Mjölbyhistoria Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum Per Anderssons forskning och texter om Mjölbys historia
	Kungsvägen – Mjölbys huvudgata Huvudgatan genom Mjölby har en växlingsrik namnhistoria. Till skillnad från många städer och andra tätorter har den här aldrig officiellt hetat Storgatan. Men innan gatorna i Mjölby – då municipalsamhälle – första gången fick fastställda namn genom 1913 års stadsplan, hade mjölbyborna själva givit samhällets genomkorsande stråk just namnet Storgatan. Även om gatan vid denna tid hade karaktären av landsväg – betydligt smalare än sin nuvarande efterföljare och ännu inte stenlagd – var Storgatan onekligen Mjölbys största. Den utgjorde en del av allmänna landsvägen från Stockholm mot kontinenten och avgränsades av järnvägen i öster och bebyggelsens slut i väster. Det allra äldsta belagda namnet på gatan – från järnvägsporten, förbi kyrkan, över ån, genom ortens stora vägkorsning och västerut – är emellertid Hogstavägen. Detta namn påträffas första gången i källorna 1904 och har den enkla formen av beskrivning av vart vägen leder. För att bättre passa kvarnbyns och järnvägsknutens strävan mot stadsprivilegier, modifierades namnformen till Hogstagatan, som fastställdes i 1913 års stadsplan. Gatunamnets förled hämtades från den närmaste kyrkby som rikshuvudvägen nådde på väg mot kontinenten; Västra Skrukeby, som vägen dessförinnan passerade, hade då fått sin kyrka riven och gått upp i Högby. Bättre överensstämmelse med sockennamnets stavning hade den parallellt använda formen Hogstadgatan, med stumt d och alltså samma uttal, dvs 'Håckstagata(n)'. Den dialektala prägeln var dock så stark att man inte annat än undantagsvis använde den form som väl hade varit den korrekta i riksspråket och även fordrat ett annat uttal, som vore de infödda mjölbyborna främmande: Hogstadsgatan. Hogstad, vars bönder hörde till mjölbykvarnarnas kundkrets, var också tingsplats i Göstrings härad innan häradsrätten flyttades utanför sitt eget härad till Mjölby. Hogstagatans tid blev kort. I och med 1934 års stadsplan fastställdes – efter förslag från 1927 års namnkommitté – i stället namnet Kungsvägen för huvudstråket genom hela det stadsplanelagda området. För första gången skapades därmed ett samlat gatubegrepp för sträckningen inom tätorten av den stora landsvägen från Stockholm, som 1944 blev riksväg 1 och 1962 europaväg 4. Tidigare hade järnvägsundergången utgjort skiljepunkt mellan föregångarna Hogstagatan och Syavägen (även kallad Linköpingsgatan); Syavägen innefattade även nuvarande Järnvägsgatan. I väster utsträcktes gatunamnets giltighet in i Högby socken efter att denna inkorporerats vid Mjölby stads utvidgning 1952. Därmed möttes två kungliga ortnamn i det att Kungsvägen drogs genom bebyggelseområdet Kungshöga, där gatan idag når till Mjölbys första och fram till 1998 enda trafikrondell vid Ryttarhagsledens början. Innan E 4:s förbifart norr om staden stod klar på hösten 1962, fortsatte riksvägen västerut som landsväg med sin sträckning nära norra slutet av Sandkullagränd – där vägen till Högby vek av norrut – och anslöt till den ännu bevarade östligaste raksträckan på gamla vägen mot Hogstad. Riksvägens sträckning efter Kungsvägens slut i Mjölbys östra utkant har ändrats vid flera tillfällen, vilket givit upphov till gatunamnen Linköpingsvägen, Albacksvägen och Egebytorpsvägen. Själva Kungsvägen förändrades något när den 1962 anslöts till den år 1965 namngivna Linköpingsvägen och fick den nya järnvägsundergången vid denna som östlig slutpunkt. Kungsvägen har ännu idag i stort sett samma sträckning som den gamla landsvägen genom Mjölby mellan Hogstad och Sya, Jönköping och Linköping, kontinenten och huvudstaden. Dess korsning med järnvägen har dock medfört smärre justeringar vid tre tillfällen. Före järnvägens tillkomst gick vägen rakt mellan vägbanans nuvarande läge vid kyrkan och vid Föreningsgatans utfart. När stambanan byggdes tillkom en plankorsning, varvid gatan drogs vinkelrätt mot spåren. 1915 ersattes övergången med den järnvägsport, som förminskad numera tjänar som passage för gång- och cykeltrafik, och flyttades därmed dåvarande Hogstagatans östliga slut ett stycke norrut. Exakt åttio år senare fick vägen en sträckning som nära ansluter till den ursprungliga genom att Kungsvägen rätades i och med tillkomsten av en ny och snedvinklad undergång. Denna gavs av den privata projektören arbetsnamnet Kungsporten, vilket också togs i bruk av mjölbyborna och slutligen upphöjdes till officiellt namn av byggnadsnämnden 1994. Kungsvägen och dess föregångare, framför allt den mest centrala delen av gatusträckningen, har genomgått flera upprustningar under årens lopp. Först förvandlades landsvägen genom stensättning till en stadsfähig gata. 1968 anpassades vägen omsider till biltrafik av moderna dimensioner med nya broar över ån och betydligt breddade vägbanor. Precis trettio år därefter genomfördes en ny omdaning av sträckan från korsningen med Skänningevägen och Smålandsvägen till Magasinsgatan. Bland annat minskades gatubredden till förmån för en cykelväg längs dess södra sida. Liknande förbättringar hade dessförinnan skett på delen från Magasinsgatan till Järnvägsgatan och Föreningsgatan på andra sidan Kungsporten i samband med tillkomsten av denna. Backen på Hogstagatan, senare Kungsvägen, väster om den nuvarande korsningen med Smålands- och Skänningevägarna, kallades inofficiellt Liabacken efter utmarksbebyggelsen Liden – Lia – söder om Hogstagatan, på gränsen mellan Mjölby och Lundby byar. Ett annat namn för samma sluttande vägavsnitt var Åbergsbacken. Namnet var föranlett av att August Åberg där hade sitt hus. Han drev skjutsstation och handlade med bland annat grisar och hudar. Mjölbyhistoria – Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum. Stockholm, 2011. 284 sid. ISBN 978-91-87784-21-7.	slekt.se/mjolby Start Mjölbyhistoria ➤ Start slekt.se ➤ © 2022 Per Andersson