Mjšlbyhistoria

Den kungliga kvarnbyn vid SvartŒn som fick jŠrnvŠg och blev sydvŠstra …stergštlands centrum

Per Anderssons forskning och texter om Mjšlbys historia

 

 

 

 

 

Mjšlby kommuns tillkomst

Genom samhŠllets pŒ mŒnga sŠtt genomgripande omvandling under 1800- och 1900-talen fšrŠndrades radikalt fšrutsŠttningarna fšr den lokala fšrvaltningen. Kraftigt utškade uppgifter som lades pŒ kommunerna, befolkningsomflyttning frŒn lands­bygd till tŠtort och kommunernas mycket olika storlek och karaktŠr pŒkallade stšrre och mer enhetliga kommunala enheter.

1913 tillsattes en statlig utredning, kallad NybildningskommittŽn, fšr att utarbeta riktlinjer och fšrordningar fšr kommunala inkorporeringar och kšpingsbildningar. KommittŽns arbete resulterade 1919 i lagen om Šndring i kommunal och ecklesiastisk indelning med innebšrden att staten fritt kunde šverfšra omrŒden frŒn en kommun till en annan. NybildningskommittŽn introducerade samtidigt termen landskommun fšr en pri­mŠrkommun pŒ landsbygden. Detta Œr pŒbjšds ocksŒ i lag bildande av kommunalfšrbund fšr samverkan mellan kommuner inom olika verksamhetsomrŒden.

Den traditionella bundenheten till sockenenheten medfšrde en utbredd ovilja till indelningsŠndringar. Samtidigt som skillnaden mellan stad och landsbygd blev alltmer markerad under 1900-talets fšrsta hŠlft, accentuerades behovet av en fšrŠndring av den mycket oregelbundna kommunindelningen. Vid 1940-talets bšrjan vŠxlade folkmŠngden i landskommunerna mellan 78 och 24 926 invŒnare och skatteunderlaget frŒn 222 till 484 139 skatte­kronor.

I syfte att uppnŒ en mer effektiv kommunal fšrvaltning och komma till rŠtta med de uppenbara ekonomiska problemen tillsattes 1943 den sŒ kallade kommunindelningskommittŽn med uppdrag att utreda frŒgan om en ny, mer rationell indelning. Genom stšrre, i hšgre grad ekonomiskt sjŠlvbŠrande enheter skulle kommunernas beroende av statsbidrag fšr sin verksamhet minska till gagn fšr den reella kommunala sjŠlvstyrelsen.

I och med kommunindelningskommittŽns betŠnkande, som avgavs 1945, banades vŠg fšr en genomgripande fšrŠndring av rikets indelning i primŠrkommuner. Utan att šverge den urgamla socknen som territoriell grundenhet, fšreslog kommittŽn att sockengrŠnserna fšr fšrsta gŒngen skulle fŒ ge vika fšr en helt ny kommunindelning. Med hŠnsyn till bland annat olika socialvŒrdsuppgifter ansŒgs ett befolkningsunderlag pŒ 2 000–3 000 invŒnare vara lŠmpligt. €ven andra faktorer fšreslogs bli beaktade vid fixerandet av de nya kommunernas omrŒden.

1946 utfŠrdades en lag om nyindelning av kommunerna, vilken i allt vŠsentligt šverensstŠmde med kommittŽns fšrslag. Lagen syftade till en sammanslagning av redan existerande kommuner till stšrre enheter, kallade storkommuner. Lagen gŠllde till utgŒngen av Œr 1951, och tiden 1946–1950 var avsedd fšr fšrberedelser infšr den sŒ kallade storkommunreformens indelningsŠndringar, som trŠdde i kraft 1952. Antalet landskommuner reducerade dŒ frŒn 2 281 till 821. DŠrtill kommer de bibehŒllna stŠderna och kšpingarna, vilket ger det totala antalet 1 037 primŠrkommuner detta Œr. 1953 tillkom sŒ en ny kommunallag, gemensam fšr de borgerliga kommunerna men med bibehŒllande av skillnaderna mellan de olika typerna av kommuner: landskommun, kšping och stad samt dŠrtill municipalsamhŠlle inom en eller flera landskommuner.

Storkommunreformen befanns snart ha varit otillrŠcklig till fšljd av ytterligare lŒngtgŒende fšrŠndringar i samhŠllsstrukturen. SŠrskilt framtrŠdande var škningen och fšrdyringen av kommunernas fšrvaltningsuppgifter och dŠrtill den fortgŒende avfolkningen av landsbygden och en koncentration av sŒvŠl befolkning som olika nŠringsfunktioner. Kritik riktades i flera avseenden mot storkommunreformen, och redan i slutet av 1950-talet bšrjade man diskutera en ny kommunindelningsreform med stšrre och mer bŠrkraftiga enheter som mŒl.

Regeringen tillsatte 1959 en grupp sakkunniga som fick i uppgift att utreda frŒgan om en ny kommunindelning. 1959 Œrs indelningssakkunniga var de fšrsta att anlŠgga kulturgeografiska och lokaliseringsteoretiska aspekter pŒ indelningen. De var inte heller frŠmmande fšr att šverge socknen som bas­enhet. UtgŒngspunkt blev i stŠllet den sŒ kallade centralortsteorin. Denna bygger pŒ att varje ort Šr utrustad med vissa funktioner som betjŠnar befolkningen inom ett visst omland med orten som centrum eller centralort. Spontana ršrelsemšnster borde ligga till grund fšr kommunindelningen.

I sammanhanget hŠvdades ocksŒ att uppdelningen mellan landskommun, kšping och stad saknade funktionellt berŠttigande och borde ersŠttas med en enhetlig kommuntyp.

Argument om stordriftsfšrdelar med stšrre kommuner kom att fŒ stor betydelse i kommunreformsdebatten. SŠrskilt utvecklingen pŒ socialvŒrdens och skolans omrŒden stŠllde krav pŒ kommuner med stšrre befolkningsunderlag.

1960 beslutade man gšra en fšrsšksutredning fšr att undersška mšjligheterna till en ny indelning. LŠnsstyrelserna fick i uppdrag att upprŠtta preliminŠra planer fšr en indelning i sŒ kallade kommunblock. Dessa skulle ligga till grund fšr en kommande indelningsreform, kommunblockreformen. I detta utrednings- och indelningsarbete skulle centralortsteorin tillŠmpas.

Ramar fšr fšrsšksutredningen var bland annat att varje kommunblock i princip skulle bestŒ av en centralort med omland och att kommunblockens grŠnser om mšjligt skulle anpassas till fšrsamlingar och storkommuner men inte nšdvŠndigtvis till lŠnsgrŠnserna. NŒgon Œtskillnad mellan olika typer av kommuner skulle inte gšras.

Resultatet av 1959 Œrs indelningssakkunnigas utredning framlades 1961. Utredningen fšreslog en minsta folkmŠngd pŒ 8 000 invŒnare i de nya kommunerna, att indelningen skulle baseras pŒ nŠringsgeografiska regioner och inte pŒ dittillsvarande kommunala enheter, infšrande av en enhetlig kommuntyp samt att reformen skulle genomfšras pŒ frivillig vŠg. Olika slags kritik riktades mot fšrslaget, frŠmst i form av farhŒgor om en urholkning av den kommunala demokratin genom fšr stora enheter och reducering av antalet fšrtroendevalda.

1959 Œrs indelningssakkunnigas betŠnkande lades till grund fšr ett beslut av riksdagen 1962 om fšrberedelser fšr en ny kommunindelning, som liksom tidigare indelningar respekterade socknen som minsta byggsten i konstruerandet av de nya kommunerna. Riksdagsbeslutet gavs formen av ett tillŠgg till 1919 Œrs indelningslag, innebŠrande att det fšr varje lŠn skulle utarbetas en plan utvisande den lŠmpligaste indelningen av lŠnet i kommuner.

Riksdagsbeslutet syftade till en indelning av landet i kommunblock, dvs grupper av varandra nŠrliggande kommuner som avsŒgs smŒningom sammanlŠggas till en enda stšrre kommun, och ledde omedelbart till en minskning av antalet kommuner frŒn 821 till 675. Planer fšr en lŠmplig indelning faststŠlldes 1963–1964 av Kungl Maj:t. Innebšrden var att 37 kommuner bibehšlls ofšrŠndrade, under det att de švriga fšrdes samman till 245 kommunblock. I planerna angavs alltsŒ att landet skulle indelas i 282 kommuner. Redan under kommunblocksreformens utredningsfas 1959–1962 skedde 24 sammanlŠggningar och under tiden 1963–1968 ytterligare 156. Bildandet av nya kommuner var alltjŠmt frivilligt.

Trots reformens icke tvingande art fšrutsatte statsmakterna att man i kommunblocken skulle utse sŒ kallade samarbetsnŠmnder att handlŠgga frŒgor av beredningskaraktŠr infšr reformens fullfšljande. NŠr sammanlŠggningen var nŠrmare fšrestŒende bildades i de flesta kommunblock sŒ kallade sammanlŠggningsdelegerade med representanter fšr omrŒdets primŠrkommuner efter tillkomsten av en lag dŠrom 1965. I huvudsak var uppgiften att fšrbereda kommunbildningen.

Under den fas i kommunblocksreformen som pŒbjšd frivilliga sammanlŠggningar hade fŠrdigbildats 38 kommuner fšrutom de 37 som skulle fšrbli ofšrŠndrade, och det fanns alltsŒ 1969 75 kommuner som šverensstŠmde med indelningsplanerna. Statsmakterna ansŒg att denna sammanlŠggningstakt var alltfšr lŒngsam, och detta Œr beslutades att reformen i fortsŠttningen skulle genomfšras tvŒngsvis fšr att vara avslutad i sin helhet den 1 januari 1974. 1969 beslutade riksdagen ocksŒ om infšrande av en enhetlig kommuntyp 1971, varigenom rŠttsliga och terminologiska skillnader mellan stŠder, kšpingar och landskommuner upphŠvdes.

ren 1969–1970 nedbringades antalet primŠrkommuner frŒn 848 till 464 genom att det den 1 januari 1971 inom 119 kommunblock Šgde rum sammanlŠggning av samtliga kommuner och inom ett antal andra kommunblock partiella sammanlŠggningar. Efter 1971 minskades antalet kommuner ytterligare till 278 den 1 januari 1974 genom fullfšljande av indelningsreformen med nya sammanlŠggningsbeslut samt genom vissa Šndringar i planerna. Kommunblocksreformen var i princip genomfšrd 1974, vilket dock inte har hindrat att nŒgra korrigeringar i den planerade kommunindelningen skett dŠrefter. SŒ sent som 1976 fanns dessutom tre kommunblock som formellt inte blivit kommuner och 1978 alltjŠmt ett. Den 1 januari 1977 var antalet kommuner i riket 277.

Medan man efter tidigare fšrŠndringar i den kommunala indelningen hade ansett de nytillskapade kommunerna fšr smŒ, var reaktionerna under och efter kommunblocksreformens genomfšrande de motsatta. MŒlsŠttningen att kommunerna tekniskt sett skulle fungera effektivt och rationellt var i allt vŠsentligt infriad, men kritik riktades i hšg grad mot att de nya enheterna blivit fšr stora fšr att tillfredsstŠlla kravet pŒ inflytande frŒn medborgarna.

IndelningskommittŽn blev namnet pŒ en grupp sakkunniga som tillsattes efter den stora reformens genomfšrande fšr att se šver 1919 Œrs lag om Šndring i kommunal och ecklesiastisk indelning. Enligt kommittŽns direktiv borde det kunna bli mšjligt att i framtiden vidta fšrŠndringar i den nu genomfšrda kommunindelningen. KommittŽns utredningsarbete resulterade i att till exempel delning av en kommun ska kunna ske om ett fšrslag stšds av en majoritet i kommunen, medfšr fšrdelar fšr den kommunala fšrvaltningen, lŠttar eller utjŠmnar kommunala bšrdor och frŠmjar den lokala ekonomiska utvecklingen.

…nskemŒl om delning av en kommun har efter 1974 lett till positivt beslut av regeringen i fler fall. Fšrsta gŒngen var 1980 dŒ Vadstena bršts ut ur Motala kommun och Dorotea ur Vilhelmina. MŠngden kommuner har genom delningar stegvis utškats och omfattar nu 290 primŠrkommuner.

Fšrst av MjšlbyomrŒdets fullmŠktigefšrsamlingar att formellt reagera pŒ signalerna om en ny kommunindelning var SkŠnninge stadsfullmŠktige, som i december 1960 beslutade inrŠtta en kommunindelningskommittŽ med uppgiften att "fšra fšrhandlingar och utfšra allsidig och fšrutsŠttningslšs utredning om en eventuell sammanslagning av angrŠnsande kommuner med staden". Den sammanlŠggningspartner som i detta skede frŠmst Œsyftades var Folkunga landskommun.

Samtliga primŠrkommuner introducerades i den process, som skulle utmynna i kommunblocksreformens genomfšrande, i och med att kommunerna bereddes tillfŠlle att yttra sig šver 1959 Œrs indelningssakkunnigas betŠnkande ršrande principer fšr en ny kommunindelning. Denna utredning behandlades av respektive stads- och kommunalfullmŠktige i april 1961. I sina yttranden var kommunerna i huvudsak positiva, vilket kan sŠttas i samband med att var och en av dem tog fšr givet att just den egna staden eller landskommunen skulle bli kŠrnan i ett kommunblock. SŒ var till exempel SkŠnninges stadsfullmŠktige vŠlvilligt instŠllda till en reform och fšrutsatte att SkŠnninge Šven fortsŠttningsvis skulle utgšra en sŠrskild primŠrkommun, och fullmŠktige betonade att den vidgade staden bestŠmt skulle "bibehŒlla det urŒldriga historiska namnet SkŠnninge". Att SkŠnninge stadsfullmŠktige var angelŠgna om det historiska arvet skulle komma till uttryck vid flera tillfŠllen, bland annat 1968 i stadens remissvar angŒende infšrande av enhetlig kommuntyp.

Vifolka landskommuns stŠllningstagande till indelningssakkunnigas betŠnkande ledde in pŒ ett spŒr liknande det som SkŠnninge valt redan fšregŒende Œr. KommunalfullmŠktige inrŠttade 1961 en fšrhandlings- och utredningskommittŽ om sju ledamšter att likaledes fšrutsŠttningslšst behandla indelningsfrŒgan.

UtifrŒn lŠnsstyrelsens fšrsšksutredning, som initierats 1960, indelningssakkunnigas fšrslag och 1962 Œrs riksdagsbeslut om fšrberedelser fšr en ny kommunindelning framlade lŠnsstyrelsen i …stergštlands lŠn i bšrjan av 1963 sitt fšrslag till ny kommunindelning. Enligt detta avsŒgs Mjšlby stad, Vifolka landskommun och fšrsamlingarna Hogstad, VŠderstad och Kumla av Folkunga landskommun sammanfšras till ett block, medan SkŠnninge stad stod utanfšr ett fšreslaget Mjšlbyblock fšr att bli centralort i en eventuellt vidgad SkŠnninge stad.

Mjšlby stadsfullmŠktige godkŠnde fšrslaget med fšrhoppningen att det skulle "bli realiserat inom en icke alltfšr avlŠgsen framtid". OcksŒ stadsfullmŠktige i SkŠnninge tillstyrkte lŠnsstyrelsens fšrslag till indelning av lŠnet i kommunblock med fšrbehŒllet att SkŠnninge skulle komma utgšra centralort i en kommun med dŒvarande SkŠnninge stad som kŠrna.

I Vifolka behandlades lŠnsstyrelsens fšrslag av den av kommunalfullmŠktige tillsatta kommunindelningskommittŽn innan saken dryftades av fullmŠktige, som ingalunda var eniga. KommunalfullmŠktige uttalade sig bestrida lŠnsstyrelsens motivering till indelningsfšrslaget, vilket baserades pŒ centralortsteorin, att Vifolka i olika avseenden fšll inom Mjšlbys influensomrŒde. FullmŠktige framhšll att landskommunen skulle "kunna hŠvda sig som sjŠlvstŠndig kommun under en lŒng tid framŒt". Bland annat ansŒgs den kommunala fšrvaltningsorganisationen vŠl utbyggd, underlaget fšr kommunens hšgstadium tillrŠckligt och att en aktiv kommunalpolitik lett och skulle leda till en škad lokalisering av fšretag till orten. Som ett tŠnkbart alternativ till anslutning till Mjšlby framfšrde kommunen ett samgŒende med landskommunerna Norra och Sšdra Valkebo, som av lŠnsstyrelsen fšreslagits tillfšras Linkšping. Det hela utmynnade i att Vifolka stŠllde sig avvaktande och inte tog definitiv stŠllning i indelningsfrŒgan. Det stod emellertid klart att kommunens nŠrmaste mŒl var att kvarstŒ som en egen enhet.

Folkunga landskommun stŠlldes med lŠnsstyrelsens fšrslag infšr ett sŠrskilt problem, som inte blivit aktuellt i Mjšlby, SkŠnninge och Vifolka, nŠmligen en delning av landskommunen. Folkunga fšreslogs uppdelas pŒ tre kommunblock: Mjšlby, Motala och Boxholm. I sitt yttrande šver indelningsfšrslaget framfšrde kommunalfullmŠktige att Folkunga var tillfreds med kommunens dŒvarande utseende och befarade en nedsatt service fšr invŒnarna i Folkunga till fšljd av att landskommunen skulle utgšra ytteromrŒden i kommunblocken. Man avvisade dock inte tanken att ingŒ i ett kommunblock, om Folkunga bibehšlls samlad och odelad; fullmŠktige kunde tŠnka sig att fšra sin landskommun odelad till ett tilltŠnkt SkŠnninge kommunblock. KommunalfullmŠktige var emellertid inte eniga och en del tillstyrkte lŠnsstyrelsens fšrslag att dela Folkunga pŒ tre block. Folkunga fšrklarade sig genom kommunalfullmŠktige medveten om šnskvŠrdheten av en blockindelning och beslutade sammanfatta sitt yttrande i ett frŠmsta šnskemŒl att landskommunen sŒ lŠnge som mšjligt skulle bestŒ som sjŠlvstŠndig kommun. NŠr inte detta lŠngre kunde realiseras ville man att Folkunga skulle fšras odelad till Mjšlby kommunblock. Fšr att understryka sin uppfattning i frŒgan beslutade fullmŠktige 1963 att gšra en uppvaktning hos statsrŒdet och chefen fšr finansdepartementet.

I skrivelse av den 3 april 1964 angŒende indelning av …stergštlands lŠn i kommunblock faststŠllde Kungl Maj:t en frŒn lŠnsstyrelsens fšrslag 1963 nŒgot avvikande blockindelning fšr det aktuella MjšlbyomrŒdet. Det fšreskrevs att fšljande primŠrkommunala enheter skulle sammanfšras till ett Mjšlby kommunblock 1965: Mjšlby och SkŠnninge stŠder, Vifolka landskommun samt den del av Bobergs landskommun som motsvaras av Normlšsa, Vallerstads och SkeppsŒs fšrsamlingar och den del av Folkunga landskommun som motsvaras av Appuna, Hogstads, VŠderstads och Kumla fšrsamlingar. NŒgra reaktioner mot regeringens beslut fšrekom inte i fullmŠktigefšrsamlingarna.

Representanter fšr de primŠrkommuner som enligt statsmakternas beslut helt eller delvis skulle sammanfšras till Mjšlby kommunblock 1965 samlades i oktober 1964 till šverlŠggningar om bildande av en samarbetsnŠmnd fšr kommunerna inom blocket, varvid man enades om ett fšrslag till reglemente att fšrelŠggas respektive fullmŠktige. Stads- och kommunalfullmŠktige i de beršrda kommunerna antog reglementet och valde ledamšter och suppleanter till det nyinrŠttade organet med namnet SamarbetsnŠmnden inom Mjšlby kommunblock.

SamarbetsnŠmnden, som hšll sitt konstituerande sammantrŠde i februari 1965, skulle vara ett forum fšr fortlšpande kontakt mellan de i blocket ingŒende kommunerna med uppgift att frŠmja samarbete mellan dessa och utreda frŒgor ršrande kommunernas gemensamma angelŠgenheter. StŠderna och landskommunerna deltog med av respektive fullmŠktige utsedda ledamšter, fem fšr Mjšlby och vardera tvŒ fšr švriga fyra primŠrkommuner. SamarbetsnŠmnden utsŒg inom sig ett arbetsutskott.

NŠmnden fungerade bland annat som remissinstans och fick utreda och ta stŠllning till ett stort antal detaljfrŒgor ršrande olika kommunala verksamheter. SamarbetsnŠmnden inte bara fšrberedde en framtida kommunsammanlŠggning utan i den skedde ocksŒ ett faktiskt samarbete i andra fšr kommunerna gemensamma sakfrŒgor.

Under de sex Œr, 1965–1970, som samarbetsnŠmnden var verksam avhšlls trettiotalet mšten med nŠmnden, utšver arbetsutskottets sammantrŠden. Vid tvŒ tillfŠllen, i februari 1965 och januari 1967, tjŠnstgjorde nŠmnden som mottagare av information om statsmakternas planer fšr en kommande indelningsŠndring, som fšrmedlades av tillresta tjŠnstemŠn frŒn lŠnsstyrelsen, Svenska stadsfšrbundet och Svenska kommunfšrbundet.

NŠr planerna fšr en sammanlŠggning inom kommunblocket fixerats och accepterats av de beršrda kommunerna, inrŠttade samarbetsnŠmnden tvŒ arbetsgrupper, benŠmnda A och B, genom delning av arbetsutskottet. Arbetsgrupp A gavs i uppgift att utreda den nya kommunens nŠmndorganisation, reglementen fšr denna, sammanlŠggningens samband med andra indelningar, till exempel landstingsvalkretsar och domkretsar, antal sammanlŠggningsdelegerade och kommunfullmŠktige, medan det Œt grupp B uppdrogs att behandla fšrvaltningsorganisationen och personalens inplacering i den nya kommunens fšrvaltning. Dessutom fanns i kommunblocket samarbetsorgan fšr olika kommunala frŒgor och verksamheter, till exempel blockskolkommittŽ och blocklšnenŠmnd.

SamarbetsnŠmnden beslutade i februari 1967 att lŒta Svenska stadsfšrbundet fšr kommunblockets vidkommande verkstŠlla en organisationsundersškning och administrationsutredning avseende den blivande kommunsammanlŠggningen samt att uppdra Œt Svenska kommunfšrbundet att upprŠtta en flerŒrsbudget och utreda de ekonomiska frŒgorna i samband med kommun­sammanlŠggningen. I november detta Œr fšrelŒg stadsfšrbundets fšrslag till nŠmnd- och fšrvaltningsorganisation och synpunkter pŒ kommunindelningsreformens genomfšrande i Mjšlby kommunblock, som beslutade fšrelŠgga fullmŠktigefšrsamlingarna fšrslaget fšr yttrande. Som lŠmplig tidpunkt fšr sammanlŠggning ansŒgs den 1 januari 1971.

I juli 1968 noterade samarbetsnŠmnden att alla kommuner utom SkŠnninge inkommit med yttrande och godkŠnt den fšreslagna tidpunkten fšr sammanlŠggningen. I SkŠnninge var meningarna delade om det goda i ett samgŒende med Mjšlby stad och landskommunerna i omrŒdet. NŠr planerna fšr sammanlŠggning i Mjšlby kommunblock bšrjade ta form och fšrslaget till tidpunkt fšr sammanlŠggningen samt nŠmnd- och fšrvaltningsorganisationen presenterades fšr stadsfullmŠktige i april 1968 "fšljde en mycket livlig diskussion", som resulterade i bland annat tillsŠttande av en sŠrskild utredningskommittŽ fšr att nŠrmare behandla sammanlŠggningsfrŒgan. DŠrtill bereddes stadens nŠmnder och styrelser tillfŠlle att yttra sig. Ledamšter i kommittŽn tillsattes vid nŠsta stadsfullmŠktigesammantrŠde sŒ att fullmŠktiges alla partier blev representerade.

Av diskussionerna framgick att en uppfattning som synes ha spelat en icke obetydlig roll var den, att SkŠnningeborna ansŒg det mer eller mindre fšršdmjukande att understŠllas en annan, i ett historiskt perspektiv underlŠgsen tŠtort. Fšr att vŠl fšrankra indelningsfrŒgan hos SkŠnninges invŒnare, beslutade man anordna ett informations- och diskussionsmšte om sammanlŠggningen. Mštet hšlls i september 1968, men uppslutningen motsvarade inte fullmŠktiges fšrvŠntningar och det antecknades att det var "tŠmligen fŒtaligt besškt". Vidare uttalade sig švervŠgande delen av de kommunala nŠmnderna och styrelserna i SkŠnninge fšr stadens anslutning till Mjšlbyblocket den 1 januari 1971, som samarbetsnŠmnden fšreslagit. Ett stŠllningstagande av stadsfullmŠktige brŒdskade, och fullmŠktige beslutade hŒlla extra sammantrŠde fšr ett slutligt avgšrande av frŒgan om kommunsammanlŠggningen.

Det extra sammantrŠdet Šgde rum redan i slutet av september 1968. Ordfšranden konstaterade inledningsvis, "att Šrendet vore att betrakta som ett av de betydelsefullaste, som fšrekommit i SkŠnninge stadsfullmŠktige". Efter en "synnerligen livlig diskussion" beslutade fullmŠktige uttala sig fšr sammanlŠggning i Mjšlby kommunblock frŒn 1971, och dŠrmed hade enighet inom blocket nŒtts. De folkvalda fattade dock sitt beslut med fšrbehŒllet att "dŠrvid SkŠnninges berŠttigade krav" tillgodoses.

Vad gŠller statsmakternas fšrŠndring av planerna om kommunindelningsreformens fullfšljande och švergŒngen frŒn frivillig till tvŒngsvis sammanlŠggning, saknar detta betydelse fšr Mjšlbyblockets del eftersom sammanlŠggningen dŠr redan var utstakad. SamarbetsnŠmnden och kommunerna bereddes ŠndŒ tillfŠlle att yttra sig šver fšrslaget och hŠvdade i remissvar 1969, att det inte fanns skŠl att šverge frivilliglinjen.

1969 var tiden inne fšr primŠrkommunerna att definitivt ena sig om kom­mun­sammanlŠggningen. I detta skede fšrelŒg ett resultat av de bŒda arbetsgruppernas uppdrag, och Svenska kommunfšrbundet hade upprŠttat en promemoria ršrande sammanlŠggningsproceduren, frŠmst ršrande den ekonomiska regleringen mellan de beršrda kommunerna. SamarbetsnŠmnden beslutade i oktober 1969 att rekommendera kommunerna att besluta i enlighet med arbetsgruppernas och kommunfšrbundets fšrslag.

Utšver ekonomiska och vissa organisatoriska frŒgor innefattade samarbetsnŠmndens beslutsfšrslag till fullmŠktigefšrsamlingarna, att dessa skulle anhŒlla om att Kungl Maj:t mŒtte fšrordna om sammanlŠggning av det omrŒde som dŒ utgjorde Mjšlby kommunblock till en kommun den 1 januari 1971 samt att beslutanderŠtten i den nybildade kommunen till indelningsŠndringens ikrafttrŠdande skulle utšvas av sammanlŠggningsdelegerade. Alla blockets kommuner utom SkŠnninge stad beslutade i november 1969 att hemstŠlla om sammanlŠggning 1971. SkŠnninge stadsfullmŠktige bordlade frŒgan under Œberopande av att statsmakterna uttalat att den kommunala servicen inte fick fšrsŠmras i och med sammanlŠggningen och att fara ansŒgs fšreligga fšr SkŠnninges del. StadsfullmŠktige tog upp kommunsammanlŠggningen till fšrnyad behandling i december, varvid samarbetsnŠmndens fšrslag tillstyrktes under uttalande av nŒgra speciella šnskemŒl fšr SkŠnninges del.

Till det som fullmŠktige i stŠderna och landskommunerna hade att besluta om hšrde ocksŒ den nya kommunens namn, den frŒga som fšrefaller ha vŒllat stšrst oenighet mellan samarbetsnŠmndens medlemmar. Arbetsutskottets ursprungliga fšrslag var namnet Folkunga. Detta bitrŠddes av fullmŠktige i Mjšlby, SkŠnninge, Folkunga och Boberg. Vifolka kommunalfullmŠktige framfšrde Vifolka som sitt fšrslag, och en minoritet av stadsfullmŠktige i Mjšlby hŠvdade namnfšrslaget Mjšlby. Utšver det starka stšdet fšr namnet Folkunga noteras dels den undanskymda plats fšrslaget Mjšlby intog, dels att SkŠnninge inte ens av stadens egna fullmŠktige vidhšlls som namnfšrslag. Mjšlby stad kom 1970 att revidera sin tidigare uppfattning i namnfrŒgan och beslutade enhŠlligt att den nya kommunens namn borde vara Mjšlby.

FrŒgan om en indelningsŠndring i MjšlbyomrŒdet var dŠrefter fŠrdigutredd, och Kungl Maj:t fšrordnade den 24 april 1970 om sammanlŠggning av samtliga enheter i Mjšlby kommunblock pŒ nyŒret 1971 till en kommun kallad Mjšlby.

BeslutanderŠtten i det som den 1 januari 1971 skulle bli Mjšlby kommun tillkom SammanlŠggningsdelegerade i Mjšlby nybildade kommun, som sammantrŠdde fšrsta gŒngen i maj 1970, fšr tiden fram till indelningsŠndringens formella ikrafttrŠdande.

SammanlŠggningsdelegerade, som kan karaktŠriseras som en interimistisk fullmŠktigefšrsamling fšr den nya kommunen, var sammansatt av 50 ledamšter och 34 suppleanter, som valts av fullmŠktige i de fem primŠrkommunerna. Antalet delegerade frŒn respektive kommun stod i fšrhŒllande till folkmŠngden: Mjšlby utsŒg 25 ledamšter (9 suppleanter), SkŠnninge och Vifolka vardera 9 (9), Folkunga 4 (4) och Boberg 3 (3).

Vid samma tid som sammanlŠggningsdelegerade inledde sin verksamhet upplšstes samarbetsnŠmnden, och dennas funktion švertogs av delegerade. De Šrenden som inkommit men inte slutgiltigt avgjorts av nŠmnden vid dess upplšsning šverlŠmnades till sammanlŠggningsdelegerade.

StŠdernas och landskommunernas fullmŠktige upphšrde inte i och med tillkomsten av sammanlŠggningsdelegerade utan var verksamma till 1970 Œrs utgŒng och hšll sitt respektive sista sammantrŠde i december mŒnad.

SammanlŠggningsdelegerade kom att handlŠgga frŠmst frŒgor av organisatorisk natur fšr den nya kommunen. SamarbetsnŠmnden hade till delegerade fšr antagande šverlŠmnat bland annat ett av arbetsgruppen A utarbetat fšrslag till nŠmndorganisation. Detta antogs med en i helhetsperspektivet obetydlig minskning av ett ledamotsantal och ett ersŠttande av fšreslagna social-, barnavŒrds- och nykterhetsnŠmnder med en social centralnŠmnd. SamarbetsnŠmnden hade ocksŒ fšrelagt delegerade arbetsgrupp B:s fšrslag till fšrvaltningsorganisation och personalinplaceringar, vilket antogs av sammanlŠggningsdelegerade.

Vidare hade sammanlŠggningsdelegerade att ta stŠllning till utgifts- och inkomststat fšr 1971, indelning av kommunen i valkretsar och antalet ledamšter i kommunfullmŠktige, vilket faststŠlldes till 51. DŠrutšver hade delegerade pŒ sitt bord diverse andra sakfrŒgor, alltifrŒn fastighetsfšrvŠrv, fšreningsanslag och uppfšrande av Œlderdomshem till infšrande av slakteritvŒng fšr ren!

Liksom stads- och kommunfullmŠktige i de gamla kommunerna, sammantrŠdde sammanlŠggningsdelegerade sista gŒngen i december 1970. Efter kommunbildningen var den beslutande fšrsamlingen Mjšlby kommunfullmŠktige, som redan under 1970 hšll tvŒ sammantrŠden, ett fšrsta konstituerande i november och ett dŠr val fšrrŠttades i december, fšr att bšrja sin egentliga verksamhet pŒ nyŒret 1971. Mjšlby kommun var ett faktum.

 

Mjšlbyhistoria – Den kungliga kvarnbyn vid SvartŒn som fick jŠrnvŠg och blev sydvŠstra …stergštlands centrum. Stockholm, 2011. 284 sid. ISBN 978-91-87784-21-7.

 

 

 

 

slekt.se/mjolby

Start Mjšlbyhistoria

Start slekt.se

Kontakt

© 2022 Per Andersson