Mjölbyhistoria Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum Per Anderssons forskning och texter om Mjölbys historia
	Mjölbys gatunamn genom tiderna – O. Prästgårdsgärdet och Egebybacken O 346 Ekögatan† 1910 — M Det sena 1800-talets kvarn- och jordägare i Mjölby lät uppföra nya och ståndsmässiga bostäder med distans till det ålderdomliga gyttret i den egentliga kvarnbyn, där respektive gårds byggningstomt av hävd legat. Så var fallet med patron Axel Svensson (1858–1939), en av Mjölbykungen Carl Göran Hagelins svärsöner. Svensson ägde gårdar inom Sörby, Lundby och Mjölby byar och var en framträdande kommunalman, bl a ledamot av kommunalnämnd och municipalnämnd, en av Mjölby stads första rådmän samt landstingsman. Som residens byggde han den ännu bevarade Villa Ekö på Mjölby pilgårds mark. Efter den namngavs i 1913 års stadsplan en tänkt gata med i stort sett samma sträckning som dagens Prästgårdsliden, dock med infart från Skänningevägen norr om Ekö. Ungefär vid slutet av nuvarande Prästgårdsliden planerades en öppen plats, där Gyldenklougatan skulle ansluta efter att från Hogstagatan ha överbryggat både järnvägen och ån. Från den korsningen fortsatte Ekögatan till municipalsamhällets östra gräns. Även om gatan aldrig blev anlagd enligt stadsplanen, användes gatunamnet som adress till några hus längs den planerade sträckningen. I stadsplanen 1934 ersattes Ekögatan av Brunnsgatan. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. O 347 Brunnsgatan† 1927 — M Med en belägenhet ungefär som Ekögatan i 1913 års stadsplan förekom i 1934 års plan Brunnsgatan som huvudgata över Prästgårdsgärdet. På samma sätt som sin föregångare sammanföll Brunnsgatan med en liten stickväg från Skänningevägen norr om Villa Ekö. Denna befintliga del av gatan ledde till fastigheterna Åbylund och Strömmen. Anledningen till gatunamnet är en brunn, som uppges ha varit en hälsokälla, på Prästgårdsgärdet. Flera ytterligare naturliga vattenhål fanns i Mjölbys närhet, t ex Starrbrunn i närheten av Skyttegatan, Kattkällan vid Ringvägen och Vinterkällan vid Eldslösaleden. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. O 348 Prästgårdsliden* 1969 — 595 42 M Allt ifrån Mjölbys första stadsplan har ortens kommunalmän tänkt sig en exploatering av Prästgårdsgärdet, men först i slutet av 1960-talet började området bebyggas. Hela området togs då i anspråk för en enhetlig hyreshusbebyggelse längs en enda gata, som fick namnet Prästgårdsliden. Förleden anspelar självfallet på markområdet och på prästgården Duvelund dit detta hörde. Mellan gården och dess odlingsområde på andra sidan av Svartån ledde en nu riven träbro. Gatunamnets efterled anknyter till likartade namn, såsom Svartåliden och Högliden. Ordet lid med betydelsen av backe eller sluttning förefaller emellertid mindre lämpat för Prästgårdsgärdets gata, som är en av Mjölbys allra planaste. De båda andra nämnda liderna också är behäftade med samma "fel" men där till följd av att respektive gatas ursprungliga sträckning inte realiserades. Förklaringen i fallet Prästgårdsliden är att kommunalmännen hade en medveten strävan att arbeta bort namnet Prästgårdsgärdet. Det enda gatunamn som stadsdelen försågs med fick då karaktären av områdesnamn, och dess efterled formades till en anspelning på den kraftiga sluttning i vars nedre del den enhetliga bebyggelsen uppfördes. NB 1969-09-22 § 4, BN 1969-10-01, DK 1969-10-14 § 885, SF 1969-10-27 § 178. O 349 Svartågatan° 1910 — M Längs Svartån, ungefär som en nu befintlig cykelväg mellan ån och Prästgårdsliden, skulle enligt 1913 års stadsplan anläggas en gata med namnet Svartågatan. I både öster och väster avslutades gatan med en vinkel till Ekögatan, Prästgårdsgärdets aldrig fullbordade huvudgata. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. O 350 Högbyliden° 1910 — M En av liderna i det aldrig förverkligade bebyggelseområde, som i 1913 års stadsplan var utritat på Prästgårdsgärdet och sluttningen upp mot Egebybacken, gavs namn efter den ännu befintliga socken som låg närmast Mjölby by – och småningom skulle inkorporeras med Mjölby stad. Högby nämns i bevarade skriftliga urkunder första gången 1283 och skrivs då på samma sätt som i dag. Emellertid förekommer ortnamnet redan på en runsten, som nu finns rest i parken till Högby prästgård. Gatan till grannsocknens ära tänktes slingra sig ned från det vägskäl vid Skeningegatan (Skänningevägen), där Vetagatan (Egebygatan) började, och fortsätta till den planerade Ekögatan, dvs Prästgårdslidens planerade föregångare. I nästa stadsplan var Högbyliden ersatt med den delvis sammanfallande Källgatan. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. O 351 Källgatan° 1927 — M På Prästgårdsgärdet fanns en av Mjölbys flera naturliga brunnar. Vattnet i denna källa ansågs ha läkande kraft, och dit kom människor i bygden för att dricka brunn. Härefter uppkallades en av de planerade gatorna i 1934 års stadsplan, en efterföljare till den föregående planens Högbyliden. Till skillnad från denna skulle dock Källgatan – som aldrig blev utlagd – inte sträcka sig ända upp till Skänningevägen utan ansluta till Ängsliden. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. O 352 Slomarpsliden° 1910 — M En knutpunkt i gatunätet på Prästgårdsgärdet, som 1913 års stadsplan framställde det, var en plan ungefär vid den nuvarande Prästgårdslidens slut. Därifrån utgick bl a åt ena hållet en förbindelse över ån. I en annan riktning skulle man slingrande på Slomarpsliden kunna ta sig upp till Egebybacken och det vägskäl där Vetagatan (nu Egebygatan) utgick från Skeningegatan (Skänningevägen), för vidare färd till exempelvis Slomarp. Detta ortnamn är känt sedan 1440, då det skrevs Slambatörpe. I 1934 års stadsplan efterföljdes den aldrig utlagda Slomarpsliden delvis av Ängsliden. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. O 353 Mjölkullagatan† 1910 — M På sluttningen från Egebybacken ned mot Prästgårdsgärdet skulle enligt 1913 års stadsplan Mjölkullagatan – även formen Mjölkullegatan förekommer – gå från Sandgatans sydpunkt i sydvästlig riktning, ungefär parallellt med Vetagatan (Egebygatan), för anslutning till Prästgårdsgärdets planerade huvudgata, Ekögatan. Ett mindre avsnitt av Mjölkullagatan existerade i praktiken, och där användes namnet som adress. Gatunamnet återgår på gården Mjölkulla – år 1684 omtalad som Miöhlekulla – som låg vid det nuvarande reningsverket för avloppsvatten vid Backgatans nedre slut. Av infödda äldre mjölbybor uttalas ortnamnet med kort ö-ljud. Den nordostligaste delen av Mjölkullagatan efterföljdes i 1934 års stadsplan av den motsvarande delen av Ängsliden. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. O 354 Ängsliden† 1927 — M Den i 1934 års stadsplan förekommande Ängsliden motsvarades i den föregående stadsplanen från 1913 ungefär av den nordöstra delen av Mjölkullagatan och den nordvästra delen av Slomarpsliden, dvs från vägskälet av Skänningevägen och Egebygatan gående i en sväng söderut och därefter parallellt med Egebygatan österut till Sandgatan. Varken de båda äldre eller den yngre av gatorna blev utlagda enligt plan. Emellertid förekom under andra hälften av 1930-talet Ängsliden som adress på en fastighet – även kallad Carlslund och med gatunumret 10 – vid korsningen mellan den planerade gatan och Runögatan. På platsen för Ängsliden fanns just där en stig eller brukningsväg. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. O 355 Norra Strömgatan° 1927 — M Av de två Strömsgatorna, som 1927 års namnkommitté föreslog på vardera sidan ån, avsågs den norra vara "den gata, som sträcker sig från Prestgatan utmed ån åt Elfkulla till". I öster planerades Norra Strömgatan – SF ändrade namnformen på förslag av BU – möta Backgatan, vilket dock aldrig förverkligades. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. O 356 Öjebrovägen^ (1899) — M Landsvägsförbindelsen mellan de båda kvarnbyarna Mjölby och Öjebro gick förr via den gata som i dag har namnet Egebygatan. En naturlig benämning på denna var Öjebrovägen. Detta är det äldsta kända av gatans olika namn, men det har aldrig haft officiell status. Andra namn på gatan är Spångsholmsvägen, Egebyvägen, Vetavägen och Vetagatan. I begreppet Öjebrovägen innefattades också den fortsättning mot Öjebro som numera utgör Vetagatans sträckning öster om Egebygatan. Sålunda talade BN så sent som 1933 om "Vetagatan/Öjebrovägen". Handlingar angående byggnadsplan öfver Mjölby stationssamhälle, upprättade år 1899, sid 54, 62, 64 ff; BN 1933-02-11. O 357 Spångsholmsvägen^ — M Efter kyrkbyn, tingsplatsen och stationssamhället Sya är Spångsholm den tätort som ligger närmast Mjölby. Vid Spångsholm, beläget intill Svartån nedströms från Mjölby, fanns en kvarn, som utvecklades till ett bruk med tråd- och spiktillverkning. Till denna bruksort färdades mjölbyborna via nuvarande Egebygatan, som förr kallades Spångsholmsvägen, omväxlande med Öjebrovägen, Egebyvägen, Vetavägen och Vetagatan. BKs register över gatunamn. O 358 Egebyvägen^ (1904) — M Vid 1900-talets början, innan några gatunamn fastställts, användes Egebyvägen som benämning på den gata – ursprungligen en del av landsvägen till Egeby, Öjebro, Veta och Spångsholm – som senare officiellt skulle ges namnet Vetagatan och därefter Egebygatan. Förslag till ändringar i stadsplan 1904-06-18. O 359 Vetagatan (1)† 1910 — M Huvudgatan genom Egebybackens bebyggelseområde utgör den gamla landsvägen från Skänningevägen mot Veta via Egeby. I 1913 års stadsplan fick gatan således namnet Vetagatan, vilket i 1934 års plan ändrades till Egebygatan. De båda namnen förekommer också senare respektive tidigare som officiell benämning på var sin annan gata på Egebybacken. Innan namnskicket stabiliserat sig förekom också namnen Egebyvägen, Öjebrovägen, Spångsholmsvägen och Vetavägen för Egebybackens huvudstråk. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. O 360 Vetavägen^ (1912) — M Landsvägen till Veta genom stadsdelen Egebybacken bar det officiella namnet Vetagatan innan detta ändrades till Egebygatan. Under 1910-talet förekom dock namnet Vetavägen på en karta beskrivande samhällets faktiska bebyggelse. Under förutsättning att det inte är fråga om en felskrivning, kan denna gata i likhet med andra som är spontant uppkomna ha haft denna av ortsbefolkningen använda beskrivande benämning – vägen till Veta – innan samhället fastställde egentliga gatunamn. Denna väg hade i äldre tid särskild betydelse för mjölbyborna, eftersom den ledde till deras tingsställe vid Ljunga by i Veta socken. Brandförsäkringskarta över Mjölby municipalsamhälle 1912. O 361 Egebygatan (2)* 1927 — 595 43 M 1934 års stadsplan ersatte namnet Vetagatan med Egebygatan som benämning på Egebybackens huvudgata, vilken inofficiellt också kallades Egebyvägen, Öjebrovägen, Spångsholmsvägen och Vetavägen. Det nuvarande namnet hade dessförinnan betecknat dagens Runögatan. I söder hade Egebygatan tidigare förbindelse med Skänningevägen, men av trafiksäkerhetsskäl tillåts där nu endast cykeltrafik. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. O 362 Egebygatan (1)† 1910 — M, H Efter den gård, på vars utmarker huvuddelen av stadsdelen Egebybacken är anlagd, bar den nuvarande Runögatan namnet Egebygatan fram till dess att detta genom 1934 års stadsplan överfördes på den dittillsvarande Vetagatan. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. O 363 Runögatan* 1927 — 595 43 M, H Den äldsta av tvärgatorna på Egebybacken gavs först namnet Egebygatan, men detta ändrades i 1934 års stadsplan till Runögatan. Vid gatans södra slut ligger ned mot ån fastigheten Runö, som ursprungligen var grenadjärtorp för en av de två soldater som Egeby höll vid Stångebro kompani av Första livgrenadjärregementet. Kring de båda soldattorpen på Egeby bys utmarker invid gränsen till Mjölby by utbredde sig en torpbebyggelse som kom att bli stadsdelen Egebybacken. I nämnda stadsplan avsågs Runögatan fortsätta ned till den planerade Brunnsgatan. Av de omfattande planerna för Egebybacken och Prästgårdsgärdet i var och en av stadsplanerna under 1900-talets första hälft blev dock så gott som inget, och ännu i dag är Runögatan söder om Egebygatan oasfalterad. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. O 364 Sätergatan* 1910 — 595 43 M, H I det norra hörnet av Sätergatan och Skänningevägen ligger en fastighet med namnet Säter, varefter gatan fick sitt namn redan vid municipalsamhällets första namngivning. Ibland ses namnet avvika från den officiellt fastställda formen och i stället skrivas Sätersgatan, bl a i kyrkobokföringen under vissa tider. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. O 365 Sandgatan* 1910 — 595 43 M Inte på grund av sin ännu bevarade grusbeläggning utan efter fastigheten Sandlyckan på Sandgatans södra sida fick denna gata sitt namn i och med att stadsplanen fastställdes 1913. Gatan är en av dem som egentligen inte är anlagda – i bemärkelsen utlagda och belagda – utan bevarar den spontana karaktär som följt av att människor använt sig av utrymmet mellan tomter för att ta sig fram. 1934 års plan för stadsbebyggelsen föreslog att Sandgatan skulle utsträckas till den planerade Norra Strömgatan, men varken förlängningen eller den sistnämnda gatan kom till stånd. Sandgatans mest kända invånare var Skånska Lasse, artisten Theodor Larsson (1880–1937), som kom till Mjölby som möbelsnickare 1904. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. O 366 Öjarsliden* 1910 — 595 43 M, H Efterleden i namnet på den lutande gatan gör skäl för sig, men vem den namngivande Öjar var hör till gatunamnshistoriens mysterier. En möjlig förklaring är att Erik Hübe, när han 1910 uppgjorde sina namnförslag, här hade det närbelägna Öjebro i tanken. Öjarsliden var den sista tvärgatan till den väg som ledde från Mjölby till denna konkurrerande kvarnort nedströms Svartån. Folketymologin talar om Öjebro som Öjars bro. I själva verket är dock förleden en böjningsform av ordet ö, som har sitt äldsta belägg i ortnamnets skrivning år 1337: Öiabro. Enligt 1913 års stadsplan skulle Öjarsliden fortsätta via Sandgatans sydspets till Ekögatan, strax öster om en plan på denna som var avsedd där nu Prästgårdsliden slutar. Lika litet som detta förverkligades, drogs Sandgatan ned till den planerade Brunnsgatan, som 1934 års stadsplan i sin tur skisserade. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. O 367 Backgatan* 1932 — 595 43 M Den backiga vägen från Egebygatan till Vattenverket vid Mjölkulla låg först utanför stadsplanelagt område. Även om 1934 års stadsplan tänkte sig en anlagd gata med ungefär samma sträckning, ned till den planerade Norra Strömgatan, och gav den namnet Backgatan, förblev vägavsnittet i praktiken namnlöst till 1991. Då uppstod behov av ett gatunamn, varför NB tog upp frågan till behandling och konstaterade att gatans rätta namn var Backgatan. På ett förslag till tomtindelning av kvarteret Lansen från 1953 förekommer nämligen den felskrivna varianten Bäckgatan. Utan att någonsin ha vare sig innefattats i namnbegreppet Backgatan eller förekommit i någon stadsplan, fanns tidigare en smal fortsättning på gatan från Egebygatan till Skänningevägen, parallellt med och mellan Öjarsliden och nuvarande Vetagatan. Gatunamnet förekom inte i det förslag som 1927 års namnkommitté lade fram. Karta 1932 inför 1934 års stadsplan, NB 1991-10-23 § 6. O 368 Vetagatan (2)* 1932 — 595 43 M, H Namnet Vetagatan, som under 1913 års stadsplan betecknat den nuvarande Egebygatan, togs genom 1934 års stadsplan i anspråk för den nordligaste av tvärgatorna mellan Skänningevägen och Egebygatan. Den lades ut på 1950-talet med rak fortsättning i vägen mot Egeby, Öjebro, Spångsholm och Veta. Denna tillkommande del av Vetagatan var tidigare inbegripen i de olika äldre namn som i folkmun användes om dagens Egebygatan: Egebyvägen, Öjebrovägen, Spångsholmsvägen och Vetavägen. I öster kom gatan att förlängas över ån och nå Linköpingsvägen, efter att den landsväg som gjordes till namngiven gata tidigare hade svängt vinkelrätt norrut vid Egeby. Vägavsnittet från Linköpingsvägen med bro över ån byggdes som en del i E 4 norr om Mjölby, vilken öppnades 1963. När senare denna förbifart fick sin fortsättning i den nyanlagda motorvägen till Mantorp, förenades Vetagatans förlängning vid Egeby med den övergivna delen av E 4 från Linköpingsvägen. Först genom beslut 1983 blev Vetagatan namnet på hela sträckningen från Skänningevägen till Linköpingsvägen. Trots att den är en av Mjölbys större förbindelselänkar – och dessutom inte kantas av hus – har den behållit efterleden gata. Karta 1932 inför 1934 års stadsplan, NB 1982-10-28 §§ 12–15, KS 1982-12-15 § 554, KF 1983-01-25 § 2. O 369 Florettgatan* 1986 — 595 43 M, H Den enda gatan i Egeby industriområde fick sitt namn genom att först ett kvartersnamn, Floretten, genererades från de intilliggande Värjan och Lansen och därefter gatan uppkallades efter det nya kvarteret. Inom detta är gatan utlagd på kvartersmark. Vid namnfrågans behandling höjdes röster bland kommunens förtroendevalda mot det tilltänkta namnets krigiska prägel. NBs och KFs beslut blev dock opåverkade. NB 1986-12-01 § 20, KS 1987-01-14 § 20, KF 1987-02-24 § 24. Mjölbys gatunamn genom tiderna. Mjölby, 1999. 208 sid, inb. ISBN 91-87784-10-6.	slekt.se/mjolby Start Mjölbyhistoria ➤ Start slekt.se ➤ © 2022 Per Andersson