Mjölbyhistoria Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum Per Anderssons forskning och texter om Mjölbys historia
	Kyrkobranden i Mjölby 1771 Ett av de mest dramatiska skeden som sockenborna i Mjölby upplevt var 1700-talets sista årtionden. Då härjade den stora förödande branden, varefter en ny kyrka byggdes och socknen förenades med annexförsamlingen Sörby. Vid den här tiden fanns knappt tusentalet invånare i modersocknen, och Sörby hade en folkmängd av blott fjärdedelen därav. I byn Mjölby var den gamla medeltidskyrkan det dominerande inslaget även om den byggnaden inte alls kunde mäta sig med dagens helgedom. Kyrkan var troligen uppförd på 1100-talet och sträckte sig endast 20 meter i längd och sju meter i bredd. 1686 byggdes den till av trä åt väster, och en ny tornspira tillkom 1751. Den var vidare den enda landsortskyrkan i hela stiftet som hade ett torn med slagverk och urtavla. Under 1700-talets början och mitt genomgick Mjölby kyrka flera upprustningar, bland annat inköptes 1715 en dyrbar altartavla. Allt skattade emellertid åt förgängelsen när kvarnbyn sattes i brand tisdagen den 28 maj 1771. Vad som orsakade den ödesdigra branden vet man inte med säkerhet. Elden spred sig sannolikt mycket snabbt i byn, där husen låg tätt och något annat byggnadsmaterial än trä knappast förekom. Endast kvarnarna Snuggan och Hålan kunde räddas, och utanför byn härjade elden enligt uppgift så långt som till Lärketorp. En vecka efter branden samlades församlingsborna till extra sockenstämma för att planera återuppbyggnaden av Mjölby. Man var förutseende och förordnade också en nattvakt som skulle tillse att ingen ovarsamhet med elden hädanefter förekom. Ett stort arbete pålades traktens innebyggare. Svårigheterna var många, inte minst de ekonomiska. Rikskollekter anordnades i kyrkorna i Sverige och Finland till förmån för den olycksdrabbade församlingen. Trots dessa insamlade medel kom sockenbönderna att erfara åtskilliga extra pålagor för den kanske viktigaste uppgiften – uppförandet av en ny kyrka. Detta väldiga arbete tog sin början 1772. Sockenstämman träffade avtal med en murare och byggmästare i Skänninge, Peter Östberg. Till den nya kyrkan användes mycket material från den raserade byggnaden. I samband med nedrivningen av de brunna resterna hittades en runsten, som nu sägs ligga i kyrkogårdsmuren mot Axel Träffs gata. Den begränsade tillgången på pengar och efter hand ökade byggnadskostnader fick som följd att en rad prutningar gjordes på de ursprungliga planerna. Så lär den nuvarande kyrkans torn ha fått sin säregna utformning. Från början avsåg man göra tornet i stort sett identiskt med det gamla spetsiga men medlen sinade och ett lägre torn fick konstrueras. Ett av de få minnen som återstår från Mjölby forna kyrkas inre är ett altarskåp från 1400-talet, som före branden skänktes till Ulrika kyrka. Dessutom renoverades den gamla kyrkporten och placerades in till sakristian. Taket gjordes av spån som inköpts från Kättilstad, och 1775 hade man kommit så långt i byggnadsarbetena att taket var färdigt. Då uppsattes en ännu bevarad vindflöjel med detta årtal. Ett orgelverk inköptes från orgelbyggaren Lars Strömblad för den ansenliga summan 3 000 riksdaler kopparmynt. En snickare vid namn Sjöberg fick i uppdrag att utföra den nya predikstolen till ett pris av 700 riksdaler. Det näst orgeln dyrbaraste inventariet i nya kyrkan blev altartavlan, som visar Jesus i Getsemane. Den inköptes år 1777 från Stockholm för 2 300 daler kopparmynt. Konstverkets upphovsman är inte känd. Flera handlingar rörande inköp av orgel och altartavla har lämnats till vår tid, bland annat en miniatyrmålning av altartavlan. Utöver de mångtaliga dagsverken sockenborna ägnade kyrkbygget bidrog också kyrkans patronus, hovmarskalken friherre Carl Gustaf Ehrenkrona (1710–1781), till återuppbyggnaden. Denne omnämns tillsammans med Mjölbys dåvarande kyrkoherde, Johan Falck (1722–1787), i inskriptionen på nya kyrkans storklocka, som göts 1772 av malmen från de gamla, vid branden nedfallna och spruckna klockorna. Till sin ära lät också hovmarskalken på den nya altartavlans postament måla sitt och sin hustrus, Ulrica von Schwerin (1722–1777), ättevapen. 1779 stod den nya kyrkan färdig och söndagen den 27 juni kunde kyrkoherde Falck i stor festyra förrätta invigningen. Bland högtidligheterna märktes musik av några livgrenadjärer med blåsinstrument samt kraftfulla saluter från kyrkbacken, till vilket inköpts sprängkrut för 28 daler. Innan kyrkan var i helt färdigt skick skulle också en motsvarighet till den gamla kyrkans stolthet tillföras: ett nytt tornur. Detta kom på plats 1790. Liksom i alla församlingars kyrkor hade Mjölbys sockeninvånare bestämda sittplatser i kyrkorummet. Eftersom den nya kyrkan blev betydligt större än den gamla upprättades på sockenstämman den 26 oktober 1775 en ny så kallade stoldelning, där de olika gårdarna med lottens hjälp fördelades på kyrkans tjugotalet bänkrader. Längst fram vid koret satt prästerskapet och kyrkvärdarna på vänstra sidan och familjen Ehrenkronas medlemmar från Hulterstad på den högra. På läktaren var reserverat plats för hemmansägare och hantverkare. Torpare, inhyseshjon och fattighjon, liksom barn och tjänstefolk, placerades längst bak i kyrkan. Torparna kunde också få sitta på de väggfasta bänkarna utefter kyrkväggarna. Söder om Mjölby på den västra åstranden låg annexförsamlingen Sörby med sin lilla sockenkyrka, som i likhet med den gamla kyrkan i Mjölby antas ha varit från 1100-talet. Sörbykyrkan saknade torn och mätte endast 12,5 gånger fem meter, vilket kan jämföras med nuvarande Mjölby kyrka, som är 40 meter lång. Sörby var till och med mindre än den ännu bevarade Kumla kyrka. 1753 gav kyrkan emellertid plats åt ytterligare några personer, då den utbyggdes tio alnar åt väster. I söder fanns ett litet vapenhus av timmer. Altartavla fanns aldrig i Sörby, utan bakom altaret var ett gavelfönster, på vars båda sidor stod två pelare. Omkring fönstret fanns en krans av bildhuggararbeten och däröver ett krucifix samt på väggen de fyra evangelisternas bilder. Predikstolen var av trä med "Frälsarens och Evangelisternas bilder". I kyrkan fanns "eljest ingenting märkvärdigt", enligt en 1700-talsbeskrivning. I Sörby fanns till slut två kyrkklockor. Den största var gjuten 1702, och ett drygt halvsekel senare tillkom en mindre med följande inskription: "År 1758 under K. Adolph Friedrichs regering, är thenna Klocka förfärdigad med Sörby Kyrkos och Församlingens kostnad. Bestäld af Mag. L. G. Eneroth, Nådårs-Predikant uti Miölby och Sörby. Guten af Magn. Hultman." Därpå följer en liten vers, undertecknad "Carl Magnus Ekman, Härads-Probst". Sörby församling var liten och tyngdes av höga kostnader för underhåll av sin förfallna kyrka. Samtidigt hade Mjölbyborna fått en ny stor helgedom. Dessa förhållanden ledde till att Sörby hos Kungl Maj:t anhöll om att få bli förenad med modersocknen, dock med det viktiga förbehållet att bönderna från Sörby inte skulle bli placerade längst bak i Mjölby kyrka utan lottas in i bänkraderna bland övriga. 1791 beviljades Mjölby och Sörby gå samman till en socken. Kyrkan i den gamla annexförsamlingen användes en kort tid som magasin innan den revs sommaren detta år, för nu jämnt 200 år sedan. Eftersom kyrkogården även fortsättningsvis tjänade som Sörbybornas begravningsplats, skulle dock klockstapeln få stå kvar med de båda klockorna så länge det inte var fara att de föll ned. Först 1807 revs stapeln och klockorna flyttades till Mjölby. Som på många andra håll där gamla medeltida kyrkor rivits, kunde ur Sörby kyrkas rester en runsten tas fram. Den låg som tröskelsten till kyrkan och finns nu rest på kyrkogården. Inskriptionen är märklig genom att den är spegelvänd. Den lyder: Vigot reste dessa stenar efter Torgot, sin broder. Runt omkring Sörby kyrkogård finns också andra fornlämningar, framför allt från järnåldern, som vittnar om att platsen var betydelsefull även före den kristna tiden. De flesta av Sörby kyrkas inventarier skingrades när de försåldes på auktion till förmån för inrättande av en sockenskola. Krucifixet och kyrkans nyckel är dock bevarade och finns i Lundby kapell, som tillkom 1962 och har övertagit litet av arvet från Sörby kyrka. Komministern i Sörby hade som boställe den gård i Lundby by som fortfarande tjänar som prästgård och i vars flygelbyggnad kapellet är inrymt. Sörbys kyrkportar förvaras nu på Mjölby hembygdsgård. Kyrkans rökelsekar undandrogs auktionen och skänktes till Stiftsbiblioteket i Linköping. Delvis för de medel som auktionen i Sörby inbringat byggdes 1836 ett skolhus i Mjölby. Om en av innehavarna av pastoratets komministertjänst berättas en episod, som man än idag kan märka spåren av. På den plats där Smålandsvägen en gång gick fram löper nu genom Mjölby köpcentrum Jerikodalsgatan, som uppkallats efter det intilliggande Jerikodal. Till detta namn ska Sörbyprästen ha givit upphov. Till många församlingsbors fasa hade han ridning som fritidssysselsättning. Som sista steget i en kamp att förmå komministern att avstå från sitt för en kyrkans man mindre passande intresse, skaffade några bönder en vildlynt häst, som en söndag då prästen var på väg till högmässan i Mjölby kyrka utbjöds till försäljning av bönderna. Sörbyprästen gillade erbjudandet och satte sig efter avslutat köp upp på hästen och det bar iväg mot Mjölby. Till böndernas stora förvåning satt komministern fortfarande kvar på hästryggen när ekipaget lämnade deras synfält. Lyckan var emellertid inte med hela färden. Vid det nuvarande stadshuset var hästens tålamod slut. Prästen slängdes av och skadade sig så att dagens högmässa fick ställas in. Predikotexten skulle ha anknutit till hur Jerikos murar föll, varför platsen för händelsen – den större sänka där långt senare köpcentrumet uppfördes – fick namnet Jerikodal. Mjölbyhistoria – Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum. Stockholm, 2011. 284 sid. ISBN 978-91-87784-21-7.	slekt.se/mjolby Start Mjölbyhistoria ➤ Start slekt.se ➤ Kontakt ➤ © 2022 Per Andersson