Mjölbyhistoria Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum Per Anderssons forskning och texter om Mjölbys historia
	Mjölbys gatunamn genom tiderna – G. Kattkälla G 145 Kummelgatan* 1927 — 595 52 M För att erinra om de järnåldersgravar med tillhörande stenkummel, som genomgick arkeologiska undersökningar på 1920-talet, föreslog de historieintresserade herrarna i 1927 års namnkommitté att en gata i fornminnesområdet skulle ges namnet Kummelgatan. De valde den södra delen av Jungfrugatan, som naturligt avgränsade sig genom den kraftiga höjdskillnaden vid Brunnsviksgatan. Sålunda frigjordes genom 1934 års stadsplan denna gatusträckning, som fick formen av två mot varandra vinkelräta utlöpare till Vasaplan. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. G 146 Kummeltrappan* 1927 — 595 51 M Genom 1934 års stadsplan delades den dittillsvarande Jungfrugatan i två åtskilda delar. Den högre belägna sträckningen, söder om branten vid Brunnsviksgatan, avsöndrades som Kummelgatan. De båda gatudelarna förbinds med en trappa, som samtidigt med gatudelningen gavs namnet Kummeltrappan. Namnet fanns inte i det förslag som framlades av 1927 års namnkommitté utan tillfogades av BU före SFs beslut. BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. G 147 Hulterstagatan° 1910 — M Den norra delen av den nuvarande Vattugatan introducerades i 1913 års stadsplan som Hulterstagatan. Namnet utgick dock i 1934 års plan till följd av att den ursprungliga sträckningen av Vattugatan ändrades. Hulterstad – 1372 skrivet Hulterstadha – är Mjölby sockens största jordegendom och befinner sig i samma släktkrets ägo alltsedan 1646, då den förvärvades av Anders Gyldenklou (1602–1665), född på Slomarp. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. G 148 Vattugatan* 1910 — 595 53 M Sedan omkring 1890 fanns en vattenreservoar – först privatägd – i form av en rund träbyggnad strax öster om det nuvarande vattentornet. Denna är förmodligen en anledning till att den intilliggande gatan blev benämnd Vattugatan, en anknytning som förstärktes när vattentornet senare uppfördes. Emellertid fanns säkerligen ytterligare en bakgrund till namngivningen. Gatan är nämligen belägen i det område som präglas av kvarters- och gatunamn med anknytning till stjärnbilder och andra astronomiska begrepp. I närheten av Vattugatan finns kvarteret Vattumannen. Enligt 1913 års stadsplan avsågs gatan börja invid mötet mellan Finnstugugatan och Brunnsviksgatan för att sträcka sig som nuvarande Torngatan och därefter vid vattenreservoaren vika av söderut i Hålaskogen. Där skulle den gå parallellt med den nuvarande Vattugatan, öster om denna. Av dessa planer blev intet öster om Kattkällegatan (Furugatan). I stället omdefinierades gatan i 1934 års stadsplan så att den – också i praktiken – kom att omfatta nuvarande Torngatan och norra delen av den sträckning som i dag utgör Vattugatan och som i 1913 års plan var avsedd som Hulterstagatan. Dessa båda delar skulle förbindas med ett bågformat gatuavsnitt i den nordöstra kanten av Furuplan. Varken denna plan eller sammanlänkningen blev utlagda, och sedan 1964 upptas platsen av det 30 meter höga Vattentornet. Söderut har gatan förlängts i flera etapper, på underlaget av en spontant tillkommen småväg genom torpbebyggelsen utanför den ursprungliga stadsplanegränsen. I planen 1934 nådde gatan till den nya Ringvägen, varpå den efter hand utsträcktes till Tallgatan, Stinsgatan och slutligen till sin nuvarande sydspets vid domarringen i en trädgård på Östra Eldslösa bys forna ägor. Gatunamnets giltighet för fortsättningen söderut beslutades av SF 1964, samtidigt som gatans öst-västliga sträcka i norr avskildes som en egen gata med namnet Torngatan. I dag innefattar således Vattugatan, som är en av Mjölbys längsta gator, inte någon del den av ursprungligen planerade gatan. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1, NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34, NB skr 1964-08-28, DK 1964-10-01 § 292, SF 1964-10-19 § 170. G 149 Torngatan* 1964 — 595 52 M Vattugatan utgick ursprungligen från Finnstugugatan invid Brunnsviksgatan för att efter Kattkällegatan (Furugatan) svänga till sin nord-sydliga del. Emellertid kom aldrig den förbindande svängen till stånd, och på dess plats byggdes i stället Vattentornet. Eftersom de två sålunda åtskilda delarna i praktiken uppfattades som olika gator, framställde NB 1964 om att "nuvarande delen av Vattugatan mellan Finnstugatan och Furugatan bör ges ett särskilt gatunamn". Namngivande blev det stora byggnadsverket vid gatans östra slut. NB skr 1964-08-28, BN 1964-09-02 § 252, DK 1964-10-01 § 292, SF 1964-10-19 § 170. G 150 Kattkällegatan (2)† 1910 — M Den av Mjölby bys gårdar med kvarn som kallades Hålan hade som utjord ett större område i bymarkens sydöstra del innan Eldslösa tog vid, på ömse sidor av vägen till Västra Harg. I sydväst avgränsades området av vägen till Västra Eldslösa, dvs nuvarande Bondegatan. Väster om denna, mellan Vintergatan och Ringvägen, låg en källa kallad Kattkälla(n). På andra sidan Bondegatan, dvs på Hålans mark, fanns åtminstone sedan 1700-talet någon form av utmarksbebyggelse som också bar källans namn. Därigenom fick även Hålans utjord som helhet namnet Kattkälla. Detta förklarar parallella namn som exempelvis Hålahagen och Kattkällehagen för den nuvarande Vasaparken. Kattkällegatan på Kattkällans eller Hålans forna mark i närheten av Hålaskogen var en av de nya gatorna i 1913 års stadsplan. Den började dock läggas ut först några år innan dess namn vid den stora namnreformen på 1930-talet ändrades till Furugatan. Det gamla namnet överfördes då på en planerad gata i Vintergatans förlängning mellan Bondegatan och Lagmansgatan. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. G 151 Furugatan* 1927 — 595 52 M Åtta fastighetsägare vid Kattkällegatan med folkskollärare Eric Elmgren i spetsen tillskrev 1925 BN med begäran om att deras gata skulle namnändras till Furuvägen. De ansåg att gatan var belägen för långt från Kattkällan för att bära dess namn, och de hade erfarit missförstånd till följd av denna gatuadress. De ansåg att namnet Kattkällegatan passade bättre på den dåvarande Eldslösavägen, som dessutom inofficiellt kallats vid just det namnet. Namnet Furuvägen motiverade de med "att [det] utefter vägens sydöstra sida ligger en skogspark, som i sin helhet består av furor, och vilken park vi hoppas att staden en gång skall kunna förvärva och bevara till glädje för både nu levande och kommande generationer". Följden blev att BN och SF beslutade tillsätta en namnkommitté inför den nya stadsplanen, att Elmgren blev en av dess ledamöter och att gatan på kommitténs förslag namnändrades till Furugatan. Det kan noteras att en av fastigheterna vid gatan redan då den hette Kattkällegatan kallades Furuhöjd. BN 1925-03-13 § 18, NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. G 152 Furuplan° 1932 — M Där nu Vattentornet är beläget avsåg 1934 års stadsplan anlägga en öppen plats, inramad av den böjda Vattugatan (då innefattande även nuvarande Torngatan), Vikingagatan och Furugatan. I anslutning till den sistnämnda skulle dess namn vara Furuplan. Varken den avgränsande böjen på Vattugatan eller själva planen blev anlagd. Karta 1932 inför 1934 års stadsplan. G 153 Tallgatan* 1944 — 595 53 M I det bebyggelseområde längs Hargsvägen, söder om den gamla stadsplanegränsen, vilket har sitt ursprung i utmarksbebyggelse på Östra Eldslösa ägor, var de spontant uppkomna gatorna länge namnlösa. I stället användes i adresser fastighetsnamn som Skuggan och Solskina. Den nordligaste av gatorna gavs 1944 namnet Tallgatan, förmodligen i analogi med Furugatan. Båda gatorna med synonym förled sträckte sig från Hargsvägen upp mot Hålaskogen och dess barrträd. Det nya gatunamnet förefaller dock inte ha kommit i praktiskt bruk förrän tidigast nästa decennium. Gatan sträckte sig först mellan Hargsvägen och Vattugatan. 1973 vidgades namnets giltighet på stadsingenjörens förslag till att innefatta även gatans förlängning österut. Tallgatans ursprungliga sträckning är numera avstängd för biltrafik, för att undvika den branta utfarten på Hargsvägen. BU 1944-09-21 § 31, DK 1944-09-22 § 207, SF 1944-10-02 § 124, SI skr 1973-01-03, BN 1973-01-22, KN 1973-03-12 § 47, KS 1973-04-18 § 155, KF 1973-05-22 § 95. G 154 Vikingagatan* 1927 — 595 52 M Gatan mellan Finnstugatan och Vattugatan var ursprungligen planlagd som en del av Södergårdsgatan. I följd av 1920-talets arkeologiska utgrävningar i området, varvid framför allt lämningar från järnåldern påträffades, föreslog namnkommittén 1927 namnet Vikingagatan, vilket fastställdes i 1934 års stadsplan. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. G 155 Bredgränd* 1927 — 595 52 M I 1913 års stadsplan framträder den blivande Bredgränd endast som en antydan av utrymme mellan tomterna närmast Västra Hargsvägen; i grändens senare östpunkt var Finnstugugatan ännu inte framdragen. Från 1915 års karta betraktas den, i likhet med den blivande Vikingagatan, som en del av Södergårdsgatan. Någon sådan sammanhållen gata blev dock aldrig utlagd. Före tillkomsten av namnet Bredgränd hade fastigheterna Finnstugugatan eller Södergårdsgatan som adress. 1927 föreslog kronofogde Cnattingius och hans namnkommitté att "den smala gatan från Wasavägen till Finnstugatan får benämningen Bredgränd". Även som gränd betraktad är den mycket smal, varför gatunamnet är något av en överdrift. Numera är Bredgränd avstängd för genomfart med motorfordon. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. G 156 Tvärgränd† 1927 — M Den av de tre namngivna gränderna i området mellan Vasavägen och Finnstugatan, som förenade de båda andra, blev efter sitt läge kallad Tvärgränd i 1934 års stadsplan. Gränderna fanns dock redan dessförinnan men var då namnlösa. Tvärgränd är numera försvunnen, sedan området mellan Skolgränd och Bredgränd bebyggts med en förskola. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. G 157 Skolgränd* 1927 — 595 52 M Grändens läge invid Centralskolan, senare kallad Vasaskolan, gav genom 1934 års stadsplan skolväsendet ett eget gatunamn i staden. Den högre utbildningen på orten fick 63 år senare sin väg, Gymnasievägen. Gränden existerade, dock utan namn, redan under 1913 års stadsplan. I dag har Skolgränd reducerats till cykelväg, infart och delvis parkering. Inte ens någon namnskylt finns längre vid dess början eller slut. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. G 158 Hargsvägen (1)^ (1904) — M Den äldsta kända benämningen på den gata i tätorten som har sin grund i landsvägen till Västra Harg är beskrivande nog Hargsvägen. Så kallas den i ett förslag till ändrad stadsplan 1904, dvs innan Mjölbys gator gavs officiella namn. När så skedde blev namnet Västra Hargsvägen, senare ändrat till dels Hargsvägen, dels Vasavägen. Förslag till ändringar i stadsplan 1904-06-18. G 159 Västra Hargsvägen† 1910 — M Anledningen till gatunamnet är naturligtvis grannsocknen Västra Harg, dit den landsväg som är gatans ursprung leder. Förutom Västra Hargsvägen förekom även varianterna Väster respektive Vester Hargsvägen. Gatan började vid Syavägen, strax söder om järnvägsundergången, och i 1934 års stadsplan delades den upp på Hargsvägen och en del av Vasavägen. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. G 160 Hargsvägen (2)* 1927 — 595 52 (nr 1–7, 2–14), 53 (nr 11–51, 16–42), 54 (nr 53–59, 54–72), 92 (nr 74–) — M Det avsnitt av den tidigare Västra Hargsvägen, som inte blev en del av Vasavägen, namnändrades genom 1934 års stadsplan till Hargsvägen. Det namnet hade före den första officiella namngivningen använts om hela gatusträckningen. Den stadsplaneenliga utgångspunkten för Hargsvägen är Vasavägens raksträcka, som var tänkt att fortsätta genom Vasaparken. Emellertid utvisar gatunamnsskylten, som är placerad för långt norrut, att somliga fastigheter, som har adress Vasavägen, i geografin ligger vid Hargsvägen. Det är dock fråga om ett komplicerat möte mellan flera gator, förutom de båda nämnda även Grusgatan, Tingsgatan, Finnstugatan samt Vasaplan, som också har karaktären av gata. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. G 161 Vasavägen* 1927 — 595 52 M Vasavägen företer en antiklimax i Mjölbys gatunamnshistoria. Gatan tillskapades i 1934 års stadsplan som den östra stadsdelens huvudgata. Den bildades genom att Västra Hargsvägens norra del, mellan Syavägen (Järnvägsgatan) och svängen alldeles söder om Grusgatan, avsöndrades och planerades få en rak fortsättning i östra kanten av Vasaparken och vidare ända till den södra stadsplanegränsen, en totalt mer än kilometerlång sträcka. Steg för steg har dock den tilltänkta paradgatan, som till och med gavs kunganamn, avkortats och sönderdelats. Vittringen började med att den mellersta delen genom parken aldrig anlades; den sträckningen är i dag en gång- och cykelväg. Följden blev att det friliggande gatuavsnittet söder därom inte uppfattades som en del av Vasavägen, varför det 1967 fick bilda en särskild gata med namnet Ljungkullevägen. Denna tillsammans med avsnittet genom parken avsågs i 1913 års stadsplan bli Ugglarpsvägen. I norr avkortades Vasavägen genom att lämna företräde åt först Bockarpsvägen sedan Lagmansgatan. Vid denna hade den därefter sin början, innan också hela sträckningen därifrån, förbi Vasaskolan och till det mycket gamla vägskälet vid Bonde- och Södergårdsgatorna förvandlades till cykelväg. Vasavägen har numera inte ens kontakt med dessa båda gator utan är från Finnstugatans södra slut en återvändsgata norrut. Dessutom är denna tydligt avgränsad från den övriga delen av Vasavägen genom en svängd utfart som förhindrar varje intryck av att det är samma gata som fortsätter söderut till Hargsvägen. I stället uppfattas den sistnämnda övergå direkt i Finnstugatan vid Vasaplan, som därtill kan göra anspråk på mellersta delen av den kvarvarande Vasavägen. Även den korta återstående sträckan från Vasaplan fram till Vasaparken har i praktiken så gott som uppslukats, genom att Hargsvägen fått sin gatunamnsskylt placerad vid Grusgatan och därmed inkorporerat den sydligaste delen av Vasavägen. Genom Vasagatans styckning och stegvisa nedläggning har också den gamla färdvägen från Mjölby till Västra Eldslösa, Hulterstad, Östra Eldslösa och Västra Harg avklippts. Gatunamnets förled – av förslagsställarna 1927 stavad med W – kan ledas tillbaka till kvartersnamnet Vasaorden i stadsplanen 1913, vilket betecknar området för den därefter uppförda Centralskolan, långt senare benämnd Vasaskolan. Kvartersnamnet kan i sin tur ses i sammanhang av andra sådana ortnamn med anknuten bakgrund, såsom kvarteret Hertig Johan, uppkallat efter en av Vasaättens medlemmar. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. G 162 Ljungkullevägen* 1967 — 595 53 M Stadsplanens avsikter för gatunätets utseende ligger till grund för utarbetande av namnförslag. Om det som planerats inte realiseras, kan det få konsekvenser för namnbruket. Så blev fallet med Vasavägens sträckning söder om Vasaparken, som aldrig förenades med vägens huvuddel, eftersom avsnittet genom parken inte byggdes. BN tog 1967 initiativ till att också i namnhänseende frigöra den södra delen och anförde som grund: "Delen av Vasavägen genom Vasaparken enligt 1934 års stadsplan är ej utlagd och anledning för dess utläggande torde ej heller förefinnas". NB ansåg dock inte att det fanns skäl till någon namnändring, eftersom några olägenheter inte framkommit. BN framhärdade dock med begäran om omprövning, "emedan det kommit till byggnadsnämndens kännedom, att rent praktiska svårigheter föreligger för återfinnande av den sydligare delen av Vasavägen". BN segrade och SF beslutade ge delen från Ringvägen och söderut namnet Ljungkullevägen, med samma bakgrund som det sedan tidigare befintliga namnet på den korsande Ljunggatan. Att ungefär samma gatuavsnitt i 1913 års stadsplan bar namnet Ugglarpsgatan, fanns förmodligen inte i minnet 1967. NB skr 1967-04-07, NB skr 1967-05-16, DK 1967-07-01 § 188, SF 1967-06-19 § 112. G 163 Vasaplan* 1932 — 595 52 M En större plan där flera gator sammanstrålar ingick i både 1913 och 1934 års stadsplaner på central plats i den östra stadsdelen, vid Tingsgatans möte med Västra Hargsvägen, dvs Vasavägen enligt den senare stadsplanen. Först 1932 uppträder namnet Vasaplan, som anknyter till det då nyinförda vägnamnet. När Vasaplan anlades innefattade den två gatuavsnitt mellan Vasavägen och Kummelgatan, ett på vardera sidan av en grönyta mitt på planen. Det södra av dem finns fortfarande kvar, medan det norra förvandlats till gång- och cykelväg. Karta 1932 inför 1934 års stadsplan. G 164 Brogeslättsgatan° 1910 — M 1913 års stadsplan rymde i samhällets södra och ännu ej exploaterade utkanter fyra någorlunda parallella gator med namn efter gårdar belägna söder om Mjölby, från väster Eldslösavägen, Ugglarpsgatan, Brogeslättsgatan och Hulterstagatan. Endast den näst sista, som syftar på gården Brogeslätt eller Broslätt under Hulterstad, blev utlagd och då endast en del av sträckningen enligt stadsplanen. Genom en förvanskning av namnet på en karta från 1915 kom gatan fortsättningsvis, utan något sanktionerande beslut, att kallas Brageslättsgatan. Senare föreslogs den bli namnändrad till Bragegatan, men blev i stället förkortad – till både namn och sträckning – till dagens Bragegränd. Brogeslättsgatans planerade sträckning innefattade förutom denna en fortsättning söder om nuvarande Ringvägen med riktning mot Månegatan. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. G 165 Brageslättsgatan† 1915 — M Det genom 1913 års stadsplan tillkomna gatunamnet Brogeslättsgatan blev tillsammans med municipalsamhällets alla övriga inskrivna på stadsplanekartan med gemener förutom begynnelsebokstäverna. På det exemplar som tjänade som förebild för en avritning att inges tillsammans med ansökan om stadsrättigheter 1915 hade hamnat en liten fläck i nedre högra hörnet på bokstaven o. Detta uppfattades av kartritaren som ett a, vilket befästes på den nya kartan, där namnen skrevs med versaler, med ett tydligt A. Därmed hade gatunamnet – utan något som helst beslut – ändrats till Brageslättsgatan, som senare föreslogs bli Bragegatan och numera är Bragegränd. Fjärran är den avsedda anknytningen till gården Broslätt. Förslag till stadsplan för Mjölby municipalsamhälle, upprättat 1909–1911; Karta öfver Mjölby i förminskad skala, upprättad år 1915, enligt den fastställda stadsplanen. G 166 Bragegatan° 1927 — M Den realiserade delen av Brageslättsgatan, egentligen fastställd som Brogeslättsgatan, föreslogs av 1927 års namnkommitté få det förkortade namnet Bragegatan. Emellertid ändrades namnet till Bragegränd före SFs beslut. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18. G 167 Bragegränd* 1927 — 595 52 M Den smala gatan mellan Hargsvägen och Ringvägen blev i 1934 års stadsplan kallad Bragegränd. Namnet tillkom genom att SF på BUs förslag ändrade den av 1927 års namnkommitté föreslagna benämningen Bragegatan. Tidigare utgjorde grändens sträckning den realiserade delen av Brageslättsgatan, som först tillkommit som Brogeslättsgatan. Ursprunget till förleden är alltså gården Broslätt eller Brogeslätt. BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. G 168 Ugglarpsgatan° 1910 — M Denna aldrig utlagda gata är namngiven efter gården Ugglarp – ortnamnet 1372 skrivet Vgglothorp – belägen söder om Mjölby nära intill stambanan och tillhörande Hulterstad. Gatan avsågs utgå från Västra Hargsvägen vid Vasavägens nuvarande sydpunkt, för att fortsätta ungefär i form av den senare planerade förlängningen av sistnämnda vägen genom Hålahagen (Vasaparken) och vidare som dagens Ljungkullevägen till municipalsamhällets sydgräns, söder om Vintergatan. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. G 169 Ekebergsvägen° — M Gården Ekeberg i södra delen av Mjölby socken har tillskjutit förleden i namnet på denna planerade gata, vars avsedda sträckning är obekant. Sannolikt tänktes namnet beteckna någon aldrig realiserad gata i anslutning till de parallella Eldslösavägen, Ugglarpsgatan, Brogeslättsgatan och Hulterstagatan, som alla givits namn efter gårdar söder om Mjölby by. BKs register över gatunamn. G 170 Södergårdsgatan* 1910 — 595 52 M Södergården hade sina ägor fördelade på olika håll mellan kyrkan och byns sydgräns, från ån i väster till den väg i öster som ledde från kyrkan till Västra Eldslösa. Därmed hamnade markområdena på båda sidor om stambanan när den drogs fram på 1870-talet. I närheten av gårdens åkrar öster om järnvägen blev i 1913 års stadsplan gatan från stationsinspektorsbostaden och österut namngiven Södergårdsgatan. Den tänktes fortsätta efter Västra Hargsvägen (Vasavägen) som nuvarande Bredgränd och Vikingagatan. Så blev dock aldrig fallet och i stället kom dessa båda att anläggas som separata gator. I 1934 års stadsplan begränsades sålunda gatunamnets räckvidd till den nuvarande Södergårdsgatan. Tidigare var gatan förbunden med Järnvägsgatan men är där nu avstängd av trafiksäkerhetsskäl. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1, NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. G 171 Bondegatan* 1910 — 595 52 (nr 1–25, 2–20), 53 (nr 27–31, 22–32) M Bondegatan är en rätad efterföljare till jordbrukssamhällets väg till Västra Eldslösa, som grenade sig från vägen till Västra Harg. En första etapp av gatan utlades från detta vägskäl rätlinjigt till i höjd med nuvarande Vasaparken. Där övergick den i landsbygdsvägen, som efter hand omformades till stadsgata och slutligen utsträcktes till Fågelsångsvägen. I 1913 års stadsplan ingick den södra delen av Bondegatan, från raksträckans slut till den dåvarande stadsplanegränsen, i Eldslösavägen. Samma avsnitt och dess fortsättning mot Västra Eldslösa kallades också inofficiellt Kattkällegatan. Tre alternativa förklaringar till det i den nämnda stadsplanen fastställda gatunamnet Bondegatans förled vore tänkbara. Den enklaste skulle vara att namnet är en hyllning till modernäringen genom odalmannens benämning. I övrigt förekom dock bara ett likartat namn i municipalsamhället, Bryggaregatan, och det hade väl varit naturligt med åtminstone en Mjölnargatan om den tolkningen är den korrekta. Eftersom flera släkt- och personnamn lagts till grund för gatunamn vid denna tid, t ex Burensköldsvägen, kunde ätten Bonde vara ursprunget, men veterligen har ingen av dess medlemmar någon särskild anknytning till Mjölby. Den tredje och mest sannolika förklaringsmöjligheten är att namnet återgår på Mjölby bondegård, på motsvarande sätt som den intilliggande Södergårdsgatan, Klostergårdsgatan osv, men då återstår att förklara varför gatan inte fick namnet Bondegårdsgatan. Bondegården hade förvisso ett mindre jordområde i närheten av den blivande Bondegatan. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. G 172 Kattkällegatan (1)^ — M Namnet Kattkällegatan har under årens lopp betecknat tre olika gator. I detta fall var det en inofficiell benämning på vägen till Västra Eldslösa förbi bebyggelsen vid Kattkällan. I dag motsvaras sträckningen av den södra delen av Bondegatan till dess forna möte med Grönegatan samt därefter den nord-sydliga delen av den sistnämnda gatan. 1913 års stadsplan avsåg att den del av Kattkällegatan som låg inom planens område skulle ingå som en del i den planerade Eldslösavägen. Inofficiellt namnbruk. G 173 Eldslösavägen† 1910 — M Den aldrig fullständigt utlagda Eldslösavägens tänkta sträckning sammanföll med en del av den gamla landsbygdsvägen till Västra Eldslösa, som senare blev Bondegatans fortsättning söderut efter dennas raksträcka, samt gick vidare åt nordväst fram till Syavägens planerade förlängning (Järnvägsgatan), strax söder om dagens Domaregatan. Bondegatans del av Eldslösavägen kallades tidigare i folkmun Kattkällegatan. Eldslösavägen fick sitt namn från byn närmast söder om Mjölby, som omskrivs i den äldsta kända källskriften från 1286 som Eslösum. Ortnamnet har upptagits i två andra gatunamn: Östra Eldslösavägen och Eldslösaleden. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. G 174 Tingsgatan* 1910 — 595 52 M Tingshuset i hörnet av Tingsgatan och Lagmansgatan är ursprunget till dessa båda gatunamn, liksom till det senare tillkomna Domaregatan. Byggnaden uppfördes 1906–1907 för Göstrings häradsrätt, som sålunda förlades utanför sitt eget härad. Vifolka härad, som Mjölby tillhörde, hade vid denna tid sitt tingsställe i Sya. 1924 sammanlades Vifolka, Göstrings och Lysings härader till Mjölby domsaga med ting i tingshuset i Mjölby. När också Skänninge stad 1939 inkorporerades i domsagan, ändrades dess namn till Folkungabygdens. Denna benämning kvarstod även efter tingsrättsreformen 1971, men 1975 blev Mjölby tingsrätt namnet på sydvästra Östergötlands underrätt med sina lokaler i tingshuset. Domsrätten över mjölbyborna utövades länge vid Ljunga by i Veta socken, som är det äldsta kända tingsstället för Vifolka häradsrätt (1441). Möjligen antyder en befintlig domarring att ting hölls där redan under förkristen tid. Tingsstugan i Ljunga övergavs, när häradsrätten 1725 "för bättre beqwämlighet skul" flyttade till Mjölby gästgivaregård. Där hölls det sista tinget 1861, och de två följande åren var Spångsholm tillfälligt häradets tingsställe. 1864 kom rätten till Sya och ett nyuppfört tingshus, som ännu finns kvar. Där stannade man fram till Mjölby domsagas bildande. Tingsgatan anlades efter municipalsamhällets tillkomst som en av dess bredaste gator. Den skulle skapa ett storslaget perspektiv mellan järnvägsstationen och den blivande Vasaplan, men det dröjde ända till 1923 innan staden förvärvade en del av Mjölby centralhotells trädgård för att dra fram gatan till stationsplanen. 1979 avstängdes Tingsgatan i väster mot Järnvägsgatan för att undvika den branta utfarten på denna. I stället anlades strax söder därom – ännu en gång på Centralhotellets tomt – Domaregatan som ny förbindelse mellan Lagmansgatan och den då förlängda Järnvägsgatan. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. G 175 Lagmansgatan* 1910 — 595 51 (nr 1–13, 2–14), 52 (nr 15–41, 16–34), 53 (nr 43–45, 36–44) — M Läget vid ortens tingshus är inspirationskällan till namnen på Lagmansgatan och den korsande Tingsgatan, liksom senare Domaregatan. Vid gatunamnets tillkomst fanns inte något rättsligt ämbete med benämningen lagman. I stället måste Erik Hübe, som 1910 utarbetade förslaget, ha åsyftat det ursprungligen medeltida lagmansämbetet. Lagmannen ledde landskapstinget eller landstinget och var allmogens förtroendeman mot kungamakten i ett landskap. Lagmannens domsområde kallades lagsaga och rättskipningen utövades vid lagmansrätt, en instans mellan häradsrätt och hovrätt som tillsammans med lagmansämbetet upphävdes 1849. Valet av förled i gatunamnet träffade alltså fel domstolsnivå, om avsikten var anknytning till tingshuset; Häradshövdingegatan hade varit korrektare. Passande nog blev dock genom tingsrättsreformen 1971 titeln för chefsdomaren i en tingsrätt just lagman. Vid 1910-talets början hade Lagmansgatan hunnit bli utlagd från Södergårdsgatan till strax efter tingshuset söder om Tingsgatan. I norr var avsikten att den skulle sträcka sig ända till Syavägen (Kungsvägen), vilket med tiden också blev fallet. Senare trafikregleringar har dock avkortat gatan, först med utfarten på Kungsvägen från mötet med Föreningsgatan och senare med sträckan norr om Parkgatan. Dessutom är den numera avstängd för trafik mellan Parkgatan och Bockarpsvägen. Trafikmiljön på detta gatuavsnitt uppmärksammades redan av 1927 års namnkommitté inför 1934 års stadsplan: "Den del af Lagmansgatan, som framgår öfver Kommunala Mellanskolans gård, bör endast afses för gående och der utläggas endast till half bredd, dels derföre att vid körtrafik fara kan uppstå för de å skolgården lekande barnen och dels emedan Kommunala Mellanskolan kan behöfva tillbyggas, hvilket lämpligen kan ske endast åt öster." Synpunkter av detta slag föll uppenbart utanför namnkommitténs uppdrag, men förmodligen utnyttjades tillfället till påverkan på initiativ av kommittéledamoten fil mag Mauritz Brogren (1889–1939), som var läroverksadjunkt vid skolan. Som efterföljare till denna skolbyggnad uppfördes i motsatt ända av Lagmansgatan nya lokaler för den högre undervisningen i staden, Lagmansskolan, som togs i bruk vid höstterminens början 1955. Innan gatan drogs fram till den nya skolans huvudentré, sträckte den sig till skoltomtens början, varifrån man kunde fortsätta österut till Bondegatan på det som nu är cykelväg men en gång planerades som Södra Stationsgatan. Föregångare till den återstående delen av Lagmansgatan till Grönegatan var en stig eller brukningsväg. För att främja trafiksäkerheten vid Lagmansskolan och den därifrån avsöndrade Lillgårdsskolan på andra sidan gatan, är Lagmansgatans huvuddel nu reducerad till sin utsträckning i söder omkring 1950. Återstoden söder om Lagmansskolan framstår därmed som en separat gata. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1, NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. G 176 Domaregatan (2)* 1979 — 595 52 M Gatan tillkom som ersättning för Tingsgatans avstängda del mellan Lagmansgatan och Järnvägsgatan. Belägenheten framför tingshuset föranledde ett gatunamn med anknytning till detta, i likhet med namngivningen av de båda förstnämnda gatorna. Domaregatan var tidigare namnet på en aldrig utlagd gata på Lundbygärdet. NB 1979-01-25 § 5, KS 1979-04-04 § 148, KF 1979-04-24 § 65. G 177 Grusgatan* 1910 — 595 52 M Även om Grusgatan är känd som en av de få gator som långt fram i tiden var grusbelagda, är inte detta anledningen till gatunamnet. Detta kan i stället härledas till en grustäkt söder om gatan, i kvarteret Grusgropen. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. G 178 Norra Stationsgatan° 1927 — M G 179 Södra Stationsgatan† 1927 — M För området mellan Hålahagen (Vasaparken) och järnvägen fanns storslagna planer, som satte spår i 1934 års stadsplan. Bl a tänkte man sig en ny järnvägsstation, belägen söder om den dåvarande tillika nuvarande. Med utgångspunkt i den nya stationsbyggnaden skulle två nya gator sträcka sig till Bondegatan från en förlängning söderut av Järnvägsgatan: Norra och Södra Stationsgatan. I den senares förlängning skulle en gångtunnel förbinda stationsområdet med Magasinsgatan på andra sidan järnvägsspåren. Mellan de parallella gatorna tänktes en öppen plats mellan Järnvägsgatan och Lagmansgatan samt mellan denna och Bondegatan en offentlig byggnad. Eftersom det skisserade projektet inte realiserades, kom inget av de båda föreslagna gatunamnen i bruk. Med samma sträckning som Södra Stationsgatan fanns dock en farbar förbindelse mellan Bondegatan och Lagmansgatan, innan den sistnämnda drogs vidare förbi Lagmansskolan. Från stadsplanen utmönstrades Södra Stationsgatan 1945. I dag är sträckningen gång- och cykelväg längs skoltomtens norra gräns. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. G 180 Stjärngatan (2)° 1927 — M I linje med stadsplanerarnas storslagna ambitioner föreslog 1927 års namnkommitté ändring av den dittillsvarande Stjärngatans namn till Ringvägen. Men för att bevara det gamla namnet, som hade en central plats i det område som kännetecknas av gator och kvarter uppkallade efter himlakroppar, tog kommittén initiativ till återanvändning av det gamla namnet genom att "en söder om [Norra och Södra Stationsgatorna] sig sträckande gata från Bondegatan till Jernvägsgatan får namnet Stjerngatan". Gatan avsågs enligt 1934 års stadsplan gå från Bondegatan vid den nuvarande Lagmanshallen och över Lagmansskolans gård, för att i rät vinkel möta en förlängning av Järnvägsgatan. Planerna blev dock aldrig satta i verket. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. G 181 Stjärngatan (1)† 1910 — M Stjärngatan (ibland stavad Stjerngatan), liksom den parallella Vintergatan, är uttryck för det astronomiska tema som i följd av 1910 års namnförslag kommit att prägla framför allt kvartersnamn men även en del gatunamn i östra delen av Mjölby. Planer på en ringled runt staden föranledde byte av Stjärngatans namn genom 1934 års stadsplan till Ringvägen, som senare ändrades till Östra Ringvägen och därefter åter Ringvägen. Så länge gatan bar namnet Stjärngatan sträckte den sig endast längs Hålahagen (senare Vasaparken) mellan Bondegatan och den blivande Ljungkullevägen. Gatunamnet har senare tagits i anspråk för två andra gator, varav en blivit utlagd. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. G 182 Ringvägen (1)† 1927 — M Planer på en östlig ringled från Kungsvägen till en förlängning söderut av Järnvägsgatan föranledde att Stjärngatan, som var den befintliga delen av det stora projektet, genom 1934 års stadsplan namnändrades till Ringvägen. Efter hand utsträcktes gatan i öster till Hargsvägen och därefter slutligen Vattugatan, men i övrigt blev intet av planerna åt det hållet, t ex ett tänkt möte med Vifolkagatans förlängning i Hålaskogen. På 1950-talet expanderade Ringvägen västerut från Bondegatan till Lagmansgatan. Därifrån var en fortsättning planerad fram till Järnvägsgatans avsedda förlängning, där den nya Tegelbruksgatan skulle ta vid. Planerna reviderades och utökades mot slutet av 1950-talet, vilket gav en ny mening åt det ambitiösa gatunamnet. Ringvägen avsågs nu fortsätta över Svartån, som nuvarande Skattegårdsgatans huvudsträckning, över Smålandsvägen och parallellt med Svarvaregatan och Dag Hammarskjölds gata, mellan dessa. Av denna planerade länk byggdes endast den del som i dag kallas Skattegårdsgatan. Denna pendang till den ursprungliga Ringvägen bar först samma namn som modergatan. Ju längre tid som gick utan att gatans båda delar på var sin sida av ån blev förenade, desto större blev den praktiska olägenheten med ett gemensamt namn. Lösningen blev 1969 en uppdelning på Östra och Västra Ringvägen. Efter tio år återfick den förra sitt närmast föregående namn Ringvägen, och samtidigt blev den senare benämnd Skattegårdsgatan. Ringledsprojektet hade då övergivits, och i dess ställe sammankopplades Järnvägsgatan och Svarvaregatan med en bro över ån längre söderut. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. G 183 Östra Ringvägen† 1969 — M Efter att Ringvägen – tidigare Stjärngatan – fått en fortsättning på andra sidan Svartån men utan någon förbindelse mellan de båda gatuhälfterna, uppstod naturligt nog ibland praktiska problem för den som försökte orientera sig med hjälp av gatunamnet. Därför skedde även i namnhänseende en uppdelning 1969, på Östra respektive Västra Ringvägen. Efter att planerna på en ringväg med bro över ån – på grund av oöverstigliga tekniska hinder – givits upp, återfick den äldre delen 1979 namnet Ringvägen medan den nyare blev kallad Skattegårdsgatan. NB 1969-09-22 § 4, BN 1969-10-01, DK 1969-10-14 § 885, SF 1969-10-27 § 178. G 184 Ringvägen (2)* 1979 — 595 52 M Ringvägen blev det nygamla namnet på den förutvarande Östra Ringvägen sedan planerna på en ringled, där gatan skulle ingå, övergivits. Ungefär samtidigt förlängdes gatan något i väster och anslöts till den nyanlagda delen av Järnvägsgatan. Före gatans första period med namnet Ringvägen hette den Stjärngatan. NB 1979-01-25 § 5, KS 1979-04-04 § 148, KF 1979-04-24 § 65. G 185 Tegelbruksgatan° 1932 — M På Västra Eldslösas nordligaste ägor, mellan ån och järnvägen, fanns från 1880-talet till 1956 ett tegelbruk. Alldeles söder om detta skisserades i stadsplanen 1934 en förbindelse från mötet mellan de planerade förlängningarna av Ringvägen och Järnvägsgatan, under järnvägen och vidare österut för anslutning till Strandvägen. I planen hade man också förberett sig för en fortsättning över ån. Namnet Tegelbruksgatan tillkom först efter att 1927 års namnkommitté avgivit sina namnförslag. Karta 1932 inför 1934 års stadsplan. G 186 Vintergatan* 1910 — 595 53 M Från universums djupblå rymd hämtades 1910 inspirationen till namnet på denna gata, som går längs kvarter som Karlavagnen, Orion och Tvillingarna. Dess ursprungliga sträckning enligt 1913 års stadsplan var mellan Bondegatan och den blivande Ljungkullevägen. I 1934 års stadsplan föreskrevs gatans senare realiserade fortsättning österut till Hargsvägen. Genom en planändring 1944 flyttades gatans ursprungliga sträckning något söderut – mest i den västra delen – varmed den fick en rak fortsättning i den planerade Kattkällegatan. Denna gata förverkligades emellertid aldrig, men senare förlängdes Vintergatan motsvarande sträcka till Lagmansgatan. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. G 187 Kattkällegatan (3)° 1927 — M Genom tillkomsten av 1934 års stadsplan byttes den dittillsvarande Kattkällegatans namn mot Furugatan, och det gamla namnet blev på kartan – men aldrig i verkligheten – använt för en planerad förlängning från Bondegatan till Lagmansgatan av Vintergatan, vars namn sträckningen senare fick. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. G 188 Månegatan* 1932 — 595 53 M Himlakroppen i namnets förled inordnar sig i det celesta temat för kvarter och gator inom stadsdelen. Möjligen rymmer namnet också en anspelning på Mjölby månegård i analogi med Bondegatan, som kan antas ha en bakgrund i Mjölby bondegård. I likhet med vad som förmodas i fallet Vattugatan, kan Månegatan sålunda ha två olika anknytningar. Förmodligen finns även ett samband med namnet Måndalen, åtminstone generellt genom astronomin som gemensam nämnare i området. Måndalen kallas annars Nygårdsslätten eller kort och gott Slätta av äldre mjölbybor. Med sin utgångspunkt vid Vintergatan sträckte sig Månegatan först till Ljunggatan, för att förlängas fram till Fågelsångsvägen och senare ett kvarter efter denna. Karta 1932 inför 1934 års stadsplan. G 189 Ljunggatan* 1927 — 595 53 M Gatunamnet tillkom sedan 1927 års namnkommitté föreslagit "att gatan, som sträcker sig genom stadsdelen Ljungkullen, erhåller namnet Ljunggatan". För åtminstone en del av fastigheterna längs gatan var adressen tidigare Ljungkullen, åtföljt av ett tomtnummer. Ortnamnets yttersta ursprung är med säkerhet de ljungbeväxta markerna i området. Själva Ljungkullen låg söder om gatan, och mellan denna och Fågelsångsvägen ett stycke österut fanns ett kärr som kallades Ljunghagabrunn. Vintertid tjänade detta som isbana för mjölbyborna, och på Ljungkullen samlades man för allehanda evenemang. Innan Folkets park kom till 1914 tjänade platsen också som arbetarrörelsens mötesplats, exempelvis under storstrejken 1909. Avsikten var att Ljunggatan skulle sträcka sig från Bondegatan till Hargsvägen, men ända fram till den sistnämnda nådde den aldrig på grund av att en befintlig fastighet hindrade framdragningen. I dag förbinder dock en gång- och cykelväg Ljunggatan med Hargsvägen. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. G 190 Floragatan* 1927 — 595 53 M Området kring Floragatan – och dess parallell Grönegatan – började växa upp alldeles utanför municipalsamhällets sydgräns och därmed utom räckvidd för de gällande stadsstadgorna. Långt senare tillkom gatunamnet, sedan 1927 års namnkommitté föreslagit "att den gata, som går fram genom stadsdelen Skogsudden från Bondegatan till Jernvägsgatan kallas för Floragatan". Förleden anger ett tema för namn i området, där bl a kvarteren Tussilagon och Blåsippan påträffas. I 1934 års stadsplan avsågs gatan fortsätta till den plan där Järnvägsgatans förlängning och Tegelbruksgatan skulle mötas, men dessa planer genomfördes aldrig. Innan Järnvägsgatan långt senare drogs söderut och över ån, sträckte sig Floragatan ända till sydspetsen av nuvarande Vårlöksgatan samt innefattade även denna. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. G 191 Vårlöksgatan* 1979 — 595 52 M Gatan utgjorde tidigare den östligaste delen – med vinkel norrut – av Floragatan. Denna delades 1979 i samband med Järnvägsgatans förlängning söderut och vidare över ån, varvid Vårlöksgatan skapades med infart från Järnvägsgatan i norr, mitt emot Ringvägen. Namnet hämtades från det där belägna kvarteret Vårlöken. NB 1979-08-22 §§ 10–15, KS 1979-11-28 § 536, KF 1979-12-18 § 212. G 192 Lärkgatan† 1932 — M En från både karta och verklighet numera avlägsnad gata var i 1934 års stadsplan avsedd att gå parallellt med Lagmansgatan på dess västra sida, från Grönegatan, över Floragatan och ned till den plan som skulle anläggas vid korsningen mellan Tegelbruksgatan, Ringvägen och Järnvägsgatan, dvs ungefär där de båda senare nu möts. Gatan bar namnet Lärkgatan, som dock inte förekommer i det förslag som utarbetades av 1927 års namnkommitté. Gatan anlades aldrig i sin planerade helhet, men namnet förekom under senare delen av 1930-talet som adress på en fastighet, vilken numera har tillfart från Ringvägen. 1953 avlägsnades gatan ur stadsplanen. I dag finns spår av gatans en gång befintliga sträckning norr om Floragatan ned mot Ringvägen i form av en liten asfalterad infart och en mur längs den forna gatans östra sida. Huruvida gatunamnets förled skall hänföras till flora eller fauna är ovisst. Det förra förefaller ligga närmast till hands med tanke på läget vid Floragatan. Där gatan gick fram i området Skogsudden – i övergången mellan skog och öppen mark – kunde namngivarna emellertid lika gärna ha observerat trädlärka som lärkträd. Karta 1932 inför 1934 års stadsplan. G 193 Grönegatan* 1927 — 595 53 M Den södra av de parallella och tidigare namnlösa gatorna genom området Skogsudden gavs namnet Grönegatan genom 1934 års stadsplan. I denna bildade gatan stadsplanegräns mot Västra Eldslösa. Den hade ursprungligen tillfart från Bondegatan men avstängdes där genom en trafikreglering 1978, och numera nås gatan endast via Lagmansgatans slut. Samma år utvidgades gatunamnets räckvidd till att omfatta även ett avsnitt av den forna landsbygdsvägen till Västra Eldslösa. Detta omfattades längre tillbaka i tiden av det inofficiella namnet Kattkällegatan och går söderut i vinkel från Grönegatans nuvarande östliga slutpunkt. Sträckan från Bondegatan till denna – som i likhet med Bondegatan norrut till Vasaparken också utgjorde en del av den nämnda landsvägen – är nu till största delen cykelväg och torde i övrigt betraktas som en del av Grönegatan. Områdets trädgårdskaraktär och vegetationen i övrigt kan antas vara den generella anledningen till gatunamnet. Man kan notera den säregna bindningen – e – mellan namnets för- och efterled. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34, NB 1978-10-04 § 3, KS 1978-11-15 § 840, KF 1978-11-28 § 244 b. Mjölbys gatunamn genom tiderna. Mjölby, 1999. 208 sid, inb. ISBN 91-87784-10-6.	slekt.se/mjolby Start Mjölbyhistoria ➤ Start slekt.se ➤ © 2022 Per Andersson