Mjölbyhistoria Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum Per Anderssons forskning och texter om Mjölbys historia
	Mjölbyborna som bytte namn Sedan 1982 års nya namnlag trädde i kraft har det svenska personnamnsskicket blivit avsevärt mer instabilt genom de generösa reglerna för byte av såväl för- och tilltalsnamn som mellan- och efternamn. Detta kommer naturligtvis att påverka möjligheterna att identifiera personer, exempelvis i historiskt källmaterial. Redan långt tidigare har emellertid namnbyten förekommit i inte obetydlig skala, framför allt under 1800- och det begynnande 1900-talets industrialisering och urbanisering med de sociala förändringar som dessa processer förde med sig. Den största namnförändring som någonsin skett i Sverige bestod i att en överväldigande majoritet av svenska folket – framför allt allmogen och jordbruksproletariatet – vid denna tid övergick från patronymikon (fadersnamn), som växlat för varje generation, till ett fast släktnamn, som i de allra flesta fall var det sista fadersnamnet: Anders, son till Sven, bar enligt medeltida sed tillnamnet Svensson, vilket i det nya systemet även övertogs av Anders söner och döttrar, som i överensstämmelse med den gamla ordningen skulle hetat Andersson respektive Andersdotter. Förändringens förebild var de högre ståndens släktnamnsbruk. Fantasin var dock starkt begränsad och resultatet blev namn som dels saknade den innehållsliga betydelse som utmärkte både fadersnamnen och adelsmännens, prästernas och borgarnas släktnamn, dels ingalunda var mer särskiljande än de gamla tillnamnen. Dessutom måste det till en början ha känts märkligt för en kvinna att bli en Andersson, i en tid då genusskillnaden ännu var mycket tydligt markerad i språkbruket. En kvinnlig lärare var otänkbar, också sedan kvinnor fått rätt att utöva yrket, och litet längre tillbaka kunde man till och med utläsa könet i släktnamnens böjningsform: herr Kylanders hustru eller dotter hette Kylandra och ätten Orrhanes kvinnliga medlemmar Orrhöna! Under just decennierna på ömse sidor om det senaste sekelskiftet förvandlades Mjölby från kvarnby till industristad, framför allt som en konsekvens av stambanans framdragning på 1870-talet. Självfallet skedde också i Mjölby och omgivande socknar den karaktäristiska transformeringen av fadersnamn till släktnamn. Av särskilt intresse är det faktum att en påtagligt stor del av de Mjölbybor, som fått en större eller mindre plats i den lokala historien, har förändrat sin identitet genom att lägga sig till med ett nytt och mera särpräglat namn. Så gott som alla dessa namnbyten har ägt rum under slutet av 1800-talet eller första hälften av 1900-talet. Ett undantag är en Mjölbybo som adlades på 1600-talet och under sin bana hann med att bära tre olika tillnamn. I nästan alla fall av dessa Mjölbybors namnbyten är det fråga om att byta ut ett sonnamn, antingen mot ett nykomponerat namn eller genom att uppta moderns släktnamn. För historieforskaren är det värt att uppmärksamma att en och samma person kan uppträda under mer än ett namn i källorna. Samtidigt tilldrar sig namnskicket intresse genom namnets roll som social spegel, särskilt namnbytet som tecken på socialt avancemang eller social ambition. Till kretsen av namnbytande Mjölbybor hör följande urval av 50-talet personer, välkända från bl a närings-, kommunal- och kulturliv: tandläkaren Harry Adlerskog (f 1906 Österberg), stadsfullmäktigeordföranden, landstingsmannen och kyrkoherden Ture Aspegren (f 1886 Stickler), rektorn och stadsfullmäktigen Oscar Augzell (f 1898 Petersson), kommunalborgmästaren Ragnar Bendt (f 1904 Olsson), lokföraren och hembygdsvårdaren Bengt Beronius (f 1878 Persson), källarmästaren och stadshotellsägaren Carl-Eric Biltinge (f 1918 Johansson), lektorn och kommunalmannen Agnar Bjälnes (f 1924 Johansson), distriktsveterinären Axel Björne (f 1886 Johansson), civilingenjören och rektorn Herbert Blomér (f 1899 Karlsson), åkeriägaren och hemvärnschefen Gunnar Brangenfeldt (f 1909 Johansson), lantbrukaren, häradsdomaren, kyrkvärden och stadsfullmäktigen Gustaf Brodén (f 1869 Johansson), litteratören och löjtnanten Alfred Brogren (f 1873 Pettersson), komministern och sedermera kontraktsprosten Börje Bruzæus (f 1914 Johansson), köpmannen och kyrkofullmäktigen Martin Carlfors (f 1894 Karlsson), kvarnägaren, direktören och kommunalmannen Wilhelm Edlund (f 1844 Andersson), biografföreståndaren, konditoriägaren och fotbollsdomaren Ragnar Elderud (f 1905 Eriksson), körledaren, komministern och sedermera kyrkoherden Gerhard Frankmar (f 1889 Andersson), kvarnmästaren och kommunalmannen Sven Franson (f 1900 Fransson, senare Franzén), redaktören Albin Färnegård (f 1879 Jansson), apotekaren Frans Gerholm (f 1861 Svensson), åkeri- och droskbilägaren Jakob Granqvist (f 1871 Karlsson), presidenten, landshövdingen, professorn och ägaren till bl a Hulterstad Anders Gyldenklou (f 1602 med Månsson som patronymikon, senare tillagt släktnamnet Gylle, adlad 1639), kyrkoherden och sedermera domprosten August Hammers (f 1887 Larsson), farmaceuten Rut Hennel (f 1893 Carlsson), målarmästaren och stadsfullmäktigen Stéen Hillar (f 1907 Johansson), fabrikören och kommunalmannen Axel Hultner (f 1870 Karlsson), järnvägstjänstemannen, järnvägstjänstemannaförbundsordföranden och kommunalmannen J M Kullbom (f 1885 Wärdig), kontraktsprosten Martin Leby (f 1898 Jonsson), poliskonstapeln och fornvårdaren Schöld Levin (f 1880 Jacobsson), lokföraren, järnvägstjänstemannaförbundsordföranden och kommunalmannen Aron Lindborg (f 1880 Carlsson), kvarnmästaren, kommunalmannen och hävdatecknaren August Linder (f 1863 Andersson), läkaren Jakob Magni (f 1863 Magnusson), stadsläkaren Gunnar Norrbrink (f 1901 Nilsson), trafikchefen, järnvägsdirektören och kommunalmannen Adolf Norrby (f 1874 Jonsson), skomakaren och kommunalmannen Carl Nygren (f 1862 Carlsson), maskinsnickaren, kalkylatorn och hembygdsvårdaren Åke Palmér (f 1921 Karlsson), karamellfabrikören och kommunalmannen Carl Printzell (f 1876 Karlsson), möbelfabrikören och kyrkofullmäktigen Arvid Reiner (f 1881 Olofsson), folkskolläraren, reservkaptenen och brandstyrelseordföranden Kurt Rendel (f 1896 Larsson), skodirektören och stadsfullmäktigen Gustaf Rippner (f 1891 Carlsson), kommunalborgmästaren, landstingsordföranden och riksdagsmannen Axel Sterne (f 1878 Andersson), folkskolläraren, stadsfullmäktigeordföranden, landstingsmannen och riksdagsmannen Nils Strandler (f 1892 Nilsson), folkskolläraren, stadsfullmäktigeordföranden, landstingsmannen och riksdagsmannen Johan Sunne (f 1890 Olsson), köpmannen John Swennertz (f 1885 Svensson), kontraktsprosten fil doktor Carl Magnus Thorén (f 1841 Johansson), poststationsmästaren och kommunalrådet Bengt Tägtström (f 1923 Karlsson), kvarndisponenten och kommunalmannen August Törnqvist (f 1854 Pehrsson), fastighetsmäklaren och hemmansägaren Ingvar Windolf (f 1902 Andersson), postiljonen och kontorschefen Gustaf Wissing (f 1865 Andersson) samt skräddarmästaren och köpmannen Filip Östlund (f 1881 Gustafsson). I andra fall är det först nästa generation som antagit släktnamn, exempelvis: Aurell (barn till kantorn, folkskolläraren och kommunalmannen K A Anderson), Dackegård (barn till kvarnmästaren och musikern Valfrid Johansson), Durstam (barn till frisörmästaren och musikern Arthur Carlsson), Hedinge (barn till målarmästaren Gunnar Johansson), Lyckow (barn till kvarnägaren, kommunalmannen, landstingsmannen och riksdagsmannen Carl Gustafsson, ägare till Mjölby nygård och Lyckås), Lärkert (barn till lantbrukaren och kommunalmannen Edvin Andersson i Lärketorp), Norlén (barn till kyrkoherden, kontraktsprosten och eo hovpredikanten Adolf Johansson, Sörbin (medlemmar av släkten Svensson, ägare till Sörby gård) och Tideström (barn till häradshövdingen Erik Petersson). Mjölbyborna som bytte namn. Mjölbyhistoriska sällskapet: Mjölbyhistorisk tidskrift, nr 5, 1996 december. Sid 243–244.	slekt.se/mjolby Start Mjölbyhistoria ➤ Start slekt.se ➤ © 2022 Per Andersson