Mjölbyhistoria Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum Per Anderssons forskning och texter om Mjölbys historia
	Lärdomsstaden Mjölby Gymnasiet och dess efterträdare gymnasieskolan är Mjölbyortens och den sydvästra länsdelens eget lärdomscentrum. Här ges bygdens ungdomar den högsta utbildning de kan få utan att bege sig utanför den egna regionen. Det var ett stort steg när Mjölby fick sitt gymnasium 1959. Mindre än hundra år tidigare hade ingen kunnat drömma om något sådant för kvarnbyn. När den följande industrialiseringen och urbaniseringen gjorde Mjölby till ett centrum för sydvästra Östergötland gäller det inte minst utbildningsväsendet. Skolundervisningen på orten har dock djupare rötter. Standarden förefaller redan tidigt ha varit jämförelsevis hög, och 1787 kunde sockenstämman i Mjölby notera att det i pastoratet endast fanns en person över 18 år som inte var läskunnig. Skolväsendet var då en kyrkans angelägenhet. Ända fram till 1940-talet hade kyrkan huvudmannaskapet för skolan, och kyrkoherden var självskriven ordförande i skolstyrelsen. Skolväsendets framgång var naturligt nog beroende av de ekonomiska betingelserna. Två enskilda händelser i den lokala historien har därigenom fått stor betydelse för skolutvecklingen i Mjölby, och tillsammans ledde de till inrättandet av en sockenskola 1836. Dels hade en grundplåt lagts genom försäljningen av inventarierna från Sörby kyrka, dels testamenterade en dräng i socknen vid namn Peter Nilsson sin kvarlåtenskap till ändamålet. Namnet Sörby på det nya sammanhållna rektorsområdet för grundskolan i hela Mjölby tätort från 1982 fick en djup förankring i skolhistorien genom att den gamla annexsocknens och kyrkans slutpunkt markerar början för ortens egentliga skolväsende. På 1840-talet tillkom folkskolan och blev den dominerande skolformen under närmare hundra år. Parallellt inrättades i Mjölby 1916 en realskola, inrymd i Mjölbys äldsta bevarade skolbyggnad från 1896 som långt senare fick namnet Parkskolan. Denna kommunala mellanskola övergick 1929 i Mjölby samrealskola. Dessutom har Mjölby också haft en privatskola, som var belägen vid Bondegatan. Under 1950- och 1960-talen skedde många och stora förändringar inom skolväsendet. Den först sexåriga och sedan sjuåriga folkskolan omformades till nioårig enhetsskola och 1963 grundskola. Den första högstadiekullen i Mjölby började årskurs 7 1960. Den parallella skolformen statens samrealskola upphörde 1966. Efter en kaotisk lokalsituation, då källare och vindsutrymmen över hela stan fick tas i anspråk för undervisningen, byggdes på 1950-talet Lagmansskolan. Där placerades även gymnasiet när det inrättades 1959. Det treåriga gymnasiets första studentexamen ägde således rum 1962. Under första året fanns endast ett femtiontal elever i ungdomsgymnasiet, medan antalet nådde sitt maximum under 1990-talet med omkring 1 400 gymnasister. Rektor från starten var K G Tengstrand, som kom till Mjölby som rektor för samrealskolan 1950 och ledde Mjölbygymnasiet under tio läsår till 1969, då Sven-Erik Fransson tog vid. Det första gymnasiet var kommunalt till 1965, och 1963 tillkom parallellt ett statligt gymnasium som varade under tre år till 1966. 1964–1967 fanns också ett fackgymnasium i form av en filial till Linköpings handelsgymnasium. 1966 blev det allmänna gymnasiet åter kommunalt. Läsåret 1967/68 skedde en nyordning av gymnasiet, som vid sin sida fick en tvåårig fackskola (huvudsakligen i nuvarande Lundbyskolan) med tre teoretiska linjer i Mjölby: social, ekonomisk och teknisk. Sedan tidigare fanns dessutom en yrkesskola i landstingets regi (i nuvarande Dackeskolan). Den sista studentexamen hölls 1968 och då upphörde också definitivt det gamla linjesystemet; Mjölby hade haft latin- och reallinje – de sista två läsåren bara reallinje – vilka i sin tur var uppdelade på olika grenar: matematisk, biologisk, teknisk, social, nyspråklig etc. Det dåtida gymnasiet kunde också rymma en tredje linje – allmän – men den förekom aldrig i Mjölby. Genom den så kallade 1964 års gymnasiereform infördes ett enhetligt teoretiskt gymnasium med fem linjer: humanistisk, samhällsvetenskaplig, ekonomisk, naturvetenskaplig och teknisk, som alla var treåriga förutom den tekniska som också hade ett fjärde år. I Mjölby introducerades det nya gymnasiet med årskurs 1 1966. Kommunal vuxenutbildning infördes 1968 med studierektor Arne Ydrehed som ansvarig och blev drygt tio år senare en egen enhet med densamme som rektor. De första eleverna som fick gymnasiekompetens motsvarande en treårig teoretisk linje slutförde sin utbildning 1981. Under Sven-Erik Franssons tid som rektor genomfördes två av de största förändringarna i Mjölbygymnasiets historia: 1971 sammanfördes de tre dominerande frivilliga skolformerna – gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan – till en samlad gymnasieskola med både teoretiska och praktiska studievägar, och 1972 lämnade man Lagmansskolan för den nybyggda Kungshögaskolan. Rektorer för det gamla Mjölbyläroverket efter Sven-Erik Fransson, som lämnade Mjölby för att bli skolinspektör vid länsskolnämnden i Linköping, har varit: Åke Josefsson under endast ett läsår, Kerstin Persson, som efter tre år blev chef för Östra real i Stockholm, John-Olov Rydeborg under större delen av 1980-talet och från 1990 Hans Ridderström, som senare blev kommunens utbildningschef och efterföljdes som rektor för Kungshögsaskolan av Göran Hedin. Efter 20 år var det tid för en ny gymnasiereform, och det så kallade programgymnasiet med genomgående treåriga utbildningsvägar började införas i Mjölby 1992. De sista eleverna i linjesystemet gick ut från Mjölby gymnasium 1995, då Per Andersson tillträtt som rektor. Han fortsatte 1998 till Statens skolverk som statlig utbildningsinspektör och senare undervisningsråd. Mjölbyhistoria – Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum. Stockholm, 2011. 284 sid. ISBN 978-91-87784-21-7.	slekt.se/mjolby Start Mjölbyhistoria ➤ Start slekt.se ➤ © 2022 Per Andersson