby vid storskiftet 1770 men Mjšhlby vid laga skiftet 1828.

b) Det fšrsta vokalljudet (det obligatoriska i fšrleden), som varierar mellan o, y, Š och š. € och o Šr att betrakta som tillfŠlliga avvikelser; de fšrekommer i belŠggen endast en respektive tvŒ gŒnger. De ŒterstŒende y- och š-ljuden Šr tŠtt knutna till varandra i sprŒkhistorien, och Šven idag fšrekommer att bokstaven y uttalas med š-ljud, till exempel i fyrtio och av en del i kyrka. De belŠgg dŠr ortnamnet stavas med y har sin tyngdpunkt i namnets Šldsta historia, och redan frŒn 1300-talet framtrŠder š-formens dominans. Det skulle kunna antas att det alltid varit frŒga om ett š-ljud, som i skriven skepnad varierat frŒn y till š. FrŒgan om vokalens lŠngd sammanhŠnger med den eller de efterfšljande konsonanterna och fšrefaller vara oberoende av valet mellan y och š.

c) Den sista konsonantenheten i fšrleden. Denna bestŒndsdel i ortnamnet innehŒller ett obligatoriskt l-ljud, som upptrŠder i alternativen l, ll, hl och ln. Dessa skrivsŠtt Œterspeglar Œtminstone delvis l-ljudets och dŠrmed den fšregŒende vokalens lŠngd, som i sin tur har kopplingar till antalet stavelser i ortnamnsformen. SŠkerligen uttrycker dubbeltecknad konsonant en kort fšregŒende vokal och den tyskinspirerade kombina­tionen hl i stŠllet en lŒng, medan en enkel bokstav kan avse bŒda alternativen. En tendens šver tiden noteras frŒn kort till lŒng vokal, dvs frŒn dubbelteckning till l och hl; det sista exemplet pŒ skrivning med ll upptrŠder i bšrjan av 1600-talet, medan hl fšrekommer frŒn slutet av detta Œrhundrade och fram till bšrjan av 1800-talet. Det fšreligger en samvarians mellan kort vokal/lŒng konsonant och fšrekomst av en ytterligare stavelse, liksom mellan lŒng vokal/kort konsonant och avsaknad av sŒdan stavelse. Under halvannat sekel frŒn mitten av 1300-talet fšrekommer ljudkombinationen ln parallellt med enkel- och dubbelteckning av l, och den formen torde kunna fšrstŒs i sammanhang av andra liknande avledningar av grundordet, sŒsom mylnare och mšlnare.

d) Ett eventuellt avslutande vokalljud i fšrleden. Om sŒdant fšrekommer, dvs ortnamnet Šr trestavigt, Šr det frŒga om a, e, o, u eller Š. € fšrekommer i endast tvŒ belŠgg och uttrycker fšrmodligen samma ljudvŠrde som e, och det enda exemplet med u Šr sannolikt liktydigt med o. De bŒda varianterna o och a fšrekommer parallellt under 1300-talet och fšrsta hŠlften av 1400-talet. Den fšrra hade dŒ upptrŠtt redan i ortnamnets allra Šldsta belŠgg och den senare kom att dršja kvar under Œterstoden av 1400-talet och med ett par belŠgg under 1500-talets fšrsta hŠlft; det kan noteras att o aldrig fšrekommer tillsammans med enkelt l. DŠrefter innehŒller alla trestaviga varianter mellanvokalen e, som fšrsta gŒngen ses anvŠnd vid 1300-talets mitt. Fšrekomsten av en andra vokal i fšrleden kan hŠrledas till slutvokalen i ordet mšlla, som ocksŒ fšrklarar varianten a. NŠr o eller e anvŠnds, Šr det fšrmodligen frŒga om en genitivform i och fšr ordets bindning till efterleden; jŠmfšr exempelvis kyrkogŒrd respektive realskolebyggnad. Efter mitten av 1400-talet blir tvŒ­staviga former allt vanligare, fšr att vara de enda fšrekomman­de frŒn 1700-talet.

Iakttagelserna av hur ortnamnet upptrŠtt under Œrhundradena leder till slutsatsen att namnet undergŒtt fšrŠndringar, som kan beskrivas genom en uppdelning i tre faser. Fšrmodligen har den fšrsta stavelsens vokalljud alltid uttalats som š.

I den fšrsta fasen, som definitivt avslutas under 1600-talet, Šr namnet trestavigt med korta vokaler och uttalas sŒledes som Mšlleby, med mellanvokalerna o och a som Šldre alternativ. Stavningen gestaltar sig pŒ fšljande sŠtt i belŠggen: Mšllaby och Mšlloby 1300–1478, i nŒgra fall med ln i stŠllet fšr ll 1356–1446, Mšlaby 1320–1544 samt med stor frekvens Mšleby 1369–1684 och Mšlleby 1382–1608.

Vid medeltidens slut bšrjar švergŒngen till ett tvŒstavigt ortnamn med lŒng vokal – uttal Mšlby – som kŠnnetecknar den andra fasen. SkriftsprŒkets former Šr Mšlby 1466–1770 och Mšhlby 1680–1715. Tre undantag med stavningen Mšhleby Šr koncentrerade till 1680–1684 och avspeglar knappast nŒgot reellt sprŒkbruk pŒ orten.

Den tredje och sista fasen i utvecklingskedjan kŠnnetecknas av att ett j-ljud infogats fšre den fšrsta vokalen i det ofšrŠndrat tvŒstaviga ortnamnet, uttalat Mjšlby. Denna namnstruktur etablerades under 1800-talet och den nuvarande stavningen fixerades slutgiltigt fšrst vid tillkomsten av jŠrnvŠgsstationen med detta namn. Enstaka belŠgg fšr namnvarianter med j-ljud fšrekommer Šven tidigare, framfšr allt frŒn 1700-talets senare del men Šven ett exempel frŒn vart och ett av de tvŒ fšregŒende Œrhundradena, tidigast 1580. I dessa bŒda fall Šr det dock snarast frŒga om en felskrivning eller feluppfattning av namnet.

PŒ liknande sŠtt som det fornsvenska ordet mšlnare har ombildats till mjšlnare efter mjšl, har Mšlleby transformerats till Mjšlby. FšrŠndringen Šr mŒhŠnda ett uttryck fšr att ursprungsordet mšlla kommit ur bruk till fšrmŒn fšr kvarn att och dŠrmed ordet mjšl framstŒr som en naturligare association. Ortnamnets omstšpning underlŠttades kanske av att befolkningsomsŠttningen var hšgre i kvarnbyn Šn i ordinŠra jordbruks­byar och att de som Šgde och hade inflytande till stor del fanns utanfšr byn. Mšjligen har j-ljudet tillkommit under inver­kan av stavelsens vokal; denna tecknades fšrst y, som har nŠra till bŒde i och š. I sŒ fall skulle fšrŠndringen ha inslag av švergŒng frŒn vokal- till konsonantljud: Myl-/Mšl-, Mišl-, Mjšl-.

Kvarnby, som Mjšlby alltsŒ i grunden betyder, vore med dagens sprŒkbruk fšrvisso ett uttrycksfullare och dessutom mer inhemskt namn. Att ortens benŠmning bildats av ett inlŒnat ord Šr dock signifikant, eftersom det var just en frŒn kontinenten importerad teknik som gav upphov till byn av vattenmšllor.

VŒr tids rikssprŒksuttal av ortnamnet Mjšlby bygger helt enkelt pŒ uttalet av bestŒndsdelarna mjšl och by, sammanfogade under akut accent. DŠrav fšljer att den fšrsta vokalen Šr lŒng men den sista kort. Det lokala uttalet avviker framfšr allt genom bakre š-ljud och tjockt l-ljud. Under inflytande frŒn šstgštamŒl i allmŠnhet och frŒn rikssprŒket torde de flesta ortsbor idag anvŠnda lŒngt š. Bland Šldre infšdda mjšlbybor fšrekom­mer i stŠllet kort š-ljud tillsammans med det tjocka l-ljudet.

Det ortnamn som ursprungligen anspelade pŒ kvarnbyn med tillhšrande jordbrukshemman har med tiden šverfšrts till ett flertal andra begrepp, framfšr allt den vŠxande tŠtorten – tidvis kallad stationssamhŠlle – och en mŠngd territoriella indelningar. Som benŠmning pŒ tŠtorten infšrde Mjšlby kommunfullmŠktige 1988 uttrycket "Mjšlby stad", fšr att skapa Œtskillnad frŒn kommunnamnet, och med anledning av infšrandet av det nationella fastighetsregistret beslutade fullmŠktige 1990 att ŒsŠtta denna nya sŒ kallade stad traktnamnet Mjšlby.

Namnet Mjšlby fšrekommer ocksŒ i gatunamn, naturligt nog inte i Mjšlby men vŠl i nŒgra av de omkringliggande orterna: Mjšlbygatan i SkŠnninge, MjšlbyvŠgen i Sya, StrŒlsnŠs, Boxholm, TranŒs och …deshšg. I alla dessa fall leder vŠgen till Mjšlby. Linkšping, Motala och Vadstena saknar dŠremot gator uppkallade efter den yngsta systern bland …stergštlands stŠder. Ingen Mjšlbygata eller -vŠg finns heller i de švriga tŠtorterna inom Mjšlby kommun – Mantorp, VŠderstad, Hogstad, SpŒngsholm, VŠstra Harg och …jebro – eller i andra grannorter som Ulrika och Vikingstad. I rikets huvudstad Šr dock den gamla kvarnbyn uppmŠrksammad sedan 1966 med namnet Mjšlbyplan i stadsdelen Rinkeby, dŠr alla gatunamn Šr bildade av svenska ortnamn som likt stadsdelsnamnet slutar pŒ by. Samtidigt gavs en intilliggande plats namnet Sšrbyplan. Eftersom Sšrby till skillnad frŒn Mjšlby Šr ett namn som fšrekommer pŒ flera orter, Šr det dock ovisst om det i detta fall Šr frŒga om en anspelning pŒ Mjšlbys forna annexsocken.

 

Mjšlbyhistoria – Den kungliga kvarnbyn vid SvartŒn som fick jŠrnvŠg och blev sydvŠstra …stergštlands centrum. Stockholm, 2011. 284 sid. ISBN 978-91-87784-21-7.

 

 

 

 

slekt.se/mjolby

Start Mjšlbyhistoria

Start slekt.se

Kontakt

© 2022 Per Andersson