Mjölbyhistoria Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum Per Anderssons forskning och texter om Mjölbys historia
	Mjölbys gatunamn genom tiderna – Inledning Gatunamn är med oss överallt och alltid. Ingen som bor eller vistas i en stad undgår dem – de berör var och en. De är det överlägsna hjälpmedlet för att hitta i tätorten, påpassligt närvarande när vi slår upp i telefonkatalogen eller letar på stadskartan. Vi har ett gatunamn i vår adress, som vi dagligen ser bl a på våra postförsändelser. Vi förflyttar oss på gator vars namn vi kan läsa på skyltar i gathörnen. Men vet vi vad som döljer sig bakom vårt eget och andra gatunamn? De har alla sin historia, som ibland leder många hundra år tillbaka, och tillsammans fångar de in bygdens hela historia. Mjölbys alla 405 gatunamn behandlas i boken Mjölbys gatunamn genom tiderna, som snarast berättar Mjölbys historia speglad i gatunamnen. Den handlar om hur Mjölby uppkommit och utvecklats från en medeltida kvarnby, via 1800-talets järnvägssamhälle till dagens kommuncentrum. Kunskap förmedlas om lokalsamhällets beståndsdelar: naturförutsättningar, befolkningsutveckling, bebyggelse, kommunikationer, näringsliv, politik, förvaltning, religion, kulturliv, ortnamn, dialekt, personer, släkter osv. Mjölbys gatunamn genom tiderna är den största forskningsuppgift som någonsin utförts inom Mjölbys historia. Arbetet är tvärvetenskapligt och vill ge läsaren en helhetsbild, förklara samband och skapa förståelse. Många gatunamn har en historia som hittills varit okänd. En del namn grundar sig på misstag och andra på humor. Ett stort antal gator har bytt namn, och det finns exempel på både försvunna och nyfunna gator. I boken avlivas flera myter som mjölbyborna har odlat kring sina gatunamns innebörd. Förord För att tillhandahålla funktionsdugliga adresser till bebyggelsen i en tätort, är det sedan länge kutym att gator och torg ges egennamn. Det kan ske av ortsbefolkningen inofficiellt och med sedvanans hjälp eller – i senare tid så gott som uteslutande – genom beslut av kommunal myndighet. Dessa s k gatunamn bildar en synbar del av ortens historia. Genom att de är tillkomna i olika tidssammanhang speglar de ett historiskt förlopp, som ofta når även utanför själva namn- och bebyggelsehistorien. Därtill är det inte ovanligt att inspiration till namngivningen hämtats just ur den lokala historien. I denna bok presenteras resultatet av ett arbete som pågått under tjugo år. Som gymnasist började jag i slutet av 1970-talet att kartlägga Mjölbys gatunamn genom tiderna och de olika namnens tillkomsthistoria. De första tryckta bidragen till en Mjölbys gatunamnshistoria lämnade jag i artikeln "Mjölbygata fick namn efter inställd mässa" i Östgöta Correspondenten den 19 december 1981 och i uppsatsen "Kring gatunamn i Mjölby" i Mjölby kommuns hembygdsråds årsbok 1982. Båda framställningarna byggde på mitt tal på hembygdens dag i Mjölby den 13 augusti 1981. Därefter har arbetet fortsatt med en allt mera ingående och heltäckande undersökning, som nu slutförts. Bokens utgivning var planerad till december 1998, det år då jämnt ett och ett kvarts sekel förflutit sedan järnvägen kom till den gamla kvarnbyn och inledde den förändring som skulle ge upphov till stadsplanelagd bebyggelse och därmed gatunamn. På grund av min övriga verksamhet har dock arbetets fullbordan förskjutits in på det nya året. Flera personer har generöst och intresserat ställt sig till förfogande under forskningsarbetet. Ett varmt tack framförs till de i källförteckningen upptagna intervjupersonerna, som har bidragit med värdefull information som inte står att finna i annat källmaterial, och därtill ett flertal andra mjölbybor som lämnat enskilda upplysningar. I särskild tacksamhetsskuld står jag till Mjölby kommuns byggnadschef Lars Forsberg, som med största beredvillighet tillhandahållit byggnadskontorets samlade källmaterial och sitt eget kunnande, till bygdens mångårige och hängivne fornvårdare Olof Magnusson, som osjälviskt delat med sig av sina aldrig sinande nya lokalhistoriska upptäckter, samt till Mjölby hembygdsförening, som ställt äldre mjölbybilder till förfogande. Dessutom och inte minst innesluts i tacksamheten mina föräldrar, Britt och Sören Andersson. De har under hela arbetets gång dels givit mig tillgång till en stor mängd bakgrundsinformation i form av vad de själva erfarit av Mjölby allt sedan deras egen barndom i staden, dels aldrig sparat sin möda för att hjälpa mig i de många praktiska göromål som varit förknippade med gatunamnsarbetet. Förutom att gatunamnen utgör en framträdande beståndsdel i Mjölbys historia, avser historieskrivningen kring dem också bebyggelseplanering och gatunamnsgivning som uppgifter och verksamheter för den kommunala administrationen – ytterst fullmäktige – inom Mjölby kommun och dess föregångare. Forskningen har dock inte utförts på uppdrag av kommunen utan är ett helt privat initiativ och projekt. Boken Mjölbys gatunamn genom tiderna, som utges jämnt två decennier efter min första mjölbyhistoriska bok, är mitt bidrag till att mjölbybor och mjölbyättlingar i högre grad skall lära känna sin respektive sina förfäders hembygd, särskilt inför Mjölbys stora jubileumsdag den 1 januari 2000, då staden fyller 80 och municipalsamhället 100 år. Frågeställning och avgränsning Ett ortnamn är en benämning på en bestämd geografisk lokalitet. Ortnamnen kan vara naturnamn – betecknande exempelvis vattendrag, öar, höjder och skogar – eller bebyggelsenamn. Till den senare kategorin hör bl a namn på fastigheter (t ex byar, gårdar, torp), administrativa indelningar (t ex härader, socknar, kommuner) och tätorter. Inom en tätorts bebyggelse förekommer i sin tur ortnamn på en rad företeelser, såsom stadsdelar, industriområden, parker, broar, offentliga byggnader och anläggningar, enskilda hus och tomter. Funktionen hos de olika typerna av ortnamn är densamma: att bidra till orienteringen i landskapet eller bebyggelsen. För den rumsliga fixeringen i en tätort finns en lagreglerad form av ortnamn: kvartersnamn. För att i det praktiska livet ange positioner i tätorten är dock gatunamn den helt dominerande ortnamnstypen; sådana förekommer i den muntliga såväl som skriftliga vardagskommunikationens lägesangivelser, på gatuskyltar och kartor, som adresser på postförsändelser, i telefonkatalogen och andra adressförteckningar, i annonser osv. Därför är gatunamnen denna undersöknings objekt. Med gatunamn förstås inte endast namn som innehåller ordet gata som efterled utan alla ortnamn på förbindelseutrymmen som kan ha funktionen av adress, oaktat de uppträder som väg, gränd, stig, backe, lid, led, ring, gång, trappa eller till och med torg, plan eller vall. Utanför denna avgränsning faller således exempelvis parker, broar och vägportar, som dock i sig kan härbärgera en definitionsenlig bärare av ett gatunamn (t ex Vasavägen i Vasaparken, Burensköldsvägen på Burensköldsbron respektive Kungsvägen genom Kungsporten). Det föreliggande arbetets syfte är att beskriva och förklara gatunamnen i tätorten Mjölby, inplacerade i sitt allmänna lokalhistoriska och särskilda bebyggelsehistoriska sammanhang. Undersökningen inriktas på såväl de enskilda namnen – deras tillkomst, betydelse och form – som den helhet ortens gatunamnsgivning utgör. Ambitionen är att kartläggningen skall innefatta alla gatunamn – etablerade genom hävd eller offentligrättsligt beslut – genom tiderna. Sålunda omsluts både det aktuella namnförrådet och upphörda namn samt förslag som inte blivit förverkligade. Till grund för sökandet efter kunskap om Mjölbys gatunamnshistoria ligger följande frågeställningar: Vilka gator – utlagda såväl som endast planlagda – har förekommit i tätorten och vilken är respektive gatas belägenhet och avgränsning? Vilka av gatorna har blivit realiserade? Vilka namn har gatorna åsatts och vilken status har respektive namn (inofficiellt, förslag, slutgiltigt fastställt)? Vilka namn har kommit i praktiskt bruk? Hur ser namnens tillkomst- och utvecklingshistoria ut (namngivningsanledning, beslutsprocess, eventuell förändring av gatans sträckning och namnets giltighet)? Har gatorna bytt namn? När har namnen tillkommit och eventuellt försvunnit? Hur kan namnen förklaras etymologiskt (namnens innehållsliga ursprung och betydelse)? Hur är namnen uppbyggda som språkliga uttryck? Finns avvikelser i namnens stavning eller uttal? På aggregerad nivå bildar svaren underlag för att finna mönster i ortens gatunamnsflora, bl a över tiden, med avseende på namngivningsformer, ordbildning, inspirationskällor osv. Gatunamnet är den term som används som benämning på det begrepp som föreligger av ett visst fenomen i den planerade eller reella geografin i form av en avgränsad sträcka av tätortens gatunät. Sättet att i praktiken definiera sådana avsnitt, "gator", är dock inte entydigt. Dels tillämpas parallellt olika principer för gatuindelning, dels har avgränsningen av enskilda gator ändrats med åtföljande variation i respektive terms referens, med eller utan samtidig förändring av de berörda fenomenens fysiska gestaltning. För en vetenskaplig hantering av undersökningsobjekten fordras ett konsekvent förhållningssätt till när ett begrepp som utgör en enhet skall anses föreligga och därmed vid vilken gräns begreppsförändringar medför uppkomst av nya enheter. Antingen kan termen (ett namn som betecknar ett visst gatuavsnitt) eller fenomenet (en gata som benämns på ett visst sätt) läggas till grund för undersökningsenhetens definition. Vanligen överensstämmer den "naturliga" avgränsningen av en gata (exempelvis en sammanhängande, ovinklad sträckning från början till slut, utan påverkan av korsande gator) med vad ett visst namn åsyftar, men åtskilliga avvikelser förekommer. Två eller flera på detta sätt betraktade gator kan ha gemensamt namn, och av en annan kan olika delar bära var sitt namn. Med hänsyn tagen även till tidsdimensionen kan en och samma gata ha burit mer än ett namn (synonymer) eller samma namn ha förekommit på mer än en gata (homonymer). Ibland har både term och fenomen reviderats samtidigt. Förändring i gatunätet är en särskild anledning till uppkomst av avvikelser, t ex avdelning av en gata i samband med trafikomreglering utan motsvarande namnändring. I avsaknad av den totala överensstämmelsen mellan termer och enhetliga fenomen har det för denna undersöknings syfte ansetts mest ändamålsenligt att låta gatunamnet och inte gatan utgöra undersökningsenheten, vars exakta referens i geografin alltså kan variera. En viktig anledning till det valet är att namnets i högre grad än gatans egenskaper studeras. Dessutom undviks ställningstagande till vad som generellt skall anses avgränsa en gata och vid vilken grad av förändring därav som ett nytt begrepp uppstår – vid förlängning eller avkortning, delning eller sammanläggning (avseende jämbördiga enheter eller i form av avsöndring respektive inkorporering), förflyttning av gatans sträckning, anläggande av en ny gata på samma yta som en tidigare, osv. Den lösning som antagits innebär att en gata är det som för tillfället betecknas med ett visst gatunamn. En ny enhet uppkommer när ett nytt namn åsätts någon del av gatunätet, oavsett om det samtidigt vidtas någon förändring i gatugeografin. Slavningsvarianter och andra smärre språkliga avvikelser anses inte innebära ett nytt namn, såvida inte ändringen legitimerats genom uttryckligt beslut. Förhållandet att varje gatunamn konstituerar en enhet implicerar ett krav på kontinuitet i tid och mm. Inte endast synonymer utan också homonymer bildar således egna enheter, eftersom deras referenser uppvisar en kronologisk respektive korologisk variation. Detta gäller även då en gata har återfått ett namn som förekommit på densamma i en tidigare period. Kontinuitetsvillkoret kan i ett motsatt extremfall möjliggöra att ett under en obruten tidsföljd gällande namn betecknar helt olika gatuavsnitt vid skilda tidpunkter, om det mellan dessa genomförts en stegvis förskjutning av termens referens. För att ett namn skall upptas som en egen enhet tillämpas också ett etableringsrekvisit, som exkluderar bl a namn som endast funnits som en enskild persons förslag. Kvalificerade namn är de som har kommit i bruk samt de som beslutats eller officiellt framförts som förslag av ett kommunalt subjekt med en formell funktion i namngivningsprocessen, såsom fullmäktigeförsamlingen, beredande organ eller föredragande tjänsteman. Källmaterial och undersökningsmetod För att besvara undersökningens frågeställningar har för varje enhet, dvs vart och ett av drygt 400 konstaterade gatunamn, anskaffats värden på ett 40-tal variabler, som operationaliserar de begrepp varav frågeställningarna är uppbyggda; vissa variabler, t ex namnets etymologi, kan därtill i sig rymma en mängd värden fördelade på allehanda subvariabler. Efter genomförda mätningar (alla former av datainsamling) och i förekommande fall kodningar har all information lagrats i en gatunamnshistorisk databas, upprättad särskilt för denna studie. På både enhetsnivå och hela namnbeståndets aggregerade nivå har materialet i databasen analyserats, bl a utifrån datoriserade bearbetningar, och lagts till grund för såväl deskriptiva redovisningar som förklaringar i form av orsakssamband och därur sprungna mönster. De omkring 10 000 värden som slutligen kommit till användning för beskrivning och analys tillhör följande grundvariabler och därifrån härledda variabler: Grundvariabler Härledda variabler Namn Stavningsvarianter Uttalsvarianter Efterled Ordstruktur Bindning mellan för- och efterled Förekomst av samma namn på annan gata (homonymer) Kronologiskt ordningsnummer vid flerfaldig förekomst av samma namn Datering av namnet (äldsta belägg) Gatans geografiska läge och utsträckning Geografiskt område Löpnummer i redovisning Typ av bebyggelseområde Församlingstillhörighet Postnummer Gatans karaktär Förändring av gatubegreppet Gatans faktiska existens (utläggning, upphörande) Beslut om gatunamnet (inkl beslutsprocess) Namnets status Namnet taget i praktiskt bruk Namnets status Namnet upphört Namnets status Namnbyte (synonymer) Anledning till namngivningen Namnets etymologi Källor Utifrån vilken information som eftersöks ges i det följande en systematisk översikt av det material som utgör undersökningens källor, hur dessa används och de källkritiska problem som kan vara för knippade med informationsutvinningen. Även huvudtyperna av analyser av insamlade data berörs. Eventuella överväganden kring validitet och reliabilitet hos olika operationaliseringar redovisas i samband med behandlingen i sak av respektive variabel. Detsamma gäller uppsättningen variabelvärden. Den kommunala huvudmannen i Mjölby har under årens lopp inte givit upphov till någon kontinuerlig dokumentation av uppgifter om gatunamnsgivningen, såsom en liggare eller ett kortregister där beslutsdata och bakgrundsinformation efter hand noteras. I ortnamnssamlingen vid Språk- och folkminnesinstitutet i Uppsala, där belägg samlas för ortnamn inom ett område där Mjölby ingår, saknas också uppteckningar av gatunamn från orten. Inte heller har någon tidigare forskning uppmärksammat vare sig gatunamnens eller gatunätets historia i Mjölby. Härigenom har den nu genomförda undersökningen helt varit hänvisad till primärkällor, vilka upprättats för andra syften än att skriva gatunamnshistoria men som på olika sätt kan förmedla information av relevans för namnen. Undersökningens empiriska material har i huvudsak hämtats från följande slag av källor: kommunala protokoll med tillhörande handlingar för olika berörda organ inom Mjölby municipalsamhälle, stad och kommun; stadsplaner och andra planer för bebyggelsen; handritade och tryckta de facto-kartor; byggnadsförvaltningens beslut och handlingar i plan- och byggnadsärenden; gatuförvaltningens register över gatuarbeten; folkbokföringsmaterial i form av församlingsböcker i Mjölby pastorats arkiv och mantalslängder i Mjölby hembygdsförenings arkiv; telefonkataloger och andra adressförteckningar; tillämpade omnämnanden av gatunamn i företrädesvis samtida texter, såsom kommunala protokoll, tidningsartiklar och annonser; bakgrundsinformation i lokalhistorisk och biografisk litteratur; observationer på plats av samtliga befintliga gator; fotografier av bebyggelsemiljöer; intervjuer med tjänstemän och förtroendevalda som deltagit i namnens tillkomstprocess samt med äldre ortsbor, bl a i följd av efterlysningar som framförts via massmedia. För viss information har även utnyttjats material hos Lantmäterimyndigheten i Linköping (äldre kartor över det nuvarande tätortsområdet), Språk- och folkminnesinstitutet i Uppsala (belägg för ortnamn ingående i gatunamn), Statistiska centralbyrån (befolkningsstatistik) och Posten (ortens postnummerindelning, vilken samtidigt kunnat utökas med en del förbisedda gator). Tidningar, telefonkataloger och en del annat tryck har hämtats ur Kungliga bibliotekets samlingar i Stockholm. Visst tidningsmaterial har varit tillgängligt i form av Mjölby hembygdsförenings omfattande klippsamling, som upprättats och kompletterats till och med 1968 av Greta Wahlgren och nu förvaras i Mjölby kommuns kultur- och fritidskontors arkiv. 1. Namnbestånd. För att kartlägga vilka gatunamn som någon gång förekommit, oaktat deras status, är självfallet samtliga källor där namn nämns relevanta. Det totala källmaterialets namnbelägg är också grund för datering och för kännedom om eventuella variationer i stavningen och i viss mån uttalet, varvid naturligt nog de muntliga källorna framför allt är av betydelse. 2. Gatubegreppen. Kartor är grundläggande för information om den geografiska definitionen av respektive gata och förekommer av två principiellt olika slag: de facto-kartor och planer (se närmare redogörelse nedan). De förra beskriver en konstaterad bild av verkligheten och de senare ett avsett tillstånd. I praktiken kan dock gränsen mellan kategorierna vara flytande; förutom att befintliga gator som skall bestå självfallet också är medtagna i planer, upptar de facto-kartor ibland även önsketillstånd, som inte vid karteringen och ofta inte heller senare realiserats. Förändringar i gatunätet och dess indelning har följts genom att befintliga kartor jämförts i tidsordning. För att nå större säkerhet än vad kartans bild kan ge – vad gäller att en gata verkligen blivit utlagd och eventuellt igenlagd, dess exakta läge, sträckning och karaktär, när förändringar ägt rum, osv – har ytterligare källor kommit till användning, såsom direkt observation av nutida förhållanden, intervjuer, fotografier och skriftliga miljöredogörelser, där det faktiska tillståndet framskymtar. Till den sistnämnda kategorin hör allt ifrån beskrivningar i tidningar och i kommunala protokoll och handlingar, särskilt inom byggnads- och gatuförvaltningarna, till lokalhistoriska uppteckningar. En gatas existens kan också verifieras genom belägg för att dess namn varit i bruk, och ibland framgår av namngivningsbeslutet att gatan är utlagd. 3. Namnens tillkomstprocess. För den stora majoritet av gatunamnen som tillkommit inom ramen för den offentliga namngivningsmakten återspeglas namngivningsprocessens olika steg i kommunala protokoll och handlingar. Även om informationen oftast är den minsta möjliga, kan i de flesta fall varje namn ledas tillbaka i de skriftliga källorna till en namngivningsanledning och följas från förslag via yttrande av ett eller flera beredande organ, eventuella debatter och återremisser till slutgiltigt avgörande i den beslutande församlingen. I beslutsmaterialet kan vanligen också ett namns upphörande konstateras, i synnerhet om det ersätts med ett nytt. En totalgenomgång har gjorts av protokoll och handlingar under den senaste 100-årsperioden för Mjölby municipalsamhälles, stads, och kommuns fullmäktige, styrelse, byggnadsnämnd samt allmänna och för namnfrågor särskilda beredningsorgan. I den mån även andra subjekt ingått i beslutsprocessen, t ex stadsingenjören och under en period kulturnämnden, har naturligtvis också dokumentation därifrån beaktats. I municipalsamhällets arkiv, där även municipalstämmans protokoll och handlingar studerats, finns beståndsluckor, som gör det officiella källmaterialet för de första åren av seklet ofullständigt. En översiktlig genomgång av handlingar tillhörande Mjölby och Högby landskommuner, som till och med 1899 (i vissa avseenden 1919) respektive 1951 administrerade olika delar av tätortens aktuella eller blivande utbredningsområde, har inte påvisat något omnämnande av gatunamn. Eftersom gatunamnens tillkomst i många fall har samband med stadsplanefrågor, har också planmaterial i byggnadsförvaltningens arkiv anlitats. Från den tid då Mjölby kommun existerat förekommer ett något fylligare källmaterial i form av särskilda pärmar med kopior av alla namnbeslut och därtill hörande handlingar, som dessutom under respektive beredning kompletterats med en del inofficiella anteckningar. 4. Namnens realisering. Att avgöra om tillkomstprocessen för ett namn fullbordats genom att detta också tagits i bruk, är inte alltid enkelt. Den oklara gränsen mellan plan och verklighet i kartmaterialet påkallar ytterligare källor med uttryckliga belägg för praktisk användning av gatunamnen. Detta material kan ofta även bidra till datering av när namnet togs i och eventuellt ur bruk. Förutom de facto-kartor – med deras kända svagheter – är olika former av adressangivelser betydelsefulla som stöd för att ett gatunamn verkligen tillämpats. Avsaknaden av systematiska och någorlunda fullständiga förteckningar är dock påtaglig för äldre tider. Det officiella fastighetsregistret, fört och förvarat av Mjölby tingsrätt, innehåller inga gatuadresser, och Postverkets inaktuella adressböcker för postutdelningen finns inte bevarade. Även i folkbokföringen letar man fram till ett par decennier in på 1900-talet förgäves efter gatuangivelser; första gången gatunamn förekommer är i den församlingsbok som avser tiden 1921–1930 (Mjölby församling Alla: 18–22). Däri är befolkningen i det stadsplanelagda området alltjämt ordnad kvartersvis, men gatunamnen är tillförda vid sidan av fastighetsbeteckningarna. Ungefär samtidigt börjar gatunamn uppträda i mantalslängderna. Möjligheten att genom dessa källor belägga de befintliga gatunamnen i staden från 1920-talet gäller dock inte de bebyggelseområden där inga fysiska personer fanns folkbokförda, dvs framför allt industriområden. Länsstyrelsens handelsregister skulle här kunna vara en kompletterande källa men visar sig vid genomgång inte tillföra någon ytterligare information. Den första tryckta adressförteckningen för orten, "Adress- och Annons-Kalender för Mjölby" från 1902, saknade gatunamn. Så var också fallet med abonnentförteckningen i "Mjölby Telefonkatalog" fram till så sent som 1930-talet, och i rikstelefonkatalogen upptogs Mjölby vid denna tid ännu under "Övriga stationer", för vars abonnenter inga gatuadresser redovisades. Äldre adressuppgifter i tryck återfinns framför allt i annonser, förekommande i tidningar, böcker och även telefonkataloger. I många fall saknas dock helt adress i annonserna, och om sådan förekommer uttrycks den ännu på 1930-talet inte sällan med någon annan angivelse än gatunamn. I samband med den omfattande namnrevision som genomfördes i Mjölby vid 1930-talets mitt intogs i stadsfullmäktiges handlingar en översättning från de gamla till de nya adresserna för alla fastigheter inom stadsplanebebyggelsen, dessutom med angivande av ägare. Med stor säkerhet kan man därigenom sluta sig till att de genom fullmäktiges beslut upphörda namnen i förteckningen verkligen har varit i bruk. Som kompletterande källor har även använts andra samtida omnämnanden, som sporadiskt förekommer i källor liknande dem som utnyttjats för att fastställa en gatas existens. Det fordras dock vaksamhet mot att det ibland i kommunala protokoll och handlingar förekommer att även icke realiserade gatunamn – framför allt avseende outlagda gator – används för lägesbeskrivningar, i överensstämmelse med stadsplanens namnskick. I begränsad omfattning har empiriskt stöd hämtats från fotografier, där uppsatta gatuskyltar förekommer, och intervjuer med äldre personer; emellertid finns inte längre någon person kvar som minns förhållandena före den första officiella namngivningen på 1910-talet och därmed skulle kunna bidra med information om den tid för vilken ovissheten är störst. Till de krav som måste ställas på källorna hör att de genom klargörande av vilken gata ett namn avser utesluter förväxling av homonymer. En särskild risk därför föreligger vid namnbyten där ett tidigare giltigt namn på en gata överförs till en annan gata. 5. Etymologi. De officiella källor som omvittnar gatunamnens tillkomst – kommunala protokoll med tillhörande handlingar – saknar till stor del explicit information om bakgrunden till de namn som föreslås och beslutas. Först under senare år förekommer kortare motiveringar, dock inte alltid, och all namnen inom Mjölbys två dominerande namngivningsprojekt tidigare under 1900-talet finns inga som helst förklaringar. Även om en del – framför allt yngre – gatunamns etymologi kan utläsas i källorna, framgår det endast i enstaka fall varför förslagsställare och beslutsfattare stannat för just det namnet och inget annat eller varför just den gatan givits det namnet. På motsvarande sätt förblir okunnigheten i allmänhet total om varför ett gatunamn byts ut. Eftersom endast beslutsprotokoll förs i de kommunala fora som hanterar namnfrågorna, har inte någon eventuellt belysande debatt förmedlats till eftervärlden. Till skillnad från vad som kan vara fallet med andra kommunala frågor, påträffas inte heller något fylligare material i tidningsartiklar i anslutning till namnärendenas behandling. Information som kan lämnas av personer som deltagit i beslutsprocessen som politiker eller tjänstemän är självfallet av stort värde, särskilt i de avseenden där skriftlig dokumentation saknas. Några nyckelpersoner har intervjuats, men flera av dem som haft avgörande inflytande på namngivningen är avlidna. Bland dem som under senare år ingått i namnberedningen har flera haft en mera passiv roll, ofta under en förhållandevis kort uppdragsperiod och under en tid då endast ett fåtal nya namn tillkommit. Dessutom har en del av beredningens ledamöter haft sitt engagemang inriktat på namngivningen i andra delar av kommunen än Mjölby tätort. Kontakt med barn till stadens äldre namnfäder har endast givit ett marginellt tillskott av information. Sålunda har uppgiften att förklara namnens innehållsliga bakgrund i hög grad varit beroende av egna analyser och slutsatser av information som omger de olika namnen, och arbetet har bl a inneburit försök att rekonstruera vad som kunnat vara inspirationskällor för namngivarna. Dit hör exempelvis terrängförhållanden, bebyggelse, verksamheter och befintliga ortnamn i området vid olika tider samt annan information som förmedlas av äldre kartor och ortsbeskrivningar. 6. Bakgrundsinformation. Allmänna beskrivningar av den lokala historien och redogörelser för förhållanden som ansluter all olika gatunamn grundar sig delvis på lokalhistorisk och biografisk litteratur, däribland resultat av egen tidigare forskning. Kompletterande information, särskilt avseende bebyggelseutvecklingen, har insamlats vid systematisk genomgång av huvuddelen av det befintliga kartmaterialet för Mjölby under de senaste 230 åren, från ortnamnsuppteckningar och genom intervjuer med ortsbor. Med utgångspunkt i såväl nya som förut kända data har i vissa fall gjorts nya analyser, som format en reviderad historieskrivning. Kartmaterial. Den äldsta bevarade kartan, utvisande både bebyggelse och jordindelning, över kärnområdet i tätorten Mjölby är den som upprättades är 1770 vid "Mölby kyrkobys storskiftesdelning" och fastställdes den 12 februari året därpå. Den utgår således ifrån situationen alldeles före den ödeläggande branden i Mjölby den 28 maj 1771. Från 1700-talets senare del finns även ett antal partiella kartor över vissa kvarnar och delar av byns marker, Nästa kompletta kartbild av byn tecknades 1828 med anledning av laga skifte, fastställt 1829. Även för angränsande byar, som senare kommit att upplåta mark åt den växande tätorten, finns skifteskartor bevarade. Efterföljarna till de agrara kartorna över Mjölby beskriver fortsättningsvis en helt annan typ av ort, präglad av järnvägens framdragning 1873. Fram till l960-talet är förekomsten av de facto-kartor över tätorten mycket knapp, och merparten av de kartor som tillkommit är planer. Den "Charta öfver Mjölby bys inägor uti Östergötland, Wifolka härad och Mjölby socken", som upprättades vid laga skiftet 1828 "af J E Lagergren genom F W Bergman", bildade 1884 underlag för inritning av ett rutnät med tomter på Mjölby gravgårds mark, dvs ett område mellan nuvarande Kungsvägen och Bockarpsvägen. Dessförinnan hade kommissionslantmätaren E A U Gustafson 1875 upprättat en "Plan öfver Byggnadstomter vid Mjölby", som avsåg området närmast omkring järnvägsstationen. Denna plan renoverades 1897 av vice kommissionslantmätaren Gustaf Wilhelm Müntzing, som detta år även påbörjade arbetet med Mjölbys första stadsplan, som skulle gälla för det tätbebyggda område som från nyåret 1900 avgränsades som municipalsamhälle. Således upprättade Müntzing 1897 och 1898 en "Karta öfver Mjölby stationssamhälle uti Mjölby socken, Vifolka härad och Östergötlands län". Detta var den första särskilda karteringen av den tätort som kvarnbyn förvandlats till efter järnvägens tillkomst, och kartan utgjorde Mjölbys första stadsplan, gillad den 13 november 1903. Trots att det är fråga om en plan, rymmer Müntzings storskaliga karta en hel del detaljerad information om den befintliga bebyggelsen. Kort efter stadfästelsen inleddes en stadsplanerevision, som resulterade i att en ny "Karta öfver Mjölby stationssamhälle uti Mjölby socken" upprättades 1904–1905 av A O Lindquist och antogs den 28 oktober 1907 av municipalstämman under kvarndisponenten Wilhelm Edlunds ordförandeskap. Två år senare fick Kommunaltekniska byrån i Stockholm i uppdrag att utarbeta ännu en stadsplan, för vilket ändamål byråns innehavare civilingenjör Nils Gellerstedt 1909–1911 upprättade den stadsplanekarta, som antogs av municipalstämman den 22 november 1912 och fastställdes av Kungl Maj:t den 2 maj 1913, Gellerstedt producerade också den första de facto-kartan över tätorten, i form av "Brandförsäkringskarta över Mjölby municipalsamhälle", som utvisar hur långt bebyggelsen hunnit 1912. Nästa bild av den faktiska situationen härrör från 1915, då Gustaf Sjunnesson med utgångspunkt i den senast fastställda stadsplanen ritade en "Karta öfver Mjölby i förminskad skala". På ett samma år daterat exemplar av denna, med påskriften "tillhör underdånig ansökan om stadsrättigheter för Mjölby", har befintliga gatusträckningar och byggnader kolorerats för hand. Även nästa genomgripande stadsplanerevision anförtroddes Gellerstedt, som 1923–1928 utarbetade sitt förslag i kartform. Flera ändringar i förslaget och därmed i kartmaterialet vidtogs åren därefter – bl a 1930, 1932 och 1934 – innan planen slutligen antogs av staden och den 13 april 1934 fastställdes av Kungl Maj:t. Någon total stadsplanerevision har inte genomförts härefter, och varje förändring och utvidgning under tätortens kraftiga expansion därefter har skett som tillägg till 1934 års plan. Genom plan- och bygglagen 1987 ersattes begreppet stadsplan med detaljplan, som avser en hel tätort eller delar därav under det att en översiktsplan gäller hela kommunens markanvändning. Medan stadsplanen skulle fastställas av regeringen eller länsstyrelsen, antas detaljplanen av kommunfullmäktige eller byggnadsnämnden. Den första tryckta – dessutom färgtryck ta – kartan över tätorten är distriktslantmätaren Sigfrid Wolkes "Karta över Mjölby stad" från 1921 i liten skala, för att rymma hela socknens område som upphöjts till stad. Kartan är i grunden ett utdrag ur Rikets allmänna kartverks s k ekonomiska konceptkarta från år 1876, som kompletterats med inritning av det stadsplanelagda områdets gatunät enligt den då gällande stadsplanen. 1949 inleddes en serie av moderna de facto-kartor i form av färgtryckta s k adresskartor i skala 1:4 000 – senare 1:5 000 – med utförlig information om bl a gatu- och kvartersnamn samt tomtindelning. Nya upplagor har utgivits 1961, 1965, 1968, 1974, 1980 och senast 1988. En viss uppfattning om bebyggelsens utbredning och gators befintlighet kan man få av de tryckta kartor i mindre skala som beskriver det landskap vari Mjölby är beläget. Den första därav, den nämnda ekonomiska kartan, karterades 1876 och utgavs 1880 i form av ett blad för Göstrings och Vifolka härader. Därefter följde "Generalstabens karta öfver Sverige", uppmätt 1877 och 1878 och publicerad 1882. Denna utkom 1929 i en år 1926 reviderad version. På grundval av flygfotografering 1945 kartlades 1948 och utgavs 1950 de två blad av "Ekonomisk karta över Sverige" som täcker tätorten Mjölby. Den s k topografiska kartan trycktes för Mjölbyområdet första gången 1963 och reviderades genom påtryck 1973. Nya upplagor publicerades 1981 och 1992, den senare under namnet "Gröna kartan". Bortsett frän ett fåtal namn på 1897 års reviderade version av 1875 års "Plan öfver Byggnadstomter vid Mjölby", uppträder den första kartan med utsatta gatunamn 1910 i form av ett förslag inför den stadsplan som då var under utarbetande. Eftersom 1912 års namnförsedda brandförsäkringskarta tillkom innan gatunamnen formellt vunnit rättskraft genom stadsplanens fastställelse 1913, är 1949 års adresskarta den första de facto-karta som redovisar gällande gatunamn. Utifrån undersökningens frågeställningar har analyser gjorts av det empiriska materialet dels på enhetsnivå för att nå kunskap i olika avseenden om det enskilda gatunamnet, dels på helhetens nivå med hjälp av såväl kvantitativa som kvalitativa metoder i syfte att klarlägga orsaksrelationer mellan variabler och därmed teckna en sammanhållen bild av gatunamnshistorien. I den empiriska kartläggningens förlängning har uppgjorts ett förslag till ny namngivning. Detta grundar sig på dels observerade inkonsekvenser i den befintliga namngeografin, dels en ambition att så allsidigt som möjligt genom gatunamnen spegla lokalsamhället och dess historia. Disposition och anvisningar Redovisningen av den genomförda undersökningen disponeras så att den i hög grad avspeglar de frågeställningar och den variabeluppsättning som format studien. I ett bakgrundskapitel skisseras bebyggelsens och gatunätets framväxt. Framställningen tar sin början i en diskussion av frågan om Mjölbys uppkomst och en analys av ortnamnets historia. Redogörelsen för den fortsatta bebyggelseutvecklingen utgår från den geografiska utbredningen av den moderna tätorten, den delade flerkärnestaden. Det agrara Mjölby beskrivs med avseende på kvarnbyns bebyggelse, vägar inom byn, gårdarnas marker, torpbebyggelse i periferin samt byns ägare. Härefter tecknas bilden av hur byn stegvis omvandlats till dagens kommuncentrum via begynnande industri och handel, tillkomsten av stationssamhället, municipalsamhället och staden samt dennas utvidgning. Vidare anläggs tre särskilda perspektiv på bebyggelse- och gatuhistorien: lokaliseringen av lokalsamhällets olika funktioner, strävandena att överbrygga å- och järnvägsbarriärerna genom tätorten samt den föränderliga hanteringen av ortens trafikströmmar, från genomfart via ringled till förbifart. Sammanfattningsvis konstrueras en stadsdelsindelning på bebyggelsehistoriska grunder. Den processuella sidan av gatunamnshistorien, dvs under vilka former och aktörers inverkan gatorna givits namn, uppmärksammas i ett kapitel om hur namngivningsprocessen gestaltat sig och förändrats över tiden. Redovisningen av den flerdimensionella analysen av den helhet som Mjölbys gatunamnsbestånd utgör ägnas först språkbyggnadsaspekter på gatunamnen i ett kapitel om ordbildning, avseende namnens ordstruktur, efterleder, bidningsformer, stavning och uttal. Den mest sammansatta dimensionen i namnhistorien är den etymologiska, och i ett särskilt kapitel studeras innehållsbakgrunden till namngivningen. Slutligen avhandlas olika typer av oregelbundenheter, såsom synonymer och homonymer, variationer i principerna för gatuindelning, omdefinitioner av namnens referenser, gators upphörande samt misstag som givit upphov till gatunamn. Bokens idiografiska huvuddel upptar en redogörelse för vart och ett av de drygt 400 gatunamnen i Mjölby genom tiderna. Namnen är grupperade efter sina bärares hemvist i något av de 16 geografiska områden som avgränsats. Dessa stadsdelar är inbördes ordnade i en rumslig följd som börjar med de hävdvunna huvudstråken genom byn och deras betydelsefulla korsning på Svartåns vänstra strand. Inom varje stadsdel följer gatorna efter varandra så att tätortens totala gatubestånd länkas samman till en följd med så få avbrott som möjligt. På gatans plats ordnas synonymer kronologiskt. För gator som givits namn på ett gemensamt tema och är belägna intill varandra behandlas gatunamnen i en gemensam notis. För att främja möjligheterna att anlägga helhetsperspektiv på ortens gatunamn och för att underlätta sökning bland namnen, återfinns några förteckningar över gatunamnen där dessa ordnats bl a alfabetiskt, kronologiskt, efter status och efter postnummer. Vidare lämnas en översikt av de personer som i olika organ och befattningar haft en officiell roll vid namnärendenas beredning samt en förteckning över källor och litteratur som kommit till användning. En karta över det aktuella gatunätet och dess namn tjänar som utgångspunkt för den geografiska inplaceringen, även av de upphörda och de aldrig realiserade namnens gator, vars lägesangivelser i de namnhistoriska notiserna uttrycks i termer av nu befintliga gator. Förslag till nya gatunamn och andra förändringar i namnskicket framförs i ett separat kapitel. Varje namnnotis består av en eller i vissa fall flera rubrikrader, en löpande text samt källuppgifter. På rubrikraden återges gatunamnet med fet stil. Detta föregås av en unik beteckning för namnet, bestående av en bokstav för det geografiska område som namnet hänförts till och ett löpnummer i en gemensam serie för hela namnbeståndet. Om ett och samma namn förekommer på mer än en gata, följs gatunamnet av ett kronologiskt ordningsnummer inom parentes. Härefter utmärks namnets status med något av tecknen ^ (inofficiellt namn), * (befintligt namn), † (upphört namn) och ° (ej realiserat namn). Den äldsta dateringen av namnet redovisas i form av årtal. Detta avser i allmänhet det första tillfälle då namnet dokumenterats i den officiella beslutsprocessen. Om årtalet omges av parentestecken gäller dateringen i stället den äldsta konstaterade iakttagelsen av namnet utan att det är fråga om ett moment i namngivningen, innebärande att namnet kan ha funnits före det angivna året. Utöver namnets områdestillhörighet, som inleder rubrikraden, återfinns längst till höger på denna ytterligare en eller två geografiska bestämningar: för de nuvarande gatunamnen den moderna adresseringens postnummer, som betecknar tillhörighet till ett av ortens adressblock, samt för alla namn församlings- eller sockentillhörighet. Denna anges enligt den äldre indelning som gällde före de sammanläggningar och gränsändringar som lett fram till dagens uppdelning av tätorten på Mjölby och Högby församlingar: M = Mjölby socken (Mjölby, Eldslösa och Egeby), nu Mjölby församling; S = Sörby socken (Lundby och Sörby), nu Mjölby församling; H = Högby socken (Slomarp och Lärketorp), nu Mjölby församling; V = Västra Skrukeby socken (Hulje och Viringe), nu Högby församling. Denna indelning bortser från att Lundby komministerboställe inom Sörby sockens rågång formellt räknades till Mjölby socken. Namnnotisens textframställning behandlar särskilt namnets etymologi, ibland med litet utförligare bakgrundsteckning av förhållanden som har anknytning till namnet och vad det betecknar. Särskilda inslag i beslutsprocessen, såsom debatter och alternativa förslag, redovisas. Om namnet inte tillkommit i samband med planering av gatunätets utvidgning eller förändring, beskrivs anledningen till namngivningen. För de gatunamn som nu inte är i bruk definieras gatans geografiska läge och utsträckning. I förekommande fall redovisas också information om tidigare och senare namn på samma gata, tidpunkter för namnbyten, stavnings- och uttalsvarianter, förekomst av samma namn på en eller flera andra gator, namnets respektive gatans status (om de endast planerats och aldrig realiserats), kvantitativa och kvalitativa förändringar av den gata som namnet avser, exempelvis gällande utläggning, sträckning och funktion samt eventuell stegvis utbyggnad och igenläggning. När det har relevans för exempelvis gatunamnets etymologi uppmärksammas även omständigheter såsom gatans karaktär och typen av bebyggelseområde där den är belägen. Källangivelserna omfattar framför allt det kommunala material som beskriver beredning och beslut i respektive namnärende. När en generell namnrevision inneburit att ett namn bibehållits oförändrat, anges inte revisionens källor, och för beslut om att ett gatunamn skall ersättas med ett annat hänvisas till källuppgifter under det nya namnet. Källor och litteratur, varur hämtats bakgrundsinformation till namnnotiserna, förtecknas i bokens samlade käll- och litteraturförteckning. Vad gäller gatunamnens ortografi, används i namnnotisens rubrik och i förteckningar den stavning som förekommer i den officiella dokumentationen i samband med tillkomstbeslutet. Det gängse sättet, att vid återgivning av medeltida varianter av ortnamn transkribera stavningen av de särskilt betecknade ä- och ö-ljuden med æ respektive ø, tillämpas inte, till förmån för ett konsekvent bruk av bokstäverna ä och ö oavsett tid. Mjölbys gatunamn genom tiderna. Mjölby, 1999. 208 sid, inb. ISBN 91-87784-10-6.	slekt.se/mjolby Start Mjölbyhistoria ➤ Start slekt.se ➤ © 2022 Per Andersson