Mjölbyhistoria Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum Per Anderssons forskning och texter om Mjölbys historia
	Mjölbygårdarnas marker En mycket liten del av den yta som konstituerade Mjölby by användes för kvarndriften. På huvuddelen av marken, bestående av åker, äng och skog, drev byns gårdar jordbruk. Den långtgående uppdelningen av marken i små tegar, för att åstadkomma en rättvis tillgång till olika marktyper, minskades i två steg genom storskifte och laga skifte, fastställda 1771 respektive 1829. Omflyttningen av markområden vid skiftesreformerna var betydande, och respektive ny jordfördelning bestod endast under något halvsekel (laga skiftets formering upplöstes efter hand som stationssamhällets och municipalsamhällets stadslandskap erövrade det forna odlingslandskapet). Därför kan endast vissa delar av marken sägas vara mer beständigt knutna till en viss gård. Med undantag av huvuddelen av Mjölby skog har byns hela yta sedan länge tagits i anspråk för bebyggelse, inklusive parkområden. Den sista delen som exploaterades var Prästgårdsgärdet. En liknande situation utmärker Lundby by, av vars mark endast en mycket liten del i söder – invid Järnvägsgatan, Jonsbergsvägen och Skattegårdsgatan – slutligen återstod att odla. Den markindelning av Mjölby by, som närmast föregick stadsplaneläggningen, följer i grunden av 1829 års beslut om laga skifte: Bortsett från sin skogsmark i den sydostligaste delen av Mjölby skog hade prästgården Duvelund sin jord samlad på ömse sidor av Svartån nedströms dagens Norrgårds holme. Marken nådde ända fram till kyrkan, med gräns mot norra och östra kyrkogårdsmuren samt mot kanten av tomterna på östra sidan av nuvarande Norrgårdsgatan fram till där Norrgården tog vid. Prästgårdens markområde sträckte sig även söder om Kungsvägen till avtagsvägen mot Bockarp, vilken före järnvägens tillkomst började ungefär invid nuvarande Magasinsgatans utfart på Kungsvägen, och till Lagmansgatans tidigare nordligaste avsnitt mellan Bockarpsvägen och Kungsvägen. Prästgårdsjordens fortsättning österut – runt omkring boställets alltjämt bevarade bebyggelse – avgränsades i söder av Kungsvägen och i öster av bygränsen. Norr om kyrkan gick gårdens gräns strax söder om nuvarande Industrigatan till en bit öster om dennas mitt och därifrån närmast vinkelrätt ned till ån. Också ett område norr om ån, Prästgårdsgärdet som nu genomlöps av Prästgårdsliden, tillhörde gården. Detta avgränsades av Pilgårdens mark i sydväst, av vägen till Skänninge i nordväst samt av bygränsen i norr och nordost. Även Hålan (Stora Hålan) hade sin jord – karaktäriserad som utjord och kallad Kattkälla – väl samlad. Den var belägen öster om vägen till Västra Eldslösa – på båda sidor av Hargsvägen – och övergick i öster i gårdens del av Mjölby skog, följdriktigt och ännu idag kallad Hålaskogen. I söder sammanföll Kattkällejordens gräns med byns, och i norr gick rågången i branten mellan Torngatan och Brunnsviksgatan fram till en mindre utjord tillhörande Västra Eldslösa i kilen mellan vägarna till Bockarp respektive Västra Eldslösa och Västra Harg. Inom Kattkällas område fanns den så kallade Hålahagen eller Kattkällehagen, som senare är känd som Vasaparken. Den namngivande Kattkällan, en naturlig brunn, låg dock utanför utjorden: strax väster om vägen till Västra Eldslösa och söder om nuvarande Ringvägen, på ett mindre markområde tillhörande Gravgården. Gravgårdens huvudjord inramades av i öster Lagmansgatans tidigare nordligaste sträckning, i norr Kungsvägen och i söder Bockarpsvägen. I öster övergick åkermarken ungefär vid Edlundsgatan (tidigare Gravgårdsgatan) i "Grafgårdens skog och betesmark", som sträckte sig till Mjölby bys östgräns. Härutöver hade Gravgården ett mindre område invid byns sydgräns. Det bestod av den södra hälften av området mellan Södergårdens södra ägoområde och vägen till Västra Eldslösa (nuvarande Bondegatan). Norra hälften, på vilken största och äldsta delen av Lagmansskolan är belägen, var en utjord till Vadstena hospital, kallad Hospitalsutjorden. Södergårdens ägor var fördelade på två områden mellan å ena sidan vägen från kyrkan till Västra Eldslösa och å den andra ån. Det ena området – ännu långt in på 1900-talet kallat Södergårdsgärdet – avgränsades i norr av, förutom nämnda väg, byggningstomterna längs stora landsvägen och i söder av i stora drag Södergårdsgatan och en fortsatt linje genom Stadshusparken till ån. Det andra området var närmast rektangelformat och beläget längst i söder inom byn. I öster nådde området nästan ända fram till nuvarande Lagmansgatan. Gränsen i norr, varmed sammanfaller Nygatans sträckning, var i stort sett parallell med bygränsen i söder. Munke-, Måne- eller Gästgivaregården, vars kvarn kallades Måne eller Stuverums kvarn, hade sin jord förlagd längs Lundby bys nordöstra gräns mot Mjölby. Gårdens största markområde var beläget mellan ån och vägen till Västra Eldslösa, söder om Södergårdens norra ägor och norr om en gränslinje som gick något söder om Tingsgatan och rakt västerut, i närheten av Snickaregatan. Munkegårdens ägor, som även innefattade Gåsholmen (senare plats för ortens minigolfbana), fortsatte på västra sidan av ån söder om Kungsvägen, där Gästgivaregården var belägen. En ytterligare del av gårdens mark var Mjölby bys västligaste utpost, som upptog en del av området mellan Dackegatan, Lundbygatan, Burensköldsvägen och Folkungagatan, på ömse sidor av Kungshögagatan. Klostergårdens mark var uppdelad på två jordområden, ett på vardera sidan av ån. På högra stranden ägde gården den västra hälften av marken mellan Munkegårdens och södra delen av Södergårdens arealer, dvs där idag Södra Strandvägen, Kyrkogatan och Blåkullegränd går mellan Snickaregatan och Nygatan. Väster om ån förfogade Klostergården över byns nordvästra hörn i form av Hagaparken och den anslutande södra delen av Nya kyrkogården. I öster avgränsades ägorna av Skänningevägens äldre sträckning (dvs delvis som Kanikegatan) och i söder av ravinen mellan Hagaparken och Kungsvägen. På Hagaparkens platå fanns under indelningsverkets tid en exercisplats, strategiskt belägen mellan Östgöta fotfolks grenadjärtorp på Egebybacken och Östgöta (med tiden avsuttna) kavalleris ryttartorp i Kungshöga. Även Bondegården hade sin jord splittrad på två delar, belägna intill Klostergårdens respektive marker. Den västra delen bestod av kilen mellan vägarna till Skänninge och Hogstad, i norr fram till Klostergårdens Hagaparksområde och i väster till Kanikegårdens mark med gränsen närmast parallell med nuvarande Skänningevägen en liten bit väster om denna. Den östra delen av Bondegården var belägen mellan Klostergårdens ägor på högra åstranden och vägen till Västra Eldslösa. Det enda markområdet utöver byggningstomten till Kanikegården var beläget på ömse sidor av vägen till Hogstad, mellan Bondegårdens, Klostergårdens och Munkegårdens ytor och intill byns västgräns. Norrgården hade huvuddelen av sin mark i anslutning till mangårdsbyggnaden. Detta område norr om kyrkan, vilket även innefattade Norrgårds holme (tidigare bestående av Alholmen och Tallholmen), inramades av ån och Duvelunds mark. Därtill kom ett mindre område, "Norrgårdens hagmark och torpägor", mellan Gravgårdens och Kattkällas jord, öster om Brunnsvikssänkan samt väster om Mjölby skog, vari gården också hade del. Ett återstående markområde i byn var utjorden Finnstugan. Den bestod av en triangelformad yta mellan Gravgårdens, Norrgårdens och Kattkällas jord, dvs utsträckt i östlig riktning från servicehuset Boken till strax efter Jungfrugatan, mellan Bockarpsvägen och branten söder om Brunnsviksgatan. Nygården och Pilgården saknade jordområden, men till den senare hörde en förhållandevis stor byggningstomt – stundom till och med benämnd utjord – mellan ån och vägen till Skänninge. I norr sträckte den sig till Prästgårdsgärdet – med gräns i öst-västlig riktning på norra sidan av Villa Ekö (norr om Prästgårdslidens utfart på Skänningevägen) – och i söder till Bondegårdens tomt. Under den föregående tid då i stället 1771 års storskifte gällde var på sina håll jordfördelningen i byn helt annorlunda, men det fanns ägor som förblev i stort sett oförändrade genom 1829 års laga skifte. Det senare var fallet med bland annat Kattkällejorden, Gravgårdens mark mellan Kungsvägen och Bockarpsvägen, Pilgårdens lilla markyta samt Klostergårdens område med Hagaparken, vid storskiftet benämnt "Klostergårdens enskiftes hägnader". Ett helt annat läge hade Finnstugans utjord, som bestod av en liten fyrkant där Fabriksgatan nu möter Magasinsgatan, medan det som senare blev Finnstugans triangel var fördelat på Norrgården och Bondegården. Öster därom låg utan förändring "Norrgårds åkertäppor, hagmark, torpägor och skog". Även Norrgårdens huvudområde invid ån var detsamma. Beträffande kyrkoherdebostället Duvelund genomfördes 1829 endast en förändring, och den innebar att ett sammanhängande ägoområde skapades från kyrkan till prästbostaden. Den del av marken som utbredde sig från Norrgårdens jord till kyrkogården och stora vägen kallades Munkegårdsgärdet och tillhörde tidigare Munkegården, som hade sin tomt och Måne kvarn i den västra förlängningen av området. Prästgårdsgärdet norr om ån bestod delvis av en sankmark, kallad Stångfallsmossen, söder om den nuvarande Prästgårdsliden. Munkegårdens mark omkring Gästgivaregården var densamma med undantag för den sydligaste delen invid ån i nuvarande Gästisparken, som i stället utgjorde Norrgårdens åker. Jerikodalssänkan, där nu Mjölby köpcentrum finns, kallades Stolplyckan. Längst i väster, på båda sidor av Kungsvägen, var Munkegårdens och Kanikegårdens ägor i stora drag omkastade med undantag för delen närmast byn, som behållits av den senare gården. Bondegårdens kil mellan vägarna till Hogstad och Skänninge var i den äldre ordningen uppdelad på Kanikegården och Pilgården (med denna ska inte förväxlas med den närbelägna Lundby pilgård, som var den nordligaste gården i sin by och hade sina marker förlagda från Sörby sockens nordgräns till Mårtensgatan och dess förlängning till ån). De största skillnaderna mellan storskiftets och laga skiftets disposition återfinns söder om kyrkan. Det område som genom laga skiftet blev Södergårdsgärdet, dvs det norra av Södergårdens två markområden, var under storskiftet uppdelat på en västlig del som kallades Stugulyckan (nu bland annat Stora Torget) och en östlig del med namnet Sandgärdet (nu bland annat Vasaskolan). Söder om Stugulyckan, kring dagens Fabriksgatan, fanns ett område betecknat Borgen och söder därom ett annat kallat Lergärdet. All denna jord var tegindelad och fördelad i smala lotter på Bondegården, Klostergården, Prästgården, Södergården, Munke- eller Gästgivaregården, Gravgården och Hospitalsutjorden. Från den trakt där idag järnvägsstationen ligger och söderut till i höjd med södra delen av Lagmansskolan – närmast öster om Lergärdet – fanns ett område som kallades Lilla Fnuggen (inte att förväxla med kvarnen Snuggan) och tillhörde Munkegården. Öster därom, invid vägen till Västra Eldslösa, låg Stora Fnuggen. Denna var hälftendelad på Bondegården och Gravgården, vilka även genom laga skiftet fick delar därav i sina markområden. Längst i söder hade Södergården sin hag- och ängsmark i det område som vid laga skiftet fortsatt blev gårdens ägor. Norr därom, invid ån, vidtog den också tegindelade Söderängen, som fortsatte till i höjd med Gåsholmen. Ön tillhörde vid denna tid Prästgården. Mjölbyhistoria – Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum. Stockholm, 2011. 284 sid. ISBN 978-91-87784-21-7.	slekt.se/mjolby Start Mjölbyhistoria ➤ Start slekt.se ➤ © 2022 Per Andersson