Mjölbyhistoria Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum Per Anderssons forskning och texter om Mjölbys historia
	Heliga Birgitta och Sankte Per i Mjölby Stadsfullmäktige ansåg 1959 att "det kunde anses lämpligt att en gata även i Mjölby uppkallades efter Östergötlands genom tiderna största kvinna", och så tillkom Birgittagatan. Genom sina nio uppenbarelseböcker, instiftande av S:t Augustini frälsarorden (Birgittinorden) och helgonförklaringen 1391 är lagmansdottern och -hustrun Birgitta Birgersdotter (1303–1373), den heliga Birgitta, också Sveriges mest ryktbara kvinna genom seklerna. Ulvåsa, Alvastra och Vadstena var hennes lokala förankring i västra Östergötland. Som aktör på den internationella arenan verkade hon i Rom och vallfärdade hon till både Santiago de Compostela och Jerusalem. När Birgitta fick sin gata, anvisades i närheten också en gränd till minne av hennes dotter, Katarina Ulfsdotter (1331–1381): Katarinas gränd. Efter Birgittas död 1373 tog hon sig an uppgiften att organisera och leda det av modern grundade klostret i Vadstena samt att understödja Birgittas kanonisationsprocess. Katarina fick själv tidigt helgonrykte, och hennes högtidliga translation firades i Vadstena 1489. På grund av reformationen blev hon dock aldrig kanoniserad. Till Mjölby har Katarina en särskild anknytning genom att ett av de mirakel som anfördes inför hennes helgonförklaring utspelades i kvarnbyn, när hennes reliker flyttades: "På samma dag, som hennes grav rördes och benen upptogs, föll i Mjölby socken ett piltebarn, ett halvt år gammalt, neder i fallande ström och söktes ivrigt av föräldrarna i två dygn och kunde ej ses, än mindre finnas. Tredje dagen vid middagen funno de barnet levande och helbrägda hålla sig vid en stock eller stötta, som stod under byggnaden, där strömmen var som stridast. Då de glada togo upp honom och sporde, huru han där så länge sitt liv behållit tvärtemot allt deras hopp och tröst, svarade pilten med rent och klart mål, fast han tillförne talade läspande som barn pläga, och sade: Genast jag föll från bron ned i strömmen, kom en vördnadsfull fru i vita kläder och tog mig under sin mantel, hållandes mig intill pålen eller stöttan och vaktade mig, så att vattnet mig inte kunde skada. Och hon sade att hon hette fru Katarina från Vadstena och bad mig sedan komma till henne. Just som I fingen mig se och togen mig upp ur vattnet, försvann den goda frun bort från mina ögon. Detta kungjorde piltens föräldrar för alla sina grannar och kommo med honom till S:ta Karins grav i Vadstena och bekräftade detta järtecken med vittnen och eder, offrade sitt offer och foro glada hem, prisande Gud i hans helga brud och dotter." Redan i samband med uppkallandet av gator och kvarter i Mjölbys första stadsplan ett halvsekel före tillkomsten av Birgittagatan och Katarinas gränd hade klostertemat och en angränsande motivkrets kommit till användning. Mellan kyrkan och prästgården Duvelund tilldelades kvarteren namn efter personbenämningar på religionens verksamhetsfält. Namngivningen tog sin början med kvarteret Munken i närheten av Munkegårdens byggningstomt – egentligen redan med Kaniken på andra sidan ån där Kanikegårdens tomt låg – och fortsatte med Priorn, Abbedissan, Korgossen, Novisen, Biskopen, Klerken, Lekmannen och, närmast före prostbostället, Prosten. Av de tre tillhörande gatunamnen blev Biskopsgatan aldrig taget i bruk och Svartmansgatan och Novisgatan med tiden upphörda. Det religiösa temat fick sin fortsättning österut med kvartersnamn som Samariten och Rövaren samt gatunamnen Samaritgatan och Pilgrimsgatan på den östra sidan av Syavägen (Kungsvägen). Där, på Gravgårdens ägor, vidtog längs kanten av Mjölby skog ett tema med kvartersnamn som förmodligen sprungit ur en association mellan gårdsnamnet och vikingarnas gravöl: Dryckeshornet, Mjödet (på platsen för det senare bebyggda kvarteret Mjölet) samt bröderna Fänrisulven och Midgårdsormen. Något gatunamn, förutom Gravgårdsgatan, gav detta tema inte upphov till. På Gravgården, som tillhört Gyldenklou och sedermera renderat hans ättlingar på Hulterstad patronatsrätten till Mjölby kyrka och pastorat, förlades och namngavs också kvarteren Måns Persson, Hertig Johan och Ärtsoppan, mellan Vasaorden och det religionshistoriska området med bland annat släktingarna Behms och Kohls gator. Gyldenklous far var Måns Persson, kamrerare hos hertig Johan av Vasaätten. Ärtsoppan anspelar på den sista måltid som hertigens farbror, Erik XIV, enligt traditionen ska ha intagit 1577. Härefter vidtar kvarter som Himmelsporten, Nycklarna och S:t Per samt S:t Persgatan. Denna fanns redan 1904, sex år innan det allomfattande namngivningsprojektet startades, varför den måste ha varit en utgångspunkt i detta. Sannolikt fick Måns Perssons gata och kvarteret Måns Persson söder därom sin placering på grund av namnanknytningen till den närmaste parallellgatan, S:t Persgatan, som på sin södra sida fick kvarteret S:t Per. Detta himmelska område – passande nog högt beläget i förhållande till kvarnbyns och kyrkans positioner – fick en celest pendang längre söderut. I den sydöstra delen av municipalsamhället gavs kvarteren namn efter stjärnbilder och några av dessas jordiska tillhörigheter, såsom Kikaren och Tuben. I detta område skapades också några galaktiska gatunamn: Stjärngatan, Vintergatan, Jungfrugatan och – vid kvarteret Vattumannen – Vattugatan. Den senare gatan placerades dessutom vid municipalsamhällets vattenreservoar, i vars närhet senare vattentornet uppfördes. Även om de första uttryckligen fastställda gatunamnen i Mjölby är de som ingår i 1913 års stadsplan, förekommer redan i slutet av det föregående seklet tre gatunamn på nyanlagda gator i den "Plan öfver Byggnadstomter vid Mjölby", som upprättades 1875 och reviderades 1897. Planen avsåg Mjölby munke-, måne- eller gästgivaregårds mark öster om ån, som blev platsen för järnvägsstationen. Namn förekommer på följande av planens tiotalet gator: Östra Jernvägsgatan (nuvarande Järnvägsgatan), Westra Jernvägsgatan (Magasinsgatan) och Ågatan (Burensköldsvägen). Den motsvarande planen från 1884 för Gravgårdens jord, som var nästa område att bebyggas, innehåller dock inga namn på de gator som därigenom drogs upp mellan nuvarande Kungsvägen och Bockarpsvägen. I samband med ett förslag till stadsplaneändringar 1904 omtalas dock där "den så kallade S:t Persgatan", vilket skulle kunna tyda på någon form av äldre namngivning. S:t Persgatan framstår som Mjölbys äldsta alltjämt befintliga gatunamn, om man bortser från att skrivsättet – men inte uttalet – 1992 ändrades till Sankt Persgatan. Möjligen är namnet också den yttersta utgångspunkten för hela namngivningen av kvarter och gator i angränsande delar av det stadsplanelagda området. Kring kvarteren S:t Per, Himmelsporten och Nycklarna återfinns i olika riktningar namn med celesta respektive religiösa termer som förled. Gatunamnet behöver dock inte nödvändigtvis ha sitt ursprung i den folkliga benämningen Sankte Per på aposteln Petrus som himlens väktare. Med tanke på hur kvarter och gator i S:t Persgatans omedelbara närhet på andra sidan Syavägen (Kungsvägen) gavs namn med anknytning till trons institutioner – bland annat Abbedissan, Priorn och Biskopsgatan – finns två tänkbara Sankt Per eller Petrus som kan vara gatunamnets upphov. Dessa hör samman med tre av de kloster som ägde kvarnar och jord i Mjölby by: Alvastra, Skänninge och Vadstena. De båda etymologiska kandidaterna, Sankt Petrus av Skänninge och Sankt Petrus av Alvastra, hade mycket gemensamt. De bar samma namn, Petrus Olavi (Per Olofsson), levde samtidigt (döda 1378 respektive 1390), verkade som klosterledare i västra Östergötland och var nära förknippade med den heliga Birgitta och hennes dotter Katarina. För alla dessa fyra inleddes kanonisationsprocesser för att få var och en officiellt helgonförklarad. Emellertid fullbordades processen endast för Sankta Birgitta. De övriga tre – som följde Birgitta till Rom, hemförde hennes kvarlevor till Vadstena och arbetade för hennes kanonisation – fick dock helgonrykte. Petrus av Skänninge var generalkonfessor, dvs föreståndare för den manliga avdelningen, i Vadstena kloster; abbedissa, den kvinnliga motsvarigheten, var nämnda Katarina. Han var född i Skänninge och blev föreståndare för Helgeandshuset där, innan han kallades till Birgitta som hennes biktfader och rådgivare. Den andre Sankt Petrus var prior i Alvastra cistercienserkloster, dit Birgitta flyttade 1344. På hennes svenska diktamen nedtecknade han på latin Birgittas uppenbarelser. Denne Sankt Per har givit namn åt Vadstena landsförsamling, som bildades vid tiden för hans död genom utbrytning ur Vadstena församling samt åter gick upp i denna 1967. Mjölbyhistoria – Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum. Stockholm, 2011. 284 sid. ISBN 978-91-87784-21-7.	slekt.se/mjolby Start Mjölbyhistoria ➤ Start slekt.se ➤ Kontakt ➤ © 2022 Per Andersson