Mjölbyhistoria Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum Per Anderssons forskning och texter om Mjölbys historia
	Flerkärnestaden Mjölby Mjölby har inte endast en utan flera kärnor, kring vilka tätorten byggts till dagens omfattning. Dessa fördelar sig på ömse sidor av ån och passagen över denna. De fyra huvudkärnor som utbildats rymmer i sig flera centralpunkter, som representerar olika funktioner i det alltmer komplexa lokalsamhälle som växt fram: kvarnbyn, kyrkbyn, landsvägskorsningen och järnvägsstationen. Kvarnbyn, anlagd på Svartåns stränder vid fallen. I och intill denna uppstod embryot till Mjölby som industriellt centrum. Kyrkbyn på åns högra strand med kyrkan och huvuddelen av byggningstomterna till Mjölbys jordbrukshemman. Till närheten av kyrkan – socknens hjärtpunkt – förlades den lokala självstyrelsens administration i form av sockenstuga, kommunalhus och stadshus vid Kyrktorget och dess intilliggande efterföljare Stora Torget. I omedelbar närhet tillkom fattigstuga, skola, polis- och brandstation. Detta blev även den nya platsen för ortens kommersiella centrum, först i form av marknadsplats och sedan det nyanlagda torget. Landsvägskorsningen på den vänstra stranden med skjutsstation och gästgiveri. Kring denna mötesplats utvecklades handeln, dels på Mjölbys äldsta torgplats, Gästistorget, dels i intilliggande bodar och småningom Kanikegårdens och andra affärshus. Platsens egenskap av kommunikationsnav gjorde det praktiskt att hit förlägga också häradets centrum, tinget. Sedan de ursprungliga funktionerna förskjutits åt andra håll, återfördes med tiden tätortens kommersiella tyngdpunkt till området under namn av Mjölby köpcentrum. Denna flytt över ån skedde i sällskap med den nybildade kommunens administration, inrymt i ett nyuppfört stadshus. Järnvägsstationen, belägen en halv kilometer sydost om kyrkbyn. Ur denna ortens yngsta kärna – centralpunkten i stationssamhället – har sprungit Mjölbys omvandling från agrarsamhälle till stad och regionalt centrum. Stationen kompletterades med bland annat hotell och en lokal huvudgata med affärer och kaféer. När järnvägarna blev viktigare än landsvägarna, förlades bygdens domstol på nytt till Mjölby och stationens närhet. Där hamnade sedermera också sydvästra länsdelens högsta läroanstalt. I tätorten har även inlemmats ett antal satelliter. På de flesta håll kan dessa ledas tillbaka till torpbebyggelse på de olika gårdarnas utmarker. I viss mån levde omlandet till varje sådant centrum sitt eget liv, med bland annat en egen uppsättning av den tidens starkt specialiserade livsmedelsaffärer. Ungefär samtidigt som dessa funktioner senare koncentrerades till tätortens gemensamma centrum, expanderade Mjölbys bebyggelse i form av nyanlagda stadsdelar på större avstånd från stadens mitt. Dessa områden – bland annat Lundby, Slomarp, Ryttarhagen och Eldslösa – har dock inte alls eller i högst begränsad utsträckning förmått bära egna servicefunktioner. Som ett skal på behörigt avstånd från kärnan har i tätortens ytterkant slutligen placerats industriområden och andra anläggningar. På samma gång som de ursprungliga centralpunkterna förenats till en organisk och tills nyligen växande enhet, är Mjölby en delad stad. Dels har det som varit ortens båda viktigaste tillgångar också bildat två svårforcerade barriärer: ån och järnvägen. Dels har i administrativt hänseende den moderna tätortens yta sitt ursprung i en uppdelning på fyra tidigare socknars territorium. Tätorten var först liktydig med bebyggelsesamlingen i Mjölby by, kring de tre förstnämnda av ortens kärnor. Expansionen, som började med små steg i mitten av 1800-talet för att ta allt större kliv när järnvägen dragits fram, begränsades länge till Mjölby bys mark. Kärnbebyggelsen i Mjölby ligger i den västra utkanten av alla sina lokala tillhörigheter: byn, socknen och häradet. Mjölby socken i sin äldre och mindre omfattning räknade som grannsocknar: Sörby, Västra Skrukeby, Högby, Herrberga, Veta, Sya, Västra Harg och Åsbo. Vid inkorporeringen av Sörby annexförsamling tillkom Ekeby och Hogstad. Själv belägen i Vifolka härad gränsar Mjölby i väster till Göstrings härad, vartill också en mindre del av socknen fordom hört. Mjölby bys rågång sammanfaller i väster med den forna sockengränsen mot Sörby och norr därom med gränsen mot förutvarande Västra Skrukeby socken. Det innebär att bygränsen går i Svartån och på väg söderifrån viker av upp på vänstra stranden strax norr om Burensköldsbron, genomkorsar Gästisparken och Mjölby köpcentrum, för att ungefär vid korsningen mellan Kungsvägen och Smålands- och Skänningevägarna svänga västerut och innesluta huvuddelen av Kungshögahemmets tomt och kvarteret väster därom. Längst i väster har gränsen ungefär Lundbygatans sträckning med rak fortsättning i cykelvägen vid Hagaparkens fot, varefter gränsen följer Höglidens infart till Nya kyrkogården och sneddar över denna till Skänningevägen, strax norr om kyrkogårdens huvudingång. Fortsättningen utgörs av Egebygatans början och därefter Öjarsliden med förlängning i sydostlig riktning över ån. På andra sidan av ån övergår i öster byns marker i Mjölby skog. I söder löper Mjölby bys gräns en tomtrad söder om Vintergatan med fortsättning närmast rakt västerut till ån. De byar som sålunda omger Mjölby är: i väster Lundby i förutvarande Sörby socken, i nordväst Hulje i förutvarande Västra Skrukeby socken samt i norr Egeby, i nordost Habblarp, i öster Berga (Norra och Södra) och i söder Eldslösa (Östra och Västra), alla i Mjölby socken. Efter hand har mark från alla dessa, utom Berga på andra sidan Mjölby skog, tagits i anspråk för tätortens utbyggnad. Andra agrara enheter som bidragit är Sörby i den likabenämnda socknen, Skrukeby, Viringe och Ramstadslyckorna i Västra Skrukeby socken, Mjölkulla, Egebytorp och Spännarhem i Mjölby socken samt Slomarp och Lärketorp, båda tidigare i Högby socken men överförda till Mjölby. Bebyggelsens koncentration till utkanten av Mjölby by och socken har medfört att tätortens utbredning påverkats av – och påverkat – församlingsindelningen i området. Genom sammanläggningen med Sörby kyrkosocken (1791) och jordebokssocken (1891), vars territorium nådde ända fram till den västra utkanten av kvarnbyns bebyggelse, tillkom värdefull expansionsyta, även om inkorporeringen av annexförsamlingen närmast var föranledd av dennas ekonomiska bekymmer. De nya markerna visade sig komma väl till pass, och genast efter jordebokssocknens utvidgning togs ett område inom Lundby by i anspråk för byggande av Egna hem. Även överföringen av Slomarp och Lärketorp 1891 från Högby till Mjölby skedde utan avsikter för tätortens tillväxt, och det skulle dröja till 1960-talet innan mark från de båda gårdarna kom till användning. En ytterligare expansion västerut var naturlig med hänsyn till avståndet från tätbebyggelsens centrala delar. Framför allt låg Kungshögaområdet, som tillhörde Hulje by, väl till, och där uppstod en förtätad utmarksbebyggelse kring de fyra ryttartorp som jorden på ömse sidor av vägen till Högby och Hogstad tillhörde. Ett liknande förhållande rådde i anslutning till Egebybacken, väster om vägen till Skänninge som bildade sockengräns. 1936 gjorde drätselkammaren i Mjölby stad, då omfattande endast Mjölby församling, en framställan till länsarkitekten om att den angränsande bebyggelsen på dessa både ställen i Högby socken måtte regleras. Lösningen kom med den riksomfattande kommunindelningsreformen 1952, då hela Högby landskommun införlivades med staden. Därmed hamnade Mjölbys tätbebyggelse för första gången centralt i sin egen kommunala enhet, som från denna tidpunkt innefattade alla de tidigare fyra socknar som först parvis blivit sammanlagda. Gränsen mellan de två stadsförsamlingarna har senare justerats för att bättre passa den moderna bebyggelsen, som fortsättningsvis tillåtits fortsätta in i Högby. Innan hela Mjölby socken 1920 upphöjdes till stad, var den stadsplanelagda bebyggelsen under de tjugo åren dessförinnan begränsad till municipalsamhällets yta. Denna utgjordes av huvuddelen av Mjölby bys område – utom Mjölby skog, de östligaste delarna av kyrkoherdebostället Duvelunds jord och byns sydligaste ägor mellan ån och nuvarande Bondegatan i form av en rektangel som reserverats för Trängen – och därtill den nordöstra delen av Lundby by samt Egebybackens bebyggelse. Lundbydelen hade räta gränser i väster och söder, som möttes i vinkel vid nuvarande Folkungaplan. Den västra gränsen sammanföll bland annat med nuvarande Lundbygatan, medan den södra hade sin sträckning ungefär som sedermera Stjärngatan och med fortsättning genom den sänka som idag hyser Lundbybadet. I öster gick gränsen från vad som med tiden blev Tallgatans utfart på Hargsvägen, rakt över Hålaskogen och öster om blivande Östgötagatan till sydvästra kanten av Vifolkavallens område, där den vek av i nordvästlig riktning för att på andra sidan ån fortsätta i den nordöstra kanten av Egebybackens bebyggelse. Municpalsamhället utgjorde endast ca 5 procent av socknens areal eller 2,45 km2 (1900). Den stadsplanelagda bebyggelsen höll sig i huvudsak inom detta område även efter att Mjölby blivit stad, och fram till dess utvidgning med Högby socken utökades ytan endast med en femtedel. Mjölbyhistoria – Den kungliga kvarnbyn vid Svartån som fick järnväg och blev sydvästra Östergötlands centrum. Stockholm, 2011. 284 sid. ISBN 978-91-87784-21-7.	slekt.se/mjolby Start Mjölbyhistoria ➤ Start slekt.se ➤ © 2022 Per Andersson