Mjölbyhistoria Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum Per Anderssons forskning och texter om Mjölbys historia
	Förvillande gatunamnsbyten i Mjölby Den till synes självklara principen en gata–ett namn har många undantag. Vissa partier i gatunamnshistorien kan till och med ge intryck av att det i stället är ett undantag att ett unikt och icke förväxlingsbart gatunamn gäller för en viss gata, oförändrat i tid och rum. En serie av exempel på oregelbundenheter rullas upp i följd av bland annat den mångåriga strävan att överbrygga Svartån i Mjölbys södra utkant. Planerna på en ringväg med bro över ån föranledde namnändring av dåvarande Stjärngatan till Ringvägen. Denna gatas fortsättning lades senare planenligt ut på andra sidan ån. När den felande bron mellan gatans båda delar dröjde, påkallades i orienteringssyfte en namnuppdelning på Östra och Västra Ringvägen. Efter att den genomförts stod det klart att ringledsplanerna aldrig skulle förverkligas, varför Västra Ringvägen bytte namn till Skattegårdsgatan efter en av gårdarna i Lundby by och Östra Ringvägen återfick sitt närmast föregående namn – inte sitt ursprungliga namn Stjärngatan. Detta hade nämligen, under den tid som namnturerna pågått, blivit upptaget av en gata på Lundbygärdet, vilken först planerades som Axel Träffs gata. Det namnet åsattes i stället den gata som dittills kallats Kvarngatan och dessförinnan Svartmansgatan. Som ersättning för den överbryggande Ringvägen tillkom med tiden en annan förbindelse längre söderut i form av en förlängning av Järnvägsgatan ända till Smålandsvägen. Den nytillkomna sträckningen fick samma namn som sin betydligt kortare stamgata. Innan denna i sin tur fick namnet Järnvägsgatan var den en del av Syavägen, även kallad Linköpingsgatan och Linköpingsvägen. Syavägens efterföljare är uppdelad på tre namnbärande gator: Järnvägsgatan, Linköpingsvägen (inte att förväxla med sin äldre namne) och mellan dem den östra halvan av Kungsvägen, vars huvuddel genom stadens centrum tidigare hette Hogstagatan och även kallades Storgatan och Hogstavägen. I Kungsvägens östra ända föregicks Linköpingsvägen av två äldre sträckningar, som numera bär namnen Albacksvägen respektive Egebytorpsvägen. Den sistnämnda härleder sitt namn till gården Egebytorp, senare kallad Egebylund, som återfinns i gatunamnet Egebylundsvägen. I väster fick Kungsvägen, den forna riksettan, med tiden en norrgående fortsättning under sin efterföljare, E 4, förbi Hulje med riktning mot Skänninge. Denna sträckning var en tid riksväg 32, vilken funktion tidigare fullgjorts av den gata som söder om Kungsvägen kallas Smålandsvägen och norr därom Skänningevägen. Smålandsvägen hette tidigare Sörbygatan men kallades även Boxholmsvägen och Eksjövägen samt har fått sin nordligaste del avsöndrad och namnändrad till Jerikodalsgatan, vilket namn föregicks av förslaget Jerikogatan. Detta namn avsåg tidigare den nuvarande Lilla Ågatan, som har sitt attribut för att skiljas från Ågatan, tidigare kallad Pukslagaregatan och föreslagen som Hagelinsvägen. Ågatan var i ett tidigare skede namnet på nuvarande Burensköldsvägen. Skänningevägen hade förut namnen Skeningegatan och Skeningevägen, och i likhet med Smålandsvägen fick den se sin sträckning närmast Kungsvägen frigöras och bilda en ny gata, kallad Kanikegatan, vilket namn förut gällt för en annan gata i närheten. Innan Järnvägsgatan bar namnet Syavägen kallades den Östra Jernvägsgatan, till skillnad från Westra Jernvägsgatan, som var namnet på den gata som sedan i folkmun kallades Magasinsgatan men namnändrades till Tränggatan, för att slutligen få det officiella namnet Magasinsgatan. Den först omtalade Ringvägen planerades att fortsätta även väster om Smålandsvägen ända till Kungsvägen vid Kungshöga, men på grund av problem med gatunumreringen blev den del av ringleden som byggdes i nordväst kallad Ryttarhagsvägen och sedan namnändrad till Ryttarhagsleden, för att förlängas till Sörby – och därvid utan framgång föreslås som Sörbyleden – samt slutligen åter avkortas till sin tidigare längd. Förbindelsen mellan Järnvägsgatans nya slut och Ryttarhagsleden förverkligades i form av en anpassning av den befintliga Svarvargatan, som tidigare förband Hallevadsgatan med Dag Hammarskjölds gata och som i väster senare införlivade en del av Sågverksgatan, som ursprungligen beslutats bli Sågverksvägen. Det var Ryttarhagsleden och Svarvargatan som tillsammans med Kungsvägens förlängning tjänstgjorde som riksväg 32. Idag utgör Brahegatan, Svarvargatan, Järnvägsgatan, östra delen av Kungsvägen samt Linköpingsvägen en enda sammanhängande gatusträckning, som påtagligt avviker från principen en gata–ett namn. En parallell till Ringvägen är Nygatan, som ingick i en ambition att förbinda områdena på ömse sidor av både ån och järnvägen. Av detta nytänkande blev inget annat än en grusbelagd sträcka mellan Kyrkogatan (tidigare Klostergårdsgatan) och Södra Strandvägen (tidigare Strandvägen). Denna Nygatan tillkom genom 1934 års stadsplan, men namnet föll i glömska och aktiverades inte förrän 1998. Därför gör det alltjämt skäl för sin förled. Den grundläggande, om än outtalade, principen för indelning av Mjölbys gatunät i namnbärande enheter är att varje sådan gata utgörs av en sammanhängande, ovinklad sträckning från början till slut, utan påverkan av korsande gator. Det finns dock åtskilliga exempel på avvikelser, där två egentliga gator fått ett gemensamt namn eller delar av en och samma gata bär olika namn, samt på att avgränsningen av gator eller gatunamns giltighet ändrats, med eller utan fysisk justering av själva gatorna. De tydligaste fallen av rent terminologisk ändring av gatuindelningen är bildandet av Kungsvägen genom sammanläggning av Hogstagatan och norra delen av Syavägen, vars återstod blev Järnvägsgatan, samt Västra Hargsvägens uppdelning på Hargsvägen och Vasavägen. Ett speciellt fall av stegvis omdefinition är Vattugatan, som idag är längre än någonsin men inte till någon del består av sin ursprungliga sträckning. Sakernas tillstånd i stadslandskapet – att förändringar skett eller att planerade sådana inte skett – har i några fall medfört uppdelning på två namnbärande enheter som en anpassning till den reella gatubilden. När det gäller Ringvägen och Strandvägen har det gamla namnet ersatts med två nya: Östra Ringvägen och Västra Ringvägen respektive Norra Strandvägen och Södra Strandvägen. Karaktären av avsöndring har de namnändringar där en mindre del av gatan givits ett nytt namn och avskilts från huvuddelen, som behållit det äldre namnet: Jerikodalsgatan från Smålandsvägen, Kanikegatan från Skänningevägen, Kummelgatan från Jungfrugatan, Torngatan från Vattugatan, Ljungkullevägen från Vasavägen, Vårlöksgatan från Floragatan samt Hälsogatan från Mårtensgatan. I andra liknande situationer har däremot anpassning av namngivningen inte ägt rum: Lagmansgatan, Folkungagatan samt de ånyo trafikomreglerade Mårtensgatan och Vasavägen. Vidare består följande gator av vardera två sträckningar – en på varje sida av en korsande eller tillstötande gata – vilka inte följer på varandra som en sammanhållen gata: Runögatan vid Egebygatan, Norrgårdsgatan vid Industrigatan samt Vifolkagatan och Sommarhemsvägen, båda vid Bockarpsvägen. Gatusträckor som möts i form av ett L ska enligt den grundläggande indelningsprincipen bära var sitt namn. Exempel på tillämpning härav är Grönsaksvägen–Tomatgränd (medan Sörbygatan–Dag Hammarskjölds gata respektive Burensköldsvägen–Ramstadgatan med sina svängda föreningar snarare har samma karaktär som Transformatorgatan och därmed kan klassificeras som i vardera fallet en gata). I följande fall innefattas i stället båda sträckorna i ett namn: Sankt Persgatan, Kummelgatan, Kullabergsgatan, Hallevadsgatan, Jökelvägen, Ravinvägen, Fylkinggatan, Gräsvägen, Blomstervägen, Ärtgränd, Svalörtsgränd, Vårlöksgatan, Grönegatan, Florettgatan, Hagalundsgatan samt Kungsvägen, vars två delar sammanlänkas vid mötet med Järnvägsgatan. Att även fler än två sträckor kan ges gemensamt namn, i motsats till exempelvis Tågmästarvägen–Rothemsvägen–Lokmästarevägen, exemplifieras av Banmästarevägen, Svänggatan, Högliden, Hultvägen och Vifolkavallsvägen. Också inom benämningen Stora Torget ryms, förutom själva torget, två gator. Omvänt finns några gatunamn som parvis eller till och med flera i förening betecknar vad som enligt gatudefinitionen är en enda gata. Namnväxlingar sker vid korsande gator och företrädesvis av historiska skäl. Det mest sammansatta exemplet är den tidigare nämnda räckan Brahegatan, Svarvargatan, Järnvägsgatan, östra delen av Kungsvägen samt Linköpingsvägen; tidigare ingick Sågverksgatan i Brahegatans ställe. Vidare konstitueras sammanhängande gator av följande namnbärare: Smålandsvägen–Skänningevägen, Hargsvägen–Vasavägen (delen förbi Vasaplan)–Finnstugatan, Skogssjöbadsvägen–Glaciärvägen, Omlastarevägen–Hagalundsgatan (södra delen), Transformatorgatan–Svänggatan (östra delen), Skattegårdsgatan–Jonsbergsvägen, Gustaf Emils gränd–Fridhemsgatan, Brunnsviksgatan–Östgötagatan, Ringvägen–Vårlöksgatan (norra delen), Aklejagränd–Mandelblomsgränd, Gökärtsgränd–Klövergränd, Ranunkelgränd–Maskrosgränd samt Svalörtsgränd–Vildrosgränd. I de fyra sista fallen, bestående av parvisa tvärgator till Blomstervägen, har den gata som nämns först av de två tillkommit efter en stadsplaneändring och givits ett eget namn för att undvika omnumrering av fastigheterna längs den befintliga gatusträckningen. Mängden av homonymer rymmer 28 ordbildningar, vilka förekommer som namn på gator eller torg två gånger, fyra av dem till och med tre gånger: Axel Träffs gata, Boxholmsvägen, Domaregatan, Egebygatan, Fogdegatan, Folkungaplan, Hagagatan, Hargsvägen, Huljegatan, Högliden, Jerikogatan, Kanikegatan, Kattkällegatan, Klostergårdsgatan, Kungshögagatan, Linköpingsvägen, Lundbygatan, Magasinsgatan, Norrgårdsgatan, Ramstadgatan, Ringvägen, Stjärngatan, Stora Torget, Storgårdsgatan, Sörbygatan, Vetagatan, Viringegatan och Ågatan. Några kollisionsnamn, dvs samtidigt gällande likalydande namn, har inte förekommit inom tätorten. Däremot finns gatunamn som kan betraktas som förväxlingsnamn med hänsyn till likhet i uttal eller skrift. Exempel på möjliga risker är Domherrestigen, Domarringsgatan och Domargatan respektive Steningevägen och Skänningevägen. Av orealiserade förslag har bland annat Askagatan och Lindgatan blivit obrukbara på grund av sin likhet med de senare tillkomna och nu befintliga Askgtan respektive Lindergatan. En mindre del av Mjölbys många nu upphörda gatunamn gällde för gator och torg som även de upphört att existera. Så är fallet med Gästistorget (Torget, Lilla Torget, Gamla Torget), Fisktorget, Kyrktorget (Lilla Torget) och Kovallen. Igenlagda gator är Tvärgränd och Novisgatan samt de endast ofullständigt utlagda Lärkgatan, Ängsliden, Brunnsgatan, Garvargränd, Samaritgatan och Gråbrödragatan. Mjölbyhistoria – Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum. Stockholm, 2011. 284 sid. ISBN 978-91-87784-21-7.	slekt.se/mjolby Start Mjölbyhistoria ➤ Start slekt.se ➤ © 2022 Per Andersson