Mjölbyhistoria Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum Per Anderssons forskning och texter om Mjölbys historia
	Mjölbys gatunamn genom tiderna – E. Norrgården E 81 Stufrumsgatan^ (1901) — M En av de gamla gatorna i kvarnbyn blev före den kommunala namngivningens tid kallad Stufrumsgatan, eftersom den ledde från byns huvudgata till Stufverums kvarn vid åfårans östra sida. Kvarnen, som också kallades Munkegårds eller Månegårds kvarn efter sin gårdstillhörighet i byn – har i tur och ordning ägts inom tre gamla mjölbysläkter: Gyldenklou, Sundström och Salomonsson. I början av 1900-talet inrymdes i lokalerna en möbelfabrik, som senare flyttade till Föreningsgatan (se denna gata). Då hade Stufrumsgatan hunnit bli Holmgatan, som med tiden namnändrades till Norrgårdsgatan. Handlingar angående byggnadsplan öfver Mjölby stationssamhälle, upprättade år 1901, sid 32. E 82 Holmgatan† 1910 — M För båda de viktigaste faktorerna i Mjölbys utveckling – kommunikationer och kvarnar – har Svartåns holmar haft stor betydelse. Via den s k Mjölby holme eller Holmen gick – och går alltjämt – den centrala vägförbindelsen över de två smala åfåror som holmen åtskiljer. Före 1900-talets omregleringar av åns flöde, då fallen togs i bruk för elproduktion i stället för drift av vattenkvarnar, fanns flera holmar nedströms. Två av dem, den största Tallholmen och söder därom Alholmen, förenades i samband med vattenregleringen vid kraftverkets byggande 1927 till en enda ö, kallad Norrgårds holme eller i dagligt tal Holmen, med risk för förväxling med sin äldre namne. Gatan till och ut på Norrgårds holme med början vid Mjölbys huvudgata är i grunden en av kvarnbyns gamla byvägar och fick genom stadsplanen 1913 namnet Holmgatan, efter att tidigare ha kallats Stufrumsgatan. Namnet ändrades med den nya stadsplanen 1934 till Norrgårdsgatan. Innan Mjölby hembygdsgård anlades på Norrgårds holme var Holmgatan planerad att fortsätta rakt över ön i hela dess längd, för att på den nordöstra udden möta en eventuell förbindelselänk mellan Svartåns södra och norra stränder. Före tillkomsten av Norrgårds holme bar två broar Holmgatan från Norrgårdens fastland till först Alholmen och därefter Tallholmen. På dessa öar fanns bl a smedja och bränneri. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. E 83 Norrgårdsgatan (2)* 1927 — 595 41 M 1927 års namnkommitté fick gehör för sitt förslag att ändra namnet på gatan mellan Hogstagatan (Kungsvägen) och Norrgårds holme från Holmgatan till Norrgårdsgatan. Båda namnen anknyter till den ö i Svartån som hyser Mjölby hembygdsgård (öppnad 1940) och Mjölby hembygdsförening (bildad 1935). Det nya namnet, som fram till den stora namnrevisionen på 1930-talet hade betecknat den nuvarande Östgötagatan, erinrar dessutom om Mjölby norrgård, vars manbyggnad gatan passerar och vartill holmen hörde. Från 1776 till samhällets mark- och vattenförvärv på 1900-talet innehades egendomen av släkten Salomonsson, som under längre tid än veterligen någon annan varit bosatt i tätorten Mjölby; den sista släktmedlemmen avled här 1992. Till släkten, som var den dominerande ägaren av fall och jord på högra åstranden och vars mest kände medlem var godsägare Frans Salomonsson (1821–1890), hörde även Norrgårds kvarn, Äle kvarn, Måne kvarn och Hulterstads kvarn samt såg, smedja, bränneri m m. Stadsplanen från 1934 föreställde sig en helt rak fortsättning av Norrgårdsgatan från mötet med Industrigatan och nedför backen mot ån till en planerad väg längs denna, men detta avsnitt av gatan liksom det på holmen har alltjämt sin spontant framväxta sträckning. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. E 84 Svartmansgatan† 1910 — M En av de gator som fanns redan innan kvarnbyn mötte sitt öde i järnvägens framdragning är den som i tur och ordning haft de officiella namnen Svartmansgatan, Kvarngatan och Axel Träffs gata. Den sträckte sig ursprungligen mellan de gator som nu benämns Kungsvägen och Norrgårdsgatan, öster och norr om kyrkan och Norrgårdens mangårdsbyggnad. När gatan fick sitt nuvarande namn 1959 hade dess sträckning ändrats så att den i norr slutade med utfart på Industrigatan, vilket alltjämt är fallet. Det i 1913 års stadsplan fastställda namnet Svartmansgatan – med de ibland förekommande avvikelserna Svartmangatan och Svartmannagatan – liksom dess närmaste efterföljare Kvarngatan i 1934 års stadsplan inbegrep sålunda även den västligaste delen av vad som senare blev Industrigatan. Det intilliggande kvarteret Munken ger vägledning om att gatunamnet vill erinra om klostren som betydande kvarnägare i Mjölby under medeltiden, i detta fall de s k svartbröderna, dvs dominikanorden. Denna tiggarorden, inom vilken Norden bildade en särskild ordensprovins med namnet Dacia, stadfästes år 1216 och anlade 1305 kloster i Skänninge, där förutom både munk- och nunnekloster också provinsens undervisningsanstalt fanns. Att dominikanerna kallats svartmän är inte belagt, och gatunamnets sammansättning skiljer sig från Gråbrödragatan inom samma motivkrets. Förklaringen till gatunamnets mellanled torde finnas i att Erik Hübe på Kommunaltekniska byrån i Stockholm, som 1910 utarbetade detta och övriga namnförslag till stadsplanen, sneglade på det namn som en av huvudstadens äldsta gator fått med anledning av ordens kloster där, nämligen den södra av de ursprungliga huvudgatorna utgående från Stortorget. Den omtalas år 1437 som gatan "som man gaar aff stora torghit til suartbrödhra". Sedan mitten av detta århundrade kallades den omväxlande Svartmunkagatan och Svartbrödragatan, för att på 1600-talet benämnas med det ännu gällande namnet Svartmangatan. Denna ändring förklaras med att namnet ombildats i analogi med Köpmangatan, som betecknar huvudgatan österut från Stortorget. Så resulterade en halvtusenårig process i ett av Mjölbys gatunamn, vilket dock undanröjdes efter blott två decenniers bruk. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. E 85 Kvarngatan† 1927 — M Det mest karaktäristiska inslaget i Mjölbys näringsliv genom tiderna, dominerande orten fram till den omdaning som följde i järnvägens spår, gav vid den stora namnrevisionen i samband med 1934 års stadsplan upphov till namnet Kvarngatan på den dittillsvarande Svartmansgatan. Denna manifestation blev dock inte bestående, eftersom namnet Axel Träffs gata avlöste efter ett kvartssekel. När västra delen av Industrigatan på 1950-talet antog sin nuvarande form, avkortades Kvarngatan och fick nordlig utfart på Industrigatan efter att tidigare ha svängt av västerut och nått Norrgårdsgatan. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. E 86 Axel Träffs gata (2)* 1959 — 595 41 M År 1959 behandlade SF ett förslag om att namnge en av stadens gator efter den framträdande kommunalmannen, riksdagsmannen och fabrikören Axel Träff (1875–1958), som avlidit föregående år. Han var innehavare av Mjölby kristallglassliperi och deltog under närmare ett halvsekel i municipalsamhällets och stadens styrelse, bl a som stadsfullmäktigeordförande. Först föreslogs som lämplig gata dagens Stjärngatan, en av Lundbyområdets huvudgator som då var aktuell för anläggning och namngivning. En av Träffs socialdemokratiska partibröder, ombudsman Manne Karlsson (1899–1964), framförde dock i SF som alternativ att ersätta Kvarngatans namn med Axel Träffs gata, vilket också blev beslutet. Bakgrunden var att Träff varit bosatt vid denna gata i Villa Granlunden – en gång uppförd av och för en medlem av släkten Salomonsson i den intilliggande Mjölby norrgård – och donerat fastigheten till Mjölby församling att tjäna som prästgård för Mjölbys kyrkoherde. Gatan fick härigenom sitt tredje officiella namn i ordningen; det första var Svartmansgatan. Till skillnad från Dag Hammarskjölds gata har namnet Axel Träffs gata inte i allmänt tal blivit hopdraget och satt i bestämd form, även om tillverkaren av gatunamnsskylten vid kyrkogårdshörnet gjort ett halvhjärtat försök i den riktningen med formen "Axel Träffs-gata". Som trivialnamn används bland mjölbyborna "Axel Träff", utan ordet gata. Numera har gatan tillfart endast från Industrigatan i norr, sedan den södra delen längs kyrkogårdsmuren stängts av för biltrafik i syfte att undvika utfart på Kungsvägen. SF 1959-01-19 § 12, DK 1959-03-13 § 78, SF 1959-03-16 § 44. E 87 Gråbrödragatan^ — M Inom en motivkrets av religiöst präglade gatu- och kvartersnamn har både svartbröder och gråbröder, benämnda efter sin klädedräkt, givit upphov till gatunamn. Invid Svartmangatan sträckte sig den numera försvunna Gråbrödragatan. Gatans exakta läge är oklart – namnet förekommer inte på någon stadsplanekarta och tjänade inte som adress för några hushåll, men gatans och namnets existens omvittnas av äldre mjölbybor. Gråbröderna tillhörde franciskanorden, som i likhet med svartbrödernas dominikanorden var en tiggarorden. Orden, som hade namn efter stiftaren den helige Franciscus (Frans från Assisi), stadfästes 1223 och kom till Sverige på 1230-talet. Den hade flera kloster i Sverige, bl a i Linköping och Stockholm, men inget med känd anknytning till Mjölby. Muntliga uppgifter om gatans befintlighet. E 88 David Kohlgatan† 1910 — M Industrigatan fick sin nuvarande sträckning mellan Norrgårdsgatan och prästgården Duvelund först kring skiftet mellan 1950- och 1960-talen, men gatunamnet hade införts med 1934 års stadsplan. Det avlöste då David Kohlgatan från 1913 års plan som benämning på det befintliga gatuavsnittet mellan Kvarngatan (tidigare kallad Svartmansgatan och senare Axel Träffs gata) och Novisgatan; redan 1913 tänkte man sig en fortsättning österut ungefär som nuvarande Industrigatan till den samtidigt planerade men aldrig utlagda Biskopsgatan. Ett tecken på att David Kohlgatan aldrig anlades enligt planen är att de enstaka fastigheter som hade gatunamnet i sin adress saknade gatunummer. Gatans namn kan återföras till följande sentens i Broocmans östgötabeskrivning från 1760 rörande ett inventarium i Mjölby kyrka: "Edle och Wælborne Herr David Kohl til Hywanewälla, Öfwerste-Lieutenant för Artolleriet, föddes i Söderköping år 1621, och afsomnade på Hulterstad d 24 Dec 1682". Kohl begravdes i sockenkyrkan och där uppsattes hans vapen, vilket inte finns bevarat efter branden 1771. David Davidsson Kohl var veterligen aldrig verksam i Mjölby utan hans anknytning till orten inskränkte sig till släktskap med ägarna till Hulterstad, där han avled. Hans mor Maria Rijk (d 1631) blev 1628 omgift med Anders Gylle (1602–1665), år 1639 adlad Gyldenklou och 1654 utnämnd till landshövding i Östergötland. Gylle var född på Slomarp och genom honom kom Hulterstad i släktens ägo. Vid Kohls död innehades båda dessa gods av sonen överstelöjtnant David Gyldenklou (1629–1686); de två överstelöjtnanterna med förnamnet David var alltså halvkusiner. År 1661 gifte sig Kohl, utan att brudens släktingar blivit tillfrågade, med friherrinnan Görvel Nilsdotter Gyllenstierna (1637–1693), brorsdotter till riksrådet, presidenten och landshövdingen i Östergötland friherre Johan Gyllenstierna (1617–1690). Görvels kusin Görvel Christina Carlsdotter Gyllenstierna (1646–1708) lär ha utmanat Kohl på duell för att denne vågat sig på sitt frieri och äktenskap. David Kohls far med samma förnamn (d 1625) kom i sin ungdom till Sverige och blev myntmästare i Söderköping. Han tillhörde en tysk ätt von Kohlen, som adlats av kejsar Ferdinand I 1551, och hans äldre son Reinhold adlades med namnet Kohl av drottning Christina 1641 men slöt själv sin ätt i fält året därpå. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. E 89 Industrigatan* 1927 — 595 41 M I 1934 års stadsplan förlängdes David Kohlgatan med fortsättning också på andra sidan av den planerade Prästgatan och gavs samtidigt det nya namnet Industrigatan. Detta anknyter dels till de småindustrier som redan i slutet av 1800-talet bredde ut sig i kvarnbyns förlängning i området öster om gatans ursprungliga avsnitt, dels till det nya industriområde som skulle komma att anläggas på ömse sidor av Industrigatans östra hälft mellan järnvägen och ån. Denna gatudel började vid Novisgatan och lades ut i slutet av 1940-talet. Dess ändpunkt, som har formen av en plan, gavs 1995 namnet Duvelundsplan. I väster löpte gatan ursprungligen ut på Kvarngatan, där dennas efterföljare Axel Träffs gata nu har sitt norra slut. På 1950-talet drogs Industrigatan vidare till Norrgårdsgatan, en förlängning som i stora drag svarade mot Kvarngatans samtidiga avkortning. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. E 90 Novisgatan† 1910 — M I området mellan kyrkan och prästgården Duvelund med kvartersnamn som Biskopen, Prosten, Korgossen, Abbedissan, Priorn, Munken och Novisen gick denna numera försvunna gata. Benämningen på den som genomgår sin prövotid för inträde i ett kloster fick av mjölbyborna ett lokalt uttal i gatunamnet, med huvudtrycket förlagt till första stavelsen. Gatan utgick från Hogstagatan (Kungsvägen) ungefär vid samma punkt som senare Svartåliden, vilken kan betraktas som en efterföljare till Novisgatan. Den äldre gatan hade dock en rätare vinkel mot huvudgatan och sträckte sig i en sydligare riktning, rakt ned mot ån. I både 1913 och 1934 års stadsplaner var det förberett för Novisgatan att överbrygga ån via den nordöstra udden på Norrgårds holme till Högbyliden respektive Källgatan. Dessa planer förverkligades aldrig och i stället fick Novisgatan skatta åt förgängelsen när området längs Industrigatan exploaterades omkring 1960. Under en övergångstid existerade Novisgatan och Svartåliden sida vid sida, vilket var avsikten i 1934 års stadsplan, och tillsammans med Industrigatan bildade de en triangel. I 1927 års namnförslag skrev Cnattingius att "Novisgatan sträcker sig från Svartåliden till ån". Varken början eller slutet av gatan enligt denna beskrivning stämmer dock särskilt väl med verkligheten. Svartåliden fanns då endast på stadsplanekartan och när den senare anlades var de båda gatornas utfart på stadens huvudgata gemensam, och ända till Svartån nådde Novisgatan aldrig. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. E 91 Svartåliden* 1927 — 595 41 M Som en reminiscens av de många storslagna ambitionerna att förena Svartåns båda stränder har till eftervärlden lämnats denna gata, vilken i likhet med Ringvägen har ett föga beskrivande namn sedan de ursprungliga planerna kommit på skam. "Svartåliden må benämnas den gata som börjar vid Kungsvägen invid jernvägsporten och sträcker sig öfver Svartån till Norra Skolan", heter det i namnförslaget till 1934 års stadsplan. Utan att namnet ändrades fick gatan i stället den mera begränsade funktionen att förbinda Kungsvägen och Industrigatan och som sådan efterträda Novisgatan. Detta förverkligades redan under 1940-talets senare del, medan Novisgatan ännu fanns kvar. Senare anlades som förlängning väster om Industrigatan ännu en mindre del av den planerade Svartåliden. Från dess slut i sluttningen mot Svartån går söderut en grusväg längs ån till Norrgårdsgatan. Norrut övergår Svartåliden i en gång- och cykelväg med fortsättning över ån till Prästgårdsgärdet – i mindre skala ungefär vad som en gång var avsikten med gatan. I samband med Kungsportens tillkomst 1995 blev Svartåliden något avkortad och försedd med en justerad utfart på Kungsvägen. Gatunamnet manifesterar den för kvarnbyn livsavgörande naturtillgång, som även kallats Mjölby älv (så t ex i Per Brahes krönika; jämför ortnamnet Älvkulla på en gård med kvarn i Mjölbys norra utkant). För mjölbyborna är vattendraget som delar staden kort och gott Ån eller dialektalt Åna eller Åa, vilket kan medföra följande vokaliska beskrivning på mjölbymål av exempelvis hembygdsgårdens läge, på Norrgårds holme i Svartån: "Dä ä e å o i åa ä e ö". NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. E 92 Bangatan° 1910 — M Bangatan var namnet på en aldrig utlagd gata, som enligt 1913 års stadsplan skulle sträcka sig från Hogstagatan (Kungsvägen) – ungefär vid den nuvarande Svartålidens utfart – i nordostlig riktning längs med järnvägen – "banan" – på dess norra sida till municipalsamhällets gräns. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. E 93 Näckens gränd° 1927 — M En aldrig anlagd tvärgata österut från Svartåliden nära ån och invid kvarteret Näcken gavs i 1934 års stadsplan namnet Näckens gränd. En asfalterad yta som inbegriper grändens avsedda sträckning finns nu på tomtmark. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. E 94 Behmgatan° 1910 — M Behmgatan var en av gatorna i det aldrig förverkligade bebyggelseområde som i 1913 års stadsplan förutskickades mellan järnvägen och Svartån söder om Duvelund. Gatan var planerad att utgå norrut, snett ned mot ån, från David Kohlgatan, föregångare till Industrigatan, ungefär vid dennas nuvarande korsning med Svartåliden, för att fortsätta mellan ån och dagens Industrigatan parallellt med denna och till sist löpa ut på den planerade Gyldenklougatan, som skulle gå från Syavägen (Kungsvägen), förbi Duvelund och över järnvägen och ån. Gatunamnets förled tillhör ryttmästaren vid Östgöta kavalleri Carl Behm (1645–1729). Han begravdes den 6 november 1729 i Mjölby kyrka, där ett epitafium uppsattes över honom och hans fru Margaretha Beckerfelt, "som på thes 80 ålders år afsomnade then 6 Martii 1726". Detta kunde namnets förslagsställare Erik Hübe läsa i Broocmans verk om Östergötland från 1760. Behm, som tog avsked efter 40 års krigstjänst 1714, var med i slagen vid Fehrbellin, Halmstad, Landskrona, Klissow, Lakovitz, Warschau och Helsingborg, varvid han blev sårad i högra låret och i huvudet. Efter att under 1700-talets första decennium ha varit bosatt på Alvastra i Västra Tollstad, avled han i Mjölby på Eldslösa, där det berättas att han av sin regementschef Jacob Burensköld – ägare till bl a Hulterstad – skall ha fått en gård. Hustrun var dotter till Carl Becker, som adlades 1654 och blev generalinspektör över alla Sveriges krutbruk och salpetersjuderier. Han hade tolv söner som alla hette Carl och alla utom en dog som barn. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. E 95 Biskopsgatan° 1910 — M Till den klerikala kretsen av gatu- och kvartersnamn i 1913 års stadsplan hörde Biskopsgatan, som var en – endast planerad – tvärgata till David Kohlgatan (nu Industrigatan), ett stycke norr om dagens Svartåliden. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. E 96 Duvelundsgatan° 1910 — M En av förbindelserna över järnvägen i 1913 års stadsplan var Duvelundsgatan, som utgick vinkelrätt från Syavägen (Kungsvägen), mellan Finnstugugatans och S:t Persgatans utfarter, för att på andra sidan stambanan sträcka sig till den planerade Behmgatan. Lika litet som denna blev Duvelundsgatan byggd. Gatunamnet är bildat efter det egennamn som användes om Mjölbys kyrkoherdeboställe, prästgården Duvelund, belägen vid slutet av nuvarande Industrigatan och den där befintliga Duvelundsplan. Prästgården låg på denna plats redan före den stora branden 1771 och skonades från denna. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. E 97 Prästgårdsplan° 1995 — M Duvelundsplan vid Industrigatans slut – intill prästgården Duvelund – föreslogs först i BN få namnet Prästgårdsplan. BN 1995-12-18 § 257. E 98 Duvelundsplan* 1995 — 595 41 M Den tidigare namnlösa planen i slutet av Industrigatan namngavs 1995 för att ge Mjölby pastorats forna kyrkoherdeboställe, den numera privatägda prästgården Duvelund, en gatuadress – och därvid undvika en anakronism med namnet Industrigatan. Först hade namnet Prästgårdsplan föreslagits, men detta ändrades vid BNs möte. BN 1995-12-18 § 257. E 99 Gyldenklougatan° 1910 — M Enligt 1913 års stadsplan avsåg municipalsamhället uppföra två ytterligare vägbroar över Svartån, en på vardera sidan av den dittills enda mitt i kvarnbyn. De båda nya vägarna, parallella med Hogstagatan (Kungsvägen), skulle bli viktiga huvudgator i det växande samhället och förbinda den högra åstranden med nya områden på den vänstra, anlagda på Lundbygärdet respektive Prästgårdsgärdet. Vägarna gavs namn ur den stormaktstida släktkrets som dominerade Mjölby och vars efterkommande alltjämt är socknens största jordägare. Vardera gatunamnet anknyter till ett av Mjölbys två säterier, Hulterstad i söder och Slomarp i norr. Följdriktigt fick den södra vägen namnet Burensköldsvägen och den norra Gyldenklougatan. Den senare avsågs också korsa järnvägen genom att börja vid Syavägen och löpa väster om prästgården Duvelund. I 1934 års stadsplan avlöstes Gyldenklougatan av Prästgatan, men av förbindelserna förverkligades endast Burensköldsvägen med tillhörande bro. Gyldenklougatans namngivare, regeringspresidenten Anders Gyldenklou (1602–1665), är förmodligen den infödda ortsbo – han föddes på Slomarp som då förvisso räknades till Högby socken men senare överfördes till Mjölby – som haft störst inflytande både i Mjölby och i Sverige. Han var från 1646 den förste ägaren till Hulterstad inom den släktkrets, som allt sedan dess besitter godset, och innehade ett flertal andra jordegendomar på olika håll i riket, till största delen förvärvade under 1640-talet. I hans ägo var också merparten av kvarnarna och marken i Mjölby by, såsom Klostergårdens, Gravgårdens, Munkegårdens, Norrgårdens, Hålans och Äle kvarnar, Sågarekvarnen, Mjölby såg samt Gästgivaregården. I Stockholm ägde Gyldenklou ett palats, som han 1654 sålde till Per Brahe. Son till kamreraren Måns Persson, som också föreslogs få en gata i Mjölby, anlade den unge Anders Månsson namnet Gylle, vilket ändrades till Gyldenklou när han adlades 1639. Han studerade vid Uppsala och flera tyska universitet innan han 1628 blev lektor i historia och filosofi vid Linköpings gymnasium och därefter professor i poesi i Uppsala. 1635 inträdde han som sekreterare i det kungliga kansliet, föregångaren till dagens departementsindelade regeringskansli. Där anförtroddes han betydande arbetsuppgifter, inte minst på utrikespolitikens område. Han handlade även ekonomiska ärenden och på skolområdet uppgjorde han exempelvis 1641 en framsynt plan för gymnasiet i Stockholm. Den ställning han uppnådde i kansliet, varpå utnämning till statssekreterare är ett tecken, möjliggjordes genom stöd från Axel Oxenstierna. Efter två decennier i kansliet, då han samtidigt innehaft olika häradshövdingeämbeten, utnämndes han 1654 till landshövding i Östergötland. 1657–1661 var han president i regeringen och hovrätten över Pommern och fungerade även som Sveriges legat vid fredsförhandlingar på olika håll i Europa. Han dog på sin uppländska egendom Skånellaholm och begravdes i Jakobs kyrka i Stockholm, i vilken hans vapen uppsattes och den år 1735 utslocknade ätten hade sin familjegrav. Gyldenklou var en produkt av den svenska stormaktstiden. Han var en av de mest framgångsrika i den stora grupp som rekryterades från universitets- och skolvärlden till förvaltningen, för att med tiden adlas. Hans bana utgjorde en inte ovanlig blandning av lärd och administrativ karriär, som även ledde honom till en mycket stark ekonomisk ställning, tillräcklig för att exempelvis ge lån både till kronan och till konung Karl X Gustav inför hans kröning. Gyldenklou var en i olika sammanhang omstridd person, och han drog sig inte för att driva process kring sitt omfattande godsinnehav, som också utsattes för reduktionen. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. E 100 Prästgatan° 1927 — M Efterföljaren i 1934 års stadsplan till Gyldenklougatan som östlig förbindelse över Svartån kallades Prästgatan, av Cnattingius i förslaget 1927 skrivet Prestgatan. Gatan med tillhörande bro, som skulle förena Kungsvägen med Brunnsgatan, Prästgårdsgärdets huvudgata, blev aldrig byggd. Gatunamnet anknyter till Mjölby prästgård – kyrkoherdebostället Duvelund – på vars västra sida gatan skulle dras. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. E 101 Älvkullagatan° 1927 — M Älvkulla var en lägenhet under gården Mjölkulla. Ortnamnet anknyter till Svartån, som också kallades Mjölby älv. 1927 års namnkommitté angav i sitt namnförslag inför 1934 års stadsplan "att Elfkullagatan går utmed Krylbojernvägen från Prestgatan öfver Fogdegatan åt Egebylund". I stadsplanen, vars avsikter aldrig förverkligades när det gäller denna gata, användes stavningen Älvkullagatan. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. E 102 Södra Strömgatan° 1927 — M Från den planerade Prästgatan – med bro över Svartån – avsågs två gator sträcka sig österut längs ån, den ena på den södra stranden och den andra på den norra. Efter sitt läge i förhållande till strömfåran kallades de Södra respektive Norra Strömgatan; 1927 års namnkommitté hade föreslagit formen Strömsgatan, vilken dock på BUs förslag ändrades av SF. Den förstnämnda beskrev ordföranden i 1927 års namnkommitté, kronofogde Cnattingius på Egebylund, som "den gata, som på södra sidan om ån går utmed denna åt Egebylund till". Någon gata anlades inte, men den brukningsväg som skulle ligga till grund för gatan är i dag cykelväg. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. E 103 Fogdegatan (1)° 1927 — M 1927 års namnkommitté förärade sin ordförande kronofogde Jakob Cnattingius ämbete en egen gata genom att föreslå "att Fogdegatan benämnes den gata, som kommer från Södra Strömsgatan och går mot Egebylund". Så blev det också i 1934 års stadsplan, men gatan förverkligades aldrig. 1950 beslutade SF att ge samma namn till en annan gata, som anlades och alltjämt kallas så. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. Mjölbys gatunamn genom tiderna. Mjölby, 1999. 208 sid, inb. ISBN 91-87784-10-6.	slekt.se/mjolby Start Mjölbyhistoria ➤ Start slekt.se ➤ © 2022 Per Andersson