Mjölbyhistoria Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum Per Anderssons forskning och texter om Mjölbys historia
	Mjölbys gatunamn genom tiderna – D. Södergården och Centrum D 57 Strandvägen† 1910 — M Med en förmodad bakgrund i huvudstadens mest fashionabla gata fick Mjölby på Erik Hübes förslag sin egen Strandvägen invid Svartån. Den utgjordes av en av de gamla upptrampade vägarna inom byn, och till skillnad från sin nominella förebild blev den aldrig någon paradgata. I stället sönderstyckades den genom att dess mellersta del inlemmades i Stadshusparken och blev kallad Strandpromenaden. 1994 uppdelades gatan till sist även formellt på Norra Strandvägen och Södra Strandvägen. Under 1913 års stadsplan förband Strandvägen Hogstagatan med Burensköldsvägen, varifrån den fortsatte längs ån i en smal och slingrande brukningsväg ända till Trängförrådet. Efter hand omformades bitar av denna till gata. Så skedde bl a 1940 då det schaktades för förlängning av Strandvägen, men ännu saknades avsnittet mellan Fabriksgatan och Blåkullegränd. Till sist blev gatan sammanhängande från Burensköldsvägen till den planerade Nygatan, där den övergick i en grusväg som numera är förbehållen gång- och cykeltrafik. I 1934 års stadsplan avsågs Strandvägen fortsätta ytterligare söderut, till den föreslagna Tegelbruksgatan. När Stadshusparken – numera kallad Stadsparken – anlades efter att Stadshuset uppförts 1939–1940, blev den norra delen av Strandvägen återvändsgata med infart från Kungsvägen. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. D 58 Norra Strandvägen* 1994 — 595 30 M Sedan Strandvägen redan på 1940-talet blivit avdelad av den då anlagda Stadshusparken, innebar det praktiska olägenheter att två helt åtskilda gator bar samma namn. Inte sällan inträffade det att större fordon sökte sig in på Strandvägen från Kungsvägen i norr, för att vid Stadshusparkens gräns erfara att industrierna vid gatans södra sträckning inte kunde nås den vägen. Lösningen blev en uppdelning på Norra och Södra Strandvägen. BN 1994-12-12 § 196. D 59 Södra Strandvägen* 1994 — 595 30 M När den sedan länge rådande tudelningen av Strandvägen fick genomslag i namngivningen, blev det avsnitt som tillhör Centrums industriområde kallat Södra Strandvägen. BN 1994-12-12 § 196. D 60 Åstigen° 1927 — M 1927 års namnkommitté föreslog att "den lilla genvägen å Strandvägen benämnes Åstigen". Den gata som avses fastställdes i 1934 års stadsplan men blev aldrig utlagd. Den var planerad att gå mellan Strandvägen och Svartån, från Snickaregatan och söderut till i höjd med lokstallarna nedanför området Björkudden. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. D 61 Kyrktorget^ (1879) — M Innan Stora Torget vid Stadshuset anlades på den s k Kovallen, fanns invid Mjölbys huvudgata mitt emot kyrkan en öppen plats som kallades Kyrktorget eller Kyrkotorget. Det var beläget ungefär på platsen för nordvästra hörnet av det nuvarande Centrumkomplexet och på sin tid omgivet av Klockaregården i öster och annan bybebyggelse i väster ned mot ån. På hösten 1879 skedde genom kyrkorådets försorg en total omläggning av torget, med bl a ny stensättning. Torget var – även efter förändringen – åtskilt från den stora landsvägen med ett dike. Ett annat namn på Kyrktorget var Lilla Torget. Mjölby församlings kyrkoråds protokoll 1879. D 62 Lilla Torget^ — M I det gamla Mjölby fanns två torg, ett på vardera sidan av ån: Gästistorget och Kyrktorget. Efter skillnaden i storlek kallades de även Stora Torget respektive Lilla Torget. Samtidigt som Lilla Torget till största delen bebyggdes i början av 1940-talet, anlades från dess västra kant till Kyrkogatan det nya Stora Torget. Inofficiellt namnbruk. D 63 Kovallen^ — M På det s k Södergårdsgärdet, söder om kyrkan mellan Tränggatan (Magasinsgatan) och Klostergårdsgatan (Kyrkogatan), hölls med början 1913 kreatursmarknader. Därav blev området i folkmun kallat Kovallen. Tillsammans med en del av platsen för Kyrktorget fick Kovallen bilda underlag för Stora Torget, som började ta form i slutet av 1930-talet i samband med stadshusets uppförande. Inofficiellt namnbruk. D 64 Stortorget† 1910 — M Redan i 1913 års stadsplan avsåg man flytta Mjölbys kommersiella centrum över ån från Gästistorget vid vägkorsningen till den stora öppna platsen söder om Hogstagatan vid kyrkan. Där låg vid Kovallen manbyggnaden till Sörgården, som blev Mjölbys första stadshus, och vid Kyrktorget Klockaregården, varifrån kantor K A Anderson (1843–1910) på sin tid skötte mycket av Mjölby sockens kommunala angelägenheter. Här invid huvudvägen genom Mjölby hade också bl a Bondegårdens byggningstomt legat, och området var centralt i jordbruksbyn Mjölby. Förutom kyrkligt, agrart och administrativt nav skulle området också bli ortens handelsplats, och man tänkte sig bl a en saluhall i kanten av den nuvarande Stadsparken. För ändamålet skulle Kovallen och en del av Kyrktorget (Lilla Torget) förvandlas till Stortorget. Detta namn hade upphovsmannen till 1910 års namnförslag säkerligen hämtat från sin hemstad Stockholms motsvarande centralpunkt i Gamla stan. Till skillnad från denna namnform används i sydligaste Sverige varianten Stora Torg, och i Mjölby valde man Stora Torget när torget väl anlades. Ännu när 1934 års stadsplan fastställdes kvarstod benämningen Stortorget, och i den planen inverkade fortfarande byns gamla ägoindelningar så att det planerade torget inte sträckte sig ända fram till Kungsvägen; hänsyn förefaller ha tagits till den gamla raden av byggningstomter mitt emot kyrkan. Från åren närmast innan det stora öppna området började exploateras 1939 finns exempel på att namnet Stortorget användes som adress för enstaka verksamheter som var förlagda till Kovallens närhet. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. D 65 Stora Torget (2)* 1939 — 595 30 M Andra världskriget är tiden för tillkomsten av Mjölby stads nya centralpunkt på och omkring den gamla Kovallen: Stora Torget med dess bebyggelse i gult tegel. 1939 fastställde Kungl Maj:t stadsplan för området. Mitt på det blivande torget började samma år det nya stadshuset, i dag kallat Gamla stadshuset, byggas efter ritningar av den välkände arkitekten Cyrillus Johansson (1884–1959) och stod klart året därpå. Det stora Centrum-komplexet som skulle inrama Stora Torget på dess östra och södra sidor byggdes därefter i fyra etapper, varav en blev färdig varje år från 1942 till 1945. Platsen för det nya torget var reserverad redan i 1913 års stadsplan och kallades där liksom i 1934 års plan Stortorget. När torget väl blev verklighet hade namnet ändrats till Stora Torget, vilken benämning förvillande nog tidigare använts inofficiellt om det gamla torget vid vägkorsningen och Gästgivaregården. Det nya Stora Torget avgränsas i norr av Kungsvägen och i väster av Kyrkogatan samt tangerar i nordost platsen för det förutvarande Lilla Torget eller Kyrktorget. Inom sig rymmer torget två gator, som båda innefattas i gatunamnsbegreppet Stora Torget och möter varandra vid Stadshusets sydöstra hörn: dels förbindelsen mellan Kyrkogatan och Magasinsgatan, dels den gata som går norrut från denna och ursprungligen hade utfart på Kungsvägen men numera slutar vid den egentliga torgplatsen. I dagligt tal säger mjölbyborna Torget om denna plats, där alltjämt torghandel äger rum regelbundet. Partiellt reviderad stadsplan, fastställd av Kungl Maj:t 1939-06-15. D 66 Klostergårdsgatan (1)† 1910 — M Fram till ikraftträdandet av 1934 års stadsplan var Klostergårdsgatan namnet på den nuvarande Kyrkogatan. I söder sträckte sig gatan först till i höjd med den senare tillkomna Snickaregatan och med tiden ända till Trängförrådets gräns, medan den i norr inte var anlagd längre än till den södra kanten av det planerade Stortorget, som då var Sörgårdens markområde. För att nå Hogstagatan fick man färdas den sista biten över Kovallen. Gatan var uppkallad efter Mjölby klostergård, som hade sin manbyggnad och kvarn på andra sidan ån men också ett markområde på ömse sidor av Klostergårdsgatans södra del. I och med 1934 års plan gavs det då lediga gatunamnet åt en ny gata, som dock aldrig blev förverkligad, i närheten av Klostergården. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. D 67 Kyrkogatan* 1927 — 595 30 M Den förutvarande Klostergårdsgatan, som gick i riktning mot Mjölby kyrka, fick namnet Kyrkogatan genom 1934 års stadsplan. I denna förlängdes gatan utmed det planerade torget ända fram till Kungsvägen och kyrkan, vilken sträcka i senare tid blivit enkelriktad söderut. 1938 utstakades avsnittet mellan Burensköldsvägen och Kungsvägen, sedan man funnit "att bristande överensstämmelse förefanns mellan gällande stadsplan och förhållandena å marken". Söder om Burensköldsvägen är Kyrkogatan huvudgata genom det första industriområde som anlades efter järnvägens tillkomst. Till slut övergår gatan i ett par grusvägar – med ursprung i såväl den gamla byns som träng- och senare järnvägsområdets vildvuxna förbindelselänkar – vilka båda leder fram till platsen för Mjölbys nu nedlagda tegelbruk. I samband med 1990-talets förändringar i trafikmiljön har den annars rätlinjiga Kyrkogatan fått sina båda utfarter på Burensköldsvägen svängda en aning åt väster, ned mot ån. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. D 68 Westra Jernvägsgatan† (1897) — M På en "Plan öfver Byggnadstomter vid Mjölby", som upprättades 1875 och justerades 1897, förekommer på Mjölby munke- eller månegårds mark öster om Gåsholmen ett tiotal gator fördelade öster och väster om järnvägen och med stationsbyggnaden som centralpunkt. Två gator längs med stambanan, en på vardera sidan av denna, är namngivna Östra och Westra Jernvägsgatan. De motsvaras i dag av Järnvägsgatan respektive Magasinsgatan. Den senare fick i 1913 års stadsplan namnet Tränggatan. Plan öfver Byggnadstomter vid Mjölby, upprättad 1875, renoverad 1897. D 69 Magasinsgatan (1)^ — M Innan Tränggatan 1913 blev det första fastställda namnet på gatan, kallades den av mjölbyborna för Magasinsgatan efter järnvägens där belägna godsmagasin. Möjligen hade man också i åtanke det gamla sockenmagasinet, som uppfördes 1803 och revs 70 senare för att bereda plats för järnvägen. Namnet Magasinsgatan återupplivades i 1934 års stadsplan och fick därmed officiell status. Westra Jernvägsgatan var gatans namn enligt den äldsta planen för området. Inofficiellt namnbruk; ÖF 1915-05-17. D 70 Tränggatan† 1910 — M I början av 1900-talet var Mjölby på väg att bli militärstad. Alldeles efter sekelskiftet var lokalisering av Svea trängregementes föregångare till den expanderande järnvägsorten riksdagsfråga. Då hade Andra arméfördelningens trängförråd redan förlagts till ett område alldeles söder om municipalsamhällets stadsplanegräns men på Mjölby bys gamla ägor. 1901 utvidgades det ursprungliga området kring de nutida lokstallarna genom inlösen av ytterligare mark öster om stambanan. Trängområdet utsträckte sig därefter från ån till och med nuvarande Vasaparken. I att förlägga också truppförband till Mjölby såg det nyblivna municipalsamhällets kommunalmän en möjlighet att påskynda stadsprivilegier för orten. 1902 föll dock avgörandet till Mjölbys nackdel, i det att den tilltänkta Andra Göta trängkår, som 1904 bytte namn till Östgöta trängkår, i stället uppsattes i Landskrona i anslutning till Wendes trängkår, från 1904 Skånska trängkåren. 1907 efterträdde Ränneslätt vid Eksjö som tillfällig fristad, innan det slutliga marschmålet i form av nybyggda lokaler i Linköping nåddes 1911. Trängförrådet kvarstannade i Mjölby ännu en tid, och i 1913 års stadsplan namngavs efter detta gatan längs järnvägen från samhällets huvudgata till trängområdet. Trängens lokaliteter övertogs sedan av järnvägsstaten, som bl a tog i anspråk kasernbyggnaden för lokpersonalens överliggning. En av dem som ivrade för att förlägga trängkåren till Mjölby var kronofogden och auditören vid Andra livgrenadjärregementet Jakob Cnattingius. Som ordförande i 1927 års namnkommitté beseglade han nederlaget i trängtruppsfrågan genom att föreslå och få gehör för namnbyte till Magasinsgatan, som redan före Tränggatans epok tjänat som inofficiell benämning. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. D 71 Magasinsgatan (2)* 1927 — 595 30 M Efter att trängtrupperna spelat ut sin roll i Mjölby blev den tidigare inofficiella benämningen Magasinsgatan, som föregått namnet Tränggatan, nytt gatunamn genom 1934 års stadsplan. Gatans utsträckning i söder har skiftat. Vid tiden för namngivningen slutade den med en plan där också Blåkullegränd anslöt. 1962 förlängdes gatan och fick förbindelse med Kyrkogatans sydspets genom en sträckning ungefär som den planerade Nygatan. 1983 avyttrade kommunen den sydligaste delen av Magasinsgatan – i likhet med tidigare den östra halvan av Blåkullegränd – som industrimark till AB Svenskt Mjölksocker, numera Semper Foods AB. Det allra äldsta namnet på Magasinsgatan var Westra Jernvägsgatan. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. D 72 Ågatan (1)† (1897) — M Någon gång under åren 1875–1897 åsattes den nuvarande Burensköldsvägen namnet Ågatan, vilket framgår av en plan över byggnadstomter, slutjusterad det sistnämnda året. Vid den tiden sträckte sig gatan endast från Westra Jernvägsgatan (nuvarande Magasinsgatan) ned mot Svartån, och det skulle dröja årtionden innan den fick en fortsättning med bro över ån. Plan öfver Byggnadstomter vid Mjölby, upprättad 1875, renoverad 1897. D 73 Burensköldsvägen* 1910 — 595 30 (1–17, 2–20), 32 (nr 19–33, 22–36) M, S Namnet på en av de längsta och viktigaste förbindelselänkarna inom tätorten – med bro över Svartån – innehåller ett släktnamn, som mjölbydialekten givit ett säreget uttal: Burensköldsvägen med huvudtrycket på ö. Gatunamnet tillkom genom 1913 års stadsplan, vid vilken tid vägen endast existerade från Tränggatan (Magasinsgatan) till Strandvägen men planerades fortsätta via norra spetsen av Gåsholmen över ån till Sörbygatan (Smålandsvägen) och vidare till den aldrig realiserade Högbygatan, som sammanföll med den västra stadsplanegränsen. I 1934 års stadsplan var på Gåsholmen söder om vägen tillförd en restaurang där nu ortens minigolfbana finns. Ån överbryggades med Burensköldsbron 1929 och vid mitten av 1940-talet hade gatan nått sin nuvarande utsträckning i väster, till Kungshögaåsens fot. Om den brukningsväg, av somliga kallad Kolvägen, som var föregångare till den senare tillkomna delen av Burensköldsvägen, ovanför Sörbygatan, skriver Birgit Engberg f Malmroth (f 1918) utifrån sin barndoms minnen: "Det var endast en gärdesväg och där hade tydligen fraktats kol från milor i skogen bakom Knektahagen, vilket färgen på vägen skvallrade om. Där skulle man inte gå efter regn eller tidigt på våren, innan snön gått bort och vägen hunnit torka, för då fastnade galoscherna (!) och man fortsatte ett par steg till av bara farten, med påföljd att skorna blev svarta och aldrig mera som förut." Det officiella gatunamnet bevarar för eftervärlden minnet av Jacob Burensköld (1655–1738) och hans dotter och arvtagerska Mariana (1694–1774). Han tjänstgjorde som officer vid flera utländska förband, bl a i Italien, Spanien och Tyskland, innan han avancerade från ryttmästare till överste i Östgöta kavalleriregemente. 1706 blev han utnämnd till friherre, generalmajor och landshövding i Östergötland, 1710 generallöjtnant och guvernör i Skåne, samma år tillförordnad överståthållare i Stockholm under pesten och slutligen 1711 kommenderande general i Bohuslän. Han stiftade 1726 det stora Burensköldska fideikommisset i Östergötland, vari ingick bl a Hulterstads säteri. Detta kom i hans besittning genom hans hustru och tillika kusinbarn Elsa Appelgren (1665–1741), som var dotterdotter till säteriets grundare, presidenten Anders Gyldenklou (1602–1665), och hans andra fru biskopsdottern Anna Burea (d 1673), som var faster till Burensköld. Mariana Burensköld, gift med generalmajoren friherre Claus Philip von Schwerin (1689–1748) från Pommern, blev Mjölby pastorats första patronus i sin egenskap av innehavare av Hulterstad. Denna egendom bröt hon 1773 ut ur fideikommisset för att ärvas bland efterkommande inom ätten Ehrenkrona. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. D 74 Stationsgatan† 1910 — M I industriområdet väster om järnvägen gick enligt 1913 års stadsplan Stationsgatan i riktning rakt mot stationsbyggnaden, uppförd till stambanans öppnande 1873 och påbyggd med en andra våning 1918. Gatan avgränsades först av Tränggatan (Magasinsgatan) och Klostergårdsgatan (Kyrkogatan), men förlängdes snart till Strandvägen (Södra Strandvägen). 1927 års namnkommitté föreslog Norra respektive Södra Stationsgatan som namn på två planerade gator på andra sidan järnvägen. Samtidigt fick det dittillsvarande namnet Stationsgatan ge vika för Fabriksgatan. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. D 75 Fabriksgatan* 1927 — 595 30 M Den tidigare Stationsgatan från Strandvägen till Magasinsgatan namnändrades genom 1934 års stadsplan till Fabriksgatan, dock utan att 1927 års namnkommitté framfört förslaget. Namnets bakgrund är de fabriker som efter stambanans öppnande började växa upp i de omkringliggande industrikvarteren. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. D 76 Snickaregatan* 1927 — 595 30 M Som en påminnelse om den träindustri som började etableras i det nya järnvägssamhället och skulle bli en betydande del av Mjölbys näringsliv för lång tid, bär en av gatorna mellan Strandvägen och Kyrkogatan namnet Snickaregatan. Den fick sitt hittills enda namn genom 1934 års stadsplan. Innan Strandvägen lades ut i sin fulla längd, fortsatte Snickaregatans västra del i en båge söderut. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. D 77 Blåkullegatan† 1910 — M I ett sammanhang av kvartersnamn som Häxan och Bålet blev Blåkullegatan i 1913 års stadsplan namnet på den sydligaste gatan mellan Tränggatan och Strandvägen. 1927 års namnkommité föreslog byte till Pumphusgatan, men i stället blev Blåkullegränd SFs beslut. Till skillnad från den realiserade sträckningen av Blåkullegränd, var Blåkullegatan planerad att gå helt parallellt med de övriga tvärgatorna i industriområdet. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. D 78 Pumphusgatan° 1927 — M Efter det pumphus väster om dagens Blåkullegränd, där tätortens vatten hämtades ur Svartån, föreslog 1927 års namnkommitté att nämnda gata, som dittills haft namnet Blåkullegatan, skulle benämnas Pumphusgatan. På förslag av BU ändrade dock SF namnet till det nuvarande. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18. D 79 Blåkullegränd* 1927 — 595 30 M Den gata, som 1913 års stadsplan angav som Blåkullegatan, föreslog 1927 års namnkommitté bli Pumphusgatan. Förslaget ändrades dock av BU till Blåkullegränd före SFs beslut. Namnets bakgrund är den motivkrets inom vilken intilliggande kvarter givits namn. Blåkullegränd sträckte sig från början mellan Strandvägen och Magasinsgatan, men på 1960-talet försåldes som industrimark den halva som gick från Kyrkogatan i sydostlig riktning till Magasinsgatan. Blåkullegränds fortsättning i väster ned mot ån är belägen på tomtmark tillhörande det gamla pumphuset. BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. D 80 Nygatan* 1927 — 595 30 M, S En av de ouppfyllda ambitionerna att överbrygga Svartån bar i 1934 års stadsplan det innovativa namnet Nygatan. Denna skulle gå från Magasinsgatans södra slut vid Blåkullegränd via Kyrkogatans och Strandvägens sydspetsar rakt över ån och genom det nuvarande Lundbybadet till Smålandsvägen. Av Nygatan finns i dag endast en grusväg – utan uppsatta gatunamnsskyltar – mellan Kyrkogatan och Södra Strandvägens fortsättning. Mellan Magasinsgatan och Kyrkogatan ersattes 1962 Nygatans planerade sträckning med en förlängning av Magasinsgatan. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34. Mjölbys gatunamn genom tiderna. Mjölby, 1999. 208 sid, inb. ISBN 91-87784-10-6.	slekt.se/mjolby Start Mjölbyhistoria ➤ Start slekt.se ➤ © 2022 Per Andersson