Mjölbyhistoria Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum Per Anderssons forskning och texter om Mjölbys historia
	Förslag till nya gatunamn i Mjölby Sedan två decennier sker – i bjärt kontrast till den närmast föregående 100-årsperioden – så gott som ingen expansion av Mjölby tätort. Endast en viss förtätning inom den befintliga bebyggelsen och en begränsad komplettering av industrimark har ägt rum under den senare tiden. Behovet av nya gatunamn är av den anledningen i stort sett obefintligt. Nya namn kan dock komma till användning för att fullborda gatunamnsgivningen inom den etablerade tätorten. Det kan gälla att benämna ännu namnlösa gator, anpassa namngivningen till en enhetlig avgränsning av gatubegreppet och att i någon omfattning byta ut namn för att manifestera betydelsefulla moment i lokalsamhället. En så genomgripande reform som följde av kronofogde Cnattingius förslag 1927 är dock varken påkallad eller önskvärd. Justeringar av de tre nyss nämnda typerna har däremot förekommit även de senaste årtiondena i väl avvägd omfattning. De förslag som lämnas i det följande skall därför ses som en fortsättning på den väg som de kommunala namngivarna redan anträtt. Förutom de nya namn som presenteras finns för framtida bruk en rik namnskatt i ortens alla utmönstrade gatunamn: antagna men upphävda, föreslagna men aldrig realiserade samt inofficiellt brukade men nu bortglömda. Dessa upprepas inte här annat än undantagsvis. Om man skulle vilja få en betydligt större avsättning för nya och nygamla namn än vad mängden namnbehövande gator medger, finns möjligheten att namnge tätortens alla cykel- och gångvägar. Detta har förvisso redan påbörjats i och med Skolgången. Gatunamnen som instrument för att hos invånare och besökare medvetandegöra lokalsamhället och dess historia bör utnyttjas genom att man tillskapar namn som bildas av ortnamn, personnamn och andra lokala företeelser. På så sätt kan man exempelvis bevara minnet av bebyggelse och mark som bildat grund för den moderna tätorten. Verksamheter, händelser och skeenden i historiens Mjölby kan speglas. Personer som spelat en särskild roll för orten och dess utveckling kan hedras – utan att det tär på den kommunala kassan. Till ortnamn som tenderar att komma ur praktiskt bruk hör häradernas namn. Ett försök att införliva några sådana med Mjölbys gatunamn gjordes i 1913 års stadsplan, men de föreslagna gatorna blev aldrig anlagda. I dag finns endast Vifolka härad bevarat i ett gatunamn, men även det andra härad, som en del av Mjölby socken tillhört och en viss del av tätorten alltjämt tillhör, borde ägnas en gata: Göstringsgatan. En lämplig kandidat är den södra delen av Vifolkagatan, som sträcker sig mellan Bockarpsvägen och Östgötagatan och inte utgör en naturlig fortsättning på gatans huvuddel. Efter återstående härader som upptar eller upptagit delar av den nuvarande kommunens område kan bildas namnen Bobergsgatan, Lysingsgatan samt Askagatan, vilket emellertid får anses ha för stor likhet med den befintliga Askgatan. Genom Bobergsgatan, som förekom i 1913 års plan, skulle även samtliga kommunala enheter som lades samman till Mjölby kommun finnas respresenterade bland gatunamnen. En utökning av motivkretsen till att omfatta också de härader som bildat domsaga tillsammans med Vifolka eller Göstring skulle tillföra namnen Dalgatan, Gullbergsgatan, Valkebogatan, Bankekindsgatan, Kindagatan och Ydregatan. I anslutning till namn efter den judiciella och administrativa indelningen i området kan även Livgedingsgatan och Hovslänsgatan föreslås, lämpligen på huvud- eller matargator i ett område med gator namngivna efter härader. I änkedrottning Hedvig Eleonoras livgeding, som bestod som en feodal kvarleva i västra Östergötland åren 1678–1719, ingick Göstrings m fl härader, dock aldrig Vifolka. En liknande roll hade under slutet av medeltiden och början av nya tiden Hovs län, som omfattande Dal, Lysing, Vifolka och Göstring samt till sist även Aska och Boberg. Länet drogs in som förläning 1543 och upphörde som fögderi 1550. Hargsvägen, Sörbygatan, Vetagatan och Skänningevägen är de fyra nu befintliga gatunamnen som anspelar på angränsande socknar eller församlingar. Tidigare fanns även Syavägen och Hogstagatan. Med tanke på de två socknar utöver Mjölby och Sörby som bidragit med delar av sitt territorium till den moderna tätorten vore det angeläget att det bland Mjölbys gator också fanns Västra Skrukebyvägen och Högbyvägen. Västra Skrukebyvägen blir förslagsvis infarten från Höglidens raksträcka till Nya kyrkogårdens västra ingång, dvs sammanfallande med den forna gränsen mellan Västra Skrukeby och Mjölby socknar, och Högbyvägen fortsättningen norrut längs kyrkogårdsmuren till kyrkogårdsförvaltningens nyaste lokaler, dvs efter en gränsjustering numera skiljelinjen mellan Högby och Mjölby församlingar. Efterleden har valts för att undvika förväxling med namnet Skrukebygatan på torpbebyggelsen i förutvarande Västra Skrukeby sockens utmarker i skogen längs gränsen mot Hogstad. Herrbergagatan skulle anspela på den återstående av grannsocknarna inom Mjölby kommun, och med Åsbogatan och Ekebygatan vore alla angränsande församlingar representerade. Det sistnämnda gatunamnet riskerar dock att förväxlas med det befintliga Egebygatan. Om man vill uppmärksamma även övriga församlingar i Mjölby kommun tillkommer Kumlagatan, Appunagatan, Väderstadsgatan, Tollstadsgatan, Vibygatan, Normlösagatan, Vallerstadsgatan, Järstadsgatan, Bjälbogatan, Allhelgonagatan, Skeppsåsgatan samt, efter upphörda enheter, Harstadsgatan och Sankt Martinsgatan. Vissa av dessa är dock mindre lämpliga på grund av förväxlingsrisk eller förekomst på annat håll i kommunen, såsom Kumlagatan–Kummelgatan respektive Bjälbogatan i Skänninge. Av namn på kommuner som omger Mjölby förekommer endast ett i gatunamn: Linköpingsvägen. För att fullborda bilden skulle Boxholmsgatan, Ödeshögsgatan, Vadstenagatan och Motalagatan tillkomma. Därmed finge också alla de största intilliggande tätorterna, inklusive Skänninge, sina egna gator. Mantorpsgatan, som en gång ratades som namnförslag, Spångsholmsgatan och Öjebrogatan skulle tillsammans med de föreslagna gatunamnen bildade av sockennamnen Väderstad, Hogstad och Sya medföra att även de övriga tätorterna i kommunen uppmärksammas. En artighetsgest mot de ytterligare orter som i sina gatunamn införlivat ortnamnet Mjölby vore att också anta namnen Strålsnäsgatan, Tranåsgatan och Stockholmsgatan. En tätort som haft särskild betydelse för Mjölby som järnvägsknutpunkt är Hästholmen genom den numera nedlagda Hästholmsbanan. För att erinra både om Mjölby–Hästholmens järnväg och dess slutstation vid Vättern, föreslås den senare tillkomna västra raksträckan av Hallevadsgatan, som går parallellt med järnvägen, få namnet Hästholmsgatan. Mjölbys vänorter i de nordiska grannländerna skulle kunna vara ett lämpligt gatunamnstema, men den mer eller mindre svårfångade språkformen hos Rudkøbing, Hankasalmi, Karmøy och Häädemeeste kan inverka menligt på användbarheten. I stället föreslås att länderna själva lånar sina namn till gatunamn för att påminna om de nordiska relationernas betydelse för Mjölby, bl a i form av danska företagare, finländsk arbetskraft, norskfödd kyrkoherde och till och med ortsbor med ursprung i Island och "Nordens sjätte stat", Estland. Danmarksgatan, Finlandsgatan, Norgegatan, Islandsgatan och Estlandsgatan skulle kunna kompletteras med Ålandsgatan, Färögatan, Grönlandsgatan och Samelandsgatan efter de övriga områden i Norden som har någon form av självstyrelse. Genom att ta ännu ett steg kan man tillföra Götalandsgatan, Svealandsgatan, Norrlandsgatan, Skånelandsgatan och Gotlandsgatan efter olika kulturregioner inom Sverige. På nästa nivå finns redan Östgötagatan och Smålandsvägen. Lämpliga namn på matargator eller leder kunde vara Nordengatan och Europaleden. För att också uppmärksamma världssamfundet, föreslås att den slinga som utgår från Dag Hammarskjölds gata och inbegrips i denna kallas Förenta Nationernas gata eller enklare Fredsgatan. Omkring denna gata finns ett rikt utvecklat nät av gång- och cykelvägar inom stadsdelarna Västra Lundby och Ryttarhagen, där gatunamn på temat länder och regioner – med efterleden "gången" – skulle kunna appliceras. Den långa gång- och cykelvägen längs Järnvägsgatan och Svarvargatan till Lundbyvallen kunde kallas Europagången, dess avstickare utefter Dag Hammarskjölds gata till Kungshögaskolan Nordengången, den långa vägen i Lundbygatans förlängning till Svarvargatan – längs gator med namn efter personer tillhörande Sveriges medeltid – Sverigegången, osv. Mjölby bys gårdar och kvarnar är självklara utgångspunkter för namngivningen. Sålunda finns nu Norrgårdsgatan, Södergårdsgatan och Prästgårdsliden. Namnen Pilgårdsgatan och Skattegårdsgtan skulle också kunna syfta på mjölbygårdar men härrör, i likhet med Storgårdsgatan, från Lundby by. Utan förekomst av beståndsdelen "gård" kan även Kanike-, Gästgivare-, Bonde-, Måne- och Nygatorna, åtminstone indirekt, sägas erinra om gårdar och kvarnar i Mjölby by. Tidigare fanns även Klostergårdsgatan (nuvarande Kyrkogatan) och Gravgårdsgatan (Edlundsgatan). Gatunamn bildade efter andra likartade enheter i byn är Duvelundsplan, Finnstugatan, upphörda Kattkällegatan och inofficiella Stufverumsgatan. Passande kompletteringar vore Snuggagatan, Älegatan, Hospitalsgatan och Spännargatan. Det sistnämnda, som i formen Spännaregatan och i likhet med Spännarhemsvägen föreslagits tidigare, återgår på namnen Spännartomten, Spinnetomten, Spännarhem och Spännarbo med referens i området mellan Kungsvägen, Skyttegatan och Vifolkavallen. Som namnbärare föreslås den del av Vifolkavallsvägen som utgörs av raksträckan längs Vifolkavallens entrésida. Namnet Kattkällegatan bör återupplivas och därmed för femte gången ges till en gata, lämpligen den östra delen av Grönegatan som går i nord-sydlig riktning och utgör en del av den forna vägen till Västra Eldslösa. Denna bildade längre norrut västgräns för Kattkällas ägor. Namnet Klostergårdsgatan skulle kunna åsättas den södergående gatusträckning som utgår från vägskälet vid Höglidens östra del, där infarten till Nya kyrkogården börjar. Klostergårdsgatan skulle därmed sammanfalla med den namngivande gårdens västligaste ägogräns. I omedelbar anslutning till Hålans och Gravgårdens kvarntomter på Mjölby holme föreslås den öppna platsen söder om den byggnad som blivit kallad Edlunds kvarn (tidigare vanligen Mjölby kvarn eller Cykel-Pelles) ges namnet Hålaplan och vägen från denna över den mindre bron till Norrgårdsgatan namnet Gravgårdsgången. Om förbindelsen mellan Kyrkogatan och Norra Strandvägen söder om Sparbankshuset skall ges namn, kan Klockaretrappan komma till användning och bevara minnet av den forna Klockaregården strax nordost därom. På Mjölby bys nu tätbebyggda mark har förekommit ett flertal ortnamn – exempelvis på torp, ägor och holmar – som med tiden kommit ur bruk. Åtminstone de äldre av dessa skulle kunna bevaras i gatunamn, t ex i form av Algutstorpsgatan, Borggatan, Fnuggatan, Hallgatan, Mjölbyhultsgatan, Sandgärdesgatan, Själsvallsgatan, Stengatan, Stångfallsmossegatan och Söderängsgatan; Ekelyckegatan, Kyrklyckegatan, Gudmundslyckegatan, Stolplyckegatan och Stugulyckegatan; Gillestomtsgatan och Pinetomtsgatan samt Alholmsgatan, Gåsholmsgatan och Tallholmsgatan. I stället för Gudmundslyckegatan skulle Gudmundsgränd kunna beteckna gränden söderut från Bockarpsvägen, öster om servicehuset Boken. Enligt 1770 års storskifte var detta platsen för "Norrgårds Gudmundslycka". Namnen på de tre säterier, som omger kvarnbyn och vars innehavare i olika tider haft inflytande över Mjölbys öden, ingår i förslagen Slomarpsgatan (den äldre sträckningen av Skänningevägen omedelbart söder om E 4), Hulterstadsgatan (den avskurna delen av Lagmansgatan söder om Lagmansskolan) och Solbergagatan (nuvarande Egebytorpsgatan, som tidigare utjorde en del av den allmänna landsvägen mot Stockholm som också ledde till Solberga; gården i det utbytta gatunamnet finns alltjämt företrädd i Egebylundsgatan). Av namnen på ytterligare gårdar och byar som berörts av tätortens expansion kan följande nya gatunamn bildas: Lärketorpsgatan (den äldre sträckningen av Skänningevägen omedelbart norr om E 4), Habblarpsgatan (den öst-västliga sträckningen av Florettgatan), Miskarpsgatan (den del av Svänggatan som går parallellt med Hästholmsjärnvägen) och Bergagatan, den sistnämna dock förväxlingsbar med Berggatan. I detta sammanhang bör Konungsbergsgatan påminna om kungamaktens medeltida hållpunkt i Mjölby socken. Den namnlösa gata som ligger närmast platsen för Konungsberg är infarten från Vetagatans östligaste del till den nyanlagda rastplatsen vid Svartån. Namnen Mjölkullagatan och Älvkullagatan kunde erinra om de två jordbruk och kvarnar som låg nedströms Mjölby by. Lokalsamhället av såväl i går som i dag avspeglar sig tämligen väl i Mjölbys gatunamn, särskilt om man inbegriper även de namn som upphört eller aldrig förverkligats. Några kompletteringar kan göra bilden ännu mera allsidig. Av hittills ej namnfästa företeelser, händelser och skeenden längs historiens vägar fram till nuet skulle exempelvis följande gatunamn kunna bildas: Myrmalmsgatan, Runstensgatan, Reformationsgatan, Storbrandsgatan, Urbaniseringsgatan, Emigrationsgatan och Nykterhetsgatan. Den sistnämnda symboliserar också den omfattande kulturella verksamhet som rymdes inom nykterhetsrörelsen, såsom teater och bibliotek. Det senare, som med tiden blev en kommunal angelägenhet, skulle genom en passande dubbeltydighet kunna inneslutas i namnet Bokgatan på den genom trafikreglering avskilda västligaste delen av Mårtensgatan, mellan Ekgatan och Björkgatan. I detta område av gator benämnda efter inhemska lövträd fanns i en tidigare version av stadsplanen även Bokgatan och Lindgatan, parallella med den nu föreslagna gatan. Den nya Bokgatan är dessutom belägen mitt emellan tätortens två största bibliotek, folkbiblioteket i Drabanten och gymnasiebiblioteket i Kungshögaskolan. Invid den norra ingången till en annan folkrörelseinstitution, Folkets park, finns Kullabergsgatan, bestående av två gatusträckningar och, i den räta vinkel där dessa möts, en plan. Denna föreslås få namnet Folkparksplan, varmed namnet Kullabergsgatan kan renodlas till att gälla den huvuddel som är parallell med ån, eftersom sträckningen väster om planen endast är gång- och cykelväg. Med tanke på ytterligare ett framträdande inslag i Mjölbys kulturliv borde i tätorten även finnas Musikgatan. Idrottsgatan föreslås som namn på vägen längs Vifolkavallens västra gräns till Mjölby tennisklubbs tennishall och Golfbanevägen på vägen från riksväg 32 (tidigare Ryttarhagsleden) till Miskarp och Mjölby golfklubb, som är Mjölbys största förening. Sedan boken som informationsbärare fått konkurrens av en mångfald medier, kanske Informationsgatan eller Mediegatan kunde vara gatunamn i tiden. På kommunikationernas område saknas vidare namnet Postgatan, för vilket en passande namnlös gata finns invid Postens lokaler, mellan Ågatan och Lilla Ågatan parallellt med Gästgivaregatan. Den öppna platsen framför järnvägsstationen har aldrig haft något officiellt namn, men till sådant kunde upphöjas det ibland inofficiellt förekommande Stationsplan. För att mera fullständigt spegla ortens näringsliv skulle Handelsgatan och Byggnadsgatan komma väl till pass. Torparegatan (återvändsgatan västerut från Hargsvägen i höjd med Vattugatans södra slutpunkt, i området för Eldslösatorpen) och Sågaregatan kompletterar bilden av hur byns människor i äldre tid fick sin försörjning. Den kommunala självstyrelsen och lokalsamhällets ombud i högre beslutsorgan uttrycks i följande krets av namnförslag: Sockengatan, Municipiegatan, Stadsgatan, Kommungatan, Landstingsgatan och Riksdagsgatan, alla lämpligen förenade av Folkstyrelsegatan. Offentliga verksamheter på orten kan uttryckas i exempelvis Omsorgsgatan (första delen av infarten till Slomarps äldreboende, från Skänningevägen till Hultvägens huvudsträcka), Polisgatan (förbindelsen mellan Skänningevägen och Kanikegatan, norr om polisens lokaler), Räddningsgatan (gatan längs med järnvägen från Svartåliden till Duvelundsplan, söder om räddningstjänstens lokaler, ungefär sammanfallande med den tidigare planerade Bangatan), Miljögatan (den fristående gata som utgör Sommarhemsvägen söder om Bockarpsvägen, i närheten av Mjölbys soptipp som ett av stadens tidigaste miljöprojekt), Elkraftsgatan (den gamla vägen till Egebylund mellan järnvägen och Egebylundsvägen, invid den s k omformarstationen) och Fjärrvärmegatan (gatan från Transformatorgatan till Mjölby kommuns fjärrvärmecentral). Bland gatunamn som beskriver traktens topografi saknas Slättgatan, som förslagsvis får bli namnet på en av det vidsträckta Lundbygärdets gator: infarten från Smålandsvägen till Lundbybadet. Ett av de närmast exotiska inslag som naturen försett trakten med är de Svartåpärlor, som förr kunde fiskas i ån, varom Pärlgatan kunde minna. Som memorialnamn kan gatunamn användas för att hugfästa minnet av nu framlidna personer som haft en särskild betydelse för orten och dess utveckling. Sådana hedersutnämningar kan visserligen ifrågasättas, eftersom väl ingen ytterst själv har förtjänsten till sin framgång eller bär skulden till sitt misslyckande. Som beskrivning av ett rådande förhållande i lokalhistorien kan dock gatunamn bildade av personnamn vara berättigade. Den korta raden av befintliga sådana – Burensköldsvägen, Edlundsgatan, Lindergatan och Axel Träffs gata – kan sålunda kompletteras. Den första person som i kända källor förknippas med Mjölby är Birger jarls halvbror Elof, som i slutet av 1100-talet eller under första hälften av 1200-talet skänkte bort två kvarnar här. Folkungagatan och Folkungaplan har fått namn efter en ifrågasatt benämning på den med tiden kungliga ätt som Birger jarl tillhörde och som historiker numera även kallar Bjälboätten efter stamsätet i Mjölbys närhet. Folkungagatan har i samband med trafikomreglering avdelats, och ett lämpligare namn på gatans huvuddel i norr vore Bjälboättsgatan. Den södra delen, utgående från Stjärngatan, föreslås få namnet Elofsgatan och Folkungaplan i stället Sofiaplan, efter kung Valdemars drottning Sofia, som 1285 skänkte en kvarn i Mjölby. Dessa namn, som minner om jarlens halvbror respektive svärdotter, anknyter även till de likartade namnen Birgittagatan och Katarinas gränd på gator i den omedelbara närheten. Efter Elofs dottersöner – kusinbarn till kungarna Valdemar och Magnus ladulås – med släktnamnet Brunkow eller Brunke, vilka på 1300-talet ägde Konungsberg i Mjölby socken, kunde den närliggande Storgårdsgatans nordligaste del, som går i vinkel mot huvudsträckningen, ges namnet Brunkegatan. Mäktigast i stormaktstidens Mjölby var regeringspresidenten m m Anders Gyldenklou (1602– 1665), som redan i 1913 års stadsplan föreslogs ihågkommen med namnet Gyldenklougatan. När gatan med tillhörande bro över Svartån aldrig förverkligades, föll också namnet bort ur stadsplanen. Namngivaren var född på Slomarp, och den i dag namnlösa vägen fram till gårdens manbyggnad föreslås få namnet Gyldenklouallén. Från Gyldenklou härstammar de efterföljande innehavarna av hans ägandes Hulterstad, och bland dem har medlemmar av ätten Ehrenkrona under tre århundraden haft inflytande över såväl ekonomi som politik i Mjölby. Förslagsvis får namnet Ehrenkronas strand på den nuvarande Södra Strandvägen – med riktning mot Hulterstad och utgående från den efter tidigare ägare uppkallade Burensköldsvägen – erinra om detta. Därmed kan den äldsta delen av Strandvägen, nu kallad Norra Strandvägen, återfå sitt ursprungliga namn. Ett försök 1943 att i gatunamnet Hagelinsvägen på den nuvarande Ågatan föreviga en av de allra mest framträdande personerna i ortens historia, den s k Mjölbykungen Carl Göran Hagelin (1827– 1892), misslyckades. Inom släkten Hagelin finns även andra medlemmar med en plats i den lokala historien, såsom bankkamreren och lantbrukaren Carl August Hagelin (1841–1913) av släktens Hadelövsgren och dennes son bankdirektören Carl Olof Hagelin (1889–1981). Den sistnämnde bodde i hörnet av Gästgivaregatan och den nuvarande Lilla Ågatan, vilken föreslås få det nya namnet Hagelingatan. Därmed undviks den möjligen förvillande förekomsten av två Ågator. Vid sidan av Mjölbykungens släktkrets intar släkterna Salomonsson och Gustafsson en särställning i 1800-talets och det begynnande 1900-talets Mjölby. Till den sistnämnda hörde bl a riksdagsmannen, landstingsmannen, stadsfullmäktigeordföranden, kvarndisponenten och RVO Carl Gustafsson (1862– 1941), efter vilken den långa gång- och cykelvägen i ravinen mellan Hagaparken och Kungsvägen – invid platsen för hans Villa Lyckås – föreslås bli kallad Riksdagsman Gustafssons väg. Gods- och kvarnägaren Frans Salomonsson (1821–1890) får som välkänd mjölbyprofil representera sin släkt genom namnet Frans Salomonssons gata, förslagsvis på den del av nuvarande Norrgårdsgatan som går från vägskälet vid brofästet på fastlandet och till den öppna plats, som används för parkering, på hans ägandes Norrgårds holme. Ytterligare några riksdagsmän har haft en sådan ställning i lokalsamhället att de bör ägnas var sitt gatunamn. Danckwardt-Lillieströms gata föreslås påminna eftervärlden om fideikommissarien på Solberga, Axel Danckwardt-Lillieström (1839–1920), som 1865 representerade sin ätt på den sista ståndsriksdagen och 1899 blev Mjölbys förste riksdagsman som utsetts genom allmänna val. Han var drivande för Mjölbys utveckling från kvarnby till järnvägsknutpunkt och växande industriort. 1866 blev han Vifolka sparbanks förste ordförande och med tiden styrelseordförande och verkställande direktör för Östergötlands enskilda banks kontor i Mjölby. För sina insatser utnämndes han till både RVO och RNO. En lämplig gata skulle vara södra hälften av Kummelgatan – mellan Vasaplan och Furugatan – i området söder om Finnstugans utjord, som var Solbergas markområde i Mjölby by. Under efterkrigstiden representerades Mjölby i första kammaren av två folkskollärare: folkpartisten Johan Sunne (1890–1967) från 1949 och socialdemokraten Nils Strandler (1892–1973) från 1953. Båda var också kommunalmän under åren 1926–1962 respektive 1918–1965 och de lämnade riksdagen samtidigt, år 1960. Platsen för deras kommunala insatser var Stadshuset på Stora Torget. I den östra respektive södra kanten av detta löper två gator som i adresshänseende är en del av torget, till skillnad från de inramande gatorna i väster och norr, Kyrkogatan respektive Kungsvägen. Den östra gatan, vid vilken den förstnämnde av de båda riksdagsmännen bodde, föreslås få namnet Johan Sunnes gata och den södra Nils Strandlers gata. I andra kammaren representerades Mjölby 1911–1918 av dåvarande platsredaktören för Östergötlands Folkblad Axel Sterne (1878–1930), som därefter var kommunalkamrer och från stadens tillkomst till sin död Mjölbys förste kommunalborgmästare. Han var även landstingsman, ordförande i landstingets styrelse, förvaltningsutskottet, samt innehavare av juridisk byrå i Mjölby. En gata, Axel Sternes gata, skulle kunna uppkallas efter honom. Medan handlanden och donatorn Gustaf Emil Anderson fått sin egen gränd, har minnet av hans bror, kantorn och folkskolläraren Karl August Anderson (1843–1910), inte befästs i något gatunamn, trots att denne var en av Mjölbys främsta kommunalmän genom tiderna. Han började sin bana som vikarierande organist i Mjölby på 1860-talet, då han var seminarist i Linköping och gick därifrån till fots för sin tjänstgöring. Från 1865 och fram till sin död var han klockare och organist i socknen. Han blev den siste här som var både kyrkomusiker och folkskollärare; den senare sysslan lämnade han 1898. Han var ordförande i kommunalstämman och municipalstämman samt även bankföreståndare. 1892 startade han Mjölby musikkapell – tillsammans med brodern – och 1908 Mjölby kyrkokör. Han var även en av stiftarna av Linköpings stifts kantorsförening och blev dess ordförande. Om kantor Anderson berättas att han brukade skriva stämmoprotokollen innan han gick till sammanträdet. Den smala gata som går från Gustaf Emils gränd till Ramstadgatan, parallellt med Kungsvägen, föreslås få namnet Karl Augusts gränd. Efter nu avlidna styresmän i 1900-talets Mjölby skulle även följande gatunamn kunna bildas: Printzellgatan, Ullergatan, Harry Magnussons gång, Holmérgatan och Hoffmanns strand. I det socialdemokratiskt styrda Mjölby verkade under 1900-talets första hälft karamellfabrikören Carl Kson Printzell (1876–1952) som bl a drätselkammarordförande. Mjölbys förste heltidsanställde innehavare av denna befattning var 1947–1967 Olof Uller (1903–1992), som samtidigt ledde stadens kommunala bostadsföretag. Även hans far, järnvägsmannen Claes Uller (1871–1931), var kommunalman i Mjölby. Bland borgerliga kommunalmän framträder kamreren vid Mjölby kvarn Harry Magnusson (1901– 1988), som innehade förtroendeposter i staden och kommunen under ett halvsekel 1925–1976. Han var dessutom verksam inom idrottsrörelsen, bl a som ordförande för Östergötlands idrottsförbund, och belönades med utnämning till RVO1kl. Efter Magnusson kan uppkallas den gång genom Centrum – mellan Magasinsgatan och Stora Torget – som förbinder platserna för hans två viktigaste gärningar, Mjölby kvarn och Gamla stadshuset. Sistnämnda ordensutmärkelse gavs också till direktör Svend Hoffmann (1900–1968), som parallellt med ledningen av Kyl-Automatik Fabriks AB tillhörde stadsfullmäktige och drätselkammaren. En annan representant för näringslivet inom kommunalpolitiken var direktör Edvin Holmér (1896–1968), som var köpman, fabrikör och ägare till bostads-, affärs- och industrifastigheter. Förutom sitt uppdrag som stadsfullmäktig var han ordförande för Mjölby köpmannaförening och Mjölby allmänna idrottsförening. En lämplig gata att uppkalla efter honom är tvärgatan från Vifolkavallsvägen österut till ishallen. Hoffmanns strand föreslås bli vägen längs ån från Svartåliden och norrut, i det område där det företag han grundade och drev är beläget. En annan förgrundsgestalt i Mjölbys näringsliv, liksom den förre danskfödd, var disponent Aage Borup-Jörgensen (1899–1960), som grundade det företag som utvecklat sig till dagens näst största i Mjölby, nu med namnet Semper Foods. Efter honom föreslås strandvägen mellan Svartåliden och den nuvarande Norrgårdsgatan kallas Borup-Jörgensens strand. Den motsvarande vägen längs ån från Duvelund till Egebylund ges samtidigt namnet Forss strand efter fabrikör J D Forss (1884–1951). Han grundade en mekanisk verkstad som under ledning av hans söner formade sig till en annan av Mjölbys största industrier. På andra sidan ån föreslås grundaren av Mjölby decopeurfabrik (senare Mjölby intarsia och Fanerami), fabrikör K W Dahlström (1878–1966), ge upphov till namnet Dahlströmsgången på den gång- och cykelväg som går från Egebyskolan, över Skänningevägen och på norra sidan av den tomt på Egebybacken där hans industri var belägen. Mjölby stads mest framträdande kommunala tjänsteman var Ragnar Bendt (1904–1981), borgmästare 1933–1970 och RNO. Han bodde vid Sankt Persgatan, och den östra delen av denna – mellan gatans huvudsträcka och Föreningsgatan – föreslås få namnet Ragnar Bendts gata. Den kyrkliga kommunens motsvarande man var kontraktsprosten och LNO Martin Leby (1898–1984), som först var komminister i Mjölby 1925–1928 och återvände som kyrkoherde för åren 1939–1963. Under så gott som hela sin kyrkoherdetid tillhörde han styrelsen för Mjölby hembygdsförening. Martin Lebys backe föreslås bli namnet på den del av Norrgårdsgatan, som utgör nedfart till Mjölby hembygdsgård från Industrigatan fram till mötet med de föreslagna Frans Salomonssons gata och Borup-Jörgensens strand. Den öppna platsen på Norrgårds holme, där Frans Salomonssons gata slutar, ges förslagsvis namnet Erik Wågmans plan efter doktor Erik Wågman (1879–1964), som verkade som läkare i Mjölby under mer än ett halvsekel och var en av Mjölby hembygdsförenings grundare och dess förste ordförande 1935–1961. En bankväsendets grand old man i Mjölby var Harry Lindahl (1904–1987), som under åren 1947– 1971 var verkställande direktör för Vifolka sparbank, där han börjat som kamrersassistent 1933 och blivit styrelseledamot 1937. Han var vidare ordförande för Mjölby musiksällskap, Mjölby gossmusikkår, Manskören Sångarbröderna, Mjölby allmänna idrottsförening och Mjölby industribyggnader. För sina insatser utnämndes han till RVO1kl. Strandpromenaden – tidigare en del av Strandvägen – längs ån genom Stadsparken invid Sparbankshuset föreslås bli kallad Harry Lindahls strand. Det högre skolväsendets första förgrundsgestalt i Mjölby var Martin Netz (1885–1954), rektor för kommunala mellanskolan och den efterföljande samrealskolan allt sedan starten 1916 och till 1950. Den kvarvarande delen av Lagmansgatan norr om Bockarpsvägen – öster om den byggnad som hyste dessa skolformer – har inte direkt samband med gatans huvuddel, varför den med fördel kan avsöndras som Martin Netz gata. Inom Högby församling finns en namnlös gata i form av infarten från Kungsvägen till Huljegatan. Den föreslås få namnet Wesséngatan efter kyrkoherden i Högby Carl Gustaf Wessén (1846–1920) och hans söner. Den nationellt – och även internationellt – mest kände av dessa var professorn i nordiska språk och en av de aderton i Svenska akademien Elias Wessén (1889–1981), som bl a ägnat runstenarnas inskriptioner – inte minst de i Högby – sin forskning. Hans bror Daniel Wessén (1896– 1960) var advokat i Mjölby åren 1924–1960 och dessutom disponent för Mjölby kanikegård, stadsfullmäktig och överförmyndare. Den enda lärare inom skolväsendet i Mjölby som disputerat för doktorsgraden var den i hela riket välkände författaren Sven Stolpe (1905–1996), som med tiden fick professors namn. Han var lektor i svenska språket vid Lagmansskolan 1964–1972, och lämpligen ges den namnlösa gatan närmast norr om skolan, mellan Lagmansgatan och Bondegatan, namnet Sven Stolpes gata. Artisten Theodor Larsson (1880–1939), alias Skånska Lasse, bodde i ett hus vid Sandgatan, vilket numera är museum över den riksbekante artisten, kompositören och textförfattaren. Eftersom endast detta hus har adressen Sandgatan, skulle en namnändring till Skånska Lasses backe inte medföra några besvär för boende. Också på Egebybacken – vid Öjarsliden – föddes den framstående musikern Arne Lamberth (1926–1977), kapellmästare och välkänd trumpetare. Eftersom den närliggande Runögatan egentligen utgör två från varandra fristående gator, en på vardera sidan av Egebygatan, föreslås den västra, som inte har direkt anslutning till den namngivande fastigheten Runö, namnändras till Arne Lamberths gata. För att åstadkomma en konsekvent indelning i gator bör Banmästarevägen uppdelas på en nordlig, en östlig och en sydlig del. Det nuvarande namnet behålls lämpligen på den sistnämnda, som är den längsta delen. Därmed har alltjämt fyra tvärgator till Hargsvägen namn efter järnvägspersonal. Den nordiga sträckan av Banmästarevägen kan tas i anspråk som Printzellgatan och den östliga som Ullergatan. Inom småhusområden med gatunamn på ett samlande tema finns några vinklade gator, som av samma skäl bör delas upp på vardera två namnbärande gator: Ravinvägen och Jökelvägen i Slomarp, Gräsvägen, Blomstervägen, Ärtgränd och Svalörtsgränd i Eldslösa samt Fylkinggatan i Ryttarhagen. De sju nya gator som därigenom bildas bör få namn inom respektive tema. Exempelvis kunde den sistnämnda gatans avsöndring åsättas namnet Drakgatan, som i formen Drakgränd föreslogs på en annan gata i området vid den ursprungliga namngivningen. Bakgrunden är de vikingatida drakskeppen, som inordnar sig i temat forntida krig. I Eldslösaområdet finns även exempel på motsatsen, att två gator bör sammanföras under gemensamt namn: Aklejagränd och Mandelblomsgränd, Gökärtsgränd och Klövergränd, Ranunkelgränd och Maskorosgränd samt Svalörtsgränd och Vildrosgränd. Så är också fallet med Jonsbergsvägen och Skattegårdsgatan. För att inte den senare och relativt unga gatan skall få sitt fjärde namn i ordningen, tillåts lämpligen dess nuvarande namn beteckna hela den gemensamma gatusträckningen. Vidare är Gustaf Emils gränd och Fridhemsgatan egentligen en gata; ursprungligen utgjorde de båda tillsammans med Högliden och den föreslagna Skrukebyvägen vägen mellan knekttorpen vid Kungshöga respektive Egebybacken. Om ett gemensamt namn skall ersätta dagens båda gatunamn på ömse sidor av Kungsvägen, finns det inofficiella namnet Knektgatan på den södra delen i beredskap. I den östra delen av tätorten är Brunnsviksgatan och Östgötagatan varandras fortsättningar, och möjligen kunde det sistnämnda och yngsta namnet offras för en enhetlig gatuavgränsning. Skogssjöbadsvägen och Glaciärvägen föreslås på liknande sätt reduceras till Skogssjövägen. Ortnamnet Skogssjö används även för att beteckna det geologiskt riksintressanta område som inspirerat namngivningen i Slomarpsområdet, och det nya gatunamnet är därför inte främmande i denna motivkrets. Problemet med två eller till och med flera gatunamn, som betecknar vad som med ett konsekvent synsätt är att betrakta som en gata, gör sig särskilt påmint när det gäller gator som kommit att bilda stommar i ortens trafiknät. På senare tid har sådana huvudleder gärna givits namn med efterleden led, t ex Eldslösaleden och den numera avkortade Ryttarhagsleden. Det tydligaste exemplet på begreppsavvikelse är Brahegatan, Svarvargatan, Järnvägsgatan, östra delen av Kungsvägen och Linköpingsvägen, som i själva verket bildar en enda gata. Denna föreslås få namnet Järnvägsleden, som vittnar om att dess sträckning följer både stambanan och Hästholmsbanan, vid vilken den också har sin västliga ändpunkt. Det är inte utan symbolisk betydelse att denna Mjölbys utan konkurrens längsta gata får namn efter den allra viktigaste faktorn för utvecklingen till dagens Mjölby. Genom ändringen återgår Kungsvägen till den forna Hogstagatans omfattning. Just vid Kungsvägen växlar den andra av Mjölbys båda viktigaste genomkorsande vägar från äldre tid namn från Smålandsvägen till Skänningevägen. I konsekvens med den nyss föreslagna ändringen ombildas dessa båda till en gata under namnet Holavedsleden. Detta anspelar på vägens roll som efterföljare till Östra Holavedsvägen. Namnändringen underlättas av att Skänningevägen förlorat rollen som påbjuden väg till Skänninge, till förmån för Kungsvägen. Någon östlig ringled eller förbifart har inte kommit till stånd, men en snarlik funktion har numera den sammanhängande gatusträckningen Hargsvägen, en del av Vasavägen förbi Vasaplan samt Finnstugatan, som slussar trafik mellan utfarten mot Västra Harg och Kungsvägens östra del. Ett passande samlingsnamn vore Hargsleden. Den återstående "leden" i tätorten bär det till efterleden feldimensionerade namnet Vetagatan, som dessutom är relativt ungt och tidigare gällde för en annan gata. Förslagsvis ersätts detta med Kvarnleden, varmed den äldre av Mjölbys båda främsta utvecklingsfaktorer åter framhålls i ett gatunamn, sedan Kvarngatan utmönstrats. Ledens förankring i kvarndriften förstärks av att den går över och längs den åt kvarnarna kraftgivande Svartån och i närheten av platserna för de kvarnar som legat utanför Mjölby by nedströms, bl a Älvkulla och Mjölkulla. Smärre justeringar i avgränsningen föreslås när det gäller följande gator. Svänggatan, som i dag består av tre raksträckor, kan inskränkas till den längsta av dem. Den parallella delen utgör en fortsättning på Transformatorgatan och bör införlivas med denna. Den återstående delen har ovan föreslagits bli Miskarpsgatan. Gränsen mellan Ringvägen och Vårlöksgatan föreslås bli flyttad från Järnvägsgatan till Vårlöksgatans vinkel, vilket dock inte påverkar någon fastighets adress. Slutligen skulle överensstämmelse med det enhetliga gatubegreppet uppnås om den del av Hagalundsgatan som är en direkt fortsättning på Omlastarevägen också omfattades av det senare namnet och det andra gatunamnet förbehölls den öst-västliga gatusträckningen. Mjölbys gatunamn genom tiderna. Mjölby, 1999. 208 sid, inb. ISBN 91-87784-10-6.	slekt.se/mjolby Start Mjölbyhistoria ➤ Start slekt.se ➤ © 2022 Per Andersson