Mjölbyhistoria Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum Per Anderssons forskning och texter om Mjölbys historia
	Kungliga fästet Konungsberg i Mjölby Medan flera bekanta hållpunkter i Sveriges historia har varit lokaliserade till vad som nu är Mjölby kommun, till exempel Skänninge möte år 1248 och slaget vid Skrukeby under Dackefejden år 1543, är inga händelser som kan sägas inplacera sig i rikshistorien kända från Mjölby sockens område. Men i medeltidens historiska källor uppträder Mjölby som den förmodade plats varifrån Sveriges konung utövade sin regeringsmakt. Kan det verkligen vara så att Mjölby en gång var Sveriges huvudstad? Denna rikssyrelsedimension i Mjölbys historia sammanhänger med ortnamnet Konungsberg och vad detta betecknar. På 1280-talet beseglade konung Magnus ladulås dokument på slottet eller fästet Konungsberg. Någon plats med detta namn finns inte längre kvar i Mjölby socken men har bevisligen funnits. Vid denna tid var Sverige en tämligen löst sammanfogad, närmast federativ statsbildning, i vilken landskapen hade en stark och självständig ställning. Någon bestämd huvudstad varifrån Sverige styrdes fanns inte. För en effektiv maktutövning över hela riket och för att tillgodogöra sig skatteuppbörden in natura från alla landsdelar, cirkulerade konungen med sitt följe mellan olika kungsladugårdar och från världslig såväl som kyrklig maktsynpunkt betydelsefulla städer och fästen. Under kortare eller längre tider tjänade dessa platser som säte för den svenska riksstyrelsen, dvs medeltidens motsvarighet till dagens huvudstad. Det förvisso något tillspetsade spörsmålet huruvida Mjölby i denna bemärkelse varit Sveriges huvudstad kan brytas ned i ett antal mer preciserade frågeställningar: Har det i Mjölby socken funnits ett slott eller en kungsgård, med namnet Konungsberg, dvs var det Konungsberg som omtalas i sammanhang av Magnus ladulås beläget i Mjölby och var det Konungsberg som kan bestämmas till Mjölby socken ett residens för Sveriges konung? Var i socknen låg Konungsberg? När tillkom och vilken betydelse hade detta Konungsberg? När och varför upphörde det? Konungsberg som residens för den svenske konungen återfinns i tre dokument, alla utfärdade och beseglade av Magnus ladulås (1240–1290), konung från 1275 till sin död: A. Den 28 mars 1282 utfärdar konung Magnus i kunnungxbergh förbud för ämbetsmän och spannmålsuppbördsmän i Östergötland att uppbära spannmål från kyrkogods. B. Den 19 mars 1287 dateras i Castro Kononxbiergh ett brev av densamme om en ägotvist berörande Gudhems kloster i Västergötland. C. Samma dag som föregående och med likalydande ortsangivelse upprättas i konungens namn ytterligare ett dokument i samma typ av ärende, också med nämnda kloster som part. Av ortsangivelsen i de båda senare breven, som innehåller latinets castrum med betydelsen 'borg', framgår att Konungsberg varit befäst. Det saknas vidare skäl för annat än att anta att det är fråga om samma plats såväl 1282 som 1287. Slottet, fästet eller kungsgården Konungsberg där Magnus ladulås utfärdar de tre dokumenten har aldrig med säkerhet identifierats. En geografisk bestämning, till exempel till socken eller härad, saknas i alla tre källorna. Inom det "egentliga" Sverige, dvs rikets utbredning under tidig medeltid, finns följande fem olika orter – gårdar, byar eller gods – med namnet Konungsberg eller en variant därav (den latinska form som förekommer parallellt med olika svenska namnformer i medeltida urkunder är Mons regis): a) Konungsberg i Mjölby socken av Vifolka härad i Östergötland. b) Konungsberg eller Kungsberga i Färentuna socken och härad i Uppland. Existerar fortfarande, i formen Kungsberga. c) Konungsberg eller Kungsberg i Fogdö socken av Åkers härad i Södermanland. Kungsgård, belägen invid Strängnäs, idag med namnformen Kungsberg. d) Kungsberga, Kongeberga eller Kungberga i Runtuna socken av Rönö härad i Södermanland (det äldsta belägget – konungabergom – härrör från den 19 juni 1455). Orten har idag namnet Kungberga, åtföljt av den parallella formen Kongeberga. e) Konungsberg eller Kungsberg i Viby socken av Grimstens härad i Närke (förekommer säkerställt tidigast 1560, då i formen Konungzberig; möjligen är denna ort identisk med det konungæbergh som omnämns den 25 juli 1391 men detta kan även vara fråga om ett annat Konungsberg). Ortnamnet uppträder idag i formen Kungsberg. Inom Sveriges nuvarande gränser har ortnamnet också förekommit i Gävleborgs län (Kungsberg i Järbo socken, belagt 1607, eventuellt av medeltida ursprung; i samma socken finns ett berg kallat Kungsberget) och Bohuslän (i Forshälla socken). Den senare av dessa orter är den enda idag kvarvarande med namnformen Konungsberg. Som bevisligen unga ortnamn påträffas Kungsberg i ytterligare fall: Kungsberg, gård i Ljusnarsbergs socken i Örebro län, sammanhängande med Kungsgruvorna, samt Kungsberg, torp i Värna socken av Bankekinds härad i Östergötlands län, sekundärt namn till gårdsnamnet Kungsvik. I det alfabetiska ortregistret till Svenskt diplomatarium, den tryckta utgåvan av svenska medeltidsdokument, anges vid Konungsberg med avseende på de båda dokumenten från 1287 förkortningen "Vgt", dvs att orten skulle varit belägen i Västergötland. Om denna geografiska placering nämns inget ytterligare, och det saknas varje form av belägg för att uppgiften är riktig. Möjligen är det helt enkelt fråga om ett korrekturfel och att det i stället är Östergötland som avses. Bakgrunden kan också vara att de sakförhållanden som dokumenten avser är förlagda till Västergötland. Någon ort med det aktuella namnet är i alla händelser inte känd i detta landskap. Tre bestämda platser i Sverige har av lika många forskare utpekats som identiska med det eftersökta Konungsberg, och de motsvarar de så benämnda orterna a, b och c ovan. För de båda återstående alternativen finns inga tecken som tyder på samband med Magnus ladulås. Carl Gustaf Styffe förlägger residenset till en ruin vid Kungsberga by på Svartsjölandet i Mälaren, dvs det Konungsberg eller Kungsberga som är beläget i Färentuna i Uppland. Ruinen där anses dock närmast ha en senmedeltida karaktär, och den närbelägna kungsgården, senare slottet Svartsjö, kallades under 1300- och 1400-talen Konungsnäs. Konungsberg eller Kungsberga som benämning på denna plats finns inte belagt före 1500-talet. Färentuna socken och härad som platsen för Magnus ladulås Konungsberg anses därmed av konsthistorikern Christan Lovén kunna avfärdas. Emellertid förekom 1277 i Färentuna socken ett Berga, som ägdes av Magnus ladulås broder, hertig Bengt Birgersson, biskop av Linköping. För detta Berga använder Jerker Rosén parallellt benämningen Kungsberga, och därtill antyder Carl Ivar Ståhle belägg för ortnamnet i jordebok från 1400-talet. Arkeologen Hans A Lidén vid Statens historiska museum pläderar för uppfattningen att Konungsberg ska hänföras till gården Kungsberg i Fogdö socken i Södermanland. Gårdens namn härleds till då Gustav Vasa efter reformationen anlade en kungsgård på platsen för Vårfruberga kloster, nordväst om Strängnäs. Efter att först ha behållit klostrets namn, började kungsgården på 1550-talet benämnas Konungsberg; ortnamnets förled ersattes med funktionen. Något äldre namn på gården är inte känt, enligt Lidén. Denne utpekar en ruinkulle invid stranden till Strängnäsfjärden i omedelbar närhet till lämningarna efter klostret som Magnus ladulås Konungsberg. Vid en arkeologisk provundersökning sommaren 1991 påträffades stöd för att det är fråga om en medeltida borg. Genom en skärva av ej genomsintrat stengods framhålls den kunna dateras till 1200-talets andra hälft. Namnet på den ursprungliga klosterplatsen anses med sannolikhet vara Sätuna och platsen belägen på den nuvarande fastigheten Kungsberg. Klostret ska någon gång efter 1233 ha flyttat därifrån till den utbyggda Fogdö sockenkyrka, för att senast 1289 återvända till den gamla klosterplatsen, varvid det bytte namn till Vårfruberga. Ortnamnet Sätuna – som förekommer på flera håll i Sverige och brukar ges betydelsen 'tuna vid sjön' där tun (plural tuna) är en inhägnad eller möjligen befäst plats eller borg – tar Lidén till intäkt för att det är fråga om en av konungen ägd mark, och han framför hypotesen att platsen återupprättades som administrativt centrum i området och klostret därför fick flytta. Lidén reagerar inför det märkliga att klostret bytte namn när det flyttade tillbaka till samma plats och ger förklaringen att platsen under klostrets frånvaro nog fått ett annat namn och att detta innehållit leden -berg, som senare infogats i det nya Vårfruberga. Han anser därvid att "[f]örhållandena kring klostrets öden talar för att borgens byggherre är konungen" och antar att det gamla namnet Sätuna ersattes med namnet Konungsberg. Lidén anger själv detta som "[h]ypoteser i vilda svingar". Vid tiden för de tre kungabrevens tillkomst ska klostret och borgen ha fungerat samtidigt, och Lidén gör gällande att närheten dem emellan kan ha givit klostret "en kommunikativ roll" i samband med de båda breven från 1287 om ägotvister kring Gudhem, som var systerkloster till Sätuna i Fogdö. Lidén hävdar vidare att borgen torde ha avvecklats när klostret återvände till platsen 1289. Borgen ska ha rivits och byggnadsrester använts till klosterbygget, vilket sägs överensstämma med det förhållande att inga "mer kompakta raseringslager" påträffats vid undersökningen av ruinkullen. Borgen betraktas av Lidén som en kunglig förvaltningsborg. Något förvaltningsområde för en sådan är emellertid inte känt i Södermanland under 1200- och tidigt 1300-tal, då Nyköpingshus var förvaltningsborg. Fogdö-borgens öde anger Lidén hypotetiskt till att dess fögderi antingen uppgick i Nyköpings eller att dess eventuella roll som förvaltningscentrum för norra Södermanland övertogs av en annan ort, förmodligen Torshälla, som synes uppträda som sådant senare under 1300-talet. Borgundersökningar har utförts på Husberget i Torshälla, men säkerställda dateringar saknas för så långt tillbaka som sent 1200-tal, då övertagandet från borgen i Fogdö skulle ha skett. Lidéns forskning, som är arkeologisk, gäller företrädesvis huruvida det funnits en borg i anslutning till Vårfruberga kloster. Endast för detta har han presenterat visst empiriskt material. En helt annan fråga är om denna eventuella borg är identisk med Magnus ladulås fäste Konungsberg. Därvid framför Lidén endast oprövade hypoteser. Det främsta stöd som anförs för 1200-talsborgens identitet är ett ortnamn som inte kan beläggas förrän på 1500-talet; detta ortnamn Konungsberg har dessutom en given förklaring i den av Gustav Vasa då anlagda kungsgården. (Vad Lidén emellertid inte noterat är att det i ett dokument från den 25 november 1315 omtalas försäljning av en gård i Strängnäs, bredvid Kungsberget (konungxbiærgh), vilken mottagits som konungens saköre i en tvist. Huruvida detta är fråga om det i denna trakt mer än två sekel senare uppträdande Konungsberg, kan inte fastställas.) Det är vidare inte ens säkerställt att Sätuna motsvarar det senare Kungsberg. Lidéns utsagor byggs av att de inte utesluter de förhållanden som teserna gör gällande, och några bevis framläggs inte. Lidén anger själv att kunskapsunderlaget behöver kompletteras, och bland annat av titeln på hans ena text – "Bidrag till ökad förvirring […]" – står det klart att säkerheten i de hypotetiska kunskapsutsagor som framförs inte är total. Vad Lidén framfört om Kungsberg i Fogdö socken utesluter inte någon av de båda andra framförda förläggningarna av Magnus ladulås Konungsberg. Christian Lovéns uppfattning är att Mjölby socken sannolikt hyst den anläggning som konung Magnus befann sig på 1282 och 1287. Med kännedom om var konungen vistades närmast före och efter var och en av de dagar då det är känt att han utfärdade brev på Konungsberg, dvs 28 mars 1282 och 19 mars 1287, skulle man möjligen kunna närma sig sannolikheten för de olika påstådda platserna för residenset. För att göra en tids- och ortsbestämning av konungens befinnande är man huvudsakligen hänvisad till de aktstycken som han givit upphov till, och man får förutsätta att respektive dagteckning är korrekt och att konungen därvid personligen infunnit sig på angiven plats. Magnus ladulås närmast föregående vistelse i det första av de båda fallen hänför sig så långt tidigare som den 29 juli 1281, dagen för hans drottning Helvigs kröning i Söderköping. Från den 29 december 1281 finns ett ej ortsbestämt kungabrev, som behandlar ölänningarnas skatt. Två månader efter dateringen i Konungsberg uppträder Magnus i Skara, den 18 maj. 1287 utfärdar han brev i västgötska Gällkvist vid Skara den 3 maj, för att den 12 i samma månad förekomma på Visingsö. Före Konungsbergsdateringen detta år är inget känt av Magnus verksamhet senare än 7–13 oktober 1286, då han residerar på Dåvö i Munktorps socken i Västmanland. Förvisso synes konungens verksamhet kring de aktuella tidpunkterna huvudsakligen ha utspelat sig i Götalandskapen, men tidsavstånden från respektive datering i Konungsberg är för stora för att några slutsatser om kungsgårdens förläggning ska kunna dras. Det medeltida källmaterialet består eftervärlden med ett fåtal belägg från tiden 1312–1455 där ortnamnet Konungsberg har en säkerställd anknytning till Mjölby socken, vartill kommer en uppgift från 1600-talets senare del, då platsen var öde: 1. Den 6 januari 1312 bytte bröderna Elof och Johan Brunkow bort tre attungar jord i Berga till Alvastra kloster. Genom senare vidimering framgår att detta Berga är identiskt med Konungsberg. 2. Den 6 maj 1363 skänkte Elof Bengtsson genom ett pergamentsbrev till Alvastra kloster, där hans son Sune lovat inträda som munk, bland annat en attung i Kunungsbærghum, uttryckligen lokaliserat till "parochia Mølloby", dvs Mjölby socken. Avkastningen skulle tillfalla sonen i livstiden och först efter hans död övergå i klostrets ägo. Donationen anges vara gjord med samtycke av Elofs broder, kaniken – sedermera biskopen – i Västerås Lars Boberg, dennes son samt övriga släktingar. På baksidan finns bland annat en senare påskrift: "et vno attonggo in Berghum". 3. Den 9 februari 1401 vidimerades Alvastra klosters två nyssnämnda fastighetsförvärv, från 1312 respektive 1363. Dokumentet är på baksidan påtecknat med texten Konungsberg. 4. Den 9 februari 1401, samma dag som föregående, sker i ett annat dokument hänvisning till ett gåvobrev utfärdat 1297 av kyrkoherden Åke i Ryd avseende jord i Berga som överlämnas till Alvastra kloster. 5. Den 1 januari 1455, i ett pergamentsbrev utfärdat i Hov, nämns Konungsberg angående en ström som sägs ha legat därunder. Detta är sista gången ortnamnet förekommer i samtida urkunder. 6. I en inventering av fornminnen som genomfördes åren 1667–1684 redovisas som den första av tre lämningar i Mjölby socken: "Wäster ifrån Norre bärga by, weed Skorffweleed, synes i ängen een steensatt källare, med Kellaregången och samme plattz är kringlaggd med een bredh wall, och nedanföre synes som där hade warit een stor fiskedam, ther säges hafwa warit een Konungz gård, och skulle hafwa heete Kongz Bärga." Frågan huruvida Magnus ladulås residens Konungsberg var beläget i Mjölby socken gäller sambandet mellan det i politiskt sammanhang under slutet av 1200-talet nämnda Konungsberg och den under 1300- och 1400-talen i en ekonomisk kontext förekommande orten med samma namn. Följande indicier kan därvid anföras som stöd för att residenset kan knytas till Mjölby. I. Det existerar de facto ett Konungsberg i Mjölby socken, belagt genom 1300- och 1400-talsdokument. II. Förleden i det medeltida ortnamnet Konungsberg i Mjölby vittnar om att den ort som det betecknar sannolikt haft något slags kunglig anknytning, till exempel varit en kungsgård. III. Existensen av ett Konungsberg i Mjölby socken kan fastställas till redan tio år efter det sista spåret av Magnus ladulås maktutövning från residenset Konungsberg; 1297 skedde kyrkoherden Åkes donation av jord i Berga, vilket vid vidimeringen 1401 likställs med Konungsberg i nämnda socken. Att en enskild person ägde jord, där det kort tid dessförinnan funnits en kungsgård, kan förklaras antingen med det förhållandet att det vid denna tid inte var ovanligt att storgodsbildningar under kronan delades upp eller med att Konungsberg aldrig omfattat hela Berga utan endast en del av en större by med detta namn. Konungsbergs överensstämmelse med Berga i Mjölby socken innebär att kungsgården ska ha varit belägen österut från Mjölby kyrkby och nuvarande tätort, någonstans i det område där Svartån ringlar fram mellan stambanan och europavägen. Där finns nu Norra respektive Södra Berga samt herrgården Solberga, allt beläget kring mötespunkten mellan de tre socknarna Mjölby, Veta och Sya. Gränsdragningen är komplicerad och har varit föremål för ändring. Ortnamnet Berga förekommer parallellt med Konungsberg eller Kungsberga. Det äldsta belägget för Berga är den nämnda donationen från 1297. 1328 förekommer uppdelning på Norra och Södra Berga. I registret till Svenskt diplomatarium betraktas Berga, med avseende på 1363 års urkund, som identiskt med Konungsberg och anges som "herrgård i Mjölby socken". Det är möjligt att förleden i ortnamnet Konungsberg eller Kungsberga tillkommit för att ange en viss del av Berga eller för att utmärka den status som kungsgård som eventuellt hela Berga fått. IV. De personer som förekommer som innehavare av gods i Konungsberg efter Magnus ladulås visar sig alla – utom kyrkoherden Åke i Ryd som inte närmare är känd – vara nära släktingar till konungen. Bröderna Elof och Johan Brunkow, som 1312 donerade av sin ägandes jord i Konungsberg, var dottersöner till Elof (känd 1253–68), vilken nämns som broder till Birger jarl, Magnus ladulås fader. Elof förde dock inte den kungliga folkungaättens vapen (lejon över tre balkar) utan en vingad pil, varför de torde ha varit halvbröder med gemensam moder. Sannolikt var Elof son till Ingrid ylva i ett senare äktenskap, ingånget efter Birger jarls död 1266. Elof och Johan Brunkows fader var riddaren och riksrådet Werner Brunkow, som inkommit till Sverige från det tyska språkområdet senast 1279. Johan Brunkow – eller Brunke som han också skrivs i svenska källor – var riddare, riksråd och drots. Han avrättades 1318 på Brunkebergsåsen vid Stockholm, vilken därav antas ha fått sitt namn. Förutom Werner Brunkows till namnet okända hustru hörde till Elofs barn Bengt Elofsson (känd 1293), i sin tur fader till den Elof Bengtsson (känd 1359–63) som 1363 överlämnade jord i Konungsberg till Alvastra kloster. I det aktuella donationsbrevet nämns dennes broder vid förnamn, dåvarande kaniken i Västerås Lars (känd 1331, troligen död 1370), som bar namnet Boberg och senare blev biskop i Västerås. Bengt Elofssons hustru, Lars och Elofs moder, hette Katarina och tillhörde sannolikt ätten Boberg. Lars hade sålunda upptagit sitt mödernenamn. Magnus minneskölds dotter i första äktenskapet, dvs Birger jarls halvsyster, var gift med Sigtrygg Bengtsson av denna ätt Boberg, som förmodas ha antagit sitt namn efter det likabenämnda häradet i västra Östergötland. (Sigtrygg Bengtsson är för eftervärlden känd som ägare till det äldsta kända heraldiska vapnet i Sverige, belagt 1219.) De tre kända ägarna till Konungsberg var således brorsbarnbarn till konung Magnus ladulås. V. Enligt Erik Lundberg är det troligt att det inom Mjölby socken funnits en kungsgård, eftersom det i Mjölby kyrkas torn finns spår av en läktare, ett så kallat emporium. Någon annan anläggning än Konungsberg som kan svara häremot är inte känd inom socknen. VI. 1667–1684 års rannsakningar uppger att en kungsgård, benämnd "Kongz Bärga" ska ha funnits i Mjölby socken och förlägger den till det alltjämt existerande Berga. Möjligheten finns förvisso att uppgiften om en kungsgård kan vara en felaktig och i folkmun vidareförd tolkning av ortnamnet Konungsberg, vilket de facto funnits på platsen. I sådant fall återstår emellertid att förklara ortnamnets förled, som rimligen inte tillkommit utan anledning. VII. På en plats som kan anses motsvara lägesangivelsen för den förmodade kungsgården i 1600-talets fornminnesinventering påträffas ännu idag lämningar. Antikvarien Anders Persson vid Östergötlands länsmuseum besiktigade på 1990-talet platsen på uppfordran av hembygdsvårdaren Olof Magnusson i Mjölby. Den är beläget på stadsäga 178 i Norra Berga, ca 50 meter sydväst om Björkhaga – en gård som uppges vara anlagd för mindre än 100 år sedan – och där 8 meter sydväst om ägogränsen. Den förmodade källargropen, belägen ca 100 meter över havet i tidigare hagmark nära en brant åt sydväst, beskrivs som närmast rund, 13–14 meter i diameter och 1–1,3 meter djup. I botten och sluttningarna finns, utan ordning, 0,3–1 meter stora stenar, enstaka intill 1,5 meter. Inga spår finns av tegel, kalksten eller annat byggnadsmaterial som kan verifiera en tolkning av objektet som en igenrasad byggnadslämning. Området med stenblocken är beväxt med två stora ekar samt hasselbuskar. Anders Persson uppger att "Den framkastade hypotesen [om att det är fråga om resterna av en kungsgård som förmodas varit belägen inom Mjölby socken] och de skriftliga beläggen härom är mycket intressanta. Huruvida gropen kan inlemmas i tolkningsteorin är omöjligt att avgöra utan undersökning på platsen." Inga byggnadskonstruktioner finns synliga, och vid okulär besiktning kan gropen inte tolkas som rest av en källare. Christian Lovén anger gropen som belägen i trädgården till Björkhaga och "ungefärligen kvadratisk […] med 7 meters sida". Han uppger dessutom att tegelkross "med ålderdomlig struktur påträffas i jorden 20 m nordost om gropen". Lovén håller det för sannolikt att det är fråga om Magnus ladulås slott. Källaren som omtalas kan Lovén tänka sig ha varit ett murat försvarstorn eller en välvd stenbyggnad med övervåning av trä, som tillsammans med säkerligen flera träbyggnader har utgjort kungsgårdens byggnadskomplex. Av vallen i rannsakningarna, som kan ha varit krönt av en palissad, finns inga spår. Den fiskdamm som omtalas i rannsakningarna är en "djupt nedskuren bäckravin som i botten korsas av en 2 m bred fördämningsvall". En alternativ funktion för den omtalade fiskdammen kan, enligt Lovén, ha varit en uppdämning av bäcken i försvarssyfte. VIII. Platsen för den förmodade kungsgården har haft ett i flera avseenden viktigt läge. Den omedelbara närheten till Svartån har säkerligen haft betydelse från kommunikationssynpunkt, och därmed följer ett intresse att ha kontroll över vattenleden. Av stort ekonomiskt värde var tillgången till vattenfall och kvarnar vid Svartåns fall; Berga är beläget mellan de redan från tidig medeltid kända kvarnbyarna Mjölby och Öjebro. Bengt Cnattingius anger att läget var strategiskt viktigt, eftersom Östra Holavedsvägen just här löpte ut i slättbygden. Ett ytterligare tecken på att det är fråga om en betydelsefull plats är det rika beståndet av fasta fornlämningar. I Bergaområdet finns ett vidsträckt järnåldersgravfält med ett stort antal gravar, däribland båtgravar samt vikingatida högar. Visserligen är dessa lämningar inte samtida med kungsgården, men från vikingatidens slut till Magnus ladulås 1200-tal är inget oöverskådligt tidsintervall. Den låga förändringstakten i dessa skeden av historien har ofta inneburit att platser bestått som centra under mycket lång tid och även då religiösa, politiska och ekonomiska system avlöst varandra. Det ska också noteras att Mjölby är beläget i det som för den ätt som Magnus ladulås tillhörde – den så kallade folkungaätten eller Bjälboätten – var ett kärnområde där denna hade ett rikt godsinnehav. Att kungafamiljen också hade egendom i Mjölby socken under den för Konungsberg aktuella tiden 1282–1287 framgår av att Magnus ladulås broder och föregångare som konung Valdemar Birgerssons f d drottning Sofia den 2 september 1285 donerade den kvarn hon ägde i Mjölby. Det är vidare välkänt att Skänninge, beläget mindre än en mil från Berga, var ett viktigt politiskt centrum under folkungatiden; från Magnus ladulås regering och den period då Konungsberg förekommer är bland annat känd en hovdag i Skänninge 1284, vid vilken skedde det betydelsefulla valet av konungens fyraårige son Birger Magnusson till tronföljare. IX. Magnus ladulås förbud från 1282 riktar sig till ämbetsmän i Östergötland, och 1287 års kungliga brev rör förhållanden i Västergötland, där dock ingen plats för Konungsberg kunnat påträffas. Denna geografiska anknytning till Götaland ser Christian Lovén som ett ytterligare stöd för att slottet eller kungsgården var beläget i Mjölby. Utifrån den sammantagna bilden av dessa indicier får det anses vara sannolikt att det Konungsberg där Magnus ladulås utövade sin regering som Sveriges och Götes konung 1282 och 1287 var ett slott eller en kungsgård vid nuvarande Björkhaga – 1600-talets "Skorffweleed" – i Berga inom Mjölby socken. Argumenten för de respektive alternativa platser som lanserats som möjlig förläggning av Magnus ladulås Konungsberg är ingalunda övertygande och vederlägger inte tesen om en lokalisering till Mjölby. Den enda regent som veterligen har residerat på Konungsberg är Magnus ladulås, och beläggen för det hänför sig till den korta tidsrymden av fem år. För en mer utsträckt beständighet för kungsgården kan möjligen tala förekomsten av ett emporium i Mjölby kyrka. Sin politiska roll synes Konungsberg i alla händelser ha spelat ut tidigt, förmodligen genom att dess strategiska läge förlorat i betydelse till förmån för någon annan kärnpunkt, kanske Vadstena – förvisso icke befäst – som Magnus ladulås anlade under 1200-talets sista fjärdedel och som skulle komma att utveckla sig till ett förvaltningscentrum av stor betydelse, inte bara för västra Östergötland utan för riket som sådant. Om Konungsbergs öden före Magnus ladulås saknas källor. Det är emellertid inte orimligt att anta att det också tidigare varit ett gods tillhörigt den så kallade folkungaätten eller personer besläktade eller besvågrade med denna. Med tanke på hur Konungsbergs ägarlängd formar sig i fortsättningen, kan godset alternativt ha ärvts genom Birger jarls och hans halvbroder Elofs av allt att döma gemensamma moder Ingrid ylva. Hur länge Bergajorden varit i ättens ägo är omöjligt att nå kunskap om, men med den i förhållande till senare tider större trögrörligheten i de forn- och medeltida ekonomierna är det inte otänkbart att Magnus ladulås förfäder under lång tid haft en både ekonomisk och politisk och kanske även religiös maktbas i Berga, måhända ända sedan järnåldern, varifrån lämningar är bevarade i området. Som ekonomiskt begrepp bestod Konungsberg, varom flera dokument från 1300- och 1400-talen vittnar, ytterligare en tid efter att dess politiska era av allt att döma upphört. Ortnamnet omnämns emellertid inte efter 1400-talets mitt – till skillnad från det sedan 1297 och alltjämt förekommande Berga – vilket kan vara ett tecken på att den kungliga politiska funktionen, dvs som slott eller kungsgård, upphört och kanske också på att ägandet till jorden i Konungsberg eller Berga avlägsnat sig från konungen och släktkretsen kring honom. Åtminstone de kungliga folkungarna som agnatisk släkt var vid medlet av 1400-talet sedan länge utdöda. Magnus ladulås kusinbarn hade ännu 1363 gods i Konungsberg men påträffas inte i källmaterialet som ägare därefter. Den jord som utgjorde Konungsberg kvarstannade alltså i släktens ägo när den politiska rollen upphörde. De dokument vari Konungsberg uttryckligen placeras i Mjölby socken omtalar genomgående att jord här överförts till Alvastra kloster. I dess ägo kvarstannade den sannolikt medeltiden ut, för att under reformationen dras in till kronan. När man söker klarhet i Konungsbergsgodsets vidare öden, finns det skäl att erinra sig att det i anslutning till Berga i senare tid finns ett stort samlat godskomplex, Solberga. Dess corps-de-logi – i sin nuvarande gestalt uppfört vid mitten av 1700-talet – är, till skillnad från platsen för Konungsberg, beläget öster om ån och alldeles invid denna. Solberga har av ålder tillhört Sya socken, men den 7 april 1742 lades säteriet helt till Veta kyrkosocken i utbyte mot Grimstorp, och genom kungl brev den 5 augusti 1892 skedde överflyttning mellan motsvarande jordebokssocknar. Enligt uppgift av Ridderstad ska Solberga ha ingått i hertig Johans av Östergötland (1589–1618, son till Johan III och hans andra hustru Gunilla Bielke samt gift med sin kusin Maria Elisabet, dotter till Karl IX) arv och eget. Det äldsta belägget för ortnamnet återfinns i ett kungl brev den 8 juli 1588, där Solberga uppträder som prebendehemman i Sya socken och ges i livstidsförläning till löjtnanten Lars Jakobsson, som innehade det ännu år 1603. Året därpå bortgavs Solberga till löjtnanten Henrik Nolcke. Den 11 oktober 1613 bytte befallningsmannen över Vadstena slott och län Per Larsson (d 1653) till sig Solberga mot hemman i Sya kyrkby, som hans första hustru Anna Eriksdotter (Bagge af Berga) ärvt efter sin fader (denna ätts Berga är beläget i Högsby socken av Kalmar län och utan samband med Berga i Mjölby socken). Därmed kom Solberga i den släktkrets ägo vari det alltjämt befinner sig efter snart 400 år och i nu tolfte generationen. Godset har förts vidare bland nämnda makars efterkommande inom ätterna Rosenholm, von Braunjohan, Rosenholm ånyo, Wennerstedt, Gripenwald, Rosenborg och Danckwardt-Lillieström. Generalmajoren Simon Jakob Wennerstedt, som var gift med Per Larssons dottersons dotter stiftade 1762, samma år som han avled, av Solberga ett fideikommiss, som också kom att omfatta ytterligare egendomar i Veta, Sya, Mjölby, Herrberga, Västra Harg, Västerlösa, Varv, Styra, Hov och Ödeshög. Bland annat tillhör en betydande del av Berga i Mjölby socken sedan länge Solberga, som dessutom hade kvarnar vid Svartåns fall i Öjebro i Herrberga socken, vilken tar vid norr om sätesgården. Den siste fideikommissarien, Carl Gustaf Danckwardt-Lillieström, avled 1987, men godset är alltså alltjämt i samma släkts ägo. Ortnamnet Solberga är nybildat i anslutning till andra Solberga, vars förled tolkas som anspelning på dyrkan av solguden. Elias Wessén tar upp det ifrågavarande Solberga som en av tolv orter i Östergötland med detta namn och ger dem alla samma etymologiska förklaring. Eftersom det till Sya, Veta och Mjölby knutna namnet Solberga, att döma av avsaknaden av medeltida belägg, sannolikt är tillkommet efter reformationen, har förmodligen inte förleden här samma etymologi med förankring i hednisk mytologi. Uppenbart är att Solberga – på liknande sätt som långt tidigare Konungsberg eller Kungsberga – bildats i anslutning till Berga som områdets ursprungliga och oavbrutet bestående benämning. Det är dock höljt i historiens dunkel vilka motiv som kan ha legat till grund för det tillagda prefixet. Den jordegendom som vi känner som Solberga omtalas 1541 som "Åtompta", och detta namn bestod som fastighetsbenämning ända till mitten av 1900-talet. Detta äldre och parallella ortnamn antyder att det kan ha varit fråga om en utflyttning av sätesgården för godskomplexet till en annan plats närmare ån, dvs 'tomten vid ån', vilket stämmer överens med förhållandet mellan den förmodade kungsgårdens belägenhet och det sentida säteriets. Historien kring det som kom att kallas Konungsberg kan sålunda tänkas ha börjat senast under järnåldern med en strategiskt viktig plats invid den betydelsefulla vattenvägen genom östgötsk jordbruks- och kulturbygd där också Östra Holavedsvägen tillstötte. Närheten till vattenkvarnar i Mjölby och Öjebro har med tiden ytterligare understrukit betydelsen. Grunden för ett religiöst, ekonomiskt och politiskt centrum har uppenbarligen funnits, och spår av att Bergaområdet haft en sådan funktion finns i form av ett flertal fornlämningar. Gods i Berga har, vid en obestämd tidpunkt, kommit i ägo inom folkungaätten eller kretsen kring denna. Sedan medlemmar av denna stormannaätt övertagit den svenska riksstyrelsen har Berga under namn av Konungsberg gjorts till kungsgård och bestått som sådan en kortare tid, innan dess roll som hållpunkt för centralmakten övertagits av ett annat fäste. Jordinnehavet i Konungsberg kvarstannade – tills vidare med bibehållande av ortnamnet – i släktkretsen kring folkungamonarkerna. Genom donationer överfördes delar av godset efter hand till Alvastra kloster, vars alla domäner i samband med reformationen indrogs till kronan och den nya kungamakt som etablerat sig. Efter att denna en tid utnyttjat den forna Konungsbergsjorden i Berga – nu under namn av Solberga – för förläningar som ersättning för utförda tjänster, övergick den genom byte i privat ägo i början av 1600-talet, varvid uppbyggnaden av den ännu bestående godsbildningen inleddes. Det kungliga Konungsberg har transformerats till vår tids Solberga, allt inom det urgamla Berga, som säkerligen varit en central punkt långt innan Mjölby, Sya och Veta socknar bildades och gjorde anspråk på var sin del av det anrika kulturområdet. Frågan om Mjölbys roll som Sveriges huvudstad – med beaktande av de medeltida villkoren för en sådan – torde på den tillgängliga kunskapsgrunden kunna besvaras jakande. Konungsberg i Mjölby skulle därmed under den aktuella tiden ha haft en funktion i svensk politik som var likartad det då tämligen nyanlagda Stockholms. Ytterligare och mer säkerställd kunskap om slottet eller kungsgården Konungsberg intill Svartån vid Berga i Mjölby socken, under 1280-talet ett säte för den kungliga centralmakten, skulle kunna vinnas framför allt genom en arkeologisk undersökning av de förmodade lämningarna av Magnus ladulås anläggning. Mjölbyhistoria – Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum. Stockholm, 2011. 284 sid. ISBN 978-91-87784-21-7.	slekt.se/mjolby Start Mjölbyhistoria ➤ Start slekt.se ➤ © 2022 Per Andersson