Mjölbyhistoria Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum Per Anderssons forskning och texter om Mjölbys historia
	Mjölbys gatunamn genom tiderna – A. Genomkorsande gator A 1 Hogstavägen^ (1904) — M Hogstavägen är det äldsta kända namnet på huvudgatan genom Mjölby. Det nämns 1904, före den officiella gatunamnsgivningen i municipalsamhället. Namnet har den enkla formen av beskrivning av vart vägen leder. Något yngre är det äldsta belägget för benämningen Storgatan på samma gata, som i 1913 års stadsplan blev Hogstagatan och i 1934 års en del av Kungsvägen. Förslag till ändringar i stadsplan 1904-06-18. A 2 Storgatan^ (1909) — M Innan municipalsamhällets gator fick officiella namn genom 1913 års stadsplan, hade mjölbyborna själva givit huvudgatan genom samhället namnet Storgatan, i likhet med många andra orter. Även om den vid denna tid hade karaktären av landsväg – betydligt smalare än sin nuvarande efterföljare och ännu inte stenlagd – var Storgatan onekligen Mjölbys största gata. Den utgjorde en del av allmänna landsvägen från Stockholm och avgränsades av järnvägen i öster och bebyggelsens slut i väster. 1913 gavs gatan, som tidigare även benämnts Hogstavägen, namnet Hogstagatan, och vid nästa namnrevision ett par decennier senare inlemmades den i Kungsvägen. Vykort med motiv av Storgatan i Mjölby, ca 1909; ÖF 1915-05-17. A 3 Hogstagatan† 1910 — M Mjölbys huvudgata – från järnvägsporten, förbi kyrkan, över ån, genom ortens stora vägkorsning och västerut – kallades i folkmun Storgatan, när den genom 1913 års stadsplan fick det officiella namnet Hogstagatan. Från 1904 finns ett belägg för att gatan tidigare även benämndes Hogstavägen. Gatunamnets förled hämtades från den närmaste kyrkby som rikshuvudvägen nådde på väg mot kontinenten; Västra Skrukeby, som vägen dessförinnan passerade, hade då fått sin kyrka riven och gått upp i Högby. Bättre överensstämmelse med sockennamnets stavning hade den parallellt använda formen Hogstadgatan, med stumt d och alltså samma uttal, dvs 'Håckstagata(n)'. Den dialektala prägeln var dock så stark att man inte annat än undantagsvis använde den form som väl hade varit den korrekta i riksspråket och även fordrat ett annat uttal, som vore de infödda mjölbyborna främmande: Hogstadsgatan. Hogstad, vars bönder hörde till mjölbykvarnarnas kundkrets, var också tingsplats i Göstrings härad innan häradsrätten flyttades utanför sitt eget härad till Mjölby. Med 1934 års stadsplan infördes Kungsvägen som namn på hela sträckningen av huvudvägen genom Mjölbys stadsbebyggelse och ersatte både Hogstagatan och delen av Syavägen öster om järnvägsundergången (den återstående delen blev Järnvägsgatan). Den branta stigningen på Hogstagatan kallades vardagligen för Liabacken eller Åbergsbacken. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1, BN 1925-04-19. A 4 Kungsvägen* 1927 — 595 32 (nr 80–118), 40 (nr 71–93), 41 (nr 49–69), 51 (nr 1–45, 2–44) M, V Storgatan är i många städer och andra tätorter namnet på huvudgatan, som löper genom ortens kärna. I Mjölby har dock detta aldrig funnits som fastställt gatunamn, endast som informell benämning i seklets början. I stället blev Kungsvägen i och med 1934 års stadsplan – efter förslag från 1927 års kommitté – namnet på huvudstråket genom hela det stadsplanelagda området. För första gången skapades därmed ett samlat gatubegrepp för sträckningen inom tätorten av den stora landsvägen från Stockholm, som 1944 blev riksväg 1 och 1962 europaväg 4. Tidigare hade järnvägsundergången utgjort skiljepunkt mellan föregångarna Hogstagatan (dessförinnan inofficiellt Storgatan och Hogstavägen) och Syavägen (Linköpingsgatan), vilken även innefattade nuvarande Järnvägsgatan. Namnet Kungsvägen återgår sannolikt på rikshuvudvägen som "kungens väg" och efterföljare till den medeltida eriksgatan. I väster utsträcktes gatunamnets giltighet in i Högby socken efter att denna inkorporerats vid Mjölby stads utvidgning 1952. Därmed möttes två kungliga ortnamn i det att Kungsvägen drogs genom bebyggelseområdet Kungshöga, där gatan i dag når till Mjölbys första och fram till 1998 enda trafikrondell vid Ryttarhagsledens början. Innan E 4:s förbifart norr om staden stod klar på hösten 1962, fortsatte riksvägen västerut som landsväg med sin sträckning nära norra slutet av Sandkullagränd – där vägen till Högby vek av norrut – och anslöt till den ännu bevarade östligaste raksträckan på gamla vägen mot Hogstad. I östlig riktning passerade riksvägen i Kungsvägens förlängning det medeltida kungliga residenset Konungsberg, även kallat Kungsberga, mellan Albacken och Solberga i närheten av Svartån. Det är dock inte troligt att Kungshöga och Kungsberga, belägna strax utanför Mjölbys västra respektive östra stadsplanegräns och förbundna genom Kungsvägen, varit grund för 1927 års förslag till namn på stadens huvudgata, ty Kungshöga låg då utanför stadens område och Kungsberga var fallet i både historikers och ortsbors glömska. Riksvägens sträckning efter Kungsvägens slut i Mjölbys östra utkant har ändrats vid flera tillfällen, vilket givit upphov till gatunamnen Linköpingsvägen, Albacksvägen och Egebytorpsvägen. Själva Kungsvägen förändrades något när den 1962 anslöts till den år 1965 namngivna Linköpingsvägen och fick den nya järnvägsundergången vid denna som östlig slutpunkt. Kungsvägen har ännu i dag i stort sett samma sträckning som den gamla landsvägen genom Mjölby mellan Hogstad och Sya, Jönköping och Linköping, kontinenten och huvudstaden. Dess korsning med järnvägen har dock medfört smärre justeringar vid tre tillfällen. Före järnvägens tillkomst gick vägen rakt mellan vägbanans nuvarande läge vid kyrkan och vid Föreningsgatans utfart. När stambanan byggdes tillkom en plankorsning, varvid gatan drogs vinkelrätt mot spåren. 1915 ersattes övergången med den järnvägsport, som förminskad numera tjänar som passage för gång- och cykeltrafik, och flyttades därmed dåvarande Hogstagatans östliga slut ett stycke norrut. Exakt åttio år senare fick vägen en sträckning som nära ansluter till den ursprungliga genom att Kungsvägen rätades i och med tillkomsten av en ny och snedvinklad undergång. Denna gavs av den privata projektören arbetsnamnet Kungsporten, vilket också togs i bruk av mjölbyborna och slutligen upphöjdes till officiellt namn av BN 1994. Kungsvägen och dess föregångare, framför allt den mest centrala delen av gatusträckningen, har genomgått flera upprustningar under årens lopp. Först förvandlades landsvägen genom stensättning till en stadsfähig gata. 1968 anpassades vägen omsider till biltrafik av moderna dimensioner med nya broar över ån och betydligt breddade vägbanor. Precis 30 år därefter genomfördes en ny omdaning av sträckan från korsningen med Skänningevägen och Smålandsvägen till Magasinsgatan. Bl a minskades gatubredden till förmån för en cykelväg längs dess södra sida. Liknande förbättringar hade dessförinnan skett på delen från Magasinsgatan till Järnvägsgatan och Föreningsgatan på andra sidan Kungsporten, i samband med tillkomsten av denna. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34, BN 1994-12-12 § 196. A 5 Liabacken^ — M Backen på Hogstagatan (Kungsvägen), väster om den nuvarande korsningen med Smålands- och Skänningevägarna, kallades inofficiellt Liabacken efter utmarksbebyggelsen Liden – Lia – söder om Hogstagatan, på gränsen mellan Mjölby och Lundby byar. Ett annat namn för samma sluttande vägavsnitt var Åbergsbacken. Inofficiellt namnbruk. A 6 Åbergsbacken^ — M En vardaglig benämning – vid sidan av Liabacken – på stigningen av Hogstagatan (Kungsvägen) upp mot gränsen till Högby var Åbergsbacken. Namnet var föranlett av att August Åberg där hade sitt hus. Han drev skjutsstation och handlade med bl a grisar och hudar. Inofficiellt namnbruk. A 7 Skeningevägen^ (1899) — M, H Den äldsta kända benämningen på vägen från Mjölbys stora vägkorsning mot bygdens medeltida stad är Skeningevägen, som föregick det första officiellt fastställda namnet Skeningegatan (1913), vilket senare ändrades till Skänningevägen (1934). Handlingar angående byggnadsplan öfver Mjölby stationssamhälle, upprättade år 1899, sid 45; Förslag till ändringar i stadsplan 1904-06-18. A 8 Skeningegatan† 1910 — M, H Trots att stadens namn 1910 ändrats till Skänninge av Statistiska centralbyrån för att stämma överens med modern normalstavning, stadgade 1913 års stadsplan Skeningegatan. I praktiskt bruk förekom också stavningen Skenningegatan och Skänningegatan. 1927 års namnkommitté under kronofogde Cnattingius ordförandeskap föreslog byte av namnets efterled men oförändrad stavning av förleden, som råkade beteckna kronofogdens egen födelsestad. Slutresultatet 1934 blev dock Skänningevägen, som skiljer sig från den namnform, Skeningevägen, som mjölbyborna använde innan några namn alls fastställts i municipalsamhället. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. A 9 Skänningevägen* 1927 — 595 40 (nr 2–6), 43 (nr 10–34, 41–61), 44 (nr 36–54), 94 (nr 89–99, 56–72) — M, H Den betydelsefulla förbindelselänken mellan Mjölby och Skänninge, som först kallades Skeningevägen och 1913 gavs namnet Skeningegatan, blev i samband med fastställelsen av 1934 års stadsplan Skänningevägen (1927 års förslagskommitté genom sin ordförande Cnattingius använde dock gammalstavning). Gatan, som utgjorde riksväg 32, följde länge den gamla landsvägens sträckning med början i Mjölbys stora vägkorsning, men 1960-talets omdaningar av Mjölbys vägnät och bebyggelse innebar förändringar också för Skänningevägen. 1962 genomfördes en ombyggnad, varvid bl a större kurvor rätades, och vägen fick mellan Egebybacken och Slomarp en något östligare och lägre sträckning under E 4:s nya förbifart, som öppnades 1963. Både söder och norr om E 4 har det gamla vägavsnittet bevarats som infart till fastigheter på Skänningevägens västra sida. 1967 upphörde definitivt den vägkorsning, där viktiga landsvägar från fyra väderstreck strålat samman under århundraden och utgjort en avgörande faktor för Mjölbys utveckling. Mötet mellan Skänningevägen, Smålandsvägen och Kungsvägen flyttades då västerut, och Skänningevägen fick en ny sträckning mellan kvarteren Riksdagsmannen och Väljaren, ungefär där tidigare Folkungagatan fortsatt över Kungsvägen och i stort sett sammanfallande med den aldrig förverkligade Hagagatan, som 1913 års stadsplan tänkte sig förbinda Hogstagatan (Kungsvägen) med Skeningegatan. Den sydligaste del av gamla Skänningevägen som övergavs 1967 gjordes med namnet Kanikegatan till en lokal gata mellan Skänningevägen och Kungsvägen utan utfart på den senare. De stora nivåskillnaderna på Skänningevägen har givit upphov till namn på tre av dess särskilt backiga partier: Malmrothsbacken, Kittebråtsbacken och Egebybacken. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34, NB skr 1967-04-07, NB skr 1967-05-16, DK 1967-07-01 § 188, SF 1967-06-19 § 112. A 10 Kanikegatan (2)* 1967 — 595 41 M När riksväg 32 genom staden 1967 flyttades västerut från sin ursprungliga dragning, blev den övergivna delen av Skänningevägen en lokalgata. Med tiden förlorade den sin anslutning till Kungsvägen vid den s k Malmrothsbacken och fick i motsatt ända utfart på Prästgårdsliden, ungefär där den blivit avskild från Skänningevägen. Den nybildade gatans namn hämtades från det intilliggande affärs- och bostadshuset från 1910-talet. Det kallades Miljonhuset efter den summa som byggkostnaderna uppgick till och Kanikegården efter den mjölbygård på vars byggnings- och kvarntomt det uppfördes. Också kvarteret benämns Kaniken. Det yttersta ursprunget till ortnamnet är att kvarnen och gården under medeltiden ägdes av en kanik, dvs en medlem av domkapitlet. Samma gatunamn förekom tidigare på en annan, aldrig anlagd gata. NB skr 1967-04-07, NB skr 1967-05-16, DK 1967-07-01 § 188, SF 1967-06-19 § 112. A 11 Malmrothsbacken^ — M Skeningegatan (senare Skänningevägen och därefter Kanikegatan) började vid Hogstagatan (Kungsvägen) med en kraftig nedförsbacke. Där intill hade grosshandlare Frans August Malmroth (1871– 1940) sin speceri- och engroshandel. Det gav upphov till det utbredda namnet Malmrothsbacken, som dock aldrig var fastställt. Inofficiellt namnbruk. A 12 Kittebråtsbacken^ (1860) — M Det inofficiella namnet Kittebråtsbacken – uttalat och även skrivet Kittebrottsbacken – kan sägas vara Mjölbys motsvarighet till Kungens kurva söder om Stockholm. Där körde Gustav V:s bilekipage av vägen. I Mjölby skall, enligt folktraditionen, drottning Kristina – dronning Kitta – i den branta och tvära backen på Skänningevägen, strax ovanför dagens utfart från Prästgårdsliden, ha kastats ut ur sin vagn och brutit benet. Kittebrott hade uppstått. Också ett torp med detta namn, beläget i närheten på Klostergårdens mark, har funnits. Varianterna Kittebråt och Kerstinbråt kan tyda på ett annat ursprung för ortnamnet. En omläggning av det svårframkomliga partiet av vägen norrut från Mjölby kvarnby genomfördes 1860, varvid bl a de märkbara sänkorna och pucklarna inom backens sträckning utjämnades genom "afgräfning". I 1934 års stadsplan infördes namnet Kittebråtstrappan på en aldrig realiserad passage i den forna backens omedelbara närhet. Karta öfver tillämnad wägomläggning å den så kallade Kittebråts Backen uti Mjölby Socken, Wifolka Härad, 1860. A 13 Egebybacken^ — M Egebybacken är namnet på ett bebyggelseområde, senare även motsvarande stadsdel, på sluttningen från Kungshögaplatån ned mot Svartån. Bebyggelsen växte upp på Egeby bys utmarker intill gränsen mot Mjölby by där vägen delade sig mot Skänninge respektive Veta. Namnet har också använts inofficiellt om den branta backen på Skänningevägen längs kyrkogårdsmuren upp till den likabenämnda stadsdelen. Inofficiellt namnbruk. A 14 Eksjövägen^ (1904) — M, S På den tiden då municipalsamhällets beslutande organ ännu inte givit gatorna namn, förefaller den av de huvudsakliga utfartsvägarna ur Mjölby, som senare blev Sörbygatan och därefter Smålandsvägen, att ha kallats efter den närmaste stad den ledde till, Eksjö. 1904 omskrivs den nuvarande Smålandsvägen som "vägen till Eksjö" tillsammans med andra icke officiella benämningar av samma beskrivande slag, såsom Skeningevägen och Hogstavägen. Det lokala uttalet torde ha varit 'Äcksjövägen'. Några år senare förekommer också Boxholmsvägen som benämning på samma gata. Förslag till ändringar i stadsplan 1904-06-18. A 15 Boxholmsvägen (1)^ (1911) — M, S Landsvägen söderut från Mjölby fortsätter närmast in i Ekeby socken, dominerad av Boxholms bruk. Bruksorten blev 1904 municipalsamhälle och socknen i sin helhet 1947 köping under brukets namn. Sedan åtminstone 1911 har Boxholmsvägen förekommit som inofficiellt gatunamn på föregångaren till dagens Smålandsvägen, också efter att namnet Sörbygatan fastställts i 1913 års stadsplan och förmodligen samtidigt som gatan betecknades efter sin stadsdestination Eksjö. Infödda mjölbybors uttal av gatunamnet, liksom ortnamnet Boxholm, kännetecknas av huvudtryck på första stavelsen och slutet o-ljud i denna. Samma gatunamn föreslogs 1910 bli namnet på den nutida Sörbygatan. Tidningsartikel 1911 (oidentifierad tidning) i Greta Wahlgrens klippsamling. A 16 Sörbygatan (1)† 1910 — M, S Den södergående landsvägen från den stora vägkorsningen i Mjölby har kallats vid flera olika namn, som alla anger vägens destination på olika avstånd. Det första officiella namnet blev 1913 Sörbygatan, som 1934 ändrades till Smålandsvägen samtidigt med att det gamla namnet överfördes till en intilliggande gata. I början av seklet förekom också benämningarna Eksjövägen och Boxholmsvägen men veterligen aldrig Tranåsvägen. Sörbygatan, vars yttersta ursprung var hålvägen Östra Holavedsvägen, hade en sträckning som motsvaras av Jerikodalsgatan med fortsättning som Smålandsvägen från Burensköldsvägen. Den lutande delen av Sörbygatan norr om den sistnämnda vägen kallades i äldre tider inofficiellt Segersbacken. Utanför det då tätbebyggda området vek Sörbygatans förlängning av söder om nuvarande Stjärngatan för att löpa öster om dagens Smålandsvägen (genom den blivande stadsdelen Östra Lundby), förbi Lundby prästgård, vidare med samma sträckning som nu Jonsbergsvägen och över Hästholmsbanan till Sörby kyrkogård. Sörby – lokalt uttal med kort ö – är känt sedan 1390, då det skrevs Sudherby, och var allt sedan medeltiden Mjölbys annexförsamling. Dess territorium sträckte sig i form av Lundby by ända fram till kvarnbyns kärnbebyggelse. Gränsen gick strax söder om det nuvarande Jerikodalstorget i Mjölby köpcentrum, och så gott som hela Sörbygatan gick på förutvarande Sörby sockens mark. Socknen var liten och räknade endast omkring 250 invånare. Kyrkan av sten med ett litet vapenhus av timmer i söder var den minsta möjliga: 12,5 gånger 5 meter, dock år 1753 tillbyggd 6 meter åt väster. Den saknade torn, och klockorna hängde i en fristående trästapel. Altartavla fanns aldrig i Sörby, och bakom altaret var i stället ett gavelfönster, omgivet av två pelare. Omkring fönstret fanns en krans av bildhuggararbeten och däröver ett krucifix samt på väggen de fyra evangelisternas bilder, som tillsammans med frälsarens återkom på predikstolen. I kyrkan fanns "eljest ingenting märkvärdigt", enligt en 1700-talsbeskrivning. Sörbyborna tyngdes av kostnaderna för underhåll av sin förfallna kyrka. Det ledde till att annexförsamlingen hos Kungl Maj:t anhöll om att få bli förenad med modersocknen, som efter branden i Mjölby 1771 fått en ny och rymlig kyrka. Bönderna i Sörby hade dock förbehållet att de inte skulle bli placerade längst bak i Mjölby kyrka utan lottas in i bänkraderna bland de övriga. 1791 genomfördes sammanläggningen och Sörby kyrka revs på sommaren detta år. Eftersom kyrkogården även fortsättningsvis skulle tjäna som Sörbybornas begravningsplats, fick klockstapeln stå kvar så länge det inte var fara att klockorna föll ned. Först 1807 revs stapeln och klockorna flyttades till Mjölby. Vid kyrkans rivning påträffades en märklig runsten – med spegelvänd inskription – som legat som tröskelsten och nu finns rest på kyrkogården. Kyrkans inventarier försåldes på auktion till förmån för inrättande av en sockenskola. I dag är bl a krucifixet och kyrkans nyckel bevarade i Lundby kapell, som är inrättat i flygelbyggnaden till Lundby komministergård där Sörby församlings präst bodde. Som jordebokssocken bestod Sörby ända till 1890. BN 1910-10-03 § 1, MS 1910-10-05 § 4, BN 1910-10-19 § 1, MS 1911-02-13 § 2, BN 1911-11-22 § 1. A 17 Smålandsvägen* 1927 — 595 30 (nr 1–39, 2–36), 31 (nr 41–71, 38–44) M, S Den blivande riksväg 32 söder om korsningen med riksettan bytte genom 1934 års stadsplan namn från Sörbygatan till Smålandsvägen. Mellan Burensköldsvägen och Stjärngatan har vägen alltjämt samma sträckning som den gamla landsvägen, om än den blivit avsevärt breddad. Söderut gick vägen förbi Lundbygårdarna – numera återstår endast prästgården – och som dagens Jonsbergsvägen fram till 1957, då den nuvarande västligare sträckningen med bro över Hästholmsbanan vid Sörby togs i bruk. 1967 öppnades en ny nordlig del av Smålandsvägen – väster om Jerikodalssänkan och det blivande Mjölby köpcentrum – med början vid korsningen med Burensköldsvägen och fortsättning efter Kungsvägen i Skänningevägens samtidigt nyöppnade sydligaste del. Den ersatta, sluttande sträckningen av Smålandsvägen längs de s k Zetterbergshusen avstängdes för tillfart i söder och fick namnet Jerikodalsgatan, vars södra del senare utplånades när det nya stadshuset uppfördes. Sedan förbifarter byggts i olika etapper utanför tätorten tjänstgör inte längre Smålandsvägen och Skänningevägen som riksväg 32. I stället har Smålandsvägen avslutats med en utfart på den nya riksvägen sydväst om Sörby. Förutom att namnet Smålandsvägen anger vart vägen leder, erinrar det om Mjölbys närhet till grannlandskapet i söder liksom läget vid Småländska höglandets övergång i Östgötaslätten. NK skr 1927-03-21, BU 1927-04-04 § 18, SF 1927-04-05 § 34, NB skr 1967-04-07, NB skr 1967-05-16, DK 1967-07-01 § 188, SF 1967-06-19 § 112. A 18 Jerikogatan (2)° 1967 — M, S Innan SF fastställde namnet Jerikodalsgatan på den gamla sträckningen av Smålandsvägen genom Mjölbys centrala delar, föreslog NB och DK namnet Jerikogatan. Detta namn var då redan fastställt för en intilliggande gata, som aldrig blivit utlagd. Om bakgrunden till namnet Jeriko, se Jerikodalsgatan. NB skr 1967-04-07, NB skr 1967-05-16, DK 1967-07-01 § 188, SF 1967-06-19 § 112. A 19 Jerikodalsgatan* 1967 — 595 30 M, S När Smålandsvägen närmast söder om den gamla riksvägskorsningen i Mjölby 1967 ersattes med ett nytt vägavsnitt längre västerut, blev den dittillsvarande sträckningen en lokalgata utan förbindelse med Burensköldsvägen och Smålandsvägen. NB och DK hade föreslagit namnet Jerikogatan, som enligt stadsplanen även var namnet på en korsande men inte utlagd gata. I SF yrkade dock dess vice ordförande Harry Magnusson att den nybildade gatan mellan Kungsvägen och Burensköldsvägen i stället skulle kallas Jerikodalsgatan. Jerikodal var namnet på den stora sänka – mellan den gamla och nya sträckningen av Smålandsvägen – som vid 1970-talets början blev bebyggd med affärskomplexet Kvarnen. Jerikodal hade i sin tur uppkallats efter torpet Jeriko, som fordom låg invid denna gata med flera olika namn under årens lopp: Eksjövägen, Boxholmsvägen, Sörbygatan, Smålandsvägen och Jerikodalsgatan. Det yttersta ursprunget till ortnamnet Jeriko vill den lokala folktraditionen förklara på följande sätt. Komministern i Mjölby pastorat bodde förr som nu i Lundby prästgård inom den förutvarande annexförsamlingen Sörby. En av tjänstens innehavare hade till många församlingsbors fasa ridning som fritidssysselsättning. Som sista steget i en kamp att förmå komministern att avstå från att odla sitt för en kyrkans man mindre passande intresse, skaffade några bönder en vildlynt häst, som en söndag då prästen var på väg till högmässan i Mjölby kyrka utbjöds till försäljning av bönderna. Sörbyprästen gillade erbjudandet och satte sig efter avslutat köp upp på hästen, och det bar iväg mot Mjölby. Till böndernas stora förvåning satt komministern fortfarande kvar på hästryggen när ekipaget lämnade deras synfält. Lyckan var emellertid inte med hela färden. Vid det nuvarande stadshuset var hästens tålamod slut. Prästen slängdes av och skadade sig så att dagens högmässa fick ställas in. Predikotexten skulle ha anknutit till hur Jerikos murar föll, varför platsen för händelsen fick namnet Jeriko. Måhända gjorde prästen ytterligare en ridtur nästa gång som samma ställe i skriften var aktuellt – i alla händelser fanns även under Egebytorp en lägenhet med namnet Jeriko. När Mjölbys nya stadshus byggdes inför kommunsammanläggningen 1971 och Mjölby köpcentrum kort därefter anlades, blev Jerikodalsgatan kraftigt avkortad i söder. Den återstående delen blev gågata och i sin sydligaste del något förskjuten österut. Den plats där gatan öppnar sig mitt i köpcentrumet gavs 1986 namnet Jerikodalstorget. NB skr 1967-04-07, NB skr 1967-05-16, DK 1967-07-01 § 188, SF 1967-06-19 § 112. A 20 Segersbacken^ — S I backen på den gamla Sörbygatan (senare Smålandsvägen och därefter Jerikodalsgatan), ungefär där nu Stadshuset är uppfört, låg en stuga som beboddes av en soldat Seger. Därav uppkom det inofficiella namnet Segersbacken. Inofficiellt namnbruk. Mjölbys gatunamn genom tiderna. Mjölby, 1999. 208 sid, inb. ISBN 91-87784-10-6.	slekt.se/mjolby Start Mjölbyhistoria ➤ Start slekt.se ➤ © 2022 Per Andersson