Mjölbyhistoria Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum Per Anderssons forskning och texter om Mjölbys historia
	Grevskapet i Mjölby kommun Det medeltida feodalsystemet slog aldrig riktigt rot i Sverige. Efter kontinental förebild införde dock Erik XIV – efter att medeltiden och den egentliga vasallkonstruktionen lagts till historien – grevar och friherrar och med dem förvaltningslän i form av grevskap och friherrskap. Grevskapen var få, och till de för eftervärlden mest kända hör Brahes Visingsborg, Oxenstiernas Södermöre och De la Gardies Läckö, alla med innehavare som stod det kungliga huset nära. Att det också inom nuvarande Mjölby kommun funnits ett grevskap synes ha fallit i glömska i trakten; Skänninge stad förlänades den 28 maj 1654 som grevskap åt Robert Douglas. Staden hade ju sin storhetstid på medeltiden som kommersiellt, religiöst och i viss mån politiskt centrum, framför allt under de kungliga folkungarna med ursprung i det intilliggande Bjälbo. Rollen som centralort i sydvästra Östergötland övertogs av Vadstena och långt senare av Mjölby. Skänninge förlorade för en tid sina stadsprivilegier Dackefejdens år 1543, återfick aldrig sin forna ställning och har för sin nuvarande betydelse att tacka järnvägens framdragning och spannmålshandelns lokalisering till staden. Ett föga uppmärksammat kapitel mitt i denna Skänninges historia är den närmast exotiska epoken som grevskap under stormaktstiden. Robert Douglas tillhörde en urgammal skotsk ätt, som blivit en av de förnämsta högadliga i Europa. Olika grenar har upphöjts i skotsk, brittisk och fransk hertigvärdighet. Flera gånger har medlemmar knutit äktenskapsband med skotska och engelska kungaätter; bland annat var Robert Douglas farfars farfars farfar gift med en dotter till Robert III av Skottland. Den blivande greven av Skänninge föddes år 1611 på Standingstone i Skottland, kom i tjugoårsåldern till Sverige och avancerade snabbt som officer under trettioåriga kriget. Han blev friherre 1651, general samma år, därefter riksstallmästare och greve 1654 med Skänninge stad som grevskap. År 1657 utnämndes han till fältmarskalk och riksråd. När det svenska stormaktsväldet stod på sin höjdpunkt förde han 1658–1660 framgångsrikt befälet i Livland och Kurland. Han har beskrivits som en tapper krigare och skicklig fältherre. Döden mötte honom plötsligt i Stockholm 1662, där han begravdes i Riddarholmskyrkan och sedan fördes till en blivande familjegrav i Vreta klosters kyrka. Greven var också – liksom alltjämt hans agnatiska ättlingar efter tre och ett halvt decennium – ägare till Stjärnorp i Vreta klosters socken, senare i avsöndrad socken med godsets namn och slottskapellet som församlingskyrka. Efter ankomsten till Sverige lierade sig Robert Douglas, hans barn och barnbarn genom giftermål med rikets förnämsta ätter, såsom Mörner, Oxenstierna, Stenbock, Rålamb, Falkenberg, Ribbing och Dohna. Också efter Robert beklädde grevarna Douglas några av de allra högsta befattningarna inom hovet, krigsmakten och statsförvaltningen i övrigt. Med tiden äktades medlemmar av de gamla besuttna östgötska friherreätterna Lagerfelt och Adelswärd. En av de ingifta grevinnorna Douglas var dotter till storhertig Ludwig I av Baden, kusin till den svenska drottningen Victorias far och även befryndad med Gustaf IV Adolfs gemål. Grevinnans son, ättens huvudman i nästa generation, blev excellens, riksmarskalk och landshövding i Östergötlands län. Stamsätet Stjärnorp eldhärjades till ännu kvarlämnade ruiner år 1789, det franska revolutionsåret. År 1848, då Europa på nytt skakades av massornas uppror, upptogs ätten i badensiskt grevestånd. Robert Douglas svenska efterkommande har under 1900-talet fortsatt att manifestera sin aristokratiska ställning och ingått äktenskapsallianser med furstehus runt om i Europa, bland annat med prinsessor av Hohenzollern och Sayn-Wittgenstein-Hohenstein, de tre hertigarna d'Otrante (Fouché), of Marlborough (Churchill) och in Bayern (Wittelsbach). Den sistnämnde är idag pretenderande konung av Bayern. Hertiginnan d'Otrante, född Douglas, blev i sin tur mor till furstinnan av Sayn-Wittgenstein-Berleburg (svärmor till den danska drottningen Margrethes syster Benedikte) och styvmor till furstinnan von Bismarck. I slutet av seklet har också en medlem av ätten Douglas gift sig med Hennes Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertiginnan av Österrike. Alla återfinns de i ett släktträd med rötter i grevskapet Skänninge i Mjölby kommun. Mjölbyhistoria – Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum. Stockholm, 2011. 284 sid. ISBN 978-91-87784-21-7.	slekt.se/mjolby Start Mjölbyhistoria ➤ Start slekt.se ➤ © 2022 Per Andersson