Mjölbyhistoria Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum Per Anderssons forskning och texter om Mjölbys historia
	Karl Gösta Gilstring in memoriam Stor är den sorg jag idag känner efter att så oväntat ha nåtts av beskedet om min läromästare och högt värderade vän fil dr h c Karl Gösta Gilstrings bortgång. I ett tomrum har den hastigt förbytts, den upphöjda och framskjutna plats, där Karl Gösta oförtröttligt verkade till vetenskapens fromma och spred glädje bland alla som kom i hans väg. Det var som nybliven gymnasist i Mjölby jag lärde känna Karl Gösta, och där skulle han småningom bli min lärare i filosofi och psykologi. Trots den stora skillnaden mellan oss i ålder och kunnande, utvecklades genom vårt samfällda intresse för släkt och hembygd ett vänskapsband, som jag inte nog högt kan uppskatta och vilket jag inte kunde ana annat än skulle bestå ännu under många år. Vårt utbyte av tankar upphörde ingalunda när vi ungefär samtidigt lämnade Kungshögaskolan, Karl Gösta som pensionär och jag som student. Regelbundet har jag alltsedan dess kunnat glädjas åt hans alltid lika välkomna och uppmuntrande brev och telefonsamtal. Särskilt fascinerades jag av Karl Göstas oerhörda personkännedom, som innefattade alla och envar som någonsin stiftat hans bekantskap och därtill en icke ringa del av vederbörandes släktskapsförhållanden. Var och en var för Karl Gösta en människa värd att intressera sig för, och när vi träffades informerade han sig gärna om varthän det burit med hans forna adepter i min egen och näraliggande årskullar. Alltid lika osjälvisk och ödmjuk genomförde Karl Gösta sitt storslagna livsverk – sina fäder till ära och sin samtid till gagn. I helg som söcken bar han tacksamt med sig arvet från gångna generationer, inte minst det från sina fäderneanor i födelsesocknen Hov. En kär symbol härför var den ljuskrona som år 1752 blev Karl Göstas farfars farfars farfar Eric Zachrisson d ä:s gåva till socknen och alltjämt pryder sin plats i Hovs kyrka. Inte bara för vad gångna tider givit honom hyste Karl Gösta tacksamhet utan också för varje dag han förunnades ägna sin gärning. "Har icke minst denna tid upplevt den rikedom som livets gåva skänker. Var dag är en nyfödd gåva…", läser jag i ett brev från Karl Gösta efter hans 70-årsdag i fjol. Tomrummet som följer av den svåra förlusten av vår käre vän åtföljs också av sin raka motsats; få lämnar så mycket efter sig som Karl Gösta. Hit hör naturligtvis hans ovärderliga insatser för att rädda den svenska allmogekulturens arvegods undan förgängelsen. Men än större är det föredöme Karl Gösta skapade genom det sätt på vilket han verkade som människa. Bland många ljusa minnen av Karl Gösta skall jag i mina tankar framför allt bevara min "gamle skolfux" (som han själv alltid tecknade) som en symbol för den godhet hos människor, som vi alltför sällan erfar men som flödade rikt hos Karl Gösta. Karl Gösta Gilstring in memoriam. Östgöta Correspondenten, årg 149, nr 109, 1986-05-14. Sid 14.	slekt.se/mjolby Start Mjölbyhistoria ➤ Start slekt.se ➤ © 2022 Per Andersson