Mjölbyhistoria Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum Per Anderssons forskning och texter om Mjölbys historia
	Mjölbys gatunamn genom tiderna – F. Gravgården F 104 Linköpingsvägen (1)^ (1899) — M Den del av den stora landsvägen genom Mjölby som ledde från järnvägsporten mot residens- och stiftsstaden kallades före den första namnregleringen Linköpingsvägen och Linköpingsgatan efter sin betydelsefulla destination. Gatan namngavs sedan officiellt till en del av Syavägen och därefter likaledes en del av Kungsvägen. En nyanlagd fortsättning av denna fick 1965 namnet Linköpingsvägen. Handlingar angående byggnadsplan öfver Mjölby stationssamhälle, upprättade år 1899, sid 57. F 105 Linköpingsgatan^ (1909) — M De beskrivande benämningarna Linköpingsvägen och Linköpingsgatan föregick den officiella namngivningen av vägen till Sya, Linköping och Stockholm. Syavägen och Kungsvägen blev senare i tur och ordning fastställda gatunamn. Förslagsskiss (för del av Mjölby gravgårds mark), upprättad av Kommunaltekniska byrån 1909. F 106 Syavägen† 1910 — M Syavägen sträckte sig längs med järnvägens östra sida med början vid järnvägsstationen och med fortsättning i form av allmänna landsvägen från järnvägsporten och ut ur Mjölby mot Sya, grannsocknen i öster. 1934 års stadsplan avsöndrade delen söder om järnvägsundergången som Järnvägsgatan, medan återstoden blev en del av den nya Kungsvägen. Den delen hade kallats Linköpingsgatan innan namnet Syavägen kom till genom 1913 års stadsplan. Utanför stadsplanegränsen fortsatte landsvägen i Syavägens förlängning med en sträckning som motsvaras av dagens Albacksvägen och Egebytorpsvägen. Söderut var Syavägen planerad till ett stycke förbi nuvarande Lillgårdsskolan, men utbyggnaden söder om järnvägsstationen skulle bli verklighet först långt efter namnbytet till Järnvägsgatan. Huvudgatan genom Mjölby, den senare Kungsvägen, var fördelad på Hogstagatan och Syavägen, vilka båda namn angav två intilliggande tingsställen som båda flyttats till Mjölby. Till Sya var Vifolka häradsrätt förlagd i två olika perioder, som båda slutade med flytt till Mjölby. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. F 107 Östra Jernvägsgatan† (1897) — M Senast år 1897 gavs den nuvarande Järnvägsgatan – på en "Plan öfver Byggnadstomter vid Mjölby" – namnet Östra Jernvägsgatan. Därefter blev gatan genom 1913 års stadsplan en del av Syavägen. Plan öfver Byggnadstomter vid Mjölby, upprättad 1875, renoverad 1897. F 108 Järnvägsgatan* 1927 — 595 51 (nr 1–7, 2–16), 52 (nr 9–17, 18–24), 54 (nr 19) M, S Att gatan längs järnvägen från järnvägsundergången till järnvägsstationen blev kallad Järnvägsgatan vid den stora namnrevisionen föll sig naturligt, och det nya namnet togs till skillnad från övriga förslag i praktiskt bruk redan någon tid innan 1934 års stadsplan trädde i kraft. Genom namnet uppmärksammas också den faktor i Mjölbys historiska utveckling som medfört störst förändring av orten. Tidigare utgjorde gatusträckningen södra delen av Syavägen och dessförinnan Östra Jernvägsgatan. Den andra delen av Syavägen utgjorde tillsammans med Hogstagatan den stora landsvägen genom staden – de gavs 1934 det gemensamma namnet Kungsvägen – medan Järnvägsgatan var en i samband med järnvägen tillkommen avstickare till stationen. Detta förhållande liksom förekomsten av ett snarlikt äldre gatunamn påskyndade kanske denna gatas frigörande med eget namn. I söder slutade Järnvägsgatan, liksom dessförinnan Syavägen, framför stationshuset med en plan, som inofficiellt kallades Stationsplan. I början av 1920-talet hade gatan fått förbindelse med Tingsgatan, som via en böj nådde stationsplanen. I 1934 års stadsplan avsågs Järnvägsgatan fortsätta söderut till Ringvägens planerade förlängning rakt västerut. Från denna mötespunkt har stadsplanerarna under årens lopp tänkt sig flera alternativa förbindelser över ån, vilket bl a namnet Ringvägen vittnar om. 1979 förverkligades denna ambition, om än längre söderut än vad man tidigare tänkt, i det att Järnvägsgatan förlängdes rakt söderut på järnvägsområdets dittillsvarande mark, anslöts till Ringvägen och överbryggade stambanan och ån söder om Hästholmsbron för att nå Smålandsvägen och där övergå i Svarvargatan. Därmed fick Mjölby en helt ny förbindelselänk, inte bara mellan de södra och östra infarterna utan också för trafiken till och från Västra Harg via den anslutande Eldslösaleden. Järnvägsgatan är efter förlängningen ortens näst längsta gata, obetydligt kortare än Kungsvägen. I samband med tillkomsten 1995 av dennas nya passage under järnvägen – Kungsporten – förlängdes Järnvägsgatan med sträckan mellan den gamla och nya undergången. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34, NB 1979-01-25 § 5, KS 1979-04-04 § 148, KF 1979-04-24 § 65. F 109 Stationsplan^ — M Den första öppna platsen som anlades i Mjölby – förutom de gamla torgen – var planen mellan stationsbyggnaden och Järnvägshotellet, i slutet av Östra Jernvägsgatan, senare kallad Syavägen och därefter Järnvägsgatan. Till skillnad från övriga torg och planer har den s k Stationsplan dock aldrig fått något fastställt namn. I dag är platsen i praktiken namnlös. 1938 iordningställdes den efter att tidigare ha varit en stor grusyta, och senare har den genomgått flera förändringar och upprustningar. Inofficiellt namnbruk; BN 1938-09-07 § 111. F 110 Bankebergsgatan° 1910 — M I sitt namnförslag 1910 tänkte sig Erik Hübe namnen Bankebergsgatan och Mantorpsgatan på två gator gående söder om och ungefär parallellt med Syavägen (Kungsvägen). Därmed fick de tre närmaste anhalterna på stambanan i norrgående riktning var sin gata uppkallad efter sig. Bankeberg var Valkebo härads tingsställe och namnändrades med tiden till Vikingstad. Efter att namnförslaget remitterats till mjölbyborna för synpunkter, ändrades dock Mantorpsgatan till Skogsvägen och Bankebergsgatan till Stargatan. Den senare gatan, som avsågs gå genom det område som nu kallas Oljekrukan, blev dessutom aldrig utlagd. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, BN 1911-11-22 § 1. F 111 Stargatan° 1910 — M Genom det som i dag är bostadsområdet Oljekrukan skulle enligt 1913 års stadsplan anläggas en gata – Stargatan som först föreslagits som Bankebergsgatan – parallellt med Syavägen (Kungsvägen), gående österut från mötet mellan Skogsvägen och den gata som senare föreslogs få namnet Samaritgatan. Gatan fanns kvar i 1934 års stadsplan men blev aldrig utlagd. Gatunamnet kan härledas till ortnamnet Starbrunn eller Starrbrunn – av en del äldre mjölbybor uttalat med huvudtrycket på sista stavelsen – som betecknade en källa i sänkan sydväst om Skyttegatan. På 1770 års storskifteskarta över Mjölby by är brunnen utmärkt inom ett område som kallas Starrbrunnslyckan. Förleden starr avser förmodligen det så benämnda släktet bland halvgräsen, varav många arter förekommer i vattenrika markområden. BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. F 112 Samaritgatan† 1910 — M En äldre och spontant tillkommen förbindelse mellan Syavägen (Kungsvägen) och Skogsvägen – utgående strax öster om Vifolkagatan – bestod fram till anläggandet av bostadsområdet Oljekrukan. Gatan, som bl a tjänade som infart till Mjölby träförädling, bevarade sin oplanerade karaktär men hade formellt namnet Samaritgatan, stadgat i både 1913 och 1934 års stadsplaner. Detta anknyter närmast till de bibliskt förankrade namnen på intilliggande kvarter, såsom Salvan, Fålen och Oljekrukan. 1949 togs gatan bort ur stadsplanen, varmed gatunamnets giltighet upphörde. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. F 113 Mantorpsgatan° 1910 — M Den gata som mjölbyborna känner som Skogsvägen var i 1910 års namnförslag benämnd efter en av Mjölbys östra grannorter, som växt upp utefter stambanan. Den station som är grunden för samhället namnändrades tidigt från Ubbarp till Mantorp. Så ändrades också gatunamnet Mantorpsgatan till Skogsvägen, till följd av att allmänheten lämnat synpunkter på förslagen till gatu- och kvartersnamn. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, BN 1911-11-22 § 1. F 114 Skogsvägen* 1910 — 595 51 M Gatunamnet Skogsvägen, som tillkom med 1913 års stadsplan, överlevde 1930-talets stora namnreform. I det ursprungliga namnförslaget 1910 kallades den dock Mantorpsgatan, vilket ändrades efter att förslaget varit remitterat till allmänheten. Namnets bakgrund är den s k Mjölby skog, det stora skogsområde som tillhörde gårdar i Mjölby by och bredde ut sig mellan i väster byns öppna åker- och hagmarker – varpå den östra delen av Mjölby byggts – och i öster Norra och Södra Bergas ägor. Efter tillhörighet i byn benämndes olika delar av skogen exempelvis Gravgårdsskogen, Nygårdsskogen, Norrgårdsskogen, Prästgårdsskogen och Hålaskogen. Skogsvägen har byggts ut stegvis från Syavägen (Kungsvägen) för att till sist nå skogsområdet. När namnet först föreslogs var gatan i stort inte mer än ett mellanrum mellan fastigheterna närmast Syavägen. Åren därefter blev den utlagd till strax efter Vifolkagatan. 1934 års stadsplan avsåg att Skogsvägen skulle fortsätta ända till Vifolkavallen och till den planerade Idrottsgatans sydspets. Så blev aldrig fallet och först på 1950-talet utlades den återstående delen av den nu befintliga gatan, vars tvära slut minner om gamla orealiserade planer men övergår i en cykelväg till Skyttegatan och Vifolkavallen. I väster ändrades 1958 Skogsvägens utfart på Kungsvägen till att bli vinkelrät mot denna – en av de första omdaningarna av Mjölbys gatunät för att skapa större trafiksäkerhet. BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. F 115 Finnstugugatan† 1910 — M Den nord–sydliga huvudgatan genom Mjölbys östra stadsdel fick i 1913 års stadsplan namnet Finnstugugatan, vilket i 1934 års plan förkortades till Finnstugatan. Gatan byggdes ut stegvis norrifrån efter hand som plats kunde beredas mellan redan befintliga hus längs de korsande gatorna; ett och annat uthus fick röjas ur vägen. Till sist nådde gatan i söder fram till Västra Hargsvägen (Vasavägen). En tolkning av gatunamnet bland mjölbybor är att glasarbetare som fabrikören Axel Träff i 1900-talets början rekryterade från Finland till sitt kristallglasbruk och -sliperi hade en bastu (badstuga), som här skulle ha kallats finnstuga, invid Finnstugugatan mellan Föreningsgatan och S:t Persgatan. Säkrare källor vet dock att berätta att namnet har ett betydligt äldre ursprung. Bakgrunden till namngivningen är att gatan gick från Syavägen (Kungsvägen) i riktning mot och senare också över det markområde som sedan 1828 års laga skifte var utjorden Finnstugan, även kallad Algutstorp. Denna låg mellan Bockarpsvägen och blivande Brunnsviksgatan. I öster sträckte den sig ungefär till vad som skulle bli Brunnsviksparken och i väster till att innefatta större delen av den tomt där servicehuset Boken nu är beläget. Före det nämnda skiftet men efter 1770 års storskifte låg Finnstugans utjord i stället som en liten fyrkant där i dag Fabriksgatan löper ut på Magasinsgatan. När utjorden första gången förekommer i jordeboken på 1600-talet – omnämnd som Finnestugun eller Algustorph – upptas den under "arv och eget", betecknande kungens personliga egendom. Så är fallet även under det följande seklet. På kartan över Mjölby bys laga skifte 1828 anges Finnstugan uttryckligen ägas av baronessan Rosenborg. Hon är identisk med Augusta Wilhelmina Wennerstedt (1781–1843) till Solberga, beläget i Veta socken men gränsande till Mjölby. Hon var änka efter sin kusin brukspatronen på Husby-Klosters krutbruk Anders Fredrik Rosenborg (1767–1817) och innehavare av det fideikommiss som hennes farfar generalmajoren Simon Jacob Wennerstedt (1687–1762) stiftat av egendomarna Sörby i Varvs socken och Solberga. Hon följdes som fideikommissarie av sin yngre syster Ulrica (1783–1864), som var gift med sin syssling ryttmästaren Claës Erik Danckwardt-Lillieström (1765–1829). Inom denna ätt har Solberga och Sörby stannat sedan dess och följt manslinjen son efter far: godsägaren Claës Anders (1810–1858), godsägaren, bankdirektören, riksdagsmannen m m Axel (1839–1920), förvaltaren Carl Axel (1863–1904), fideikommissarien Carl Gustaf (1899–1987), civiljägmästaren Henrik (f 1924) och lantbrukaren Erik (f 1955). Solberga har nu varit i samma släktkrets ägo under snart 400 år – sedan 1613 – och tolv generationer. Vid Carl Gustaf Danckwardt-Lillieströms död upphörde fideikommissnaturen enligt lag. Hans hustru var dotter till statsrådet David Pettersson (1866– 1957) i Bjälbo av gammal östgötsk riksdagsbondesläkt och befryndad med den gamla kvarnägarsläkten Gustafsson i Mjölby nygård. Hennes morfar var ägaren till Klosters kvarn Oscar Wiström (1845– 1919) och hennes mormors far Mjölbykungen Carl Göran Hagelin (1827–1892). BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. F 116 Finnstugatan* 1927 — 595 51 (nr 1–19, 2–20), 52 (nr 21–27, 22–30) M För att bättre stämma överens med det faktiska uttalet förkortades namnet Finnstugugatan genom 1934 års stadsplan. I samband med omregleringar i gatunätet för ökad trafiksäkerhet har gatans sträckning norr om Sankt Persgatan avkortats för att undvika en sluttande och skymd utfart på Kungsvägen. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. F 117 S:t Persgatan† (1904) — M I ett förslag till stadsplaneändring 1904 omtalas "den s k S:t Persgatan". Det var flera år innan Kommunaltekniska byråns Erik Hübe 1910 på municipalsamhällets uppdrag inledde arbetet med att namnge Mjölbys gator. Härigenom framstår detta gatunamn som ortens äldsta alltjämt befintliga, om man bortser från att skrivsättet – men inte uttalet – 1992 ändrades till Sankt Persgatan. Möjligen är namnet också den yttersta utgångspunkten för hela namngivningen av kvarter och gator i angränsande delar av det stadsplanelagda området. Kring kvarteren S:t Per, Himmelsporten och Nycklarna återfinns i olika riktningar namn med celesta respektive religiösa termer som förled. Gatunamnet behöver dock inte nödvändigtvis ha sitt ursprung i den folkliga benämningen Sankte Per på aposteln Petrus som himlens väktare. Med tanke på hur kvarter och gator i S:t Persgatans omedelbara närhet på andra sidan Syavägen (Kungsvägen) gavs namn med anknytning till trons institutioner – bl a Abbedissan, Priorn och Biskopsgatan – finns två tänkbara Sankt Per eller Petrus som kan vara gatunamnets upphov. Dessa hör samman med tre av de kloster som ägde kvarnar och jord i Mjölby by: Alvastra, Skänninge och Vadstena. De båda etymologiska kandidaterna, Sankt Petrus av Skänninge och Sankt Petrus av Alvastra, hade mycket gemensamt. De bar samma namn, Petrus Olavi (Per Olofsson), levde samtidigt (döda 1378 respektive 1390), verkade som klosterledare i västra Östergötland och var nära förknippade med den heliga Birgitta och hennes dotter Katarina (vilka 1959 fick var sitt gatunamn i Mjölby). För alla dessa fyra inleddes kanonisationsprocesser för att få var och en officiellt helgonförklarad. Emellertid fullbordades processen endast för Sankta Birgitta. De övriga tre – som följde Birgitta till Rom, hemförde hennes kvarlevor till Vadstena och arbetade för hennes kanonisation – fick dock helgonrykte. Petrus av Skänninge var generalkonfessor, dvs föreståndare för den manliga avdelningen, i Vadstena kloster; abbedissa, den kvinnliga motsvarigheten, var nämnda Katarina. Han var född i Skänninge och blev föreståndare för Helgeandshuset där, innan han kallades till Birgitta som hennes biktfader och rådgivare. Den andre Sankt Petrus var prior i Alvastra cistercienserkloster, dit Birgitta flyttade 1344. På hennes svenska diktamen nedtecknade han på latin Birgittas uppenbarelser. Denne Sankt Per har givit namn åt Vadstena landsförsamling, som bildades vid tiden för hans död genom utbrytning ur Vadstena församling samt åter gick upp i denna 1967. S:t Persgatan har alltid börjat vid Syavägen, som numera kallas Kungsvägen, och löpte länge rakt ut på denna, innan trafiksäkerheten förbättrades med en rätvinklig utfart. Vid tiden för tillkomsten av 1913 års stadsplan hade gatan i andra ändan nått ungefär till den blivande Vifolkagatan. Åren närmast därefter drogs den fram till det blivande lilla torg, varifrån den i en sista etapp förbands med Föreningsgatan, allt enligt de 1913 uppgjorda planerna. Förslag till ändringar i stadsplan 1904-06-18. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. F 118 Sankt Persgatan* 1992 — 595 51 M I samband med införandet av ett datoriserat fastighetsregister för hela Sverige ändrades skrivningen av kvartersnamn så att S:t Per blev Sankt Per. Samtidigt justerades på motsvarande sätt gatunamnets form. BN 1992-10-19 § 318. F 119 Måns Perssons gata° 1910 — M Den äldsta utgångspunkten för den hittills 13 generationer långa lokala "monarki", som med residenset Hulterstad skulle komma att råda i Mjölby ända in på 1900-talet, var kamreraren hos hertig Johan av Östergötland Måns Pedersson eller Persson (d 1644), vars minne Erik Hübe 1910 föreslog bli hugfäst i ett av municipalsamhällets gatunamn. När namnförslaget lämnades på remiss till allmänheten, ändrades dock namnet på den aktuella gatan två gånger, först till Teatergatan och slutligen Föreningsgatan. Måns Pedersson föddes på Slomarp och fick år 1615 egendomen i gåva av hertigen. Trots att Slomarp då tillhörde Högby socken begravdes Måns Pedersson i Mjölby kyrka, och redan år 1631 hade han där låtit uppsätta ett epitafium "sig och the sina til åminnelse", enligt Broocmans beskrivning från år 1760. Såväl epitafiet som hans gravhäll inne i kyrkan är borta efter kyrkans brand och nybyggnad på 1770-talet. Sonen Anders Månsson Gylle (1602–1665) adlades med namnet Gyldenklou – också föreslaget att bilda gatunamn – och utökade släktens godsinnehav med bl a Hulterstad, som alltjämt är i hans ättlingars ägo. Hans son överstelöjtnanten David Gyldenklou (1629–1686) donerade ett kvarts hemman Mjölby gravgård med en kvarn om tre par stenar till Mjölby kyrka år 1670, vilket konfirmerades av arvingarna 1687. För detta erhöll Anders Gyldenklous dotterdotters dotter, friherrinnan Mariana Burensköld (1694–1774), år 1760 ärftlig patronatsrätt i Mjölby pastorat för ägaren till Hulterstad, vilket bl a innebar rätt att tillsätta socknens högsta befattningshavare med både andliga och världsliga uppgifter: kyrkoherde varje gång och komminister fyra av fem gånger i följd. Successionen av patronatsrätten fortsatte bland hennes efterkommande inom friherrliga ätten Ehrenkrona till dess detta institut upphörde i hela riket 1922. Den siste av Mjölbys kyrkoherdar som utsågs av patronus blev kontraktsprosten och hovpredikanten Adolf Johansson (1853–1940). BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, BN 1911-11-22 § 1. F 120 Teatergatan° 1910 — M I den norra delen av det expanderande stationssamhället öster om järnvägen och Syavägen föreslogs den nuvarande Föreningsgatan först få namnet Måns Perssons gata i överensstämmelse med andra gatu- och kvartersnamn inom en historisk motivkrets. Vid gatan – i korsningen med Finnstugugatan – låg Folkets hus, och sedan allmänheten getts tillfälle att lämna sina synpunkter på de tilltänkta gatunamnen framförde föreningen med samma namn i ett brev daterat den 8 oktober 1910 att gatan i stället borde kallas Teatergatan efter en av de verksamheter som huset hyste; byggnaden kallades då i vissa sammanhang Teatern. Ännu en skrivelse från en förening med sina lokaler vid gatan ledde dock till det i dag gällande namnet. BN 1910-10-19 § 1, BN 1911-11-22 § 1. F 121 Föreningsgatan* 1910 — 595 51 M En folketymologisk tolkning bland mjölbyborna har velat göra gällande att Föreningsgatan fått sitt namn efter det intilliggande Folkets hus, där olika föreningar samlades till möten och andra aktiviteter och vars ägare dessutom bar namnet Föreningen Folkets hus. Men detta är inte den egentliga anledningen till namngivningen, och i själva verket föreslog nämnda förening namnet Teatergatan efter att Erik Hübe 1910 i sitt samlade förslag inför den nya stadsplanen angivit gatan som Måns Perssons gata. I stället erinrar Föreningsgatan om en av Mjölbys på sin tid viktigaste näringar vid sidan av kvarnarna och järnvägen: snickeriindustrin. Ett av branschens företag var Föreningen Stufverums Möbelfabrik, en ekonomisk förening som bildades 1901 med tolv snickare i Mjölby som andelsägare. Verksamheten inleddes året därpå i lokalerna till den nedlagda kvarnen Stuverum på Svartåns högra strand, invid nuvarande Norrgårdsgatan. Rörelsen flyttade 1909 till Gravgårdens mark vid blivande adressen Föreningsgatan 8. Före julen 1911 förstördes fabriken vid en brand, som även spred sig till den år 1901 grundade Högberg & Hultners Snickerifabrik på andra sidan gatan. Föreningen uppförde en ny fabrik, som stod klar året efter branden. Verksamheten leddes under vad som betecknas som företagets glansperiod av en kvinnlig chef, fru Maja Alvin, som var verkställande direktör åren 1918– 1922. Föreningen ombildades 1926 till aktiebolag, och möbeltillverkningen upphörde 1941, då fastigheten köptes av AB Mjölby Mössfabrik. I ett brev av den 14 oktober 1910 hemställde Föreningen Stufverums Möbelfabrik tillsammans med Högberg & Hultners Snickerifabrik och rådman Axel Svensson (1859–1939) på Ekö att municipalsamhället skulle ge gatan namnet Föreningsgatan, vilket bifölls av BN och fastställdes med 1913 års stadsplan. Vid denna tid sträckte sig gatan i östlig riktning endast halvvägs mellan Finnstugugatan och den blivande Vifolkagatan, men den nådde snart till i höjd med S:t Persgatans slut och var planerad ända till ett slags inramande förgrening med namnet Pilgrimsgatan, ett stycke öster om Gravgårdsgatan (nu Edlundsgatan). Föreningsgatan har dock aldrig nått längre än till Edlundsgatan, vilket överensstämmer med 1934 års stadsplan, som reserverade kvarteret öster därom för en offentlig byggnad av inte närmare preciserat slag. Av båda stadsplanerna framgår att man tänkt sig den långa och breda Föreningsgatan som en av Mjölbys mera monumentalt präglade gator. I väster har gatan av allt att döma aldrig fortsatt rakt ut på Syavägen (Kungsvägen). Innan Lagmansgatan drogs fram till Syavägen sneddade Föreningsgatan ut på den senare. Sedan förenades dessa tre av en större plan, där varje enskild gatas avgränsning inte kunde urskiljas. När gatorna försågs med beläggning och trottoarer, formades Föreningsgatan så att den fortsatte rakt till ändpunkten på Lagmansgatan, vars direktkontakt med Kungsvägen upphörde. I östra kanten av den tidigare planen bevarades en – namnlös – förbindelse mellan Föreningsgatan och Kungsvägen. Numera, sedan Lagmansgatan avkortats i norr, svänger Föreningsgatan – på samma plats som den tidigare förbindelsen – för ett rätvinkligt möte med Kungsvägen. Den västligaste delen av Föreningsgatan, fram till Lagmansgatans förutvarande sträckning, är igenlagd. BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. F 122 Godtemplargatan^ — M Godtemplargatan var ett av de namn som mjölbyborna själva åsatt gator i samhället, innan officiella namn fastställdes genom 1913 års stadsplan. Vid denna namngivning blev gatan i stället kallad Niklas Eskilsgatan och vid 1930-talets stora namnrevision Parkgatan. Den vid gatan belägna Logen 214 David av IOGT är det ursprungliga namnets upphov. Logen bildades 1882 och invigde 1887 sitt ännu bevarade hus. Där inrättade man ett bibliotek, som var tillgängligt för allmänheten och blev grunden till det år 1945 tillkomna Mjölby stadsbibliotek. Godtemplarlogens hus tillbyggdes vidare med en scen, och en omfattande teaterverksamhet utvecklades. Inofficiellt namnbruk; MS 1910-05-02 § 4; ÖF 1915-05-17. F 123 Niklas Eskilsgatan† 1910 — M Den gata som mjölbyborna hade plägat kalla Godtemplargatan fick i 1913 års stadsplan namnet Niklas Eskilsgatan. Municipalsamhällets invånare var inte odelat positiva till att behöva byta bort ett inarbetat namn och dessutom övergå till en så omständlig ordskapelse. Befrielsen från denna kom dock med nästa stadsplan, då namnet Parkgatan avlöste. Kunskapen om vem Niklas Eskil var synes ha gått förlorad. På grund av namngeografin i övrigt finns det skäl att anta att han hade anknytning till 1600-talets östgötahertig Johan och hans kamrerare Måns Persson. Det finns några tänkbara kandidater som uppträder under namnformer som det latiniserade Nicolaus Eschilli eller helsvenska Nils Eskilsson. I Likhet med parallellgatorna Föreningsgatan, S:t Persgatan och Skogsvägen dröjde det en tid innan Niklas Eskilsgatan nådde sin fulla längd i riktning mot Mjölby skog enligt stadsplanen; första etappen sträckte sig till trakterna av den blivande Vifolkagatan. I motsatt riktning slutade gatan vid det som skulle bli Lagmansgatans nordligaste avsnitt, innan Niklas Eskilsgatan omkring 1920 förlängdes ned mot vägporten, där Hogstagatan och Syavägen – senare Kungsvägen och Järnvägsgatan – mötte. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. F 124 Parkgatan* 1927 — 595 51 M I och med 1934 års stadsplan byttes namnet Niklas Eskilsgatan mot Parkgatan efter parken öster om järnvägsundergången, som då hette Stadsparken men senare namnändrades till Centralparken. Stadsparken blev 1985 i stället namnet på den tidigare Stadshusparken, belägen mellan Svartån och Gamla stadshuset vid Kyrkogatan. Efter gatans namnbyte avkortades den i väster, så att den allt sedan dess börjar vid det som under en mellanperiod var Lagmansgatans nordligaste del, i stället för att som tidigare sträcka sig med en brant backe ända ned till den gamla järnvägsundergången, som nu är gång- och cykelväg under järnvägen. Vid kraftigt regnväder var det inte ovanligt att det övre skiktet av denna del av Parkgatan, som inte var asfalterad, forsade ned i undergången. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. F 125 Bockarpsgatan^ (1904) — M Innan Bockarpsvägen genom 1913 års stadsplan fick sitt enda och ännu bestående officiella namn, kallades den även Bockarpsgatan. Detta är ett uttryck för att "gata" ännu in på 1900-talet i människors medvetande var en förbindelselänk som kantades av hus, vilket var fallet åtminstone med den västra delen av vägen till Bockarp som gick genom samhällets dåvarande tätbebyggelse. Förslag till ändringar i stadsplan 1904-06-18. F 126 Bockarpsvägen* 1910 — 595 51 M Bockarpsvägen är en av de forna utfartsvägarna ur Mjölby by som inlemmats i tätortens gatunät, den enda som inte leder vidare till en annan ort och resten av världen utan stannar inom socknen. Som beskrivande benämning är Bockarpsvägen säkerligen äldre än 1910, då namnet framlades som förslag för att fastställas i 1913 års stadsplan. Dessförinnan förekom också namnet Bockarpsgatan. Innan järnvägen drogs fram började vägen till gården Bockarp strax söder om vad som i dag är Magasinsgatans utfart på Kungsvägen. När det officiella gatunamnet kom till, förgrenade sig Bockarpsvägen – med samma sträckning vidare österut som i dag – inte som nu från Järnvägsgatan utan från Västra Hargsvägen (senare Vasavägen). Denna gick då snett över både nuvarande Bockarpsvägen och Lagmansgatan för att mynna ut på den del av Syavägen som senare namnändrades till Järnvägsgatan, strax norr om Bockarpsvägens nuvarande utfart på denna. Vid den nämnda stadsplanens tillkomst hade tomter längs Bockarpsvägen lagts ut ungefär till nuvarande Edlundsgatan. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. F 127 Brunnsviksgatan* 1910 — 595 51 M Brunnsvik – betoningen på första stavelsen – var en torpbebyggelse på en utjord till Mjölby norrgård och låg invid Bockarpsvägen, ungefär i höjd med den nuvarande Brunnsviksparken i sänkan mellan Jungfrugatan och Vifolkagatan. Gatan som uppkallades därefter sträcker sig längs nederkanten av den markanta stigningen till höjden där Vattentornet nu tronar. Ursprungligen var gatan inte utlagd, om än planerad, ända till sin nuvarande östpunkt vid mötet med Östgöta- och Vifolkagatorna; avsnittet bortom Jungfrugatan lät vänta på sig några år efter tillkomsten av 1913 års stadsplan. Däremot sträckte den sig då även väster om Finnstugugatan, innefattande en rak fortsättning och dennas vinkelräta förbindelse norrut fram till Bockarpsvägen. För gång- och cykeltrafik finns sträckningen ännu kvar, längs servicehuset Bokens östligaste huskropp. Från 1934 närde stadsplanen en tanke om att Brunnsviksgatan skulle fortsätta ända till Vasavägen, över befintliga tomter och hus. Först omkring 1970 utmönstrades dessa avsikter. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. F 128 Vifolkagatan* 1910 — 595 51 M Mjölby by och socken tillhör häradet Vifolka i landskapet och länet Östergötland. Detta förhållande har befästs i namnen på två så gott som parallella gator i stadens östra del. Vifolkagatan tillkom genom 1913 års och Östgötagatan genom 1934 års stadsplan. Den långa Vifolkagatan har en oregelbunden sträckning till följd av att den anlades genom sammanbindning av friutrymmen mellan redan bebyggda tomter. Ursprungligen började gatan vid Skogsvägen, men avsnittet mellan denna och Sankt Persgatan är numera cykelväg. Den sista gatudel som utlades var den mellan Bockarpsvägen och Brunnsviksgatan. Därefter avsågs gatan – både i 1913 och 1934 års stadsplaner – fortsätta söderut i Hålaskogen parallellt med Vattugatan. Enligt den senare planen skulle Vifolkagatan bli en förbindelse till Hargsvägen med utfart ungefär vid Vintergatan och den senare namngivna Tallgatan. Senare justerades den planerade anslutningen till ett möte med Ringvägen, ett inslag i Mjölbys tänkta ringled som bestod i stadsplanen ännu in på 1960-talet. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. F 129 Norrgårdsgatan (1)† 1910 — M Två gator har uppkallats efter Mjölby norrgård, förutom den nuvarande Norrgårdsgatan förbi gårdens manbyggnad även den gata som i dag är känd som Östgötagatan. Denna anlades delvis på mark tillhörande Norrgården och namngavs därefter i 1913 års stadsplan. Namnet avsåg då en ännu ej utlagd sträckning som skulle börja vid Bockarpsvägen och fortsätta norrut till Skogsvägen. Innan gatan genom 1934 års stadsplan bytte namn till Östgötagatan – och på kartan förlängdes ytterligare – hann den i verkligheten inte utsträckas längre än ett par tomter norr om Bockarpsvägen. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. F 130 Östgötagatan* 1927 — 595 51 M Norrgårdsgatan enligt 1913 års stadsplan namnändrades genom den efterföljande planen 1934 till Östgötagatan, som avsågs bli framdragen ända till Kungsvägen. I praktiken har gatan dock fått sitt norra slut vid Berggatan. Däremot kom Östgötagatan att förlängas söder om Bockarpsvägen och anknytas till Brunnsviksgatan vid Vifolkagatan. 1927 års namnkommitté hade föreslagit att Östgötagatan skulle sluta vid Bockarpsvägen, men på BUs förslag ändrade SF ändpunkten till Vifolkagatan. Denna och Östgötagatan var avsedda som ungefärligen parallella tvärgator genom den östra stadsdelen. Deras förleder representerar Mjölbys tillhörighet till härad respektive landskap. 'Öschötagata(n)' är lokalbefolkningens uttalsform. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. F 131 Gravgårdsgatan† 1910 — M En av gårdarna i Mjölby by var Gravgården, som hade kvarn och byggningstomt på kyrkans sida av ån. Dess åkrar, hagar och skog upptog huvuddelen av området mellan Syavägen (Kungsvägen) och Bockarpsvägen. Länge, även efter att officiella gatunamn tillkommit, användes namnet Gravgården och vederbörande tomtnummer som adress till fastigheterna i denna del av Mjölby. På dessa marker anlades med tiden den gata som i 1913 års stadsplan givits namnet Gravgårdsgatan. En fjärdedels hemman, kallat Stora Gravgården, med en kvarn om tre par stenar, donerades på 1600-talet av överstelöjtnanten David Gyldenklou på Hulterstad till Mjölby kyrka. Detta gav församlingen ekonomiskt tillskott i form av en årlig ränta, Gravgårdsräntan, och i gengäld fick ägarna till Hulterstad patronatsrätt i Mjölby pastorat. På 1870-talet förvärvades Gravgårdens kvarn av direktör Wilhelm Edlund. Till åminnelse av denne utbyttes 1942 namnet mot Edlundsgatan. Detta var resultatet av att boende vid gatan i en skrivelse till staden begärt en namnändring med motiveringen att "vi känna vantrivsel med namnet till följd av att associationen med ordet grav förlänar det en synnerligen dyster prägel". Stationskarlen Erik Ryd och övriga åtta undertecknade ansåg också att namnets förled lätt kunde missuppfattas som "gravvård". BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. F 132 Edlundsgatan* 1942 — 595 51 M Direktören Wilhelm Edlund (1844–1924) kom till Mjölby 1873 – samma år som stambanan öppnades – och blev en betydande kraft i lokalsamhället. Han förvärvade Hålans och Gravgårdens kvarnar och grundade med utgångspunkt i dessa Mjölby kvarnaktiebolag 1874. Därutöver drev han lantbruk i både Mjölby och Västra Harg. Edlund igångsatte också byggandet av Mjölby–Hästholmens järnväg, Knutsbro kraftstation och det s k Miljonhuset, Kanikegårdens storslagna affärs- och bostadshus. På det kommunala området var han ordförande i bystämman från 1878 till dess upphörande och därefter i municipalstämman. Hans politiska hållning var liberal, och han har karaktäriserats som småfolkets talesman och en stridens man. Han lovordades för sin initiativkraft och belönades med Vasaorden för sina insatser. Den gata som bar namnet på en av hans ägandes kvarnar – Gravgårdsgatan – gavs till hans minne 1942 namnet Edlundsgatan. Detta skedde sedan fastighetsägare med det förra namnet som adress önskat byta ut detta mot Rönnvägen eller Bergsgatan, för att slippa den dystra prägeln hos förleden "grav". BN tog initiativet till att gatan i stället fick sitt nuvarande namn. BN 1942-11-04 § 135, DK 1942-11-06 § 170, SF 1942-11-09 § 108. F 133 Gravgårdsplan° 1910 — M På Mjölby gravgårds ägor, vilka bebyggdes som norra delen av den östra stadsdelen, skulle enligt 1913 års stadsplan en torgliknande plats anläggas i korsningen mellan Niklas Eskilsgatan (Parkgatan) och Vifolkagatan. Denna Gravgårdsplan blev aldrig förverkligad, men det reserverade utrymmet finns fortfarande i form av en grönyta. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. F 134 Pilgrimsgatan° 1910 — M Pilgrimsgatan är en i 1913 års stadsplan upptagen tvåarmad förgrening av Föreningsgatans östra ända – ungefär vid nuvarande Lindergatan – fram till den planerade Norrgårdsgatan, som var föregångare till Östgötagatan och avsågs fortsätta ytterligare norrut. Gatunamnet tillhör säkerligen den religiöst inspirerade kretsen av namn, även om gatans läge är avsides i förhållande till de övriga själsfränderna, såsom Samaritgatan och Biskopsgatan. Pilgrimsgatan anlades aldrig men en likartad gatusträckning fanns i 1934 års plan. Norra hälften kallades där Dalgatan och den södra Berggatan, den senare delvis sammanfallande – mellan Lindergatan och Östgötagatan – med den under 1900-talet anlagda gatan med detta namn. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. F 135 Berggatan* 1927 — 595 51 M Mot bakgrund av ett litet berg mellan dagens Fogdegatan och Parkgatan föreslog 1927 års namnkommitté gatunamnen Berggatan och Dalgatan för den södra respektive norra delen av efterföljaren till den förra stadsplanens orealiserade Pilgrimsgatan. Berggatan är det enda av gatunamnen som tagits i bruk, men den gata som det betecknar avviker från stadsplanens ursprungliga avsikt. Under 1940-talet utlades Berggatans nuvarande västra del, från Edlundsgatan till Östgötagatan, för att senare förlängas till den nya Fogdegatan. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. F 136 Dalgatan° 1927 — M Berggatan och Dalgatan, namngivna efter terrängen i området, blev i 1934 års stadsplan efterföljare till den tidigare planerade Pilgrimsgatan öster om Föreningsgatans slut. Dalgatan, som inte skall förväxlas med Dalagatan på Lundbygärdet i 1913 års stadsplan, blev inte utlagd men avsågs gå mellan Skogsvägen och Berggatan från Gravgårdsgatan (Edlundsgatan) till Skyttegatans planerade förlängning, dvs över det område som nu genomlöps av Lindergatan. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. F 137 Lindergatan* 1950 — 595 51 M Invid kvarteret Mjölet har två gator namngivits efter framträdande personer i kvarnnäringen tillika i kommunalpolitiken, en av dem kvarnägare och den andre anställd mjölnare. Den senare var kvarnmästaren August Linder (1863–1935). Under behandlingen i SF 1950 av förslaget Lindergatan invände redaktör Robert Karlsson att den då nyanlagda gatan i stället borde ges namnet Lindervägen, medan rektor Oscar Augzell pläderade för formen Lindersgatan. Båda dessa motförslag avvisades. Linder var bl a stadsfullmäktig, och som sådan påverkade han på 1920-talet utformningen av Mjölby stads heraldiska vapen, som än i dag symboliserar kommunen och vars kvarnhjul blivit förebild för flera andra vapenbilder inom och utom Sverige. Född på orten nedtecknade han också en berättelse om sin barndoms Mjölby. Som ledamot av 1927 års namnkommitté var han delaktig i namngivningen av ett stort antal av Mjölbys gator, tillsammans med bl a nämnde Robert Karlsson och kronofogde Cnattingius, som fick sin egen gata, Fogdegatan, samtidigt med Lindergatan, den senare utgående från den förra. SI skr 1950-04-03, BU 1950-05-02 § 17, DK 1950-05-02 § 123, SF 1950-05-08 § 75. F 138 Fogdegatan (2)* 1950 — 595 51 M Den gata, som kronofogde Cnattingius och hans namnkommitté 1927 föreslog som Fogdegatan, blev aldrig intagen i stadsplanen och än mindre utlagd. Gatunamnet återkom dock 1950 som namn på en helt annan gata, som då nyanlades. Denna går, om än på behörigt avstånd, i riktning mot Cnattingius egendom Egebylund, i likhet med den gata som han själv föreslog bli uppkallad efter sitt ämbete. Också den nya Fogdegatan har utan tvivel som bakgrund denne Jakob Cnattingius (1860–1937), som även var en framträdande kommunalman, bl a ordförande i kommunalstämman, stadsstyrelsen, stadsfullmäktige, samrealskolans styrelse, taxeringsnämnden och därtill kyrkvärd och såväl ordförande som verkställande direktör för Östgöta Enskilda bank i Mjölby. SI skr 1950-04-03, BU 1950-05-02 § 17, DK 1950-05-02 § 123, SF 1950-05-08 § 75. F 139 Fågelgatan* 1932 — 595 51 M Närheten till skogen och dess fågelliv är förmodligen anledningen till detta gatunamn, som tillkom genom 1934 års stadsplan, dock utan att det förekommit i namnkommitténs förslag 1927. När stadsplanen fastställdes fanns ännu ingen bebyggelse vid gatan men tillkom åren därefter. Förutom den i dag befintliga sträckningen avsåg planen att gatan skulle fortsätta även söder om Bockarpsvägen till Hålaskogen och Vifolkagatans planerade förlängning. Den aldrig utlagda fortsättningen följde den då nya stadsplanegränsen. 1964 var gatunamnet hotat i följd av namngivning av gatorna i det nya bostadsområdet längs den huvudgata som vi i dag känner som Sångarleden. Denna var ursprungligen föreslagen som Fågelleden, men detta namn befanns för snarlikt Fågelgatan. Som lösning föreslog NB att den senare gatan skulle namnändras till Tjädervägen. Fastighetsägarna framförde dock protester i en skrivelse. I SF fick de båda förslagen var sin förespråkare, båda tillhörande samma parti. Det nutida namnbruket utvisar slutresultatet. Karta 1932 inför 1934 års stadsplan. F 140 Tjädervägen° 1964 — M När ett nytt småhusområde på Östra Eldslösa ägor skulle anläggas och dess gator 1964 ges namn med anknytning till fåglar, tillstötte komplikationer på grund av det redan existerande namnet Fågelgatan, vilket befanns vara förväxlingsbart med det planerade Fågelleden. Ett förslag till lösning var att byta det befintliga namnet mot Tjädervägen. Efter protester från de boende beslutade dock SF att i stället ge huvudgatan i det nya området namnet Sångarleden. NB skr 1964-08-28, DK 1964-10-01 § 292, SF 1964-10-19 § 170. F 141 Fasanvägen° 1948 — M BN föreslog 1948 att gatan från Fågelgatan mellan kvarteren Orren och Tjädern – på fortsatt ornitologiskt tema – skulle få namnet Fasanvägen. DKs beredningsutskott ansåg emellertid namnet mindre lämpligt, förmodligen på grund av möjligheten till alternativ betoning av förleden. Förslaget stoppades, och i stället blev gatan kallad Granliden. BN 1948-09-01, BU, DK 1948-10-29 § 252, SF 1948-11-01 § 161. F 142 Granliden* 1948 — 595 51 M Efter att det föreslagna namnet Fasanvägen befunnits olämpligt, antog SF 1948 namnet Granliden på gatan, som tidigare varit namnlös. Det finns en naturlig bakgrund till både för- och efterleden: närheten till skogen respektive gatans lutning. BN 1948-09-01, BU, DK 1948-10-29 § 252, SF 1948-11-01 § 161. F 143 Sommarhemsvägen* 1977 — 595 51 M I skogskanten vid gränsen mellan Mjölbys och Eldslösas marker byggde Mjölby baptistförsamling sitt sommarhem. Infarten dit från Bockarpsvägen – liksom fortsättningen på andra sidan denna – var länge namnlös. De intilliggande fastigheterna – ursprungligen utmarksbebyggelse – hade i stället områdesnamnet Skogen i sina adresser. Sedan NB konstaterat bristen och föreslagit det talande namnet Sommarhemsvägen, fastställdes detta av KF 1978. NB 1977-09-06 § 18, NB 1977-12-31 §§ 21–26, KS 1978-02-15 § 156, KF 1978-02-28 § 37. F 144 Jungfrugatan* 1910 — 595 51 M Flera kvarter i den östra stadsdelen fick i 1913 års stadsplan namn efter stjärnbilder. Så är också fallet med Jungfrugatan. Ursprungligen inbegrep denna även den nuvarande Kummelgatan, som avsöndrades genom 1934 års stadsplan, och sträckte sig således från Bockarpsvägen till Kattkällegatan (Furugatan). BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. Mjölbys gatunamn genom tiderna. Mjölby, 1999. 208 sid, inb. ISBN 91-87784-10-6.	slekt.se/mjolby Start Mjölbyhistoria ➤ Start slekt.se ➤ © 2022 Per Andersson